Grillpremiär.

Idag börjar jag närma mig Nordby-rekordet i antal arbetade dagar i rad. Sju dagar är jag uppe i, men lugn, jag tar en långhelg när denna kväll är avklarad! På Nordby blev det vid ett tillfälle 12 dagar i rad, bara för att "någon" inte behagade tala om för mig att planerna ändrats och då var det för sent för mig att ändra på mina medarbetares schema för att få ledigt själv.

Att jag dessutom på grund av denna kommunikationsfadäs missade en lysande konsert med BigIsLess i Hagakyrkan, gjorde ju inte saken bättre. Jag var så arg och besviken att jag bad att få sluta min tjänst. Det var såklart inte enda anledningen, men det var droppen som fick bägaren att rinna över. Missa BigIsLess för ingenting är oförlåtligt!

Två bandmedlemmar är mycket goda vänner till oss, de andra känner jag inte lika väl. Mannen var givetvis där och lyssnade, liksom många andra av våra vänner. Jag var så avundsjuk på alla som hade chansen att se och höra denna Pink Floyd-tribut. Observera att det finns tre delar om du vill höra konserten i sin helhet, missa för all del inte del två. Inledningen är hårresande! På rätt sätt, alltså...

Nå, anledningen till att det blev så många dagar nu är att jag jobbade hela påskhelgen och egentligen skulle vara ledig igår, då bemanningen ringde mig och frågade om jag kunde hoppa in. Jag svarade att om de kunde trolla bort min inbokade lördag, ställer jag upp. Hon bad att få återkomma med besked och det blev såhär. Jag har således ingen annan än mig själv att skylla på.

Jag tyckte det kunde vara läge att få en ledig helg tillsammans med mannen. En helt ledig helg har jag inte haft på fyra veckor, så det var dags att passa på nu, för nästa helg är inbokad, förstås. Svärmor behöver hjälp inför visningen av sitt hus och vi åker till henne på lördag eller söndag. Mycket praktiskt att ha en pick-up, då det är mycket som ska köras till tippen.

Jag hoppas att visningen resulterar i en snabb försäljning och överlåtelse, oavsett hur mycket jobb det innebär framöver, för vi vill till varje pris undvika att svärmor börjar hyfsa till trädgården. Den behöver inte egentligen det och det finns så mycket annat som måste gå före, men vi känner henne. Hon kan få påta i vår trädgård istället, när och om hon vill...

I förrgår ville vi ha rejäl husmanskost och det är inte mycket som går upp mot stekt fläsk med löksås. Ljuvligt gott var det! Det var väldigt länge sedan vi hade det och då smakar det ju ännu bättre. Vad som också var länge sedan är att grilla, därför startade mannen grillen i uterummet i måndags och vi åt hemgjorda hamburgare på nötfärs från Kustcharken.

Tillbehör bör man ha, annars känns det lite fattigt, eller hur?

Hemlagrad hushållsost, det andra har vi hämtat i affären, än så länge. Vi får se vad vi mäktar med att så i år. Vi ska dessutom gräva upp runt huset och dränera, så det känns som att det får vänta tills vi vet hur omfattande det blir innan vi planerar planteringar.

Mannen lagade maten igår, jag sparade mina krafter till kvällsjobbet och löste sudoku istället.

Korrrv är alltid rätt, liksom pasta. Det räckte med några plommon till kvällsmat i bilen efter den middagen. Idag blir det köttgryta som fiskades upp ur frysen igår kväll. Ris eller potatis till den, samt lite blomkål, så står jag mig länge.

I morgon är det fredag, jag är ledig och du har redan gissat vad vi ska ha till middag då, inte sant?
Ha en fin torsdag och veckända och var rädd om dig!

Drar vidare.

Det var en intressant erfarenhet att introduceras på Hunnebo-hemmet. Den första människan jag träffade var inte min handledare, eftersom hon var upptagen med en vårdtagare, utan en annan undersköterska som gav mig kläder jag förväntades att ha på mig. Konstaterade genast att tunikan inte skulle passa, varför vi gick för att be om en ny, större storlek, ty jag kan inte jobba i tvångströja!

