Powered By Blogger

torsdag 31 mars 2016

Ett andra farväl.

Större än såhär är inte min nyckelknippa nu.



Inget som kan tjänstgöra som självförsvarsvapen längre. Blotta tyngden av min forna knippa hade åtminstone gett en viss chockeffekt tänkte jag mig. Jag känner mig utsatt utan den. Eller är det något annat?

Vi hade en bråd dag, Cecilia och jag, men vi hann! Hon tar över mina nycklar och uppgifter och jag är övertygad om att hon kommer att fixa biffen jättebra på egen hand! Jag har fullt förtroende för henne och hon kanske kommer på bättre tillvägagångssätt i upplägget av arbetsflödet. Då vill jag gärna veta hur och vad, för det är lätt att bli fart- och hemmablind.

Nu sitter jag hemma och saknar mina underbara arbetskamrater sådär hjärteknipande när jag tänker på att vi inte kommer att skratta hysteriskt ihop längre och betraktar de fina presenterna och blomman. Fast Tina frågade efter mitt schema idag, för "du har ju tio timmar över i veckan, typ".
Och jadå, jag ställer upp om det kniper såklart!



Oavsett behovet av hjälp ska jag hälsa på såklart, jag har aldrig hunnit/orkat se mig om i vare sig Floda eller Lerum. Båda orterna är mysiga och värda att utforska mer, tro jag. Mannen kan ju få följa med, så kan vi promenera runt och ta en fika eller lunch någon dag när jag är ledig och hans kunder inte är så aktiva. Som en måndag eller fredag, alltså...

I morgon börjar ett nytt kapitel i mitt liv. Jag är glad och tacksam för det, precis som för alla andra tidigare kapitel, även om inte alla har varit lika roliga. De har gett mig erfarenheter och lärdomar, vilket inte är fy skam. Så länge man lever lär man och himmel vad jag lever! Och vilken ynnest det är att ha ett jobb där man lär sig nytt varje dag!

Nu ska jag laga snabbmat. Färsk pasta och ett hopkok av champinjoner och rökt lax. Ja, jag vet att det är sent, men jag är hungrig och misstänker att mannen är lite sugen när han kommer hem efter veckans andra rep.

Ha en skön torsdagskväll och god fredag på dig!














onsdag 30 mars 2016

Ett första farväl.

Där flög den sista dagen i Lerum iväg. Ovanligt mycket kunder idag, vilket jag antar beror på påsklovet. Pendelparkeringen, det som finns kvar av den under bygget av parkeringshuset, var sällsynt tom när jag kom kvart i tolv. Min stackars kollega hade verkligen fullt upp med receptkunder den sista timmen. För egen del var det mycket lugnare.

Jag stängde efter oss idag och tog med mig en present från mina fina arbetskamrater. Jag är övertygad om att det vinet kommer smaka oss!


Tusen tack för tiden med er i Lerum, jag kommer att sakna er allihop!

Väl hemkommen till mannen blev jag serverad en jättegod middag framför TV:n för att jag ville se "Sveriges Mästerkock". Efter det läste jag Ia's blogginlägg. Det var tur att jag var mätt och belåten redan, för där fanns en massa godsaker beskrivna, eller hur? Jag hamnade i godisskålen i och för sig, det var väl inte så bra heller...

Mannen lyckades hitta det som inte fanns igår, nämligen tjocka revben och ett av paketen blev vår middag idag och lunch i morgon. Han är en jäkel på råstekt potatis, så det blev en riktig festmiddag med min cf-röra från igår och en citronmarinerad fänkålssallad till.


Visst ser det gott ut? Det var det, kan jag lova! Jag har tur som har en man som är riktigt duktig på att laga mat, fast det skulle han aldrig säga själv.

Jag ser fram emot att få ett schema för mer än två veckor på fredag, så jag får bekräftat det jag tror, men har svårt att förstå. Det verkar för bra för att vara sant. Och gör det det, är det oftast så. Visserligen är det långa pass, men det innebär fler helt lediga dagar och det tycker jag är rena drömmen. Det är nästan oliiidligt spännande att vänta...

Men först sista dagen i Floda och Västra Götaland. Den blir känslosam för mig och förhoppningsvis lärorik för min kollega Cecilia som tar över vikariatet efter mig. Jag hoppas i alla fall att jag är tillräckligt duktig på att förklara det som jag anser vara det lättaste sättet att ta hand om hållbarhetslistan. Om så inte är fallet, är jag tillgänglig för frågor när som helst.

Nu är det strax läggdags, om jag kan slita mig från "Alias", det vill säga humormagasinet Mad's omskrivning av filmen Alien. Lite för läskig att titta på, men för spännande att stänga av.

Ha en god natts sömn, om jag inte förstörde den med "bilderna" av monstret!







tisdag 29 mars 2016

Utsparkad?

Jag är ganska nöjd med mig själv idag. Sov som en stock till klockan tio, då mannen kom in med tidning och kaffe. Sedan låg jag och laddade för något som jag felaktigt trodde skulle bli tröttsamt och dyrt. Därför har jag återigen kunnat dra slutsatsen att man inte bör ta ut något i förskott, varken det ena eller andra, alltså. Undrar när jag lär mig att inte göra det?

Det var ett samtal till mitt försäkringsbolag som jag drog mig för. Anledningen är att Moderna Försäkringar samarbetar med Sveriges Farmaceutförbund och jag har bestämt mig för att gå ur förbundet, alternativt bli utslängd för att jag inte betalt senaste räkningen till dem. Vilket som kommer först, således...

Jag har postat en "ansökan om utträde" eftersom det krävdes en skriftlig uppsägning per brev. Tänkte det var bra att de får det svart på vitt, då det fanns ett antal orsaker till utträdet att kryssa i. På raden för "annat skäl", skrev jag att de inte har varit till någon hjälp för mig och dessutom att försäkringarna blir billigare utan deras tvivelaktiga inblandning.

För så var det. Jag pratade med en fantastisk glad och trevlig kvinna som fick ihop bil-, hem-, drulle- och olycksförsäkring till en summa som var lägre än enbart den för bilen tidigare. Lite draghjälp av mannens entusiastförsäkring fick jag förvisso, men ändå. Så jag är nöjd och blev väldigt glad av kärringens hjälp och assistans. OBS! Kärringen kallade hon sig själv och var allt annat än det.

När då försäkringen är i hamn behöver jag inte oroa mig för att vara oförsäkrad, oavsett om jag blir utsparkad ur förbundet eller om jag så att säga hinner göra det själv med mitt brev. Ansökte om medlemskap i Unionen, för säkerhets skull. Inkomstförsäkring kan trots allt vara bra att ha och jag tror de kan ha andra fördelar också.

Dessutom bjuder de på ett års medlemskap och varför inte göra slag i saken då? Med andra ord har jag sparat en massa pengar idag och har all anledning att vara nöjd med mig själv. A-kassan står jag kvar i, förstås. Aea har varit helt okej tycker jag. Snabb handläggning, bra bemötande i telefon vid oklarheter och är varken dyrare eller billigare än andra a-kassor.

Nu ska jag bara reda ut om jag får stämpla upp till heltid, även om jag börjar mitt fasta jobb på fredag. Läste lite igår om reglerna och om jag fattade rätt, så kan jag stämpla i 75 dagar. Fast jag var så trött då att jag inte är helt säker på den saken. Men det ger sig när det blir dags att redovisa nästa period, om inte annat.

Jag skulle baka bröd idag, men det struntade jag i och tog hem ett vörtbröd istället. Bakar en annan dag. Den utgiften kan jag ju ta med gott samvete, liksom böckerna som fick följa med hem från Ica. 50% på reapriset är oemotståndligt. Märkligt nog blev det inte en enda kokbok, för det fanns inga tillräckligt roliga och inspirerande kvar, enligt min spaning.



Middag blir det ändå. Jag ska steka upp ett par karrékotletter och till dem serveras en bulgur- och linsröra med en massa olika grönsaker i. En cf-gucka med purjo, habanero och tomat i blir det också, så det blir lite såsaktigt på tallriken. Mannen ska iväg och repa ikväll, därför är det bäst att jag går och tar hand om maten alldeles strax.

I morgon gör jag sista dagen i Lerum. Jag låser och stänger för gott med andra ord och det är lika bra jag är själv då. Nycklarna kan jag ge chefen på torsdag, i Floda. Min nyckelknippa kommer att bli väldigt mycket nättare när jag lämnat ifrån mig båda uppsättningarna. På fredag får jag andra utgår jag ifrån, men troligen inte lika många.

