lördag 8 september 2018

Emil and The Stig.

Då har det gått ett tag igen, och jag känner att jag borde skriva av mig lite. Vi har inte direkt blivit nersprungna av besökare på vår nya adress, men märkligt nog är det de som bor lite längre bort som hälsat på, förutom närmast sörjande som föräldrar, systrar och barn då. Munkedalsbor (2), Göteborgare (1), Stockholmare (2), en Kungsbackabo och en Umebo (med hund) har förärat oss besök och övernattning. Näe, inte de från Munkedal, de åkte hem...

Lokala valarbetare räknas inte, även om syftet egentligen inte var just röstfiske utan snarare för att han befann sig i närheten och lite skamset insåg att han inte hälsat på ännu. Mannen tycker det borde ha varit pukor och trumpeter och en aldrig sinande ström av släkt och gamla vänner till mig som hälsat välkommen tillbaka för min del och gratulerat honom till beslutet öka på folkmängden och sänka medelåldern en aning i Bovall.

Sanningen att säga hade jag inte förväntat mig något sådant alls. Så värst många vänner hade jag inte innan jag flyttade härifrån heller. Det blir inte så när man jobbat som dagmamma, jobbat nattetid på Abba och börjat plugga på gamla dagar. Klasskamraterna och jag hamnade i helt olika faser i livet, i och med att jag fick barn innan jag gått ut gymnasiet och de andra läste vidare eller flyttade av andra anledningar.

Att jag blev mamma så tidigt är absolut inget jag ångrar, tror inte det! Det hann ju bli två barn till inom fyra år och jag var "färdig" vid knappt 23 års ålder. Men faktum kvarstår, kompisar glider ifrån varandra och det är inget konstigt med det. Jag har väldigt många bekanta däremot. Och en mycket god vän som är lycklig för att vi flyttat hit och vi ses med jämna mellanrum och bara är...

Jag har jobbat och stått i så att jag inte hunnit med att bjuda hem två nyfunna vänner ännu, men det ska bli av jag lovar, om ni läser detta S & S! Det är mycket saker som påverkar både mitt och mannens väl och ve. För mycket jobb, för lite jobb, osäkra inkomster, radikala beslut och "måsten" som ibland får gå före att planera in nöje och sällskap.

Ibland blir det helt enkelt lättare att andra tar beslut för en, som när några av ovan nämnda helt sonika bestämmer ett datum för påhälsning. Vi är synnerligen adaptiva och brukar lösa både mat- och övernattningsfrågor utan större problem, om ens några. Vi behöver bara en liten knuff, så sprudlar både glädjen, viljan och improvisationsförmågan.

Idag njuter vi av att bara få vara tillsammans, fixa lite med blommor, skruva upp fönsterbrädor, såpa till lössen i uterummet och laga mat ihop. I morgon är en annan dag och då ska jag jobba. I och för sig bara till 14, så vi får en ganska god bit av dagen över till att snabbgrava lax och kanske lite annat pyssel. För övrigt ska jag leta upp ett pussel...

Förrätten idag är lite av en återanvändning av tidigare middagar. Kulsåsen berikades med räkor och tångkaviar från fredagens middag för Umebon.



När åt du senast en räkfylld avokado?

Igår åt vi bergtunga, ty jag anser att de som bor på "fel" sida landet och i Norrland måste få lokala specialiteter när de har åkt så långt. Jag har redan nämnt räkorna och tångkaviaren. Stensjöpotatis kan man bara hitta i lokala välsorterade butiker härikring. Inte ens "stora" Ica i Kungshamn har dem, men jag kan ha fel. Vi har aldrig lyckats hitta dem där i alla fall.



Dagens varmrätt blir en kantarellrisotto och kycklingklubba. Nej, vi har inte jagat kantarellerna själva, det har vi inte orkat/hunnit med. Än. Vi hittade dem i vår Ica-butik och tog med hem. Mannen har huvudansvaret för risotton och jag har stuffat kycklingen med rosmarin, Chocolate Scotch Bonnet (en gnutta), citron och vitlök. Snart är det dags!



Där kom den ja! Åh, jisses så god den risotton blev, även om mannen inte var riktigt nöjd med konsistensen! Och kycklingen blev riktigt bra den med. Tricket är att salta citronskivorna ordentligt innan man lägger dem på plats under skinnet. Då sätter sig smakerna bättre i köttet istället för i skinnet som vissa människor inte ens vill äta, vilket är fullständigt obegripligt för mig...

Här följer en bild på den lille olycksfågeln till hund som The Stig har delad vårdnad om. Han, Emil The Dog alltså, fick hybris under deras turné och smet från husse och blev påkörd. Ett fruktansvärt trauma för både hund och människa, men allt som hände var att en hörntand på vovven fick sig en törn. Båda har återhämtat sig från chocken och befinner sig väl och på återresa hem till Umeå...

Emil, The Dog. 

Ja, han lade beslag på Mayzans puff i köket, men hon har okejat detta idag. Överhuvudtaget gick det förvånansvärt bra att ha en hund på besök. Katterna visste inte riktigt hur de skulle bete sig, men det gjorde vår långväga gäst, så allt gick lugnt tillväga, vilket späder på min uppfattning om att hundar och katter mycket väl kan befinna sig under samma tak och tolerera varandra.

Vilket i princip borde gälla för hela mänskligheten, som trots allt är av samma ras och inte torde ha några problem alls att komma överens. Låt oss hoppas att alla Sveriges röstberättigade inser att det är barnsligt, dumt och onödigt att bråka för att vi har olika hudfärg, dialekt eller kultur och att vi bör ta seden dit vi kommer.

Jag ska rösta imorgon, efter jobbet. Hoppas du också gör det och stoppar de mörka makter jag märker infekterar vårt land och vårt världsberömda öppna och frigjorda sinne...



söndag 26 augusti 2018

Äppelpäppel.

Då var det söndag igen och vi har plockat upp all fallfrukt och gallrat bort äpplen som ruttnat på träden. Undrar varför de gjort det? Det lilla äppleträdet är relativt förskonat, men det kanske beror på att det är vinteräpplen vilka mognar senare och har tjockare skal? De blir säkert jättegoda när de är klara i alla fall.

Jag har lagt ut en annons om vår fallfrukt och det blev ett snabbt och positivt gensvar, men till syvende och sist är det inte många som kommit. Några hade faktiskt fräckheten att plocka direkt från träden, vilket mannen uppmärksammade. De orkade väl inte böja på knäna. En tjej kom från Smögen och ville betala för frukten vilket jag redan sagt var uteslutet. Vi fick en påse godis ändå!

Vi hade svärmor på middag i fredags och bjöd på kokt torsk med äggsås. Det får vi allt göra om, för hon gillade det, trots pillet med att bena ur fisken. Det blev en del över, det sparas i frysen tills vi har tillräckligt för att göra en sufflé. Det är också så himla gott! Vi som aldrig annars äter efterrätt serverade hallonsorbet till kaffet efter maten, för det vet vi att svärmor uppskattar.

Igår åt vi sommarmat och satt ute ganska länge. Det gäller att ta vara på det sista av sommaren. Vi fick ändå fuska lite och sätta på infravärmen, ty det känns att hösten kommer smygande trots allt.




Kyckling är aldrig fel och knaprig halloumi är gott och vi blev mätta och glada. Mannen gick och lade sig ovanligt tidigt eftersom han skulle möta vår underbare flyttgubbe i Uddevalla för transport av möbler till svägerskan i Nyköping. Han beräknade att vara där vid halv åtta på morgonen, så för en gångs skull fick mannen ställa väckarklockan.

Jag vaknade förstås också kvart i sju och sedan kunde jag inte somna om. Så jag fick tidningen och kaffe på sängen och där låg jag kvar när mannen kom hem och så småningom lagade frukost.



Jodå, en massa nyttigheter såsom majonnäs, ost och bacon gömmer sig under äggen. Mätta och glada igen således, tills det blir dags att äta middag. Idag blir det ugnsstekt lax, med lök, äpple och chili. Potatis och kulsås blir det till den. Det vill säga romsås, men det låter roligare med kulsås.

Jag hade ju ett boktips i förra inlägget. Ett år i rymden av Scott Kelly. Han var så trött på ryssarnas överdrivna bruk av dill på all mat (vilket jag har full förståelse för) under förberedelserna för uppskjutningen till ISS-stationen. Han frågade sin kosmonaut-kollega varför de förstörde maten på detta vis, varpå han fick svaret att dillen dödar gaserna i magen.

Det kan ju vara en fördel att inte vara alltför uppblåst när man ska ner i sin rymddräkt och av hänsyn till medpassagerarna i en trång rymdkapsel under många timmar. Tur att jag inte har några större problem med gaser, för jag är inte överdrivet förtjust i dill, som sagt. Skaldjur ska kokas med dill, hovmästarsås vore ju inte lika god utan dill, men annars bör man vara sparsam med den...

Jag går väl ut i köket och blandar ihop kulsåsen, preparerar laxen och tvättar potatisen då, så det inte blir för sent idag. Vi är trötta båda två och jag kanske blir inringd i morgon bitti. För övrigt ska jag på intervju på ytterligare ett äldreboende i närheten på torsdag. De ringde redan före sommaren, men då hade jag ju mitt apoteksvikariat, men fick lova att höra av mig när det var slut, vilket jag gjorde.

Ha det bra därute och var rädd om dig!






onsdag 22 augusti 2018

Städdille?!

Igår var det fint väder och jag satt ute på trappan och löste sudoku medan jag väntade på att mannen skulle bli klar med sin dusch och "ska bara", innan vi knatade över till svärmor för att hjälpa henne på olika sätt. Mannen med mobilen och jag med ommöbleringen av porslin och glas, till så det var förr. Sedan åkte vi iväg för att skaffa sådant som tagit slut, samt beställa en stor torsk tills på fredag.

