Powered By Blogger

onsdag 21 oktober 2015

Kontrollfreak? #bloggswe

Kära nån, jag bara jobbar och sover, känns det som. Fast det är ju inte sant, jag äter middag och umgås med mannen förstås, men jag har sysslor jag inte riktigt hinner med eller orkar. Ändå jobbar jag inte heltid, i alla fall inte på pappret. Denna veckan blir det nog så ändå. Det ska byggas om i hyllorna och ingen annan hinner med. Jag är glad för det, så jag klagar inte.

Jag hinner inte prata med dem jag vill, bara. Det är störande, för jag vill ha lite koll på läget. Så att jag slipper oroa mig i onödan, inte för att jag måste veta allt. Det är skillnad. Vissa saker kan jag inte göra något åt och det har jag lärt mig att acceptera. Tidigare trodde jag allvarligt att jag kunde göra något åt allt och alla, om jag bara var lite gladare, bättre, duktigare, mer förutseende och till lags.

Det där att vara glad är oftast inte något problem, jag är rätt glad av födsel och ohejdad vana. Mina föräldrar och systrar kan eventuellt ha något att invända här, men det skyller jag på tonårshormoner. Mitt motto är att det aldrig är för sent att lära sig något., Jag är nyfiken på hur saker och ting fungerar och varför de är på ett visst sätt. Att utvecklas är en drivkraft hos mig, men inte att vara bäst.

Jag har försökt vara förutseende för att undvika problem och bråk, det fungerade till en viss del. Problemet var att jag näst intill utplånade den jag är. Att vara till lags för att andra ska vara glada är det dummaste man kan göra. Visst måste man kompromissa ibland, med då är det en anpassning från två sidor. Att göra våld på sitt eget jag för att duga är fördummande. Tro mig, jag vet.

De flesta vet hur det är att ha en granne som "vet allt" om en, fast man inte umgås. Det kan vara väldigt påfrestande, men det säger mer om grannen än om en själv. Skvaller och skitprat är inget som intresserar mig. Skulle aldrig falla mig in att glutta bakom gardinen för att se vad grannarna pysslar med innanför sina fyra väggar.

Däremot bryr jag mig om hur mina nära och kära mår, på sanning. När jag av olika anledningar inte hinner ta reda på det blir jag stressad. Jag får dåligt samvete och känner mig värdelös som mamma, syster, dotter, barnbarn, vän, kompis och medmänniska. Samtidigt är jag inte mer än människa, precis som alla andra. Alltså har jag mer kvar att lära...

Lära mig att jag inte måste så mycket, för den som behöver mig kan alltid få tag på mig. Min käre man är bra på att påminna mig om detta när jag blir frustrerad och känner mig otillräcklig. Jag önskar att jag hade haft förmånen att träffa honom mycket tidigare i mitt liv, för även om jag vet att han har alldeles rätt i det han säger, är det svårt att göra sig av med gamla vanor. Nog om detta!

Jag är mycket nöjd med dagens fiskfångst i Floda. Kummel blev det till middag och den hamnade i en gratängform tillsammans med fänkål, purjo och ost. Såsen gjorde jag på fiskbuljongtärning (och lite spad från fisken), vitt vin, sherry (såklart), schalottenlök, fänkål, grädde och cf, Pressad potatis och sparris serverades till det hela. Jättegott!




Vi har möte på jobbet innan öppning i morgon, så jag behöver lägga mig strax. Lång dag blir det också, då jag slutar sju och ska hämta hem vårt lamm efteråt. Vi äter rester av dagens middag i morgon, så slipper vi krångla med det och kan ägna oss åt att frysa in köttet och planera kommande middagar. Åh, det vattnas redan i munnen, trots att jag är mätt!

Hoppas du haft en fin dag och får sova gott!


2 kommentarer: