söndag 26 mars 2017

Extatisk.

Såg på film igår kväll och kom givetvis inte i säng i tid, så idag är vi trötta. Men jag har hunnit skriva klart årsredovisningen, koka tomatsås, starta två svampodlingar, hämta salami, kuvert och jäst, samt postat redovisningen, fikat (!) och satt en pizzadeg ändå. Det var svamphusen som var mannens överraskning, vilken jag nämnde i förra inlägget, och de kom redan i fredags.

Så förutom en hink med champinjoner, som står och växer till sig på toaletten, har vi nu ett hus med blivande gul ostronskivling och ett med kungsmussling. De vill ha ljus så de står än så länge på köksbordet. Gå in på Svamphuset och kika om du är nyfiken eller sugen på en egen svampodling. Jag är så spänd på hur det ska gå med detta och om vi kan starta en odling utomhus så småningom.

Det är också väldigt spännande och roligt att utforska Multi Cookerns alla funktioner! I fredags bestämde vi oss för att det skulle ätas fisk, enligt vår tradition. Det vill säga, de fredagar jag är ledig, för mannen känner sig inte säker på att tillaga fisk. I framtiden kan det dock bli nödvändigt att han övar för att bli det, alternativt får lördag bli fiskdag, emedan jag förmodligen ska jobba heltid.

Vi åkte hursomhelst till Delikatesshörnan i Sisjön, vilken jag kallar "Fiskhörnan", för att hitta en lämplig middagsfångst. Turen var på vår sida och vi halade in en fin skrei och havskatt. Den sistnämnda hamnade i frysen för senare behov, medan skreien fick tjäna som testpilot i den nya pottan. Ångfunktionen får med beröm godkänt och ska användas flitigt!

Hackad färsk ingefära på ca 4 cm blandades med en hackad vitlöksklyfta, en hackad chili och skalet från en lime. En bankad citrongrässtjälk ligger också på fisken. 
Saften av limen hälldes över, tillsammans med 2 msk japansk soya. Pak choi runtom och sedan packades allt in för att ångas i ca en kvart. 

Igår provade jag att grilla en hel kyckling och det blev mycket bättre än förväntat, även om krispigheten givetvis inte går att få i ett slutet kärl med kondens. Fast fördelen är ju att man inte stänker ner en hel ugn.
Mesfågel?
Kycklingen fylldes med hemmaskördad champinjon, vitlök och lök, Nästa gång ska jag peta in en kryddblandning under skinnet, för det blev lite tamt denna gång, i och med att skinnet inte blir särskilt mysigt att sleva in i munnen. Vi lär så länge vi lever och det går säkert att skapa nya roliga rätter med hjälp av denna apparat, det gäller bara att våga prova och vidareutveckla recepten.

Imorgon ska mannen laga en fläskgryta i den. Tänk så praktiskt att kunna bryna köttet innan slökokarfunktionen tar över tillagningen! Sparar både disk och stänk i köket, det är ju en stor fördel. Jag vet inte vad vi ska äta resten av veckan, men jag är ganska säker på att Multipottan ska få jobba ordentligt. Jag var såld redan innan den kom till oss, nu är jag extatisk!



Men idag får den alltså vila, för den klarar nog inte att göra en pizza. Fast helt säker är jag inte. En inbakad sådan kanske skulle kunna fungera? Jag är emellertid inte så förtjust i inbakade varianter, jag vill ha en öppen pizza med tunn botten och så lite skalkar som möjligt. Det är likadant som med paj, det är fyllningen man vill åt. Åtminstone jag...

Det finns diverse fyllningsmaterial att välja på. Kyckling från igår, salami, ostar, kronärtskockor, oliver, champinjoner och tomatsåsen, förstås. Den som vill kan få paprika, lök, picklad lök och kapris också. Nu rinner snålvattnet till, så jag går nog ut i köket och kavlar ut degen.

Ha en skön söndag och en fin kommande vecka!

 

fredag 24 mars 2017

Rosen.

Vad jag är glad att det är fredag! Det har varit några ordentligt arbetsamma dagar på jobbet och sömnen har inte varit den bästa. Väckarklockan Mayzan signalerar revelj en timme innan mobilen är tänkt att väcka mig ur min skönhetssömn. Hon är inte gärna ute på dagarna längre, efter slagsmålet med elake Måns eller om det var någon annan strykarkatt, så hon sover alldeles för mycket på fel tid.

Dessutom är jag strålande glad för att mannen och jag fick en så makalöst fin nyttoleksak av en kär vän igår. Jag har ju pratat mig varm för slökokare och Crock pot, för att mannen hade en i sin ägo redan när vi träffades, och för att vår gode vän verkligen inspirerat till att använda den genom att dela spännande recept. Vi har sparat mycket tid och pengar på slökokar'n, kan jag lova.

Nu har vi även begåvats med en Multi Cooker. Den kan allt! Steka, ångkoka, baka och självklart fortfarande slökoka. Vännen var i behov av någon att bolla idéer och erfarenheter med, så han beställde helt sonika en sådan till oss. Mannen och jag tycker givetvis att det är en överdådig present, men vi får försöka hitta på något sätt att förtjäna den i efterhand.

Det lustiga är att mannen fick en avi från Posten häromdagen och misstänkte att vännen skickat ytterligare en kokbok till oss. Du förstår hans förvåning när personalen på utlämningsstället kommer ut med ett gigantiskt paket och så ramlade polletten ner. Jag var på jobbet och hade inte en aning om vad som försiggick, förrän mannen i ett meddelande under min fikarast kallade vännen för stolle...

Idag har jag ett stort problem. Jag kan inte komma på vad jag, eller Multi Cooker'n, ska tillaga. Ve och fasa! Det är ju fredag och därmed fiskdag, så varför inte ångkoka fisk då? Å andra sidan vore det jätteroligt att steka en hel kyckling i den. Eller göra kladdiga revben, eller att grilla grönsaker. Det gäller att hitta på hur man kan få en hel middag tillagad samtidigt i den så småningom, förstås.

Mannen har lagat mat på traditionellt vis dessa mina arbetsdagar och det har smakat fantastiskt som vanligt.

Detta är fläskkotletten med en ljuvlig sås från igår. Men jag har även fått spaghetti och köttfärssås och korrv med råstekt potatis de andra dagarna. Mums, alltihop!

Jag fick bubbel i glaset när jag kom hem igår. Mannen är omåttligt stolt över att jag förärats Kungsmässans "Dagens ros", och tyckte att det skulle firas ståndsmässigt. Självklart är jag också stolt och jätteglad för utnämningen, för det vet ju alla hur roligt det är att få beröm. Jag är inte säker på vem det är som tagit sig tid att skriva till Centerledningen, men jag har mina aningar...

Chefen var alldeles till sig över detta och har frågat varje dag sedan i tisdags om de kommit och fotograferat mig ännu, vilket de inte har. För min del räcker det fint att bli omnämnd, någon bild behövs inte. Jag är inte särskilt god vän med kameror, nämligen. Jag känner mig obekväm och stelnar till när någon riktar linsen åt mitt håll och resultatet blir således därefter.

Nu tänker jag avsluta detta inlägg och lägga pannan i veck över matplaneringen, samt försöka klura ut vad mannen har för hemligheter och överraskning i beredskap för mig nästa vecka. Spänningen är olidlig, för jag har verkligen inte en susning om vad det kan vara.

Ha en fin fredag och ge någon en komplimang, delad glädje är som du vet dubbel glädje!

PS. Och tack så väldigt mycket för presenten igen, du vet vem du är!














måndag 20 mars 2017

Osmart.

Härliga måndag! I alla fall varannan vecka är måndag en favoritdag för då har jag sovmorgon och ledigt. Då får jag kaffe på sängen av mannen och så läser jag tidningen i lugn och ro. Sedan rapporterar jag till a-kassan och tar itu med tvätten. En tur till affären brukar också vara nödvändig, men jag försöker att ta det så lugnt jag kan och ladda för tre jobbdagar till.

Mannen och jag har hittat en ny serie att följa på Netflix, nämligen Designated Survivor med Kiefer Sutherland. Problemet är att vi fastnar i vinkelvolten och säger "bara en till", när vi egentligen borde gå och lägga oss. Nå, en väckarklocka (Mayzan) går igång på morgonen, vare sig man vill eller inte. Och mannens arbetstelefon fungerar ju effektivt om hon mot förmodan ger upp och somnar om.

Eftersom jag jobbat hela helgen har mannen stått för maten och då vill jag ta hand om den detaljen idag. Det blir leverstuvning för det fanns ett paket med kycklinglever kvar i frysen och så är det ju så gott! Snabblagat och billigt också. Jag vet inte om mannen har några planer för de kommande dagarna, men vi kan hjälpas åt med matlistan innan jag, eller vi, handlar.

Helgmaten gick inte av för hackor, vill jag lova! Vad sägs om risotto med salsiccia på fredag?



Entrecôte med potatisgratäng på lördag?



Och klassisk söndagsstek av karré på söndag?



Det var hur gott som helst alltihop och så underbart det är att få maten serverad när man kommer hem och är jättetrött och hungrig som en varg. Jag är så tacksam för att mannen är en så bra kock och tar hand om mig, det är sådär lagom roligt att laga maten själv efter 8-10 timmar på språng. Det känns fint att bli omhändertagen och ompysslad, samt få njuta av någon annans matkreationer emellanåt.

Ombyte förnöjer, som du vet. Ombytliga personer är däremot inte så förnöjsamt att drabbas av. När det sägs en sak ena dagen och en helt annan nästa. Eller när de säger en sak, men gör en helt annan och själv står man frågande och undrar vad som gäller en själv. Det spelar ingen roll om det är hemma eller på jobbet, man blir helt utmattad av att inte veta hur man ska förhålla sig.

