Flipp!

Nu ska jag fortsätta berätta om vår vistelse i Rom. Som du minns kanske minns slutade jag förra inlägget med en cliff hanger i vår jakt på en lugn och fin restaurang den där onsdagskvällen, så jag avslöjar direkt att vi lyckades. Stället heter Il Fico, alltså Fikonet, men några sådana syntes inte till. Däremot squashblomma, fylld med färskost och friterad, vilket jag började med.

Mannen valde caprese (igen!). Jag valde vinet till maten, det brukar bli så, och vi fick in en fin Montepulciano d'Abruzzo som passade utmärkt till både mannens lammkotletter och min saltimbocca. Vår servitör var mycket trevlig och uppmärksam, samt serverade limoncello "på huset" tillsammans med notan. Något sådant har jag aldrig varit med om i Sverige, så det uppskattades.

Vi strosade hem i den ljumma natten och bestämde oss för att leta reda på Giolitti's nästa dag. Min kära syster tycker nämligen att man måste äta glass just där och så rätt hon har! Det har hon väldigt ofta, faktiskt. Så jag puffade lite medicin innan vi beställde vår frukost. Och ja, vilken himmelsk glass! Nu är det inte längre någon idé att äta glass hemma, när man vet hur den ska smaka...

Vi fortsatte att utforska Rom till fots och kom ända fram till Colosseum och de andra sevärdheterna, men vi gick tillbaka hemåt via vår favoritpiazza Navona, där vi åt middag. Först tog vi var sitt glas prosecco, förstås. Mannen valde minestrone till förrätt, medan jag tog calamare alla romana. En fräsch Frascati passade fint även till den grillade havsabborren vi båda var sugna på.

Det förvånade mig att servitörerna benade ur fisken och lade upp den på tallrikarna. Jag hade noterat detta fenomen redan första kvällen på "Gröna duken", så det är uppenbarligen comme if faut i Italien. Jag kan inte påminna mig om att man gjorde så på restaurangerna i Tyskland när jag var barnflicka där, men å andra sidan beställde jag sällan fisk då, ty det finns bara insjöar i Bayern...

Inte heller i Kroatien, vilket är betydligt närmare i tiden, och geografiskt till Italien. Jag är verkligen inte särdeles berest, även om jag haft förmånen att i år få uppleva både New Orleans och Rom, så jag vet inte hur vanligt det är att få fisken rensad av personalen. Det känns lite överkurs, men okej är det semester så är det!

På fredagen (den 13:e!) åt vi Calsone till frukost i butiken alldeles intill vårt boende. Vi behövde en stadig frukost, för nu var det dags att utforska Colosseum, Palatinen och Forum Romanum. Från Ponte Sant'Angelo tog vi en hop-on-hop-off-buss och fick se Rom ur ett nytt perspektiv. Väl framme vid Colosseum blev vi tilldelade en guide, tillika arkeolog och det var värt pengarna.

En ny guide tog över för att förevisa Forum Romanum och hon var inte lika, ska vi säga entusiastisk eller engagerad som den förste. Sedan släppte hon oss lösa, så vi kunde titta runt på egen hand och på Palatinen fick vi klara oss själva. Jag skäms lite när jag säger det här nu, men jag hade sånär dödat mannen med blicken när han tyckte vi skulle fortsätta upp till Palatinen.

Jag var så trött, så varm och helt vimmelkantig och vattnet var slut, och jag ville bara hitta ett rör eller en kran för att fylla min flaska och sitta ner, helst i vattenflödet. Besvikelsen och förvåningen i mannens ögon fick mig att ta mig i kragen och klättra uppför trapporna och där, där fann jag äntligen vattenhålet, om än inget badvänligt sådant!

Ordningen var återställd och jag hade ju inte heller velat missa utsikten och allt annat, så jag är glad att jag bet ihop och forcerade trappan innan jag hade gjort mig olycklig. Kombinationen 30-gradig värme, vallningar och vätskebrist hade kunnat bli ödesdiger om jag inte varit, enligt mannen, förvånansvärt snabb trots min situation. Kul att kunna överraska positivt också, hrm...

Forum Romanum från ovan

Nåväl, vi strövade runt ganska länge däruppe, då det fläktade lite så jag fick tid att återhämta mig innan vi tog oss ner till bussen för återfärd till Ponte Sant'Angelo och en promenad till vår butik där vi hämtade vin och mat att avnjuta på rummet efter en välbehövlig dusch. Picknick inomhus är inte heller så dumt.

Apropå mina övergångsproblem har jag knappt några sådana längre. Jag insåg att jag måste göra något åt dem och hjälpen var nära. På Apoteket finns det flera olika preparat som är växtbaserade och kan hjälpa, varför jag valde det mest ekonomiska och beprövade. Nu, efter två månaders förbrukning slipper jag vallningarna nästan helt och hållet, halleluja! Effekten har kommit successivt, vilket är som förväntat och jag vågar inte annat än att fortsätta med Remifemin. 

Jag sparar de sista dagarna i Rom till nästa inlägg. Jag behöver fundera lite och fråga mannen om en del oklarheter. Han är min hårddisk och för tillfället inte hemma. Vi har gjort ytterligare en utflykt tillsammans, men delade på oss. Det vill säga, vi åkte tillsammans till Kungsbacka för att se och höra Baskery (googla!) i torsdags, sedan åkte han till Stockholm och vidare till Alicante, bevars!

Jag stannade en natt till för att sedermera möta upp goda vänner i Göteborg för att uppleva Jonas Gardell på lördagen, alltså igår. Vilken underbar föreställning och vilken fantastisk människa! Det finns så mycket sorgligt och eländigt han upplevt och fortfarande upplever, ändå kan han roa och glädja, öppna våra ögon och få oss att inse vilka fördomar som frodas i vårt upplysta samhälle...

