Soffhäng?

Idag har vi varit och tittat på soffor på Möblera i Agnesberg. Vi hittade en soffgrupp som var snäppet bättre än på Blooms i Kållered. Men nu hittar jag den inte online, till min förtvivlan. Nå, vi får ringa och beställa, för enligt den trevlige mannen i butiken är det närmare två månaders leveranstid på dem, men just det gör inte så mycket, vi lär ha annat att göra än att hänga i soffan...

På hemvägen åkte vi till garaget och hämtade sommardäcken och mattorna till mannens pansarkryssare. Den hämtas av en köpare ikväll och Chevan står utanför, den hämtade vi igår. Nu är det bara min Pärla som ska säljas också, så hör av dig om du vet någon som behöver en fin Clio från 2011. Endast en ägare, det vill säga jag, och den har genomgått all service enligt protokollet.

Jag ska ju få en ny(are) Cadillac, men det vore trevligt att bli av med Pärlan samtidigt, för fem bilar är en för mycket. Speciellt som de båda bruksbilarna är ganska stora och vi kanske inte första läget kan använda garaget till just det det är avsett för. När jag räknar alla packade flyttlådor och allt annat som inte kan packas inser jag att det kommer bli svårt att få in ens en liten bil i garaget.

88 kartonger har jag packat i nuläget. I köket gapar vissa hyllor tomma och en del lådor har tömts på sitt innehåll. Vi äter bara sådant som hittas i frysen. Idag blir det till exempel hamburgare med bröd. Kycklingen som jag lagade i lördags är fortfarande inte uppäten, men det kändes som att det räckte att smaka fågel tre dagar i rad.

Halvslak grönkål, svamp och rödlök hittade jag i kylen...

Paj blev det således i söndags och halva den vi åt till brunch igår.

På måndagen snodde jag ihop en pastasås av en bröstbit av kycklingen, morot, lök, thaibasilika, ärtor, palsternacka, curry, gurkmeja och cf.

Igår värmde jag revben som grillats vid något tillfälle och risotton från i lördags späddes ut och värmdes varsamt, vilket betyder att vi blev av med ännu mer rester och blev lagom mätta på kuppen. Jag har hittat små burkar med buljonger som jag glömt att de fanns. Vissa har använts i maten, men andra har gått ett nesligt slut till mötes i avloppet. Det gör lite ont, men frysen ska tömmas.

Oj, vad hungrig jag är nu, känner jag! Jag tror jag ska dra mig ut i köket och fixa till de där hamburgarna nu. Grilla hamburgerbröd, göra en dressing och hugga upp tillbehör tar en stund, men inte alltför lång stund...

Auf Wienerschnitzel!

Tappade sugar.

Då är det söndag idag, om jag räknat rätt. Jag ska inte jobba (utanför hemmet) på ett tag, så det är egentligen inte så noga vilken veckodag det är. Har pysslat med adressändring idag, samt sökt sommarjobb, vilket innebar att jag fick uppdatera mitt CV och PB (Personligt Brev). Jag inser att jag har säkert 20 olika varianter beroende på vem som ska ha dem.

Det kan vara läge att rensa där också nu, och behålla ett par varianter bara. Uppenbarligen funkar både CV och PB som de ska, ty i fredags ringde en kvinna från Munkedals kommun och ville höra om jag var intresserad av att jobba på äldreboende. Jodå, det går nog att få ihop med den andra timanställningen, sa jag.

Hon skulle ringa min referent och sedan höra av sig igen. Hon är så välkommen så! Sommarjobbet jag sökte är för Apoteket AB och jag valde Fjällbacka, Uddevalla, Lysekil, Munkedal och Hunnebostrand först och främst. Det ska bli spännande att se om jag får napp. Personlig assistent kan jag också tänka mig att jobba som, men ingen har hört av sig angående de tjänster jag sökt, än.

Mannen har köpt sig en pickup. Lite skavanker här och var, men vad annat kan man räkna med på en 30 år gammal bil? Huvudsaken är att den inte är ett vrak, mannen är ju ganska händig och han, om någon, vet ju var han får tag på delarna. Det är ju liksom hans jobb. Det blev Sotarmästaren glad över att höra när vi talades vid av helt andra anledningar, nämligen fiber och ComHem-paket.

