Powered By Blogger

lördag 10 oktober 2015

Livsval. #bloggswe

Okej, en liten snabbis då.
Sovmorgon med en halvtimme, jämfört med igår. Började med personalmöte halv åtta på det andra apoteket jag tjänstgör på. Tanken var att sluta efter fem timmar, men så blev det inte. Det där jobbet "bakom" tar mer tid och kraft än de flesta förstår.

Ibland ser jag i ögonvrån att kunderna ser snett på mig som står och gör "ingenting" och verkar ignorera dem. I dessa fall lämnar jag förstås ställningarna och tar hand om kunderna, även om jag inte är i "driften". Ja, jag har min vita rock på mig, för där förvarar jag boken med inloggningar och andra viktiga arbetsredskap som pennor, post-it's och gummiband. Dessutom är det lite kyligt...

Nästa gång jag är inkognito ska jag ha helt privata kläder och ett diskret förkläde med mina arbetsredskap i. Ingen av kunderna skulle vilja råka ut för att medicinen de hämtar ut har för kort datum. Det är en av sakerna jag gör när jag är "bakom". En annan sak bidrar till är att de mest fördelaktiga medicinerna ekonomiskt sett, finns på plats och i tid.

Det kräver tid, uppmärksamhet och koncentration, vilket gör att vi är på tårna hela tiden vi är på plats. Ganska ofta kan man skönja en viss irritation hos kunderna som är ett steg ifrån kanalen där recepten behandlas och farmaceuten (receptarien eller apotekaren) tar några steg bort för att färdigställa föregående kunds recept eller helt enkelt äntligen går på lunch. Men så måste det gå till.

Jag har jobbat på många apotek genom åren och de absolut tuffaste har varit i Hunnebostrand och Tanumshede under sommarmånaderna. Fullt ös från öppning till stängning med alla sommargäster och bofasta. Dessutom ska nya varor packas upp och vara på plats när kunden kommer tillbaka för att hämta mer eller mindre brådskande mediciner som beställts dagen innan...

Nordby var krävande på ett annat sätt. Där gällde det att ha ett sortiment som överensstämde med kundunderlaget, vilket inte var detsamma som i övriga Sverige, förutom de andra gränsapoteken då. Och inte ens dem emellan fanns det samma önskemål. Vi var ganska ensamma och utsatta i vår iver att emotse våra specifika kunders krav.

Periodvis hann vi inte gå på toaletten vid behov, där heller. Att "knipa" blev en livsstil och det har vi förmodligen gott av fortfarande. Lunchrast var tyvärr en osäker företeelse och kunde försenas med en timme eller två, beroende på oförutsedda busslaster med köplystna norrmän. Jag, och jag hoppas att mina kollegor hade roligt, trots allt.

Den delen av jobbet var odelat roligt, för egen del. Den andra var mindre rolig. Mycket jobb fick läggas utanför arbetstid och så är det fortfarande för många apotekschefer. Och andra. Vi tänker ständigt på vad vi kan ha glömt fråga om, och är oroliga för våra kunder. Det är svårt att hålla distansen till människor som hamnat i svåra situationer.

Vi är i branschen av en anledning och det är för att vi vill hjälpa. Anledningen till att jag inte läste till läkare är att jag visste med mig att jag aldrig skulle kunna lämna jobbet på skrivbordet och gå hem. Att läsa till farmaceut var ett alternativ som jag ansåg mig kunna klara av då kriterierna är en aning annorlunda. Jag vill inte längre bli farmaceut, men jag vill fortfarande hjälpa människor.

Därför är jag apotekstekniker och egenvårdsrådgivare. Jag vill se till att människor får kvalitet, att mina kollegor får bästa möjliga förutsättningar för detsamma och ha roligt på jobbet samtidigt.
Jag jobbar gärna hårt och länge om jag vet att det får andra människor att må bättre och de är glada efter ett besök på apoteket. Detta är mitt kall i livet, tills jag hittar ett annat sätt att göra nytta.

Min tanke var att skriva lite kort, men min vana trogen gjorde jag lite mer än jag tänkte...
Bra eller dåligt? Lite skyller jag på dokumentärerna om Rolling Stones och Keith Richards, vilka jag tycker att du bör se. Ren glädje och ett kall, kanske? Jag tror att jag har något gemensamt med dem i alla fall. Att sprida glädje och ha roligt, samtidigt.

Jag vill tro att mannen tycker att det var roligare att hämta mat tillsammans än att åka ensam. Detta är vad vi åstadkom idag:

Ekologisk lax från Fiskar'n i Floda

Min variant av Fisk Florentine. Lax, citronsås på en bädd av spenat
I morgon (idag, faktiskt, eftersom klockan blivit så mycket) ska vi träffa goda vänner och vänner till dem i foajén till Operan och uppleva "Crazy for you" tillsammans lite senare. Den ska vara riktigt bra och jag ser fram emot den musikalen. Jag hoppas att det är väl investerade pengar, för gratis var det inte. Men hantverk och stor möda ska kosta, eller hur?

Det blev inte alls en snabbis, men när jag får "känsla för feeling" så vet man aldrig var det slutar. Jag har turen att ha en man som köper mina avsteg från planen och det är likadant åt andra hållet förvisso. Ännu en anledning att känna tacksamhet för ytterligare ett livsval.

Jag önskar dig en god natts sömn och egna goda livsval!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar