Latmaja.

Det har gått nästan en månad sedan jag skrev förra inlägget. Det är inte klokt så fort tiden går. Jag har jobbat som en tok och mannen har under denna period varit bortrest i tjänsten två gånger. Lite tråkigt att komma hem till ett tomt hus, sånär som på en tjurig katt, har det allt varit. Frystömning är det som gällt i matväg för min del, men det är gott det med. Man fryser ju inte in något som inte smakar en...

Vi har hunnit fira 7-årsdag och då blev det förstås lite festligt, med varsin club steak, kryddsmör och lite potatisklyftor och årets första grillning.

Köttet från Kustcharken är suveränt och det är nästan uteslutande där vi hämtar nötkött. Vi äter inte rött kött speciellt ofta, men då och då är det gott med en blodig biff, eller en köttgryta.

Min tid på Torp-Apoteket är över för den här gången, men så roligt det har varit! Jag har fått flera nya vänner och sådana kan man inte ha för många av. Vissa trivs man bättre med än andra, och jag konstaterar återigen att ålder har aldrig någon som helst betydelse för hur man passar ihop. Många goa kramar har det blivit, av både glädje och som tröst...

Att börja sjunga i kör igen är ett av mina allra bästa beslut! Ren och skär glädje är det att ta i från tårna och sjunga med likasinnade. Det blir en endorfinkick utan dess like och jag kör hem med ett leende på läpparna varje gång. Sex "riktiga" låtar har vi fått, samt tre som vi brukar använda som uppvärmning och är förmodligen rena nonsenstexterna, men de är skojiga i alla fall.

Den 29:e maj ska vi ha konsert i Munkedals Folkets Park, det ska bli jättekul! Kom dit och lyssna på oss och gå sedan med när nästa termin startar, vet jag. Du behöver inte kunna noter, inte vara en fena på engelska eller något solistämne, det är gemensamheten och glädjen som är viktigast. Vi stöttar varandra till att bli en vacker enhet och vår körledare är den bästa man kan tänka sig.

En frystömning kan resultera i en pastasås med resterna av nyårskalkonen och den ledsna rödkålen i kylen fick en nytändning med hjälp av lite balsamvinäger, citronsaft och honung. Det är tur att jag har ägnat mig åt frystömning, för det gjorde en av mina favoritsystrar också och förärade mig och den andra favoritsystern med det hon hade. Nu är frysen sprängfull igen!

Jag fick delad vårdnad av en rådjursstek, helt enkelt för att jag har störst frys. Tanken är att tillaga steken och äta upp den tillsammans med syster och svåger vid tillfälle. Det kanske inte blir förrän efter vi kommit hem från vår semester, men den som väntar på något gott...

Båda systrarna var här och åt middag i tisdags, det är sällsynt och därför extra roligt när det väl händer. Vi jobbar så olika tider och vanligtvis tar det flera veckor att planera in en dejt, men denna gång lyckades vi få till det med två dagars varsel. Måste ha varit rekord. Jag gjorde en fisksoppa av bleka, räkor, musslor, lite rester från frysen och en massa rotsaker och annat gott.

Det var tur att jag tänkte stor kastrull, för med tanke på hur systrarna åt kunde man tro att de inte hade fått någon mat alls på hela dagen. Det blev bara en portion över, vilken jag tog med till jobbet två dagar senare. Där fick jag frågan om jag bara äter fisk, men så är ju inte fallet, fast jag skulle kunna göra det eftersom det är så himla gott! Tisdag och fredag är obligata fiskdagar dock.

Mannen lagade kummel med ärtpuré och citronstekt sparris i fredags, det var fantastiskt gott!

Idag blir det inte heller fisk, utan grillade tjocka revben med "hot basil sauce" vilken, bland andra roliga saker, hämtades i Thaifood-butiken i Tossene igår. Rött ris, breda risnudlar, hot chilisås och ostronsås till exempel, är sådant som är bra att ha hemma när andan faller på. Jag saknar tydligen genen OR6A-2 och därför älskar jag koriander, vilket också är väldigt trevligt att ha hemma.

Därför ska vi odla egen, i kruka än så länge och frysa in. När vi tänkt färdigt angående trädgårdsodlingar och annat kan vi bli självförsörjande vad gäller just kryddörter, tänker jag mig. Mannen klippte ner den förskräckligt mögliga physalisbusken igår och skördade åtminstone sex fullt ätbara frukter. Vi trodde de gick förlorade i frosten, men icke!

Om busken tar sig återstår att se, annars får vi skaffa en ny, men kanske låta den stå någon annanstans än i uterummet där den bredde ut sig så att grillen knappt fick plats till slut. Som sagt, det är mycket att tänka på och planera, men för tillfället så lite tid och ork att verkligen göra det. Å andra sidan, det är dumt att förhasta sig och vi ska ju bo här länge, så vi får det nog fint till slut.

Nu ska jag fylla på med lite allergimedicin och gå ut till mannen och se på när han arbetar...

Ha det gott och var rädd om dig!