Så kan det gå. Nu vet han dessutom vem mina föräldrar också, så vi ska nog komma bra överens. Jag brukar komma överens med de flesta ändå, men ibland har det sina fördelar att "folk" vet vem man är och var man hör hemma. Personliga kontakter är oftast mycket mer effektiva än de officiella kanalerna, åtminstone när det gäller att söka jobb och hitta hantverkare som är pålitliga.

Annars då? Just nu präglas hemmet av tappade sugar. Mannens rygg är dum och bråkar. Jag vet inte i vilken ände jag ska fortsätta packa och då blir inget gjort. Men jag är inte så orolig för det. Mycket är redan klart och som sagt, jag ska ingenstans kommande vecka. Så jag får spotta upp mig till i morgon och ta fram den berömda envisheten och bara få det gjort.

Igår lagade vi till en annorlunda middag, så till vida att fyllningen i kycklingen från Bosarp på 2,3 kg innehöll både citron- och blodapelsinfiléer, chili, thai-basilika och koriander. Förutom shiitake och champinjoner, sherry (ständigt denna excellenta smakhöjare!) och mirin, för att balansera upp syran.

Mannen gjorde en  risotto som var väldigt god och helt utan krusiduller, eftersom smakerna koncentrerade sig till fågeln. Som du förstår blev det en hel del över av pullan, så idag blir det paj av en del av resterna. Det som inte går åt idag får kanske stoppas i frysen, eller bli smörgåspålägg.

I fredags hade vi besök av min gamla vän och kursare C. Det började med fika vid halv fem och slutade med middag halv nio och slutade med hennes hemgång strax före midnatt. Vi hade mycket att ta igen. Förhoppningsvis kommer hon och hälsar på i Bovall till sommaren, igen. En gång för länge sedan när vi pluggade kom hon och tre andra och hälsade på mig där, bara ett stenkast från vårt nya hus.

Det har runnit mycket vatten under broarna sedan den tiden, men vi försöker att träffas då och då, för att inte tappa kontakten helt. Det skiljer femton år mellan oss, men det har ingen betydelse varken nu eller då, när vi träffades på Medicinareberget. En i "gänget" är lika gammal som jag, men de andra är ännu yngre än C. Roligt har vi haft och mycket har vi gått igenom och mycket kan fortfarande hända.

Nu ska jag försöka få ihop den där pajen bland annat, så på återseende, hoppas jag!

Dumstrut 2.

Jag överlevde helgen, det var ju bara åtta timmars arbete per dag och idag är det min favoritmåndag. Det vill säga, den lediga. Hurusom man kan kalla den ledig, när det brukar vara tvätt-, handlar- och städdag. Idag är det inte så mycket tvätt i korgen att det stör, mat finns det för ett par dagar till och vore det inte för att det knastrar under tofflorna, så hade jag gjort ingentingen hela dagen.

Annan typisk syssla på lediga måndagar är att skicka kassakort till a-kassan. Det har jag gjort. Jag tog även tag i ett bankärende, vilket jag skjutit på framtiden ett tag, ty det innebar att ringa till min bank. Det är ju oerhört praktiskt med mobilt bank-id, men uppenbarligen måste sådana också uppdateras och nedräkningen började för långt över en vecka sedan.

För att uppdatera skulle man helt enkelt plocka fram sitt lilla digi-pass och följa instruktionerna. Det var bara så att jag totalt glömt min kod för att komma in i den. Blankt, tomt och noll. Sådana saker brukar ju sitta någonstans i bakhuvudet, men icke! Så, jag provade med en trolig kod. Nehej. Då måste det vara si. Hoppsan, inte det? Då är det så, istället.

Alls icke så, vilket innebär att man uttömt sina chanser och måste bita i det sura äpplet och ringa sin bank. Jag tycker inte om att prata i telefon, därför har jag skyllt på tidsbrist, sjukdom och allt möjligt för att slippa ringa. Med arton dagar kvar kan jag tycka att det börjar brinna i knutarna, ifall det skulle bli något krångel på vägen.