I alla fall blir jag det. Och jag ska ju ändå föreställa vuxen. Tänk hur det är för barn och ungdomar som inte är lika flexibla och säkra på sig själva. Det är självklart förvirrande när reglerna som påstås gälla hela tiden ändrar innehåll och innebörd. Jag har själv uppfostrat tre barn, varav ett har autism, och man kan inte göra undantag för att man är trött eller ur gängorna själv.

Nästan dagligen ser och hör jag barn tjata sig till godis och annat. De får belöningar innan de uppfyllt villkoren för dem, eller bestämmer villkoren själva. Föräldrar idag verkar ha slutat uppfostra sina barn, de är kompisar istället. Jag är av den meningen att man blir kompis med sina barn när de är vuxna och har lämnat hemmet. Eller åtminstone bidrar till hushållet på något praktiskt sätt.

Numera är det ju nästan omöjligt att hitta boende som ungdomarna har råd med, ens om de har en egen inkomst. Har de inte det, är det enbart sysslorna i hushållet de kan hjälpa till med. Inte ens det verkar föräldrarna kräva av sina barn och jag undrar ju när dessa unga vuxna någonsin ska lära sig hur en tvättmaskin fungerar eller hur man måste kompromissa i en familj eller ett förhållande.

Följer barnen aldrig med och handlar lär de sig inte vad saker och ting verkligen kostar, utan fortsätter tro att juicen, mjölken och brödet är gratis. Att duschtvålen har ett literpris på flera hundra kronor och att halvfabrikat är dyrt vet inte många. Kranvatten är billigt och av utmärkt kvalitet och kan med fördel drickas, inte bara duschas i i timmar, vilket däremot blir kostsamt för hushållet...

Många ungdomar som jag möter på mitt jobb är ytterst prismedvetna, medan andra struntar fullständigt i priset, så länge det står ett visst namn eller märke på produkterna. Handkräm i tre pyttesmå tuber som kostar 200 kronor "ska" man ha, för att få respekt eller status. Schampo, balsam och stylingprodukter med literpriser över 1000 kronor "måste" de ha, för det har en bloggare sagt.

Visst, jag är bloggare och menar att alla behöver en slökokare, men jag tjänar inga pengar på det. Vilket kanske bevisar att jag inte är tillräckligt smart. Jag har inga annonser eller påstår att ett visst fabrikat är bättre än ett annat, men det är så jag vill ha det. Var och en som blir nyfiken får leta reda på det som passar just sitt hushåll, plånbok och behov.

Nu ska jag fråga mannen om han vill följa med och hämta förnödenheter, så han kan laga mat till mig de närmaste dagarna...
Ha en mysig måndag och en toppenvecka!

















torsdag 16 mars 2017

Väckarklocka.

Jag förstår inte var tiden tar vägen, den rinner iväg så snabbt. Jobbade i måndags, men har varit ledig sen dess. Vad har jag gjort? Inte en aning. Samma gamla vanliga som jag alltid gör när jag är ledig. Hämtat mat, tvättat, lagat mat, vikt tvätt, fyllt diskmaskin, tömt densamma och så har jag läst ut Bruce Springsteens bok.

En bok som jag för övrigt fann mycket läsvärd. Roande, oroande, sorglig och väldigt intressant på många sätt och vis. Jag fick veta en massa som jag inte hade en aning om, jag har lyssnat på låtar som jag inte visste vad de egentligen handlade om och lärt mig ett och annat. Jag kan inte annat än beundra honom, för allt slit, all envishet, all humor och all tjurskallighet.

Min respekt för honom som låtskrivare, artist och människa har ökat. Man kan inte annat än beundra honom för att ha dragit runt hela cirkusen och med vilken energi han och hela E Street Band har underhållit miljoner och åter miljoner människor under så många år. Själv var jag helt utmattad efter konserten i somras...

Utmattad var jag också idag när väckarklockorna gick igång. Först Mayzan klockan sju, vad det nu skulle vara bra för, när jag hade ställt mobilen på kvart i åtta. Sömnen var inte den bästa inatt, jag blev tvungen att möblera om mannen och tala hårt till honom. Men förhoppningsvis kommer detta med snarkningen att snart vara ett minne blott.

I maj ska mannen få en apparat åtminstone för en utredningsperiod. Blir den inte permanent hans, så ska jag konstruera en kombinerad tvångströja och mask, eller så får jag sova i ett annat rum. Hellre det än att vi blir ovänner på riktigt. Inte för att vi skulle bli ovänner för något man(nen) inte kan rå för, det vore ju orättvist...

Det är så tragiskt när ett förhållande slutar i ovänskap och en oförmåga/ovilja att samarbeta för allas bästa. Jag har sett det på nära håll och det drabbar nästan uteslutande en tredje part, som är helt oskyldig dessutom. Jag har varit spion och spejare för en klasskompis familjs räkning, medlat mellan stridande part(n)er(s), lirkat, tagit i med tång för att dra ut sanningen och trippat på tå.

Allt för att ingen annan än jag själv skulle bli lidande. Om jag lyckades? Nej, inte alltid, men jag har lärt mig att sätta ner foten när jag blir utsatt för orättvisor, jag har reparerat några relationer i efterhand, tiger och lider inte i stillhet tills jag knäcker mig själv och försöker vara en god vän och medmänniska.

Det är inte lätt att vara människa; det stressas på jobbet, man ska hinna städa och piffa till hemmet på sin fritid, det ska tränas, umgås, vara snygg och rolig och så ska man förverkliga sig själv och sina drömmar. Resa och upptäcka nya kulturer, eller gamla. Leva sunt och nyttigt, yoga och ha tid för vänner, familj, släkt och sin hobby.

Jojo, man är glad om middagen kommer på bordet i rimlig tid, har någotsånär rena kläder, kammat hår och inte vadar i damm. Hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete, tänker jag och säger till mannen att dammsuga när jag åker och handlar. Det funkar bättre. Samarbete och kompromisser är nödvändiga i alla relationer, varför ska det vara så svårt att förstå?

Idag blir det blodpudding och stekt fläsk till middag. Simpelt, billigt och gott. Igår gjorde slökokar'n en laddning köttfärssås, men vi blev bjudna på mat hos fina vännen M som fyllde år, så det mesta åkte in i frysen. I tisdags gjorde jag burgare av halva öringen från i söndags.



Det var inte alls dumt, lyckades redan i första försöket. Picklad rödlök och en "dressing" på philadelphiaost, grekisk yoghurt, limecest och citronsaft, samt sallad och tomat finns där mellan bröden också. Friterad potatis och palsternacka därtill.

Mannen bjöd på kycklingben dagen dessförinnan. "Hot legs" med ris, sallad och smörstekt shiitake.



Det var precis vad jag behövde efter jobbet! Vad jag får de närmaste dagarna har jag inte en aning om, men jag litar på att mannen hittar på något av det som finns i den, återigen, välfyllda frysen.

Ha en fin kväll och helg, vårda dina relationer, men låt dig inte trampas på!


söndag 12 mars 2017

Raggare.

Vi skulle ha en TV-kväll igår, märk väl, helt Melodifestivalbefriad för sådant har vi slutat med för länge sedan. Planen var att se sista avsnittet av Homeland på Netflix och sedan gå över till innevarande säsong på SVT Play. Men näe, där var de första redan bortplockade!? Det hade blivit väldigt tokigt att missa tre avsnitt, så det blev en film istället.

Mel Gibson är ju väldigt speciell, så ock igår i Conspiracy Theory. Jag hade väldigt stort nöje av den filmen och rekommenderar den om man vill ha lite lättsam underhållning någon gång. Idag verkar det bli soffhäng igen, vilket känns alldeles utmärkt. Jag har brottats med årsredovisningen som ska skickas till Bolagsverket, vilka enligt obekräftade källor, struntar i siffrorna, bara de kommer i tid.

Så jag undrar ju varför man är tvungen att göra det. Har någon ett svar på detta spörsmål är jag tacksam om jag får veta det. Är det något som får mig att bli obstinat, tjurig och gramse är det meningslösa sysslor och att göra saker som inte förbättrar, utvecklar eller underlättar ens vardag, oavsett om det är privat eller på jobbet.

Mannen upplever en stor frustration i sin jobbsituation. Bakbunden av ett partnerskap som inte på något sätt gynnar honom, snarare tvärtom. Ekonomiskt är det en katastrof, men hade kanske kunnat bli bättre om all den tid han lägger på att leta reda på saker till kunderna verkligen hade slutat med en order. Visst, ibland är det kanske kundens egen kund som drar sig ur affären, men knappast alltid.

Om partnern inte hade skalat bort värdet på beställningar till kund via sitt eget konto från mannens kommission, hade det också känts bättre. Marginalerna är ytterst små, vilka kanske eller kanske inte kan omförhandlas, men framför allt det är volymerna som behöver öka. Han behöver alltså få sina kunder att köpa fler saker, inte nödvändigtvis dyrare, men också oftare.

Kunderna i sin tur måste lära sig att det finns möjligheter nu, som inte funnits ens hos de etablerade i branschen tidigare och som dessutom drar in på det de haft på lager eller för beställning. Detta borde ju sätta mannen i en guldsits, men medelålders män har svårare än väntat för lära sig något nytt och annorlunda, hur bra det än är och hur stor nytta och förtjänst det än skulle ge dem själva...

Därför har vi en plan för att få kundernas kunder att efterfråga delar de förmodligen inte tror att de kan få tag på till sina gamla veteranbilar längre. Vi ska göra en filmpresentation av mannens verksamhet och där ska alla återförsäljare i Sverige finnas med. Omständigheter har gjort att vi ligger lite efter med detta, men förhoppningsvis är vi snart igång med filmen med en god väns hjälp.

Våren är i antågande och då brukar veteranbilsentusiasten eller lite vanvördigt, raggaren vädra morgonluft och vilja rusta upp sin bil och dra på Power Meet och andra träffar såsom Wheels & Wings. Då ska de veta att mannen kan se till att deras handlare och bilmekaniker kan få hem nästan vad som helst till ett rimligare pris och mycket snabbare än någon av hans konkurrenter kan...

