Andas.

Vill börja med att önska alla en god fortsättning på julen, för att detta kan bli ett långt inlägg och då vet man aldrig var man hamnar. Det har gått närmare en månad sedan förra inlägget och det beror helt och hållet på att jag har jobbat som en gnu på Apoteket och förberett julmat de få dagar jag varit ledig. Julafton skulle ju firas hos oss i år och då blir det lite mer än Jansons frestelse...

Mannen hittade snyggaste granen <3

Men om vi börjar där vi slutade sist, kanske? Var det nu var. Jo, jag har vikarierat på Apoteket som ligger i anslutning till sjukhuset i Uddevalla under hela december månad och det har varit spännande och givande. Det tar 40 minuter att köra om väglaget är okej. Jag känner att där är nog min smärtgräns nådd för pendlande numera. (Tjugo minuter är perfekt.)

En av de sista dagarna råkade jag ut för en slangning på personalparkeringen under dagtid och det var mindre roligt. Bilen talade om att jag hade 11 mils körning kvar med det som fanns i tanken, så planen var att tanka på hemvägen, eftersom jag var lite sent ute på morgonen. Det kanske var tur, eller så var det därför ärthjärnorna till tjuvar gjorde som de gjorde efteråt.

Jag startade bilen och blir upplyst om att det är hög tid att tanka. Det är alltså inga 11 mil kvar utan det står "low range". Märkligt! Nåväl, jag skulle ju ändå tanka, så jag åker till St1 och vad får jag se där, när jag skruvar av tanklocket (!)? En bit slang sitter nedstucken i röret så att all tankning är omöjlig. Men för tusan hakar?! Jag har en tång i min handväska, men den är för liten...

Ser en arbetsklädd kille och frågar desperat om han har verktygen med sig i bilen, vilket han inte har, förutom en något större tång än min. Han kan i alla fall lirka upp slangen en bit innan det blir tvärstopp. Slangen sitter ohjälpligt fast och jag kan fortfarande inte tanka...

Lite längre bort ligger en verkstad, så jag kör dit i förhoppningen att alla inte har hunnit gå hem. En glad och hjälpsam kille följer med mig ut till bilen och sliter en bra stund för att med hjälp av vajrar få slangen att räta ut sig så att den går att dra ut. Min tacksamhet vet inga gränser, men han vill inte ha något för besväret. "Kom förbi med några bullar någon dag". Gissa om jag ska bjuda på bullar!

Mannen har beställt ett låsbart tanklock till mig. Det kom i ett demolerat paket förra veckan. Xenonlampan var dock borta, liksom en tempgivare och blinkerskam. PostMord har gjort det igen, alltså. De påstår att emballaget var för dåligt. Skulle inte tro att Hansen Racing använder undermåliga emballage till alla sina kundförsändelser, det är dålig ekonomi i det! Just detta paket var dessutom packat av en kollega till mannen, så PostMord är som vanligt ute och cyklar...

Lite roligare uppdatering är att mannen och jag numera är Boffa och Farmor till en ljuvlig liten gosse. Vi ska hälsa på honom, och för all del föräldrarna, snart. Den nyblivne farbrodern följer också med, såklart. Det är ett himla pusslande för att få till det, när de bor så långt bort. Jag tycker de borde flytta närmare. Speciellt nu, med vårt barnbarn. Fast jag anar att svärdotterns släkt inte håller med mig.

Samma dag detta underverk kom till världen gjorde jag paté till julbordet. Den bästa hittills, faktiskt! Snygg blev den med. Någon tycker den ser ut som en tvättsvamp, ytterligare någon som en tegelsten. Vad tycker du?

Också ett litet underverk?

Spelar ingen roll hur den eller annan mat ser ut, så länge det är gott! Och med Cumberlandsås och cornichons är det extra mumsigt.

Samma dag gjorde jag oxsvanssoppa i slökokar'n för att ha dagen efter. På kvällen åkte jag till Vann och avåt ett julbord tillsammans med ett antal arbetskamrater från både Hunnebo och Munkedal. Ett par av oss fick ingen julmust till maten, ty den "tog slut i helgen och bilen kommer inte förrän i morgon", det vill säga på torsdag. Däremot hade de Grythyttans buteljerade stilla vatten på borden.

Enligt min mening går vårt kranvatten alldeles utmärkt att tappa upp på flaskor eller karaffer och servera som bordsvatten. Då hade de kanske haft budget till ett större lager julmust, men det är väl bara jag som är tråkig och tänker praktiskt och ekonomiskt. Själv drack jag öl till maten, för jag samåkte med en kollega och vi hämtade upp ytterligare en på vägen. Miljövänligt och ekonomiskt.

