Flipp!

Nu ska jag fortsätta berätta om vår vistelse i Rom. Som du minns kanske minns slutade jag förra inlägget med en cliff hanger i vår jakt på en lugn och fin restaurang den där onsdagskvällen, så jag avslöjar direkt att vi lyckades. Stället heter Il Fico, alltså Fikonet, men några sådana syntes inte till. Däremot squashblomma, fylld med färskost och friterad, vilket jag började med.

Mannen valde caprese (igen!). Jag valde vinet till maten, det brukar bli så, och vi fick in en fin Montepulciano d'Abruzzo som passade utmärkt till både mannens lammkotletter och min saltimbocca. Vår servitör var mycket trevlig och uppmärksam, samt serverade limoncello "på huset" tillsammans med notan. Något sådant har jag aldrig varit med om i Sverige, så det uppskattades.

Vi strosade hem i den ljumma natten och bestämde oss för att leta reda på Giolitti's nästa dag. Min kära syster tycker nämligen att man måste äta glass just där och så rätt hon har! Det har hon väldigt ofta, faktiskt. Så jag puffade lite medicin innan vi beställde vår frukost. Och ja, vilken himmelsk glass! Nu är det inte längre någon idé att äta glass hemma, när man vet hur den ska smaka...

Vi fortsatte att utforska Rom till fots och kom ända fram till Colosseum och de andra sevärdheterna, men vi gick tillbaka hemåt via vår favoritpiazza Navona, där vi åt middag. Först tog vi var sitt glas prosecco, förstås. Mannen valde minestrone till förrätt, medan jag tog calamare alla romana. En fräsch Frascati passade fint även till den grillade havsabborren vi båda var sugna på.

Det förvånade mig att servitörerna benade ur fisken och lade upp den på tallrikarna. Jag hade noterat detta fenomen redan första kvällen på "Gröna duken", så det är uppenbarligen comme if faut i Italien. Jag kan inte påminna mig om att man gjorde så på restaurangerna i Tyskland när jag var barnflicka där, men å andra sidan beställde jag sällan fisk då, ty det finns bara insjöar i Bayern...

Inte heller i Kroatien, vilket är betydligt närmare i tiden, och geografiskt till Italien. Jag är verkligen inte särdeles berest, även om jag haft förmånen att i år få uppleva både New Orleans och Rom, så jag vet inte hur vanligt det är att få fisken rensad av personalen. Det känns lite överkurs, men okej är det semester så är det!

På fredagen (den 13:e!) åt vi Calsone till frukost i butiken alldeles intill vårt boende. Vi behövde en stadig frukost, för nu var det dags att utforska Colosseum, Palatinen och Forum Romanum. Från Ponte Sant'Angelo tog vi en hop-on-hop-off-buss och fick se Rom ur ett nytt perspektiv. Väl framme vid Colosseum blev vi tilldelade en guide, tillika arkeolog och det var värt pengarna.

En ny guide tog över för att förevisa Forum Romanum och hon var inte lika, ska vi säga entusiastisk eller engagerad som den förste. Sedan släppte hon oss lösa, så vi kunde titta runt på egen hand och på Palatinen fick vi klara oss själva. Jag skäms lite när jag säger det här nu, men jag hade sånär dödat mannen med blicken när han tyckte vi skulle fortsätta upp till Palatinen.

Jag var så trött, så varm och helt vimmelkantig och vattnet var slut, och jag ville bara hitta ett rör eller en kran för att fylla min flaska och sitta ner, helst i vattenflödet. Besvikelsen och förvåningen i mannens ögon fick mig att ta mig i kragen och klättra uppför trapporna och där, där fann jag äntligen vattenhålet, om än inget badvänligt sådant!

Ordningen var återställd och jag hade ju inte heller velat missa utsikten och allt annat, så jag är glad att jag bet ihop och forcerade trappan innan jag hade gjort mig olycklig. Kombinationen 30-gradig värme, vallningar och vätskebrist hade kunnat bli ödesdiger om jag inte varit, enligt mannen, förvånansvärt snabb trots min situation. Kul att kunna överraska positivt också, hrm...

Forum Romanum från ovan

Nåväl, vi strövade runt ganska länge däruppe, då det fläktade lite så jag fick tid att återhämta mig innan vi tog oss ner till bussen för återfärd till Ponte Sant'Angelo och en promenad till vår butik där vi hämtade vin och mat att avnjuta på rummet efter en välbehövlig dusch. Picknick inomhus är inte heller så dumt.

Apropå mina övergångsproblem har jag knappt några sådana längre. Jag insåg att jag måste göra något åt dem och hjälpen var nära. På Apoteket finns det flera olika preparat som är växtbaserade och kan hjälpa, varför jag valde det mest ekonomiska och beprövade. Nu, efter två månaders förbrukning slipper jag vallningarna nästan helt och hållet, halleluja! Effekten har kommit successivt, vilket är som förväntat och jag vågar inte annat än att fortsätta med Remifemin. 

Jag sparar de sista dagarna i Rom till nästa inlägg. Jag behöver fundera lite och fråga mannen om en del oklarheter. Han är min hårddisk och för tillfället inte hemma. Vi har gjort ytterligare en utflykt tillsammans, men delade på oss. Det vill säga, vi åkte tillsammans till Kungsbacka för att se och höra Baskery (googla!) i torsdags, sedan åkte han till Stockholm och vidare till Alicante, bevars!

Jag stannade en natt till för att sedermera möta upp goda vänner i Göteborg för att uppleva Jonas Gardell på lördagen, alltså igår. Vilken underbar föreställning och vilken fantastisk människa! Det finns så mycket sorgligt och eländigt han upplevt och fortfarande upplever, ändå kan han roa och glädja, öppna våra ögon och få oss att inse vilka fördomar som frodas i vårt upplysta samhälle...

Idag tvättar jag och rensar ur mina garderober, för jag har lyckats med det omöjliga, nämligen att shoppa! Jag ogillar att skaffa kläder, det är sedan länge. Det är svettigt, trångt, tungt och besvärligt. Men det behövs ibland ändå. Ungefär vart tredje/fjärde år. Kläderna krymper med tiden och/eller slits ut. Jag är dessutom innerligt trött på att alltid ha samma saker på mig när jag ska på kalas.

Nu gör jag plats för min nya garderob som ligger i min bil, vilken mannen har parkerat på Landvetter. Vilket påminner mig om att jag ska gå ut och sätta i motor- och kupévärmaren i hans pickup innan det blir för mörkt. Det är så svårt att skrapa rutorna på den, då jag är för kort i rocken och har absolut ingen lust att ställa väckarklockan en halvtimme tidigare.

För övrigt ska jag göra en räkpasta idag, med räkor en vårdtagare skickade med mig för några veckor sedan. Jag vet inte om det är "tillåtet", men det struntade vederbörande i och tja, då gör jag det med!
Det börjar kurra i magen nu, därför sätter jag punkt här med en hälsning till alla pappor på Fars Dag.