Restskatt.

Passar väl på att skriva ett inlägg, eftersom jag är gräsänka, redan har ätit middag (rester ur frysen) och inte vill att min bok tar slut förrän mannen kommer hem med den han tog med sig. Jag har en katt som brummar bredvid mig, diskmaskinen skvalpar på och i källaren går tvättmaskinen för andra gången idag. Med andra ord är förutsättningarna optimala för att berätta vad som hänt under veckan som gått.

Rester till middag; gammal rostasbiff, gammal tomatsås, men nykokt pasta...

Jag var ovanligt arbetslös förra veckan, vilket jag förlorar en massa pengar på och det är inte kul, men nu är jag ju inte synsk och a-kassans regler är som de är, därför får man gilla läget och allt annat blaha, blaha. Idag är jag uppenbarligen också arbetslös, dock inte sysslolös och veckan är bättre bokad än förra, vilket känns bra.

Mannen har påbörjat sin nya anställning och har således åkt till den jättestora staden med stort S för att få arbetsutrustning och nya lärdomar. Han åkte igår, med snarkmaskinen och packning för ett antal dagar. Vad jag vet har åtminstone en god vän hört av sig för en dejt under tiden han är där, så han kommer nog inte sitta ensam på hotellrummet varje kväll i alla fall.

Nu vet jag ju förvisso att han trivs bra i sitt eget sällskap, precis som jag, men budgetrum är inte lika trevliga som vårt hem, därför tycker jag han ska passa på att träffa trevliga människor och ha det så bra det bara är möjligt. Eller vill jag verkligen det? Han har ju boken med sig som jag vill åt!

Själv ska jag jobba både i morgon och på torsdag, så jag lär träffa många härliga människor och kommer att njuta av lugn och ro mellan passen. Med min bok, vilken snart är utläst. Hur ska jag göra för att få den att räcka tills mannen är hemma med nästa bok? Och hemska tanke, har han ens hunnit läsa ut den under tiden?!

Numera har vi bra läslampor i sovrummet också, och då läser man ju gärna en liten stund till. Eller i soffan, där nya fina läslampor också lyser upp tillvaron. Även TV-/gästrummet har fått nya lampor. Till och med en läslampa då jag ställde in den gamla, av modern fådda läslampan där, så jag kan läsa när mannen tittar på TV. Men fönsterbelysning hittade vi också förra veckan.

Läsare med gott minne har sett skålen med ljus förut, på matbordet i Eklanda. 

Mannen blev så rastlös i torsdags att vi åkte och shoppade loss på just lampor. Vi vill ha ljus i vårt hus och är jättenöjda såhär långt. Nu är det bara köket som behöver lysas upp på en synnerligen mörk vägg, hur vitmålad den än är. Jag väntar på att en bekant ska dyka upp vilken dag som helst och förhoppningsvis hjälpa oss på traven med nya eluttag och -brytare.

I fredags hade mannen och de andra pojkarna i Sven B Good and The Blues Stompers ett gig på Bar Kom. Jag agerade privatchaufför, råddare och fotograf. Just denna kväll var det en ovanligt fåtalig publik, vilket jag hörde kunde bero på att Bluesbåten hade kalas för med sina medlemmar, vilka alltså är den vanligaste publikkategorin även på Bar Kom. Nåja, publiken får en chans till, i januari...

På lördagen jobbade jag på Apoteket i Hunnebo. Tre timmar går fort då vi hade ganska lagom att göra hela tiden. Sonen kom till oss på kvällen och vi tittade på film innan det var dags att sova. Det tyckte jag i alla fall och stängde helt sonika av alla apparater. Sonen sov ändå halva dagen och kom inte upp förrän jag hotade med kall frukost. Ägg och bacon gör sig bäst varmt, nämligen.

Jag skjutsade hem sonen på eftermiddagen och lagade ännu lite senare en gryta tillsammans med mannen. Vi hittade en bit picnicbog som jag skar ner medan mannen stekte i omgångar. Asiatiska smaker i form av Bongs heta fond fick lägga smakgrunden och färsk ingefära, egenodlad chili och vitlök, broccoli, samt morot fick komplettera.

Det blev himla gott och räckte till lunch för både mannen och mig igår. Jag jobbade då på Apoteket på Torp och mannen fyllde magen innan han åkte iväg. Som sagt, det är bra med rester och det blir billigare i längden att laga mer mat än vad som går åt för dagen. Oftast godare också, så man vinner mycket på det, även tid.

I morgon vet jag inte om jag ska laga mat, det får dagsformen avgöra. I så fall blir det nog fisk av något slag. Snabbmat, du vet...

Ha en fin kväll och auf Wienerschnitzel!

Sicken brakare!

Jag har visst tagit semester på sanning. Inte ens gjort blogginlägg sedan i söndags. Saken är den att jag är upptagen med att ta det fullständigt lugnt, vilket är precis vad jag behöver. Visserligen har jag gjort lite nytta och hämtat mat till både oss och svärmor. Det var den första dagen av min semester. Jag fick en present av svärmor, det var lika oväntat som glädjande. Bra dag med andra ord!

Igår skrotade jag runt här hemma och bytte lakan i sängen, läste bok i solen på altanen och var allmänt lat. Sedan lagade mannen och jag mat tillsammans, så det var också en bra dag. Dag tre av min semester, det vill säga idag, har jag inte gjort så mycket nytta, heller. Fast jo, det har jag. Jag gjorde frukost till oss, hälsade på svärmor några timmar och lämnade färdiglagad mat hos henne.

Eftersom mannen repar på onsdagar brukar vi äta lite tidigare än vanligt, men vad skulle vi ha? Det fick bli rester, för det finns det ganska mycket av i frysen, trots att jag försett svärmor med en del på sistone. Bra att det kommer till nytta, nu när det inte behövs lunchlådor på en stund.

Rester är icke att förakta, och är väldigt bra att ha när orken inte riktigt finns där. Jag bestämde mig helt enkelt för att det kan komma dagar bättre lämpade för matlagning, hittills har ju vädergudarna lyssnat på mina böner om sol, men inte ens yr.no har någon särskilt god prognos för kommande helg. Vi får väl se hur det blir, man vet vad man har när man drar upp rullgardinen på morgonen...

Imorgon ska jag åka norrut och hjälpa sonen med bankärende och översyn av skadorna i hans förråd efter översvämningen förra veckan. Därefter åker vi till Mölndal och firar midsommar. Firar och firar, förresten? Det är ungefär lika intressant med midsommar som med pingst, eller påsk för den delen, numera. Det som är trevligt är att sonen oftast vill vara med oss dessa helger.

Vi har ingen speciell påsk- eller midsommarmat. Det känns bara som något mindre julbord och nej, så himla förtjusta är vi inte i sill. Förra året köpte jag matjessill för att eventuellt ha som en liten lunch på midsommaraftonen, men det blev aldrig av. Vi fick hastigt och mycket lustigt flera gäster och det blev lite knytkalas istället.

Sillburkarna står kvar i kylen, de smakar säkert ännu bättre i år. Annars planerar jag att stanna till på Torp och City Gross på hemvägen och se vad för kul de har där. Man brukar (nästan) alltid hitta något roligt och annorlunda, antingen för grillen eller för annan tillagning. Vad jag nästan bestämt vet är att mannen får laga till en majskyckling till oss imorgon i alla fall, för den finns redan hemma...

För övrigt hoppas jag att både mannen och jag får sova lite bättre i natt. Han fick nämligen göra om sin apné-registrering igår. Första gången gick det åt skogen, vilket det kan göra säger de. När han väl krånglat på sig all utrustning brukar han som vanligt somna väldigt fort. Jag däremot måste tygla mitt reflexmässiga lyftande av hans haka, när det brakar loss likt ett åskväder.

Och att möblera om honom och hans två kuddar, det kunde jag ju också glömma, så öronpropparna satt på plats innan jag släckte sänglampan efter att ha läst mig jättetrött. Måtte denna mätning gått bra, (eller snarare uruselt?) för det kommer säkerligen att ta lång tid att få träffa en doktor som kan bedöma behovet av en cpap i annat fall.

Nu ska jag läsa vidare i min bok "Emperor, The gates of Rome" av Conn Iggulden. Ja, det finns en hel serie, så jag har att göra hela semestern tror jag, vilket passar mig utmärkt. I altansoffan, på stranden, på Badholmarna, här ska läsas och mysas!

Ha det gott, du med!

Ormsyner.

Hänt i veckan:
I måndags hade jag kanske ett anfall av ögonmigrän. Kollade med lillasyster som har konstaterad sådan. Märkligt visuellt fenomen uppstod under en begränsad tid, sedan fick jag huvudvärk.
Tisdag-torsdag, jobb, jobb och åter jobb. Med andra ord ganska mör när jag kom hem igår. Mannen hade lagat en god köttgryta av högrev i slökokar'n, men detta kom inte med på bild. 