Idag tvättar jag och rensar ur mina garderober, för jag har lyckats med det omöjliga, nämligen att shoppa! Jag ogillar att skaffa kläder, det är sedan länge. Det är svettigt, trångt, tungt och besvärligt. Men det behövs ibland ändå. Ungefär vart tredje/fjärde år. Kläderna krymper med tiden och/eller slits ut. Jag är dessutom innerligt trött på att alltid ha samma saker på mig när jag ska på kalas.

Nu gör jag plats för min nya garderob som ligger i min bil, vilken mannen har parkerat på Landvetter. Vilket påminner mig om att jag ska gå ut och sätta i motor- och kupévärmaren i hans pickup innan det blir för mörkt. Det är så svårt att skrapa rutorna på den, då jag är för kort i rocken och har absolut ingen lust att ställa väckarklockan en halvtimme tidigare.

För övrigt ska jag göra en räkpasta idag, med räkor en vårdtagare skickade med mig för några veckor sedan. Jag vet inte om det är "tillåtet", men det struntade vederbörande i och tja, då gör jag det med!
Det börjar kurra i magen nu, därför sätter jag punkt här med en hälsning till alla pappor på Fars Dag.

Valfrihet.

Sista veckan på mitt sommarvikariat har jag kommit fram till. Det ska villigt erkännas att det känns lite tungt, dels beroende på att jag har trivts så väldigt bra, men också för att jag inte vet hur min arbetssituation kommer att se ut från och med nästa vecka. Jag vet, det finns alltid arbetstillfällen inom äldreomsorgen, men i vilken utsträckning?

På ganska kort tid har flera vårdtagare gått bort. Det känns elakt och själviskt att tänka på hur det kommer påverka mina chanser att få ihop timmar för att försörja mig, men så krasst är det. En kollega ska prova på något annat ett tag, men det är kanske inte säkert att det "hjälper" mig. Jag ska ringa till Kvarnbergshemmet enligt överenskommelse. Det kanske löser allt, vem vet?

På två veckor hinner det hända både det ena och det andra. Svärmor är på gång igen, idag har hon uppgraderat sig till smartfåneanvändare, minsann! Inte senaste skriket, men modernare än både min och mannens. Vi åkte till Munkedals Teleradio för de har alltid varit så bra att ha att göra med och vi blev inte besvikna idag heller. Den unge mannen visste hur man "tar" gamla damer, tack för det!

Vi har haft besök av gode vännen Tommy, som kom med inflyttningspresenter i form av det bästa vi vet, nämligen mat och dryck!

Att han totalt hade glömt bort att vi hade bröllopsdag valde vi att överse med, för får man får ostron bråkar man inte om sådant!

Vi har också fått besök och en påse godis av Marie som kom och gästade oss under helgen som gick. Ty lite lokala ölsorter från Halland är heller aldrig fel! När vi har gäster är jag inte så noga med att fotografera maten vi lagat, men ätit har vi, med eller utan gäster, varenda dag. Det kommer fler bilder lite senare...

Först tänkte jag bli lite politisk, eller snarare tvärtom. Jag har aldrig i hela mitt liv velat avsäga mig rätten att rösta, för då får jag "skylla mig själv" för att det blev som jag inte ville. I år vill jag rösta för att till varje pris vara en motvikt till den som röstar på SD, men jag kan för allt i världen inte lägga min röst på vare sig det ena eller andra partiet, för de är lika omöjliga hela högen.

Det parti som sedan förra valet hade bemödat sig om att argumentera mot, samt diskutera sakligt med SD, istället för att likt strutsen stoppa huvudet i sanden och låtsats att de inte fanns, hade fått min röst. Kanske till och med moderaterna, fast de aldrig tidigare fått min röst och förmodligen aldrig kommer att få den. Vissa saker ändrar sig inte.

Igår kväll när vi lagt oss, efter en diskussion om just detta med att lägga ner sin röst i brist på trovärdiga kandidater, blev jag lite full i skratt. Jag ligger nämligen till vänster i sängen och mannen till höger. Men, som den lille Karl-Bertil Jonsson han innerst inne är, ligger han vänd åt vänster, det vill säga mitt håll, medan jag ligger vänd åt höger. (likt, vem då?!)

Med detta sagt är det kanske någon som undrar hur i hela friden vi kan hålla sams när vi har så motsatta politiska övertygelser. Det är ganska lätt, emedan jag delvis förklarat hur det ligger till ovan, dels för att det är fruktansvärt osexigt och dödstråkigt att diskutera politik, fast ibland måste man lätta även på det trycket och vädra sina åsikter och våndor, speciellt i dessa tider.

Min förhoppning är att vi är bortresta på valdagen, så kanske det dåliga samvetet inte skriker så högt för att jag "glömt" att man kan förhandsrösta. Valmöjlighet, valfrihet eller Valfrid? Jag väljer att vänta med mitt beslut att välja alls. Kanske får det minst dåliga partiet min röst till slut, eller så väljer jag att visa min frustration över dem allihop genom att rösta blankt eller avstå.

Bordlägger frågan således, och visar något trevligt som även du kan vilja lägga på bordet. Kanske helst med en tallrik emellan, men det är valfritt.

En tråkig bit oxfilé blev roligare i småbitar och kärleksfullt tillagad med lite svamp, grädde, vin och sherry, samt salvia. Snabbmat, om man har tagit upp fruset kött i tid, förstås. Något annat som verkligen är snabbmat är detta:

Hamburgare är riktigt gott och snabbt ordnat när man är hungrig. Tillbehören hackas och skärs medan smeten gottar ihop sig. Är man desperat hungrig stekar man i stekpannan, men vi valde förstås att grilla våra. För att vi ville, kunde och tordes...

