torsdag 29 november 2018

I förlängningen.

Då var det så igen. Det har varit förfärligt mycket att göra och inte bara avlönat jobb. Svärmor behöver hjälp då och då till exempel. Dessutom har vi en hel del att göra själva. Vi, eller rättare sagt, mannen har röjt i källaren och stuvat om en del så att det är lättare att spela flipper. Bland annat. Jag har letat reda på julsakerna och tömt några kartonger på annat från lägenheten.

Jag har slängt en del julgardiner som jag sydde för cirka 25 år sedan. De var blekta och tråkiga, och framför allt passar de inte våra fönster. Tanken var att jag skulle skaffa nya, men har inte hittat några jag tycker tillräckligt bra om, därför har bara köket fått julgardiner idag. Ja, jag vet, det är fortfarande lite för tidigt att sätta upp dem, men jag har inte tid i morgon eller på lördag och jag är ledig idag.

Då passar jag på att baka bröd, delvis för att jag är trött på köpebröd, men mest för att få upp temperaturen i köket. Vi behöver få tag på en vedleverantör om vi inte ska frysa ihjäl i vinter. Köket byggdes om av tidigare ägare för några år sedan och då togs elementet bort, för att få mer förvaring, vilket jag i och för sig har full förståelse för, och då blev det nödvändigt med en kamin...

Bakdagar är också ytterst väl lämpade att kombinera med tvättbestyr, så andra omgången tvätt ligger i maskinen nu. Jag har också hunnit hjälpa svärmor till VC för provtagning och har även handlat för henne, så du förstår att jag var uppe tidigt idag. Vaknade redan halv sju, då bemanningen ringde och ville ha hjälp på avdelning 4, men jag hade ju lovat svärmor och det känns angeläget att få det gjort.

Jag gick förstås inte upp då, men det var lögn att somna om. Halv åtta gick väckarklockan igång och då var det inte mycket att be för. Ut och hämta tidningen i halv storm och regn medan kaffet blev klart. Kvart över åtta ringde svärmor och var nästan klar att ge sig av. Hoppla, det var tidigt för att vara hon, men hon hade sovit dåligt inatt.

Mat har vi förstås lagat och ätit sedan förra inlägget. Till exempel detta:



Fisksufflé med överbliven torsk och piggvar. Det är alldeles nödvändigt att rensa frysen ibland, nämligen. Det lackar ju som sagt mot jul och det ska lagas mat i god tid, eftersom jag jobbar hela veckan, måndag till lördag, före julafton. Lilla julafton blir jag ledig och det tänker jag vara till och med annandagen. Det ser både jag och mannen fram emot.

En annan dag fick slökokar'n jobba, förutom att mannen fick ladda den förstås. Rotmos och rimmad oxbringa smakar bättre än någonsin då man kommer hem efter jobbet och längtar efter en dusch och att få ta det lugnt och samtidigt möts av dessa ljuvliga dofter!



Jag gillar ju att "fynda" mat, som du vet. Bringan var nedsatt i pris på grund av kort datum, men jag har som sagt en frys att stoppa in sådant jag inte tillagar direkt och på det viset gör jag en insats både för miljön och min plånbok. Matsvinn och -förstörelse har jag svårt för!



Även dessa entrecôter är "fyndade" och smakade alldeles utmärkt med en champinjonstuvning och hasselbackspotatis. Det är inget att skämmas för att man rotar i fyndlådan som en del affärer har, eller att med blicken svepa över hyllorna på jakt efter de röda lapparna där fyndlåda saknas. Varenda gång jag går in i en livsmedelsbutik gör jag det, även om jag bara ska ha potatis eller något annat.

Man tar helt enkelt hem fyndet och lägger i frysen, vilket också gör det så mycket enklare att skriva matsedel för en hel vecka i taget, när man vet vad som redan finns hemma.



Kycklingbullar med lite tex-/asiatwist i kryddning och anrättning är också billigt och ännu godare när man har fyndat färsen. Vi borde alltså inte skämmas för att man fyndar. Däremot om vi slänger fullt ätbar mat för att det står "bäst före" samma dag. Bäst före-datum är inte detsamma som ruttet det datumet eller ens dagen efter. Lukta, smaka och laga till eller frys in, och bli miljövänligare!

Brödet är klart och vi har hittat på ett sätt att lysa upp i köket, där kaminen står och det inte finns ett enda eluttag, av någon outgrundlig anledning. Det finns hål i väggen för elledningar, men det är inte något framdraget alltså. Än så länge, i alla fall. Vi hoppas på att få hjälp av en bekant snart. Det vore en jättebra plats att ha slökokar'n på, för övrigt...



Nu fick vi dra förlängningssladd in i TV-rummet så länge. Vi måste nog skaffa fler förlängningar och grenuttag om vår bekant dröjer, för man vill ju ha ljus i sitt hus, speciellt till jul.

Nästa vecka blir det att pendla till Uddevalla och Apoteket på sjukhuset där. Det ser jag fram emot! Kanske inte just att köra fram och tillbaka, men att jobba förstås! Jag har redan varit där två dagar och den tredje infaller i morgon. På lördag räcker det att åka till Torp och hoppa in för någon under fem timmar. Efter det får vi gäster, det ska också bli riktigt roligt!

Ha det fint och pyssla lugnt!




,

söndag 18 november 2018

Skvallerbytta.

Nu har jag visst tappat stinget igen, det är länge sedan jag skrev något. Jag kan dock tala om att filmen vi såg förra onsdagen, Bohemian Rhapsody, var mycket bra och jag ser den gärna igen. Mannens spelningar gick mycket bra och Sven B Good and The Blues Stompers hamnade till och med på bild i Skövdes lokaltidning, vad den nu heter...

Vi var inte hemma förrän klockan tre natten till söndag, så det blev en lång dag med 47 mil som avverkades i ett evigt regnande. Vi sov inte så länge som jag hade trott och det var ju i och för sig bra, eftersom vi bjudit in mor, far och en av mina favoritsystrar (den andra hade förhinder) på middag. Det är ju bara Fars Dag en gång om året och jag tog chansen att uppvakta lite personligare än vanligt.

Det har definitivt sina fördelar att bo på samma ort igen! Alla är mycket närmare, utom äldste sonen då, och det är inget att göra något åt. Alla väntar spänt på bebisen som är beräknad att anlända i slutet på denna månad. Då får vi åka till Dalarna och hälsa på, när de är hemma igen och har kommit in i sina nya vanor och rutiner något sånär, i alla fall. Det vet man ju att det kan ta lite tid...

Jag har jobbat så mycket på sistone att dagarna mestadels flyter ihop och jag vet knappt vad jag har gjort eller var jag har gjort det, utan min almanacka. I måndags gästspelade jag uppenbarligen i Lysekil på Apoteket. Det såg helt annorlunda ut mot när jag var där och arbetstränade för närmare 20 år sedan. Det var där jag läste in egenvårdskompetensen för att jag hade en massa tid över.

Någon, jag tror det var Annika, "skvallrade" för regionchefen som sökte upp mig och helt sonika skickade iväg mig på en tenta två veckor senare. Det gick över förväntan bra, jag tror jag fick 92% rätta svar och resten är, som man brukar säga, historia, ty året efter ringde min dåvarande granne och frågade om jag ville jobba hos henne på sommaren. Om jag ville!

Tillskott i studentkassan är inte att förakta och det var fantastiskt roligt, trots att vi hade så otroligt mycket att göra att vi inte hann gå på toaletten förrän vi låste dörren och tog en timmes lunch. Det var helt nödvändigt att få koppla av en stund och äta i lugn och ro. Numera är det få som har mer än 30 minuter rast och man hinner knappt smälta maten innan det är dags att byta av med en kollega.

Nå, det blev en liten utvikning där, när jag egentligen tänkte berätta att vi stånkade Dunderglögg på kvällen efter min Lysekilsutflykt. Det är första gången för oss, men det doftar lovande och det bubblar fint i hinken som vi placerade i tvättstugan. Mannen lagade middag på lövbiff som jag fann med 30% rabatt på grund av kort datum. Egentligen borde det vara 50%, men jag bråkar inte om det.



På tisdagen hämtade jag torsk hos Fiske-Lina, när jag avslutat min hemtjänstdag. Kokt torsk med äggsås är ju så gott, även om torsken inte är sitt allra bästa jag ännu.

Hoppsan, bilden hamnade upp och ner, men det påverkade inte smaken, så det gör inget!

Äggsåsen häller man inte på förrän man rensat fisken ordentligt, sedan kan man med fördel mosa potatisen och blanda ihop allt på en gång. Vi hann med att göra ugnsstekt falukorv och potatismos på onsdagen, ärtsoppa (med punch till) på torsdagen innan det var dags för fisk igen. Och inte vilken fisk som helst, utan marulk.



Jag inspirerade en bekant att frångå sin ursprungliga plan att köpa hälleflundra istället när vi var hos Lina på Bovalls Havsdelikatesser. Undrar hur han tillagade sin marulk? Jag valde i alla fall att linda in våra stadiga bitar i bacon och servera på en bädd av risotto. Det blev väldigt gott!

Igår åt vi lammkotletter och idag, medan vi har pysslat både inom- och utomhus, puttrar Multi Cookern ihop en gryta av högrev (även den fyndades med 30% rabatt härförleden). Till den tror jag det får bli ris och alldeles bestämt broccoli.

