Semesterplaner.

Rymde. Utan frukost. Det visade sig att katterna inte kunde behålla sin frukost i magen. Den första fick städas bort på macken nedanför backen. Nästa på en annan mack innan stadsgränsen passerats. Innan vi var framme kom det ur andra ändorna också...

Suck, det är inte lätt att flytta på gamla katter. De vet när vi börjar packa, att risken är stor att de måste åka bil. Därför blir de inte utsläppta, för då vet vi inte var de tar vägen. Det har vi lärt oss, åtminstone. Men vi lär så länge vi lever och katterna har lärt sig att det inte är så farligt i "sommarstugan". Visserligen är det fortfarande skönt att gömma sig under sängen, men inte så länge.

Vad jag däremot tycker börja kännas en aning tröttsamt är att sängen krympt. Två individer får plats, men fyra är det värre med. Även om två av dem är katter och inte jättelika. Det är lustigt att Compiz gärna tar plats i vår säng här, men inte hemma i Hagen. Därför vänder man sig inte lika obehindrat, om man skulle vilja. Det är trots allt tur att vi inte har propellerstilen, mannen och jag.

Det finns mycket man vill hinna med på semestern. Hälsa på alla nära och kära. Umgås med maken och bara vara. En svår balansgång. Men det finns plan för att hinna med både det ena och det andra. Idag var det bara en sådan dag då jag kände mig fullständigt asocial, så vi åkte till Dingle och skaffade en grillborste. Därifrån vidare till det mest ödsliga köpcenter jag skådat.

Från Tanumshede bar det vidare hemåt längs kustvägen och en glass på Piper's i Hamburgsund går bara inte att hoppa över i det läget. Puffade före, under och efter glassen, men det var det värt! Jag tog inget kort på Chokladdrömmen, men den var tjusig! Väl hemma igen fick mannen ta hand om lite affärer, det är svårt att ha semester på heltid när man är egen företagare.

Hämtade Compiz medicin på "fel" apotek, men det var roligt att återse gamla vänner och kollegor där, så det får väl gå ändå. Sedan åkte vi hem igen och ordnade med maten. Mannen fick även idag tända grillen för entrecôten som vi "råkade" hitta i frysen igår.

Gårdagens middag bestod av en asiatiskt kryddad havskattfilé. Löjligt gott!

En så stor bit behöver inte mer än lite fänkål och vattenmelon som sällskap. Jag vet inte vad det blir till middag imorgon, men planen är att äta lunch på sonens arbetsplats, sedan åka till tippen och banken. Förhoppningsvis kan vi se barnbarnen på hemvägen, förutom min kära syster. Förmiddagen är vikt åt nära och kära i Hunnebo, hoppas planen håller.

Ha en fin kväll och morgondag, oavsett vad du planerar att göra!

Ur en kos dagbok...

Vaknade. En bedrift. Uppsökte toaletten, väntade på kaffet. Läste tidningen. Löste ett sudoku. Läste bok. Svarade i telefon. Fixade frukost... 

Lade in en tvätt i maskinen. Läste bok. Betalade räkningar. Suckade. Vägrade handla. Vittjade frysen. Hängde tvätt. Tittade på chilin. Tittade på jordgubbarna. 

Läste bok. Idisslade. Gjorde två drinkar. Kryddade karrékotletterna. Förbättrade surkålen med kummin och smör. Försöker planera. Går sådär. 

Två veckor kvar. På semestern, alltså.Var är lottovinsten? Sväljer paniken. Äter. Gott!

Laddade diskmaskinen. Duschade. 

Drömmer. Vaknar. Rymmer?

Spontankalas.

Så snopet det blev när sonen och jag skulle göra det där bankärendet. Någonstans hade jag en misstanke om att öppettiderna skulle helganpassas, så jag kollade på SEB:s hemsida på tisdagen. Det enda som noterades som avvikande där var att det skulle vara stängt på midsommaraftonen, vilket är rimligt. Ingenting sades om att torsdagens tider skulle ändras...

Om man vill vara grinig kan man sura över att jag fick åka 30 mil med oförrättat ärende, men jag väljer att se det positivt. Jag fick en pratstund med min ena favoritsyster och det är värt väldigt mycket. Sedan fick jag se över sonens översvämmade förråd och ställa madrasserna på tork och torka upp på golvet. Inget av värde eller nytta gick till spillo, vilket är en tröst.