Varje gång jag äntligen gör det jag drar mig för, blir jag lika arg på mig själv. Den eller de som sitter i andra änden av telefonlinjen är inte elaka, missunnsamma eller illvilliga. De vill mig väl (tro sjutton det, jag är ju kund och betalar för deras tjänster) och är hur hjälpsamma som helst. Så även idag. Problemet löst senast i slutet på denna vecka, således i god tid innan en smärre katastrof kunnat ske.

Ovanstående är ett sällsynt exempel på mannens och mina olikheter. Han ringer hellre och pratar direkt med folk och påstår sig vara den mest analoga människan i världen, vilket jag tycker är ganska lustigt, eftersom största delen av hans arbete är digitalt baserat. Visserligen ringer hans kunder och ber om råd och hjälp, men tanken är ändå att de ska lägga ordern själv, på nätet.

Den stackars mannen har varit riktigt sjuk under helgen, men har ändå lyckats skämma bort mig med god mat när jag kommit hem. Att han sovit 10-12 timmar efteråt är ett tecken på hur det tagit på krafterna. Igår fick jag köttbullar i tomatsås tillagat i slökokar'n. Han var inte alls nöjd med resultatet, men jag hade verkligen inget att klaga på. Jo, kanske lite mer salt i smeten, men man kan salta efter.

I lördags åt vi Buffalo chicken wings och en sallad. Det var också alldeles utmärkt!

I fredags var det fiskdag, som vanligt. Min mobil krånglade så det finns ingen bild på den stekta långan med vitvinsås och amandinepotatis. Däremot kan jag visa bilden av pajen jag gjorde i torsdags.

Det var den bästa paj jag någonsin gjort! Förutom min idiotsäkra champinjonpaj, då. Jag är, som du vet vid detta laget, inte bra (alls) på att hålla mig till recept, därför var det en liten chanstagning. Hur mycket äggstanning ska man ha till en paj med kalkon, svamp, selleri, paprika, chili, purjo och tre sorters ost? 3 eller 4 ägg? Jag valde 4 till knappt 2 dl mjölk. Det blev perfekt!

En liten fadäs inträffade dock och hade sånär gjort mig en fingertopp fattigare. Mitt i purjolökshackandet får jag en hostattack och slutar inte hacka, utan skär av mig en bit av pekfingernageln och lite till. Tur att kniven var ruskigt skarp, för jag hann hämta första hjälpen i form av LTX (googla!) och snurra runt toppen innan det började blöda rejält.

Jag kände mig lika dum då som idag. Klantigt att inte vänta ut hostattacken, men den kom hastigt och ja, vad ska jag säga, hjärnan var inte på min sida i torsdags. Idag känner jag mig dum för att ha skjutit upp något som jag inbillar mig ska bli obehagligt och tröttsamt. Jag ger mig själv en dumstrut och ställer mig i skamvrån...

Ha en fin måndag och var rädd om dig!




 

Pajade planer.

Tredubbla doser astmamedicin, acetylcystein och luftrörsvidgande har äntligen fått lungorna att bestämma sig för att lugna ner sig och stanna kvar innanför mina nästan sönderhostade revben. Mannen har varit orolig för mig, det var nämligen såhär jag lät när jag för fyra år sedan till slut fick inse att jag nog måste gå till doktorn och kolla upp mig. 

Det var ett himla tjat på mina systrar på julaftonen, så jag fick lova dem det, annars...
Har man astma är ens luftrör extra känsliga och en förkylning kan bli ganska jobbig, därför är det tur att jag har ett ypperligt immunförsvar, med tanke på hur många sjuklingar jag träffar på jobbet. Jag stannar hemma imorgon också, men jobbar lördag och söndag. Det är planen i alla fall. 

Om vi inte hade blivit sjuka, skulle vi ha varit hemma hos min dotter idag och lagat mat till familjen, och framförallt överlämnat presenter till vårt barnbarn som fyller tre år imorgon. Ja, jag skriver min dotter och vårt barnbarn, för mannen är inte pappa till mina barn, men han har varit med från början i barnbarnens liv och är deras Boffa, det vill säga Bonusmorfar. 