Jag fick nästan i förbigående veta att mannen skulle på dejt idag. En kille skulle dyka upp med en nejlika i knapphålet för att lätt kännas igen i vimlet på en säkerligen obskyr pub på 3:e Lång. Sedan skulle de spisa musik på Pustervik, efteråt kan man inte ens gissa vad som händer. Vi får väl se när han kommer hem...

Om jag inte är helt felunderrättad börjar Let's dance idag så, jag ska nog roa mig under tiden mannen ränner runt på stan. Jag ska äta rester och lite ost kanske, samt mysa med Bruce. Igår åt jag fisk till lunch, men mannen lämnade sin orörd till förmån för ärtsoppa och pannkakor tillsammans med en gammal bekant, och det blir inte så bra att frysa om den lunchlådan, så jag offrar mig väl då. 

Det finns kvar av den omåttligt goda remouladsåsen jag gjorde i måndags när jag gjorde fish & chips, vilket jag varit sugen på länge. 

Frityrsmet:
1½ dl vetemjöl
1 msk maizenastärkelse
1 tsk bakpulver
saften av en halv citron
1 dl öl 

Äntligen har jag hittat ett recept på frityrsmet som funkar! Man kan ha sina åsikter om Per Morberg, men han är inte så dum i köket ändå, trots sin lite hafsiga framtoning. Fiskbitarna, i detta fallet torskrygg som vi hade i frysen, vändes först i vetemjöl helt lätt, sedan doppades de i smeten som fått svälla minst 20 minuter. Jag är jättenöjd med resultatet, krispigt ska det vara annars kan det kvitta!

Vi har haft finbesök av vår ringbärare Bob idag, minsann. Alltid lika roligt att träffa den unge mannen. Han hade en lektion med mig om hur man programmerar och visade stora färdigheter i trädklättring. Det blev en hel del jagande och brottning också, innan han visade ett antal roliga spel och lugnade ner sig (och mig) så jag kunde laga lunch till oss. 

Hans moder var på jobbintervju(er) under tiden, men fick självklart också grön ärtsoppa när hon kom tillbaka och berättade hur det gått. Och så har vi ätit semla för första och enda gången i år. Jag minns inte när jag sist åt en semla, det är åratal sedan. Denna semla var sympatiskt liten och passade fint efter soppan. 

När vi vinkat av våra kära vänner fick vi ta itu med tvättmaskinen som vägrade tömma ut vattnet och centrifugera. Inte optimalt när mannen skulle duscha och raka sig inför sin dejt och jag skulle åka och hämta mat och annat trevligt. Så det blev till att tömma maskinen manuellt, vilket är urtråkigt och tidsödande, rensa utloppspumpen och starta om. 

Och så får vi samma felmeddelande igen! Okej, rensa avloppsrör är inte min bästa gren, men mannen hade ju en tid att passa och jag vill ha min tvätt klar, så jag fick skruva loss och rensa i alla fall. Maskinen går igång och sedan tar det stopp, igen! Samtidigt som jag febrilt letar i manualen efter fler eventuella felkällor, så slår den till igen, den presumtiva ögonmigränen. 

Det gjorde det lite besvärligt att läsa och jag kunde konstatera att det inte skulle köras bil idag. Silverormen som ringlade sig i mitt högra synfält i måndags antog nu hela färgprismat i varje segment. Kommer du ihåg de där ledade leksaksormarna i plast, som rörde sig när man höll dem på ett speciellt sätt? Då kanske du förstår hur mitt synfenomen ser ut för mig... 

Nu har jag en lätt huvudvärk (igen) fast jag tog naproxen direkt när den här auran kom tillbaka, jag lär mig snabbt! Jag lovade min syster att kolla upp detta om det kommer tillbaka, om inte annat för att utesluta andra diagnoser. En gång, då min dotter var nyfödd, har jag haft "vanlig" migrän, och jag kan ju lätt säga att jag hellre har ögonmigrän än den klassiska. Hujedamej, så dålig jag var!

Nu börjar det dra ihop sig till kvällsnöjet, så jag lämnar denna blogg för idag och önskar dig en härlig kväll och god helg!

Pajade planer.

Tredubbla doser astmamedicin, acetylcystein och luftrörsvidgande har äntligen fått lungorna att bestämma sig för att lugna ner sig och stanna kvar innanför mina nästan sönderhostade revben. Mannen har varit orolig för mig, det var nämligen såhär jag lät när jag för fyra år sedan till slut fick inse att jag nog måste gå till doktorn och kolla upp mig. 

Det var ett himla tjat på mina systrar på julaftonen, så jag fick lova dem det, annars...
Har man astma är ens luftrör extra känsliga och en förkylning kan bli ganska jobbig, därför är det tur att jag har ett ypperligt immunförsvar, med tanke på hur många sjuklingar jag träffar på jobbet. Jag stannar hemma imorgon också, men jobbar lördag och söndag. Det är planen i alla fall. 

Om vi inte hade blivit sjuka, skulle vi ha varit hemma hos min dotter idag och lagat mat till familjen, och framförallt överlämnat presenter till vårt barnbarn som fyller tre år imorgon. Ja, jag skriver min dotter och vårt barnbarn, för mannen är inte pappa till mina barn, men han har varit med från början i barnbarnens liv och är deras Boffa, det vill säga Bonusmorfar. 

Det busas och jagas i skräckblandad förtjusning så Boffa blir alldeles slut. Trist att vi skulle bli sjuka just nu, men det går fler tåg. Jag är övertygad om att Jonna kommer att bli rikligt försedd med presenter ändå, och tycker det är roligt att få paket vilken dag som helst. 

Maten de senaste dagarna har varit den enklaste möjliga. En köttgryta som fanns i frysen blev räddningen i förrgår. 

Mannen hämtade korrrv och potatis igår och räddade oss från svältdöden. Det blev snabbmat igen alltså. 

Ingen av oss brydde sig om att strössla med grönsaker eller annat, och maten intas i tv-soffan medan vi betar av säsong efter säsong av Homeland. Vi ligger alltid långt efter "alla andra" när det gäller serier och sådant, men mannen började titta när han var ensam hemma och hade tråkigt förra helgen jag jobbade. Jag fastnade också och nu sitter vi ordentligt fast i serie-träsket. 

Dock inte värre än att vi avbröt vårt maraton för att titta på "Mästerkocken" igår. Det går ju inte att missa. Annars är det nog bara "På spåret" som vi följer så slaviskt det går, med tanke på mina arbetstider. Tur att vi har Apple-tv, Netflix och allt vad det heter, så vi kan titta på vad vi vill, när vi vill och hur vi vill. 

Nu ska jag gå och duscha, sedan får jag vila en stund innan det blir paj till middag och mera Homeland. Pajen ska fyllas med kalkon (har jag sagt hur mycket jag tycker om rester?), några skinksnuttar, svamp, purjo, paprika, ost och övrigt jag hittar i kylen som känns lämpligt att blanda ner. Det bästa med paj är ändå fyllningen... 

Ha en fin torsdag och en ännu bättre fredag!

 

Zombie.

Nu är det långledigt, tack och lov. Jag är väldigt trött och behöver vila. Mannen bad om väckning för att komma i tid till Västra Djursjukhuset med Mayzan i morse, men tyckte att jag skulle somna om. Vilket jag gjorde. Sedan fick jag kaffe och tidning serverat vid sängen. Har inte hunnit läsa Två Dagar sedan den kom i lördags, men nu är jag ikapp.

Mayzan fick sina stygn borttagna, men tratten får sitta kvar ytterligare några dagar, till hennes stora förtret förstås. Hon vill ju gå ut och inspektera ägorna, tvätta sig ordentligt och inte vara beroende av sina slavar för att klia öronen. Faktum är att det behövs inte så mycket väckarklocka i den här familjen just nu, man vaknar effektivt av ljudet av klor mot dumstruten.

För övrigt är det zombiestil här hemma, mannen somnade på sängen efter veterinärbesöket och jag satte på mig morgonrocken och satte mig här i min fåtölj. Jag vet varken ut eller in, vad som är bäst att börja med, hur det ska göras eller vart det bär. Nå, det är ingen brådska med något, det får ge sig under dagen...

Mat ska det väl bli, såklart. Dock har jag ingen som helst aning om vad. Däremot har mannen lagat mat även de senaste dagarna. I tisdags återvann han en färdig fläskstek ur frysen och skapade en helt ny rätt av den. Han lade skivorna i en ugnsform och gjorde en sås med champinjoner, vitlök, sherry och lite annat och hällde över steken och gratinerade med riven parmesan. Jättegott!