Det gäller att jag är vaken och inte kör den "vanliga" vägen på fredag. Hålla till vänster, istället för att ta högerfilen vid Åbromotet och mässa mässan, mässan från den stund jag backar ut från garageuppfarten. Vanans makt är stor som du vet. Jag vet inte hur många gånger jag körde fel när jag flyttade från huset på Villagatan till lägenheten på Munkebergsgatan...

Ha en fin må... jag menar tisdag! Var rädd om dig och din omgivning!








måndag 28 mars 2016

Trädkok.

Tillbaka från sommarstugan och finbesök av barnbarn och syster med pojkvän. Visst säger man pojkvän även om han är över femtio? Mannen var min pojkvän tills jag flyttade in, då blev han min sambo. Jag är så glad för min syster skull, han verkar lagom vettig och är helt såld på henne. Vilket inte är konstigt alls, min syster är en toppensnäcka och dessutom väldigt rolig.

Barnbarnen och deras mamma kom och åt lunch med oss idag. Lika mysigt varje gång och mycket bus blir det. Kuddkrig med Boffa, medan jag kokade träd, dvs broccoli, och efter maten blåste vi såpbubblor på balkongen och åt godis. De skulle åka vidare till Ikea och vi åkte vägen om mina päron och fikade på vägen hem, vilket också är lika trevligt varje gång.



Jag nickade till i bilen, så trött är jag alltså fortfarande, därför är jag ytterst tacksam för ännu en ledig dag i morgon. Då ska jag baka bröd, men inte någon annan nytta. Hoppas jag. Fast jag får nog proviantera och laga mat, men där vet du ju att matlagningen inte är en börda. Vi behöver en ny matlista också, så mannen och jag får slå våra kloka huvuden ihop och lösa det...

Sov så gott, det ska jag göra!


lördag 26 mars 2016

Lammkött.

Att vakna på påskafton och det är strålande sol ute hjälper upp livsandarna avsevärt. Annars är jag, som vanligt, trött. Höll sonen sällskap tills en sen film var slut, det var kanske inte det smartaste beslutet när man behöver sova, men å andra sidan är det sällan vi får tillfälle att umgås. Det var en mycket trevlig kväll med vännerna Lasse och Gunilla, vi tackar så hjärtligt för sällskapet och allt!

Vi startade med en påskgul välkomstdrink och så var det färdigt med påskrelaterade saker. Förrätten var en tallrik antipasti. Oliver, ost, salami, finskinka, kronärtskocka, tapenade på rostat bröd. Jag hittade ett vin på Bolaget som verkade passa fint till, det kan vara lite knepigt annars med så olika s(m)aker på tallriken, men Fantini Farnese Sangiovese tycker jag var ett bra val.

Varmrätten blev som jag flaggat för tidigare fisk. Närmare bestämt rullader av rödtunga. Jag blandade ihop cf med selleri, fänkål, purjo, paprika. räkor och lime. Räkskalen blev det fond av som sedan blev en gratängsås. Haricots vertes serverades till. Eftersom vi hade gäster glömde jag ta kort när allt var färdigt att äta, men en liten förberedelsebild får duga.

Till fisken serverades det Leth Duett. 
Osten till efterrätt hade gästerna med sig och vi lät oss alla väl smaka ihop med ett gott Masi-vin. Fröknäcke och en spännande päronmarmelad med senap (!) bjöd de också på.

Idag gör vi inte många knop, lammsteken är klar när vi bestämmer oss för middag. Jag ska göra en sås förstås, och det blir klyftpotatis och lite grönsaker till. Sedan blir det film och godis hela kvällen. Först Ice Age 3 och därefter 100-åringen. En påskafton helt i min smak faktiskt och dessutom i sällskap av två av mina favoritkillar.

Bäst jag går ut i köket så att vi är färdiga med maten tills första filmen börjar. Jag vet, man kan se på Play, men det blir så bra ändå idag.

Ha en fin afton och akta fingrar och öron om du ska smälla raketer. Tänk på att djuren inte mår bra av ljudet, så avstå helst från att låta pengarna gå upp i rök överhuvudtaget.


torsdag 24 mars 2016

Finska björnen.

Klockan är tio på kvällen och jag är vaken. Det är ju bättre än förväntat efter en lång och arbetsam dag, med övertid, god middag och ett (och ett halvt) glas vin. Tio arbetade dagar av elva, det ska jag inte göra om i första taget. Då ska jag ha så in i vassen mycket betalt, så det lär inte hända.

Det har uppenbarligen hänt en del med mig de senaste åren. Jag är inte längre lika tuff, lika pigg, lika uthållig. Bara lika envis och det är väl också på gott och ont, antar jag. Jag är av naturen lat, men jag är en jäkel på att jobba, hur märkligt det än låter.

Kommer ställa klockan på nio i morgon, för att hinna dra mig innan det blir dags att härja här hemma. Sonen kommer hit för att fira påsk med sin gamla mamma och stannar i dagarna två. Våra goda vänner L & G kommer på middag i morgon också, det ska bli trevligt! Det blir fisk från Floda Fisk och delikatesser, så mycket kan jag avslöja, men vilken och hur håller jag för mig själv...

Mannen tog hand om de sista inköpen idag och hämtade ett lass med korrrv. Några av dem hamnade i en pastagratäng jag blev serverad. Mycket god och behövlig middag, trots att jag inte kände mig särskilt hungrig när jag kom hem. Hade jag varit ensam hemma hade jag förmodligen inte ätit något alls, eller möjligen ett knäckebröd. trött är jag alltså, att inte ens matlagning lockar.

Idag kramade jag en av våra kunder. En liten rund och go farbror som jag brukar "slänga käft" med så fort tillfälle ges. Fast det var på utsidan, när jag öppnade dörren för ett bud och vi precis hade sagt hejdå inne i butiken. "Aha, sa han. Du kunde inte låta mig gå utan en kram". Nej, sa jag, jag klarar mig inte utan det och så fick jag en finsk björnkram. Härligt!

Jag kommer att sakna honom och flera andra kunder. Men med största sannolikhet kommer jag få nya favoriter på Kungsmässan. Troligen en eller annan som man försöker smita undan också, de finns på alla ställen. Dock överväger alltid de bra, så det är bara att le och försöka vinna över dem till egen planhalva och spela med istället för emot.

Nu ska jag inte vara envis och hålla mig vaken så mycket längre. Jag önskar alla en Glad Påsk, god helg och god natt!

Jag har lånat bilden av dellenhantverk.se





onsdag 23 mars 2016

Fuskare.

Att vakna av en skrikande Mayzan en halvtimme innan mitt inställda larm går igång är sådär lagom roligt. Får god lust att hämnas när man kommer hem till något liknande detta:



Men det kan jag ju inte med, för hon är så söt när hon sover. Det är antagligen inte jag, för varför skulle hon skrika så dant annars? För det var inte ens mat hon var intresserad av och då tycker jag hon kan gå på toaletten själv och inte vänta på mitt sällskap. Fast på kvällen och natten duger jag, då ska hon ligga i min maggrop, minsann...

Näst sista dagen på det ena apoteket har jag klarat av idag utan jobbiga avsked. Tre dagar kvar allt som allt. Jag var så trött hela dagen, och är ännu tröttare nu. Hämtade dryckjom och mat på hemvägen och det var banne mig ingen sinekur, trots att jag låtsades att jag hade hela affären för mig själv. Det var det nämligen ingen annan som gjorde.

Förvirrade män utskickade som satelliter av sina fruar och inte hittar i butiken har en tendens att ta väldigt mycket plats i sin ofta fåfänga jakt på kapris, buljong och rosmarin. När de inte lyckas återvänder de irriterat till moderskeppet, eller frun då, som i sin tur blir irriterad på sin man och tvärvänder med kundvagnen och mejar ner den intet ont anande människan snett bakom.

Eller stressade människor av båda könen med en mindre kundkorg på hjul som liksom de flesta ryggsäcksbärare inte fattar att den tar plats bakom dem och välter barn, varor och får oss andra att snubbla över korgen, när de plötsligt måste backa två steg för att undvika amasonen med den stora kundvagnen. Jag kom dock hem helskinnad, men helt slut i både kropp och själ.