Vi handlade på City Gross innan vi susade vidare hem. Mötande trafik var ömsom tät men flytande, ömsom stillastående då det hade hänt en del olyckor, men för oss var det inga som helst problem. Mannen hade lagat middag och sonen och jag satte oss till dukat bord. Det var precis vad jag behövde för korven jag klämde i mig på Torp stillade bara den värsta hungern.

Jag glömde visst att äta under dagen. Inte ovanligt, men ganska dumt. Nå, det blev en trevlig kväll och på midsommaraftonen började vi med att äta lite matjessill med tillbehör. Mannen och jag konstaterade att det var första gången sedan vi blev ett par som vi faktiskt åt något "traditionellt".

På kvällen grillade mannen en hel rostbiff, till vilken jag gjorde en potatissallad med bland annat rädisor och vinägrett. Till efterrätt blev det jordgubbar, lättvispad grädde och lakritspulver. Vi tittade på inte mindre än fyra filmer under kvällen, den klart bästa var The Amazing Spider-Man. Och då menar jag verkligen att det var en bra film!

Midsommardagen började ganska sent för vår del. Efter frukost åkte vi allihop till svärmor, där mannen klippte häckar medan vi andra satt inne och pratade om allt möjligt. Under tiden ringde en god vän och frågade vilka våra planer var för dagen. Hastigt och lustigt organiserades ett förlängt midsommarfirande på vår altan.

Vår vän hade med tre av sina vänner, dittills bara ytligt bekanta till oss. Nu är chansen större att vi kommer ses lite oftare. Härliga, intelligenta och roliga människor är alltid välkomna till vårt hem! Det blev spontant och improviserat med grillning av diverse korvar, kycklingben och -vingar. Sallad, bröd, hemlagrad ost (den var populär!), vattenmelon, oliver, chips och drycker på knytisvis.

Vilken tur att jag fyndat på Bolaget, det var bara att langa in flaskorna i frysen allteftersom. Jo, det förekommer att Bolaget har rea, men det är något de inte direkt skyltar med. Men det vore ju höjden av alkoholmissbruk att kassera prima varor på grund av att bäst-före-datum närmar sig. Man får alltså lägga ner lite tid på att leta rea-artiklar, eller känna en mullvad...

Idag åkte sonen hem. Lite ledsamt är det alltid, men vi ses redan nästa vecka. Då ska jag skälla lite på banken och åka till tippen med madrasserna. Fick ett tips av en granne i huset att be om pallar på Llentab, för att inte råka illa ut fler gånger. Det var inte första gången det var översvämning i den källaren, nämligen.

Mannen tittar på Formel 1, jag ska förbereda dagens middag som inte blev av igår. Fiskgratäng med räkor, vars skal såklart ska kokas till en fond som en grund för såsen. Det ska bli gott!

Ha en fin kväll, hoppas alla moln lättar tills imorgon!

PS. Det var inte lite fräckt T, att inte säga hejdå innan ni åkte vidare. Hmpf!

Sicken brakare!

Jag har visst tagit semester på sanning. Inte ens gjort blogginlägg sedan i söndags. Saken är den att jag är upptagen med att ta det fullständigt lugnt, vilket är precis vad jag behöver. Visserligen har jag gjort lite nytta och hämtat mat till både oss och svärmor. Det var den första dagen av min semester. Jag fick en present av svärmor, det var lika oväntat som glädjande. Bra dag med andra ord!

Igår skrotade jag runt här hemma och bytte lakan i sängen, läste bok i solen på altanen och var allmänt lat. Sedan lagade mannen och jag mat tillsammans, så det var också en bra dag. Dag tre av min semester, det vill säga idag, har jag inte gjort så mycket nytta, heller. Fast jo, det har jag. Jag gjorde frukost till oss, hälsade på svärmor några timmar och lämnade färdiglagad mat hos henne.

Eftersom mannen repar på onsdagar brukar vi äta lite tidigare än vanligt, men vad skulle vi ha? Det fick bli rester, för det finns det ganska mycket av i frysen, trots att jag försett svärmor med en del på sistone. Bra att det kommer till nytta, nu när det inte behövs lunchlådor på en stund.

Rester är icke att förakta, och är väldigt bra att ha när orken inte riktigt finns där. Jag bestämde mig helt enkelt för att det kan komma dagar bättre lämpade för matlagning, hittills har ju vädergudarna lyssnat på mina böner om sol, men inte ens yr.no har någon särskilt god prognos för kommande helg. Vi får väl se hur det blir, man vet vad man har när man drar upp rullgardinen på morgonen...