Klädansvarig människa tyckte dock att alla "kan ha medium, de är så vida". Inte jag i alla fall, jag är vidare än så, tyckte jag. En annan människa ombads att öppna till förrådet, då klädansvarig människa uppenbarligen ville gå hem istället för att hjälpa mig att känna mig bekväm i kläderna. Nåja, det är ju tur att alla andra är så fantastiskt välkomnande och trevliga.

Jag har inte upplevt att "alla" redan vet vem jag är på en ny arbetsplats sedan jag började på Abba knappt 20 år gammal och mamma pratade in mig på storköksavdelningen på Väjern. Men i tisdags verkade nästan varenda kotte veta att jag är min lillasysters storasyster. Någon konstaterade att vi inte är ett dugg lika, jag är snarare lik min mormor, medan ytterligare någon såg likheter...

En och annan påstod sig känna igen mig tack vare bilder på FB, fast egentligen tror jag att det var djungeltrummans förtjänst. De visste vem de skulle spana efter, liksom. Det har nog sina fördelar att ha en omtyckt syster till undersköterska som föregångare och referens. Det känns bara ovant att redan vara "känd", om du förstår hur jag menar?

Sedan jag slutade som dagmamma och tjatade in mig själv på Abba igen -95, fast i produktionsstädet då, har jag inte haft några uppenbara och nära kopplingar till någon person på ett nytt jobb. Det har både för- och nackdelar, förstås. Ibland är det riktigt skönt att vara anonym och okänd från början, för det är ju inte mitt privatliv som är avgörande för hur duktig jag är på att utföra ett jobb.

Å andra sidan är det skönt att vara accepterad från start och inte behöva redovisa för vem jag är, var jag bor och vad jag gjort tidigare. Som sagt, det finns alltid både fördelar och nackdelar med nya arbetsplatser och -kamrater. Förutfattade meningar och åsikter kan folk ha, oavsett om man är kändis eller inte, för den delen. Det är bara att göra sitt bästa, så brukar allt lösa sig.

Idag är uppdraget Hemtjänstens. Bara fem timmar, så det går i ett nafs trots att det är ett kvällspass 17-22. Jag är numera inte alls förtjust i att jobba kvällar, speciellt om nästa pass börjar klockan 7. För då går det inte att somna och sova gott, vilket jag kommer att bli varse inatt. Introduktionsdag nummer två på Hemmet är nämligen inbokad i morgon med en ny handledare.

Lördag och söndag jobbar jag också, i hemtjänstens kläder och bil. Utan att dra alltför stora växlar på den uppenbara skillnaden att jag i ena tjänsten använder mig av ett fordon, så kan jag redan nu efter första dagen på Hemmet konstatera att tempot är mycket långsammare där och det är väldigt mycket mat på schemat.

Apropå mat så ska vi äta rotmos och fläsklägg innan jag åker till jobbet idag. Igår blev det korrrv och mos, för vi behövde något snabbt efter att vi kom hem från sonen där vi konstaterade att hans bäddsoffa har gjort sitt och behöver bytas ut. Lite datorsupport blev det också, samt byte av lampor.

Potatismos med sparade småbitar av blomkålsstock och broccoli plus lite strimlad purjolök. Godare och trevligare för ögat med lite färg på moset. Kabanossy med 95% kött betalar jag gärna lite extra för, istället för en massa utfyllnad till ingen nytta, i en billigare så kallad korv. Då är det ingen riktigt korrrv!

I morgon är det fredag och då blir det fisk, såklart. Vilken och hur står ännu skrivet i stjärnorna, men det är blir nog bra det med. Det är förresten mycket troligt att vi hämtar den hos en av tjejerna som tills alldeles nyligen var min nya arbetskamrat i hemtjänsten. Det är minsann inte bara jag som sadlar om och kastar mig in i ny bransch!

Nu ska jag faktiskt ta mig i morgonrockskragen och släpa mig till duschen och sedan ta itu med sysslorna här hemma, medan middagen puttrar klart i slökokar'n och jag kanske inte direkt puttrar iväg, men du fattar, drar vidare till kvällens sysslor.

Ha det gott och var rädd om dig!

Ryck och stöt.