Idag regnar det och är grått, förstås. Jag tvättar och skurar handfat och toaletter, och överväger allvarligt att dammsuga i källaren. Vad har hänt, undrar du säkert? Jag deppar. Då städar jag. Det märks tydligt i vårt hem att jag inte deppar särskilt ofta, för dammråttorna frodas och dammtrasan ligger ifred i städskåpet. Vilket i och för sig är bra, att jag inte är deppig särskilt ofta, alltså...

Varför deppar jag? Trots att jag anat det en längre tid nu, så blev det ett faktum igår att det knappast blir någon bröllopsresa i år heller. Därför bryter jag ihop lite grann och skurar handfat, toaletter och diskbänkar. Jag ska laga mat som tar lång tid idag och dricka en massa vin samtidigt, så jag har nog botat mig tills i morgon.

Jag är duktig på att inte ta ut något i förskott, för jag är som strutsen och stoppar huvudet i sanden för att slippa se varthän det barkar. Om det inte gäller mina nära och kära förstås. Då undrar väl du, vän av ordning, om inte mannen skulle följt med på bröllopsresan då? Jo, det förstås! Omständigheter, yttre sådana, vilka jag inte kan gå in på här (faktiskt),  som påverkar vårt liv ställer till det. Igen.

Så jag torkar mina tårar i smyg, fast mannen är inte vare sig dummare eller blindare än att han märker det och blir ledsen han också. För övrigt vill jag inte prata om saken, för då blir jag ännu mer ledsen. Nu finns det inte så mycket mer plats att hänga tvätten i tvättkällaren, så jag får ge mig på något annat istället. Mig själv kanske? Lite pedikyr och manikyr hade inte skadat.

Jag får nog leta upp en ny bok också, för den senaste tog slut. Det var en sådan jag absolut inte ville avbeställa från bokklubben jag är med, för den verkade så intressant och spännande, vilket den också var. Ett år i rymden av Scott Kelly, en amerikansk astronaut. Fantastiskt underhållande, rolig och tankeväckande bok som jag rekommenderar varmt och bestämt!

Det är väl lite för tidigt på dagen för att börja laga mat och dricka vin, så jag får be mannen som också har begravt sig i böckernas värld på sistone om ett boktips. Böcker är bra när man vill fly verkligheten ett tag, slippa grubbla på saker man inte styr över själv och få lite andrum. Som musik, vilken kan trösta, peppa, glädja eller förstärka de känslor man kanske behöver få ta itu med...

Sedan förra inlägget har jag sökt en tjänst som egenvårdsrådgivare. Mina förhoppningar var stora, tills jag pratade med chefen för det apoteket och fick veta att ansökningstiden var så kort som en vecka för att det fanns så många intressanta kandidater i närheten. Jaha, då är det antagligen redan bestämt, för hon skulle återkomma i slutet av denna vecka med besked.

Så ja, det inverkar såklart också på mitt humör. Det är sällsynt med jobbannonser som riktar sig till apotekstekniker och egenvårdsrådgivare. Ännu mer sällsynt att det gäller en heltidstjänst. Jag hoppas att en icke-vabbande person som jag själv, med lång erfarenhet ändå kan vara intressant i denna uttagningsprocess...

Jag har suttit och bläddrat i italienska kokböcker idag, för om jag inte kommer till Rom får Rom komma till mig så länge! Det blir köttbullar, eftersom jag redan igår tog upp färs ur frysen. Vitlök, parmesan, citron och rosmarin har vi hemma. Liksom tomater.



Vi har en massa plantor, en del är stora som träd och vi kan skörda varenda dag! Mannen har fått binda upp dem i taket i uterummet. Där frodas också chili och physalis.

Det blir inte alltid, eller i alla fall sällan, som man tänkt sig. Vi har varit hos svärmor och satt upp ny duschstång, ett handtag och förvaring för tvål- och schampoflaskor istället för att skriva klart detta inlägg eller begrava sig i en bok. Därför blir det inte heller något långkok, men jag tror det kommer bli gott ändå! Det känns lovande så här långt...



Doften av vitlök och rosmarin sprider sig i huset och frikadellsmeten är hoprörd med lite ricotta för att hålla ihop. Bild på färdigt resultat kommer troligen i ett annat inlägg. Igår grillade vi karré, trots att Compiz gjorde sitt bästa för att beröva oss det nöjet. Han lyckades få ut en halvtinad skiva medan vi var borta en stund. Sedan kräktes han. Matmissbruk kallar jag det!

Men i reserverna fanns det två kotletter till, som fick snabbtina i vattenbad och vår grillkväll var räddad. Det är uppenbarligen såpass mycket hunger och spänst i den eländiga katten fortfarande, så vi får göra som vi gjort förr och stoppa in vår mat i ugnen när vi inte har stenkoll på honom! Han är inte sitt forna jag, därför slarvade jag.

Och ja, där fick jag besked om att tjänsten i Lysekil redan tillsatts av annan sökande, vilket bekräftar min tanke att tjänsten egentligen redan var tillsatt innan annonsen ens publicerats. Det var inte ac själv som meddelade det heller, och vad jag tycker om det förstår du nog. Det är så himla meningslöst för många att det måste gå till på detta viset. Onödig tidsspillan och energi, som kunde sparats...

Det är inte roligt att jämt ha rätt!


onsdag 15 augusti 2018

Valfrihet.

Sista veckan på mitt sommarvikariat har jag kommit fram till. Det ska villigt erkännas att det känns lite tungt, dels beroende på att jag har trivts så väldigt bra, men också för att jag inte vet hur min arbetssituation kommer att se ut från och med nästa vecka. Jag vet, det finns alltid arbetstillfällen inom äldreomsorgen, men i vilken utsträckning?

På ganska kort tid har flera vårdtagare gått bort. Det känns elakt och själviskt att tänka på hur det kommer påverka mina chanser att få ihop timmar för att försörja mig, men så krasst är det. En kollega ska prova på något annat ett tag, men det är kanske inte säkert att det "hjälper" mig. Jag ska ringa till Kvarnbergshemmet enligt överenskommelse. Det kanske löser allt, vem vet?

På två veckor hinner det hända både det ena och det andra. Svärmor är på gång igen, idag har hon uppgraderat sig till smartfåneanvändare, minsann! Inte senaste skriket, men modernare än både min och mannens. Vi åkte till Munkedals Teleradio för de har alltid varit så bra att ha att göra med och vi blev inte besvikna idag heller. Den unge mannen visste hur man "tar" gamla damer, tack för det!

Vi har haft besök av gode vännen Tommy, som kom med inflyttningspresenter i form av det bästa vi vet, nämligen mat och dryck!



Att han totalt hade glömt bort att vi hade bröllopsdag valde vi att överse med, för får man får ostron bråkar man inte om sådant!

Vi har också fått besök och en påse godis av Marie som kom och gästade oss under helgen som gick. Ty lite lokala ölsorter från Halland är heller aldrig fel! När vi har gäster är jag inte så noga med att fotografera maten vi lagat, men ätit har vi, med eller utan gäster, varenda dag. Det kommer fler bilder lite senare...

Först tänkte jag bli lite politisk, eller snarare tvärtom. Jag har aldrig i hela mitt liv velat avsäga mig rätten att rösta, för då får jag "skylla mig själv" för att det blev som jag inte ville. I år vill jag rösta för att till varje pris vara en motvikt till den som röstar på SD, men jag kan för allt i världen inte lägga min röst på vare sig det ena eller andra partiet, för de är lika omöjliga hela högen.

Det parti som sedan förra valet hade bemödat sig om att argumentera mot, samt diskutera sakligt med SD, istället för att likt strutsen stoppa huvudet i sanden och låtsats att de inte fanns, hade fått min röst. Kanske till och med moderaterna, fast de aldrig tidigare fått min röst och förmodligen aldrig kommer att få den. Vissa saker ändrar sig inte.

Igår kväll när vi lagt oss, efter en diskussion om just detta med att lägga ner sin röst i brist på trovärdiga kandidater, blev jag lite full i skratt. Jag ligger nämligen till vänster i sängen och mannen till höger. Men, som den lille Karl-Bertil Jonsson han innerst inne är, ligger han vänd åt vänster, det vill säga mitt håll, medan jag ligger vänd åt höger. (likt, vem då?!)

Med detta sagt är det kanske någon som undrar hur i hela friden vi kan hålla sams när vi har så motsatta politiska övertygelser. Det är ganska lätt, emedan jag delvis förklarat hur det ligger till ovan, dels för att det är fruktansvärt osexigt och dödstråkigt att diskutera politik, fast ibland måste man lätta även på det trycket och vädra sina åsikter och våndor, speciellt i dessa tider.

Min förhoppning är att vi är bortresta på valdagen, så kanske det dåliga samvetet inte skriker så högt för att jag "glömt" att man kan förhandsrösta. Valmöjlighet, valfrihet eller Valfrid? Jag väljer att vänta med mitt beslut att välja alls. Kanske får det minst dåliga partiet min röst till slut, eller så väljer jag att visa min frustration över dem allihop genom att rösta blankt eller avstå.

Bordlägger frågan således, och visar något trevligt som även du kan vilja lägga på bordet. Kanske helst med en tallrik emellan, men det är valfritt.



En tråkig bit oxfilé blev roligare i småbitar och kärleksfullt tillagad med lite svamp, grädde, vin och sherry, samt salvia. Snabbmat, om man har tagit upp fruset kött i tid, förstås. Något annat som verkligen är snabbmat är detta:



Hamburgare är riktigt gott och snabbt ordnat när man är hungrig. Tillbehören hackas och skärs medan smeten gottar ihop sig. Är man desperat hungrig stekar man i stekpannan, men vi valde förstås att grilla våra. För att vi ville, kunde och tordes...

Idag blir det lite ost till kvällsmat, eftersom vi åt lunch med svärmor på Torp ganska sent idag. Alla valde pasta av olika slag, det var en salig röra, rentav rödgrön sådan! Trevligt hade vi och lilla mamma fick med sig det mesta på inköpslistan när orken plötsligt tröt och valde att åka hem. Knappt hade jag rattat ut från parkeringen innan hon sov sött i baksätet.