Hörde jag en undran om vad vi ätit för mat i helgen? Tänkte väl det. Idag blev det ugnsbakad öring. Den fick gå i 125 grader till strax över 50 graders innertemperatur och vila sig medan potatisen pressades och sparrisen kokade klart. Vitvinssås (VVS har jag lärt mig att det heter på kockspråk) kändes som den enda rätta såsen till detta.



Igår blev det tunna revben med bulgurröra, men det trasslar så mycket med mina foton nu, så jag orkar inte bråka mer med bilder för tillfället.

Imorgon ska mannen laga något gott av kycklingben. Nej, vi är inte rädda för campylobacter, utan ser till att ha den sedvanliga kökshygienen och diska noga och njuta som vanligt av god och nyttig mat. Jag jobbar, men bara en dag, sedan är jag ledig i tre dagar till, det ska bli skönt!

Ha det gott och var rädd om dig!






fredag 10 mars 2017

Ormsyner.

Hänt i veckan:
I måndags hade jag kanske ett anfall av ögonmigrän. Kollade med lillasyster som har konstaterad sådan. Märkligt visuellt fenomen uppstod under en begränsad tid, sedan fick jag huvudvärk.
Tisdag-torsdag, jobb, jobb och åter jobb. Med andra ord ganska mör när jag kom hem igår. Mannen hade lagat en god köttgryta av högrev i slökokar'n, men detta kom inte med på bild. 

Jag fick nästan i förbigående veta att mannen skulle på dejt idag. En kille skulle dyka upp med en nejlika i knapphålet för att lätt kännas igen i vimlet på en säkerligen obskyr pub på 3:e Lång. Sedan skulle de spisa musik på Pustervik, efteråt kan man inte ens gissa vad som händer. Vi får väl se när han kommer hem...

Om jag inte är helt felunderrättad börjar Let's dance idag så, jag ska nog roa mig under tiden mannen ränner runt på stan. Jag ska äta rester och lite ost kanske, samt mysa med Bruce. Igår åt jag fisk till lunch, men mannen lämnade sin orörd till förmån för ärtsoppa och pannkakor tillsammans med en gammal bekant, och det blir inte så bra att frysa om den lunchlådan, så jag offrar mig väl då. 

Det finns kvar av den omåttligt goda remouladsåsen jag gjorde i måndags när jag gjorde fish & chips, vilket jag varit sugen på länge. 

Frityrsmet:
1½ dl vetemjöl
1 msk maizenastärkelse
1 tsk bakpulver
saften av en halv citron
1 dl öl 

Äntligen har jag hittat ett recept på frityrsmet som funkar! Man kan ha sina åsikter om Per Morberg, men han är inte så dum i köket ändå, trots sin lite hafsiga framtoning. Fiskbitarna, i detta fallet torskrygg som vi hade i frysen, vändes först i vetemjöl helt lätt, sedan doppades de i smeten som fått svälla minst 20 minuter. Jag är jättenöjd med resultatet, krispigt ska det vara annars kan det kvitta!

Vi har haft finbesök av vår ringbärare Bob idag, minsann. Alltid lika roligt att träffa den unge mannen. Han hade en lektion med mig om hur man programmerar och visade stora färdigheter i trädklättring. Det blev en hel del jagande och brottning också, innan han visade ett antal roliga spel och lugnade ner sig (och mig) så jag kunde laga lunch till oss. 

Hans moder var på jobbintervju(er) under tiden, men fick självklart också grön ärtsoppa när hon kom tillbaka och berättade hur det gått. Och så har vi ätit semla för första och enda gången i år. Jag minns inte när jag sist åt en semla, det är åratal sedan. Denna semla var sympatiskt liten och passade fint efter soppan. 

När vi vinkat av våra kära vänner fick vi ta itu med tvättmaskinen som vägrade tömma ut vattnet och centrifugera. Inte optimalt när mannen skulle duscha och raka sig inför sin dejt och jag skulle åka och hämta mat och annat trevligt. Så det blev till att tömma maskinen manuellt, vilket är urtråkigt och tidsödande, rensa utloppspumpen och starta om. 

Och så får vi samma felmeddelande igen! Okej, rensa avloppsrör är inte min bästa gren, men mannen hade ju en tid att passa och jag vill ha min tvätt klar, så jag fick skruva loss och rensa i alla fall. Maskinen går igång och sedan tar det stopp, igen! Samtidigt som jag febrilt letar i manualen efter fler eventuella felkällor, så slår den till igen, den presumtiva ögonmigränen. 

Det gjorde det lite besvärligt att läsa och jag kunde konstatera att det inte skulle köras bil idag. Silverormen som ringlade sig i mitt högra synfält i måndags antog nu hela färgprismat i varje segment. Kommer du ihåg de där ledade leksaksormarna i plast, som rörde sig när man höll dem på ett speciellt sätt? Då kanske du förstår hur mitt synfenomen ser ut för mig... 

Nu har jag en lätt huvudvärk (igen) fast jag tog naproxen direkt när den här auran kom tillbaka, jag lär mig snabbt! Jag lovade min syster att kolla upp detta om det kommer tillbaka, om inte annat för att utesluta andra diagnoser. En gång, då min dotter var nyfödd, har jag haft "vanlig" migrän, och jag kan ju lätt säga att jag hellre har ögonmigrän än den klassiska. Hujedamej, så dålig jag var!

Nu börjar det dra ihop sig till kvällsnöjet, så jag lämnar denna blogg för idag och önskar dig en härlig kväll och god helg!








måndag 6 mars 2017

Dumstrut 2.

Jag överlevde helgen, det var ju bara åtta timmars arbete per dag och idag är det min favoritmåndag. Det vill säga, den lediga. Hurusom man kan kalla den ledig, när det brukar vara tvätt-, handlar- och städdag. Idag är det inte så mycket tvätt i korgen att det stör, mat finns det för ett par dagar till och vore det inte för att det knastrar under tofflorna, så hade jag gjort ingentingen hela dagen.

Annan typisk syssla på lediga måndagar är att skicka kassakort till a-kassan. Det har jag gjort. Jag tog även tag i ett bankärende, vilket jag skjutit på framtiden ett tag, ty det innebar att ringa till min bank. Det är ju oerhört praktiskt med mobilt bank-id, men uppenbarligen måste sådana också uppdateras och nedräkningen började för långt över en vecka sedan.

För att uppdatera skulle man helt enkelt plocka fram sitt lilla digi-pass och följa instruktionerna. Det var bara så att jag totalt glömt min kod för att komma in i den. Blankt, tomt och noll. Sådana saker brukar ju sitta någonstans i bakhuvudet, men icke! Så, jag provade med en trolig kod. Nehej. Då måste det vara si. Hoppsan, inte det? Då är det så, istället.

Alls icke så, vilket innebär att man uttömt sina chanser och måste bita i det sura äpplet och ringa sin bank. Jag tycker inte om att prata i telefon, därför har jag skyllt på tidsbrist, sjukdom och allt möjligt för att slippa ringa. Med arton dagar kvar kan jag tycka att det börjar brinna i knutarna, ifall det skulle bli något krångel på vägen.

Varje gång jag äntligen gör det jag drar mig för, blir jag lika arg på mig själv. Den eller de som sitter i andra änden av telefonlinjen är inte elaka, missunnsamma eller illvilliga. De vill mig väl (tro sjutton det, jag är ju kund och betalar för deras tjänster) och är hur hjälpsamma som helst. Så även idag. Problemet löst senast i slutet på denna vecka, således i god tid innan en smärre katastrof kunnat ske.

Ovanstående är ett sällsynt exempel på mannens och mina olikheter. Han ringer hellre och pratar direkt med folk och påstår sig vara den mest analoga människan i världen, vilket jag tycker är ganska lustigt, eftersom största delen av hans arbete är digitalt baserat. Visserligen ringer hans kunder och ber om råd och hjälp, men tanken är ändå att de ska lägga ordern själv, på nätet.

Den stackars mannen har varit riktigt sjuk under helgen, men har ändå lyckats skämma bort mig med god mat när jag kommit hem. Att han sovit 10-12 timmar efteråt är ett tecken på hur det tagit på krafterna. Igår fick jag köttbullar i tomatsås tillagat i slökokar'n. Han var inte alls nöjd med resultatet, men jag hade verkligen inget att klaga på. Jo, kanske lite mer salt i smeten, men man kan salta efter.



I lördags åt vi Buffalo chicken wings och en sallad. Det var också alldeles utmärkt!



I fredags var det fiskdag, som vanligt. Min mobil krånglade så det finns ingen bild på den stekta långan med vitvinsås och amandinepotatis. Däremot kan jag visa bilden av pajen jag gjorde i torsdags.



Det var den bästa paj jag någonsin gjort! Förutom min idiotsäkra champinjonpaj, då. Jag är, som du vet vid detta laget, inte bra (alls) på att hålla mig till recept, därför var det en liten chanstagning. Hur mycket äggstanning ska man ha till en paj med kalkon, svamp, selleri, paprika, chili, purjo och tre sorters ost? 3 eller 4 ägg? Jag valde 4 till knappt 2 dl mjölk. Det blev perfekt!

En liten fadäs inträffade dock och hade sånär gjort mig en fingertopp fattigare. Mitt i purjolökshackandet får jag en hostattack och slutar inte hacka, utan skär av mig en bit av pekfingernageln och lite till. Tur att kniven var ruskigt skarp, för jag hann hämta första hjälpen i form av LTX (googla!) och snurra runt toppen innan det började blöda rejält.