En som är miljövänlig och ekonomisk är min svärmor. Ibland kan jag tycka att samlandet på plastburkar går till överdrift, men det är en petitess. Dessvärre har lilla mamma blivit så trött och kraftlös på sistone att hon inte orkade komma till vårt julfirande igår. Men jag kan ha kommit något på spåret och har diskuterat med doktorn om det kan handla om postpoliosyndrom. (PPS.)

Doktor Emma har beställt extra provtagning för att kolla upp detta, därför åker jag direkt från Apoteket i Munkedal och hämtar svärmor på torsdag så vi hinner till VC innan klockan tre då labbet stänger. Måtte vi ha hittat orsaken till denna abnorma trötthet och utmattning, samt att hon svarar på behandlingen i sådana fall. Det var ju inte såhär det skulle bli när hon sålde huset och flyttade hit!

Arbetsterapeuterna har besökt svärmor två gånger och haft med lite hjälpmedel. På fredag kommer den hett efterlängtade rullatorn för inomhusbruk, hurra! Mannen ska göra en extra hylla under ett av köksskåpen, så det blir lättare att nå och att det blir mer fri arbetsyta på bänken. Klarar man inte kamma sig ens, är det omöjligt att hämta saker på hyllor över axelhöjd.

Som du ser är julefriden total här hos oss. Jag ska också sätta mig med min bok när detta inlägg postats och för en timme inte tänka på vare sig tvätten som ska hängas upp eller diskmaskinen som ska tömmas. Sedan ska vi äta rester. Julmaten tog inte slut, fast vi som vanligt delar med oss av alla härligheter som alla bidrar med.

Sonen sa idag, innan jag skjutsade hem honom, att det nog var tjugo år sedan han firade julafton hemma hos sin mamma. Han har nog rätt. Vi har länge firat julafton hemma hos min mamma och pappa, samt i några få fall hos en av mina favoritsystrar. Sannolikt kommer julaftnarna i framtiden firas hos oss, eftersom vi har mest plats och inte mig emot! I år startades en ny tradition, minsann.

Ta väl hand om dig och din omgivning nu och njut av allt gott, fint och vackert. Att andas och bara vara är fina grejer! Pax Vobiscum!

Pajade planer.

Tredubbla doser astmamedicin, acetylcystein och luftrörsvidgande har äntligen fått lungorna att bestämma sig för att lugna ner sig och stanna kvar innanför mina nästan sönderhostade revben. Mannen har varit orolig för mig, det var nämligen såhär jag lät när jag för fyra år sedan till slut fick inse att jag nog måste gå till doktorn och kolla upp mig. 

Det var ett himla tjat på mina systrar på julaftonen, så jag fick lova dem det, annars...
Har man astma är ens luftrör extra känsliga och en förkylning kan bli ganska jobbig, därför är det tur att jag har ett ypperligt immunförsvar, med tanke på hur många sjuklingar jag träffar på jobbet. Jag stannar hemma imorgon också, men jobbar lördag och söndag. Det är planen i alla fall. 

Om vi inte hade blivit sjuka, skulle vi ha varit hemma hos min dotter idag och lagat mat till familjen, och framförallt överlämnat presenter till vårt barnbarn som fyller tre år imorgon. Ja, jag skriver min dotter och vårt barnbarn, för mannen är inte pappa till mina barn, men han har varit med från början i barnbarnens liv och är deras Boffa, det vill säga Bonusmorfar. 

Det busas och jagas i skräckblandad förtjusning så Boffa blir alldeles slut. Trist att vi skulle bli sjuka just nu, men det går fler tåg. Jag är övertygad om att Jonna kommer att bli rikligt försedd med presenter ändå, och tycker det är roligt att få paket vilken dag som helst. 

Maten de senaste dagarna har varit den enklaste möjliga. En köttgryta som fanns i frysen blev räddningen i förrgår. 

Mannen hämtade korrrv och potatis igår och räddade oss från svältdöden. Det blev snabbmat igen alltså. 

Ingen av oss brydde sig om att strössla med grönsaker eller annat, och maten intas i tv-soffan medan vi betar av säsong efter säsong av Homeland. Vi ligger alltid långt efter "alla andra" när det gäller serier och sådant, men mannen började titta när han var ensam hemma och hade tråkigt förra helgen jag jobbade. Jag fastnade också och nu sitter vi ordentligt fast i serie-träsket. 

Dock inte värre än att vi avbröt vårt maraton för att titta på "Mästerkocken" igår. Det går ju inte att missa. Annars är det nog bara "På spåret" som vi följer så slaviskt det går, med tanke på mina arbetstider. Tur att vi har Apple-tv, Netflix och allt vad det heter, så vi kan titta på vad vi vill, när vi vill och hur vi vill. 