Idag blir det lite ost till kvällsmat, eftersom vi åt lunch med svärmor på Torp ganska sent idag. Alla valde pasta av olika slag, det var en salig röra, rentav rödgrön sådan! Trevligt hade vi och lilla mamma fick med sig det mesta på inköpslistan när orken plötsligt tröt och valde att åka hem. Knappt hade jag rattat ut från parkeringen innan hon sov sött i baksätet.

Ha det gott vad du än väljer att göra!

Grillpremiär.

Idag börjar jag närma mig Nordby-rekordet i antal arbetade dagar i rad. Sju dagar är jag uppe i, men lugn, jag tar en långhelg när denna kväll är avklarad! På Nordby blev det vid ett tillfälle 12 dagar i rad, bara för att "någon" inte behagade tala om för mig att planerna ändrats och då var det för sent för mig att ändra på mina medarbetares schema för att få ledigt själv.

Att jag dessutom på grund av denna kommunikationsfadäs missade en lysande konsert med BigIsLess i Hagakyrkan, gjorde ju inte saken bättre. Jag var så arg och besviken att jag bad att få sluta min tjänst. Det var såklart inte enda anledningen, men det var droppen som fick bägaren att rinna över. Missa BigIsLess för ingenting är oförlåtligt!

Två bandmedlemmar är mycket goda vänner till oss, de andra känner jag inte lika väl. Mannen var givetvis där och lyssnade, liksom många andra av våra vänner. Jag var så avundsjuk på alla som hade chansen att se och höra denna Pink Floyd-tribut. Observera att det finns tre delar om du vill höra konserten i sin helhet, missa för all del inte del två. Inledningen är hårresande! På rätt sätt, alltså...

Nå, anledningen till att det blev så många dagar nu är att jag jobbade hela påskhelgen och egentligen skulle vara ledig igår, då bemanningen ringde mig och frågade om jag kunde hoppa in. Jag svarade att om de kunde trolla bort min inbokade lördag, ställer jag upp. Hon bad att få återkomma med besked och det blev såhär. Jag har således ingen annan än mig själv att skylla på.

Jag tyckte det kunde vara läge att få en ledig helg tillsammans med mannen. En helt ledig helg har jag inte haft på fyra veckor, så det var dags att passa på nu, för nästa helg är inbokad, förstås. Svärmor behöver hjälp inför visningen av sitt hus och vi åker till henne på lördag eller söndag. Mycket praktiskt att ha en pick-up, då det är mycket som ska köras till tippen.

Jag hoppas att visningen resulterar i en snabb försäljning och överlåtelse, oavsett hur mycket jobb det innebär framöver, för vi vill till varje pris undvika att svärmor börjar hyfsa till trädgården. Den behöver inte egentligen det och det finns så mycket annat som måste gå före, men vi känner henne. Hon kan få påta i vår trädgård istället, när och om hon vill...

I förrgår ville vi ha rejäl husmanskost och det är inte mycket som går upp mot stekt fläsk med löksås. Ljuvligt gott var det! Det var väldigt länge sedan vi hade det och då smakar det ju ännu bättre. Vad som också var länge sedan är att grilla, därför startade mannen grillen i uterummet i måndags och vi åt hemgjorda hamburgare på nötfärs från Kustcharken.

Tillbehör bör man ha, annars känns det lite fattigt, eller hur?

Hemlagrad hushållsost, det andra har vi hämtat i affären, än så länge. Vi får se vad vi mäktar med att så i år. Vi ska dessutom gräva upp runt huset och dränera, så det känns som att det får vänta tills vi vet hur omfattande det blir innan vi planerar planteringar.

Mannen lagade maten igår, jag sparade mina krafter till kvällsjobbet och löste sudoku istället.

Korrrv är alltid rätt, liksom pasta. Det räckte med några plommon till kvällsmat i bilen efter den middagen. Idag blir det köttgryta som fiskades upp ur frysen igår kväll. Ris eller potatis till den, samt lite blomkål, så står jag mig länge.

I morgon är det fredag, jag är ledig och du har redan gissat vad vi ska ha till middag då, inte sant?
Ha en fin torsdag och veckända och var rädd om dig!

Hare, Harrison!

Jag konstaterar att osvuret är bäst. Jag fick allt jobba idag också, inte bara delta i morgonmötet. Fast jag tycker det är rätt okej att inventera ett par timmar, helt ostörd. För tid tar det ju. I vissa fall beror min "felräkning", jämfört med vad systemet menar är vårt lagersaldo, på att folk snattar både tandkräm, mellanrumsborstar, salivstimulerande tabletter, öronproppar och ögonsköljkoppar.

Ibland har vi mer än datorn och vi vet om, vilket kan bero på olika saker, men hellre det än att korrigera nedåt. Apropå datorer. Vilken skillnad det gör för humöret att numera slippa en dubbelklickning för att få fram lagersaldo! Äntligen, äntligen har datanissarna rättat till denna petitess, men ändå så fruktansvärt irriterande småsak. Tack, nissarna!

Jag passade på att shoppa innan jag åkte hem. Ja, du läste rätt! Jag shoppade på jobbet, eftersom alla med Apotekets app "Mitt Apotek" får 30% på ett helt köp. Min värdelösa Android orkar inte ladda ner några appar alls, så jag lånade mannens iPhone. När jag blir rik, eller tillräckligt trött på min mobil ska jag byta till en sån han och nästan alla andra har...

När jag var på väg till bilen gjorde jag till min egen stora förvåning en tvärvändning och klev in i väskaffären som ligger strax intill min arbetsplats på Kungsmässan. Min gamla handväska är så sliten och ful att jag har skämts över den en längre tid nu. En ny handväska kunde jag gott kosta på mig, även om jag är för snål för att byta telefon. Den var självklart nedsatt i pris. 30% där med.

Åkte hem och sa god morgon till mannen, som givetvis sov när jag åkte iväg halv sju i morse, och satte mig för att läsa klart tidningen. Man kommer inte så långt i den, även om den är sorgligt tunn nu för tiden, när man bara måste hinna få i sig en kopp kaffe för att vakna till innan man sätter sig i bilen. Frukost är uteslutet vid den tiden på dygnet, men mackan på jobbet var desto godare!