Jag kände mig lika dum då som idag. Klantigt att inte vänta ut hostattacken, men den kom hastigt och ja, vad ska jag säga, hjärnan var inte på min sida i torsdags. Idag känner jag mig dum för att ha skjutit upp något som jag inbillar mig ska bli obehagligt och tröttsamt. Jag ger mig själv en dumstrut och ställer mig i skamvrån...

Ha en fin måndag och var rädd om dig!




 

torsdag 2 mars 2017

Pajade planer.

Tredubbla doser astmamedicin, acetylcystein och luftrörsvidgande har äntligen fått lungorna att bestämma sig för att lugna ner sig och stanna kvar innanför mina nästan sönderhostade revben. Mannen har varit orolig för mig, det var nämligen såhär jag lät när jag för fyra år sedan till slut fick inse att jag nog måste gå till doktorn och kolla upp mig. 

Det var ett himla tjat på mina systrar på julaftonen, så jag fick lova dem det, annars...
Har man astma är ens luftrör extra känsliga och en förkylning kan bli ganska jobbig, därför är det tur att jag har ett ypperligt immunförsvar, med tanke på hur många sjuklingar jag träffar på jobbet. Jag stannar hemma imorgon också, men jobbar lördag och söndag. Det är planen i alla fall. 

Om vi inte hade blivit sjuka, skulle vi ha varit hemma hos min dotter idag och lagat mat till familjen, och framförallt överlämnat presenter till vårt barnbarn som fyller tre år imorgon. Ja, jag skriver min dotter och vårt barnbarn, för mannen är inte pappa till mina barn, men han har varit med från början i barnbarnens liv och är deras Boffa, det vill säga Bonusmorfar. 



Det busas och jagas i skräckblandad förtjusning så Boffa blir alldeles slut. Trist att vi skulle bli sjuka just nu, men det går fler tåg. Jag är övertygad om att Jonna kommer att bli rikligt försedd med presenter ändå, och tycker det är roligt att få paket vilken dag som helst. 

Maten de senaste dagarna har varit den enklaste möjliga. En köttgryta som fanns i frysen blev räddningen i förrgår. 



Mannen hämtade korrrv och potatis igår och räddade oss från svältdöden. Det blev snabbmat igen alltså. 



Ingen av oss brydde sig om att strössla med grönsaker eller annat, och maten intas i tv-soffan medan vi betar av säsong efter säsong av Homeland. Vi ligger alltid långt efter "alla andra" när det gäller serier och sådant, men mannen började titta när han var ensam hemma och hade tråkigt förra helgen jag jobbade. Jag fastnade också och nu sitter vi ordentligt fast i serie-träsket. 

Dock inte värre än att vi avbröt vårt maraton för att titta på "Mästerkocken" igår. Det går ju inte att missa. Annars är det nog bara "På spåret" som vi följer så slaviskt det går, med tanke på mina arbetstider. Tur att vi har Apple-tv, Netflix och allt vad det heter, så vi kan titta på vad vi vill, när vi vill och hur vi vill. 

Nu ska jag gå och duscha, sedan får jag vila en stund innan det blir paj till middag och mera Homeland. Pajen ska fyllas med kalkon (har jag sagt hur mycket jag tycker om rester?), några skinksnuttar, svamp, purjo, paprika, ost och övrigt jag hittar i kylen som känns lämpligt att blanda ner. Det bästa med paj är ändå fyllningen... 

Ha en fin torsdag och en ännu bättre fredag!

 


tisdag 28 februari 2017

Skärpt.

Jag är chockerad. Det som i princip aldrig händer, har hänt. Jag är sjuk och är alltså tvungen att stanna hemma från jobbet. Minns inte när det hände sist, men det är klart, förr eller senare måste väl även jag, som trots allt träffar förkylda människor varje dag på jobbet, drabbas. Redan i fredags började jag känna ett litet diffust obehag i halsen.

I lördags var det knappt märkbart, men jag fortsatte spraya med ColdZyme, det funkade förra gången jag kände att något var galet. Vi var bjudna på kalas hos gode vännen Lasse på kvällen, vilket jag inte ville missa för allt smör i Småland. Det var en mycket trevlig fest och vi var inte hemma förrän tre på morgonen. Föga anade jag då hur jag skulle må när jag vaknade framåt förmiddagen...

Det finns de i min närhet som påstår att jag är envis, och det ligger nog en del sanning i det. Jag trodde fullt och fast att jag skulle känna mig bättre framåt kvällen, så jag väntade in i det sista innan jag ringde min chef. Halsontet kunde ju bero på överansträngning på grund av festlokalens utformning och akustik. Hostan var däremot svårare att förklara, liksom en viss febrighet.

Jag har inte så värst många principer, men en av dem är att inte jobba med feber i kroppen. Punkt. Feber är kroppens sätt att lugna ner oss och för att bekämpa värmekänsliga virus och bakterier, därför ska man inte ta febernedsättande medel i tid och otid. Det kan förlänga sjukdomsförloppet, vilket känns ganska onödigt, eller hur?

Självklart ska en temperatur som är mycket hög tas ned. men det är sällan en vanlig förkylning ger riktiga febertoppar. Det är med andra ord bara att härda ut och vila sig frisk. Att härda ut är vad jag förstår omöjligt för vissa individer, särskilt manliga sådana. Det är därför de blir så ynkliga, för att inte säga dödssjuka. Och så kallas kvinnor för det svagare könet.

Det finns givetvis undantag som bekräftar regeln. Mannen till exempel. Jag tror i och för sig aldrig att jag sett honom riktigt sjuk, men jag vet att när han var det en gång, då tog han med sig jobbet hem och arbetade ändå. Tog febern med stektermometer (!) och avbröt när den visade 39 grader. Några tabletter hade han inte heller, det är jag som fått in sådant i huset.

Inte för att jag är för ett användande av någon medicin i onödan, men det är bra att ha hemma vid behov. Som ibland när jag ser att han har ont och tiger och lider, då ger jag honom några piller, vilka han sväljer lydigt och sedan frågar vad det var. Jag svarar alltid "gift". Okej, säger han. Med andra ord litar han fullständigt på mig...

I och med att jag blev opasslig på söndagen hjälptes vi åt med middagen. En hel kalkon stektes i ugnen och så var gårdagens middag halvfärdig också.

Kalkonen fick rätt temperatur utan stektermometer... 



Till vår glädje kom våra knivar tillbaka från slipningen igår, så det var en ren fröjd att hacka lök och grönsaker till tomatsåsen. Nåja, fröjd och fröjd, jag var helt slut efteråt, men Knivbrev höll sitt löfte och knivarna var verkligen skarpa!

Knivbrev är bra, dessa knivar är superskarpa igen!

Självklart har vi andra skarpa knivar, man kan ju inte vara "naken" liksom. Nästa gång är det deras tur att få behandling. Och min bästa kniv, vars spets ett ex bröt av, ska få en grundlig omslipning och bli så fin igen. Nej, jag kommer aldrig att förlåta ex:et för att han inte orkade hämta en skruvmejsel istället. Man behandlar inte knivar hur som helst.

Man låter dem icke diskas i diskmaskin, man får icke heller ställa dem i diskstället som vilket simpelt bestick som helst. De diskas för hand, torkas av och hängs på knivstället. Man använder dem inte heller för att öppna kuvert. Det finns det speciella brevknivar för. Knivar ska behandlas med kärlek och respekt, precis som människor. Punkt.

Idag gör jag så lite som möjligt. Hittade en burk med köttgryta i frysen, det får bli vår middag. Eftersom mannen också börjar känna sig lite vissen, rörde jag ihop en bröddeg, så vi klarar oss om båda blir sängliggande och ingen orkar laga mat. Min förhoppning är att denna förhållandevis lösa deg ska bli bröd i två formar. Har ingen ork att trilla bullar eller knåda limpor idag.

Det blir korsord och Bruce Springsteen-bok resten av dagen och säkerligen ett Homeland-maraton igen till kvällen. Man får roa sig så gott man kan och göra det bästa av situationen.

Ha det fint, håll dig frisk, ta väl hand om dig och din omgivning! Och dina knivar 😉






fredag 24 februari 2017

Vingårdsbesök utan smak.

Nu har jag allt lite abstinens, så det är bäst jag skriver av mig lite. Det är över en vecka sen sist, så jag måste ha haft väldigt mycket att göra. Vad jag har gjort vet jag inte riktigt, men jag har förvisso jobbat alla dagar utom måndag, när jag tänker efter. Fast i tisdags var jag inte på jobbet en enda minut. Då var vi på Ästad Vingård och konfererade. Det var mycket trevligt!

Ästad Vingård
Inte visste jag att det fanns en vingård på så nära håll. Vi fick en guidning av en trevlig ung man, tillika sommelier. Han berättade om druvan, Solaris, och hur det går till på odlingarna, Visste du att man fryser in vinrankorna med is för att skydda mot frost, till exempel? Det låter ju ologiskt, men fungerar som en igloo ungefär.

Lite besviken är jag på chefen som inte ordnade med övernattning, spa och vinprovning. Inte en enda liten smutt fick vi. Lunchen var däremot delikat och kolorna i konferensrummet gick åt som smör. Nåja, vad är väl en bal på slottet? Jag kom hem mycket tidigare än om jag hade jobbat, så det föll liksom på min lott att laga maten och jodå, jag tog mig ett glas vin eller två också.



Snabbmat är fina grejer. Torskrygg och räkor fick mannen fiska fram ur frysen, för det glömde jag innan jag åkte iväg i ottan. Medan potatisen kokade fick fisken gå på låg värme i ugnen och såsen kokades ihop. Jag önskar att fler människor insåg hur snabbt det går att laga till fisk. Att det inte är så krångligt alls. Kläm och känn på fisken, dela på den och se om den är färdig.

Man lär sig hur motståndet ska vara när man petar på fisken, efter några försök. Kolla gärna många gånger, ta ut fisken när den känns nästan klar och låt den vila sig i form, speciellt om den ligger i sås, för värmen runt om låter den gå helt klar då. Och som den mesta annan mat mår den bra av att tillagas på ganska låg temperatur, fast utan att det tar längre tid än att göra resten under tiden.