Nu ska jag gå och duscha, sedan får jag vila en stund innan det blir paj till middag och mera Homeland. Pajen ska fyllas med kalkon (har jag sagt hur mycket jag tycker om rester?), några skinksnuttar, svamp, purjo, paprika, ost och övrigt jag hittar i kylen som känns lämpligt att blanda ner. Det bästa med paj är ändå fyllningen... 

Ha en fin torsdag och en ännu bättre fredag!

 

Kattkräk.

Hemma i Hagen igen efter en andra utflykt med katterna. De gillar inte min bil lika mycket som mannens pansarkryssare, uppenbarligen. I Kungälv fick jag köra av motorvägen och sanera båda burarna hjälpligt, medan mannen höll katterna i skinnet i framsätet. Visserligen en åt gången, men ändå. Regnet strilade och där utanför på parkeringen stod jag med mina servetter.

Antingen gillar de inte att jag kör diesel, eller för att Pärlan är mindre. Troligen beror det mer på motorns frekvens och en något stötigare färd i min lilla bil. En pansarkryssare har en helt annan fjädring och en V8 låter helt annorlunda, såklart. Jag känner mig ändå lite förnärmad över kräkningarna. Krä(n)kt, rentav...

Jag är också bitter över att kantarelljakten tog slut nästan innan den börjat på grund av regn och att fångsten nästan totalt uteblev. Mannen hittade en handfull och jag själv en. Ja, en.

Men det blev i alla fall en omelett till frunch idag med dem som fyllning jämte Compiz kalkonskivor.
Han får ju hjärtmedicin varje dag, inlindad i en bit kalkonpålägg och eftersom vi hade ett nytt paket hemma, tyckte jag det var onödigt att kackla om att köra tillbaka tio skivor till Hagen. Krassen och salladsbladen är från vår lilla pallkrage, förresten.

Vad har vi gjort i helgen, förutom att misslyckas med svampjakten? Ingentingen. Och jisses, så skönt det var! Vi har suttit och läst varsin bok i soffan. Inte ens lagat mat, eftersom jakten råkade förläggas åt Kustcharken till. Vi hämtade diverse salamis där innan vi genomblöta styrde kosan mot Bovall igen. Ostar hade vi med oss och denna gången kom jag ihåg marmeladerna också.

I fredags kväll värmde jag bara på gamla synder i form av grillade ribs, vilka snällt väntade i frysen. Mannen hämtade bröd och smör medan jag gjorde en liten gucka med paprika. lök och krasse. Då vi anlände relativt tidigt och ingen av oss kände för att starta TV:n började vi läsa ganska omgående. Jag har fastnat i vinkelvolten och läser Michael Connely's svit med Harry Bosch som huvudperson.

Jag hade klarat mig relativt väl som polisdetektiv, inbillar jag mig i alla fall. Fast ibland blir jag fullständigt överraskad av vändningarna, det måste jag medge. Mannen började läsa Pestens tid av Stephen King. "Bara" drygt 700 sidor och i skrivande stund har han 100 kvar ungefär. För omväxlings skull läser han på svenska och jag på engelska.

Jo, vi har träffat min dotter och vårt barnbarn Jonna också. Varför skriver jag "min dotter" och "vårt barnbarn", undrar du kanske? Det är så enkelt som att dottern är min och har en pappa som inte är min make, men barnbarnet har mannen varit med om från hennes allra första dag. Det gäller hennes storebror också, för den delen. Boffa kallas han och det är han. Bonusmorfar, alltså.

Vi var på lekplatsen intill och när Jonna tröttnat på att leka bjöd hon oss på muffins innan de åkte vidare och vi packade in oss och katterna i bilen igen. Lite osäker på hur hemfärden skulle gå var jag allt, men den gick mycket bättre än resan dit. Jag har nog aldrig kört så lagligt som idag. Till och med under tillåten hastighet. Vad gör man inte för de fyrbenta små kräken?

I Bovall gäller för övrigt helt andra regler än hemma i Hagen. Fönsterbrädor, bänkar (köksbänkar undantagna) och bord är tillåtna att tassa på, åtminstone om det inte står mat på borden. De måste ju få en chans att sniffa på omgivningarna och lokalisera sig någorlunda. Balkongen är också tillåten att uppehålla sig på, fast under uppsikt. Och Compiz gör oss sällskap i sängen, bara en sådan sak!