Det busas och jagas i skräckblandad förtjusning så Boffa blir alldeles slut. Trist att vi skulle bli sjuka just nu, men det går fler tåg. Jag är övertygad om att Jonna kommer att bli rikligt försedd med presenter ändå, och tycker det är roligt att få paket vilken dag som helst. 

Maten de senaste dagarna har varit den enklaste möjliga. En köttgryta som fanns i frysen blev räddningen i förrgår. 

Mannen hämtade korrrv och potatis igår och räddade oss från svältdöden. Det blev snabbmat igen alltså. 

Ingen av oss brydde sig om att strössla med grönsaker eller annat, och maten intas i tv-soffan medan vi betar av säsong efter säsong av Homeland. Vi ligger alltid långt efter "alla andra" när det gäller serier och sådant, men mannen började titta när han var ensam hemma och hade tråkigt förra helgen jag jobbade. Jag fastnade också och nu sitter vi ordentligt fast i serie-träsket. 

Dock inte värre än att vi avbröt vårt maraton för att titta på "Mästerkocken" igår. Det går ju inte att missa. Annars är det nog bara "På spåret" som vi följer så slaviskt det går, med tanke på mina arbetstider. Tur att vi har Apple-tv, Netflix och allt vad det heter, så vi kan titta på vad vi vill, när vi vill och hur vi vill. 

Nu ska jag gå och duscha, sedan får jag vila en stund innan det blir paj till middag och mera Homeland. Pajen ska fyllas med kalkon (har jag sagt hur mycket jag tycker om rester?), några skinksnuttar, svamp, purjo, paprika, ost och övrigt jag hittar i kylen som känns lämpligt att blanda ner. Det bästa med paj är ändå fyllningen... 

Ha en fin torsdag och en ännu bättre fredag!

 

Bakläxa. #bloggswe

Fanns ingen anledning att försöka fånga solen idag inte, så vi sov länge. Slängde ihop en fördeg när jag ordnade kaffe och matade katterna. Tänkte få gjort bröddegen efter GP-läsning och sudoku-lösning, men då var min jäst möglig. Attans elände, jag som inte ville åka till affären igen, men så fick det bli...

Innan jag hann så långt i mina planer ringde kära syster Å och vi pratade bort närmare en timme, vilket var trevligt. Det var länge sen och vi behövde nog det båda två. Skönt att veta att den andra mår bra och så vidare. Nåväl, jag kom hem med jäst, så nu jäser degen. Maten för idag blir champinjonpaj och jag hämtade även köttfärs för morgondagens köttfärssås, som mannen får göra.

Här är gårdagens matbild, som jag lovade igår:

Rörorna från vänster till höger; cf med lök, syltad squash och chili; toum (vitlökskräm); cf med citronmeliss, färsk ingefära, citronsaft och salladslök.

Och här är dagens frunch:

Inte helt olik middagen mannen bjöd på härom dagen, men då med risotto i stället för äggröra. 

Bak- och tvättdag idag alltså. Är det dags för det ena, så gör man (jag) det det andra, det är en bra kombination. Ungefär lika upphetsande båda delarna, men ger utrymmer för andra roligare sysslor, som pajbakning och korsordslösning. Jag har ännu inte hamnat i bokträsket, men hoppas att jag snart är där, av den rätta anledningen, nämligen att jag är pigg, glad och utan bekymmer.

Nu har jag i och för sig bara ett bekymmer och det är det där med jobb. Hur ska det lösa sig?  Jag fick en utbetalning för "jobbfria" dagar från F-kassan häromdagen. Man tackar! Hela 1600 riksdaler för fem dagar. Före skatt, förstås. Hoppas att A-kassan kommer med ett beslut om nya arbetsvillkor och höjd ersättning snart. Jobbjakten fortsätter oförtrutet, oavsett det.

Ha en fin dag och var rädd om dig, samt dina nära och kära!