Ha det gott vad du än väljer att göra!






onsdag 1 augusti 2018

Fruktdags!

Veckorna rasar iväg, de liksom smälter i värmen, precis som jag. Ska jag vara ärlig har jag många gånger tänkt att jag är lyckligt lottad som får åka i en luftkonditionerad bil till en arbetsplast som också är det och faktiskt tjäna pengar samtidigt som jag håller mig sval och behaglig. Nåja, vi jobbar ibland så svetten lackar på Apoteket, men tänk om vi inte hade haft en klimatanläggning då?!

I denna extrema värme klarar jag mig inte så bra med andra ord, så hur mycket jag än önskat mig semester och riktig ledighet de dagar jag inte jobbar (nej, jag jobbar inte varenda dag), finns det fördelar med att vara semestervikarie. I alla fall i år. Snart är mitt vikariat slut och jag vet inte säkert hur det kommer att bli i höst. Lite jobbigt är det, men det löser sig nog det med...

Mannen kommer också att bli ledig på ett eller annat sätt, så i år ser det faktiskt ut som om vår bröllopsresa äntligen blir av. Vi firar fruktbröllop i morgon. Du som känner oss vet att det är fyra år sedan vi gifte oss hemma på altanen i Eklanda, du som inte känner oss eller följt min blogg visste kanske redan hur många år ett fruktbröllop innebär. Jag gjorde det inte, jag googlade fram det.

Idag har mannen följt med svärmor till Mölndal för de allra sista detaljerna i hennes flytt. Tack och lov kom vi till ett avslut! Det har varit vansinnigt tufft för oss alla inblandade, men förstås allra mest för svärmor. Frustrationen över att inte kunna, att inte ha full kontroll, att inte kunna sortera hårdare, att lämna över till sådana som kanske kommer att ändra karaktären på huset, listan är lång...

Att inte hitta sina nerpackade saker, trots en lika proffsig flyttlista som vår är också frustrerande. Om kartongen lokaliseras står den förstås för högt upp får att kunna få ner den själv. Att be om hjälp är är inte svärmors bästa gren. Men vi visste vad vi hade att vänta oss, ty allt sedan förra årets salmonella och epilepsianfall har gumman blivit alltmer beroende av hjälp och hon blir ju inte yngre.

Hon ville ifrån ansvaret för hus och trädgård och leva i lugn och ro, därför nappade hon på idén att flytta med oss. Annars hade vi inte flyttat, någon av oss. Så är det bara. Vi får se hur länge hon klarar av att bo som hon gör nu, med vår hjälp. Jag hoppas och tror att hon kommer att bli lite raskare när hon fått vila upp sig efter att allt pappersarbete är klart och nycklarna överlämnade idag.

Avsked och avslut är viktiga saker, oavsett om det gäller flytt, skilsmässa eller dödsfall. Sorg och saknad kan man förstås känna mer eller mindre lång tid efteråt ändå, men överlämnande av nycklar (eller en urnsättning) symboliserar ett definitiv slut på en del av ens liv. I bästa fall känns det som att man får påbörja något nytt och roligt också, men det är inte alla förunnat att känna så med en gång.

Vi är ju alla olika och har olika erfarenheter, drömmar och förutsättningar. Att starta om är lättare för den som är yngre och orädd, men jag tänker också att mycket av det man samlat på sig med åren tynger ner en så att man blir oförmögen till förändring. Då menar jag saker man inte kan göra sig av med av olika anledningar...

Det är arvegods, de är svåra att göra sig av med, oavsett om man gillar dem eller inte. Det är ju någon annans, egentligen. Men om de bara stått nerpackade i samma kartong som lämnade dödsboet och samlat damm på en vind har de ju förnekats någon annan som faktiskt hade haft glädje och nytta av dem. Man behöver verkligen inte sju serviser med 12 eller 24 kuvert av varje sort.

Hittills har vi använt mannens vita porslin till vardags. Men i förrgår när jag hade en ledig dag, då packade jag upp mitt blåa och ämnar slänga mannens, om ingen vill ha det. Lugn, vi är överens om detta, vi har diskuterat det för länge sedan och tja, det passar fint med mitt 22 år gamla porslin i vårt nya kök. Vi har förstås varsin uppsättning finporslin också, men de är svårare att ge bort, än så länge.

Vi hade massor av glas, var och en från sitt håll, men har rensat friskt i det beståndet. Vi har dubbelt av det mesta, eftersom vi träffades som fullvuxna med varsitt komplett hem. Det som är roligt är att vi inte har samma sorts möbler, men kan använda dem nästan allihop i vårt första, på riktigt, gemensamma hem. Vi tycker om återanvändning vi med, men inser att det finns gränser.

Svärmors matsalsbord och stolar står numera hos oss. Fint, då slapp vi leta reda på sådant! Du minns hur lång tid det tog att hitta rätt soffor, eller hur? Sidobord kommer därifrån också, liksom köksstolarna (fast det var för länge sedan). Ett enkelt sätt att få svärmor att rensa hade ju varit att säga att vi vill ha allt hon egentligen inte får plats med, men att förklara frånvaron av det när hon kommer hem till oss går ju inte, så vi låter bli...

När det är varmt som nu på sommaren äter vi helt annorlunda än annars. Även om Stensjöpotatisen är väldigt god, äter vi knappt någon alls, inte heller ris eller pasta. Det blir fisk, kött eller kyckling med lite sallad till. Majskolvar då och då, förstås. Vi har nästan bara grillat i uterummet och undvikit köket i möjligaste mån. Det blir stekhett där ändå.



Typisk sommarmat! Äter du Korv Stroganoff såhär års? Eller lagar du kalops, steker köttbullar och gör gräddsås och kokar köttkorv? Här står slökokaren och samlar damm i matkällaren, det händer att vi kokar pasta efter en lång och arbetsam dag, men då är det inte köttfärssås till, utan en snabbt stekt salsiccia eller några musslor till. Det skulle aldrig falla mig in att göra kåljox eller liknade heller.

Visserligen råder det grillförbud i hela landet vid detta laget, men fram tills det trädde i kraft? Vi har visserligen varit olydiga och grillat efter det. Fast i uterummet, som har murade väggar, glasfönster och stampat jordgolv, i alla fall under golvet. Vattenkannorna står alltid fulla och alla plantorna är genomvattnade och briketterna är av yppersta kvalitet, grillen djup och locket är på.



Då blir det till exempel såhär. Jag vet ju att inte alla vare sig får eller kan grilla, men hur ofta grillas det hos dig som kan, får och vill? Vad serveras till det grillade? Berätta, jag vill veta!

Idag vet jag inte riktigt vad som händer, vare sig när mannen kan tänkas komma hem, eller vad eller var vi ska äta. Vår gode vän Tommy spelar nämligen med Ebbot i Kungshamn ikväll och det vore trevligt att få träffa dem, speciellt med tanke på bådas inblandning i vårt bröllop. Den förste var vittne och underhållare, den andre skrev om en text till oss och som sjöngs av vårt andra vittne, eftersom han inte kunde komma själv, då han var upptagen av Storsjöyran. Så kan det gå när man åker till Scen på Bônn! 

Matt Gale Band & Blåsbrothers

Där var vi förresten härförleden när det spelades blues. Besök gärna den platsen, den är mycket speciell och underhållningen väldigt bra!

Ha det gott i värmen, var rädd om dig och glöm inte; simma lugnt och drick mycket!







 

onsdag 11 juli 2018

Snart i mål.

Long time, no see. Tiden går fort när man har roligt. Ja, annars också! Jag vet knappt var jag ska börja i allt som hänt under dessa tre veckor. Bäst att jag hämtar almanackan, för att friska upp minnet. Jaha, det har varit midsommar! Jo, det minns jag allt. En son kom till oss, liksom modern och fadern och bästa Lotta dessutom. Lillasyster M tittade in efter sitt kvällspass på hemmet.

Modern hade med sig potatissallad och nybakt bröd, vi hade skaffat goda korvar på Kustcharken och de grillade vi och åt med sallad till. Trevligt hade vi och kvällen slutade med att sonen fick skjuts hem av den genomsnälla Lotta. Vi gick och la oss relativt tidigt och vaknade utan några kopparslagare eller annat obehag.

Jag hade lovat att jobba på hemmet på midsommardagens kväll, så jag var på plats i god tid för att få min systers rapport av dagens händelser och problem. En tant var lite deppig, så jag tillbringade ganska mycket tid med henne, men det var en väldigt lugn kväll för övrigt och inte så många vårdtagare, så jag tror att det var helt okej. Kollegan klagade inte i alla fall.

På Apoteket har jag jobbat också förstås. Första veckan var ganska lugn, tills torsdagen, då kom bad...gästerna! I (nästan) hela mitt liv har jag bott i de mest uppenbara invasionsorterna som finns på västkusten. Jag har varit garanterad jobb i diverse serviceområden sedan jag var 13 år, på apoteken under mina studieår och därefter praktiskt taget var som helst.

Nu har jag flyttat tillbaka till min födelseort och konstaterar igen, lite till min sorg, att inget har förändrats. Hänsynslösheten är stor, armbågarna är vassa och farten för hög. Oavsett om man är på Apoteket, Coop, Ica eller på vägen. Jag ser "gamla" och "rutinerade" badgäster som funnits på plats i ett par månader redan, sucka demonstrativt i kön på Apoteket.

Om du gått i pension och kan flytta till "idyllen" Bovallstrand till exempel i maj/juni, för att koppla av och låta ron infinna sig, varför får du tillbaka storstadsbeteendet i kön i vår lilla Icabutik, eller när du ska hämta ut dina mediciner? Varför sucka och stöna när det till och med visar sig att det är för tidigt att hämta ut dina mediciner inom högkostnadsskyddet? Hur kan du med det?