Perfekt kött med insprängt fett, det kommer att bli mört och gott!

Hoppas du har det precis så bra du förtjänar och att kommande vecka blir en härlig en! Själv har jag ingen som helst aning om vad jag ska göra med den, men det löser sig helt säkert. Det brukar det göra, det har jag lärt mig!




onsdag 7 november 2018

Filmtajm!

Idag är jag ledig! Det var uppenbarligen ett bra beslut att avboka denna dag, ty igår efter maten satte vi oss i varsin soffa för att läsa våra böcker, mannen och jag, och det tog inte lång tid förrän jag nickade till. Som vanligt hörde jag allt som hände runtom mig, men icke desto mindre lurade jag till. Efter en stund blev det lite obekvämt så jag bestämde mig för att vakna och fortsatte läsa.

Det gick en stund, sen la jag upp benen i soffan och somnade igen. Vid elva vaknade jag av att Compiz tyckte att han skulle ligga på min mage och därför trampade runt på min blåsa, vilket gjorde det omöjligt att sova vidare. Så efter en stund klev både han och jag upp och jag bäddade ner mig i sängen och sov till klockan nio idag! Närmare 12 timmar måste jag ha sovit...

Förra inlägget skrev jag i lördags och det har inte hänt så mycket under dessa dagar, förutom att jag jobbat både på Hunnebo-hemmet, på Apoteket i Uddevalla och igår i hemtjänsten. Jo, vi hade ju middag för svärmor i söndags, med anledning av hennes 84:e födelsedag. Jag hade skaffat hem rödtunga eftersom hon gärna äter fisk, istället för kött.

I frysen hade jag sparat en sås från en middag med bergtunga, därför kunde vi ta det ganska lugnt i köket efter jobbet. Jag hällde bara på musselspadet och fyllde filéerna med musslorna och skjutsade in formen i ugnen när vi började med förrätten. Jag tänkte att svärmor nog aldrig hade smakat rökt älghjärta förr, så jag tog ut rundlar av kavring och gjorde en smörgås med majonnäs och pickles.

Det uppskattade hon väldigt mycket! Så mycket att jag skickade med henne några skivor när hon bröt upp på kvällen. Mannen följde henne hem och kom tillbaka med en påse tvätt. Vi hjälper henne med tvätten, antingen här eller i tvättstugan där hon bor. Det är alldeles för riskabelt för henne att bära tvätt upp och ner i trappan, så vi tar helst hand om den sysslan.

På lördagskvällen gjorde jag efterrätten, eftersom jag som sagt skulle jobba följande dag. Pannacotta är en lättlagad efterrätt och jag är ju ingen efterrättsmänniska själv, därför får det vara enkelt och snabbt, speciellt då jag var extremt trött och bara ville lägga mig och sova.

Physalisen är egen skörd
För att uppbåda energi till denna kraftansträngning att koka upp 4 dl grädde och ½ dl socker, röra ut tre blötlagda och urkramade gelatinblad i vätskan, samt pressa ut 1½ msk citron och tillsätta tillsammans med 250 gram tinad mango och mixa ihop detta, var jag ju nödd och tvungen att först äta mat. Det vill säga rester från fredagens middag.


Bläckfisk är också snabbmat och gott! Squash, purjo, chili, morot och paprika fick också fräsa med i en blandning av olika matoljor och vitlök. Jag vet inte vad mannen fick att äta i festlokalen där bandet skulle spela, men jag tror inte det var fisk. Den senaste veckan har vi ätit fisk varannan dag, till och med mer än så för min del, men det är ju nyttigt och bra.

I måndags gjorde mannen dock köttfärssås och spaghetti, vilket var färdigt strax efter jag kom hem vid sju. När jag slutade jobbet klockan sex åkte jag och hämtade tre säckar kattsand och fem hinkar. I en av hinkarna ska vi prova på att göra Dunderglögg i år. Den ska ju vara så god och det finns en glöggälskare i vår familj. Jag tycker också om glögg, men är inte riktigt så galen i det...

Igår hämtade jag fisk hos Fiske-Lina igen, eller närmare bestämt sill, för jag hade skrivit strömming i vår matplanering. Vi har nog inte ätit det på närmare ett år, konstigt nog. Jag vet bestämt att vi inte har lagat det här i alla fall.

Fyllda med kaviar och purjo, serverade med potatis- och blomkålsmos. 
Idag blir det fläskschnitzel innan vi går på bio i Hunnebostrand och tittar på Bohemian Rhapsody. Ja, de är snabba på att visa nya filmer även i (enligt vissa) dessa avkrokar. Mannen bokade platser, för att vara på den säkra sidan. Filmen har fått mycket bra omdömen, både av publik och recensenter, vilket är rätt ovanligt. Det gäller ändå att ha låga förväntningar, så man inte blir besviken i alla fall.

I morgon jobbar jag kort dag, bara mellan 7-14, det är skönt! På fredag är jag ledig och laddar för mitt jobb som groupie, råddare och privatchaufför på lördag, förutom apoteksjobbet då. Mannen ska nämligen spela både på Bluesfestivalen i Kulturhuset i Skövde med Sven B Good and The Blues Stompers och No Fear Tattoo Rhythm & Blues Revue på S/S Marieholm, även känd som Bluesbåten i Göteborg. På söndag gör jag ingentingen!

Lev väl och gott!








lördag 3 november 2018

Hänt i veckan.

Ibland har jag lite otur när jag tänker. Jo, det är sant! Som när jag tackar ja till timmar bara för att det finns tomma dagar i almanackan och utan att titta på vad jag redan har gjort på föregående uppslag. Jag var faktiskt tvungen att ringa och avboka en dag nästa vecka, annars hade det blivit tolv arbetsdagar av tretton. Nog för att jag kan arbeta hårt, men jag är ingen superkvinna.

Jag tror jag kommer att få tillräckligt många timmar i november ändå. I december vet jag att jag får det, eftersom jag fick förslag på dagar för en sjukskriven och plockade alla! Det gäller en, för mig, ny arbetsplats på Apoteket i Uddevallas sjukhus och det ska bli jätteroligt att prova något nytt. Sjukhusapotek är lite annorlunda än andra, jag har ju jobbat på Östras tidigare, så det är inget nytt.

Det är så himla skönt att veta i god tid när, var och hur jag jobbar! Man har ju ett liv också. Och en julafton för hela tjocka släkten att planera. Nu är det ju som du kanske vet så att alla, eller de flesta bidrar med något, för att värden inte ska stå för allt när vi har firar jul i vår familj. Det kan bli lite övermäktigt för vem som helst.

Jag ska göra julköttbullarna i god tid. Enda skillnaden från andra köttbullar är att de till jul är mindre, storleksmässigt. Samma recept som vanligt, med kaffe alltså. Och så ska man dricka Southern Comfort medan man trillar de små rackarna, det blir roligare då. Det är en 30-årig tradition vilken jag inte ser någon som helst anledning att ändra på.

Det är inte helt lätt att inse att det är mindre än två månader kvar till julafton när vädret fortfarande är milt, physalisen i uterummet blommar och bildar frukter fortfarande och skörden av tomater och chili per gårdagens dato ser ut såhär:



Många tomater är väldigt gröna, men mognar på soffbänken i köket. Plantorna ser så risiga ut att det är ett under att vissa frukter ändå har mognat och fortfarande är mycket goda. Chilin har så mycket bladlöss att det är lite äckligt att skörda de buskarna, men det är bara att skölja av och torka så klarar vi oss tills nästa år, eller nästa igen om man räknar med det vi har kvar sedan förra året.

Idag fyller min kära svärmor år, men vi väntar tills i morgon med att fira henne. Mannen är nämligen borta och spelar med No Fear Tattoo Rhyttm & Blues Revue i Göteborgstrakten ikväll. Och jag har jobbat på sjukhemmet. Det ska jag förvisso göra i morgon också, men bara till två. Jag ska göra efterrätten idag, såsen till huvudrätten är uppfiskad ur frysen och förrätten är superlätt.

Jag ska inte avslöja menyn här och nu, den kommer vid ett senare tillfälle. Däremot kan jag visa något av vad vi ätit sedan förra inlägget.

Jag hackade ner ett gäng champinjoner och stekte dem i en blandning av raps-, oliv- och citronolja. I en kastrull fick de sedermera sällskap av squash, purjo och tomater av olika slag (av egen skörd), samt basilika. Lite pressad citron, sherry och vitt vin, samt en gnutta socker.


Marulk lindad med serranoskinka och en svamp- och grönsaksröra åt vi förra fredagen till exempel. Den tallriken hade jag till och med vågat bjuda Mannerström och gänget på.



Älggrytan fick puttra i Multin medan mannen och jag besökte en företagarmässa i Kungshamn. Till min besvikelse var det tämligen avslaget bland representanterna för de olika firmorna. Kanske berodde det på att de var hemskt trötta, för vi kom en timme innan stängning. Inte för att jag egentligen tycker det är en ursäkt för bristande intresse inför besökarna, men jag ska vara snäll...



Stekt fläsk med löksås är heller aldrig fel! Det åt vi i tisdags, för det är sådant man äter på tisdagar, påstår min man. Och han har ju ätit på lunchrestauranger i rätt många år, innan han började jobba hemifrån igen. Har du tänkt på hur svårt det är att hitta svenskt fläsk i affärerna? Det har jag.