I onsdags blev det blodpudding och stekt fläsk, men det vet ju alla hur det ser ut. Jag gjorde en vitkålssallad med blodapelsin till mig, mannen vill hellre ha lingon.
Igår laddade han slökokar'n med en lätt frysskadad flintastek, nedskuren till grytbitar, och rotsaker av olika slag. Såsen blev suveränt god!

Eftersom det är fredag borde det bli fisk, men som sagt, det får tiden, lusten och orken utvisa...

Jag borde duscha och klä på mig, till att börja med. Att åka till affären i morgonrock och den "frisyr" jag ståtar med nu är inget man gör, även om jag många gånger sett folk i pyjamasbyxor på Ica. Det finns gränser för hur "ledigt" man klär sig ute bland folk, tycker i alla fall jag.

Jag måste boka en tid för klippning, när det går åt väldigt mycket hårspray för att resa upp håret varje dag. Visserligen använder jag bara Apolivas och den är extremt prisvärd, men ändå. Lite färg på ögonfransar och -bryn ska jag faktiskt kosta på mig också på samma gång. Vad som helst som får mig att se piggare ut än jag känner mig är en investering känner jag.

Nu ska jag lyfta på rumpan och släpa mig upp till duschen...
Ha en fin fredag och helg!

Gnällvarning.

Vi är hemma igen och tittar på en film. Minionerna har vi inte stiftat någon närmare bekantskap med, så nu var det dags. Vi är ju lite barnsliga, mannen och jag. Vi har försökt att ta det väldigt lugnt i helgen. Åtminstone jag behövde det, för det har varit lite mycket på sistone. Både på jobbet och annat som känslomässigt tar på krafterna.

Därför har vi varit mycket sparsamma med besök och umgänge med andra, vilket får mig att känna mig usel som inte hört av mig till några av mina absoluta favoriter. Nästa gång, då!
Sonen behövde ett besök, det blev av. Mannen hade beställt ett förstorat fotografi av en synnerligen duktig fotograf alldeles nästgårds, där blev vi bjudna på kaffe och sedan åkte vi till päronen.

Pappa fyllde år för en vecka sedan och mannen tyckte det var dags att se till att han blev med slökokare. Jag tänker att båda föräldrarna kommer att använda den lika mycket eller snarare tillsammans. Vi åkte inte precis tomhänta därifrån. Äppledryck, två grönkålsträd och en kasse böcker hade vi med hem.

I bilen hem somnade jag. Lugn, det var mannen som körde! Men det är det yttersta beviset på hur trött jag är. Som tur är jobbar jag bara 10-17 i morgon, sedan är jag ledig tre dagar till och då ska jag förhoppningsvis lösa några knutar till så att jag blir lite lugnare till sinnes. Nej, det är verkligen inga "stora" saker som ska tas om hand, men det ska bli skönt att få dem ur världen.

Det finns ju trots allt sådant som behöver göras för egen del här hemma med. Inte heller de är speciellt märkvärdiga, men behöver ändock tas om hand. Min värsta tid är nu, ändå är det inte november än. Då vill jag gå i ide och inte komma fram förrän till första advent. Jag är, som du kanske redan vet, väldigt förtjust i juletiden och nästan ännu mer i förberedelserna inför den.

Men man får inte tjuvstarta! När infaller 1:a Advent i år? Redan den 27:e november! Perfekt, tycker jag. Då har vi en lång adventstid att njuta av och gott om tid att pynta, tända ljus och mysa. Och min depperiod blir kortare, vilket är positivt. När julen väl kommer låter jag den gärna vara ända till påska, och ju senare den infaller desto bättre.

Jag förstår mig inte på dem som börjar julpynta redan i början av november och städar bort allt till nyår. Å andra sidan förstår de sig inte på mig som genomlider hela november i mörker och elände, gissar jag. Och ärligt talat, jag bryr mig inte. Jag har inte många principer, men håller envist fast vid att 1:a advent är startskottet för pynt, ljus och julgardiner.

Hur gick detta till? Världens mest gnälliga inlägg och egentligen inget att gnälla över. Jag får skärpa mig och återgå till det jag egentligen hade tänkt med den här bloggen. Nämligen att inspirera och uppmuntra till matlagning och roa mer än att oroa. Jag ber om ursäkt och tar mig i kragen.