Imorgon ska jag åka norrut och hjälpa sonen med bankärende och översyn av skadorna i hans förråd efter översvämningen förra veckan. Därefter åker vi till Mölndal och firar midsommar. Firar och firar, förresten? Det är ungefär lika intressant med midsommar som med pingst, eller påsk för den delen, numera. Det som är trevligt är att sonen oftast vill vara med oss dessa helger.

Vi har ingen speciell påsk- eller midsommarmat. Det känns bara som något mindre julbord och nej, så himla förtjusta är vi inte i sill. Förra året köpte jag matjessill för att eventuellt ha som en liten lunch på midsommaraftonen, men det blev aldrig av. Vi fick hastigt och mycket lustigt flera gäster och det blev lite knytkalas istället.

Sillburkarna står kvar i kylen, de smakar säkert ännu bättre i år. Annars planerar jag att stanna till på Torp och City Gross på hemvägen och se vad för kul de har där. Man brukar (nästan) alltid hitta något roligt och annorlunda, antingen för grillen eller för annan tillagning. Vad jag nästan bestämt vet är att mannen får laga till en majskyckling till oss imorgon i alla fall, för den finns redan hemma...

För övrigt hoppas jag att både mannen och jag får sova lite bättre i natt. Han fick nämligen göra om sin apné-registrering igår. Första gången gick det åt skogen, vilket det kan göra säger de. När han väl krånglat på sig all utrustning brukar han som vanligt somna väldigt fort. Jag däremot måste tygla mitt reflexmässiga lyftande av hans haka, när det brakar loss likt ett åskväder.

Och att möblera om honom och hans två kuddar, det kunde jag ju också glömma, så öronpropparna satt på plats innan jag släckte sänglampan efter att ha läst mig jättetrött. Måtte denna mätning gått bra, (eller snarare uruselt?) för det kommer säkerligen att ta lång tid att få träffa en doktor som kan bedöma behovet av en cpap i annat fall.

Nu ska jag läsa vidare i min bok "Emperor, The gates of Rome" av Conn Iggulden. Ja, det finns en hel serie, så jag har att göra hela semestern tror jag, vilket passar mig utmärkt. I altansoffan, på stranden, på Badholmarna, här ska läsas och mysas!

Ha det gott, du med!

Semester!

Imorgon börjar min semester, men jag har också varit ledig denna helg. Så himla skönt! Tre veckor då jag bara ska gotta mig och ta det lugnt. Jag, eller vi, har inga planer än, det får bli som det blir. Vi har ju alltid Bovall, det är en välsignelse, när den ekonomiska situationen är som den är. Det blir ingen bröllopsresa än på ett tag.

Det beror ju på fler saker än den ekonomiska, katterna är en del och svärmor är en annan. Enligt mannens rön är hon dock på god väg att bli sitt gamla jag, det vill säga envis, obstinat och hemlig. Fast det beror mycket på vem som frågar, tror jag. Jag har inga som helst problem med att förmana, hytta med fingret och småskälla på henne, utan att hon blir vrång.

Mannen och svägerskan är ju barnen och jag är en "utomstående" och jag vet att svärmor gillar mig, så jag kanske får ta mig lite friheter. Det är gott så! Jag jämnar gärna vägen för hennes ätteläggar, i den mån jag kan och hinner med. Så med tanke på att svärmor fortfarande är lite svag passar det ju alldeles utmärkt att jag har tid nu.

Firandet av min semester startade redan i torsdags, då mannen serverade kalventrecôte när jag kom hem efter jobbet. Det var en trevlig middag!

I fredags fick jag detta på tallriken och bubbel i glaset:

Ja, jag delade med mannen förstås. Krabbklorna var de största jag sett på länge och väldigt goda, medan räkorna var ovanligt små och således hutlöst dyra! Det behövs bara lite bröd och majonnäs, så är det en komplett måltid, tycker jag. Varför krångla till det, liksom?

Igår åt vi något nytt för oss. Jag bläddrade i min nyaste Allers och blev då sugen på kycklingspett med jordnötssås. Därför fick jag åka iväg till affären lite hastigt och lustigt och hämta lårfiléer, samt jordnötssmör. Vi hjälptes åt med tillverkningen av sås och spett, vilket är trevligt för det händer inte så ofta numera, med mina dumma arbetstider.

Vi var överens om att nästa gång ska det vara lite mer krut i såsen och även i marinaden till kycklingen. Det blev alldeles för tamt när vi gick efter receptet. Mannen slickade nästan såsskålen ren så det var väldigt gott ändå, men med lite sriracha eller cayennepulver nästa gång, blir det ännu bättre och  därför blir det nog en dubbel sats...