Varför har du mage att gnälla över att soptunnan inte töms, för att du inte vill/orkar lägga lite tid på att källsortera. Jo, för att du betalar en schablonsumma du tycker är för hög för några månaders utnyttjande. Du tänker inte ett ögonblick på att vi som bor här betalar hela året om för att du ska få den service du tycker du förtjänar för att vistas här under en begränsad tid.

Till yttermera visso betalar du inte någon som helst skatt för din fastighet i den kommun du begär och kräver full service i. Jag trodde i min okunnighet att alla badj... hrm, sommargäster betalade vatten till exempel efter den förbrukning de har enligt en mätare. Min kollega sa att i grannkommunen är det enligt en schablon och således struntar de fullständigt i bevattningsförbud och ransoneringar.

Jag kollade upp detta och kan konstatera att Sotenäs kommun har samma policy som Tanums. Inte många så kallade delårsboende källsorterar, vilket har till följd att soporna inte hamnar på därför avsedda platser när egen soptunna är full tre dagar före aviserad tömning av avfallskärl på adressen. Jag kan fortsätta hur länge som helst, tyvärr.

Idag när jag skulle besöka vår lilla fiskaffär stod det två parkeringsvakter och skrev ut böter för väldigt många fel- och långparkerade bilar, trots generösa villkor. Hämta en parkeringsbricka på Ica och gör dina ärenden. Lämna bilen hemma om du ska åka ut på sjön över dagen. Hur svårt kan det vara?! Inser du inte att lokalbefolkningen kanske väljer att ha semester efter att du åkt hem?

Vi behöver fortfarande handla vår mat och precis det, för att slippa stressade stadsbors suckar för att vi veckohandlar, för det är så man gör här? Vi använder inte bilen i onödan, vi tänker en, två och tre gånger innan vi åker någon annanstans än till jobbet, vilket ger oss vår inkomst. Alla andra utgifter, oavsett om det är transporter, inköp eller nöje övervägs och kalkyleras noga.

Det gäller att kombinera nytta med nöje, om det är möjligt. Under de år jag bodde i Eklanda och använde bilen för att handla, såg jag till att göra alla nödvändiga inköp samma dag och helst bara en gång i veckan, för så har jag levt hela mitt liv, i detta "semesterparadis" där det kostar att bo, och kanske måste kosta att bo och leva, oavsett om det är på hel- eller deltid. Framför allt det senare kräver kanske en viss eftertanke, om vi ska vara ärliga?

För alla som undrar hur det går med min kära svärmors flytt, och hur galen jag än kan bli på hennes idiotiska idéer och krumbukter så älskar jag henne, kan jag meddela att om två veckor är vi i hamn. Måste vara i hamn, och om så både svägerska, mannen, Bengan och jag kommer att knäcka oss på köpet, så ska det ske senast 22:e juli.

Det ser relativt lovande ut, om vi bara kan få henne att inte somna på barpallen fler gånger, och stupa i golvet som en följd därav, eller själv ta sig an städning av källarvåningen. Tja, mer än såhär kan jag näppeligen rapportera, det har handlat om flytt, jobb, flytt och jobb de senaste veckorna och ett tag till, men jag har hopp om att det blir lugnare, även om allt är relativt, till hösten.

Inte blev detta inlägg vad jag utlovat i form av bilder på vårt eget boende och pyssel, för det känns som om det är är av underordnad natur och får anstå till, just det, senare. Vi har andra prioriteringar och dessa får gå före eget välbefinnande och bekvämlighet ett tag till. Det vi unnar oss själva, åtminstone emellanåt, är god mat. Till exempel detta:




Auf Wiederschnitzel, från en ledbruten, trött och nästan, men bara nästan, fullfjädrad flyttkarl, två med mannen. Tre med svägerskan, vi får inte glömma hennes insats de senaste veckorna!




söndag 17 juni 2018

Kartongallergi.

Bara en vecka har gått sedan förra inlägget. Det tar sig alltså! Nog för att det har varit mycket att göra hela veckan, men inte så hysteriskt som tidigare. Tror jag i alla fall. Jag jobbade inte avlönat så värst mycket, desto mer oavlönat. På måndagen hade jag en tid på VC och var tvungen att tacka nej när bemanningen ville ha in mig på sjukhemmet.

Eftermiddagen tillbringade jag med att packa upp svärmors alla böcker och konstaterar att jag hyser en kraftig aversion mot flyttkartonger. Kommer förmodligen bli allergisk mot dem. På tisdagen jobbade jag i hemtjänsten mellan 7-14, vad jag gjorde efter det minns jag inte så noga. Jo, vi hämtade rödtunga i vår fina fiskaffär och sedan lagade jag till detta:



Det blev väldigt gott och rött ris är väldigt trevligt, både i färg och konsistens. Dessutom är det roligt med lite variation. Nå, i onsdags åkte mannen och jag till svärmor och jag spenderade en hel del tid i bastun. Det vill säga, jag röjde ur det sista uppe på hennes vind och det var extremt svettigt. Mannen stod nedanför trappan och tog emot, det var säkert nog så jobbigt.

Jag är så väldigt tacksam för att moster M varit hos svärmor och hjälpt till med flyttbestyren i en dryg vecka, annars hade det inte blivit så mycket gjort. Lilla mamma är skröplig och fått svårare att gå på sistone. Balansen blir därefter och då kan man inte lyfta, bära eller klättra på stolar för att plocka ur köksskåpen utan att riskera en olycka...

När vindsluckan stängdes för gott, av oss i alla fall, sökte vi upp svalkan i salig svärfars verkstad och röjde där med. Att påstå att det blev klart vore en överdrift, men det är inte så hemskt mycket kvar att packa ner eller slänga på tippen, åtminstone. Vi var hemma en liten stund före midnatt och jag var tacksam över att jag hade sovmorgon nästa dag.

Jag skulle vara behjälplig i Lusthuset, vilket är namnet på dagverksamheten för våra gamla i kommunen och då behövde jag inte gå upp i ottan, det räckte att vara på plats halv tio. Det var riktigt trevligt att vara där också! Jag fick mig en svängom med en av damerna, bara en sådan sak! Tröstade en farbror som var ledsen då alla var samlade för lite liveunderhållning, så det är ett omväxlande jobb jag har, och jag är glad för att jag får förtroendet att vara med om det mesta.

När jag kom hem satte jag mig en liten stund och löste sudoku och laddade för att städa lägenheten. (Vi skruvade ihop soffbordet också, eftersom de saknade skruvmojängerna äntligen hade kommit.) Min syster och svåger skulle nämligen ha gäster och bad om att få härbärgera några hos oss. Det vill man ju gärna hjälpa till med, men för att slippa skämmas måste man städa.

När jag väl hade kommit igång gjorde jag lite mer än vad som krävdes, men det skulle ändå göras någon gång i den närmaste framtiden och nu slipper jag det! Mannen fick laga mat för jag glömde tid och rum och hade ju ätit lunch på jobbet, så jag kände ingen hunger. Han gjorde en mycket god fläskköttgryta, jag hade i alla fall kommit ihåg att ta upp köttet ur frysen innan jag gick.



Det blev fredag lite för fort och då packade vi ihop oss och åkte till Mölndal för att hämta svärmor och hennes syster för att fara vidare till Nyköping och fira mannens systerson på studentdagen. Väldigt trevliga människor träffade jag för första gången där, men förhoppningsvis inte sista. Mannens kusin kommer alldeles säkert att hälsa på i sommar, det ska bli roligt!

Lördag morgon blev det frukost tillsammans många av festdeltagarna innan vi fick säga hej då och åka hela vägen tillbaka till svärmors hus och vidare hem till oss. Vi skulle ju också vara med på systers bjudning och det blev ännu en trevlig kväll med nya bekantskaper. Det blev inga övernattare i lägenheten till syvende och sist, de hade husbilar och annat ordnat, men det gjorde ju inget att det blev städat ändå, som sagt...

Idag har jag vilat. Jag har bara bytt lakan i sängen och tvättat lite. Och lagat mat. Beef shank på utrikiska, på svenska heter det nötlägg.


Ett slökok på den blev det, eftersom vi inte hade grillkol tillräckligt för en långsam bbq. Som sagt, vi har vilat oss och hållit oss inomhus hela dagen.

Jag ska duscha och lägga mig snart. I morgon börjar jag på mitt sommarjobb på Apoteket. Det ska också bli väldigt roligt. Jag är bara lite orolig för att äldreomsorgens bemanning ska glömma bort mig under sommaren, då jag av förklarliga skäl inte kan hoppa in lika lättvindigt som tidigare, vare sig i hemtjänsten eller på sjukhemmet.

I nästa inlägg, när det nu hinns med, ska jag lägga ut bilder på soffor och bord, samt lite andra inredningsdetaljer vi har fyndat. Tills dess hoppas jag du är rädd om dig och din omgivning!


söndag 10 juni 2018

Service, tack!

Det har gått många veckor sedan förra inlägget. Jag har inte haft tid eller ork. Det första är en sanning med modifikation, en aning egen tid har jag nog haft, men har då valt att tillbringa den med mannen i uterummet. Vi har många järn i elden och jag överdriver bara lite om jag påstår att jag är utbränd. Jag jobbar på i hemtjänsten och på Hunnebohemmet, och har inte varit obokad så värst många dagar.

En sådan ledig dag tillbringades i sonens lägenhet, med att först skruva isär en stor bäddsoffa, samt forsla den och lite andra uttjänta möbler till tippen. Därefter skruvade mannen och jag ihop en ny bäddsoffa, två fåtöljer och ett soffbord innan vi utmattade åkte hem på kvällen och tog en välbehövlig dusch, och fick lite mat i magarna...

Mycket grillmat blir det!

En dag efter jobbet åkte jag till Lysekil, där jag inte varit på år och dagar, för att klippa mig för en mycket liten peng, hos en urtrevlig tjej som behövde praktisera. Jag nappade på en annons i en köp- och säljgrupp jag är medlem i, bara för att jag gillade idén. Hon hade tyvärr inte utrustning till att färga mina ögonbryn och fransar, men jag är väldigt nöjd med klippningen och återkommer gärna.

