Kompromisslös?

Måndagar brukar ju vara min bloggdag, så jag gör väl ett inlägg då. Det har varit full rulle från morgon till kväll, så jag har inte haft tid förrän nu ikväll. Startade med kaffe och tidning i sängen, ty det är viktigt att mjukstarta. Speciellt när man är efterlyst av sin vårdcentral och ska mäta sitt blodtryck, vilket har varit precis på och över ajabaja-nivå de senaste gångerna.

Så jag åkte dit och hade Två Dagar med mig alldenstund jag vet hur det ser ut i väntrummet en måndag. Efter anmälan och betalning satte jag mig ner bland gamlingarna och läste. Sedan fick jag egen "kuppe" och order om att vila innan syster kommer och mäter. Ingenstans att lägga rock och väska och därmed satt jag på britsen, trots att jag misstänkte att jag skulle ligga ner, egentligen.

Syster Sofia kom och frågade om jag vilat. Jag har suttit här och läst, sa jag. Kände mig helt lugn och avslappnad, men lite orolig för resultatet var jag allt. Dock visade det sig inte (alltför mycket) på trycket, för jag landade på 138/85. Så jag slapp ur deras garn, med en förmaning förstås, att hålla koll på trycket regelbundet i fortsättningen. Okej då...

Åkte hem till ett tomt hus, eftersom mannen körde svärmor till bussen. Skrev en kort lista på vad som behövde hämtas från affären för att klara de närmaste dagarna. Jag bestämde igår att vi skulle ha lever idag, densamma fanns redan i frysen. Vi har bestämt att mannen steker fläsk (också ur frysen) i morgon och gör löksås och på onsdag blir det spenatsoppa, vilken också finns i frysen.

Sedan har vi inte kommit längre i planeringen, men vi ska försöka tömma frysen så gott vi kan nu i december och januari. Vi vet i nuläget inte riktigt när vi får tillgång till huset i Bovall, nämligen. Jag tror att vi ligger ganska bra till i planeringen för övertag på mannens födelsedag, men då jag slutar mitt anställning på nyårsafton, hade det inte gjort något om vi finge flytta tidigare.

Idag gick ett stort lass till ÅV, det var skönt! Resten kan vi klara själva vartefter. Så värst flitiga besökare på tippen har vi inte varit, därför vi ska nog kunna passera sju, åtta gånger till i år, minst. Efter årsskiftet har vi ytterligare tolv passager, så jag tror vi klarar den biffen. Jag är så innerligt tacksam över att vi slipper flyttstäda också, det är inte roligt när man bara vill packa upp igen. 

Ungdomarna som tar över vårt hus var här i lördags, med en hantverkare i släptåg. De ska lägga in nya golv, byta ut köket, vilket vi tycker är lite onödigt, måla och tapetsera om, vilket är väldigt nödvändigt i vissa rum, och förmodligen renovera badrummen också. Det sistnämnda skulle jag börjat med, men väntat med det som bara är tre år gammalt, men det är ju jag det...

När vi flyttar in i Bovall har vi en våning som är alldeles utmärkt bra att bo in sig i, innan vi börjar fundera på eventuella förändringar. Källaren är vår första prioritering, näst efter dräneringen runt huset. Vi ska undersöka möjligheterna att installera bergvärme och en kamin till. Jag har redan varit i kontakt med kommunen i dessa frågor, men väntar lite med offerter tills vi kommit lite längre.

Jobbar man hårt som mannen och jag gör, måste man ha god mat. Fast jag vet att många rynkar på näsan åt lever, men då har de inte ätit min leverstuvning. Idag blev den smaksatt med Dijonsenap och sherry, förstås. Och så ska det vara lite curry i också, det är det som gör att den mest motvilliga provsmakaren faktiskt överger sin skepsis.

TV-middag

Igår valde mannen korrrv, med surkål. Enkelt och framför allt gott! Det lustiga är att han, som aldrig klarat av sura eller syrliga saker som fil, gräddfil, majonnäs och remouladsås numera äter allt utom filen och helst inte ens känner doften av den. Därför äter vi understundom yoghurt till frukost istället. Egentligen tycker jag bättre om fil, men man får kompromissa i sina relationer till andra.

I alla förhållanden behöver man kompromissa för att få dem att fungera. Ponera att din partner mår bra av att bada varje dag, ska han eller hon inte få göra det för att du inte tycker det är nödvändigt, onödigt dyrt eller tar för lång tid? Om det är den ekonomiska biten som är viktigast, hur kan man spara in på något annat för att väga upp den kostnaden?

Och handen på hjärtat, har du inte en last som din partner tycker är onödig på något sätt, men ändå får du hållas, för att det får dig att må bra? Laster, ovanor och tics får helt enkelt tolereras för att ingen, absolut ingen, är helt felfri och med största sannolikhet finns det fler förtjänster än brister hos ditt hjärtas val, din arbetskamrat, grannen eller vännen. Eller hur?

För övrigt har vi hjälpts åt att byta däck på våra bilar idag, mannen och jag. Det kändes liksom att det var dags, för hemfärden igår var inte helt säker med mina sommardäck.Någon gång i uppförslutet tappade jag väggreppet när den praktiskt taget stillastående trafiken fick rörelseutrymme igen. Jag är en bra bilförare, som vet hur man parerar sladdar och hur man får bättre grepp i i halkan, men utan dubbar blir det trots allt då och då vanskligt att ta sig fram i modd, is och nysnö...

Pansarkryssar'n har ju fördel med sin tyngd, så jag ser fram emot att få min egen och att mannen får sin pick-up. Jo, är du intresserad av en finfin Clio (2011) tycker jag du ska höra av dig, då köper du en Pärla som bara har haft mig som ägare, är vackert gråblå och fungerar utmärkt. Vill du ha en pansarkryssare (2000) med löjligt mycket lyx är du också välkommen med ett bud.

Sov så gott när det blir dags att lägga huvudet på kudden och var rädd om dig i trafiken!






 

Kontrollfreak? #bloggswe

Kära nån, jag bara jobbar och sover, känns det som. Fast det är ju inte sant, jag äter middag och umgås med mannen förstås, men jag har sysslor jag inte riktigt hinner med eller orkar. Ändå jobbar jag inte heltid, i alla fall inte på pappret. Denna veckan blir det nog så ändå. Det ska byggas om i hyllorna och ingen annan hinner med. Jag är glad för det, så jag klagar inte.

Jag hinner inte prata med dem jag vill, bara. Det är störande, för jag vill ha lite koll på läget. Så att jag slipper oroa mig i onödan, inte för att jag måste veta allt. Det är skillnad. Vissa saker kan jag inte göra något åt och det har jag lärt mig att acceptera. Tidigare trodde jag allvarligt att jag kunde göra något åt allt och alla, om jag bara var lite gladare, bättre, duktigare, mer förutseende och till lags.

Det där att vara glad är oftast inte något problem, jag är rätt glad av födsel och ohejdad vana. Mina föräldrar och systrar kan eventuellt ha något att invända här, men det skyller jag på tonårshormoner. Mitt motto är att det aldrig är för sent att lära sig något., Jag är nyfiken på hur saker och ting fungerar och varför de är på ett visst sätt. Att utvecklas är en drivkraft hos mig, men inte att vara bäst.

Jag har försökt vara förutseende för att undvika problem och bråk, det fungerade till en viss del. Problemet var att jag näst intill utplånade den jag är. Att vara till lags för att andra ska vara glada är det dummaste man kan göra. Visst måste man kompromissa ibland, med då är det en anpassning från två sidor. Att göra våld på sitt eget jag för att duga är fördummande. Tro mig, jag vet.

De flesta vet hur det är att ha en granne som "vet allt" om en, fast man inte umgås. Det kan vara väldigt påfrestande, men det säger mer om grannen än om en själv. Skvaller och skitprat är inget som intresserar mig. Skulle aldrig falla mig in att glutta bakom gardinen för att se vad grannarna pysslar med innanför sina fyra väggar.

Däremot bryr jag mig om hur mina nära och kära mår, på sanning. När jag av olika anledningar inte hinner ta reda på det blir jag stressad. Jag får dåligt samvete och känner mig värdelös som mamma, syster, dotter, barnbarn, vän, kompis och medmänniska. Samtidigt är jag inte mer än människa, precis som alla andra. Alltså har jag mer kvar att lära...

Lära mig att jag inte måste så mycket, för den som behöver mig kan alltid få tag på mig. Min käre man är bra på att påminna mig om detta när jag blir frustrerad och känner mig otillräcklig. Jag önskar att jag hade haft förmånen att träffa honom mycket tidigare i mitt liv, för även om jag vet att han har alldeles rätt i det han säger, är det svårt att göra sig av med gamla vanor. Nog om detta!

Jag är mycket nöjd med dagens fiskfångst i Floda. Kummel blev det till middag och den hamnade i en gratängform tillsammans med fänkål, purjo och ost. Såsen gjorde jag på fiskbuljongtärning (och lite spad från fisken), vitt vin, sherry (såklart), schalottenlök, fänkål, grädde och cf, Pressad potatis och sparris serverades till det hela. Jättegott!

Vi har möte på jobbet innan öppning i morgon, så jag behöver lägga mig strax. Lång dag blir det också, då jag slutar sju och ska hämta hem vårt lamm efteråt. Vi äter rester av dagens middag i morgon, så slipper vi krångla med det och kan ägna oss åt att frysa in köttet och planera kommande middagar. Åh, det vattnas redan i munnen, trots att jag är mätt!

Hoppas du haft en fin dag och får sova gott!