Släkten är bäst!

Igår blev det en både händelserik dag och en lång dag utan att det hände någonting, när man verkligen ville det. Jag ställde väckarklockan som vanligt på åtta, för att hinna läsa tidningen och duscha innan jag skulle infinna mig på Mölndals sjukhus klockan 11 för en besiktning av brösten. Det gick snabbt och lätt, förutom att synen av tillplattat bröst påminner om en bäversvans...

På hemvägen funderade jag på att titta in till svärmor, men eftersom det var ett uruselt väder tänkte jag att hon nog inte hade kommit ur morgonrocken än och då öppnar hon inte dörren. Så jag åkte hem och beredde mig på att göra det jag är bäst på, det vill säga ingentingen. Hittade en soppa i frysen att äta till middag innan mannen skulle repa, sedan läste jag ut min Bosch-bok.

Under tiden hörde min svägerska på andra sidan landet av sig och bad oss titta till mamma. Min svärmor är av den hemliga sorten, som inte gärna hör av sig i onödan och klarar sig själv. Svarar varken i telefon eller på sms om hon inte känner för det, vilket kan få oss att bli oroliga onödan, och bli gramse på oss när vi dyker upp oanmälda. Ända tills igår då.

Jag vill inte gå in på detaljer, men vår lilla mamma var inte i sin vanliga goda form, så vi fann för gott att ringa ambulans. Eftersom läget inte var akut tog det drygt två timmar innan de kom och sanningen att säga fick vi propsa på att de skulle ta henne med. Alla värden var bra, uttorkad förstås, men inte oroväckande. Jag hade redan nupit i skinnet och höll förvisso med om det, men så svag som hon var ville vi ha henne under uppsikt av proffs.

Doktor Kostas var av samma åsikt när proverna analyserats och han hade undersökt henne. Vi åkte hem vid midnatt, åt soppan och ramlade i säng. Idag fick vi besked av mamma att hon blev flyttad till Östra inatt, då det var fullt på Mölndals infektionsklinik. När mannens (eller kundernas, egentligen) deadline är passerad ska vi åka hem till henne och ta hand om disken och så vidare.

Hon ska inte behöva tänka på det när hon kommer hem igen. Sedan åker vi nog till henne för att kolla med egna ögon hur det går och höra vad de säger om proverna. Jag har fått information av min ovärderliga faster T, vilket kan vara bra att med sig. Lite koll har jag ju själv tack vare mina studier, men har aldrig jobbat i vården, därför känns det tryggt att ha en sjuksköterska i släkten.

Jag har laddat R2D2 med kött, rotfrukter och vin, det känns bra att ha förberett maten idag också. Både mannen och jag är slitna och har inte sovit särskilt bra på sistone och speciellt inte i natt. Jag är glad att jag förvarnade min chef om situationen redan igår, så jag kunde hoppa över morgonmötet. Imorgon måste jag dock vara i form för att jobba heldag och resten av helgen.

Efter den har jag bara tre arbetsdagar kvar till min hett efterlängtade semester. Då hoppas jag att vädret visar sig från sin bästa sida igen och att saker och ting lugnar ner sig så att mannen och jag kan göra några utflykter och turista på hemmaplan, åtminstone. För övrigt räcker det gott att hänga på altanen, grilla och titta på när jordgubbarna mognar...

Typisk sommarmat från grillen, mer, mycket mer sådant, tack!

Ha en härlig helg och var rädd om dig!

Klämdag. #bloggswe

Fick svar från kommunens största parti att de redan hade så många kandidater till nämndemansuppdraget att de inte var intresserade av fler. Inte frågade de om jag var medlem heller, vilket enligt en god vän verkade vara en förutsättning för att bli utvald. Till ett opolitiskt uppdrag. Hm, jag gillar inte det upplägget, så det får nog vara för min del med...

Igår kväll kom det ett sms om mer jobb. Eftersom jag redan var bokad för jobb 17-22 sa jag att jag kunde komma tidigare. Tills slut blev det bestämt att jag börjar 14. Skönt det, för dels behöver jag timmarna, dels är det ett elände att åka härifrån kvart över fyra. Redan innan man kommer ut på leden är det trafikstockning från Sisjön och Frölunda. Sen är det vänsterfilen som gäller till Östra.