Sedan hade jag en tid hos frissan klockan tolv. Det känns väldigt tråkigt att flytta ifrån tjejerna på Hårstudio 121 i Sisjön. Snabba, skickliga, trevliga och mycket prisvärda! Där fick jag veta att det är "potatisens dag" idag. Vi diskuterade vilken bra råvara den är och så mycket gott man kan göra med den, därför åkte jag hem och kokade pasta...

Ja? Jag är ju en motvalls käring, som vägrar vegetarisk måndag till exempel. Gärna en annan dag i veckan, men jag vägrar följa alla trender och går min egen väg. Just idag hade vi redan bestämt att vi skulle ha kycklinglever till middag. Jag tänkte i italienska banor och kokade ihop en sauté med vitlök, schalottenlök, chili, egenodlad paprika och grädde. Samt lite sherry förstås, även om den är spansk.

Det blev gott och eftersom jag kom på lite för sent att det var för lite grönsaker på tallriken slängde jag på lite ruccola och resten av paprikan. Igår hämtade jag mat och lite annat smått och gott. Det är sannerligen inte ofta jag faller för tv-reklamen, men Bong's nya asiatiska fonder har jag varit sugen på att prova och jag slog till och tog med båda sorterna hem.

Jag gjorde världens enklaste sås på den starka varianten (red &hot), bara kokade upp fond med vatten, tillsatte thaibasilika och lite extra chili (fast jag fiskade upp den efter en stund), redde av det hela till lagom konsistens och serverade till kycklingen som stekts i ugnen. Så ska jag göra fler gånger! Det ska bli intressant att prova den mildare varianten också.

För säkerhets skull gjorde jag en sval gucka av cf, finskuren purjo och koriander om det hade blivit alldeles för hett, men den behövdes inte egentligen, dock ett trevligt tillbehör.

Mannen har varit så duktig och tömt skräprummet på massor av saker. Det blev inte bra när jag försökte göra det och hela tiden störde honom med frågor som; vad är detta, ska jag slänga, vill du ha kvar?, eftersom det förmodligen lät som om jag menade att allt skulle till tippen och han blev både stressad och irriterad. Därför kom vi överens om att jag vilar, han röjer det rummet, bra deal!

Det ska hädanefter och fram till flytten vara ett lagerrum, på riktigt, med prydligt staplade, märkta och numrerade flyttlådor längs väggarna och ända upp till taket, är jag rädd. När det står saker i sovrummet och hallen är det onödigt riskabelt att halvsovande ta sig till badrummet, nämligen. Vi har varken tid eller råd att skada oss när det är så mycket att göra.

I Beatles-följetongen har jag nu kommit till albumet som heter Help! Märkligt nog känns nästan denna platta ännu spretigare än de tidigare, vilket kan bero på att den faktiskt innehåller två covers. Jättebra låtar förvisso, enligt mitt tycke, men det hörs ju lång väg att det inte är deras alster. Harrison har gjort två låtar och han har en annan stil än Lennon/McCartney, som bekant. Eller?

Jag har "alltid" gillat Harrison, förutom de alldeles utflippade Hare Krishna-låtar han gjorde på det glada 60- och 70-talet. Visste du att det är Harrison som gjort den här låten, förresten?  Den är ju fin, eller hur? Medan denna nästan retar gallfeber på mig, och då inbillar jag mig att avsikten är precis den motsatta. Frågan är om man inte "måste" röka på för att klara av detta flum? Vilket jag aldrig gjort alltså, trots att en mig mycket närstående person varit övertygad om det. Varför förstår jag inte alls, men å andra sidan så har han kallat mig för UFO mer än en gång...

Nu har jag inte tid med detta längre, jag har tvätt att vika och en bok att läsa.
Var rädd om dig själv och andra är du snäll och sätt på dig reflexerna!

Salve, salvia!

Det är farligt med semester. Eller farligt och farligt, det är väl snarare så att man slarvar lite och kör igenom hela säsong 3 av Skam på en gång och inte kommer i säng. Sedan råkar det bli ytterligare en sen kväll och och sedan får man nattgäst och därför hänger med till Pustervik och får ta del av en konsert med Daniel Lanois, som var alldeles utmärkt.

Att ordningsvakterna som var i tjänst under kvällen betedde sig osmidigt, oproffsigt och rentav dumt är en sak som jag eventuellt tar upp i ett annat inlägg, men detta ledde till att det blev sent igen. Vi var tvungna att älta två separata incidenter under tiden som nivån i Bourbon-flaskan sjönk snabbt och jag lagade nattamat. Tur att jag hade skaffat mer korrrv och att det fanns en påse surkål kvar i kylen...

När mannen väckte mig i morse hade vi fått en gäst till, sedan kom ännu en, men jag hann bara krama om henne då jag hade en tid för klippning att passa. Jag fick tipset om Hårstudio i Sisjön av en annan god vän och jag är jättenöjd med resultatet. Priset, jämfört med salongerna på Frölunda Torg, var en glad överraskning.

Klippning, färg på ögonbryn och -fransar, samt noppring och trådning av brynen gick på 500 kronor. Samma behandlingar brukar gå på minst 300 till på "Torget" så jag tänker sponsra tjejerna i Sisjön så länge jag har möjlighet. De har uppenbarligen många stamkunder, det märktes under tiden jag var där, vilket är ett bra betyg och nu fick de en till.  

Undrar du om vi ätit mat på sistone så kan jag lugna dig med att vi givetvis har gjort det.

Möglig ost under skinnet, det blev en ljuvlig sky... 

Jag var våldsamt sugen på både pasta och räkor denna dag...

Spareribs är aldrig fel!