Tvättmaskinen var lika färdig som jag, så tvätten åkte in i tumlaren nästan samtidigt med att jag ömsade kläder. Sedan packade jag in mina varor, förhoppningsvis på rätt plats, och nu sitter jag här i min fåtölj och gäspar käkarna ur led. Jag ska gå ut i köket och göra pizzamackor snart. Fuskade och tog med något som liknar Hönökaka hem, så att det ska gå fort.

Blandar ihop en godtagbar tomatsås och klafsar på, några champinjoner, ost och skjuts in i ugnen! Toppar med kallrökt "finskinka" och lite ruccola, sen är det klart att äta när mannen kommer hem. När det nu blir. Eller så får han göra sina egna om han blir senare än jag klarar vara vaken. Mästerkockarna håller mig hyggligt på alerten i alla fall...

Mannen får laga middag i morgon igen och jag kommer förmodligen att somna i fåtöljen efter maten är uppäten. Men det har jag inte tid med egentligen. Det är nämligen dags att byta gardiner, det är ju ändå påsk och då är julen slut, enligt mitt sätt att se på det i alla fall. Jaja, det är slött, men jag är trött. Inget nytt under solen, alltså.

Ta väl hand om dig och din omgivning och på återseende en annan dag!










tisdag 22 mars 2016

Tre små apor.

Hade sovmorgon och det var tur det. Är hiskeligt trött och snuvig, jag får nog ta fram nässprayen mot allergi också. Allergi är inte något man "behöver" när man jobbat sig trött allaredan. Jag väljer att se det positivt, jag får ju ledigt i fem dagar snart. Om två dagar. Och det vet ju alla hur snabbt två dagar flyger iväg. En sak är säker och det är att jag ska lägga mig tidigt ikväll.

Då blir det snabbare onsdag och förhoppningsvis mycket att göra på jobbet mellan 9-17 och sen är det läggdags i ett nafs och sannolikt en mycket hektisk torsdag. Sa förresten adjö och tack för den här tiden till en av kollegorna idag. Vi kommer inte jobba ihop någon mer gång och det var ledsamt att inse det. Jag kommer sakna Regina.

När jag kom hem stod TV:n på, vilket gjorde mig fundersam. Mannen brukar aldrig ha den på så tidigt. Frågade om det hade hänt något. Om det har. Jag är bestört, sorgsen och förtvivlad över dagens illdåd i Bryssel. Jag brukar inte ta upp vare sig religion eller politik i mina inlägg. Knappt någon annan stans heller, men detta har inte med vare sig det ena eller andra att göra. Det är ondska, enbart.

Jag satte mig och tog del av förödelsen, men jag kan inte ta in allt detta hemska, lika lite som när det hände i Paris. Det är för hemskt, för ofattbart, för vidrigt. Jag känner skygglapparna växa ut, öronen slår lock och jag blir stum... Det förklarar varför jag vanligtvis inte behandlar svåra saker. Jag blir totalt dränerad på energi och orkar inte helt enkelt befatta mig med sådan ondska.

Det betyder alls icke att jag inte bryr mig, utan att jag helt enkelt inte har ord tillräckligt för känslorna. Tankarna är där, men dem håller jag för mig själv och mina allra närmaste, när eller om jag känner behov av att uttrycka dem. Nu blir det inte mer om dessa händelser i den här bloggen. Tror jag i alla fall...

Mannen fick stå för maten idag och det gjorde han med den äran. Stekt fläsk med löksås är det bästa man kan få efter en arbetsam och känslofylld dag. Det och ett korsord att ta med upp i sängen. Disken är diskad, tvätten vikt och lunchlådorna framtagna, så vi kan lägga oss med gott samvete. Till och med fiskarna har mannen städat hos.



I morgon repar han så jag vet inte hur vi gör med kvällsmaten. Jag tror jag ska hämta förnödenheter inför helgen efter jobbet, då hittar jag nog något bra. Annars finns det ost i kylen och korrrv i frysen.
Helgen blir matglad och fullspäckad med gäster och besök, från fredag till söndag åtminstone. Fisk, lamm och vad mer vi kan hitta på. Så värst påskigt blir det dock inte.

Sov gott och var rädd om dig. Glöm inte att tala om för dina nära och kära att du älskar dem och håll sams!

PS. De tre små aporna kan du läsa om här. Jag vet att det är Wikipedia, men nu är jag för trött att leta reda på en trovärdigare länk. Den duger gott.




måndag 21 mars 2016

Har du tid?

Uppe tidigt idag, redan kvart i sju. Mayzan tyckte det var dags och det var det i och för sig, för det var dags att tvätta håret om man inte vill skämmas på jobbet. Hann i tid till jobbet, trots att jag fastnade i bilkö redan i Åbromotet. Det tror jag aldrig har hänt förr. Med sju minuter tillgodo susade jag in på jobbet. Jag tycker om att vara i god tid.

Tog itu med hållbarhetslistan omedelbart och hann bli klar innan jag gick hem. För första gången på jag vet inte när, åkte jag hem såpass tidigt att solbrillorna åkte på redan på väg till bilen. Att sluta klockan fem är jag inte bortskämd med. Men det är snart ljust klockan åtta om kvällarna också, så det det går ju åt rätt håll.

Jag kommer inte jobba lika många dagar på min nya arbetsplats under ena veckan, åtminstone. Oj, vad mycket tid jag kan ägna åt navelskådning och trädgårdsarbete. Jo, det ska man må bra av har jag hört. I alla fall det sistnämnda påstås vara nyttigt för själen. Av det förstnämnda kan man bli introvert och kufig av om man överdriver. Har jag hört.

Tid är bra att ha, både till det ena och det andra. Jag ligger efter igen med bokföringen, den har jag förträngt och skäms för det förstås. Det är inte bra, men jag tror att det går fint att komma ikapp, när dagarna blir längre, ledigare och överhuvudtaget lättare allteftersom. Vårvintern är inte min bästa tid, då vill jag gå i ide.

Mannen är desto mer effektiv, vilket är tur. Idag har han installerat tvättmaskinen, skruvat upp loppis-ljusstakarna och skalat räkor till middagen, förutom att jobba.

Pasta med färdig sås från frysen, berikad med lite räkor, blomkål, selleri, morot och sånt.
Troligen åker vår tavla upp på köksväggen vilken dag som helst också. Sen finns det ett par till som ska få plats på väggarna, men man ska inte förhasta sig.

Göra om och rätt, det kan andra göra. Jag vill göra rätt från början. Det har gått sådär. Men med tiden har jag lärt mig att undvika de värsta fallgroparna. Tänk efter lite extra, då slipper man (jag) ångra så mycket. Att ha tålamod är bra, men att envist hålla fast vid något som över kort och lång tid skadar en är obra. Ändå gör man det, för att man vet vad man har, inte vad man får istället...

Att inte göra det som "förväntas" av en är starkt och modigt. Bror och Syster Duktig mår inte så bra av att vara duktiga hela tiden och varför ska de vara störst, bäst och vackrast då? Släpp lite på ambitionerna, måstena och plikterna och gör det som du mår bra av. Apropå det, så ska jag ta hand om tvätten nu. För att jag vill ha rena och oskrynkliga kläder i morgon. Inte för att jag måste...

Sov gott och ha en fin tisdag!


söndag 20 mars 2016

Poppar opp.

Idag sov jag länge. Ända till 10, faktiskt. Det var behövligt och skönt att sova ut. Arbetsveckan har varit lång, som du vet. Därför borde jag inte göra att skapandes grand, eftersom jag har fyra arbetsdagar kommande vecka. Jag har bara gjort rispannkakor till frunch, diskat glas och startat diskmaskinen. Tvätta är det ju inte fråga om, förrän i morgon...

Jag drömde om den nya tvättmaskinen inatt. Minns hur lycklig jag kände mig över den och att kunna använda sköljmedel igen. Den funktionen försvann för länge sen på den gamla och jag uppskattar verkligen sköljmedlets antistatiska egenskaper. När kläderna klistrar sig runt kroppen och det sprakar om dem när man drar på eller av dem är en laddad olustkänsla.

Badrummet, eller snarare tvättmaskinens hädangång och torkskåpets flytt till en annan familj, har satt igång en jakt på skåp som ska härbärgera handdukar och badlakan som trängs i linneskåpet, samt tvättmedel och annat som står på den lilla diskbänken nu. Och toapapper, förstås. Det ska bli lite ordning och reda, med andra ord. Det är planen åtminstone...