Eftersom jag mest har jobbat ganska mycket trots allt den senaste veckan, har mannen stått för mesta maten. Till exempel fick jag kotlett med en ljuvlig svampsås i förrgår. Igår blev det stekt fläsk med löksås, det är ju så gott att jag glömde fotografera...


Jag drog med mannen ut på en shoppingtur som hette duga idag. Hujedamej, så mycket pengar jag gjort av med! Alla var inte mina, vilket gör att det känns lite bättre... Nej, jag har inte förskingrat något, bara skaffat presenter till en god vän som fyller år. Dessutom har vi fyllt frysen inför nästa vecka. En kokbok åkte visst med i kundkorgen också. Med tillhörande cd. Klura på den en stund!

Det blir fisk idag, det är ju ändå fredag. Jag vet inte vad jag ska göra med långan än, men klockan är inte så mycket än och som sagt, fisk är snabbmat. Tror jag ska fundera på det i duschen jag ska ta innan mysklänningen åker på. Den börjar bli rätt sliten efter 15 år eller något åt det hållet, jag minns inte. Med andra ord shoppar jag inte gärna kläder, det är maten och (kok)böckerna jag vill åt...

Ha en fin fredag och helg, det ska jag!








torsdag 16 februari 2017

Obegripligt.

Igår var det en riktigt usel dag. Jag var inte i form för någonting alls. Från det jag vaknade var det totalt stillestånd. Jag hade tänkt komma iväg till affären på förmiddagen, jag åkte klockan ett. En tvätt blev ren och torr. Det blev middag till slut, hamburgare närmare bestämt. Sedan skrev jag ut mallar till årsredovisningen på mannens dator...

Min har inte Office och Word, ty jag är för snål för att betala för "extrautrustning" som inte redan finns när jag köper. Fast det gjorde i och för sig den älskade mannen, emedan jag var synnerligen utfattig vid den tiden min gamla dator gick hädan. Jag saknar inte dessa funktioner i vanliga fall, men när Bolagsverket envisas med att lägga upp alla dokument i det formatet, då blir det tröttsamt.

Sedan tittade vi på Sveriges Mästerkock, det vill jag inte missa, vilket jag förvisso gör varannan vecka. Tur det finns "Äpple-tv" och sådana nymodigheter, så jag får mitt lystmäte av mat(lagning). Läste bok och sneglade på ett annat program tills jag insåg att jag skulle upp tidigt och närvara vid det sedvanliga morgonmötet vi har på torsdagar, oavsett om vi är lediga resten av dagen, eller inte.

Glädjande nog kommer en kollega tillbaka, i fast tjänst dessutom, fick vi veta. Jag vet att många kunder kommer att bli glada också. Lite "bu och bä" fick vi oss till livs, förutom frukostfrallan. Jag kommer aldrig begripa hur vi kan förväntas öka försäljningen i butik, när bolaget samtidigt gör allt i sin makt att få kunderna att handla på nätet, det är ju orimligt.

Efter mötet åkte jag hem för att städa bort de värsta dammråttorna, vilket jag hade tänkt göra igår egentligen. Min kära vän Kerstin lovade att hjälpa mig med bokföringen och underlaget till årsredovisningen eftersom hon är en mycket snäll människa. Jag är rädd för att hon blev helt bestört över mina minst sagt undermåliga kunskaper, det såg faktiskt ut som om hon fick huvudvärk...

Själv inser jag att jag borde ha tagit lektionerna i företagsekonomi på allvar den gången det begav sig. Men jag hade inte fattat matematikens logik på den tiden, så det kändes lönlöst att ens försöka begripa vad den utomordentligt tråkige gymnasieläraren malde på om. Inte förrän jag fick en fantastiskt bra lärare på Komvux, trillade polletten ner och heureka! Jag begrep, äntligen.

Innan jag fullt ut begriper mig på bokföring, konteringar och nollställning kommer antagligen både jag, mannen och Kerstin ha fått ännu fler gråa hår. Mindre hår, i värsta fall. Kort sagt, jag har gjort rätt till hälften, men inte förstått hur man balanserar in- och utkontona. Jag måste alltså lagra ännu fler sifferkombinationer i huvudet och förstå var, när och hur de ska stå på ena eller andra sidan.

Nå, man lär så länge man lever och jag ska leva länge till. Tänk så klok jag kommer att bli! Att inte överdriva är uppenbarligen inget jag har lärt mig, hittills. Dagens middag var dock inte överdriven, vare sig i svårhetsgrad eller mängd, åtminstone. Dels för att det inte finns en enda ledig matlåda att lägga resterna i, dels för att allt som behövdes var kycklinglever, hackad lök, en buljongtärning, peppar, lite sherry, cf och en skvätt grädde.

Mycket godare än det ser ut på bilden!
Från och med imorgon är det mannen som står för maten, eftersom jag går på mitt "skift" då. Det finns redan en del hemma som kan användas. Tjocka revben, kyckling och skinksnuttar i kylen, samt räkor, lamm, strömming och lutfisk i frysen. Det blir alldeles säkert mycket gott och det är som vanligt spännande att se vad han väljer att göra.

Nu blir det Antikrundan för hela slanten, så god natt, ha en skön helg och ta väl hand om dig!






tisdag 14 februari 2017

Planlös.

Så konstigt det kändes att handla efter jobbet igår. Det är inte ofta jag slutar redan klockan fem, som du kanske vet. Ica har ju öppet till natten i och för sig, men det är sällan jag utnyttjar det. Faktum är att jag ogillar dessa öppettider till 23. Jag tycker synd om personalen. Jag åkte dessutom till Bolaget, eller Gôttebue, som min far säger.

Lite gott i glasen kan vi unna oss, det är ju ändå årsdagen för mitt frieri idag. Dagen till ära hade jag också beställt tid för en klippning och lite annat som får mig att må bra. Tjejerna på Vacker på Frölunda torg gör mig inte besviken. De låter mig bestämma och resultatet blir alltid bra. Det är inte alltid lätt att få en herrklippning när man är tjej, tro mig!

Jag skyndade mig hem för att ladda slökokar'n med högrev, champinjoner, rotselleri, palsternacka, morot, lök, vin, portvin, sherry, vitlök, buljongtärningar och lagerblad. Det var inte den bästa högreven jag sett, men Compiz blev glad för spillet och för 89:-/kg var det inte hela världen. Jag funderar på att göra mos med blomkål, potatis och rotselleri och ha till.



Det finns gott om tid att ändra sig om mannen har ett bättre förslag. Jag ska fortsätta dagen med att klura på bokslutsredovisningen. En mycket snäll och omtänksam vän erbjöd sin hjälp och jag tar tacksamt emot den och då vill man vara lite förberedd så att det går snabbt. Det är så att vi ska träffas IRL för första gången och då är jag övertygad om att vi har roliga saker att prata om också.

Tvätten är något som behöver tas om hand, och jag är tacksam för att det finns en maskin för det ändamålet. Så mycket tid vi sparar tack vare våra maskiner och apparater, men ändå känns det som om tiden aldrig räcker till, är det inte märkligt? Fast det är klart, sätter man sig vid datorn för att "kolla lite", så springer tiden iväg.

Eller så får man för sig att blogga lite. Understundom kommer orden alldeles av sig själva i en strid ström och man har flyt. Ibland blir det totalt ebb och man vadar i bottendyn utan att komma vare sig vidare eller till ett vettigt avslut, vilket gör att ett inlägg kan ta åtskilliga timmar. Det är sällan jag har en plan från början, det får bli som det vill.

Planer är sådant som ofta går i stöpet ändå. Till exempel på jobbet. Jag hade redan räknat ut att jag jobbar den dagen lilla Jonna fyller år och tänkte då att vi får fira henne dagen innan, om jag kan få ledigt från morgonmötet den veckan. En timme som chefen kan lägga en annan dag är ju lätt ordnat. Då¨visar det sig att jag förväntas vara på jobbet 9-12! Attans också...

Nå, det är bara att fråga chefen om det går att ändra på, 3-åringar borde gå före eventuella kvartssamtal, tycker jag. Det borde chefen också tycka, hon har en sådan själv, eller i ungefär samma ålder i alla fall. Det är lustigt egentligen, jag är tredje yngst på jobbet, men den enda med barnbarn mig veterligen.

Vi hinner ju aldrig prata om livet utanför apoteket, så fortfarande efter snart ett år på Kungsmässan är det inte mycket jag vet om mina arbetskamrater. Vi ska iväg på en personaldag nästa vecka förvisso, då kanske det finns tid att prata annat än jobb. Hoppas det är planen, men återigen, planer tenderar att spricka, så vi får väl se hur det blir...

Nu är det dags att göra något åt min kurrande mage, de varma mackorna mättade uppenbarligen inte ända till middagsdags. Se där, ännu en plan som sprack!

Ha en fin tisdag och var rädd om dig!




lördag 11 februari 2017

Klappdags.

Det är inte annat än ett smärre under att vi (jag) fick ändan ur vagnen igår och kom iväg. Abnormt trött och småfrusen släpade jag mig upp till övervåningen och satte mig på sängen. Där satt jag en halvtimme innan jag tog den där duschen. Vi hann bestämma oss för att resa lätt och både det beslutet och lite vatten fick mina livsandar att vakna, åtminstone lite...

Vårt största frågetecken var hur Mayzan skulle klara att åka i bur utan dumstrut. Det visade sig att det gick utmärkt och att hon låter sitt krigsärr vara ifred. Värre blev det då med Compiz som började låta väldigt högt, kräkas och hyperventilera så vi fick stanna för att försöka lugna honom. Det gick inte alls, så han fick dregla ner min kappa resten av vägen.