Det hann gå tre dagar in på det nya året innan jag gav mig själv tid att skriva något. På nyårsdagen hade jag egentligen hunnit göra ett inlägg, men valde att göra annat. Som att lösa korsord och sudokun och att titta på SOA med mannen. Som alltid numera går hjärnan på högvarv för att hitta smartaste förvaringen, snyggaste gardinerna, skönaste möblerna och coolaste baren...

Samtidigt packar jag pärmar med manualer till Ford, Chrysler och Pontiac, bland annat. En sådan värstingpärm är lika tjock som New Yorks telefonkatalog, när den fanns i pappersformat, och väger mellan fem och åtta kg, beroende på hur många sidor och årtal för edering. 19 flyttlådor med pärmar blev det. Flyttgubbarna ska ju inte få ryggskott. Kan jag bära lådorna, så ska de klara det också.

Mannen har lyftförbud. Det är jag som gett honom det. Han får bara bära lätta saker och inte så otympliga. Hur tror du det går? Han har faktiskt hållit sig i skinnet och nu verkar det som att det värsta är över. Säker kan man aldrig vara, därför får han nog ta det lugnt i morgon också. Nu ikväll är han entledigad och repar med de andra pojkarna och här sitter jag och tar igen mig, med ett glas vin.

För det både får och kan jag som inte har ett jobb att gå till. Fast dit ska jag ändå i morgon, dock bara för att lämna in nyckel och passerkort. Nu är arbetslöshetsbollen i rullning igen. Jag har anmält mig till Aea igen och de ska ta beslut om jag ska ha 45 dagars karens för att jag sagt upp mig själv. 45 dagar!? Det var magstarkt, tycker jag. 30 straffdagar borde räcka. 

Tur att jag hade en massa semesterdagar kvar att ta ut, dem får jag i pengar nu förstås. Apoteket AB är ombedda att skicka arbetsgivarintyg för 2017 till Aea. På Arbetsförmedlingen är jag fortfarande inskriven, eftersom jag bara jobbat deltid. Bäst att jag skickar in min aktivitetsrapport till dem snart också. Jag kan stoltsera med flera sökta jobb under december, för den biten har jag skött hela tiden.

Det är bara så infernaliskt tråkigt att hålla på med rapporteringarna hit och dit! Aea vill förresten att man skickar in varje vecka, nu för tiden. Jag tyckte det var full tillräckligt med var fjortonde dag, men de har kanske mycket att göra och behöver jämna ut topparna, vad vet jag? Är det så himla många arbetslösa akademiker därute?

Nu vet du varför jag inte skrivit något sedan nyårsafton i alla fall. Jag packar, dammar och hostar. Katterna gillar inte den störda ordningen, men de gillar vädret utanför ännu mindre, därför ligger de mest och sover, eller låtsas sova. Jag vet inte riktigt när det blir dags att flytta dem, men helt klart innan vi kastar ut soffan. Det är illa nog att akvariet är borta...

Jag lovade lite bilder av maten vi åt på nyårsaftonen. Här kommer de:

Oxfilé med hasselbackspotatis och grönpepparsås

Varmrätten bestod av oxfilé, så som varje gäst ville ha den. Det var åtminstone ingen som skickade tillbaka tallriken, eller lämnade kvar något på densamma, så jag utgår från att jag lyckades med önskemålen. Fast först hade vi gratinerad hummer och det var premiär för två av gästerna, vilket var extra roligt.

Gratinerad hummer med mycket ost både i stuvning och uppepå. 

Det blev också uppskattat smakmässigt och då är jag jättenöjd och glad. Efterrätten kom aldrig med på bild, men den gillades också. Yngste gästen, vår älsklings-Bob, klämde i sig två laktris-pannacottor, jodå. Jag tycker att det blev en trevlig kväll, på det hela taget. Enda smolket i bägaren var att Kluran inte var helt frisk, så hon begav sig hem innan tolvslaget och att sonen inte kom alls.

Eftersom jag fått en ny mobil av mannen, bara för att han är så snäll, måste jag fundera ut hur jag smidigast lägger in foton från den i mina blogginlägg i fortsättningen. Bara att få igång sådana funktioner som Bank-Id och andra bra-att-ha-grejer krävde ju en hel del hjärnverksamhet och lösenordsbyten av mig igår kväll. Tur att mannen inte är riktigt så analog som han vill påskina...