Två 60-skåp, maxhöjd 70 och 30 djupa vore fint att hitta för en överkomlig peng. En bänkskiva vill vi ha ovanpå maskinerna, så blir det en jättebra arbetsyta att vika tvätten på. Det hade varit trevligt att måla om också, men jag tror det får vänta. Mannen har städat och fejat, vilket får räcka så länge, det känns ändå som om vi får ett nytt badrum, med mer luft även med kommande förvaring på väggarna.

Det står det en lammlägg i ugnen på låg värme och där får den stå ett tag till. Salt, peppar och rosmarin är den kryddad med, men ingen vitlök. Man måste inte ha vitlök till lamm. Jag tycker det är gott ibland, men inte för mycket. Det blir hasselbackare och brysselkål till. Samt en sås förstås. Jag ska försöka knåpa ihop en, trots bristen på steksky.

Vi mumsar på ost, korrrv och citronoliver så länge. Mannen tittar på hockey och jag kollar med ett halvt öga. SHL är inget som någonsin intresserat mig nämnvärt. Det är landslagsmatcherna som är något att ha. Då är jag intresserad och engagerad. Just nu är det mer intressant hur vi ska få ihop en bra matlista för veckan.

När jag för en gångs skull kommer hem tidigt, ska mannen iväg på rep. Troligen både måndag och onsdag. Då är det lämpligt att ha snabblagad mat om vi ska få äta tillsammans i alla fall. Räkpasta blir det i morgon, förutsatt att mannen hinner skala räkorna. Det fanns ytterligare en fisksås i frysen som får utgöra bas, så det är bara att fylla på men lite annat medan pastan kokar.

Med ytterligare fisksås menar jag att jag "fuskade" igår när jag skulle laga till blekan jag hämtade hos Mikael i Fiskbilen när jag jobbade i Floda sist. Blekan åkte ner i en ugnsform med den färdiga såsen helt enkelt och det smakade ju inte fågel precis efter jobbet.



Sedan gjorde jag något jag inte gjort på 15-20 år. Vi är ju inte så bra på det där med efterrätt, men blir lite småsugna efter en fiskmiddag, så jag poppade popcorn. Micropopcorn är bannlysta i vår familj eftersom de innehåller palmolja. Här kan du läsa varför palmolja inte är okej. Jag (vi) försöker undvika produkter som innehåller palmolja, men den är som sagt vanligare än man tror.

Alltså poppade jag på gammaldags vis i kastrull på spisen. Jag var lite för försiktig visade det sig. Förr visste jag precis hur jag skulle göra för att slippa både brända (som jag ogillar skarpt) och opoppade popcorn. Jag får öva lite på denna spisen, vilken otur!



Nu är det dags att ta itu med resten av middagen, så ha en skön söndag och ta väl hand om dig!

PS. Bjuder på en poppig låt, varsågod!






fredag 18 mars 2016

I mannens kalsonger...

Om jag var trött i onsdags är det inget mot vad jag är nu. Fem dryga dagar är gjorda, i morgon blir det jobb 9.30-15.15. "Utan streck", det vill säga utan rast för vare sig mig eller kollegan M. Sådant är tydligen avtalet, vilket "ömsesidigt ingåtts mellan parterna". Fast det är ingen som jobbar där nu som har varit med om den överenskommelsen och ingen, utom möjligen jag, gillar det.

Jag är ju, vilket du har förstått om du följt mig ett tag, eller du som känner mig privat är väl medveten om, ganska glad för att få göra mina timmar på kortast möjliga tid. Rast och sådant är jag inte så intresserad av och är jag på jobbet så ska det vara värt kostnaden att ta sig dit och hem. De som bor på orten är helt förståeligt av en annan åsikt och det respekterar jag.

När jag låst och släckt på skärtorsdag har jag jobbat 10 av 11 dagar. Nästan som på den "gamla goda" Nordbytiden. Sedan har jag långledigt och det är bara två arbetsdagar kvar med mina sköna och goa kollegor. Fy så jobbigt det kommer att kännas. Att säga hejdå till alla, alltså. Tur jag har en hållbarhetslista att koncentrera mig på med Cecilia och vattenfast mascara...

Innan jag åker till jobbet i morgon ska torktumlaren flyttas ner på golvet, så att mannen kan städa där tvättmaskinsvraket stått och samlat damm. Gode vännen L kommer och ordnar med elbiten, för nya maskiner har vanlig kontakt medan den gamla gått på trefas rakt in i väggen. Och skarvsladdar är uteslutet, dels för att de är fula, men mest för att det är säkrare utan.

Badrummet kommer att kännas mycket större utan torktumlare i stapel med tvättmaskinen. Det är tydligt redan nu, med torkskåpet borta. Sociala medier är fantastiskt. Jag la ut skåpet "på annons" dels på Google+ och FB i söndags. En FB-vän, som vi faktiskt aldrig träffat förut IRL, meddelade att han var intresserad och vi kom överens om att träffas på tisdagen. Han hade släpet med sig när han kom...

Perfekt! På måndag kommer den nya maskinen och blir inburen och den gamla bortfraktad. Halleluja! Mina kalsonger har tagit slut, för det tvättas inte så ofta här och jag har inte så många. Alltså hade jag samlat ihop till 2-3 tvättar och då väljer den gamle trotjänaren att kortsluta. Således använder jag mannens boxershorts. Han har ett ansenligt antal sådana, tack och lov.

Såpass många att vi båda skulle kunna klara oss i en vecka eller tre till om det behövdes. Sockar har han rätt många med. Tyvärr inte några stödstrumpor dock. Jag är glad för att jag skaffade två par till alldeles nyligen och inte lider av fotsvett. En ren arbetströja finns kvar, tillika en ren rock, men det är värre med svarta byxor. Äger bara ett par och det har fått bli arbetsbyxor. Har en kjol om det kniper.

Den nya kollektionen arbetskläder kommer inte förrän till hösten. Vi har bara väntat i drygt ett år då och av den gamla är det tydligen inte mycket kvar, så det gäller att hålla i det man har, med andra ord. Men jag ska villigt erkänna att jag nog aldrig har längtat till en måndag så mycket som jag gör nu. Jag kommer att längta hem som aldrig förr också och så skönt det ska bli med egna kallingar igen!

Jo, det blir så att man kallar trosor för kalsonger när familjen består av tre pojkar och mig själv, tills dottern kom och jämnade ut slagsidan en lite grann. Skadan var dock redan skedd, jag bär kalsonger för tid och all evighet. Jag vet faktiskt inte hur det är med dottern, men det skulle inte förvåna mig ett dugg om hon också har kalsonger på sig...

Mannen har fått stå för maten nästan på egen hand hela veckan. Jag laddade bara pottan när vi blivit med ny tvättmaskin. Det var roligt och en ära att denna fb-sida delade mitt blogginlägg och bild från i onsdags! Resten av matlagandet har mannen stått för. Jag är bortskämd, men försöker redan i morgon att skämma bort mannen. Fiskfredag blir fisklördag istället.

Det gäller som sagt att vara flexibel och att anpassa sig till omständigheterna. Idag önskade jag currysmaker och som av en händelse fanns det kycklinglårfilé i frysen. Det är i många stycken en lyckoträff, det är "a match made in heaven". Också...


Jag ska gå en trappa upp och trappa ner. Det lär gå ganska fort. Somnar nog omgående.
Ha en god natt och en skön lördag!

PS. "Utan streck" kommer ifrån en av mannens tidigare kunder som vid något tillfälle sa att han var så trött och på något bruten svenska sa att han hade "jobbat 14 dagar, utan streck, vettu".





onsdag 16 mars 2016

Rökta morötter.

Idag har det hänt mycket och jag är trött. Vaknade tidigt för att hinna beställa ny tvättmaskin, boka tid för leverans och bortforsling av gamlingen. Den blev 23 år, det lär inte den nya bli. Men den är energisnål och tyst... Mannen och jag läste trots allt tidningen i lugn och ro i sängen innan vi gav oss iväg till vitvaruaffären och en engagerad säljare.

I måndags trodde jag att vi skulle ha hela dagen på oss, men så knackade chefen på dörren under min lunchrast och frågade om jag kunde jobba på min lediga dag. Självklart svarade jag att det var okej. Hon blev glad och jag fick sova lite mindre idag bara. Och under tiden kom jag på att jag jobbar sex dagar denna veckan, men det blir pengar av det, så jag klagar inte mycket.

När det ärendet var avklarat körde vi hem och jag laddade slökokar'n snabbt och lätt, så att dagens middag inte skulle ta en massa onödig tid från våra respektive arbetstider och fritid. Fick med en fin högrev från Coop i lördags, vilken höggs upp i grova bitar och fick sällskapa med lök, morot, glögg, vatten, kryddpeppar och lite annat.