Idag har jag träningsvärk av att hålla honom, men det är ju av mindre betydelse. Huvudsaken är att han lugnade ner sig till slut, trots att inget var som vanligt i sommarstugan. Flyttkartonger och 240 cm säng att gömma sig under var något nytt. När kattlådan blev tillgänglig och vatten på plats i köket kändes det visst lite bättre. Lite senare smakade mat bra också.

Vi åkte och skaffade mat och dryck och började slappna av. Det var nog nödvändigare än vi ville inse att lämna "vardagen" och bekymren för en dag eller två. Vi åkte till Gravarne och hittade entrecôte och piggvar till rimligare priser än hemmavid. Igår blev det kött, fast det var fredag:



Vi sparade fisken tills idag för att hinna kyla champagnen, vilken den kära systern lämnat på köksbordet som en försenad present till mannen. Champagne ska ju, som du vet vara kall, torr och gratis enligt Churchill, och jag är benägen att hålla med om det. Rolig och uppskattad överraskning var det i alla fall!

Idag har vi hälsat på sonen och klurat ut lite om hur hans PS4 fungerar, samt påpekat nyttan med dammsugare. Efter det hälsade vi på hos päronen i deras nya bostad och pratade bort en bra stund, vilket kändes alldeles genomtrevligt och på tiden. Sedan kurrade åtminstone min mage något helt otroligt och det blev dags att göra något åt den saken.

Firren åkte in i ugnen hel och hållen. Förutom gälarna då, som jag fick brottas med en stund för att få ut. Mannen gjorde sin supergoda citronsås till fisken. Den är dessutom både enkel och snabblagad.
2 dl cf, 1½ dl grädde, 1 fiskbuljongtärning, saften från ca ½ citron och skalet från en hel. Et voilà!



Imorgon blir det julklappsutdelning med barnbarnen, äntligen! Sjukdom, jobb och kattproblem har gjort att det blivit uppskjutet gång på gång. Snart fyller lilla Jonna år också, så nu gäller det att ladda om och hitta en lämplig födelsedagspresent.

Resten av kvällen blir det film och lite tidigare läggdags än igår. Det är planen, i alla fall. Fast våra planer har ju en tendens att inte gå på räls precis. Därför känns det extra skönt att min jobbmåndag är av den lindrigare sorten. Bara 10-17, om inte chefen hör av sig förstås och ändrar planen...

Ha en underbar lördagskväll och en toppensöndag! Glöm inte bort att ta hand om dig själv, för hur ska du annars kunna orka hjälpa någon annan?

fredag 10 februari 2017

Zombie.

Nu är det långledigt, tack och lov. Jag är väldigt trött och behöver vila. Mannen bad om väckning för att komma i tid till Västra Djursjukhuset med Mayzan i morse, men tyckte att jag skulle somna om. Vilket jag gjorde. Sedan fick jag kaffe och tidning serverat vid sängen. Har inte hunnit läsa Två Dagar sedan den kom i lördags, men nu är jag ikapp.

Mayzan fick sina stygn borttagna, men tratten får sitta kvar ytterligare några dagar, till hennes stora förtret förstås. Hon vill ju gå ut och inspektera ägorna, tvätta sig ordentligt och inte vara beroende av sina slavar för att klia öronen. Faktum är att det behövs inte så mycket väckarklocka i den här familjen just nu, man vaknar effektivt av ljudet av klor mot dumstruten.

För övrigt är det zombiestil här hemma, mannen somnade på sängen efter veterinärbesöket och jag satte på mig morgonrocken och satte mig här i min fåtölj. Jag vet varken ut eller in, vad som är bäst att börja med, hur det ska göras eller vart det bär. Nå, det är ingen brådska med något, det får ge sig under dagen...

Mat ska det väl bli, såklart. Dock har jag ingen som helst aning om vad. Däremot har mannen lagat mat även de senaste dagarna. I tisdags återvann han en färdig fläskstek ur frysen och skapade en helt ny rätt av den. Han lade skivorna i en ugnsform och gjorde en sås med champinjoner, vitlök, sherry och lite annat och hällde över steken och gratinerade med riven parmesan. Jättegott!



I onsdags blev det blodpudding och stekt fläsk, men det vet ju alla hur det ser ut. Jag gjorde en vitkålssallad med blodapelsin till mig, mannen vill hellre ha lingon.
Igår laddade han slökokar'n med en lätt frysskadad flintastek, nedskuren till grytbitar, och rotsaker av olika slag. Såsen blev suveränt god!



Eftersom det är fredag borde det bli fisk, men som sagt, det får tiden, lusten och orken utvisa...

Jag borde duscha och klä på mig, till att börja med. Att åka till affären i morgonrock och den "frisyr" jag ståtar med nu är inget man gör, även om jag många gånger sett folk i pyjamasbyxor på Ica. Det finns gränser för hur "ledigt" man klär sig ute bland folk, tycker i alla fall jag.

Jag måste boka en tid för klippning, när det går åt väldigt mycket hårspray för att resa upp håret varje dag. Visserligen använder jag bara Apolivas och den är extremt prisvärd, men ändå. Lite färg på ögonfransar och -bryn ska jag faktiskt kosta på mig också på samma gång. Vad som helst som får mig att se piggare ut än jag känner mig är en investering känner jag.

Nu ska jag lyfta på rumpan och släpa mig upp till duschen...
Ha en fin fredag och helg!


måndag 6 februari 2017

Fack.

Lediga dagen, som jag har längtat! Det har varit ganska livligt på jobbet, fast inte värre än att jag hann med att göra hållbarhetslistan klar med hjälp av kollega M igår. Söndags eftermiddagarna brukar vara relativt lugna. Då verkar det trots allt som att folk har ett hem att vara i. Eller någon annans, kanske. Familjemiddagar är trevliga...

Jag tycker det är väldigt mysigt att komma hem efter jobbet och bli serverad den ena goda middagen efter den andra. Mannen, även kallad ljusmannen av mig, tänder ljus överallt och lagar mat som svamprisotto och salsiccia i fredags till exempel.



Det var sting i den korven kan jag meddela! På lördagen fick jag svampfylld cannelloni med tre sorters ost i gratängsåsen, Gott och mäktigt, tur att det var lite mer kväll än vanligt kvar innan läggdags, om du förstår vad jag menar...



Det kunde ha blivit vegetarisk lördag, men mannen tyckte det behövdes lite finchips till och vem är jag att misstycka? Igår blev det lammkotletter, hasselbackare och god sås, enligt mitt förslag och som vanligt levererar mannen!



Jag inventerade frys och kyl innan jag åkte till affären. Konstaterade att det finns mycket där som kan användas kommande vecka, så jag behövde inte hämta så mycket, vilket plånboken tackar för.

Började dagen med att rapportera till a-kassan, så på torsdag senast kommer ett litet, men högst välkommet bidrag till hushållskassan och räddar helgen. Snart är mina a-kassadagar slut och då får jag välja mellan att säga upp mig och söka jobb på heltid, eller att finna mig i att ha ett deltidsjobb med allt vad det innebär.

Det känns sådär att få detta meddelande sista november:
"Du arbetar på deltid och får arbetslöshetsersättning för din arbetslösa tid. Din rätt till ersättning i kombination med deltidsarbete är begränsad till 75 ersättningsdagar. Din ersättningsperiod omfattar 300,00 ersättningsdagar (450 för den son har barn under 18 år). Hittills har du fått 82,5 ersättningsdagar. Av dessa har 55,5 ersättningsdagar betalats ut för veckor som du har deltidsarbetat När din ersättningsrätt vid deltidsarbetslöshet upphör har du följande alternativ: Du kan fortsätta att arbeta deltid utan arbetslöshetsersättning. Du kan sluta ditt deltidsarbete för vara arbetssökande på heltid till dess att du har förbrukat dina 300/450 ersättningsdagar. Om du slutar ditt arbete med anledning av att dina deltidsdagar är slut blir du inte avstängd från ersättning om din inkomst från deltidsarbetet är lägre än ersättningen från oss. Avstängning är annars den vanliga konsekvensen för den som väljer att sluta ett arbete."

Facket menade på allvar att dessa regler skulle tvinga arbetsgivarna att anställa deltidsanställda på heltid. Vilket skämt! Arbetsgivarna har väl aldrig i hela historien ansett sig ha ett ansvar för att fotfolket får en vettig lön och pension? De vill hålla nere personalkostnaderna till varje pris och helst inte betala övertid heller, vilket de löser med att inrätta deltidstjänster och mertid.

Det pratas om deltidsfällan i samband om pensionen, men händer det något? När det inte finns tjänster som innebär heltid, då kommer man aldrig ur den. Vilka grupper är det som drabbas? Kvinnorna och det fåtal män som jobbar inom vård och omsorg och redan har usla löner. För låga för att ha råd med privata pensionsförsäkringar eller -sparande...

Det finns många andra branscher förstås, där deltidsarbete är vanligt. Handeln, givetvis och du kan säkert lägga till fler själv. Min bransch är en kombination av vård och handel och jag påstår att det kanske finns två av tio som innehar en heltidstjänst. Vissa har deltid utifrån eget val såklart, men de flesta får helt enkelt "nöja" sig med deltid, jag själv inkluderad.

Vad görs åt detta? Jo Unionen försöker begränsa hur arbetsgivaren utnyttjar mertiden. Under en fyraveckorsperiod får vi inte ligga mer än +/-4 timmar i schemat. Då svarar arbetsgivaren med att inte lägga schema för längre tid än just fyra veckor och hur ska vi då kunna planera våra privatliv? Visserligen får vi ut mertiden i pengar på detta sätt och det tycker jag själv är helt riktigt, men det finns ju de som vill kunna välja ledig tid istället...

Jag ska inte uppehålla mig vid detta längre idag, jag blir bara irriterad och arg. Det finns tvätt att ta hand om och mat som ska lagas. Fisk hittade jag i frysen, kolja närmare bestämt, under min inventering. Jag har velat fram och tillbaka med vad jag ska göra med den, men det blir nog en gratäng med fänkål och andra grönsaker, samt musslor. Tror jag i alla fall.

Ha en fortsatt fin måndag och vecka, glöm inte bort att ta hand om dig!








torsdag 2 februari 2017

Syster Annders.

Sötebrödsdagarna är snart slut, i morgon påbörjas jobbperioden 3:1:3. Jag jobbar alltså tre dagar, är ledig en, sedan tre arbetsdagar till. Jag klagar inte, för sedan blir de följande sju dagarna tvärtom. Eftersom Lilla Röd blev sjuk fick vi inställa vistelsen i sommarstugan och att hälsa på nära och kära. Men nästa helg, då ska stygnen tas och förhoppningsvis är hon pigg nog för en biltur efter det.

Hon är fortfarande trött och hängig, men äter bättre och försöker skynda sig till dörren när vi släpper ut Compiz. Han är förresten väldigt sjåpig och undviker sin syster som pesten, vilket förmodligen är lika bra, för hon skäms med sin fåniga strut och "kryper" för att inte synas för mycket. Hon ligger mest uppe i sängen eller på en pläd i soffan och försöker tvätta sig, stackar'n.

Det går dock bättre än väntat att ge henne medicinerna och vi har spolat dränaget varje dag. Under protest givetvis, men som tur är är vi två som kan hjälpas åt. Jag får ställa klockan lite tidigare i morgon så vi hinner med alltihop innan jag åker till jobbet. Mannen tar henne till veterinären på eftermiddagen och får dränet avlägsnat om de bedömer att det inte behövs längre.

Såvitt vi kan se borde det räcka med dessa tre dagar, men man vet ju aldrig. Det är tur att hon är så frisk som hon trots allt är, med tanke på hennes ålder. Femton år är en ganska hög ålder på en katt, även om det inte är helt ovanligt med en livslängd på 18-20 år. Jag gissar att båda två hänger med ett par, tre år till.




Mannen gav sig iväg för ett möte ikväll, så jag lagade mat till mig själv. I och för sig blev det över till lunch för oss båda två. Snabbmat igen. Jag skar laxfilé i mindre bitar och marinerade dem i fisksås, pressad lime, sesamolja, chili och färsk ingefära. Strimlad lök och morot fick fräsa lite innan laxen åkte i stekpannan. Lite cf, vatten, sherry och ytterligare fisksås, samt ostronsås, så var det klart!



Minimal arbetsinsats och tidsåtgång, det gillar jag! Fast ibland ska det ta lång tid, det är bra terapi för mig att stå och hacka, strimla, röra, smaka av och dona i timmar. Jag har inte en aning om vad mannen hittar på för mat åt oss i helgen, men jag är viss om att det blir jättegott, för det brukar det bli.
Ha en underbar helg, säger jag redan nu! Var rädd om dig och din omgivning, på återseende!

PS. Rubriken är givetvis en ordlek med mannens och mitt namn, för dig som inte redan vet vad han heter...

onsdag 1 februari 2017

Dumstrut.

Ännu en ledig dag, halleluja! Jag vaknade av att mannens telefon ringde, annars hade jag nog sovit en stund till. Det blev sent igår efter en dag med veterinärbesök och operation av Lilla Röd. Mannens födelsedag kom lite i skymundan och födelsedagsmiddagen fick intas lika sent som om jag hade jobbat. Fast den som väntar på något gott...

...väntar alltid för länge?

Idag har jag laddat slökokar'n med lammben. Det ska bli gott det med, hoppas och tror jag. Vilka tillbehör det blir ska jag fundera på en stund. Ett tips från en slökokande bekant var rostade rotsaker och det är ju gott. Buljongen som innehåller enbart rött vin och det som lammet och grönsakerna ger ifrån sig får bli en rödvinssky eller sås. 

Pressad potatis är ju väldigt gott också, och suger upp den goda såsen så bra. Broccoli har vi hemma så jag slipper nog ge mig ut idag. Jag väntar hellre med att handla och planera resten av veckans mat tills i morgon då jag ändå måste pallra mig iväg till jobbet och morgonmötet. Då ska jag passa på att lämna in gamla mediciner och få med koksalt att spola Mayzans dränage med. 



Hon är ju inte speciellt glad över sin situation och det är fullt förståeligt. Vem vill gå omkring med en dumstrut, liksom? Hennes bror tycker att hon är skum och går omvägar runt henne. Hon har sovit i min säng inatt och mat har hon också fått i sig. Nu är det bara medicinen som ska ner och det blir vanskligare, ty hon har gömt sig under sängen. Jag tror hon hörde oss prata om det...

Det känns inte rätt att skrämma fram henne ifall hon skulle fastna med tratten och sängen är för låg för att någon av oss ska kunna åla sig in till henne. Hon är förhoppningsvis snart lite hungrig, då får mannen fånga in henne innan hon smiter ner. Jag bestämde att badrummet är lämpligaste platsen för omskötsel och medicinering, nämligen. 

Med detta sagt så förstår du att jag inte tänker göra mycket idag. Slökokar'n gör mesta jobbet och jag ska läsa ännu en Harry Bosch-bok. Jag är väldigt förtjust i just den karaktären som Michael Connelly skapat och jag läser dem i kronologisk ordning förstås. När Harry är slut får jag beta av de andra böckerna han har skrivit. 

Det har tillkommit nya intressanta böcker alldeles nyligen och ombyte förnöjer ju, som bekant. Vad sägs om dessa, till exempel?



Bob Dylan är ingen favorit hos mig, för jag tycker inte om hans röst. Låtarna och texterna är alltid bättre med andra artister. Ja, jag är kategorisk och måhända orättvis, men den mannens gnälliga röst gör mig nästan förbannad. Likväl ska det bli roligt att läsa bakgrunden till hans låtar och få lite större förståelse för, i mitt tycke, ibland lite obegripliga texter. 

Boken om och av Bruce Springsteen sträckläste mannen under två dagar, så den bör ju vara bra. Han har heller aldrig varit en jättefavorit, The Boss alltså, men jag gillar hans röst mycket mer än Dylans, trots att han långt ifrån är någon skönsjungande figur. Vilket han är högst medveten om själv och tydligen påpekar i boken, enligt mannen. 

Det ska bli spännande att läsa hans historia, det lär finnas mycket mörker och depression i hans liv, men också en hel del roliga berättelser och situationer, för mannen fnissade ganska ofta. Jag ska kanske avsluta detta inlägg och Bosch, så jag kan börja med Springsteen redan idag. Dylans bok är en sådan man snarare bläddrar i då och då, tegelstenen är knappast lämplig för sträckläsning. Tror jag. 

Ha en fin onsdag och ta hand om dig och din omgivning på bästa sätt! 






söndag 29 januari 2017

Kandidaten.

Idag ska jag göra ingentingen igen. Mannen laddar slökokar'n med allt en gulasch ska innehålla, så jag ska inte ens laga mat. Det gjorde jag däremot igår. Köttet blev tyvärr aldrig så mört som jag ville, men "Oxkött i röd sås" smakade gott ändå. Vi satsade på orientaliskt tema och började med snabbgravad lax i japansk soya.

Till laxen serverades Nottage Hill.

Den var riktigt god! Alla varianterna vi hittills gjort är suveräna och rekommenderas varmt! Den enda vi inte gjort än är apelsinkryddningen, men den ska också provas. Här hittar du tillvägagångssättet och de olika smaksättningarna. Enkelt och så gott!

Till efterrätt blev det en fruktsallad med mango, blodapelsin och granatäpple, samt blodgrape-sorbet. Friskt och gott med ett glas Chateau la Varière till. Det är lite svårt att välja viner till asiatisk mat, men personalen på Systembolaget är så himla duktiga och det är ju för väl att de finns där när man blir osäker. Speciellt med tanke på vilka gästerna var...

I ärlighetens namn var det bara vinet till laxen som vi var osäkra på, till grytan hade jag redan klurat ut att Prohibition skulle vara utmärkt. Dessertvinet var i och för sig en chansning, men den gick hem och det är ju kul att vår dryckesexpert till vän faktiskt inte provat just det tidigare.

Vi hade glädjen att få besök av min svärdotter igår också. Hon och hennes syster hade varit i Falkenberg där systerns bowlingteam vann stort över ett annat lag. Större delen av familjen Hermansson är eller har varit elitspelare och är välkända i dessa sammanhang. Det blev en kort visit, men det är bättre än ingen alls.

Det är så trist att min son och hans fästmö bor så långt bort, det är svårt att hitta tillfällen att hälsa på. Skiftarbete och helgjobb gör det ännu svårare, såklart. Förhoppningsvis får vi alla semester i sommar åtminstone, och då borde det gå att träffas och umgås några dagar i alla fall.

Mannen fyller år om ett par dagar och planen var att åka till Bovall då, men vi får se hur det blir med det eftersom Mayzan inte är i form. Vi får ringa veterinären i morgon bitti och kolla upp den där bulan på magen. Det känns inte okej att utsätta henne för en biltur om hon inte är helt frisk. Det brukar inte vara populärt, även om vi har infört pensionärskörning då vi insåg att höga varvtal påverkar hur de mår under färden.

Det blir en lugn och stillsam söndag med korsord och bokläsning. Jaja, lite tvätt också om sanningen ska fram. Tidig läggdags ska det också bli, eftersom mannen ska på kandidatundersökning imorgon (och jag har ett kampanjbyte att ta hand om tillsammans med chefen). Jag tycker det är mycket positivt att det blir en grundlig genomgång av mannen och hans andnings- och snarkbesvär.

Ingen av oss sover särskilt bra och mannen är påverkad av sömnapnén. Ibland blir det nästan slagsmål i sängen när jag försöker få honom att andas. Jag förstår att han blir irriterad av att jag möblerar om hans armar, kuddar och huvud. Då gäller det att snabbt retirera när armarna går som väderkvarnsvingar. Själv hade jag blivit vansinnig om någon petade på mig när jag sover.

Han är med andra ord inte lättväckt, det går inte att tala honom tillrätta precis. Inte förrän jag tar till brösttonerna och skäller och hur kul är det? Varken att vakna till eller att behöva göra. Jag får svårt att somna om när jag blivit så frustrerad att jag måste skrika. Då är det, relativt sett, enklare att fysiskt ändra ställning på honom och dra sig tillbaka till egen planhalva med öronpropparna på plats.
Visst kan jag flytta in i gästrummet, men jag sover inte bättre där. Därför hoppas jag verkligen att han får adekvat hjälp för det är lika nödvändigt att sova bra som att andas fritt och lätt.

Ha en fortsatt skön söndag och var rädd om dig och din omgivning!














fredag 27 januari 2017

Arga katter...

Nu är det som det ska vara igen. Det har varit lite väl mycket jobb på sistone, men snart är min kollega hemma igen och schemat ser ut som vanligt framöver. Med vilja och envishet kommer man långt. Det kändes väldigt skönt att åka hem igår, även om  det tog lite längre tid än det brukar på grund av ekodukten ,vilken är under uppbyggnad, som riskerade rasa över E6:an.

Jag hade två saker att göra idag. Det ena var att ringa veterinären eftersom Mayzan fått en bula på magen. Inte gravidmage, alltså. Hon var i slagsmål i söndags, men vi såg inga tecken på skador då. I måndags visade hon sig inte på hela dagen och då ringer varningsklockorna. Mannen fick flytta ut halva förrådet för att få tag på henne och fann då ett sår i en av "armhålorna".

Han höll fast och jag rengjorde detta sår som var det enda synliga tecknet på skador. Förutom att hon inte alls var pigg eller rörde sig som hon brukar. Men hon kom trots det upp och lade sig hos oss i sängen, så hon var inte gramse på oss efter den ganska hårdhänta undersökningen. Dagen efter ville hon gå ut som vanligt och då känns det genast lite lugnare.

Sedan upptäckte mannen den lilla bulan och det är inget bra. Katter läker med en förfärande snabbhet och då kan smuts och bakterier bakas in eftersom sår inte läker ihop underifrån på dem. Hon har dock ingen feber och är skuttigare i stegen igen, så vi avvaktar besök på Västra Djursjukhuset då de inte hade någon där idag som kan detta med kirurgi och dränage. Blir det någon försämring åker vi dit akut, såklart.
Skön stil...
Den andra saken var att skaffa mat för dagen och helgens middagar. Vi har bjudit hit goda vänner på lite mat och prat i morgon, vilket ska bli jättetrevligt. Sista-minuten-planering alltså, för det har varit för mycket annat som "stört" min hjärnverksamhet. Nu är menyn klar och det är inget särskilt krävande eller tidsödande, varför jag ska ta det relativt lugnt i morgon också.

Ikväll blir det enklast möjliga mat. Färska räkor och bröd. Jag blandade till en liten sås eller dip när jag laddade kylen med allt gott vi hade med oss hem. Sedan hamnade jag här, medan mannen tog hand om alla de saker som kunderna ringde om under tiden vi var ute. Jag säger det igen för det slår aldrig fel, varenda gång han eller vi åker hemifrån, så börjar mobilen ringa...

Det kan ha varit lugnt hela dagen, men det blir alltid en anstormning när han ger sig ut på ärenden. Så jag brukar fråga om vi ska åka iväg och hitta på något, för att få fart på affärerna. Det är tur att mannen har ett mycket bra minne, för jag har aldrig sett honom skriva upp en enda sak medan jag plockar åt mig det jag skrivit upp på inköpslistan, för att inte glömma något...

Jag önskar jag hade samma minne och sifferminne, framför allt. Det hade underlättat avsevärt på jobbet till exempel. Vissa varunummer sitter, men det hade inte gjort ont med några fler. Det går så mycket snabbare då. Fast nu har vi ju fått handscanner till vår hjälp och det är nog det bästa som hänt på länge! Nu väntar jag bara otåligt på våra arbetskläder och hoppas de är funktionella och passar även "små runda tanter", som en kollega uttryckte det.

Dags att duka fram vår kvällsmat och hålla katterna på benlängds avstånd så vi hinner äta oss mätta innan "På spåret" börjar.



Ha en fin fredag och helg, var rädd om dig och din omgivning också!




måndag 23 januari 2017

Förhållandevis?

Sedan förra lördagen har jag tillbringat 73 timmar på jobbet. Jag är lite trött idag med andra ord. Dessutom är jag lite förkyld, det gör ju inte saken bättre precis. Så länge jag inte har feber eller snorar jobbar jag på. Lite ont i halsen har ingen dött av, tänker jag. Sprayar med ColdZyme och konsumerar halstabletter i parti och minut, det finns ju lättillgängligt...

Mannen har stått för markservicen och det har han gjort med den äran! I fredags fick jag quesilladas för det hade jag önskat mig. Guacamolen ser ut som något helt annat, men den var jättegod!



I lördags blev det grillade kamben, det var också väldigt gott att komma hem till.



Och igår överraskade han mig med att servera asiatisk nudelsallad till kycklingbenen. Det kom inte med på bild, för vi fick hastigt och lustigt besök av en god vän och vi pratade och åt med god aptit. Den gode vännen har nästan fått mig att slutligen prova på en sådan där färdig matkasse. De finns ju i alla möjliga varianter och jag börjar bli lite trött på att planera och införskaffa mat på mina lediga dagar. Det gäller bara att hitta rätt kasse, först...

Idag blir det strömming, för det finns hemma redan. Mitt största problem är att lunchlådorna tagit slut i frysen. Därför blev min lunch på jobbet igår en ganska ledsam historia.



Jag hittade en ensam och överbliven schnitzel i frysen, men inget att ha till. Så jag hällde ner de sista frysta bönorna i lådan. Dessa kokte jag två minuter i micron innan jag la dem med köttbiten på tallrik och körde två minuter till, med en klick smör. Uppvärmd panering är inte alls särskilt aptitlig att äta, så den skalade jag av. Torrt och tråkigt var det, men jag klarade mig fram till att middagen serverades här hemma trots allt.

Jag får göra extra mycket potatismos till strömmingen idag, så kan mannen och jag dela på hjortgrytan som finns i frysen till lunch i morgon, för jag känner verkligen inte för att åka till affären. Helst av allt skulle jag bara vilja läsa och sova, men vi får se hur det blir med det. Det kan hända att vi, eller jag, måste åka och hämta förnödenheter i alla fall.

Mannen får ju stå för matlagningen tre dagar till och det är så märkligt, varenda gång han är på väg att åka iväg till affären, så ringer det kunder och behöver hjälp. Jag tycker själv inte om att stångas med stressiga människor och deras trötta och hungriga barn på kvällen, därför försöker jag ordna det så att mannen också slipper det. Jag tror det kallas teamwork och omtanke.

Jag har pratat med två mycket goda vänner i telefon idag. Det var alldeles för länge sen sist och jag blev i ena fallet bedrövad över den brist på omtanke i hennes förhållande som beskrevs. När det gnisslar i förhållandet och alla försök till kommunikation om vad som känns fel bemöts med tystnad, suckar eller besvaras med att man är tjatig och elak, då är det galet.

Att undanhålla saker för sin partner är inte sunt och det leder bara till bristande tillit och respekt. Att inte dela med sig av det man har är inte snällt eller kärleksfullt. Att säga att man har ändrat sig, men aldrig gör något som bevisar det, är ingen förändring. Det krävs ett ändrat beteende under en reparationsfas för att tilliten ska kunna återuppbyggas till något hållbart igen.

Snålhet, oavsett om det handlar om omtanke, pengar eller känslor, skadar förhållandet. En blomma som överlämnas utan äkta omtanke eller kärlek är bortkastade pengar och känns närmast som ett hån för mottagaren. Omtanke är att göra något för eller åt en annan människa, det behöver inte kosta pengar, men kanske lite tankemöda ibland.

Mannen sänker volymen på musiken han spelar när jag kommer hem och är helt "surrig" i huvudet efter jobbet. Han har tänt levande ljus i hallen och på köksbordet, dukat fint och har lagt sin kärlek i maten som nästan alltid är färdig att serveras när jag bytt om. Han möter mig oftast redan i dörren och säger "Välkommen hem, älskling, jag har saknat dig".

Vi, mannen och jag, är bra på att ta hand om varandra, och det kostar inte mer än det smakar. Den som inte förstått att det är roligare att ge än att få, har stora problem. Dels med sig själv och givetvis med med andra. På sikt kommer förhållandet att bli lidande för att partnern ledsnar på att aldrig få uppskattning och omtanke tillbaka. Hur det slutar är inte så svårt att lista ut...

I dagens samhälle med alla sociala medier kan man lätt ledas att tro att det finns omtanke mellan par om man utgår från statusar på Facebook eller bilder på någons partner som läggs upp på Instagram med rosafärgat skimmer och hjärtan. När separationen är ett faktum tror vi att det är den "omtänksamma" bilduppläggaren och hjärt-ströande partnern som blir lämnad av en känslokall individ, eller hur?

Man ska inte tro så mycket eller ha förutfattade meningar om folk. Allt är inte som det verkar, det finns så mycket elände bakom många lyckliga fasader, men vem delar med sig av det?

Nu är jag hungrig efter denna utläggning, så jag drar mig ut till köket för att förbereda en kärleksfullt tillagad middag till min man och mig själv.

Var rädd om dig och din partner om du har en och du som inte har det, var rädd om din omgivning. Var generös med komplimanger, leenden och dig själv, det kan göra stor skillnad för en medmänniska!