Stannade till på Torp för att hitta middagsmat på City Gross på vägen. Jag sprang in medan mannen vädrade katterna. Det var en besvikelse att hitta nästan enbart tomma kötthyllor. Jag borde kanske ha slagit till på oxkinderna, men begränsad kylförvaring den närmaste timmen gjorde att de fick bero. Fyndade dock kyckling som fick bli dagens rätt tillsammans med quinoaröra.

I morgon börjar och slutar jag tidigt på jobbet, då ska jag se vad Kronans Fisk har att bjuda på. Det känns som om det är en fiskdag i morgon. Sedan är jag ledig i tre dagar till, så det kan hända att det blir nya svampjakter. Kanske en utflykt till Västerlanda till och med? Vi har en vän där och han har en kantarellhund. I jakten på skogens guld är allt tillåtet...

Hoppas allt är väl med dig och att du mår bra!

Grädde på moset.

Det märks att det är vår i luften. Jag är bustrött och hängig, men tacksam för att näsan inte gått i strejk än. Tyvärr är det inte över på länge än och björken är ju värst av allt. Jag är självklart preparerad och förberedd för alla eventualiteter. Det tog mig ett antal år att komma ihåg att jag är allergisk och blir inte lika förvånad längre. Jag sa väl att man blir trög i huvudet av pollen?

I morse vaknade jag alldeles för tidigt igen, men det var inte Mayzans fel. Det var blåsans och nöden har ju som bekant ingen lag, det var bara att knata iväg och sen var det lögn att somna om. Det var en ovanligt lugn dag på jobbet, men den började å andra sidan tidigt. Tur att den slutade tidigt också. Åkte hem och placerade mig på kökssoffan och bläddrade i korsordstidningarna i lugn och ro.

Maten var den snabblagade sorten idag. Vitvinssåsen fick ju puttra till sig en stund förstås med resten av sparrisarna vi fyndade härom dagen. Färsk pasta kokar klart på ett kick och jag hann precis rulla laxrosor och rädda ruccolan från kylskåpsdöden. Den är så känslig...

Mannen repar med Magnus Lindberg-bandet, så det blev en ovanligt tidig middag hos Elissons. Diskade upp efteråt och nu sitter jag här på rumpan igen och skriver, när jag borde öva på basen. Men jag känner mig själv, jag är okoncentrerad och då är det ingen idé. På onsdag får jag en ny chans för då har jag haft två lediga dagar och tankat barnbarn-energi.

Lille Wille fyller nämligen fyra år och det måste vi ju fira. Jag ska slå in paketen sen, om jag orkar. Har hela dagen i morgon på mig också. Det är ju nästan inte klokt så mycket ledighet jag har! Först tre dagar, jobbar en, sedan två lediga till. Jag förväntas delta på ett möte på torsdag, annars börjar den "olediga" perioden på fredag, ledig måndag, jobbar tisdag-torsdag och så börjar det om igen.

Jag har ju också turen att ha en man som bestämmer sina arbetstider själv och kan jobba varsomhelst. Därför kan Boffa följa med hem till våra barnbarn vilken dag som helst och det tycker jag är alldeles lysande. De busar så bra tillsammans och det är härligt! Själv är jag mer den bokläsande mormorstypen, vilket påminner mig om att vi måste skaffa barnböcker till "sommarstugan".

Nu fick jag en svår barnbarnslängtan, skönt att jag slipper vänta länge tills jag får klämma och pussa på dem!

Det är dags att avsluta detta inlägg med att önska dig en god kväll och natt, samt en underbar tisdag!

 

Trädkok.

Tillbaka från sommarstugan och finbesök av barnbarn och syster med pojkvän. Visst säger man pojkvän även om han är över femtio? Mannen var min pojkvän tills jag flyttade in, då blev han min sambo. Jag är så glad för min syster skull, han verkar lagom vettig och är helt såld på henne. Vilket inte är konstigt alls, min syster är en toppensnäcka och dessutom väldigt rolig.

Barnbarnen och deras mamma kom och åt lunch med oss idag. Lika mysigt varje gång och mycket bus blir det. Kuddkrig med Boffa, medan jag kokade träd, dvs broccoli, och efter maten blåste vi såpbubblor på balkongen och åt godis. De skulle åka vidare till Ikea och vi åkte vägen om mina päron och fikade på vägen hem, vilket också är lika trevligt varje gång.

Jag nickade till i bilen, så trött är jag alltså fortfarande, därför är jag ytterst tacksam för ännu en ledig dag i morgon. Då ska jag baka bröd, men inte någon annan nytta. Hoppas jag. Fast jag får nog proviantera och laga mat, men där vet du ju att matlagningen inte är en börda. Vi behöver en ny matlista också, så mannen och jag får slå våra kloka huvuden ihop och lösa det...

Sov så gott, det ska jag göra!