Mannen hämtade hem två rejäla rödspättor på onsdagen och jag gjorde en gucka när jag kom hem efter jobbet. Tja, det var ett urval av vad som hänt i veckan, men det blev ingen pytt i panna för det!

Nästa veckas matsedel är nästan komplett tror jag, men den återkommer jag till och du är välkommen tillbaka om du vill ha inspiration och tips!

Auf Wienerschnizel, då!








torsdag 25 oktober 2018

Sedan...

En dryg vecka har gått och den gick fort, minsann! Jag har varit lite ledig, men jobbat ganska långa och hårda pass, så jag har varit ganska trött. Konstaterar att jag har mer än rätt att vara ledig i morgon, ty efter det kommer det sex dagar på raken, sedan en ledig fredag igen, innan ytterligare två arbetsdagar. (Efter det har jag bara min varannan-helg-lördag på Apoteket i min almanacka.)

Du kanske tycker det låter hårt, men denna lördag innebär jobbet är bara tre timmar på Apoteket och två av dagarna i kommunens tjänst är ledsagning av samma person som tidigare. Det är inte så jobbigt att åka taxi till och från sjukhuset med en samarbetsvillig vårdtagare. Ytterligare två dagar är på två olika Apotek och de sista under Allhelgona är på en vårdavdelning på hemmet.

Jag tänkte att jag ska försöka vara lite ledig till jul, därför jag jobbar på nu. Dessutom kommer det ett nytt barnbarn någon gång i november/december och då vill jag såklart kunna åka iväg och välkomna bebisen till världen. När man har sådant att se fram emot är det lättare att ta på sig lite mer än man annars hade gjort.

Mannen och jag försöker också hjälpa svärmor att bli av med flyttkartonger, i den mån hon och vi själva orkar och hinner. Igår var vi där några timmar och det gjorde gott. Planen är att alla flyttlådorna ska vara borta innan jul. Det är i alla fall min plan. Vi får se hur det går...

Mat behöver man när man jobbar hårt, så det har jag lagat, förstås. Till exempel asiatiska fiskkakor av lax. Sobanudlar är trevliga och har lite tuggmotstånd.

Chili, citroncest, ingefära, lite fisksås, ostronsås, peppar, malen koriander och spiskummin och en gnutta salt i smeten
Mannen gjorde middag en dag när jag var helt slut efter jobbet, kände mig trött och frusen och bara ville sova. Efter denna omtänksamma gärning kom värmen tillbaka och lite av orken.


Rapsgris funkar bra, speciellt karré. Typiskt fynd-låde-fynd på grund av kort datum. Du som känner mig väl vet att jag alltid letar efter sådant som annars hade slängts. När man lyckas fynda bra mat på det viset och spara pengar kan man kosta på sig annat man vanligtvis äter. Som älgkött. Vi har tyvärr ingen jägare i familjen, då får man skaffa på annat håll, nämligen på Kustcharken.

Det blir älggryta till helgen. Och nästa vecka blir det älgtunga! Vi åt gristunga tidigare denna vecka och det är något av det billigaste man kan köpa. City Gross brukar ha det och då passar vi på!



Många undrar hur man kan äta tunga. Det är bara att tugga, svarar jag. Samma smak som skinka, vilken också är en muskel. Och kan man äta rumpa, går det lika bra med tunga, tycker jag...

Dessa katter äter också allt, från skinka och burkmat till blomkål och majs. En av dem måste vaktas noga, annars får den andra inte tillräckligt och blir utan. Gissa vem som är vem?

Båda föredrar numera att sova i vår säng... 

Ha en fin kväll och helg, och var rädd om dig i mörkret!






tisdag 16 oktober 2018

Restskatt.

Passar väl på att skriva ett inlägg, eftersom jag är gräsänka, redan har ätit middag (rester ur frysen) och inte vill att min bok tar slut förrän mannen kommer hem med den han tog med sig. Jag har en katt som brummar bredvid mig, diskmaskinen skvalpar på och i källaren går tvättmaskinen för andra gången idag. Med andra ord är förutsättningarna optimala för att berätta vad som hänt under veckan som gått.

Rester till middag; gammal rostasbiff, gammal tomatsås, men nykokt pasta...

Jag var ovanligt arbetslös förra veckan, vilket jag förlorar en massa pengar på och det är inte kul, men nu är jag ju inte synsk och a-kassans regler är som de är, därför får man gilla läget och allt annat blaha, blaha. Idag är jag uppenbarligen också arbetslös, dock inte sysslolös och veckan är bättre bokad än förra, vilket känns bra.

Mannen har påbörjat sin nya anställning och har således åkt till den jättestora staden med stort S för att få arbetsutrustning och nya lärdomar. Han åkte igår, med snarkmaskinen och packning för ett antal dagar. Vad jag vet har åtminstone en god vän hört av sig för en dejt under tiden han är där, så han kommer nog inte sitta ensam på hotellrummet varje kväll i alla fall.

Nu vet jag ju förvisso att han trivs bra i sitt eget sällskap, precis som jag, men budgetrum är inte lika trevliga som vårt hem, därför tycker jag han ska passa på att träffa trevliga människor och ha det så bra det bara är möjligt. Eller vill jag verkligen det? Han har ju boken med sig som jag vill åt!

Själv ska jag jobba både i morgon och på torsdag, så jag lär träffa många härliga människor och kommer att njuta av lugn och ro mellan passen. Med min bok, vilken snart är utläst. Hur ska jag göra för att få den att räcka tills mannen är hemma med nästa bok? Och hemska tanke, har han ens hunnit läsa ut den under tiden?!

Numera har vi bra läslampor i sovrummet också, och då läser man ju gärna en liten stund till. Eller i soffan, där nya fina läslampor också lyser upp tillvaron. Även TV-/gästrummet har fått nya lampor. Till och med en läslampa då jag ställde in den gamla, av modern fådda läslampan där, så jag kan läsa när mannen tittar på TV. Men fönsterbelysning hittade vi också förra veckan.

Läsare med gott minne har sett skålen med ljus förut, på matbordet i Eklanda. 

Mannen blev så rastlös i torsdags att vi åkte och shoppade loss på just lampor. Vi vill ha ljus i vårt hus och är jättenöjda såhär långt. Nu är det bara köket som behöver lysas upp på en synnerligen mörk vägg, hur vitmålad den än är. Jag väntar på att en bekant ska dyka upp vilken dag som helst och förhoppningsvis hjälpa oss på traven med nya eluttag och -brytare.

I fredags hade mannen och de andra pojkarna i Sven B Good and The Blues Stompers ett gig på Bar Kom. Jag agerade privatchaufför, råddare och fotograf. Just denna kväll var det en ovanligt fåtalig publik, vilket jag hörde kunde bero på att Bluesbåten hade kalas för med sina medlemmar, vilka alltså är den vanligaste publikkategorin även på Bar Kom. Nåja, publiken får en chans till, i januari...

På lördagen jobbade jag på Apoteket i Hunnebo. Tre timmar går fort då vi hade ganska lagom att göra hela tiden. Sonen kom till oss på kvällen och vi tittade på film innan det var dags att sova. Det tyckte jag i alla fall och stängde helt sonika av alla apparater. Sonen sov ändå halva dagen och kom inte upp förrän jag hotade med kall frukost. Ägg och bacon gör sig bäst varmt, nämligen.

Jag skjutsade hem sonen på eftermiddagen och lagade ännu lite senare en gryta tillsammans med mannen. Vi hittade en bit picnicbog som jag skar ner medan mannen stekte i omgångar. Asiatiska smaker i form av Bongs heta fond fick lägga smakgrunden och färsk ingefära, egenodlad chili och vitlök, broccoli, samt morot fick komplettera.



Det blev himla gott och räckte till lunch för både mannen och mig igår. Jag jobbade då på Apoteket på Torp och mannen fyllde magen innan han åkte iväg. Som sagt, det är bra med rester och det blir billigare i längden att laga mer mat än vad som går åt för dagen. Oftast godare också, så man vinner mycket på det, även tid.

I morgon vet jag inte om jag ska laga mat, det får dagsformen avgöra. I så fall blir det nog fisk av något slag. Snabbmat, du vet...

Ha en fin kväll och auf Wienerschnitzel!














tisdag 9 oktober 2018

Piff och Puff.

En dryg vecka sedan senaste inlägget, det tar sig! Jag har haft fullt upp sedan förra tisdagen, vilken blev intressant med en utflykt tillsammans med en vårdtagare. Vi hade det trevligt, men kunde ha varit hemma mycket tidigare om inte vår beställda taxi bestämde sig för att strunta i oss. Väntetiden blev avsevärt mycket längre andra gången, men fick å andra sidan en mycket trevligare chaufför.

Hasan hette han och vi diskuterade både invandringspolitik, arbetsmoral och livet som sådant. Han jobbar egentligen alldeles för mycket, men försörjer två familjer och tycker inte om att vara sysslolös, så han var glad och nöjd med sitt liv och val av yrke. Vi hade samma eller liknande åsikter om det mesta och "min" vårdtagare var riktigt förtjust i vår glade chaufför.

Igår var jag ledig, för det behövde jag. Mannen och jag åkte till Lysekil för att bli klippta av världens bästa Yasmine. Den som inte satt under saxen för tillfället tittade på Hairy Bikers på TV:n. De är värda att se, då de åker världen runt och provar mat bland diverse restauranger, både lyxiga och "hålen i väggen", samt hemma hos urinvånarna. De lagar sedan samma saker efter eget huvud.

Vi hämtade mat på vägen hem och det blev tjocka revben med rödbetor, ris och sås till middag. Därefter tittade vi på "Vår tid är nu" och en dokumentär om Quincy Jones. Det blev ganska sent, så det blev sovmorgon i morse. Bäddade rent i sängen, duschade och vek ihop svärmors tvätt och lämnade den innan vi åkte vidare och hämtade mat till oss allihopa.

Hos Fiske-Lina fann vi fina vitlingar och de fick bli dagens middag.


Resten av rödbetorna från gårdagens middag tärnades och vändes ner i brynt smör och lite citronsaft. Så gott! Vi är väldigt förtjusta i rödbetor i vår lilla familj, så det lutar åt att vi gör en borsjtj endera dagen. Dock inte i morgon, för då får mannen laga maten och det blir rimmad oxbringa och rotmos. Jag ska nämligen ledsaga tidigare nämnda vårdtagare igen och är borta hela dagen.

Vi har piffat och fixat i TV-/gästrummet igen. Idag samlades alla sladdar ihop och gömdes bakom dörrarna i TV-möbeln, istället för att ligga och skräpa och samla damm på golvet. DVD-erna har sorterats och står nu på nyputsade glasskivor i räta rader och mattan har kommit på plats. Nu fattas bara några fönsterlampor, så är vi nöjda tills vidare.



Jo, en och annan tavla ska upp på väggen också, men vi har inte beslutat om vilka än. Och det finns hål att fylla i bokhyllan på motsatta väggen, men det kom en middag i vägen...



...och ett blogginlägg. Jag är nöjd med min dag, hoppas du är nöjd med din!

Var rädd om dig, använd reflex och på återseende!









måndag 1 oktober 2018

Pizza, pyssel och pandor.

Sist jag hade lite tid över att skriva lite blev det strömavbrott, så jag fick lägga ner det. Idag har jag ledigt för att ta hand om mig själv och annat. Tvätten ska tvättas, brödet bakas, maten lagas. Det behöver dammsugas, men det överlåter jag till mannen att göra. Han har fortfarande semester, nämligen. Semester, undrar vän av ordning? Egenföretagare har väl aldrig semester?

Jo, det är såhär. Mannen var tyvärr tvungen att ge upp samarbetet med de svenska kompanjonerna, som i och för sig endast bidrog till att fakturera MAG's kunder i Sverige, och MAG Autoparts i Frankrike, då de sistnämnda inte uppskattade mannen efter förtjänst. Det vill säga, han dubblade MAG's försäljning i Europa på mindre än tre år, men det tyckte de inte var värt en höjning av kommissionen. 

Man kan dock inte leva på nästan ingenting, således avslutades det så kallade samarbetet och mannen har semester för första gången på tre år innan han börjar sin anställning på Hansen Racing i mitten av denna månad. Hansens är, såvitt jag sett och förstått, minst sagt förtjusta över att mannen valt att arbeta för dem och mannen är väldigt nöjd med beslutet också.

Jag har en gladare, lugnare och mer harmonisk man här hemma. Visserligen kan han verka något rastlös och understundom disträ, eftersom det inte finns några mejl att besvara längre, eller en telefon som ringer mer eller mindre konstant, men det finns ju alltid saker att göra, både här och hos svärmor, så sysslolös eller onyttig behöver han verkligen inte känna sig...

Själv har jag jobbat mycket tidvis, men också varit lite ledig. Vi var på Jeff Lynnes ELO-konsert till exempel och den var verkligen fantastiskt bra! Vi hann träffa vänner och bekanta både före och efter konserten och hade turen att få bo hos en mycket god vän. Dessutom kunde vi hälsa på min kära faster och hennes man innan vi styrde kosan hemåt igen.

Vi har ätit under dessa veckor också förstås, men det har inte blivit så många bilder att dela med sig av. Men vad sägs om detta?



Risotto är gott och med räkor kan det nästan inte bli bättre! Vi Hämtade lamm hos våra vänner fårodlarna igår. Jag hade hoppats på ett större lamm och kanske lite annorlunda styckningsdetaljer, men det blir inte alltid som man önskar sig. Kvaliteten är hur som helst ypperlig och jag har idag laddat slökokar'n med två skankar och en bit som blev över när det andra hade packats ihop.

Lite lök, chili, morot samt rot- och stjälkselleri ligger och puttrar med i pottan nu. Och champinjonerna som blev kvar efter lördagens pizzabak med vår extrason Bob, 11 år. Han anlände Torp-terminalen i fredags och mannen mötte upp honom där. Vi åt fisk till middag och gossen gjorde såsen till. Du vet den där busenkla och supergoda citronsåsen jag alltid tjatar om?

På lördagen var vi på Nordens Ark och vi hade turen att få se alla tre leopardvarianterna plus den majestätiska Amurtigern. Efteråt var vi hungriga som vargar och fick stoppa i oss en korv med bröd innan vi kunde ta itu med nämnda pizzabak. Bob blev imponerad av att jag gjorde degen själv, däremot inte alls över att tomatsåsen var hemgjord.



På söndagen hade vi sovmorgon och mannen fick rådda ihop en stadig brunch med vita bönor i tomatsås (sådär, tycker jag, men pojkarna var saliga), korv, bacon, stekt ägg och rostat bröd. Eftersom vi ändå skulle hämta lammet kom vi överens med gossens föräldrar att vi skulle skjutsa honom hem. Klockan var mycket innan vi var hemma igen och då var vi förstås lite småsugna igen...



Idag sov vi också länge. Det behövde vi nog då förra veckan var hektisk, i alla fall för min del med jobb både i hemtjänsten och på Apoteket. Så idag är jag med gott samvete ledig eftersom jag är bokad ända till lördag. Att jag är ledig innebär ju inte att jag är sysslolös. Förutom ovanstående sysslor har vi tömt tre flyttkartonger och tagit upp dynorna till utemöblerna till vinden.

Vi har nyligen målat om TV-/gästrummet så det ser lite mer enhetligt och hemtrevligt ut.



Väggen bakom soffan var blå innan och tja, motsatta väggen var grön...



Inget större fel på färgerna i ett barnrum, men det passade inte våra möbler eller vår stil så jättebra.  Nu är alla väggarna vita, åtminstone tills dess vi vet hur vi ska ha det sen. Jag kan mycket väl tänka mig en fondvägg, men vi ska eventuellt göra andra ingrepp så småningom, därför åtgärdade vi bara det mest akuta för sinnesfriden och ögonen.

Det kommer ju en vinter och då blir det lite mer TV-tittande. Annars har vi inte varit där så ofta, vilket förvisso kan ha berott på att istället för bokhyllorna du ser bakom soffan, stod det en hel del flyttkartonger. Innehållet i dem förflyttades till en garderob i rummet som jag avsett för linneförvaring. Mannen löste problemet med trådbackarna först, sedan hände allt slag i slag!

Sådär, nu är brödet snart klart, tvätten hänger på tork och lammet börjar nog också bli färdigt. Äpplena är inplockade, vår syrenbuske som knäcktes i stormen har fått bandage och jag ska ta en dusch, så slipper jag det i morgon innan jag ska ledsaga en dam till Sahlgrenska. Har jag sagt att det är roligt att jobba i hemtjänsten? Det är spännande också!

Ha det gott i höstsolen och glöm för all del inte att plocka fram reflexerna så du syns i mörkret!








lördag 8 september 2018

Emil and The Stig.

Då har det gått ett tag igen, och jag känner att jag borde skriva av mig lite. Vi har inte direkt blivit nersprungna av besökare på vår nya adress, men märkligt nog är det de som bor lite längre bort som hälsat på, förutom närmast sörjande som föräldrar, systrar och barn då. Munkedalsbor (2), Göteborgare (1), Stockholmare (2), en Kungsbackabo och en Umebo (med hund) har förärat oss besök och övernattning. Näe, inte de från Munkedal, de åkte hem...

Lokala valarbetare räknas inte, även om syftet egentligen inte var just röstfiske utan snarare för att han befann sig i närheten och lite skamset insåg att han inte hälsat på ännu. Mannen tycker det borde ha varit pukor och trumpeter och en aldrig sinande ström av släkt och gamla vänner till mig som hälsat välkommen tillbaka för min del och gratulerat honom till beslutet öka på folkmängden och sänka medelåldern en aning i Bovall.

Sanningen att säga hade jag inte förväntat mig något sådant alls. Så värst många vänner hade jag inte innan jag flyttade härifrån heller. Det blir inte så när man jobbat som dagmamma, jobbat nattetid på Abba och börjat plugga på gamla dagar. Klasskamraterna och jag hamnade i helt olika faser i livet, i och med att jag fick barn innan jag gått ut gymnasiet och de andra läste vidare eller flyttade av andra anledningar.