Och jag hann läsa lite kokbok innan jag åkte till jobbet dessutom. På jobbet fick vi besök av "Bröderna Morot" som jag kallar två gossar som alla apotek och andra butiker bör hålla ögonen på. Trots sin brandgula färg, vilken kommer av ett frenetiskt insmörjande av brun-utan-sol-preparat, så ser de så oskyldiga och rara ut att de lätt kan dupera vem som helst.

Om de inte vore så korkade och påtända, vill säga. När den ene gossen får en helt befogad fråga varför han behöver ögondroppar mot röda ögon svarar "för att man rökt på", då fattar man, även om man redan innan haft sina misstankar. Det var i måndags som "Jimmy" besökte oss första gången. Igår kom han med en kompis, minst lika korkad och pårökt.

På frågan från Jimmy om han fick låna hans mobil för att ringa sin mamma, svarade han "men jag har väl inte hennes nummer i min mobil?". Jag fick en kollega att hjälpa mig punktmarkera dem, för jag misstänker att ögondropparna försvann när jag blev distraherad av andra kunder. Idag kom de in på "mitt" andra apotek och åtminstone en av dem hajade till när han såg mig. Shit, liksom...

Påkallade kollegornas uppmärksamhet och de var punktmarkerade igen. Trots det försöker "Lill-Jimmy" att komma undan med att stoppa på sig två tuber, ja du fattar nog vad, brun-utan-sol-tuber. Jag stod bakom, såg honom hålla dem i handen, men plötsligt hade han en mobil i ena handen och den andra tomt viftande, varpå jag vänligt och bestämt bad honom ta fram tuberna...

På min andra anmodan gjorde han det. "Menar du de här? Dem ska jag betala" Ja det ska du, sa jag. Där blev han av med 200:- och förhoppningsvis lusten att försöka igen. Kollegan stod ju bredvid och en annan uppfattade mycket väl vad som hände också. Och med den orangea färgen lär ju ingen missa dem. Ja, i handflatorna också alltså...

Jag blir betryckt, ledsen och sorgsen när barn beter sig såhär. Jo, de är barn, yngre än mina och borde inte hålla på med detta. Varken röken eller snatterier. De är än så länge hela, rena och relativt välskötta. Jag antar att de duperar sina familjer fortfarande, hur de nu kan komma undan med färgen... Men alla hästar var inte hemma innan de började röka på heller, gissar jag...

Nej, nu ska jag lägga mig och sova. Hämta nya krafter och orka konfrontera Bröderna Morot igen. Och igen, tills de ger upp, vilket jag hoppas blir väldigt snart. Jag blir arg när apoteken råkar ut för snattare, jag tar det personligt och det suger energi. Dessutom har orange färg inte varit en favorit.
Men kan bli, för jag har fått en ljuvlig tunika i den färgen, förutom fyra till i andra färger. Tack till mannen och Anne!

Må väl, sköt om dig och sov gott!






måndag 14 mars 2016

Knyter mig.

Torkskåpet är tömt och hela övervåningen är dammsugen, det var ett drygt jobb såhär efter en lång arbetsdag och en stor portion pasta med kasslersås. Annars har det varit en ganska behaglig dag. Inga varor kvar tills i morgon, det är ovant att ha den lyxen och kunna ägna sig åt det man egentligen ska. Uppenbarligen behövs det en tekniker på heltid för att det ska bli genomförbart.

Jag har inte varit på det andra apoteket på en vecka drygt och är det inte förrän på fredag och lördag heller. Det gör inte lika stor skillnad, för de är så olika både till storlek och kundunderlag. Dock ligger jag efter med "fg pv" på grund av detta, men det får bli som det blir med den saken. Förhoppningsvis hinns det med denna vecka, så jag kan ta hand om hållbarheten nästa.

Det är bara 9 dagar kvar i Lerum och Floda nu. Det känns jobbigt, vemodigt och känslosamt på många sätt och ändå ser jag fram emot att börja på min nya arbetsplats. Även om det är svårt att lämna min "bebis" Floda och alla underbara kollegor, så har ju Kungsmässan sina klara fördelar. Fast tjänst, med all den trygghet och förbättrad ekonomi det innebär för min personliga del är viktigt.

Massor med kunder varenda arbetsdag och nya underbara kollegor är såklart jätteroligt. Det ska bli intressant att få min arbetsbeskrivning också, så jag vet vad jag ska syssla med. Eftersom annonsen försvann väldigt snabbt och jag inte minns vad som stod i den har jag således ingen aning om vad som förväntas av mig. Spännande, eller hur?



Nu ska jag gå och knyta mig ungefär som Compiz på bilden, är riktigt trött i kroppen och knoppen. Det blir korsord en stund, för att koppla ner och av med sällskap av Lilla Röd. Hon ligger dock vid sidan om och inte tidningen som Attila brukade göra...
Sov gott när det blir din tur!

söndag 13 mars 2016

Soundtrack of my life?

Sköna söndag! Mannen var uppe först, för jag vägrade höra Mayzans tjat om mat, eller vad det nu var. Jag blev alltså serverad kaffe och tidning på sängen och det är alltid en bra början på dagen. Som vanligt började jag nästan genast tänka på mat. Inte att äta genast, hu nej, utan vad jag ska göra till middag. Råvaran var ju redan bestämd, men vad göra med kycklingen?

Efter lite bläddrande i några kokböcker bestämde jag mig för att fylla den med lök, morot, palsternacka, chili, selleri, sechuanpeppar, mirin, sherry, vitt vin och vetekross. Utanpå blev det salt, svart-, och sechuanpeppar och skjuts in i ugnen. Till detta blir det gult ris. Fräser lök i smör och lite olja, tillsätter riset med en skaplig skvätt gurkmeja och hönsbuljong, et voilà!

Min köksfranska är formidabel, som du märker. Allt har jag lärt mig av Råttatouille. Även den filmen föll mig på läppen, men gårdagens "Aladdin" är bäst. Anden är makalöst bra oavsett om det är Robin Williams eller Dan Ekborg som gör rösten. Det hände på den tiden när mina barn var små, att det blev söndagsmys, förutom fredags- och lördagsmys med Disneyfilmer, så jag fick mitt lystmäte.

Just nu är jag synnerligen sugen på att se "Lejonkungen", och undrar om jag kan övertala mannen att det är en jättebra uppladdning inför den nya arbetsveckan? Jag ska ta upp det när jag är klar med detta inlägg. Du kanske vill veta hur det blev med middagen? Tack, alldeles utmärkt!



En liten cf-röra blev tillverkad av purjo- och salladslök, citroncest, selleri, salt och peppar. Fyllningen serverades självklart till och skyn som blev över kommer att hamna i morgondagens pastasås. Det blev riktigt gott alltihop och jag tycker att "vårkänslan" återspeglas ganska väl på tallriken.

Det är inte bara jag som filar på inlägg. Mannen är med i en hemlig grupp, vilket jag tror jag nämnt tidigare, som handlar om musik. Veckans tema går ut på att lägga upp låtar som är typiska för dig, vilka intressen du har och vilket liv du lever. Typ en musikalisk "Mitt livs novell".

Jag får ju läsa inläggen, trots att jag inte är med i gruppen och det är fantastiska historier som avslöjas; många gånger otroligt dråpliga, ibland nakna och uppriktiga och oerhört intressanta berättelser. Jag har funderat lite på vilka låtar som skulle fungera som mina "soundtracks of my life", men måste nog tänka lite till. Kanske denna skulle passa, åtminstone tills för några år sedan?

Tror jag ska lägga lite tid på detta spörsmål och återkomma senare med en liten lista på låtar som beskriver mig och mitt liv. Om jag kan, för jag har inga hobbys, specialkunskaper, nörderier eller intressen som jag spontant kan förknippa med en låt. Kan du? Ju mer jag tänker, desto svårare blir det, särskilt om jag skulle komma med en motivering till mina val.

Jag är rädd för att det skulle bli så deprimerande att ingen orkar ta sig igenom listan. Allra minst jag.
Det kanske finns en eller annan som eventuellt skulle känna sig utpekad, därför ska jag noga tänka igenom låtvalen om de ska bli offentliga...

För övrigt la jag ut vårt torkskåp till försäljning/avhämtning eftersom tvättmaskinen bestämde sig för att utlösa jordfelsbrytaren idag. Det är ju helt logiskt att göra sig av med ett torkskåp när man inte kan tvätta, eller hur? Nja, saken är den att det bara tar upp en massa plats för att härbärgera några toalettrullar och vi vill hellre ha bänkyta.