Idag måste jag göra något av kycklingfärsen i kylskåpet, så det blir frikadeller i tomatsås. Av någon outgrundlig anledning är jag egentligen mest sugen på pizza, men det duger lika bra med pasta, så det får det bli! Salvia och mynta, är det en bra kombination? Myntan växer i en kruka på altanen, mest för mojitons skull, men det vore kanske trevligt att använda den i maten också?

Salvian kommer från affären, den är ingen vanligt förekommande krydda hos oss. Jag har tidigare inte varit så förtjust i "blommiga" kryddor, men man blir ju klokare med åren. Och eftersom jag tycker att kycklingfärs känns lite fet så borde salvian passa bra idag. Citron är ju gott också, men passar myntan in här då?

Om jag inte får extremt snabba svar på denna fråga, får det bli ett experiment eller så fegar jag och låter myntan stå kvar till nästa mojito. Nu känner jag hur magen skriker efter mat, så jag går väl ut i köket tar itu med det hela. Resultatet kommer att redovisas vilken dag som helst, jag har ju semester!

Ha det gott på alla sätt och vis så länge!

Förbluffad.

Ja kära nån, så glad jag är för min present! Mr Springsteen och E Street Band levererade verkligen! Vilken mäktig och upplyftande känsla att sitta bland 60000 andra som sjunger så att taket hade lyft sig, om det funnits nåt riktigt tak på Ullevi. Regnet höll sig mestadels borta, så publiken var vid gott mod. Vi hade inte haft ont av det i och för sig eftersom vi satt under tak.

Min förstfödde son uppmanade oss att äta en god middag innan och skicka notan till honom efteråt. Ytterligare en present alltså. Vi valde att äta på Pinchos. För dig som inte vet vilket etablissemang det är, så kan jag förklara kortfattat att man beställer mat och dryck via en mobil-app och sedan är det självservering som gäller. Måhända det är brist på arbetskraft?

Fördrinkarna intogs vid baren, och de tre som jobbade där hade ett drygt jobb, men skötte det bra såvitt jag kunde se. Dessutom hade en av dem två utmärkta förslag på drinkar som inte är åt det vulgärt söta hållet, sådant betalar jag bara inte för. När vi äntligen fick ett bord var det på motorvägen. Precis intill köket, där alla gästerna sprang och hämtade sin mat, mer eller mindre skickligt balanserande de smala plankorna med smårätter, mötande personalen som försvann in genom dörren med disken. Vi behövde alltså varken duka av eller diska, där gick tydligen gränsen...

Vad som hade behövts däremot, är någon som tar fram saltkaret och smakar av alla rörorna. Själva huvudingredienserna, såsom räkor, kyckling, dumplings och allt vad vi inmundigade var välkryddade och goda, men att doppa i något som ska förhöja smaken ytterligare och det smakar platt och intetsägande, då känner man sig gäckad. Jag var på väg ut till köksan för bringa ordning ehuru det var tid för tête à tête med den eminente och entusiastiske gentlemannen på arenan. Maken ingrep.

Det får bli ett rendez-vous. Jodå, både mannen och jag kan tänka oss att ge dem en chans till, om inte annat så för de goda drinkarna. Efter konserten gällde det ju att ta sig hem på snabbast möjliga sätt, vilket inte var det lättaste. Det skulle ju alla andra också. Vi följde lämmeltåget till Gothia, ty där brukar det alltid dyka upp droskor och vi väntade icke förgäves.

Kunde jag somna? Nej! Ville jag stå upp när klockan ringde? Nej, verkligen inte! Men man är ju plikttrogen och kommer i tid dessutom. Jag var i stort behov av luktsalt när aftonen nalkades, det får jag tillstå. När kunden som kommer in halv åtta och ber om Behepan och jag hör Bepanthen, då är man på väg att dåna...

Inte tillräckligt trött för att gå och lägga mig i tid efter räkorna som mannen dukade upp med till aftonvarden, tydligen. Vi satt och konverserade och plötsligt var det midnatt och väl det. Hade föredragit att behålla nattmössan på och somna om när mannen serverade kaffe och tidning i morse, fast det nändes jag inte. När sudokun var löst klädde jag på mig och satte igång tvättmaskinen.

"It's a dirty job, but someone has to do it", tur att det finns maskiner för sådant. Kokade ägg och gjorde ett par mättande och närande knäckemackor till oss. Mannen glömmer alltid bort att frukostera, ergo tar jag hand om den detaljen när jag är hemma, nio gånger av tio. Sedan åkte jag för att hämta mat och kom hem med en massa klädesplagg. Också, bör jag kanske tillägga.

Dessa hittade jag dessutom på H&M, till min stora förvåning. Två blusar, en rutig skjorta (mannen höll på att förlora sansen), två par finbyxor, en kavaj, en klänning och ett vackert linne. Åtta plagg på en gång, som jag sa till expediten i kassan, det har inte hänt på år och dagar. Det blev tre plagg till, på Ica... Sådana där benkläder, som man har under en klänning eller en lila tunika.

Inalles elva plagg på en och samma dag. Jag är fortfarande i chock och det bästa av allt är att det var realisation på nästan alltihop och det gick på under 1500 riksdaler. Jag är dock fortfarande i behov av ett par vardagshosor till eller två, enär det fortfarande dröjer med våra arbetskläder. Mina svarta börjar bli sorgligt urtvättade och trasiga.

Nå, efter denna bedrift för vilken jag torde förlänas en Serafimermedalj för effektiviteten och modet i omklädningsrummet samt det bidrag till statskassan jag upplät, tyckte jag att det var dags att belöna mig själv med lite god mat. Mannen förtjänade också det, han har jobbat på hela dagen vid sin pultet och skulle även traktera lutan med kvintetten, varför det fick tillagas något smakligt geschwint.