Att jag blev mamma så tidigt är absolut inget jag ångrar, tror inte det! Det hann ju bli två barn till inom fyra år och jag var "färdig" vid knappt 23 års ålder. Men faktum kvarstår, kompisar glider ifrån varandra och det är inget konstigt med det. Jag har väldigt många bekanta däremot. Och en mycket god vän som är lycklig för att vi flyttat hit och vi ses med jämna mellanrum och bara är...

Jag har jobbat och stått i så att jag inte hunnit med att bjuda hem två nyfunna vänner ännu, men det ska bli av jag lovar, om ni läser detta S & S! Det är mycket saker som påverkar både mitt och mannens väl och ve. För mycket jobb, för lite jobb, osäkra inkomster, radikala beslut och "måsten" som ibland får gå före att planera in nöje och sällskap.

Ibland blir det helt enkelt lättare att andra tar beslut för en, som när några av ovan nämnda helt sonika bestämmer ett datum för påhälsning. Vi är synnerligen adaptiva och brukar lösa både mat- och övernattningsfrågor utan större problem, om ens några. Vi behöver bara en liten knuff, så sprudlar både glädjen, viljan och improvisationsförmågan.

Idag njuter vi av att bara få vara tillsammans, fixa lite med blommor, skruva upp fönsterbrädor, såpa till lössen i uterummet och laga mat ihop. I morgon är en annan dag och då ska jag jobba. I och för sig bara till 14, så vi får en ganska god bit av dagen över till att snabbgrava lax och kanske lite annat pyssel. För övrigt ska jag leta upp ett pussel...

Förrätten idag är lite av en återanvändning av tidigare middagar. Kulsåsen berikades med räkor och tångkaviar från fredagens middag för Umebon.



När åt du senast en räkfylld avokado?

Igår åt vi bergtunga, ty jag anser att de som bor på "fel" sida landet och i Norrland måste få lokala specialiteter när de har åkt så långt. Jag har redan nämnt räkorna och tångkaviaren. Stensjöpotatis kan man bara hitta i lokala välsorterade butiker härikring. Inte ens "stora" Ica i Kungshamn har dem, men jag kan ha fel. Vi har aldrig lyckats hitta dem där i alla fall.



Dagens varmrätt blir en kantarellrisotto och kycklingklubba. Nej, vi har inte jagat kantarellerna själva, det har vi inte orkat/hunnit med. Än. Vi hittade dem i vår Ica-butik och tog med hem. Mannen har huvudansvaret för risotton och jag har stuffat kycklingen med rosmarin, Chocolate Scotch Bonnet (en gnutta), citron och vitlök. Snart är det dags!



Där kom den ja! Åh, jisses så god den risotton blev, även om mannen inte var riktigt nöjd med konsistensen! Och kycklingen blev riktigt bra den med. Tricket är att salta citronskivorna ordentligt innan man lägger dem på plats under skinnet. Då sätter sig smakerna bättre i köttet istället för i skinnet som vissa människor inte ens vill äta, vilket är fullständigt obegripligt för mig...

Här följer en bild på den lille olycksfågeln till hund som The Stig har delad vårdnad om. Han, Emil The Dog alltså, fick hybris under deras turné och smet från husse och blev påkörd. Ett fruktansvärt trauma för både hund och människa, men allt som hände var att en hörntand på vovven fick sig en törn. Båda har återhämtat sig från chocken och befinner sig väl och på återresa hem till Umeå...

Emil, The Dog. 

Ja, han lade beslag på Mayzans puff i köket, men hon har okejat detta idag. Överhuvudtaget gick det förvånansvärt bra att ha en hund på besök. Katterna visste inte riktigt hur de skulle bete sig, men det gjorde vår långväga gäst, så allt gick lugnt tillväga, vilket späder på min uppfattning om att hundar och katter mycket väl kan befinna sig under samma tak och tolerera varandra.

Vilket i princip borde gälla för hela mänskligheten, som trots allt är av samma ras och inte torde ha några problem alls att komma överens. Låt oss hoppas att alla Sveriges röstberättigade inser att det är barnsligt, dumt och onödigt att bråka för att vi har olika hudfärg, dialekt eller kultur och att vi bör ta seden dit vi kommer.

Jag ska rösta imorgon, efter jobbet. Hoppas du också gör det och stoppar de mörka makter jag märker infekterar vårt land och vårt världsberömda öppna och frigjorda sinne...



söndag 26 augusti 2018

Äppelpäppel.

Då var det söndag igen och vi har plockat upp all fallfrukt och gallrat bort äpplen som ruttnat på träden. Undrar varför de gjort det? Det lilla äppleträdet är relativt förskonat, men det kanske beror på att det är vinteräpplen vilka mognar senare och har tjockare skal? De blir säkert jättegoda när de är klara i alla fall.

Jag har lagt ut en annons om vår fallfrukt och det blev ett snabbt och positivt gensvar, men till syvende och sist är det inte många som kommit. Några hade faktiskt fräckheten att plocka direkt från träden, vilket mannen uppmärksammade. De orkade väl inte böja på knäna. En tjej kom från Smögen och ville betala för frukten vilket jag redan sagt var uteslutet. Vi fick en påse godis ändå!

Vi hade svärmor på middag i fredags och bjöd på kokt torsk med äggsås. Det får vi allt göra om, för hon gillade det, trots pillet med att bena ur fisken. Det blev en del över, det sparas i frysen tills vi har tillräckligt för att göra en sufflé. Det är också så himla gott! Vi som aldrig annars äter efterrätt serverade hallonsorbet till kaffet efter maten, för det vet vi att svärmor uppskattar.

Igår åt vi sommarmat och satt ute ganska länge. Det gäller att ta vara på det sista av sommaren. Vi fick ändå fuska lite och sätta på infravärmen, ty det känns att hösten kommer smygande trots allt.




Kyckling är aldrig fel och knaprig halloumi är gott och vi blev mätta och glada. Mannen gick och lade sig ovanligt tidigt eftersom han skulle möta vår underbare flyttgubbe i Uddevalla för transport av möbler till svägerskan i Nyköping. Han beräknade att vara där vid halv åtta på morgonen, så för en gångs skull fick mannen ställa väckarklockan.

Jag vaknade förstås också kvart i sju och sedan kunde jag inte somna om. Så jag fick tidningen och kaffe på sängen och där låg jag kvar när mannen kom hem och så småningom lagade frukost.



Jodå, en massa nyttigheter såsom majonnäs, ost och bacon gömmer sig under äggen. Mätta och glada igen således, tills det blir dags att äta middag. Idag blir det ugnsstekt lax, med lök, äpple och chili. Potatis och kulsås blir det till den. Det vill säga romsås, men det låter roligare med kulsås.

Jag hade ju ett boktips i förra inlägget. Ett år i rymden av Scott Kelly. Han var så trött på ryssarnas överdrivna bruk av dill på all mat (vilket jag har full förståelse för) under förberedelserna för uppskjutningen till ISS-stationen. Han frågade sin kosmonaut-kollega varför de förstörde maten på detta vis, varpå han fick svaret att dillen dödar gaserna i magen.

Det kan ju vara en fördel att inte vara alltför uppblåst när man ska ner i sin rymddräkt och av hänsyn till medpassagerarna i en trång rymdkapsel under många timmar. Tur att jag inte har några större problem med gaser, för jag är inte överdrivet förtjust i dill, som sagt. Skaldjur ska kokas med dill, hovmästarsås vore ju inte lika god utan dill, men annars bör man vara sparsam med den...

Jag går väl ut i köket och blandar ihop kulsåsen, preparerar laxen och tvättar potatisen då, så det inte blir för sent idag. Vi är trötta båda två och jag kanske blir inringd i morgon bitti. För övrigt ska jag på intervju på ytterligare ett äldreboende i närheten på torsdag. De ringde redan före sommaren, men då hade jag ju mitt apoteksvikariat, men fick lova att höra av mig när det var slut, vilket jag gjorde.

Ha det bra därute och var rädd om dig!






onsdag 22 augusti 2018

Städdille?!

Igår var det fint väder och jag satt ute på trappan och löste sudoku medan jag väntade på att mannen skulle bli klar med sin dusch och "ska bara", innan vi knatade över till svärmor för att hjälpa henne på olika sätt. Mannen med mobilen och jag med ommöbleringen av porslin och glas, till så det var förr. Sedan åkte vi iväg för att skaffa sådant som tagit slut, samt beställa en stor torsk tills på fredag.

Idag regnar det och är grått, förstås. Jag tvättar och skurar handfat och toaletter, och överväger allvarligt att dammsuga i källaren. Vad har hänt, undrar du säkert? Jag deppar. Då städar jag. Det märks tydligt i vårt hem att jag inte deppar särskilt ofta, för dammråttorna frodas och dammtrasan ligger ifred i städskåpet. Vilket i och för sig är bra, att jag inte är deppig särskilt ofta, alltså...

Varför deppar jag? Trots att jag anat det en längre tid nu, så blev det ett faktum igår att det knappast blir någon bröllopsresa i år heller. Därför bryter jag ihop lite grann och skurar handfat, toaletter och diskbänkar. Jag ska laga mat som tar lång tid idag och dricka en massa vin samtidigt, så jag har nog botat mig tills i morgon.