Hälleflundra, modell större...

Fisk är gott och väldigt praktisk snabbmat. Ibland gapar vi över lite för mycket, mannen och jag. Potatisen är en helt normalstor King Edward, så du förstår ju hur stor fiskskivan är. Det vanliga vardagsporslinet hade den inte fått plats på. Det blev ingen ostbricka igår heller...

Idag blev det rester till middag. Mannens goda karréstek och sås med ris och blomkål. Jag kokade extra mycket blomkål för katternas skull. De är nästan lika förtjusta i det som i räkor.

Jag vet inte vad vi gör till middag i morgon, vi kan göra grönkålssoppa eller rödbetssoppa, men då gör vi ju som "alla andra" och äter vegetariskt på måndag. Det känns ju trist att följa strömmen, så vi får nog fundera ett varv till. Det finns korrv i frysen till exempel...

Ha en fortsatt god kväll och natt, var rädd om dig och gör så gott du kan!

Irritationsmoment.

Det är lördag och det har gått några dagar sen sista inlägget. I torsdags kände jag mig uttömd efter onsdagens känslomässiga utlägg om vissa Hovåsbors invändningar mot ett hospice där. Om någon tror att jag drar alla Hovåsbor över en kam vill jag bestämt dementera detta. Jag blev upprörd över några Hovåsbors argument och vädrade detta.

Igår var jag för trött för att ens tänka och formulera några rediga tankar överhuvudtaget.Vissa dagar på jobbet har den effekten på en. Krävande kunder, många kunder och knappt någon tid för återhämtning. Det är emellertid skönt att ha stabila kollegor, som står pall för att lösa arbetssituationen och problem som alltid uppstår eftersom vi jobbar med och för människor.

Under en längre tid har vi haft en tf chef och det har fungerat utmärkt. Alla vet vad de ska göra, när det ska göras och varför. Alla har känt sig trygga och lugna i sin roll och kunderna uppskattar våra insatser och många är trogna stamkunder, men blir i vissa frågor ledsna och upprörda över förändringar som nu sker. Jag som är nyast i gänget får avvakta och se vad som händer för att bilda mig en egen uppfattning om hur det kommer att bli fortsättningsvis.

Om det är något jag lärt mig under mina 15 år i apoteksbranschen är det att kunderna uppskattar att se välbekanta ansikten och att de gärna överlämnar sin plats i kön för att få "sin" receptarie om de får välja. Det handlar om förtroende från kundens sida, kanske det är någon som har gett lite extra tid någon gång för att förklara hur, var, när och varför en medicin gör bäst nytta...

Det är mycket som förväntas av oss som jobbar på apotek. Vi ska tydligen vara doktorns förlängda arm. Det få inser är att vi inte får ställa diagnos, men däremot är läkemedelsspecialisterna. När det tar "onödigt" lång tid att få fram en medicin till en kund kan det bero på att doktorn inte tagit hänsyn till ålder, vikt, dos eller indikation, utan slentrianmässigt klickar i ett läkemedel.

Då ska farmaceuten ifrågasätta receptet om inte doktorn skrivit "SIC" eller "OBS", vilket betyder att det finns en eftertanke och en mening med just denna förskrivning. Det tar tid att leta rätt på doktorn, vilket inte bör ske framför kunden i många fall. Sedan kanske rätt dos och mängd antibiotika, vilket oftast är orsaken till att mina kollegor får ringa upp läkaren. ska blandas till och det tar också tid.

Det är inte roligt att sitta med ett barn som har ont, är ledsen och vill sova, det förstår ju alla och envar, Ingen vill heller stå i kön på sin lunchrast, eller på väg hem från jobbet när maten ska lagas, barnen badas, luskammas och förhöras på dagen läxa. Där och då uppstår ibland onödiga irritationsmoment, för att läkaren var stressad och skrev fel.

Ska då farmaceuten "få fan" för att hon eller han gör sitt jobb och ifrågasätter ordinationen? Nej, givetvis inte. Men vem får bära hundhuvudet om doseringen blir fel och effekten av medicinen uteblir eller ännu värre, det blir biverkningar och i värsta fall fel medicinering med allvarliga följder? Det är givetvis farmaceuten som får varningar och om det är riktigt illa, blir fråntagen sin legitimation.