Lite kylskåpsrensning kan man säga att det blev, för inget av det jag ville ha i butiken fanns att uppbringa. Varken den ekologiska nötfärsen eller högrevsfärsen (går inte in på detaljer om benämningar idag) stod att finna. Därför blev det som det blev och gott blev det med. Två lunchlådor med resterna ligger i frysen nu, det är ingen måtta på min förträfflighet idag, som du förstår.

Ity jag har bäddat rent i sängarna så borde jag verkligen gå och tvaga min lekamen innan läggdags. Min plan är att äntra sängen avsevärt mycket tidigare än sistlidna aftnar. Det är emellertid högst otroligt att min förträfflighet varar någon längre stund, således går jag inte ed på att det blir så.

Jag önskar dig en god natt, närhelst det blir dags för dig och hoppas du är rädd om dig och din environg. God afton!

Knyter mig.

Torkskåpet är tömt och hela övervåningen är dammsugen, det var ett drygt jobb såhär efter en lång arbetsdag och en stor portion pasta med kasslersås. Annars har det varit en ganska behaglig dag. Inga varor kvar tills i morgon, det är ovant att ha den lyxen och kunna ägna sig åt det man egentligen ska. Uppenbarligen behövs det en tekniker på heltid för att det ska bli genomförbart.

Jag har inte varit på det andra apoteket på en vecka drygt och är det inte förrän på fredag och lördag heller. Det gör inte lika stor skillnad, för de är så olika både till storlek och kundunderlag. Dock ligger jag efter med "fg pv" på grund av detta, men det får bli som det blir med den saken. Förhoppningsvis hinns det med denna vecka, så jag kan ta hand om hållbarheten nästa.

Det är bara 9 dagar kvar i Lerum och Floda nu. Det känns jobbigt, vemodigt och känslosamt på många sätt och ändå ser jag fram emot att börja på min nya arbetsplats. Även om det är svårt att lämna min "bebis" Floda och alla underbara kollegor, så har ju Kungsmässan sina klara fördelar. Fast tjänst, med all den trygghet och förbättrad ekonomi det innebär för min personliga del är viktigt.

Massor med kunder varenda arbetsdag och nya underbara kollegor är såklart jätteroligt. Det ska bli intressant att få min arbetsbeskrivning också, så jag vet vad jag ska syssla med. Eftersom annonsen försvann väldigt snabbt och jag inte minns vad som stod i den har jag således ingen aning om vad som förväntas av mig. Spännande, eller hur?

Nu ska jag gå och knyta mig ungefär som Compiz på bilden, är riktigt trött i kroppen och knoppen. Det blir korsord en stund, för att koppla ner och av med sällskap av Lilla Röd. Hon ligger dock vid sidan om och inte på tidningen som Attila brukade göra...
Sov gott när det blir din tur!

Ökänd översovare? #bloggswe

Jodå, jag lever och mår bra. Har haft ledigt i två dagar och umgåtts med en vän från en ö i den där pölen på andra sidan av landet. Det har liksom inte blivit tid över för att skriva något. Men ikväll är hon och hälsar på en ung snygg man efter att ha vilat ut hos mannen och mig ett par dagar. Lite utflykter till affärer har vi gjort, för man kan inte leva på pratbubblor allenast.

Jag skulle "bara" jobba till tre i måndags, men det blev till fem, så det var en lång dag. Fixade mat till oss när jag kom hem, då mannen och vår vän satt och pratade gamla minnen och skarvade...
Nå, det var väl en överdrift kanske, men jag var helt nöjd att lyssna på dem och röra i mina grytor. Jag fick min chans igår och idag. Både att prata och lyssna.

God mat har vi lagat och ätit, vin har vi druckit och kaffe har sörplats. Detta bjöd vår gäst på igår:

Salsiccia och pasta, med mycket grädde och kärlek!

Ju fler kockar...?

Himla gott och kul att äntligen få smaka min matväns mat! Matlagningen är den största och första gemensamma nämnaren för oss, förutom mannen förstås. Han har varit upptagen med sitt jobb, tyvärr. Eller, det är ju positivt att han har mycket att göra, det händer mer och mer nu och det är väldigt roligt. Han pratar i telefon mer än jag någonsin hört förr och knattrar på datorn så den glöder.

Vår vän Malin är som sagt på en date med en snygg yngling och de skulle visst äta middag tillsammans, därför åt mannen och jag middag själva ikväll. En snabblagad soppa med kyckling och nudlar svängde jag ihop. Ganska mycket sting av chili och färsk ingefära bland annat.

Morot, palsternacka, schalottenlök, vitlök, purjo, fänkål, ärtor, persilja, lime, sherry, sesamolja, kycklingbuljong, citrongräs, chili, glasnudlar, ingefära och kycklingrester från tidigare middag. Lätt som en plätt att göra och äta. 

Kycklingsoppa lär vara ett universalmedel mot förkylning och det passar bra, för småsnuviga är vi allihop. Nog lossnade det i kranen, både av värmen och hettan, åtminstone tillfälligt.

Jag ska jobba de tre närmaste dagarna och får antagligen ta farväl av Malin redan ikväll. Matlagningen överlämnar jag till mannen, det blir gravad lax i morgon i alla fall. Den hämtade jag hem under vår utflykt och jakt på Västkust-, Räk- och Kräftsallad idag. Vakuumpackad och nersatt till halva priset var min lax ett fynd.

Vi fick presenter av vår vän när hon kom. En flaska dressing producerad på ön och lammkorv. Vi är lika barnsligt förtjusta i korvar av olika slag, nämligen. Mannens plan för fredagens middag är en risotto med denna spännande korrrv som ingrediens. Jag tror att det kommer bli jättegott, det med. Återkommer med rapport om resultatet.

Hoppas du har haft lika trevliga dagar och kvällar som vi och fortsätter med det!