Jag är duktig på att inte ta ut något i förskott, för jag är som strutsen och stoppar huvudet i sanden för att slippa se varthän det barkar. Om det inte gäller mina nära och kära förstås. Då undrar väl du, vän av ordning, om inte mannen skulle följt med på bröllopsresan då? Jo, det förstås! Omständigheter, yttre sådana, vilka jag inte kan gå in på här (faktiskt),  som påverkar vårt liv ställer till det. Igen.

Så jag torkar mina tårar i smyg, fast mannen är inte vare sig dummare eller blindare än att han märker det och blir ledsen han också. För övrigt vill jag inte prata om saken, för då blir jag ännu mer ledsen. Nu finns det inte så mycket mer plats att hänga tvätten i tvättkällaren, så jag får ge mig på något annat istället. Mig själv kanske? Lite pedikyr och manikyr hade inte skadat.

Jag får nog leta upp en ny bok också, för den senaste tog slut. Det var en sådan jag absolut inte ville avbeställa från bokklubben jag är med, för den verkade så intressant och spännande, vilket den också var. Ett år i rymden av Scott Kelly, en amerikansk astronaut. Fantastiskt underhållande, rolig och tankeväckande bok som jag rekommenderar varmt och bestämt!

Det är väl lite för tidigt på dagen för att börja laga mat och dricka vin, så jag får be mannen som också har begravt sig i böckernas värld på sistone om ett boktips. Böcker är bra när man vill fly verkligheten ett tag, slippa grubbla på saker man inte styr över själv och få lite andrum. Som musik, vilken kan trösta, peppa, glädja eller förstärka de känslor man kanske behöver få ta itu med...

Sedan förra inlägget har jag sökt en tjänst som egenvårdsrådgivare. Mina förhoppningar var stora, tills jag pratade med chefen för det apoteket och fick veta att ansökningstiden var så kort som en vecka för att det fanns så många intressanta kandidater i närheten. Jaha, då är det antagligen redan bestämt, för hon skulle återkomma i slutet av denna vecka med besked.

Så ja, det inverkar såklart också på mitt humör. Det är sällsynt med jobbannonser som riktar sig till apotekstekniker och egenvårdsrådgivare. Ännu mer sällsynt att det gäller en heltidstjänst. Jag hoppas att en icke-vabbande person som jag själv, med lång erfarenhet ändå kan vara intressant i denna uttagningsprocess...

Jag har suttit och bläddrat i italienska kokböcker idag, för om jag inte kommer till Rom får Rom komma till mig så länge! Det blir köttbullar, eftersom jag redan igår tog upp färs ur frysen. Vitlök, parmesan, citron och rosmarin har vi hemma. Liksom tomater.



Vi har en massa plantor, en del är stora som träd och vi kan skörda varenda dag! Mannen har fått binda upp dem i taket i uterummet. Där frodas också chili och physalis.

Det blir inte alltid, eller i alla fall sällan, som man tänkt sig. Vi har varit hos svärmor och satt upp ny duschstång, ett handtag och förvaring för tvål- och schampoflaskor istället för att skriva klart detta inlägg eller begrava sig i en bok. Därför blir det inte heller något långkok, men jag tror det kommer bli gott ändå! Det känns lovande så här långt...



Doften av vitlök och rosmarin sprider sig i huset och frikadellsmeten är hoprörd med lite ricotta för att hålla ihop. Bild på färdigt resultat kommer troligen i ett annat inlägg. Igår grillade vi karré, trots att Compiz gjorde sitt bästa för att beröva oss det nöjet. Han lyckades få ut en halvtinad skiva medan vi var borta en stund. Sedan kräktes han. Matmissbruk kallar jag det!

Men i reserverna fanns det två kotletter till, som fick snabbtina i vattenbad och vår grillkväll var räddad. Det är uppenbarligen såpass mycket hunger och spänst i den eländiga katten fortfarande, så vi får göra som vi gjort förr och stoppa in vår mat i ugnen när vi inte har stenkoll på honom! Han är inte sitt forna jag, därför slarvade jag.

Och ja, där fick jag besked om att tjänsten i Lysekil redan tillsatts av annan sökande, vilket bekräftar min tanke att tjänsten egentligen redan var tillsatt innan annonsen ens publicerats. Det var inte ac själv som meddelade det heller, och vad jag tycker om det förstår du nog. Det är så himla meningslöst för många att det måste gå till på detta viset. Onödig tidsspillan och energi, som kunde sparats...

Det är inte roligt att jämt ha rätt!


onsdag 15 augusti 2018

Valfrihet.

Sista veckan på mitt sommarvikariat har jag kommit fram till. Det ska villigt erkännas att det känns lite tungt, dels beroende på att jag har trivts så väldigt bra, men också för att jag inte vet hur min arbetssituation kommer att se ut från och med nästa vecka. Jag vet, det finns alltid arbetstillfällen inom äldreomsorgen, men i vilken utsträckning?

På ganska kort tid har flera vårdtagare gått bort. Det känns elakt och själviskt att tänka på hur det kommer påverka mina chanser att få ihop timmar för att försörja mig, men så krasst är det. En kollega ska prova på något annat ett tag, men det är kanske inte säkert att det "hjälper" mig. Jag ska ringa till Kvarnbergshemmet enligt överenskommelse. Det kanske löser allt, vem vet?

På två veckor hinner det hända både det ena och det andra. Svärmor är på gång igen, idag har hon uppgraderat sig till smartfåneanvändare, minsann! Inte senaste skriket, men modernare än både min och mannens. Vi åkte till Munkedals Teleradio för de har alltid varit så bra att ha att göra med och vi blev inte besvikna idag heller. Den unge mannen visste hur man "tar" gamla damer, tack för det!

Vi har haft besök av gode vännen Tommy, som kom med inflyttningspresenter i form av det bästa vi vet, nämligen mat och dryck!



Att han totalt hade glömt bort att vi hade bröllopsdag valde vi att överse med, för får man får ostron bråkar man inte om sådant!

Vi har också fått besök och en påse godis av Marie som kom och gästade oss under helgen som gick. Ty lite lokala ölsorter från Halland är heller aldrig fel! När vi har gäster är jag inte så noga med att fotografera maten vi lagat, men ätit har vi, med eller utan gäster, varenda dag. Det kommer fler bilder lite senare...

Först tänkte jag bli lite politisk, eller snarare tvärtom. Jag har aldrig i hela mitt liv velat avsäga mig rätten att rösta, för då får jag "skylla mig själv" för att det blev som jag inte ville. I år vill jag rösta för att till varje pris vara en motvikt till den som röstar på SD, men jag kan för allt i världen inte lägga min röst på vare sig det ena eller andra partiet, för de är lika omöjliga hela högen.

Det parti som sedan förra valet hade bemödat sig om att argumentera mot, samt diskutera sakligt med SD, istället för att likt strutsen stoppa huvudet i sanden och låtsats att de inte fanns, hade fått min röst. Kanske till och med moderaterna, fast de aldrig tidigare fått min röst och förmodligen aldrig kommer att få den. Vissa saker ändrar sig inte.

Igår kväll när vi lagt oss, efter en diskussion om just detta med att lägga ner sin röst i brist på trovärdiga kandidater, blev jag lite full i skratt. Jag ligger nämligen till vänster i sängen och mannen till höger. Men, som den lille Karl-Bertil Jonsson han innerst inne är, ligger han vänd åt vänster, det vill säga mitt håll, medan jag ligger vänd åt höger. (likt, vem då?!)

Med detta sagt är det kanske någon som undrar hur i hela friden vi kan hålla sams när vi har så motsatta politiska övertygelser. Det är ganska lätt, emedan jag delvis förklarat hur det ligger till ovan, dels för att det är fruktansvärt osexigt och dödstråkigt att diskutera politik, fast ibland måste man lätta även på det trycket och vädra sina åsikter och våndor, speciellt i dessa tider.

Min förhoppning är att vi är bortresta på valdagen, så kanske det dåliga samvetet inte skriker så högt för att jag "glömt" att man kan förhandsrösta. Valmöjlighet, valfrihet eller Valfrid? Jag väljer att vänta med mitt beslut att välja alls. Kanske får det minst dåliga partiet min röst till slut, eller så väljer jag att visa min frustration över dem allihop genom att rösta blankt eller avstå.

Bordlägger frågan således, och visar något trevligt som även du kan vilja lägga på bordet. Kanske helst med en tallrik emellan, men det är valfritt.



En tråkig bit oxfilé blev roligare i småbitar och kärleksfullt tillagad med lite svamp, grädde, vin och sherry, samt salvia. Snabbmat, om man har tagit upp fruset kött i tid, förstås. Något annat som verkligen är snabbmat är detta:



Hamburgare är riktigt gott och snabbt ordnat när man är hungrig. Tillbehören hackas och skärs medan smeten gottar ihop sig. Är man desperat hungrig stekar man i stekpannan, men vi valde förstås att grilla våra. För att vi ville, kunde och tordes...

Idag blir det lite ost till kvällsmat, eftersom vi åt lunch med svärmor på Torp ganska sent idag. Alla valde pasta av olika slag, det var en salig röra, rentav rödgrön sådan! Trevligt hade vi och lilla mamma fick med sig det mesta på inköpslistan när orken plötsligt tröt och valde att åka hem. Knappt hade jag rattat ut från parkeringen innan hon sov sött i baksätet.

Ha det gott vad du än väljer att göra!






onsdag 1 augusti 2018

Fruktdags!