Så snälla, tänk på vem som diagnostiserar bäst, vem som kan mediciner bäst och vem som vill ditt bästa nästa gång du står och stånkar i apotekskön! Själv jobbar jag inte med receptbelagda läkemedel, men jag har ganska gedigen utbildning vad gäller dem också. Och att icke receptbelagda mediciner är ofarliga är en myt. Därför frågar egenvårdsspecialisterna "dumma" frågor ibland...

Men det är av omsorg om dig, för att vi ska få en helhetsbild av dig, och eventuella andra mediciner som kan "krocka" med till synes enkla och ofarliga egenvårdspreparat. Jag tror jag talar för alla som jobbar på apotek när jag påstår att känslan då en kund kommer tillbaka bara för att säga att du "hjälpte mig", "räddade mitt sexliv", "brydde dig" eller "tog dig tid att förklara", är helt obetalbar.

Det tog lång tid för mig att komma fram till pudelns kärna med kvällen inlägg, men med detta vill jag ha sagt att vi är underbetalda med tanke på vilket ansvar och betydelse vi har för folkhälsan. Ibland går kunden helt enkelt hem utan att ha spenderat en enda krona, men har fått lätta sitt hjärta och kommit fram till att det finns hjälp hemma, på grund av att någon lyssnat och förstått...
Vem tror du att de kommer tillbaka till i andra frågor nästa gång?

Eftersom Matlust är namnet på min blogg kan jag inte hoppa över det momentet, även om timmen är sen och jag ska gå och lägga mig. Idag lagade mannen en utmärkt risotto, men eftersom sådana ser ganska oaptitliga på bild får du först en bild av gårdagens middag som ser mycket bättre ut.

Rostas med potatisgratäng är inte tokigt alls. Resterna av gratängen åt jag till lunch med resterna av torsdagens grillade kyckling.

Ogrillad kyckling, men den blev grillad och suverän!

Jag älskar rester som blir till lunchlådor! I morgon äter jag risotto till lunch på jobbet och är lovad en slökokt Boeuf Bourguignon när jag kommer hem. Jag har världens bäste man!

På måndag är jag ledig och då lagar antagligen jag maten, så mannen får ladda för tisdag-torsdag-passet. Efter det är jag tydligen ledig en hel vecka. Inte ska jag koka äpplemos som en av mina kollegor gör när hon är ledig, men kanske en chutney. Eventuellt göra  Mormor Ingrids äpplekaka också. Tvätta kläder förstås, blogga och förhoppningsvis hälsa på barnbarn.

Ha en fortsatt god helg och var rädd om dig!

 

Kontrollfreak? #bloggswe

Kära nån, jag bara jobbar och sover, känns det som. Fast det är ju inte sant, jag äter middag och umgås med mannen förstås, men jag har sysslor jag inte riktigt hinner med eller orkar. Ändå jobbar jag inte heltid, i alla fall inte på pappret. Denna veckan blir det nog så ändå. Det ska byggas om i hyllorna och ingen annan hinner med. Jag är glad för det, så jag klagar inte.

Jag hinner inte prata med dem jag vill, bara. Det är störande, för jag vill ha lite koll på läget. Så att jag slipper oroa mig i onödan, inte för att jag måste veta allt. Det är skillnad. Vissa saker kan jag inte göra något åt och det har jag lärt mig att acceptera. Tidigare trodde jag allvarligt att jag kunde göra något åt allt och alla, om jag bara var lite gladare, bättre, duktigare, mer förutseende och till lags.

Det där att vara glad är oftast inte något problem, jag är rätt glad av födsel och ohejdad vana. Mina föräldrar och systrar kan eventuellt ha något att invända här, men det skyller jag på tonårshormoner. Mitt motto är att det aldrig är för sent att lära sig något., Jag är nyfiken på hur saker och ting fungerar och varför de är på ett visst sätt. Att utvecklas är en drivkraft hos mig, men inte att vara bäst.

Jag har försökt vara förutseende för att undvika problem och bråk, det fungerade till en viss del. Problemet var att jag näst intill utplånade den jag är. Att vara till lags för att andra ska vara glada är det dummaste man kan göra. Visst måste man kompromissa ibland, med då är det en anpassning från två sidor. Att göra våld på sitt eget jag för att duga är fördummande. Tro mig, jag vet.

De flesta vet hur det är att ha en granne som "vet allt" om en, fast man inte umgås. Det kan vara väldigt påfrestande, men det säger mer om grannen än om en själv. Skvaller och skitprat är inget som intresserar mig. Skulle aldrig falla mig in att glutta bakom gardinen för att se vad grannarna pysslar med innanför sina fyra väggar.