Skapligt resultat. #bloggswe

En obokad dag till. Känns som semester i det underbara vädret vi har, så jag klagar inte.
Eftersom mitt surdegsexperiment drog ut på tiden igår blev det ytterligare en tvätt- och bakdag idag. Degen hade för lite kraft, så den började inte jäsa förrän framåt kvällen. Därför bestämde jag mig för att låta den stå i köket över natten.

Nu är det klart och denna skapelse blev godare än det ser ut. Mannen och jag tog en smakbit med smör på och jag tycker nog att för att vara första försöket så är jag värd G+ åtminstone.

Jag planerar att göra en ren vetesurdeg för att jämföra smaker och hävkraft med den jag har matat med rågmjöl nu och närmast får betraktas som en hybrid. Skaparlusten ökar för var dag, det är roligt att känna det. Det blir mer omväxling på mina matlistor då. Man fastnar lätt i invanda hjulspår när ovisshet och oro grumlar ens tankar och ens fantasi är inte på topp precis.

Tvätt fanns det kvar att ta hand om, det blir så när man har övernattande gäster. Kärt besvär dock!
Så låt inte det hindra dig från att hälsa på. Tala bara om när du kommer så vi hinner städa bort tvättställningen...

När jag hämtade mat igår tog jag med ett stort paket blandfärs hem. Det ligger vitkål i kylen sedan tidigare och jag tror jag måste göra kåljox idag. Alternativt en köttfärslimpa, det var också länge sen. Nå. jag sitter i solen och funderar på saken. Det kan bli något helt annat till slut. Till exempel löksoppa, för jag tog hem ett stort nät med gul lök igår också.

Hur blev maten igår? Jo det blev en stor kastrull full med godsaker från havet. Ica har mycket goda frysta räkor i lösvikt och jag hittade en förpackning med musslor, bläckfisk och räkor, dessutom. Räkorna duger till katterna, så jag pillade ut allihop och fördelade rättvist till de vrålhungriga djuren. De blir alltid jättehungriga när jag skalar räkor, oavsett hur mycket de nyss har ätit...

"Finräkorna" hamnade i såsen, som jag gjorde på egen fond av skalen, fänkål, lök, chili, morot, selleri, palsternacka, vitt vin och sherry, samt en kvarts tärning fiskbuljong.

Jag gillar ju att ha lite mer tuggmotstånd än själva räkorna och fisken ger, så jag finhackade selleri, morot, palsternacka, schalottenlök, purjo, fänkål och färska champinjoner och fräste dessa i smör innan jag hällde över fond, grädde och cf och smakade av med svartpeppar, ostron- och fisksås.
Det fanns ett par små bitar torskrygg i frysen, vilka jag skar i små kuber och saltade lätt. Sedan var det bara att ösa ner i såsen efter koktid. Såhär blev det till slut serverat:

Gott som bara den! Det blev en lunchlåda och ytterligare en middag till mannen och mig av laddningen. Skönt att ha färdig mat på lut i frysen, speciellt nu när jag vet att vi båda kommer att arbeta det närmaste året. En sådan befrielse att veta det och slippa oroa sig för ekonomin (nåja), rapporter och annat elände.

Jag funderar bara på hur mycket lön jag ska begära och hur många timmar vi kommer att landa på. Minst trettio, men jag vill ju ha fyrtio, såklart. Och behovet av timmar finns, det vet jag och det vet AC också, men RC fattar inte. Så jag hoppas att hon kan övertyga honom om nyttan av att lätta på pengapungen. Långsiktigt är jag övertygad om att det kommer att öka intäkterna.

Servicen är A & O för omsättningen för vilken rörelse som helst. Missnöjda kunder går utan att köpa något alls, när ingen har tid att hjälpa dem, eller ställer de rätta frågorna. Folk är stressade och har tillgång till andra inköpsmöjligheter, så det gäller att behålla dem med omtanke och kunskap som redskap. Att vara lyhörd för önskemål är en annan bra egenskap i driften.

Ha en underbar dag därute och var rädd om dig!

Slutältat. #bloggswe

Jag vet inte hur det ska gå med min surdeg i kylskåpet, men den andra är numera lagd bakom mig i och med mailet jag skickade till Sjögräs, alias fackpampen. I stort sett är detta vad jag skickade efter att ha ältat ämnet en längre tid.

"Jag skriver för att tala om hur besviken jag är över bristen på kommunikation och engagemang samt att jag allvarligt överväger att byta fackförbund på grund av detta.

I november förra året fick jag ett kortfattat mail att du snart skulle återkomma och förklara varför mitt ärende gått i stå, då jag redan väntat länge på utlovat besked. En månad gick utan återkoppling, varför jag hörde av mig för att återigen påminna dig om min existens. Jag har fortfarande inte fått svar, förklaring eller ursäkt.

Min tilltro till förbundet är lika med noll och intet efter denna tid och jag ifrågasätter hur ni värderar era medlemmar. Hur mycket vånda, oro, ilska och nedstämdhet människor går igenom i samband med situationer som dessa, torde vara fullständigt uppenbart för var och en och speciellt för er. Att få respons hjälper en att ändå hålla huvudet högt och inger en viss känsla av att vara betydelsefull. Jag minns mycket väl hur upprörd du blev X, när vi talades vid första gången. Om du inte hade tid eller lust att engagera dig senare, vilket jag hade kunnat acceptera, med tanke på din position som xxxxxxxx och stora förändringar för ett större antal människor som mer eller mindre sammanföll med mitt ärende, hade det varit helt i sin ordning att låta någon annan ta över min lilla "petitess".

Det är nämligen så jag känner att jag blivit behandlad, som en liten irriterande sten i skon, vilken är svår att bli av med utan vidare. Jag har i hela mitt vuxna liv upplevt facket som en pålitlig och handlingskraftig organisation, som man med förtroende vänder sig till när man blivit felaktigt behandlad av arbetsgivaren. Precis så som mottot ni har "På din sida, vid din sida", utgick jag från att det skulle vara, men av det har jag inte märkt ett grand.

I senaste numret av facktidningen läste jag om hur spännande du tycker att det är att gå till jobbet. Så roligt för dig. Jag är fortfarande arbetslös på grund av en hispig regionchef, även om jag har hankat mig fram på timanställningar och kortare vikariat, samt a-kassa och aktivitetsersättning de senaste två åren. Ja, det är så länge sedan och mycket vatten har runnit under broarna sen dess. Som jag inledde med funderar jag på att bränna mina broar till er. Det kanske finns förbund som klarar av att leva upp till mina förväntningar och till er egen devis. I annat fall gör jag som jag vant mig vid och sköter mig själv. Det kan inte bli sämre resultat i alla fall.

Billigare blir det också, att slippa betala för något som inte finns i verkligheten. Jag har många gånger ångrat att jag inte drog hela historien för pressen, men jag litade på att du skulle stå på min sida, vid min sida till slut. Har Kronan blivit en bättre arbetsgivare? Jag vet att många HR-människor är nya och jag hoppas sannerligen att det är till det bättre. Hur är det med regioncheferna? Har “min” rc fått sig en läxa? Jag är fullständigt medveten om att det inte var din sak att sätta honom på plats, men hur är det nu, därute i verkligheten? Hur många andra har råkat illa ut sen dess?

Som jag många gånger påpekade under vår ytterst sporadiska kontakt var ett av mina syften med att kontakta dig att det skulle uppmärksammas och förhindra fler märkliga uppsägningar utan skälig grund. Jag är inte oresonlig eller hämndlysten, jag vill bara att rätt ska vara rätt och inte ens du tyckte att det gått rätt till.

Jag går vidare i livet, en illusion fattigare och många erfarenheter rikare."

Jag har inte hört ett ljud såklart, det hade jag inte väntat heller, vilket inte är så svårt att förstå...

Jobbade på det nya apoteket idag igen, det var lika roligt idag. Annorlunda dag, men lika trevlig kollega och kunderna så snälla och vänliga. Man, eller i alla fall jag, glömmer fort saker när man inte håller igång kunskaperna. Förra året hade jag färskare minnen av recepthanteringen, nu har jag jobbat med så mycket annat och nytt att jag är långsam och tafatt, men det tar sig!

Det blev pasta med skaldjurssås till middag. Mannen åkte iväg till ÅV och jag lagade maten. Bra arbetsfördelning tycker jag. Sen åkte tv:n igång och vi drömde oss bort till New Orleans och det var ju tur att vi redan var mätta, för maten de lagade i "Landgång" skulle jag bra gärna äta på plats. Tills vidare får jag försöka laga något liknande hemma. Såhär såg dagens mat ut:

Av bara farten fastnade vi i nästa program om Dagny- Världens äldsta bloggare. Hon är vår idol, alla kategorier. Världens underbaraste människa, 101 år i inslaget, vilket gjordes förra året och still going strong. Hon och jag har många beröringspunkter, och jag vill vara som hon. Nöjd, glad, busig och nyfiken på allt. Hon skaffade sin första dator vid 93 och har slitit ut fyra stycken vid detta laget...

Fick extrajobb i morgon, så jag börjar åtta, alltså är det natten för mig. Ha en skön fredag! Vi ska ut på lokal på kvällen därför blir det bloggvila, åtminstone tills på lördag, efter jobbet. Nattinatt!

Jordbävning? #bloggswe

Jaaa! Jag är klar med hållbarhetslistan och det tack vare oväntad förstärkning av personalen idag. Annars kanske jag hade blivit klar i morgon, om jag jobbat över... Men i morgon kan jag ägna mig åt kunderna och varorna, det känns bra! Någon inventeringstid ser jag inte förrän nästa vecka, så nu är det lugna gatan. Kanske. För jag är motvilligt ledig på fredag, så lördagen kan bli spännande.

På måndag är det kampanjbyte och tio timmar på jobbet. Hurra! Nå, jag jobbar ju hellre en lång dag än två korta, så jag klagar inte så mycket, egentligen. Det gör jag bara när det blir för många lediga dagar, för då får jag jobba dubbelt så hårt när jag kommer tillbaka. På samma tid. Därför är det väl inte så konstigt att jag är ovanligt trött om kvällarna.

Hur trött jag än är, så vaknar jag alltid en eller ett par minuter innan larmet går igång på morgonen, oavsett om det är kvart i sex eller kvart i åtta. Märkligt, jag som är född sjusovare och ruskigt morgontrött. Jag lägger i regel fram kläderna jag ska ha på mig, för att slippa leta efter kalsonger och ta så svåra beslut som vilka sockar jag ska ha. Annars kan jag bli stående i garderoben och bli sen.

Att komma i sista minuten är det värsta jag vet, näst efter att vakna. Antar att det är därför min inre klocka fungerar väl, mot alla odds. Den uppmanar mig enträget att gå till sängs nu också. Jag satt faktiskt ute på altanen och nickade till, fast det såg ut som om jag löste korsord. Det gjorde jag i och för sig också, men inte så mycket. En stund i solen fick vi, det var länge sedan.

Alldeles nyss kände vi hur hela huset skakade. Inget blixtnedslag, för det åskar inte. Det kändes hos flera vänner och bekanta. Jordbävning eller -skalv är inte så ovanligt, men detta måste ha varit kraftigt då. Så märkligt. En gång var jag med om en så kraftig ljudbang att jag ramlade ur sängen, det var riktigt läskigt.

Här kommer dagens matbild, sen ska jag lägga mig och sova så hårt att inte ens ett skalv väcker mig.

Pasta Marinara, det var vad vi (jag) behövde idag. Gott att strö paprika över och ha vattenmelon till. Sött och knaprigt gifter sig fint till det lite salta och mjälla.

Sov gott när det blir dags för dig, nu är det godnatt för mig i alla fall!