Så med lite tur blir vi av med skåpet på tisdag, kan ställa tumlaren på dess plats bredvid tvättmaskinen och skaffa en bänkskiva när den nya kommit hem. Dessutom kan vi få upp några hyllor och ett mindre väggskåp istället. Maskinen är 23 år gammal, så den må förlåtas för kortslutningen. Trist med fuktiga lakan som droppar av sig i badrummet, men det kunde varit värre.

Desto mer glädjande att mannen glatt går med på att titta på mitt filmförslag, med orden "allt för dig". Det är kärlek det! Nu ska vi bara hitta filmen i TV-djungeln...

Ha en skön söndagskväll och var rädd om dig!

PS. Det fick bli "Aristocats" istället, men musiken i den är ju bara så bra, så jag överlever.




lördag 12 mars 2016

Pipletare.

Mannen och jag åkte till Frölunda Torg och Lilla Saluhallen idag. Japp, även om det är lördag. Vi var sugna på en god köttbit och där hittar man yppersta kvalitet. Valet föll på kalvkotletter till middagen och dessutom tog vi med en bit svartrökt sidfläsk, samt ett hekto kalkonchorizo hem.
Korven kommer vi att mumsa på med ost och oliver under dagen och kvällen.

Fläsket ska få vara med som smaksättare i en gryta och kanske till morgondagens kyckling. Eventuellt även i dagens rödvinssky, Ska fundera på saken medan jag förbereder potatisgratängen. Eller potatis/palsternacka/jordärtskocka-gratängen snarare. Vi har några torra ostskalkar av bättre sort, vilka ska få göra sällskap med rotsakerna i ugnen.

Resten av anskaffningarna gjordes på Coop, vilket inte hör till vanligheterna, men de hade faktiskt de bästa erbjudandena denna vecka och tack vare rabatthäftet fick vi 10% på hela köpet. Kyckling för 10:-/kg är sällsynt numera, och högreven för 89:-/kg kändes som riktiga fynd jämte dessa:



Mannen valde den ena boken och jag den andra. Gissa vilken som är vilken? Det saknas verkligen inte kokböcker i det här hushållet, men det finns plats för fler. Alltid. Det är mycket mer lustfyllt att bläddra i en bok än att söka på nätet. Även om jag gör det med ibland. Men jag är en bokälskare och kommer alltid att vilja ha böcker i mitt liv. Fysiska böcker ger en bättre känsla.

Vi införskaffade lite vin och öl också idag. En box Lupi Reali till exempel. Det är ett gott friskt vin och för en liten stund sedan skulle jag öppna den. Döm om min förvåning när jag inte hittade någon pip där den brukar finnas. Mannen trodde att jag skojade med honom, när jag stod där och grävde med fingrarna. Jag fick öppna kartongen och vända påsen rätt. Tur det fanns en pip alls!

Nu är det dags att börja med maten, så ha en god lördag var du än befinner dig och vad du än gör!


torsdag 10 mars 2016

Doggybag?

Känns konstigt att komma hem till ett tomt hus. Sånär som på katterna då, men de sprang ett varv runt huset med en gång, så jag hann hänga av kappa och hatt innan de satt på baksidan och ville ha mat. Sedan åt de upp hälften och så var det full fart mot dörren igen. De vet inte riktigt vad som är viktigast, maten eller reviret, så de blir lite ofokuserade vad de än gör.

Mannen är i Norrköööping och informerar/utbildar presumtiva kunder i hur de ska hantera hemsidan för MAG Autoparts, som alltså är hans samarbetspartner, om vi ska hålla det enkelt. Det tror jag är en bra idé, för jag är trött och ska snart sätta igång TV:n och titta på Antikrundan. Känner mig lite antik själv idag. Åtminstone gammal och trött...

Jag önskar jag var en lika bra pedagog som mannen. Han är något av en naturbegåvning, det beundrar jag. Själv känner jag att jag borde ha lite bättre koll själv, innan jag ska lära upp min efterträdare. Fast å andra sidan har jag ofta lärt mig mer av gröngölingar än av fullblodsproffsen, som gör allt av slentrian och inte noterar alla detaljer i arbetsflödet.

Har lovat att finnas till hands för frågor som dyker upp och har uppmuntrat Cecilia att vara med på utbildningarna på webben, som lär vara igång igen. Det ska jag själv vara, för de har liksom kommit i skymundan av olika orsaker. Jag tänker att vi nog har mycket nyttigt att ta del av där, båda två. Mitt nya schema ser ut att ha lämpliga luckor för förkovring.

Jag fick inget riktigt schema igår, inte heller ett kontrakt att rama in och sätta på väggen, men blev så varmt välkomnad av alla, så det gör inget. Det kommer bli långa pass, precis som jag vill ha det och sammanhängande ledigheter, precis som jag också ha det. 10-20 nästan varje pass, men det är ju inget jag inte gjort förr. På Nordby var det alltid så, med skillnaden att jag nästan aldrig fick ledigt...

När jag gav mig själv ledigt blev nästan alltid någon sjuk eller behövde vabba, då fick jag ta de passen eftersom vi var så få och jag kunde inte begära att någon annan skulle jobba mer än de redan gjorde. Det var bättre att jag själv kördes i botten. Jag är ju sådan. och därför inte särskilt bra på att vara chef, för vilken nytta gör man om man går in i väggen?

Nu satte jag ju stopp för det, precis innan näsan slog i. Det är jag faktiskt väldigt stolt över. Det var svårt, för Nordby var lite av min "bebis", eftersom vi hade helt andra förutsättningar än andra apotek och dessutom blev vi styvmoderligt behandlade under en väldigt lång period och fick komma på egna lösningar och tricks för att hålla igång verksamheten och kunderna nöjda.

De medarbetare och kollegor som jag anställde slutade ganska snart efter mig, och nyligen såg jag en annons om att de söker ny chef där. Jag undrar om kunderna slutade komma också. Det hade varit intressant att veta hur det blev egentligen. Jag ångrar absolut inte mitt beslut, bara att jag var så envis, billig i drift och tja, blåögd...

Jag satte ner foten när jag inte fick någon fritid, jag missade inplanerade möten, nöjen och tid med familjen och (blivande) mannen. Det är egentligen helt otroligt att vi blev ett par eftersom vi träffades så sällan första halvåret. Jag antar att det var själarnas gemenskap som gjorde det möjligt. Vi tänker ofta på samma sätt, är ändå olika och har olika åsikter i vissa frågor, men respekterar varandra.

Att det är fiskfredag i morgon och så ofta det är möjligt är vi helt eniga om. Mannen är av den bestämda åsikten att jag bör laga fisken i den här familjen, för att jag har mest erfarenhet och det blir godast då. Jag har ätit fisk som han har lagat till på ett alldeles utmärkt sätt, så jag håller kanske inte med honom fullt ut i denna frågan, men jag protesterar inte...

Dels för att jag tycker det är roligt, dels för att han har rätt. Jag har lagat mer fisk än han och har bättre handlag med den. Det var svårare än du kan tro att säga det. Jag har stora problem med att framhålla mina fördelar och talanger. Inte för att de är så många, men i alla fall. Varför kan jag inte vara lite lagom mallig för det jag är bra på? Jag är en fena på fisk, jag erkänner. Puh!

Jante måste ha växt fast i min axel, för inte sjutton blir jag av med honom. Får jag en komplimang blir jag oftast generad och försöker skoja bort det. Säger någon något snällt om mig eller tackar för något jag gjort tänker jag tyst (eller högt) att det hade ju vem som helst kunnat göra bättre. Varför kan jag inte bara ta emot det och tacka för uppskattningen? För jag blir ju uppriktigt glad att få höra det?

Jag övar nästan varje dag på att ta emot komplimanger och uppskattning. Mannen är jättebra på att ge mig både det ena och det andra, men jag blir generad samtidigt som jag blir stolt och glad. Vad beror detta på? Är det blyghet, dåligt självförtroende, eller en kombination av båda? Jag har faktiskt blivit headhuntad, det borde väl överbevisa min Jante? Kanske, lite, eventuellt...

Ha en god natt, en härlig fredag och skön helg, för det är du värd och jag med! (OJ)

PS. Min nya kollega som jag kommer jobba med, men "aldrig" mer se, förbarmade sig över mig och valde paella på gårdagens middagsbjudning på Tio Pepe. Jag fick en doggybag med det vi och resten av kollegorna inte orkade äta upp:

Ser mindre ut än den var... Tio Pepe är inte alls bara en pizzeria!
















onsdag 9 mars 2016

Lös höna.