Däremot bryr jag mig om hur mina nära och kära mår, på sanning. När jag av olika anledningar inte hinner ta reda på det blir jag stressad. Jag får dåligt samvete och känner mig värdelös som mamma, syster, dotter, barnbarn, vän, kompis och medmänniska. Samtidigt är jag inte mer än människa, precis som alla andra. Alltså har jag mer kvar att lära...

Lära mig att jag inte måste så mycket, för den som behöver mig kan alltid få tag på mig. Min käre man är bra på att påminna mig om detta när jag blir frustrerad och känner mig otillräcklig. Jag önskar att jag hade haft förmånen att träffa honom mycket tidigare i mitt liv, för även om jag vet att han har alldeles rätt i det han säger, är det svårt att göra sig av med gamla vanor. Nog om detta!

Jag är mycket nöjd med dagens fiskfångst i Floda. Kummel blev det till middag och den hamnade i en gratängform tillsammans med fänkål, purjo och ost. Såsen gjorde jag på fiskbuljongtärning (och lite spad från fisken), vitt vin, sherry (såklart), schalottenlök, fänkål, grädde och cf, Pressad potatis och sparris serverades till det hela. Jättegott!

Vi har möte på jobbet innan öppning i morgon, så jag behöver lägga mig strax. Lång dag blir det också, då jag slutar sju och ska hämta hem vårt lamm efteråt. Vi äter rester av dagens middag i morgon, så slipper vi krångla med det och kan ägna oss åt att frysa in köttet och planera kommande middagar. Åh, det vattnas redan i munnen, trots att jag är mätt!

Hoppas du haft en fin dag och får sova gott!

Målgång! #blogg100 #bloggswe

100.
Hurra för mig, jag är så bra! Klarade det i år också. Hundra inlägg på lika många dagar. Just nu känns det kanske inte som att jag ska anmäla mig nästa år, om utmaningen återkommer. Men man ska aldrig säga aldrig och osvuret är bäst. Jag skriver ju relativt ofta ändå, så jag trillar säkert dit...

Det har varit så vackert väder hela dagen, men på hemvägen såg jag mörka moln torna upp sig och jag tänker att det är typiskt. Jag som skulle sätta mig på altanen och och sola mina kritvita ben. Något annat orkar jag inte, har mått lite halvvisset hela dagen och nu känns min hals lite svidig. Borde nog gurgla mig med något starkt.

Jag försöker ignorera dammråttorna och sätter mig i fåtöljen istället med mina korsord och inväntar hungern. Det har jag gjort i flera dagar nu, alltså inte låtsas om att det behöver dammsugas. Jag är duktig på det också. Mat behöver jag inte laga idag, det blev över lite av ankan och salladen räcker nog till lunch i morgon dessutom.

Rekommenderar varmt att tråckla anka på grillen, den blev väldigt bra och som sagt, inte mycket kvar sen vi tre högg in på den. 2½ kilo vägde den från början, men jag vet inte hur mycket fett som droppade ner i tråget på grillbotten. Cirka en timme tog det för den att bli klar.

Fylld med citroner och koriander, föreställ dig doften!

Allt som blev över... 

Börjar bli lite sugen när jag tittar på bilderna. Bäst jag ställer fram nudelsalladen så den blir rumstempererad och smakerna kommer fram bättre.

Sådär ja!

Mannen är på turné igen, hoppas det går bra denna gången också. Stockholm och några andra ställen "mitt" i landet först, sen drar de till Skåne igen. Bara fyra dagar, men det blir ändå många mil och nya platser. Jag är lite avundsjuk, faktiskt. Vårt land är fantastiskt vackert och hotellfrukost är ju trevligt. Fast det är skönast att sova i sin egen säng, med sin egen kudde, förstås.

Dit längtar jag redan, är sjukt trött utan att förstå varför. Visserligen har jag jobbat, men det var ganska lugnt. Jag ska inte bli sjuk nu, det får bara inte hända. Ge mig sol och värme, så blir allt fint inbillar jag mig. Det blir ingen semester i år, men det gör inget om de lediga dagarna kan spenderas på altanen eller på Badholmarna.

Ha en fin måndagskväll och var rädda om varann!

Ps. Grattis till alla andra som klarade utmaningen!