Veckorna rasar iväg, de liksom smälter i värmen, precis som jag. Ska jag vara ärlig har jag många gånger tänkt att jag är lyckligt lottad som får åka i en luftkonditionerad bil till en arbetsplast som också är det och faktiskt tjäna pengar samtidigt som jag håller mig sval och behaglig. Nåja, vi jobbar ibland så svetten lackar på Apoteket, men tänk om vi inte hade haft en klimatanläggning då?!

I denna extrema värme klarar jag mig inte så bra med andra ord, så hur mycket jag än önskat mig semester och riktig ledighet de dagar jag inte jobbar (nej, jag jobbar inte varenda dag), finns det fördelar med att vara semestervikarie. I alla fall i år. Snart är mitt vikariat slut och jag vet inte säkert hur det kommer att bli i höst. Lite jobbigt är det, men det löser sig nog det med...

Mannen kommer också att bli ledig på ett eller annat sätt, så i år ser det faktiskt ut som om vår bröllopsresa äntligen blir av. Vi firar fruktbröllop i morgon. Du som känner oss vet att det är fyra år sedan vi gifte oss hemma på altanen i Eklanda, du som inte känner oss eller följt min blogg visste kanske redan hur många år ett fruktbröllop innebär. Jag gjorde det inte, jag googlade fram det.

Idag har mannen följt med svärmor till Mölndal för de allra sista detaljerna i hennes flytt. Tack och lov kom vi till ett avslut! Det har varit vansinnigt tufft för oss alla inblandade, men förstås allra mest för svärmor. Frustrationen över att inte kunna, att inte ha full kontroll, att inte kunna sortera hårdare, att lämna över till sådana som kanske kommer att ändra karaktären på huset, listan är lång...

Att inte hitta sina nerpackade saker, trots en lika proffsig flyttlista som vår är också frustrerande. Om kartongen lokaliseras står den förstås för högt upp får att kunna få ner den själv. Att be om hjälp är är inte svärmors bästa gren. Men vi visste vad vi hade att vänta oss, ty allt sedan förra årets salmonella och epilepsianfall har gumman blivit alltmer beroende av hjälp och hon blir ju inte yngre.

Hon ville ifrån ansvaret för hus och trädgård och leva i lugn och ro, därför nappade hon på idén att flytta med oss. Annars hade vi inte flyttat, någon av oss. Så är det bara. Vi får se hur länge hon klarar av att bo som hon gör nu, med vår hjälp. Jag hoppas och tror att hon kommer att bli lite raskare när hon fått vila upp sig efter att allt pappersarbete är klart och nycklarna överlämnade idag.

Avsked och avslut är viktiga saker, oavsett om det gäller flytt, skilsmässa eller dödsfall. Sorg och saknad kan man förstås känna mer eller mindre lång tid efteråt ändå, men överlämnande av nycklar (eller en urnsättning) symboliserar ett definitiv slut på en del av ens liv. I bästa fall känns det som att man får påbörja något nytt och roligt också, men det är inte alla förunnat att känna så med en gång.

Vi är ju alla olika och har olika erfarenheter, drömmar och förutsättningar. Att starta om är lättare för den som är yngre och orädd, men jag tänker också att mycket av det man samlat på sig med åren tynger ner en så att man blir oförmögen till förändring. Då menar jag saker man inte kan göra sig av med av olika anledningar...

Det är arvegods, de är svåra att göra sig av med, oavsett om man gillar dem eller inte. Det är ju någon annans, egentligen. Men om de bara stått nerpackade i samma kartong som lämnade dödsboet och samlat damm på en vind har de ju förnekats någon annan som faktiskt hade haft glädje och nytta av dem. Man behöver verkligen inte sju serviser med 12 eller 24 kuvert av varje sort.

Hittills har vi använt mannens vita porslin till vardags. Men i förrgår när jag hade en ledig dag, då packade jag upp mitt blåa och ämnar slänga mannens, om ingen vill ha det. Lugn, vi är överens om detta, vi har diskuterat det för länge sedan och tja, det passar fint med mitt 22 år gamla porslin i vårt nya kök. Vi har förstås varsin uppsättning finporslin också, men de är svårare att ge bort, än så länge.

Vi hade massor av glas, var och en från sitt håll, men har rensat friskt i det beståndet. Vi har dubbelt av det mesta, eftersom vi träffades som fullvuxna med varsitt komplett hem. Det som är roligt är att vi inte har samma sorts möbler, men kan använda dem nästan allihop i vårt första, på riktigt, gemensamma hem. Vi tycker om återanvändning vi med, men inser att det finns gränser.

Svärmors matsalsbord och stolar står numera hos oss. Fint, då slapp vi leta reda på sådant! Du minns hur lång tid det tog att hitta rätt soffor, eller hur? Sidobord kommer därifrån också, liksom köksstolarna (fast det var för länge sedan). Ett enkelt sätt att få svärmor att rensa hade ju varit att säga att vi vill ha allt hon egentligen inte får plats med, men att förklara frånvaron av det när hon kommer hem till oss går ju inte, så vi låter bli...

När det är varmt som nu på sommaren äter vi helt annorlunda än annars. Även om Stensjöpotatisen är väldigt god, äter vi knappt någon alls, inte heller ris eller pasta. Det blir fisk, kött eller kyckling med lite sallad till. Majskolvar då och då, förstås. Vi har nästan bara grillat i uterummet och undvikit köket i möjligaste mån. Det blir stekhett där ändå.



Typisk sommarmat! Äter du Korv Stroganoff såhär års? Eller lagar du kalops, steker köttbullar och gör gräddsås och kokar köttkorv? Här står slökokaren och samlar damm i matkällaren, det händer att vi kokar pasta efter en lång och arbetsam dag, men då är det inte köttfärssås till, utan en snabbt stekt salsiccia eller några musslor till. Det skulle aldrig falla mig in att göra kåljox eller liknade heller.

Visserligen råder det grillförbud i hela landet vid detta laget, men fram tills det trädde i kraft? Vi har visserligen varit olydiga och grillat efter det. Fast i uterummet, som har murade väggar, glasfönster och stampat jordgolv, i alla fall under golvet. Vattenkannorna står alltid fulla och alla plantorna är genomvattnade och briketterna är av yppersta kvalitet, grillen djup och locket är på.



Då blir det till exempel såhär. Jag vet ju att inte alla vare sig får eller kan grilla, men hur ofta grillas det hos dig som kan, får och vill? Vad serveras till det grillade? Berätta, jag vill veta!

Idag vet jag inte riktigt vad som händer, vare sig när mannen kan tänkas komma hem, eller vad eller var vi ska äta. Vår gode vän Tommy spelar nämligen med Ebbot i Kungshamn ikväll och det vore trevligt att få träffa dem, speciellt med tanke på bådas inblandning i vårt bröllop. Den förste var vittne och underhållare, den andre skrev om en text till oss och som sjöngs av vårt andra vittne, eftersom han inte kunde komma själv, då han var upptagen av Storsjöyran. Så kan det gå när man åker till Scen på Bônn! 

Matt Gale Band & Blåsbrothers

Där var vi förresten härförleden när det spelades blues. Besök gärna den platsen, den är mycket speciell och underhållningen väldigt bra!

Ha det gott i värmen, var rädd om dig och glöm inte; simma lugnt och drick mycket!







 

onsdag 11 juli 2018

Snart i mål.

Long time, no see. Tiden går fort när man har roligt. Ja, annars också! Jag vet knappt var jag ska börja i allt som hänt under dessa tre veckor. Bäst att jag hämtar almanackan, för att friska upp minnet. Jaha, det har varit midsommar! Jo, det minns jag allt. En son kom till oss, liksom modern och fadern och bästa Lotta dessutom. Lillasyster M tittade in efter sitt kvällspass på hemmet.

Modern hade med sig potatissallad och nybakt bröd, vi hade skaffat goda korvar på Kustcharken och de grillade vi och åt med sallad till. Trevligt hade vi och kvällen slutade med att sonen fick skjuts hem av den genomsnälla Lotta. Vi gick och la oss relativt tidigt och vaknade utan några kopparslagare eller annat obehag.

Jag hade lovat att jobba på hemmet på midsommardagens kväll, så jag var på plats i god tid för att få min systers rapport av dagens händelser och problem. En tant var lite deppig, så jag tillbringade ganska mycket tid med henne, men det var en väldigt lugn kväll för övrigt och inte så många vårdtagare, så jag tror att det var helt okej. Kollegan klagade inte i alla fall.

På Apoteket har jag jobbat också förstås. Första veckan var ganska lugn, tills torsdagen, då kom bad...gästerna! I (nästan) hela mitt liv har jag bott i de mest uppenbara invasionsorterna som finns på västkusten. Jag har varit garanterad jobb i diverse serviceområden sedan jag var 13 år, på apoteken under mina studieår och därefter praktiskt taget var som helst.

Nu har jag flyttat tillbaka till min födelseort och konstaterar igen, lite till min sorg, att inget har förändrats. Hänsynslösheten är stor, armbågarna är vassa och farten för hög. Oavsett om man är på Apoteket, Coop, Ica eller på vägen. Jag ser "gamla" och "rutinerade" badgäster som funnits på plats i ett par månader redan, sucka demonstrativt i kön på Apoteket.