Som sagt, det är tur att man har en ledig dag då och då, så man hinner baka och sån't. Märkligt nog är brödet slut i frysen och det är väldigt bra att få sig en frukostmacka ibland. Fördegen gjorde jag igår kväll, det blir enklast så, eftersom jag gärna bakar på skållat mjöl och havre. I allra värsta fall hade man kunnat äta den gröten till frukost...

När jag ändå håller på med det grova artilleriet plockade jag jag fram slökokar'n för att stånka ihop en lunch till mannen och mig:


För en tid sedan började det dyka upp annonser om ekologisk hönsfärs i de stora butikernas reklamblad och här om dagen fick jag med ett paket hem. Funderade ett tag på vad jag skulle göra med färsen och när. Italienska frikadeller i tomatsås och onsdag kändes som en bra idé. Jag utgick från detta recept och det ser lovande ut, tycker jag:

1 burk Mutti-tomater, ingen buljong, riven morot och palsternacka ger god smak och  är nyttigt!
Min vana trogen följer jag inte recept, jag tog en smal chorizo istället för kycklingkorv och uteslöt parmesanen. Jag tyckte färsen var lite för lös, så smältande ost kändes inte helt rätt. Parmesanen får vi ta ovanpå hela anrättningen när det blir dags att äta. Blev förvånad över konsistensen på färsen, eller texturen, som man hör alla prata om nu för tiden.

Höns är ju magra och sega, så jag hade förväntat mig en fastare konsistens. Det ska hur som helst bli spännande att smaka på resultatet. Det lär bli ett par lunchlådor av denna laddningen också, vilket är bra då de har en tendens att försvinna väldigt snabbt. Långa dagar på jobbet, vilket jag föredrar framför korta, kräver en ordentlig lunch. 13 dagar kvar i Lerum/Floda nu. Både korta och långa.

Jag tror att jag börjar min nya anställning 1/4. Vet att jag jobbar 2-3/4 i alla fall. Fast jag kanske får byta bort den 3:e, för att en av mina favoritsystrar ska sjunga med sin kör i Fässbergskyrkan då och det vill vi inte missa! Idag får jag svar på alla frågor hoppas jag, för ska jag träffa alla nya kollegor på Tio Pepe, när en kollega ska avtackas och jag välkomnas i gänget. Det var en fin gest, inte sant?

När jag pratade med min kära Lotta i måndags sa jag att det känns som om 2016 är mitt år, trots att det var en tung dag just då. Fast anställning, 50 år och livet leker. Friskare än de flesta tror jag nog att jag är, det var länge sedan jag var sjuk i alla fall, peppar, peppar. Astman är inget som jag påverkas av i någon större utsträckning, det gäller att medicinera sig klokt och preventivt, samt undvika glass.

Kan jag inte det så åker Bricanylen fram först, den har jag annars bara i nödfall, vilket inte har behövts på flera år. Ganska bra jobbat om jag får säga det själv och det får jag i min blogg.
Nu doftar det nybakt bröd och tomatsås i hela huset och jag erkänner att frukosten glömdes bort, därför kurrar magen högt nu. Mullrar, är närmare sanningen. Mot köket!

Ha en fin dag i solen och var rädd om dig!






måndag 7 mars 2016

Räddad från tråkigheter.

Idag har det hänt så mycket att jag inte hunnit göra det som stod på min "att-göra-lista". Brödbaket strök jag redan när jag låg i sängen och läste GP och drack kaffe som mannen serverade. Jag är ju ledig på onsdag också. Rapporterade till AF och a-kassan och strök dessa punkter, men det var väl de viktigaste, så det var bra att jag hann med.

Sedan ringde Magda och vi bokade en dag att umgås och mysa nästa vecka efter att ha pratat en lång stund om allt möjligt. Jag förberedde varma mackor och laddade för att ta itu med städningen, när Lotta ringde och räddade mig från denna utomordentligt tråkiga uppgift. Efter vårt samtal kom ett nödrop från en magsjuk Klura, så jag gav mig av till affären.

Levererade det hon behövde och tog en tur till Mölndals Centrum för att se hur det går för Ostbutiken och de andra under den massiva ombyggnationen. Det blir fint när det är klart och mannen och jag ser fram emot att få hämta ost och andra godsaker då. Förhoppningsvis får vi möjlighet att delta i en VIP-kväll framöver också.

Klockan var tre när jag kom hem igen och då hade jag verkligen ingen lust att rasta snabeldraken. Tog hand om tvätten istället, så jag kunde stryka den punkten från listan också. Det var en nödvändighet, annars hade jag inte haft rena arbetskläder i morgon. Det gäller att prioritera rätt och det är inte kul att fiska upp skitiga brallor ur tvättkorgen.

Dammråttorna ligger kvar tills på onsdag, när nästa lediga dag infinner sig. Om inte mannen får för sig att göra något åt saken. Vi får väl se hur mycket hans telefoner ringer i morgon...
Ingen av oss vet om det blir något rep heller, därför är morgondagens middag än så länge ett osäkert kort. I alla fall i frågan om vem som lagar till chorizon och hur.

Jag har med andra ord haft tankarna på mycket annat än denna årsdag, inetsad i min hjärna och hjärta för all framtid. Fem år har gått sedan min bäste vän och svåger hastigt och oväntat gick bort. Jag varken ville eller kunde förstå varför han inte vaknade när jag klev in genom dörren för att hämta honom för en tur till Uddevalla tillsammans med min äldste son.

Hur jag genomlevde alla samtal med SOS Alarm, min syster, pappa, polisen, Claes syster och mamma, att köra mitt ex till Vårdcentralen, meddela mina barn som inte var med på plats, är mig fortfarande en gåta. Jag var som en urvriden trasa när jag och min syster äntligen kom hem på kvällen. Tur jag hade henne då och efterföljande dagar.

Idag kan jag lyssna på denna otroligt vackra komposition utan att gråta, men det tog tid. Den spelades på begravningen och du vet ju hur minnen förstärks av ljud, smak och doft. Jag tänker ibland att det inte får spelas någon musik alls på min begravning, så att mina anhöriga slipper bli påminda om den vid "fel" tillfälle. Å andra sidan hoppas jag ju att det ska bli ett så ljust minne som möjligt...

Knepiga saker det här. Man är ju inte odödlig, även om man känner sig sådan. Jag är ju så ung. Eller i alla fall inte särskilt gammal och då tar det emot att tänka på hur man vill ha det den dagen man kilar vidare till nästa dimension. Äktenskapsförord, arv och försäkringar, det är mycket att ordna och planera innan jag lägger hatten på hyllan för gott.

Lev väl och skjut inte upp något till morgondagen (annat än dammråttor), för då kan det vara för sent. Gå inte till sängs osams, var rädd om alla relationer och dig själv.


söndag 6 mars 2016

Blä.

Vissa dagar är liksom bara blä. Igår var en sådan. Ont i yttersta pekfingerfalangen av okänd orsak, vrickade foten när jag bytte om efter jobbet, sedan fanns det inget sevärt på TV, trots alla kanaler. Äpple-tv:n slutade fungera, så mannen blev Kalle Anka och jag blev trött och gick till sängs. Tråkiga nyheter gör ju inte ett "mindre bra" humör bättre heller.

Fast maten som mannen serverade var allt annat än blä. Han är väldigt bra på risotto och kyckling är det svårt att misslyckas med.



Denna dagen började inte heller sådär fint som jag förväntar mig att en ledig söndag ska. Det kom nämligen ingen GP. Därför fick jag nöja mig med gårdagens "Två Dagar", som jag i och för sig alltid sparar till söndag eller måndag, och ett korsord. Sedan lagade jag frunch. Det blev baconäggröra rätt upp och ner i stekpannan och varsin grapefrukthalva.


Idag rimmar jag gristungorna till morgondagens middag, åh det vattnas redan i munnen när jag tänker på den! Eller är det ribbesteken? Den åkte nyss in i ugnen och där får den sköta sig själv en timme innan jag vänder på den och saltar kraftigt. Funderade på att göra något annorlunda, men struntar i det. Ibland blir det bäst med det klassiska.

Tror det finns en burk med rödkål någonstans, annars duger det fint med blomkål och/eller broccoli. Och svart vinbärsgelé, och såsen förstås, samt helt vanlig kokt potatis.

Det gör ont i min finger när jag skriver på datorn. Jag kör inte pekfingervalsen fullt ut, men åt det hållet är det, så det känns inte direkt skönt just nu. Det blir kanske ett kortare inlägg idag av den anledningen. Detta är min söndag-lördag eller tvärtom, med andra ord är jag ledig i morgon, vilket känns bra på fler än ett sätt, således.

Mannen läser bok och Compiz är knävärmare. Visst ser det mysigt ut? Mayzan ligger ovanpå akvariet och blir uppvärmd, hon är definitivt ingen knäkatt, bara sängkatt.



Jag ska gå upp och ta hand om tvätten, så slipper jag störa mannen med det i morgon. En dusch hade nog inte varit helt fel heller. Med lite tur finns det något att titta på när mannen läst ut sin bok. Han är som jag och läser, näst intill okontaktbar, tills dess att boken tar slut. I alla fall om det är en bra bok, annars lägger man ju av.

Ha en skön söndag och ta hand om dig på bästa sätt!


fredag 4 mars 2016

Kalasdag.

Har varit upptagen av kvalitetstid med mannen, det är ju riktigt trevligt och nyttigt. Ibland när det är mycket som händer, eller i vissa fall inte så mycket som man skulle vilja, blir umgänget med med de närmaste lidande av olika anledningar. Kommunikation och närhet är vad doktorn rekommenderar i dessa lägen. Lätt att glömma bort, men ack så viktigt.

Igår åkte vi till Bovall direkt efter jag kom hem från jobbet. Mannen hade ett par mackor klara till mig och jag bytte kläder, sen bar det av. Anledningen var underbara barnbarnet som fyllde två år. Vi fick exklusivt uppvakta idag och det var riktigt mysigt. Födelsedagspresenten gick hem. Vi ville ge något praktiskt och fint. Micke på Skohörnan levererar till både stora och små.

Mormors lilla skrutta
Eftersom jag ska jobba i morgon blev det inga andra besök, utan vi åkte hem för att slippa de värsta köerna genom sta'n på hemvägen. Vi stannade bara på City Gross för att proviantera för helgen och lite till. En ribbestek var nödvändig tyckte mannen och jag håller med. Gristunga för måndagen, så himla gott med potatismos och senap! Dagen kap var dock detta:



Jag minns inte när jag senast åt kokt torsk med äggsås på detta viset. Dryga kilot av skrei i bit fick följa med hem och det blev givetvis över till lunchlådor till oss. Halleluja!

Mannen lagar till kycklingben och portabellorisotto i morgon. Det gör han så himla bra och jag ska sätta mig och bara vänta på att bli serverad hela härligheten! Inköpen idag är veritabla fynd. Fisk à 119:-/kg, kycklingben à 15:-/kg, ribbestek à 55:-/kg och tunga à 40:-/kg, det kan baske mig inte bli bättre eller billigare middagar och lunchlådor för kommande behov.

Ikväll fanns det verkligen inget på Tv att titta på, så det är för väl att "House of Cards" är tillbaka med en ny säsong. Vi är redan inne på tredje avsnittet, så den lär ju ta slut fortare än kvickt, tyvärr. Jag sitter här med datorn i knät och låter inlägget ta den tid det tar. Funderar, så som man gör när man (eller är det bara jag?) tittar på TV.

Funderar på för- och nackdelar med allt, mycket handlar förstås om min arbetssituation. Personalrummet där jag ska börja jobba hyser en mikro, liten kyl, två stolar och ett pyttelitet bord, har genomgång till omklädningsrummmet/toaletten och har faxen på armlängds avstånd och ingen dörr att stänga till om sig.

Å andra sidan är det ett fast jobb på ett apotek som har många kunder och det blir aldrig någonsin långtråkigt. Dessutom får jag löneförhöjning. Underliga äro Herrens, eller vems vägar det nu är. För ett år sedan var jag för dyr, nu har min lön ökat med 1300 kronor i månaden. Trängselskatten är snart ett minne blott och det ser jag som ytterligare en reell löneökning med ca 300 i månaden.

Fördelarna är större än nackdelarna, uppenbarligen. Ostörd matplats är av underordnad betydelse när den högre lönen tillåter en sushilunch då och då. Det finns fler matställen att spendera lönen på om jag så önskar. Men du känner ju mig, det kommer inte bli några utsvävningar. Det finns mer angelägna saker att lägga pengar på. Som en semester...

Ha en fortsatt skön fredag och helg! Ta hand om dig och din omgivning och ta aldrig någon för given. Jag återkommer vid tillfälle.

PS. Förlåt, pappa. Nästa gång tar vi gärna en fika :)






tisdag 1 mars 2016

Livrädd.

Idag är jag ledsen, arg och bedrövad över hur människor beter sig när en medmänniska och min och mannens mycket avhållna vän svimmar inne i en stor Ica-butik. Ingen, jag upprepar ingen reagerar. Åtminstone inte med att försöka hjälpa henne, men förmodligen genom att ta en omväg för att de inte "hade tid" eller var "rädda".

Rädda för ta emot tacksamhet från en människa som under flera år har försökt få medicinsk hjälp att förstå och acceptera feber, yrsel, värk och medvetslöshet, vilket är hennes vardag? Hon är söt, glad, lagom knäpp och luktar gott. Det finns ingen som helst ursäkt för att låta bli att hjälpa denna underbara människa, som har hur mycket empati som helst för de patienter hon möter på sitt jobb.

Skäms, ta mig fan! Det är inte konstigt att det ser ut som det gör i Sverige nu, med denna självupptagenhet, arrogans, ignorans och uppnästhet. Jag är så upprörd att jag snart jobbat mig upp till en hjärtinfarkt, men vem bryr sig? Jag är rädd, rädd för att jag kanske inte får hjälp att klara livet om jag drabbas av plötslig sjukdom och är utan mannen eller vänner. Ska det vara så?

I min handväska har jag en andningsmask för det fall jag skulle behöva återuppliva en medmänniska som av vilken anledning som helst behöver det. Ramlar någon ihop inför mig hade jag blivit förskräckt, men aldrig hade jag vänt på klacken eller tagit en omväg. Hur skulle du vilja bli behandlad om det var du som svimmade på en offentlig plats med mycket folk i rörelse?

Tänk om din son, dotter, syster eller bror ignoreras om de segnar ner på torget, i butiken eller på bussen? Eller ska vi ta fram det allra starkaste kortet, nämligen mamma eller pappa för den som inte har barn? Det spelar ingen roll vilken religion, kultur eller samhällsklass, mamma och pappa är nästintill helgonförklarade och ve den som behandlar dem illa.

Hur vet man då om människan som svimmar mitt framför ögonen är någons mamma eller pappa? Det gör man inte och handen på hjärtat, ska det spela någon roll? Är den människan inte lika mycket värd som du själv, dina barn, dina föräldrar, dina syskon eller bästa vän? Har alla glömt den gyllene regeln att det du vill att någon ska göra mot dig, ska du också göra mot dem. Hur svårt är det, egentligen?

Annars är det bra, hjärtat är intakt, det är tur det finns mediciner för mig som håller det i schack. Önskar så hett att min vän får en adekvat utredning, diagnos och behandling, så hennes liv och hälsa förbättras och att folk slutar upp med att vara så egoistiska, fega och flata.

För övrigt har jag beslutat mig för att inte delta i #blogg100 i år. Jag känner att jag inte har tid och ork. En månad kvar att jobba i Floda och Lerum och jag ska lära min efterträdare allt jag kan. "Tja, det lär ju ganska fort". Sedan ska jag lära mig allt om Kungsmässan och då blir jag trött i mössan. Så nej, jag inser mina begränsningar och drar mig tillbaka.

Ett inlägg om dagen i 100 dagar är svårare än man tror. Första året var det lätt, då var jag arbetslös, året därpå blev det lite svårare, men det gick ju. Jag skriver vidare när jag vill, kan och måste, för min egen skull och några till. Taggar med #bloggswe som vanligt och postar på fb och Google+. Har inte löst problemet med inbäddade bilder, men jobbar på saken.

Mannen lagade pastagratäng med kassler idag, men jag glömde fota den. God var den i alla fall! Nu kom jag på att jag kommer att bli av med bäste fiskhandlar'n när jag slutar i Floda. Hur ska det gååå? Finns det någon bra i Kungsbacka/Kungsmässan?

Ha en god natt, fin onsdag, lev väl och gör gott!