Vi har äntligen fått tag på vitrinskåp och jag har således lagt en del tid på att packa upp ur våra flyttlådor. Mannen har stökat undan en massa i källaren och fått upp de blytunga kataloger jag packade ner i januari på lagerhyllorna i garaget. Det tar alltså på våra flyttkartonger och det känns väldigt bra!

Två höga skåp har vi också skruvat ihop.

Tomlådorna har fraktats hem till svärmor som ju ska flytta hit i juli. Så där lägger vi också mycket tid och kraft. Inte nog med det, vi måste ju göra plats i lägenheten för henne. Därför har jag packat och burit hur mycket som helst därifrån, så nu fyller vi på med ännu fler flyttlådor här hemma. Igen! Jag är verkligen trött på att vika kartonger och att flytta...

Men det kommer att bli bra för oss alla när det är klart och från och med augusti kommer det att bli lugnare. Vi har gjort en delflytt denna helgen, för att kunna uppvakta mannens systerson som tar studenten nästa helg. Vi åker och hämtar svärmor och hennes syster på fredag och åker vidare till Nyköping. En nätt resa på ungefär 55 mil, en väg.

På kvällen när vi kört hem svärmor ska vi på kalas med min syster, svåger och deras vänner, så det är mycket som händer. Flytt nummer två sker om tre veckor, sedan går det slutgiltiga lasset med svärmor ombord i vecka 29. Sista helgen i juli ska vi nämligen allihop på bröllop i utlandet, eller i Skåne närmare bestämt.

För tillfället känner jag mig extremt asocial, men råder viss bot för det med bröllopsdagsfirande sista juni hos goda vänner och somt sagt, bröllop i juli och kalaset jag nämnde. Dessutom tror jag att vi kommer att få gäster någon gång i mitten av juli, även om det inte är helt spikat än. Fast de kommer kanske att få klara sig på egen hand en del av tiden, men det klarar de fint.

Våra efterlängtade soffor kom i fredags, mannen satte ihop den ena innan vi åkte till mamma Siv, den andra tog jag hand om igår. Soffbordet saknar monteringsdelar, varför det får anstå tills de kommer i brevlådan på tisdag, förhoppningsvis.



Ringde Mio för att reklamera det genast, igår alltså. Samma människa som sålde bord och soffor till oss tog emot mitt samtal och beklagade missen. När jag påpekade att även en av sängarna vi köpte i februari var defekt hade jag förväntat mig någon sorts kompensation, för att visa lite good will åtminstone, men icke. Vi ska definitivt inte köpa något mer till vårt hem där.

Som de servicemänniskor både jag och mannen är, blev vi rätt gramse minst sagt, då butiken uppenbarligen inte har någon känsla för good will. Att det inte är deras "fel" att produkterna är felkonstruerade i fabriken eller att någon glömde packa ner skruvbleck har inte med saken att göra. Det är ändå deras produkter och varumärke, för att inte tala om kundkretsen som de väl vill ha kvar?

Jag hade omedelbart erbjudit ett presentkort på minst 500 riksdaler, vilket är en bråkdel av beloppen vi handlat för. Vid närmare eftertanke hade jag förmodligen dragit till med 5-10% av köpesummorna utan att ens fråga chefen om lov först, vilket hade resulterat i ytterligare affär med både lampor och matta till vardagsrummet. För att inte tala om framtida anskaffningar...

Nästa gång vi behöver något i inredningsväg kommer vi åka till Ikea eller Alves Möbler i Tanumshede, den saken är klar! Nu känner jag mig färdiggnälld, så jag avslutar med en bild på ett vackert fotografi som vi blev förälskade i då vi besökte ett vernissage i Tossene Bygdegård härförleden. Fotografen heter Nicklas Eldh och är min före detta granne.

Reflektionen av mig får du på köpet ;)

Färgerna återges inte rättvist, den är ännu vackrare i verkligheten! 
Var rädd om dig i värmen och ha det gott så ses vi i en blogg nära dig, så småningom...








måndag 21 maj 2018

Gnällspik.

Istället för att få mitt eget hår i ordning klippte jag en systers förra veckan. Men på lördag ska det äntligen bli av för min del! En ung tjej la ut en annons på en köp/sälj-sida jag är medlem i, och eftersökte "försökskaniner" under sin pågående utbildning till hårfrisörska. Jag nappade och vi kom överens igår. Visserligen får jag ta mig till Lysekil, men klippningen kostar bara 150 riksdaler...

Jag fick låna Ernst Lundbergs böcker av en tant jag brukar hjälpa. Han skriver om Bohuslän i allmänhet och Sotenäs i synnerhet, från 1600-talet och framåt. Margareta Hvitfeldt hade stort inflytande på folket och var verkligen inte Guds bästa barn. Dock lät hon instifta diverse stipendier så småningom, och det är som donator hon är mest känd, åtminstone numera.

Böckerna är skrivna på dialekt, i alla fall delvis. Jag är förvisso inte den rätta att skriva på dialekt, då jag egentligen inte till fullo behärskar att tala den, men det är mycket jag skulle ha skrivit annorlunda än den gode Ernst. Jag tappar farten i läsningen när det ser fel ut i texten och inte fungerar som jag är van att höra språget heller.

Det ska bli roligt att se hur det går för den snabbläsande mannen, som är infödd Mölndäling och ibland behöver översättare te å begribe't. Den talade dialekten, alltså. Att läsa texter brukar vara lättare, då kan jag till och med förstå holländska till en ganska hög grad, men det är en helt annan sak att höra och förstå en livs levande holländare som talar på sitt språk.

Vi har varit på utflykt! Ända till Tidaholm, minsann. En trevlig liten stad med en Bluesfestival och en liten tävling för de band som vill få möjlighet att spela på den. Det var alltså därför vi hamnade där. Mannen är sedan en tid medlem i Sven B Good and The Blues Stompers nämligen och bandet hade gallrats ut av festivalkommittén får att tävla mot fem andra band om ett deltagande nästa år.

De vann inte, vilket möjligen var helt i sin ordning, men de var inte bland de fyra som gick vidare efter att juryn sagt sitt och publiken skulle fälla avgörandet. Antingen gick juryn för långt i någon sorts jämställdhetsiver, eller så ligger jäv nära till hands att misstänka. Vinnarna var Carl and the Foolin' Jukes och det har jag inget alls att invända mot, vill jag påpeka!

Dock var det inget sväng i två av de band som gick vidare, medan Eva and the Blueboys var riktigt bra och förhoppningsvis kom tvåa. Det är i alla fall mer än jag vet, för vi packade ihop oss och åkte hemåt innan publikens röster hade räknats, och kände oss nöjda och glada ändå.

Vinnarna av Dusty Road Blues Challenge 2018
Carl and the Foolin' Jukes

Vi var hemskt trötta eftersom vi blev väckta vid fyratiden på morgonen, av två snubbar som satt i det gemensamma pentryt och uppenbarligen hade fått lite för mycket innanför västen och inte tänkte på att det kunde vara lämpligt att stänga dörren ut till korridoren med gästrummen. Det fick jag göra. Sedan var det, som du förstår, lite svårt att somna om...

Jag är inte helt säker, men det kan ha varit killarna, vilka jag snabbt döpte till Blues Brothers på grund av deras utstyrsel, som lite senare dansade framför scenen. Men det kan ha varit några andra, de hade inte kostym och hatt i pentryt i alla fall och jag var för trött för att skälla på riktigt. Om Blues Brothers mot förmodan skulle läsa detta och känna sig oskyldiga, ber jag om ursäkt här och nu.

Mat har vi ätit, förstås. Den grekiska restaurangen Athena på Gamla Torget där det spelades hade alldeles utmärkt mat.

Grillmixen som har ett fint grekiskt namn jag inte minns var väl tilltagen och god!

Vi åt även varsin kebabtallrik där innan vi åkte hem på lördagen. Sedan behövde vi inte äta mer den dagen. Det gjorde vi dock igår. Vi hittade kalvbiffar på City Gross på vägen hem från Tidaholm och dem fick mannen grilla medan jag gjorde en sallad av sojabönor och det jag hittade i kylen.



Jag kokade en rabarberchutney igår, förresten. Den var god att ha till det grillade köttet och lär passa till ost. Hårda och vällagrade ostar blir nog bäst. Till brie och tallegio var den sådär. Då var aprikosmarmeladen godare...

Rabarberchutney på gång!

Idag blir det antingen grillade karrékotletter eller korrrv. Vi får se vilket som passar bäst. Vi kanske får tillbaka min lilla Pärla, lagad och med släckta tvåor senare idag. Det blir lättare att sälja den då. Intresset har varit lågt och det antar jag beror på att den från att ha sålts som en miljöbil, plötsligt blivit paria i och med miljönissarnas galenskaper.

Men köp en ny bil då, hur miljövänligt är det att producera en bil oavsett vilket bränsle den går på?! Vilken sorts el går elbilarna på, förresten? Är det sol-, vatten-, kol- eller kärnkraft? Jag tycker inte att miljödebatten och framför allt inte miljöbilsdebatten är särskilt väl underbyggd, när ännu ej uttjänta fordon måste ersättas av nya, dyrare och mindre trafiksäkra. Helst igår...

Sådär, nu har jag kanske anklagat fel människor för hänsynslöshet och andra för eventuellt jäv, gett mig på dem som förstår sig på miljön mycket bättre än jag och klagat på en författare som inte skriver dialektalt rätt idag. Nu räcker det med negativa saker och tänker på Gustav Dahlén, som delade ut knappar med texten "Var positiv" till gnällspikar...

Vi besökte Dahlénmuseet i Stenstorp i fredags, det tycker jag du också ska göra! En mycket driftig man och en fantastisk uppfinnare, som trots en allvarlig olycka då han blev blind fortsatte att jobba och hitta på nya smarta lösningar på vardagliga och andra problem. Museet är inte stort, men mycket fint och guiden var verkligen engagerad och väl påläst. Väl värt en liten omväg, således.

Ta hand om dig och din omgivning, själv är jag långledig och tar hand om mig, vilket många nära och kära påpekat att jag borde. Plötsligt händer det!

PS. I lördags kväll såg vi de "riktiga" Blues Brothers på TV. När jag egentligen var på väg in i sängen sa På:an att strax börjar filmen och då var det ju kört, förstås. Lustigt sammanträffande, eller hur?!










fredag 11 maj 2018

Extra kol?

Hur vet man att man jobbat för mycket? Man glömmer viktiga saker, som datum för operationer, bara för att man inte hade med almanackan en dag och inte tänker på att lägga in en påminnelse i mobilen. Man orkar inte ens tänka på att planera mat, knappt ens tillaga den. Att skriva blogginlägg är inte att tänka på och man längtar bara efter att sova...

Sedan första mars har jag jobbat 50 dagar. För att du ska slippa räkna hur många dagar det gått fram till dags dato kan jag upplysa om att det är 69. Trots denna trötthet har jag väldigt roligt på jobbet, och tur är väl det, jag tror inte heller att det märks hur trött jag är. Man är väl professionell? Och lön vill jag ha, förstås. Så det är bara att bita ihop och jobba på.

Men jag ska ta det lite lugnare i fortsättningen. Jag har tackat nej till jobb idag, till exempel. Jobbar i morgon, men inte på söndag. Måndagen är också bokad och jag väntar på besked om jag anses vara mogen för ett inhopp på avdelning 1 på tisdag. Jag vet inte vilka kriterier som ska uppfyllas för det, och det gjorde inte hon som ringde mig heller, så vi får se...

Jag har överlåtit nästan all matlagning på mannen. Det är han som chefar över grillen, nämligen. Som arbetsledare har jag delegerat den till honom, nästan helt oinskränkt. (Ibland kan jag inte låta bli att lägga på ett extra kol, eller två.) Han är duktig på att grilla, läs: har tålamod att vänta på att kolen ska bli gråa och har vett på att inte elda upp maten, istället för att låta den få fin yta och smaka gott.

Grillsäsongen har börjat och vädret har verkligen inbjudit till att lite lättare matlagning i uterummet.


Exempelvis tyska goda korvar med tillbehör såsom ananas, majs och sallad. Eller varför inte grillad rödtunga? Den är förvisso urbenad och upplagd på bilden så att man knappt kan se vad det är, men gott var det i alla fall!


En bortglömd bakpotatis fick grillyta på dess snittytor och ananasen var med på ett hörn denna gång också. En gucka gjordes av mig faktiskt, det var nog det enda vettiga jag bidrog med på hemmaplan den dagen. Det var bland annat schalottenlök, ananas, gurka, kapris och inlagd gurka i den, om jag minns rätt...


Färsbiffarna höll inte ihop som det var tänkt, men de var goda ändå. Mannen stod för allt, även guckan som var väldigt fräsch och god. Idag grillar vi fiskspett, det är ju fredag!

Pollensäsongen är igång och det gör inte livet lättare, precis. Ändå märker jag att det inte är lika illa i år som de senaste åren. De friska havsvindarna blåser in pollenet över inlandet så att luften här är mer lättandad, vilket är en bonus. Men visst påverkar det mig, med trötthet framför allt, då jag medicinerar mig duktigt för att slippa kliande ögon, snuva och andra symptom.

För övrigt ska jag hjälpa sonen att beställa nya möbler, lugna svärmor som har fått panik över flytten, försöka byta ut vintergarderoben mot sommarvarianten och ja, det är alltid tusen saker man måste göra. Städa, eftersom katterna hårar ner överallt, hela tiden. Försöka få ork att boka en tid för klippning, det är en månad sedan jag konstaterade att det är hög tid för det...

Nå, i morgon jobbar jag bara 7-14, så vi kanske hinner städa då och ägna söndagen åt navelskådning och gratulera dottern som fyller år. Det känns lagom, liksom. Vi har hämtat mat på Kustcharken för resten av helgen, men vad det är kommer i ett annat inlägg, förhoppningsvis inom en relativt snar framtid.

Var rädd om dig och tänk på vätskebalansen i värmen!

söndag 29 april 2018

Aldrig mer.

Lika bra jag tar chansen att skriva lite idag, jag tycks aldrig veta när jag har tid och ork igen. Jag ska aldrig mer jobba nio dagar i rad, i alla fall. Mitt i detta jobbmaraton blev jag förkyld och alldeles matt i kroppen. Jag åkte runt med ett miniapotek i min väska och spritade mig noga före varje besök. På torsdagen hade jag mat-turen och det var nog bra.

Ingen var gladare än jag när klockan blev fyra i fredags och jag var "svartad" för helgen. Det vill säga att sista gången jag pratade med bemanningen och tackade ja till jobb i morgon, tisdag och torsdag, passade jag på att be dem att inte ringa under helgen. De är glada och tacksamma för alla gånger jag tackat ja, och ser ju hur mycket jag jobbat, att det aldrig varit något problem att tacka nej.

Möjligen var mannen lika glad som jag, vi har inte sett så mycket av varann de senaste dagarna. Dels på grund av mitt myckna jobbande, dels för att han varit iväg på två rep. Dessutom blev han sjuk igår, såklart. Fast han fick värk i kroppen, det fick inte jag, vilket jag är tacksam för.

Mannen skaffade hem en hel gös på fredagen och tillagade den också. Jag hade order om att vila. Inte mig emot! Jag fick dricka rosé under tiden, så jag hade inget att klaga på.



Han lagade till fisken i foliepaket, med lök, gräslök, citron och mycket smör. Jättegott blev det! Nu vill inte mina mobilbilder synkas med datorn, så någon bild på den maten kan jag inte presentera, tyvärr. Du får hålla till godo med mannens baksida...

Jag tycker inte om när saker och ting som funkat bra plötsligt inte gör det, och jag inte fattar hur jag ska ställa det tillrätta. Vi, eller först och främst mannen, brottas med en kass fiberanslutning också. Vi betalar för en hastighet som bredbandskollen inte mäter upp. Inte på långa vägar! Frustrerande är bara förnamnet. Vissa saker ska man inte behöva bråka om, eller med.

Nå, det går ju att fixa till bilder på annat sätt, här får du en bild på gårdagens middag.



Oxfilé med en sorts rödvinssås och hasselbackspotatis smakade inte så dumt. Sedan tittade vi på "Hälsningar från" och lite filmer. Varken mannen eller jag hade ork till nåt annat. Jag tog mig i kragen och hämtade lite förnödenheter tidigare på dagen, samt befriade huset från hemskt mycket katthår och annat "bös" och ungefär där tog min kraft slut.

Jag mår dock mycket bättre idag, men med mannen är det lite värre. Fast han håller i grillningen av kycklingen ute i den ganska behagliga värmen i uterummet. Jag har gjort en sallad och dukat därute. Vi har filtar och infravärme om det skulle behövas...

Infravärmen satt bra, filtar behövdes inte. Maten smakade alldeles utmärkt och det var en skön stund, förutom att tiggarkatten C satte klorna i sin manlige slavs ben hela tiden för att få en smakbit. Mig gör han inte så med särskilt ofta, för han vet att det inte lönar sig. Ja, det är jag som är den elaka slaven. En inte så bra slav, alltså.

Detta inlägg skrivs i både presens och dåtid, eftersom jag alltid tror att det inte ska ta så lång tid att skapa ett sådant. Som alltid kommer livet emellan och det är viktigare än ett blogginlägg. Sanningen att säga har jag inte brytt mig om vare sig mobil eller dator idag. Mannen och jag har lite att komma ifatt med och är ganska trötta, därför tar allt längre tid än vanligt idag. Till och med att prata.



Jag gjorde en sallad med sojabönor, tomater, fetaost och spenat och blandade med en vinägrett. Det blev jättegott och dessa bönor är numera mina favoriter. Små, trevliga och inte så mosiga.

Nu är det dags att avsluta detta något mosiga inlägg och förbereda morgondagen. Kaffemaskinen ska vara laddad. Skål, sked, müsli, smörkniv ska stå på köksbänken. Middagsmaten ska vara något sånär planerad och eventuellt ska en lunchlåda eller två tas upp ur frysen. Jag avskyr att stå upp tidigt som du vet, och ingentingen får rucka på det relativa lugnet innan det är dags att åka till jobbet.

Att arbetsdagen kan vara mer eller mindre kaotisk är däremot inget som stör mig nämnvärt. Det hör till sakens natur när man har med människor att göra. Flexibilitet är mitt andra namn, som sagt.

Ha en god natt och en fin Valborg och 1:a maj! Auf Wienerschnitzel! 



tisdag 24 april 2018

Sanitära olägenheter.

Jag har visst gått över tiden, det vill säga att det är mer än en vecka sedan jag gjorde ett inlägg. Inget annat, om nu någon trodde det. Jobb, jobb och jobb har det varit och när det inte varit jobb har jag passat på att sitta ute i solen. Och byta däck på min Pärla som mannen fick åka till besiktningen med igår. Jag fick nämligen mer jobb, fast jag var så orolig för motsatsen.

Chefen ringde mig efter ett avslutat pass på avdelning fyra förra veckan och ville boka mig fyra dagar denna vecka. Detta innebär att jag efter kvällens arbetspass jobbat sex dagar i rad och på fredag blir det åtta av nio dagar. Jag är nämligen helt ledig i morgon. Då ska jag passa på att bli av med en förkylning som slagit klorna i mig.

Jag har klarat mig från alla konstiga förkylningar och influensor som grasserat i vinter, och just när man tror att risken för att smittas är över, då drabbas man. Är det inte märkligt? Jag brukar visserligen inte bli sjuk alls. De dagar jag varit tvungen att stanna hemma från jobbet de senaste fem åren kan jag faktiskt räkna på ena handens fingrar...

Lite ont i halsen har jag och snuvig är jag, men jag har ingen feber och om jag spritar mig duktigt går det bra att jobba. Många av mina arbetskamrater har varit sjuka och det är ju på grund av det som jag har fått så många arbetspass sedan starten i februari. Jag har alltså jobbat i drygt två månader och känner mig ganska varm i kläderna vid detta laget.

För det allra mesta känns det som att jag gör nytta och när vårdtagarna säger att de hoppas jag kommer tillbaka snart eller oftare blir jag ju väldigt glad. Det finns egentligen bara ett ställe jag inte vill gå till och det gäller för alla i hemtjänsten, såvitt jag vet. Igår ringde en arbetskamrat och bad om hjälp för att hon skulle städa där själv, i två timmar. Det var ingen i lunchrummet som ställde upp.

Jag skulle verkligen inte vilja göra det heller, så vi stuvade om i våra scheman så att vi kunde hjälpas åt och slippa tillbringa mer än en timme i det huset. Det känns inte som att man gör någon större nytta där och det är knappt att försöket ens uppskattas, men vad gör man?  Man andas genom munnen under febrilt tuggummituggande och städar på medan näsan och ögonen rinner.

Sedan ställer man sig ute och vädrar ur kläderna, samt andas djupt innan man åker tillbaka till kontoret och avslutar dagen med rapportering och inlämning av nycklar och mobiltelefon. Man skyndar sig hem och slänger in arbetskläderna i tvättmaskinen och duschar länge. Ja, du läste rätt. Till och med jag duschar länge efter den arbetsuppgiften...

Nu ska jag inte prata mer om det stället, för bara tanken på det får min näsa att börja klia, precis som vissa andra riktigt otrevliga saker gör. Som att rensa avlopp. Fast jag kan göra det numera, utan att börja kräkas okontrollerat, jag bara ulkar oavbrutet, men avslöja inte det för mannen. Vi har delat upp arbetsuppgifterna i hemmet så bra redan, tycker jag.

Och bilen går bra? Nej, Pärlan fick två 2:or i besiktningen! Förbaskat också. En spindelled och vänster yttre styrled måste bytas. Där rök pengarna till nya tapeter till gästrummet och gardinerna i vardagsrummet, liksom. Det får vänta tills Pärlan är fixad och såld, antar jag. När jag fått lönen på fredag ska jag i vilket fall som helst beställa tid för klippning, det behövs verkligen nu!

Svärmor har sålt sitt hus fick vi veta igår. Hon hade två visningar förra veckan, så det gick lika fort som med vårt hus. Vi lär således inte ha några fritidsproblem fram till augusti. Eller det kanske är just det vi får? Ingen fritid alls väl är ett problem? Men ju snabbare vi kan flytta hit henne, desto lugnare får vi det senare, vilket alla kommer att må bra av, så det är bara att bita ihop och sätta fart.

Idag ska jag laga till en asiatisk gryta av den andra halvan av den fläskfilé vi tinade upp igår och helstekte en halva av. Termometern måste ha hamnat fel eller fått krupp, för köttet var överstekt och tråkigt. Såsen var dock god, liksom mannens råstekta potatis. 



I söndags blev det enkel, men god lunch innan jag åkte till jobbet; kycklingben på spenatbädd och mozzarellasallad:



Eftersom jag jobbade kväll även i lördags kunde vi tillsammans åka till Kustcharken och hämta fläskkotletter till middagen. Tjocka skivor med svålen kvar, som sig bör.



Svålen skulle jag aldrig äta, men köttet blir så mycket saftigare och trevligare om den finns kvar under tillagningen. De fåniga ben- och svålfria tunna skivorna som numera ofta dyker upp i köttdiskarna kommer aldrig att bäras hem till oss, det kan du lita på!

När jag slutade jobbet i fredags åkte jag raka vägen till vår fina fiskaffär och kom hem med en krabba som vi delade på till förrätt och några fina skivor laxöring som mannen fick grilla.



Vädret var perfekt för att njuta av allt det goda i uterummet. Jag hoppas att det fina vädret kommer tillbaka till helgen åtminstone. Jag ska inte jobba, nämligen. Mannen och jag behöver umgås med varann och ha lite roligt tillsammans. Det har blivit lite för lite av det på sistone. Jag känner att jag hela tiden upprepar samma frågor, som: "vad ska vi äta?", "när ska du repa?", "Har C fått medicin?".

När jag är ledig tvättar jag kläder, städar och bidar min tid medan mannen jobbar. I ärlighetens namn städar han ibland när jag jobbar. Men tvätten tar jag hand om, du vet det där med arbetsfördelningen vi kommit överens om? Tvättar gör man förvisso oftare än man rensar avlopp, men ändå. Jag är nöjd med avtalet och mannen har inte klagat, än...

Han pysslar lite mellan sina telefonsamtal och det senaste pysslet resulterade i att vi kommer åt våra toalettartiklar och andra saker i skåpet i badrummet. Vi har ingen annan självklar plats för kattlådan som givetvis varit i vägen för skåpdörren. Nu har dock mannen sågat itu dörren och satt dit ett gångjärn till, så att den kan öppnas helt och hållet ovanför kattlådan.

Tänk att man kan bli så lycklig över en sådan liten detalj! Nu når vi handdukar, hårmousse och fön utan att behöva orma sig in genom en smal öppning och riskera att trampa i kattoaletten om man mister balansen eller att få sendrag. Nästa lilla detalj är att borra hål för sladdar till ner till eluttaget, så att tandborstarna kan laddas med dörrarna stängda också.

Ha en fin dag nu och var rädd om dig!

PS. Jag är kanske en stolla, men jag tackade nyss ja till att jobba i morgon också. Det är inte lika hårt jobb på hemmet som i hemtjänsten, så det ska nog gå fint och jag är "svartad" över helgen och ingen kommer att ringa mig då.








måndag 16 april 2018

Låt hjärtat va mé!

Det är måndag, jag är ledig och det känns bra! Förra arbetsveckan slutade på 38,5 timmar till slut, vilket jag alldeles nyss rapporterade till Aea. Fint att vara ledig så man kan bädda rent i sängarna, tvätta arbetskläder och allt annat. Synd att vi inte har en torktumlare. Även om tvättstugan är varm tar det tid att få lakan och sådant skåptorrt.

Snabeldraken måste ut igen och vinterkläderna ska upp på vinden. Var det någon som sa "ledig"? Nåja, jag har ju halva morgondagen på mig också, innan jag ska inställa mig på sjukhemmet. Jag har bekantat mig med avdelning tre i veckan som gick och det var trevligt! Härlig personal och mysiga inneboende. I morgon och på torsdag ska jag vara på avdelning fyra.

Min kära lillasyster kommer antagligen bossa runt med mig, och det kan ju bli en spännande upplevelse! Jag gör som jag brukar, det vill säga lyssnar, iakttar, lär och gör som jag blir tillsagd, det brukar bli bäst så. Ordinarie personal är gamla rävar, oavsett ålder, och jag är övertygad om att de har koll på läget och allas bästa för ögonen. Speciellt de gamlas...

Jag har alltså haft fullt upp med att lära mig namn, vanor och beteenden hos, för mig nya människor, vilket är ganska påfrestande och jag är, om inte utmattad, så väldigt trött i huvudet. Egentligen borde jag ha ledigt minst två hela dagar, men samtidigt finns oron över alla tomma dagar i min almanacka. Därför är det svårt att säga nej, när bemanningen ringer.

I morse gjorde jag dock just det, med motiveringen att jag jobbat fem dagar och är bokad i morgon. Hon hade full förståelse för det och skulle återkomma en annan dag. Onsdag och fredag är fria för bokning. Lördag och söndag är bokade sedan länge. Men sedan är det tomt ända till helgen i vecka 21. Hujedamej, den sortens stress är den enda jag har problem med.

För övrigt är det inte lätt att stressa upp mig, ty inget går lättare, snabbare eller bättre för att man skyndar sig, snarare tvärtom. Jag gillar ett högt arbetstempo, när det händer saker och man får lösa problem. Att sitta overksam och vänta på att något ska hända är lite svårare. Inte när jag är ledig, förstås. Då är jag otroligt lat och prokrastinerar gärna.

Som nu, när jag borde hänga upp andra omgången tvätt och röja i garderoben, sitter jag hellre här och skriver blogginlägg och funderar samtidigt på hur jag ska tillaga två grishjärtan vi valde att ta upp ur frysen igår. Enligt vissa googleträffar ska man koka långsamt under lock i en timme eller lite mer, enligt andra ska man behandla dem varsamt, ungefär som fläskfilé.

Vad har vi då ätit sedan förra inlägget, det måste du ju undra, även om du kanske inte tycker att hjärta låter så trevligt? Många har svårt för det där med inälvsmat, vilket är synd för det är både gott, nyttigt och billigt. 30:-/kg för grishjärtat, fast i det här fallet var det två stycken i paketet vi hittade på City Gross för några veckor sedan.




I tisdags gjorde jag, precis som utlovat i förra blogginlägget, kalvlever på restaurang Grodans vis och det gjorde jag bra! Rödvinssås ska man ha till, stekta champinjoner, äpplen och lök likaså. Köttskivorna vänds i mjöl och steks mycket hastigt på hög värme i smör och olja för att få en vackert rosa kärna och inte bli sega som skosulor.

I onsdags smorde mannen kråset i Musselbaren på Smögen under något företagarevent och jag fick kalasa på detta i min ensamhet.



Så kan det gå när man (han) inte kollar mina arbetstider bättre. Jaja, det går (nästan) lika bra med selleri. På torsdagen värmde vi en färdig chiligryta och hade vitlöksbröd till den. Mannen revanscherade sig på lördagen och serverade en mycket god fiskgryta till sin utsvultna och nästan svimfärdiga hustru efter en dag utan mat, fast det var ju inte hans fel...



Ja, jag vet att jag hoppade över fredagen, men då hade vi inte tid att äta tillsammans, för vi var hos barnbarnet som fyllde 6 år minsann, och sedan tog jag med mig en låda mat till jobbet och mannen grillade Buvalliter i uterummet. Inte ortsbor då, utan korvar från den eminenta Kustcharken. Besök gärna den i Askum och köp med dig finfint kött från lokala gårdar, och mycket annat gott!

Igår var det söndag och jag fixade middagen innan jag åkte till jobbet. Vi hade lövbiff i kylen och lite grönsaker, plus några skrynkliga tomater vilket blev en rasande snabbt lagad middag med papardelle till, och god också.



Snabbmat är inte onyttig eller dålig mat, i alla fall inte i det här huset. Det finns så mycket bra mat som man kan laga till på en halvtimme eller mindre. Fisk, kyckling, fläskfilé, nötkött, korv och soppor till exempel. Sedan gör man, när tid finnes eller har en slökokare, delikata rätter av sega och stora bitar kött och man har det bästa av två världar.

Matsedeln för resten av veckan är inte klar. Alls. Jag vet inte ens om mannen kommer att vara hemma på onsdag och torsdag, eller om han repar. Mat behövs förvisso oavsett, men du fattar problemet? Laga mat eller värma portioner? När ska det lagas och ätas? Vem ska laga? Det löser sig alltid, flexibel är mitt andra namn...

Ha en härlig måndag och var rädd om dig!


tisdag 10 april 2018

Tippen är toppen.

Det gick bra att jobba en hel vecka. Efter en koll av hur många timmar mina inbokade dagar denna vecka ger, tackade jag nej till ett pass igår. 38 timmar är ganska lagom, tycker jag. Därför är jag ledig idag också. Vi ska bara byta däck på min bil, förutsatt att mannen hittar fälgkorset. Det gick lite fort i garaget där i slutet av flytten, så det finns inga anteckningar om vilka lådor som innehåller vad...

Annars skrev jag ner allt innehåll, låda för låda och rum för rum, så att de skulle hamna på rätt plats och snabbt kunna hitta det som ännu inte packats upp, när behovet uppstod. På det viset behöver man inte krafsa i varenda flyttkartong varje gång, bli svettig och upprörd, eller anklaga någon för att ha förskingrat viktiga saker om man är lagd åt det hållet. Fast det är ju inte vi.

Nu gäller det bara att få svärmor med på samma smarta idé. Ja, nästa vecka är det en förhandsvisning av hennes hus, sedan kan det gå fort! Eller inte. Hon är inte så rask, snarare lite omständlig och envis. Vi åkte ner till henne i lördags för att köra till tippen, och enligt önskemål tog vi mannens pick-up. Här skulle det tömmas källare! Eller inte...

Det kan stå till nästa gång, en rulle heltäckningsmatta skulle då rakt inte slängas nu, tomma kartonger kunde stå kvar så länge. Flaket var knappt halvfullt när vi fick order om att åka iväg med skräpet. Suck, alltså. Ska vi åka 30 mil och inte få gjort mer än så, då kommer det att ta lång tid att tömma huset. Det är inte gratis att åka pick-up heller, så det vore tacksamt att det blev mer effektiv röjning hädanefter och att hon börjar packa ner det som ska med, enligt ovan.

Nå, det är inte lätt att flytta om man betänker allt man hinner samla på sig under 45 år och aldrig slänger något i "onödan". Själv är jag mer och mer tacksam över alla flyttar jag gjort och att jag till slut gav upp nästan varenda pryl, för att börja om från noll på egen hand. Jag hade i princip en säng, resten skaffade jag nytt och bara det nödvändigaste.

Sedan flyttade jag in hos mannen, som redan hade allt och nu skaffar vi gemensamt nya möbler, eftersom vi kastade ut soffan och fåtöljen som gjort sitt efter 30 år. Bokhyllorna står i mannens kontor, de har några år kvar till pensionen. Till vårt vardagsrum har vi beställt soffor och ett soffbord, äntligen! Det var minsann inte lätt att hitta rätt, men skam den som ger sig, eller har för bråttom.

Matsalsmöbel kommer vi att få av svärmor, så småningom. Dessutom vill vi ha ett vitrinskåp och en skänk eller sidobord. Utmaningarna står som spön i backen, ty vi har specifika krav på mått och så vidare. Och då har vi ännu inte talat om lampor och mattor! Jag har en idé om hur jag vill ha det och är inte ett dugg orolig för att mannen ska tycka väldigt annorlunda.

Under tiden som vi funderar på hur vi ska lyckas hitta möbler och annat, försöker jag få till en matsedel för att underlätta vardagen. I fredags åt vi fisk, såklart! Vår lokala fiskaffär hade fina rödtungefiléer, vilka jag fyllde med sparris och hällde sås runtom och skickade in i ugnen.



Gott som bara den med pressad potatis till! När vi kom hem från svärmor hade klockan blivit såpass mycket att solen hade försvunnit bakom berget och det var kallt i uterummet, så vi körde spareribs i ugnen och bakade potatis i mikron. Vi var hungriga och frusna, så det var bäst att göra på det viset.



Osso buco hade vi på söndagen, det var riktigt gott, det med. Multi Cookern gjorde det mesta jobbet, jag bara hackade grönsaker och annat, sedan fanns det massor av tid att fika med finaste Lotta och spela flipper i källaren.



Glöm aldrig gremolatan till kalvläggen, den lyfter nämligen hela anrättningen på ett underbart sätt! Den tar inte lång tid att göra, du river bara citronskal, finhackar vitlök och persilja och blandar ihop det, så att var och en kan ta så mycket eller lite man vill.

Igår gjorde jag frikadeller av kycklingfärs och koriandern som vi hade väldigt mycket av, på grund av ett synfel. Men jag lovade att inte gnugga in det, så jag gör inte det. Jag hade lite otur när jag använde vår chiliblandning och spillde i lite för mycket, fast det var inte oätligt på något sätt. Det var värre för mannen, som lyckades sätta i halsen och då blev det lite jobbigt.

Idag blir det kalvlever på Grodans vis. Jag har gjort den förr, utan att ens ha ätit själv, till skillnad från mannen som ofta ätit på den lunchrestaurang han frekventerade förr. Jag vet inte vem av oss som lagar till maten idag, eller om vi hjälps åt. Det svåra blir att komma ihåg hur man gör och hur det smakade. Jag är ju så dålig på att skriva upp recept, som du vet...

Ha en härlig tisdag nu, så ses vi snart igen i en blogg nära dig!

PS. Jag slänger ut latmasken och skriver recept eller anvisningar om så önskas.






torsdag 5 april 2018

Grillpremiär.

Idag börjar jag närma mig Nordby-rekordet i antal arbetade dagar i rad. Sju dagar är jag uppe i, men lugn, jag tar en långhelg när denna kväll är avklarad! På Nordby blev det vid ett tillfälle 12 dagar i rad, bara för att "någon" inte behagade tala om för mig att planerna ändrats och då var det för sent för mig att ändra på mina medarbetares schema för att få ledigt själv.

Att jag dessutom på grund av denna kommunikationsfadäs missade en lysande konsert med BigIsLess i Hagakyrkan, gjorde ju inte saken bättre. Jag var så arg och besviken att jag bad att få sluta min tjänst. Det var såklart inte enda anledningen, men det var droppen som fick bägaren att rinna över. Missa BigIsLess för ingenting är oförlåtligt!

Två bandmedlemmar är mycket goda vänner till oss, de andra känner jag inte lika väl. Mannen var givetvis där och lyssnade, liksom många andra av våra vänner. Jag var så avundsjuk på alla som hade chansen att se och höra denna Pink Floyd-tribut. Observera att det finns tre delar om du vill höra konserten i sin helhet, missa för all del inte del två. Inledningen är hårresande! På rätt sätt, alltså...

Nå, anledningen till att det blev så många dagar nu är att jag jobbade hela påskhelgen och egentligen skulle vara ledig igår, då bemanningen ringde mig och frågade om jag kunde hoppa in. Jag svarade att om de kunde trolla bort min inbokade lördag, ställer jag upp. Hon bad att få återkomma med besked och det blev såhär. Jag har således ingen annan än mig själv att skylla på.

Jag tyckte det kunde vara läge att få en ledig helg tillsammans med mannen. En helt ledig helg har jag inte haft på fyra veckor, så det var dags att passa på nu, för nästa helg är inbokad, förstås. Svärmor behöver hjälp inför visningen av sitt hus och vi åker till henne på lördag eller söndag. Mycket praktiskt att ha en pick-up, då det är mycket som ska köras till tippen.

Jag hoppas att visningen resulterar i en snabb försäljning och överlåtelse, oavsett hur mycket jobb det innebär framöver, för vi vill till varje pris undvika att svärmor börjar hyfsa till trädgården. Den behöver inte egentligen det och det finns så mycket annat som måste gå före, men vi känner henne. Hon kan få påta i vår trädgård istället, när och om hon vill...



I förrgår ville vi ha rejäl husmanskost och det är inte mycket som går upp mot stekt fläsk med löksås. Ljuvligt gott var det! Det var väldigt länge sedan vi hade det och då smakar det ju ännu bättre. Vad som också var länge sedan är att grilla, därför startade mannen grillen i uterummet i måndags och vi åt hemgjorda hamburgare på nötfärs från Kustcharken.



Tillbehör bör man ha, annars känns det lite fattigt, eller hur?



Hemlagrad hushållsost, det andra har vi hämtat i affären, än så länge. Vi får se vad vi mäktar med att så i år. Vi ska dessutom gräva upp runt huset och dränera, så det känns som att det får vänta tills vi vet hur omfattande det blir innan vi planerar planteringar.

Mannen lagade maten igår, jag sparade mina krafter till kvällsjobbet och löste sudoku istället.



Korrrv är alltid rätt, liksom pasta. Det räckte med några plommon till kvällsmat i bilen efter den middagen. Idag blir det köttgryta som fiskades upp ur frysen igår kväll. Ris eller potatis till den, samt lite blomkål, så står jag mig länge.

I morgon är det fredag, jag är ledig och du har redan gissat vad vi ska ha till middag då, inte sant?
Ha en fin torsdag och veckända och var rädd om dig!