Om du gått i pension och kan flytta till "idyllen" Bovallstrand till exempel i maj/juni, för att koppla av och låta ron infinna sig, varför får du tillbaka storstadsbeteendet i kön i vår lilla Icabutik, eller när du ska hämta ut dina mediciner? Varför sucka och stöna när det till och med visar sig att det är för tidigt att hämta ut dina mediciner inom högkostnadsskyddet? Hur kan du med det?

Varför har du mage att gnälla över att soptunnan inte töms, för att du inte vill/orkar lägga lite tid på att källsortera. Jo, för att du betalar en schablonsumma du tycker är för hög för några månaders utnyttjande. Du tänker inte ett ögonblick på att vi som bor här betalar hela året om för att du ska få den service du tycker du förtjänar för att vistas här under en begränsad tid.

Till yttermera visso betalar du inte någon som helst skatt för din fastighet i den kommun du begär och kräver full service i. Jag trodde i min okunnighet att alla badj... hrm, sommargäster betalade vatten till exempel efter den förbrukning de har enligt en mätare. Min kollega sa att i grannkommunen är det enligt en schablon och således struntar de fullständigt i bevattningsförbud och ransoneringar.

Jag kollade upp detta och kan konstatera att Sotenäs kommun har samma policy som Tanums. Inte många så kallade delårsboende källsorterar, vilket har till följd att soporna inte hamnar på därför avsedda platser när egen soptunna är full tre dagar före aviserad tömning av avfallskärl på adressen. Jag kan fortsätta hur länge som helst, tyvärr.

Idag när jag skulle besöka vår lilla fiskaffär stod det två parkeringsvakter och skrev ut böter för väldigt många fel- och långparkerade bilar, trots generösa villkor. Hämta en parkeringsbricka på Ica och gör dina ärenden. Lämna bilen hemma om du ska åka ut på sjön över dagen. Hur svårt kan det vara?! Inser du inte att lokalbefolkningen kanske väljer att ha semester efter att du åkt hem?

Vi behöver fortfarande handla vår mat och precis det, för att slippa stressade stadsbors suckar för att vi veckohandlar, för det är så man gör här? Vi använder inte bilen i onödan, vi tänker en, två och tre gånger innan vi åker någon annanstans än till jobbet, vilket ger oss vår inkomst. Alla andra utgifter, oavsett om det är transporter, inköp eller nöje övervägs och kalkyleras noga.

Det gäller att kombinera nytta med nöje, om det är möjligt. Under de år jag bodde i Eklanda och använde bilen för att handla, såg jag till att göra alla nödvändiga inköp samma dag och helst bara en gång i veckan, för så har jag levt hela mitt liv, i detta "semesterparadis" där det kostar att bo, och kanske måste kosta att bo och leva, oavsett om det är på hel- eller deltid. Framför allt det senare kräver kanske en viss eftertanke, om vi ska vara ärliga?

För alla som undrar hur det går med min kära svärmors flytt, och hur galen jag än kan bli på hennes idiotiska idéer och krumbukter så älskar jag henne, kan jag meddela att om två veckor är vi i hamn. Måste vara i hamn, och om så både svägerska, mannen, Bengan och jag kommer att knäcka oss på köpet, så ska det ske senast 22:e juli.

Det ser relativt lovande ut, om vi bara kan få henne att inte somna på barpallen fler gånger, och stupa i golvet som en följd därav, eller själv ta sig an städning av källarvåningen. Tja, mer än såhär kan jag näppeligen rapportera, det har handlat om flytt, jobb, flytt och jobb de senaste veckorna och ett tag till, men jag har hopp om att det blir lugnare, även om allt är relativt, till hösten.

Inte blev detta inlägg vad jag utlovat i form av bilder på vårt eget boende och pyssel, för det känns som om det är är av underordnad natur och får anstå till, just det, senare. Vi har andra prioriteringar och dessa får gå före eget välbefinnande och bekvämlighet ett tag till. Det vi unnar oss själva, åtminstone emellanåt, är god mat. Till exempel detta:




Auf Wiederschnitzel, från en ledbruten, trött och nästan, men bara nästan, fullfjädrad flyttkarl, två med mannen. Tre med svägerskan, vi får inte glömma hennes insats de senaste veckorna!




söndag 17 juni 2018

Kartongallergi.

Bara en vecka har gått sedan förra inlägget. Det tar sig alltså! Nog för att det har varit mycket att göra hela veckan, men inte så hysteriskt som tidigare. Tror jag i alla fall. Jag jobbade inte avlönat så värst mycket, desto mer oavlönat. På måndagen hade jag en tid på VC och var tvungen att tacka nej när bemanningen ville ha in mig på sjukhemmet.

Eftermiddagen tillbringade jag med att packa upp svärmors alla böcker och konstaterar att jag hyser en kraftig aversion mot flyttkartonger. Kommer förmodligen bli allergisk mot dem. På tisdagen jobbade jag i hemtjänsten mellan 7-14, vad jag gjorde efter det minns jag inte så noga. Jo, vi hämtade rödtunga i vår fina fiskaffär och sedan lagade jag till detta:



Det blev väldigt gott och rött ris är väldigt trevligt, både i färg och konsistens. Dessutom är det roligt med lite variation. Nå, i onsdags åkte mannen och jag till svärmor och jag spenderade en hel del tid i bastun. Det vill säga, jag röjde ur det sista uppe på hennes vind och det var extremt svettigt. Mannen stod nedanför trappan och tog emot, det var säkert nog så jobbigt.

Jag är så väldigt tacksam för att moster M varit hos svärmor och hjälpt till med flyttbestyren i en dryg vecka, annars hade det inte blivit så mycket gjort. Lilla mamma är skröplig och fått svårare att gå på sistone. Balansen blir därefter och då kan man inte lyfta, bära eller klättra på stolar för att plocka ur köksskåpen utan att riskera en olycka...

När vindsluckan stängdes för gott, av oss i alla fall, sökte vi upp svalkan i salig svärfars verkstad och röjde där med. Att påstå att det blev klart vore en överdrift, men det är inte så hemskt mycket kvar att packa ner eller slänga på tippen, åtminstone. Vi var hemma en liten stund före midnatt och jag var tacksam över att jag hade sovmorgon nästa dag.

Jag skulle vara behjälplig i Lusthuset, vilket är namnet på dagverksamheten för våra gamla i kommunen och då behövde jag inte gå upp i ottan, det räckte att vara på plats halv tio. Det var riktigt trevligt att vara där också! Jag fick mig en svängom med en av damerna, bara en sådan sak! Tröstade en farbror som var ledsen då alla var samlade för lite liveunderhållning, så det är ett omväxlande jobb jag har, och jag är glad för att jag får förtroendet att vara med om det mesta.

När jag kom hem satte jag mig en liten stund och löste sudoku och laddade för att städa lägenheten. (Vi skruvade ihop soffbordet också, eftersom de saknade skruvmojängerna äntligen hade kommit.) Min syster och svåger skulle nämligen ha gäster och bad om att få härbärgera några hos oss. Det vill man ju gärna hjälpa till med, men för att slippa skämmas måste man städa.

När jag väl hade kommit igång gjorde jag lite mer än vad som krävdes, men det skulle ändå göras någon gång i den närmaste framtiden och nu slipper jag det! Mannen fick laga mat för jag glömde tid och rum och hade ju ätit lunch på jobbet, så jag kände ingen hunger. Han gjorde en mycket god fläskköttgryta, jag hade i alla fall kommit ihåg att ta upp köttet ur frysen innan jag gick.



Det blev fredag lite för fort och då packade vi ihop oss och åkte till Mölndal för att hämta svärmor och hennes syster för att fara vidare till Nyköping och fira mannens systerson på studentdagen. Väldigt trevliga människor träffade jag för första gången där, men förhoppningsvis inte sista. Mannens kusin kommer alldeles säkert att hälsa på i sommar, det ska bli roligt!

Lördag morgon blev det frukost tillsammans många av festdeltagarna innan vi fick säga hej då och åka hela vägen tillbaka till svärmors hus och vidare hem till oss. Vi skulle ju också vara med på systers bjudning och det blev ännu en trevlig kväll med nya bekantskaper. Det blev inga övernattare i lägenheten till syvende och sist, de hade husbilar och annat ordnat, men det gjorde ju inget att det blev städat ändå, som sagt...

Idag har jag vilat. Jag har bara bytt lakan i sängen och tvättat lite. Och lagat mat. Beef shank på utrikiska, på svenska heter det nötlägg.


Ett slökok på den blev det, eftersom vi inte hade grillkol tillräckligt för en långsam bbq. Som sagt, vi har vilat oss och hållit oss inomhus hela dagen.

Jag ska duscha och lägga mig snart. I morgon börjar jag på mitt sommarjobb på Apoteket. Det ska också bli väldigt roligt. Jag är bara lite orolig för att äldreomsorgens bemanning ska glömma bort mig under sommaren, då jag av förklarliga skäl inte kan hoppa in lika lättvindigt som tidigare, vare sig i hemtjänsten eller på sjukhemmet.

I nästa inlägg, när det nu hinns med, ska jag lägga ut bilder på soffor och bord, samt lite andra inredningsdetaljer vi har fyndat. Tills dess hoppas jag du är rädd om dig och din omgivning!