Vanligtvis tar det tjugo minuter att köra dit, vid den tiden det dubbla. Så stor effekt har alltså trängselskatten haft. Till en början märktes det, men inte nu tycker jag. Men det var väl det de räknade med. Att folk skulle återgå till sina gamla vanor och snällt betala 22 kronor per sträcka. Det kan vara svårare än man tror att pussla ihop livet, med dagis, jobb och transporttid inräknat.

Jag tog bilen och åkte till sjukhuset i morse för att bli ihopklämd i en maskin. Kändes mest i nyckelbenen faktiskt. Mjukdelarna är just mjuka, så det är inget problem tycker jag. Det handlar förstås om mammografi. Mycket bra att det finns och erbjuds vartannat år, det känns tryggt. När det var gjort gick jag till apoteket och presenterade mig. Det gillade chefen där, så vi får se...

Något närmare besked om vikariatet har jag nämligen inte fått än, så det gäller att ligga i och hålla sig framme om det skulle gå åt skogen på något sätt, eller om det inte blir heltid. Sen åkte jag till världens, eller i alla fall Mölndals bästa Vårdcentral för att be om nya recept, vilket skulle ordnas. Jag var hemma igen efter 45 minuter, med alla ärendena avklarade.

Självklart hade jag kunnat ringa om recepten, men jag bestämde mig för att sponsra kommunen med lite parkeringsavgifter istället. Hela 11 kronor, allt som allt, det drabbar ingen fattig, liksom? Eftersom jag kommer undan med endast 9 kronor i trängselskatt, tack vare min ändrade arbetstid, istället för 22, så ansåg jag mig ha råd...

Nu är det dags att klä om och lägga på lite pigg färg, köra till jobbet och hitta billigaste parkeringsplatsen. Det ska bli kul att jobba med S igen. Vi trivs så bra ihop. Jag trivs finfint med nästan alla, vart jag än jobbar. Det är bara riktigt korkade människor jag inte klarar av så bra. Tur att de är få och att jag är så väluppfostrad.

Ha en fin dag och kväll därute!

Drömmer om vad? #bloggswe

Samtal med vännen A på kvällen gjorde att jag fick sömnproblem. Det är svårt att förklara, men det handlade om att leta ledtrådar till vad jag ska jobba med när jag blir stor. Drömde mycket, när jag väl somnade, men mest om det jag gör en vanlig dag på jobbet. Ska jag därmed förbli vid min läst, eller ska jag kasta mig ut på okända vatten igen? Vem vet vad som väntar runt hörnet?

Det blir mycket jobb denna vecka. En lucka bokades idag och därför får jag boka om min tuttklämning på fredag morgon. Ja mammografin, alltså. Tiden går fort, tyckte det var nyss jag var där, men det är två år sedan. VG-regionen har bättre koll än jag, uppenbarligen. Nå, det är lika bra att det kollas, man vill ju inte råka ut för något som kan behandlas i tid, numera.

Mannen får stå för matlagning på heltid för tillfället. Idag blir det blomkåls- och broccoligratäng till korven. Lite småhungrig är jag allt, även om jag är så trött att jag hade kunnat somna redan nu. Fast i morgon ska jag laga lunch, för då ska Camilla komma hem till oss. Det var alldeles för länge sen vi sågs och lyckades hitta en lucka. Jag jobbar nämligen kväll i morgon och hon i närheten.

Med andra ord är min morgondag lite av en andnings- och umgängesdag. De andra dagarna kommer jag att jobba länge och väl. Brasklappen är väl tydlig nu? Räkna inte med fler inlägg på ett tag, men man vet aldrig. Plötsligt är skrivklådan där och då måste jag krafsa...

Ha en härlig kväll, det är fortfarande sommar och värmen kom, vilket jag hela tiden anade, i augusti. Det kan bli en underbar september också, glöm inte det!