Inatt startade jag R2D2 med två stora "biffar", som inte lämpade sig för enbart grillning, fick vi bittert erfara en annan gång. Jag tänker att med slökokning först blir de alldeles utmärkta med grillyta och glace på idag. Ganska snart känner jag, för nu rann snålvattnet till och magen mullrar mat. Frågan är vad vi ska ha till. Majs blir det inte, det kan faktiskt bli för mycket av av den varan.

Ha en skön söndag och hjälp mig gärna be till vädergudarna att vädret håller i sig!

Tunnelseende.

Det blev en fin helg med svägerskan, även om svärmor avböjde besök. Vi fick tillfälle att prata om både det ena och det andra och framför allt fick kära C möjlighet att slappna av och vila. Det är hon sannerligen värd! Livet blir inte alltid som man tänkt sig och förändringar stjäl energi, speciellt när det inte finns någon vilja till samarbete...

För en stund sedan fick vi besked om att svärmor kommer hem i morgon, det har vänt nu och det går bra att äta fast föda igen. Vi åker till henne ikväll, därefter hem och packar ner nya kläder och sådant hon vill ha när vi kör hem henne nästa dag. Vi kanske får diskutera hur det ska bli med mat på hemmaplan också, efter denna pärsen.

För även om hon säger att hon är mycket piggare nu, så vet vi inte i förhållande till vad. Jag tänker att vi troligen behöver hjälpa till ett tag, med både det ena och det andra. Så bra att jag bara jobbar tre dagar denna veckan och tar semester från och med lördag. Eller måndag, om man ska vara petnoga. Vi brukar alltid få ledig helg innan själva semestern startar, det känns som om den blir längre då.

För övrigt går jag runt i en suddig värld. Jag har fått mina nya glasögon idag, nämligen. Det är lite knepigt att anpassa sig till progressiva glas. Innan har jag alltid upplevt det som att nya glas öppnar en helt ny värld, för plötsligt ser man skarpa konturer igen. Nu har närsyntheten gått tillbaka och förmågan läsa har försämrats, vilket gör upplevelsen annorlunda.

Tror jag i alla fall. Det känns som om jag måste vänja mig vid ett trängre tunnelseende, eller hur jag ska uttrycka det. Det är inte så mycket uppåt och neråt jag behöver tänka mig för, mer åt sidorna liksom, så inga hastiga huvudrörelser här inte, då snurrar det till ordentligt. Jag kan med andra ord ännu mindre än tidigare tjuvtitta på folk, om jag nu skulle ha behov av det...

Jag hade åtminstone rätt minne av det ena paret glasögon, med avseende på färgen. Det andra paret har förvisso mattsvart front, men skalmarna är spräckliga. Jag blandade ihop dem med någon av alla de andra jag provade. Men jag är nöjd med båda två, bara jag lär mig att se med dem. Det är väldigt skönt att jag är ledig idag och i morgon av den anledningen, också.

När man har besök tar man (oftast) inga matbilder, så du får hålla till godo med mina glasögon, tills jag har lagat mer mat och inte känner mig ohyfsad för att jag fotograferar under middagen igen. Mannen står ju ut med alla mina later och laster. Han klagar åtminstone inte på mig, någonsin. Igår gjorde jag lasagne och den gick hem hos svägerskan, liksom min coleslaw dagen innan.

Idag blir det panerad torsk med pressad potatis och någon kall sås framåt. Vi får se vad min fantasi sätter för gränser. Först ska jag bara tömma diskmaskinen, förhoppningsvis utan att krossa något porslin i min snurriga tillvaro, och se till att vi får något i magen eftersom mannen troligen glömt bort att äta frukost. Jag klämde i mig en liten macka innan jag åkte till optikern och nu kurrar magen.

Ha en fin måndag, vi syns snart, hoppas jag!

Lättad.

Jag blev satt i karantän av min chef när jag uppdaterade henne om läget med svärmor. Eftersom det dröjt ända tills idag med definitiva provsvar hade vi ju inte en aning om vad det var för åkomma och hur smittsam den eventuellt kunde vara. Vi kom överens om att jag tar semester över helgen, och som tur var löste sig bemanningen tack vare en kollega.

Idag ringde vi lilla mamma på förmiddagen, men telefonen var antingen urladdad eller avstängd. Avvaktade tills vi kände att vi måste ha någon sorts information om hur hon mår och ringde till sjukhuset. En trevlig sjuksköterska vid namn Filip ringde tillbaka efter en kort stund och kunde upplysa om att svärmor har salmonella, provsvaret hade kommit femton minuter innan jag ringde.

Inte konstigt att hon var så himla dålig! Inkubationstiden är tre dygn, så vaknar vi imorgon och är friska är risken liten att vi skulle ha smittats. Vi grubblar fortfarande på hur svärmor har smittats förstås, och det lär vi aldrig få reda på. Det mest troliga är att rödbetorna hon gjorde sallad av kan ha varit kontaminerade och kanske missade hon att tvätta dem ordentligt innan.

Inte för att det spelar någon roll nu, huvudsaken är att vi vet orsaken till hennes sjukdom och att hon får god vård på Östras infektionsavdelning. Vi gissar att hon får stanna tills diarrén gett med sig och hon fått tillbaka krafterna. Filip berättade att hon hade ätit ganska bra till lunchen och det känns fint att hon fått lite mat i sig.

Jag bad honom se till att hon laddar mobilen och hör av sig, så vi får prata lite med henne och kanske få klartecken på att vi får hälsa på imorgon. Mannens syster kommer hit ikväll och hon vill nog hemskt gärna få se sin mamma innan hon åker tillbaka. Det är inte lätt att bo så långt bort när ens mamma blir sjuk och stå helt hjälplös hemma utan veta eller kunna göra något.

Vi har vidarebefordrat allt vi vetat så fort vi haft några nyheter, men tills idag har det ju inte varit så mycket. Jag är otroligt glad att vi stod på oss och fick henne under vård redan i onsdags. Tanken på hur det annars hade kunnat gå är inte upplyftande. Är man inne på sitt 83:e år är man extra känslig för dylika åkommor och dehydrering är allvarliga saker för både stora och små.

Förhoppningsvis kommer svärmors vanligen goda kondition att ha positiv inverkan på hennes tillfrisknande, hon är av hårt virke den kvinnan! Med lite tur kommer detta att få henne att inse att hon måste höra av sig lite oftare i framtiden och ha en (laddad) mobil med sig vart hon än går, oavsett om det bara är ner i källaren eller ut i hennes älskade trädgård.

Jag kan tänka mig att hon ligger på sitt rum och är omåttlig nöjd med att hon klippte gräsmattan i lördags, men småtjurig för att hon inte kan vara ute och rensa i rabatterna och tukta träd, häckar och garageuppfarten. Om inte annat kommer trädgården och längtan till den att få henne att vilja bli frisk snabbt, så min gissning är att hon äter duktigt även om aptiten inte är den bästa...

Apropå äta, så lagade jag en fisk- och skaldjurssoppa igår. Mannen sa att han gladeligen hade betalt dyrt för den på en restaurang. Bättre betyg kan man väl inte få?

Idag ska vi grilla. Jalapeñopoppers, tunna revben och majs. Jag ska göra en coleslaw också, det tycker jag är gott till grillat och mannen börjar uppskatta det med. Hur det är med svägerskan vet jag inte riktigt, men jag tror att hon uppskattar det. För säkerhets skull grillar vi nog några potatisspett också. Jag kan ju inte riskera att någon inte blir mätt...

Hur som helst är det roligt att få träffa svägerskan igen, även om anledningen till att hon kommer är trist. Det är i alla fall skönt att veta vad det är fråga om: Det är lättare att förhålla sig till det kända, hur obehagligt det än kan vara, än att sväva i ovisshet och inbilla sig saker i onödan.

Ha en skön helg, det ska vi se till att vi får, nu när vi kan koppla av lite bättre!

Släkten är bäst!

Igår blev det en både händelserik dag och en lång dag utan att det hände någonting, när man verkligen ville det. Jag ställde väckarklockan som vanligt på åtta, för att hinna läsa tidningen och duscha innan jag skulle infinna mig på Mölndals sjukhus klockan 11 för en besiktning av brösten. Det gick snabbt och lätt, förutom att synen av tillplattat bröst påminner om en bäversvans...

På hemvägen funderade jag på att titta in till svärmor, men eftersom det var ett uruselt väder tänkte jag att hon nog inte hade kommit ur morgonrocken än och då öppnar hon inte dörren. Så jag åkte hem och beredde mig på att göra det jag är bäst på, det vill säga ingentingen. Hittade en soppa i frysen att äta till middag innan mannen skulle repa, sedan läste jag ut min Bosch-bok.

Under tiden hörde min svägerska på andra sidan landet av sig och bad oss titta till mamma. Min svärmor är av den hemliga sorten, som inte gärna hör av sig i onödan och klarar sig själv. Svarar varken i telefon eller på sms om hon inte känner för det, vilket kan få oss att bli oroliga onödan, och bli gramse på oss när vi dyker upp oanmälda. Ända tills igår då.

Jag vill inte gå in på detaljer, men vår lilla mamma var inte i sin vanliga goda form, så vi fann för gott att ringa ambulans. Eftersom läget inte var akut tog det drygt två timmar innan de kom och sanningen att säga fick vi propsa på att de skulle ta henne med. Alla värden var bra, uttorkad förstås, men inte oroväckande. Jag hade redan nupit i skinnet och höll förvisso med om det, men så svag som hon var ville vi ha henne under uppsikt av proffs.

Doktor Kostas var av samma åsikt när proverna analyserats och han hade undersökt henne. Vi åkte hem vid midnatt, åt soppan och ramlade i säng. Idag fick vi besked av mamma att hon blev flyttad till Östra inatt, då det var fullt på Mölndals infektionsklinik. När mannens (eller kundernas, egentligen) deadline är passerad ska vi åka hem till henne och ta hand om disken och så vidare.

Hon ska inte behöva tänka på det när hon kommer hem igen. Sedan åker vi nog till henne för att kolla med egna ögon hur det går och höra vad de säger om proverna. Jag har fått information av min ovärderliga faster T, vilket kan vara bra att med sig. Lite koll har jag ju själv tack vare mina studier, men har aldrig jobbat i vården, därför känns det tryggt att ha en sjuksköterska i släkten.

Jag har laddat R2D2 med kött, rotfrukter och vin, det känns bra att ha förberett maten idag också. Både mannen och jag är slitna och har inte sovit särskilt bra på sistone och speciellt inte i natt. Jag är glad att jag förvarnade min chef om situationen redan igår, så jag kunde hoppa över morgonmötet. Imorgon måste jag dock vara i form för att jobba heldag och resten av helgen.

Efter den har jag bara tre arbetsdagar kvar till min hett efterlängtade semester. Då hoppas jag att vädret visar sig från sin bästa sida igen och att saker och ting lugnar ner sig så att mannen och jag kan göra några utflykter och turista på hemmaplan, åtminstone. För övrigt räcker det gott att hänga på altanen, grilla och titta på när jordgubbarna mognar...

Typisk sommarmat från grillen, mer, mycket mer sådant, tack!

Ha en härlig helg och var rädd om dig!

Uträknad.

Kan du tänka dig, jag har ledigt idag med, och i morgon, och på torsdag! Efter morgonmötet, åtminstone. Halleluja! Av någon anledning har jag inte sovit något vidare bra på sistone, men jag hoppas kunna vila ikapp mig själv. Jag, som "aldrig" drömmer har drömt konstiga drömmar och varit jagad på något odefinierbart sätt. Tungan sitter hårt upptryckt i gommen varje gång jag vaknat till.

Typiskt tecken på stress och kan orsaka huvudvärk. Vilket jag nästan aldrig har, om jag inte är riktigt sjuk och ligger nerbäddad med feber och hela paketet. Det märkliga är att jag inte vet varför jag är stressad. Visserligen har jag jobbat väldigt mycket på senare tid, men det har jag aldrig stressad över. Sannolikare är det att så att jag, trots fler timmar, ändå känner att jag aldrig räcker till.

Fram till min semester har jag ett "luftigare" schema och kan förhoppningsvis börja varva ner, så att första veckan inte går åt till det. Vi har ännu inte några speciella planer, eftersom mannen inte kan ta ut någon semester i år heller och får hålla sig stand by för sina kunder, vilka inte heller har bra förutsättningar för att ta ledigt. Egen-företagare-förbannelsen....

Idag har jag påtat i jorden. Det är ju faktiskt många som finner det mycket avstressande och trevligt. Så även jag. Äsch, nu ska jag inte överdriva, men det finns en viss tillfredsställelse att rycka upp ogräs, så fröer och till slut hämta egenodlade grönsaker i trädgården. Att får sorgkanter under naglarna är inte min förtjusning, men inget ont som inte har något gott med sig.

Vi har rabarber som sköter sig själva, men vi är usla på att ta till vara på dem. Ingen av oss är begivna på bakverk eller efterrätter som du vet. Saft och sådant har ingen strykande åtgång heller, om ens någon. Den enda saft som understundom kan hittas i detta hushåll är flädersaft, enkom för att blanda med gin och soda/tonic. Det är mycket gott! Undrar om rabarbersaft kan tjäna lika väl?

Mannen har, sedan vi fått våra nya sopkärl, blivit något av en sorteringsfantom. Det är ganska fascinerande, eftersom jag nästan idiotförklarade honom när jag kom in i hans liv, för att han slängde tidningar, reklam och flaskor direkt i soptunnan, utan att passera ÅV. Och så påstås det att man inte kan lära gamla hundar att sitta...

I lördags åt vi lammbog, tillagad i Multin, aka R2D2, vilket blev mycket gott. Vin, portvin, lök morot, vitlök och timjan, bland annat åkte ner i pottan och fick gå i den på hög i fem timmar, tror jag. Trots att jag putsade bort så mycket jag kunde av fettet, var skyn såpass fet att den fick åka in i kylen för att separera bort det innan det blev en sås av den.

På söndagen blev det kyckling med asiatisk glasnudelsallad. Jag blandar fisksås, sesamolja, ingefära, chili och koriander till själva dressingen och tager vad vi haver för övrigt i grönsaksväg. Vitkål, purjo, paprika, mer chili och koriander. Det var också mycket gott och jag hade med mig det till lunch igår. Mannen fick hålla till godo med lammresterna.

Igår blev det korrrv igen, denna gången i tomatsås. Till spaghetti, vilket är en utmärkt måndagsmiddag och det blev två lunchlådor över, det gillas! Idag blir det karré, osäkert om den kommer att grillas ute eller inne i skrivande stund. Vad morgondagen bringar är ännu höljt i dunkel, det enda jag har planerat är att åka och besiktiga tuttarna.

Den andra inplanerade aktiviteten kunde jag stryka i och med ett brev från AF, där min handledare bifogade en handlingsplan för nästa halvår. Ja, du kan ha läst det förut, men jag tycker det kan poängteras att jag ytterst sällan har varit tvingad att inställa mig personligen för dylika ärenden. Fast bara om jag själv frågat i god tid, men må den lede ta mig om jag missat datumet själv!

Eftersom jag inte egentligen behöver AF till någonting alls längre, då mina dagar med ersättning från a-kassan är (ut)räknade, och alla jobbannonser kommer snabbare från både Indeed, Jobapido, Jobbjakt och ytterligare någon jobbsökarsajt än AF någonsin förmått, tänkte jag helt enkelt strunta i hela handlingsplanen och se vad som hände...

Jag är så otroligt trött på alltihop att jag ger fullständigt sjutton i vad de säger eller gör med mig. Jag har ett jobb, inget eller ingen kan hindra mig från att söka de jobb jag eventuellt finner intressantare än det. Ehuru det aldrig utlyses en heltidstjänst i min bransch är det sällan det är värt besväret, men det var jag tvungen till om jag ville ha ersättningen från a-kassan.

Och "money makes the world go round", så man gör det man måste, även under protest. Jag är ganska lättad över att slippa detta ok. Och de närmaste löningarna kompenserar bortfallet mer än väl. Sedan vet jag inte hur det blir, men jag förhandlar med chefen. Hur som helst är all mertid betald numera, det är det enda positiva med facket på åratal.

Nu är det dags att tänka på trevligare saker, det vill säga mat och därför avslutar jag detta inlägg med att önska Sverige grattis på dagen och god fortsättning! Det kan behövas...

Ta hand om dig och din omvärld!

Ögonflimmer.

En lång och arbetsam vecka är till ända. Av de senaste nio dagarna har jag jobbat åtta och det känns! Dessutom har jag vid tre tillfällen varit så rasande arg att jag efteråt blev alldeles matt. Fast tredje gången var ärligt talat inte lika farligt som de två första. Då trodde jag att jag skulle få hjärnblödning, faktiskt. Det var samma person som orsakade det båda gångerna också.

Livet på Apoteket är inte en dans på rosor, lika lite som på biblioteken runt om i vårt underbara land. Om bara människorna i landet kunde vara lika underbara, eller åtminstone hyfsade, tänk så mycket enklare och trevligare allt hade varit. Biblioteket, tänker du kanske nu? Där alla viskar och visar hänsyn och tyst väntar på sin tur? Icke! Det har jag från två mycket säkra källor.

Men på apoteket beter väl folk sig som tja, folk? Givetvis gör de allra flesta det, men så finns det sådana som alltid tror att just de har så mycket viktigare frågor, har mycket mer bråttom och är mer värda ens uppmärksamhet än andra. Sedan finns det kärringar som skriker, svär och far med osanning samt påstår att det är vårt fel att hon missar färdtjänsten, får betala dubbelt och vi manipulerar recept.

Man kan inte betala för en vara innan man tar med sig den därifrån, man kan inte boka en vara på två apotek och hämta ut den på båda om receptet är slutexpedierat. Och nej, hostmedicin ingår inte i högkostnadsskyddet. Inte ens om man beter sig som ett ouppfostrat barn som tror att det ska få sin vilja igenom genom att skrika så att övriga kunder tar illa vid sig. För att inte tala om personalen...

Människan i fråga lär regelbundet gå i kyrkan, men en mer okristlig individ har jag sällan skådat. Jag blev tvungen att skälla ut henne, utan att skälla om du förstår vad jag menar, första dagen hon kom. Det flimrade både rött och svart framför mina ögon under tiden och jag trodde nästan att min sista stund var kommen, men det blev tyst på henne i alla fall.

Nästa dag, eller kväll för att vara exakt, kom hon inrullande igen nära stängning trots att hon vet att vi bara är två som jobbar, precis som kvällen innan. Vi har många kunder som jobbar i handelsbranschen och vill handla på hemvägen, vilket innebär det kan köra ihop sig ordentligt då. Hon såg att jag var upptagen med kunder i egenvården, min kollega hade sin kund för ögonen.

Det dröjde lite längre än föregående dag innan hon började svära över den idiotiske taxichauffören som lagt hennes plånbok i fel väska (!) och att det tog så förfärligt lång tid innan det var någon som kunde hjälpa henne. Vi har ju kölappar och hon såg att det strax skulle bli hennes tur. Jag fick en lucka och försökte tala henne till rätta. Det hjälpte. I två minuter...

Sedan var hon igång igen och min kollega hade en ängels tålamod och förklarade hur det låg till med receptet, kostnaden och allt annat. Kärringen bara skriker och beter sig så att övriga kunder börjar skruva på sig. Men är det någon som säger till henne? Nej, de himlar med ögonen åt mig och tycker det är jobbigt, hela situationen. De tycker synd om oss, men ingriper inte, tyvärr.

Den vanliga svenska flatheten har talat. Eller tigit, snarare. Kärringen, för det är det snällaste jag kan kalla henne, har en röst som skär genom märg och ben och jag ber henne dämpa sig, men det kan hon inte för då är det ingen som hör henne, påstår hon. För någon har förstört hennes stämband vid något ingrepp och det måste hon leva med, skriker hon med darrande stämma för att försöka få någon att tycka synd om henne och ta hennes parti.

Tro mig, sa jag, det finns inte någon som kan undgå att höra vad du säger i vanlig samtalston här inne och nu har du höjt rösten långt över den gränsen för länge sedan och jag uppskattar verkligen inte att du skriker åt min kollega eller mig själv, så nu lugnar du ner dig och låter oss avsluta det vi håller på med i lugn och ro, så blir alla härinne mycket gladare och får det de ska ha innan vi stänger.

Behöver jag tala om att det flimrade i rött och svart igen? I torsdags spanade jag efter henne hela kvällen, men vi slapp ytterligare spektakel, däremot såg jag henne sitta och vänta på den stackare som kör färdtjänsten då jag gick till parkeringen när vi stängt för dagen. Jag hoppas mina kollegor slapp henne igår. Själv slutade jag tidigt och åkte hem och lagade mat tillsammans med mannen.

Jag vet inte när det hände senast och det var väldigt trevligt. Tyst, lugnt, skönt och avkopplande, vilket var exakt vad som behövdes för att gå ner i varv. Mannen hade skaffat två stora torskfiléer när han ändå var ute och hämtade korrrv hos en bekant. Så nu är frysen smockfull igen. Jag delade upp fisken och gjorde en gratäng av de tjockaste bitarna och frös resten.

Idag blir det slökokt lammbog. Jag laddade Multin innan vi åt ett par mackor och åkte till Ica för att hämta grönsaker och annat som går åt. Mannen har klippt gräset med en gräsklippare som han fick av grannen, eftersom han köpte en ny när den gamla inte startade. Givetvis fick mannen igång den relativt enkelt, så nu är hela gräsmattan jämnt klippt.

Själv hamnade jag här och knattrar på, eller av mig. Ute ska jag inte vara när det klipps gräs. Om en stund ska jag dock våga mig ut och läsa den sista boken i Harry Bosch-serien. Det lär vara en till på gång i sommar och vi håller utkik efter den såklart. Ikväll blir det minst en Harry Potter-film. Mycket Harry i tillvaron nu.

Självklart ska jag blanda till en mojito, eftersom vi har så mycket mynta ute på altanen. Det vore ju synd om den inte kom till användning...

Ha en skön och lugn lördag, det ska jag och mannen ha!