Problemet med att byta källa för överföringen hit får jag nog lösa själv gissar jag, ty han har aldrig varit inblandad i mina blogginlägg, annat än när jag driver lite lätt med honom, eller talar om hur snäll han är och hur mycket jag uppskattar allt han gör för mig. Men jag ska nog klura ut det, eller om någon av mina bloggande vänner har tips, så mottages de tacksamt.

Jag kan inte heller visa vad jag lagat för mat till oss innan mobilbytet för ibland laggar (laggade) överföringen till Google-foton från Anndroiden (ja, den heter så, av uppenbart skäl) också. Och om du ursäktar, det är ett himla krångligt sätt att först lägga ut bilderna på till exempel FB, för att sedan ladda ner dem till datorn och därefter fiska upp dem till bloggen, istället för direkt från telefonen.

Det finns säkerligen ett jättesmidigt sätt att göra det på, men som sagt, jag har inte hunnit eller orkat lägga pannan i så djupa veck ännu att jag kommit på det. Jag kan berätta däremot, att på nyårsdagen hade vi rester. Sålunda åt vi oxfilé igen, fast denna gång med potatis- och palsternacksgratäng och brysselkål. Ingen pizza här inte!

Igår åt vi lutfisk med Apotekets årgångssenap. Det var ljuvligt gott! Idag blev det en bulgurröra med morot, lök, edamamebönor, selleri och lite vitkål till en fantastiskt god korrrv som våra vänner fårfarmarna tillverkat. Lite cf-gucka med chili och purjolök fick också plats på tallrikarna. I morgon ska jag laga lasagne, det är bra mat när man packar ännu fler flyttlådor och härjar rent allmänt...

Ha en fin onsdagskväll och en härlig torsdag! Var rädd om dig därute...

Kompromisslös?

Måndagar brukar ju vara min bloggdag, så jag gör väl ett inlägg då. Det har varit full rulle från morgon till kväll, så jag har inte haft tid förrän nu ikväll. Startade med kaffe och tidning i sängen, ty det är viktigt att mjukstarta. Speciellt när man är efterlyst av sin vårdcentral och ska mäta sitt blodtryck, vilket har varit precis på och över ajabaja-nivå de senaste gångerna.

Så jag åkte dit och hade Två Dagar med mig alldenstund jag vet hur det ser ut i väntrummet en måndag. Efter anmälan och betalning satte jag mig ner bland gamlingarna och läste. Sedan fick jag egen "kuppe" och order om att vila innan syster kommer och mäter. Ingenstans att lägga rock och väska och därmed satt jag på britsen, trots att jag misstänkte att jag skulle ligga ner, egentligen.

Syster Sofia kom och frågade om jag vilat. Jag har suttit här och läst, sa jag. Kände mig helt lugn och avslappnad, men lite orolig för resultatet var jag allt. Dock visade det sig inte (alltför mycket) på trycket, för jag landade på 138/85. Så jag slapp ur deras garn, med en förmaning förstås, att hålla koll på trycket regelbundet i fortsättningen. Okej då...

Åkte hem till ett tomt hus, eftersom mannen körde svärmor till bussen. Skrev en kort lista på vad som behövde hämtas från affären för att klara de närmaste dagarna. Jag bestämde igår att vi skulle ha lever idag, densamma fanns redan i frysen. Vi har bestämt att mannen steker fläsk (också ur frysen) i morgon och gör löksås och på onsdag blir det spenatsoppa, vilken också finns i frysen.

Sedan har vi inte kommit längre i planeringen, men vi ska försöka tömma frysen så gott vi kan nu i december och januari. Vi vet i nuläget inte riktigt när vi får tillgång till huset i Bovall, nämligen. Jag tror att vi ligger ganska bra till i planeringen för övertag på mannens födelsedag, men då jag slutar mitt anställning på nyårsafton, hade det inte gjort något om vi finge flytta tidigare.

Idag gick ett stort lass till ÅV, det var skönt! Resten kan vi klara själva vartefter. Så värst flitiga besökare på tippen har vi inte varit, därför vi ska nog kunna passera sju, åtta gånger till i år, minst. Efter årsskiftet har vi ytterligare tolv passager, så jag tror vi klarar den biffen. Jag är så innerligt tacksam över att vi slipper flyttstäda också, det är inte roligt när man bara vill packa upp igen. 

Ungdomarna som tar över vårt hus var här i lördags, med en hantverkare i släptåg. De ska lägga in nya golv, byta ut köket, vilket vi tycker är lite onödigt, måla och tapetsera om, vilket är väldigt nödvändigt i vissa rum, och förmodligen renovera badrummen också. Det sistnämnda skulle jag börjat med, men väntat med det som bara är tre år gammalt, men det är ju jag det...

När vi flyttar in i Bovall har vi en våning som är alldeles utmärkt bra att bo in sig i, innan vi börjar fundera på eventuella förändringar. Källaren är vår första prioritering, näst efter dräneringen runt huset. Vi ska undersöka möjligheterna att installera bergvärme och en kamin till. Jag har redan varit i kontakt med kommunen i dessa frågor, men väntar lite med offerter tills vi kommit lite längre.

Jobbar man hårt som mannen och jag gör, måste man ha god mat. Fast jag vet att många rynkar på näsan åt lever, men då har de inte ätit min leverstuvning. Idag blev den smaksatt med Dijonsenap och sherry, förstås. Och så ska det vara lite curry i också, det är det som gör att den mest motvilliga provsmakaren faktiskt överger sin skepsis.

TV-middag

Igår valde mannen korrrv, med surkål. Enkelt och framför allt gott! Det lustiga är att han, som aldrig klarat av sura eller syrliga saker som fil, gräddfil, majonnäs och remouladsås numera äter allt utom filen och helst inte ens känner doften av den. Därför äter vi understundom yoghurt till frukost istället. Egentligen tycker jag bättre om fil, men man får kompromissa i sina relationer till andra.

I alla förhållanden behöver man kompromissa för att få dem att fungera. Ponera att din partner mår bra av att bada varje dag, ska han eller hon inte få göra det för att du inte tycker det är nödvändigt, onödigt dyrt eller tar för lång tid? Om det är den ekonomiska biten som är viktigast, hur kan man spara in på något annat för att väga upp den kostnaden?

Och handen på hjärtat, har du inte en last som din partner tycker är onödig på något sätt, men ändå får du hållas, för att det får dig att må bra? Laster, ovanor och tics får helt enkelt tolereras för att ingen, absolut ingen, är helt felfri och med största sannolikhet finns det fler förtjänster än brister hos ditt hjärtas val, din arbetskamrat, grannen eller vännen. Eller hur?

För övrigt har vi hjälpts åt att byta däck på våra bilar idag, mannen och jag. Det kändes liksom att det var dags, för hemfärden igår var inte helt säker med mina sommardäck.Någon gång i uppförslutet tappade jag väggreppet när den praktiskt taget stillastående trafiken fick rörelseutrymme igen. Jag är en bra bilförare, som vet hur man parerar sladdar och hur man får bättre grepp i i halkan, men utan dubbar blir det trots allt då och då vanskligt att ta sig fram i modd, is och nysnö...

Pansarkryssar'n har ju fördel med sin tyngd, så jag ser fram emot att få min egen och att mannen får sin pick-up. Jo, är du intresserad av en finfin Clio (2011) tycker jag du ska höra av dig, då köper du en Pärla som bara har haft mig som ägare, är vackert gråblå och fungerar utmärkt. Vill du ha en pansarkryssare (2000) med löjligt mycket lyx är du också välkommen med ett bud.

Sov så gott när det blir dags att lägga huvudet på kudden och var rädd om dig i trafiken!






 

Rosenrasande.

Inget blir någonsin som man trott. Ibland är det bra, understundom inte fullt lika bra. Jag skulle ha varit ledig tre dagar i rad, det blev åtminstone två. Således var jag ledig igår och även idag. Sedan jobbar jag tre dagar, är ledig en och därefter fem dagars jobb. Visserligen är fyra dagar inte mer än 5 timmar långa, men jag lyckas ändå få ett snitt på 40 timmar per vecka...

En annan förtretlig sak dök upp när min ene son hörde av sig om ett brev han fått från ett mobilföretag. I brevet låg nämligen också en följesedel på något som han inte har gått med på att köpa. Jag blir så trött på försäljare som inte respekterar Nix-listade personer. Jag blir vansinnig på försäljare som inte vill fatta att den som ringts upp säger nej och/eller inte har förstått vad somt sagts.

Eftersom min son har autism har han svårt att sortera information i samma takt som försäljaren sprutar ur sig den. (Vem har inte det, förresten?) De ställer alltid ledande frågor som måste besvaras med ett ja och plötsligt har man tackat ja till hela paketet, fast man inte menade det, för man är nöjd med det man har och har sagt att man inte är intresserad.

Sonen är myndig, men har svårt att prata med folk han inte känner väl i telefonen, så sådana ärenden brukar jag få göra för honom. I detta fallet krävs en fullmakt för att jag ska få sköta saken och 3-mannen som tog emot mitt samtal skickade genast en sådan till min mobil. (Har jag blivit deras kund nu?) Jag skrev ut den, skickade idag till sonen för påskrift och hoppas att PostMord sköter sig.

Om så är fallet bör jag kunna ringa till 3 nästa vecka och lösa problemet. Jag hoppas innerligt att det ska gå smidigt, för jag är trött på att behöva skälla på företag som använder sig av oseriösa säljare och som inte uppdaterar sina listor fortlöpande. Ett elbolag lurade på sonen ett byte för några år sedan, och spärrade hans nummer för all framtid.

Vad hände? Jo, två år senare ringer samma företag, eller outsourcad säljare för det, upp honom igen!
Jag blev rosenrasande när sonen ringde mig, och sa "nu trakasserar de mig igen". Jag ringde upp dem och ifrågasatte deras rutiner, och menade att deras löfte att aldrig mer kontakta sonen inte var värt ett vitten, hur förklarar ni det? "Eh, de måste gå efter gamla listor..." Är det inte ert ansvar att uppdatera dem, frågade jag. Det har gått två år! "Eh, jo. Jag ska ta upp det med ansvarig chef, genast." Tack för det, inte en dag för tidigt!

Nu till avdelningen trevlig det blir inte alltid som man tänkt sig. När man inser att man haft lite otur när man tänkte, och när man tänker rätt så blir resultat mycket glädjande. Vi har väl haft lite för mycket om oss på sistone, helt enkelt, så vi räknade fel. Låt oss konstatera att vi kan åka till Rom mer än en gång för pengarna som blir över efter alla transaktioner. Det känns väldigt fint!

Visserligen firade vi med lite bubbel i måndags (också), men i övrigt har vi inte varit extravaganta på något vis. Till middag serverade mannen slökokt fläsklägg med potatismos och surkål. Det är billig och framför allt god mat.

Efterrätten

Och huvudrätten:

 I tisdags åt vi korrrv, med ris och broccoli, det var också gott och billigt. Igår lagade jag till stekt strömming med en fyllning av vitlöksost och koriander, för att prova på något nytt. Det funkade bra!

Pressad potatis och ananas kändes nyttigt att ha till...

Idag ska vi äta korrrv igen, tre olika sorter faktiskt, med pasta och grönsaker i en härlig röra. Det blir vår lunch i morgon också. Mannen får själv välja om han ska laga till rödspätta, torsk eller lax till middagen i morgon kväll, det är ju ändå fredag. Jag jobbar ju som sagt hela helgen, men det är nog inte omöjligt att vi hjälps åt med maten de dagar jag kommer hem halv sju.

För övrigt rensar och packar vi. Vet du hur mycket en katalog med bildelar till Pontiac årsmodell -76- -81 väger? Inte jag heller exakt, men cirka 7-8 kilo, skulle jag tippa på. Olds, Ford, Chrysler och de andra är inte ett gram lättare, det lovar jag. Och det finns ju många årsmodeller. Jag vet inte hur de ska packas, de stackars flyttjobbarna måste ju kunna jordlyfta kartongerna sedan...

Än så länge får de stå kvar på hyllorna, men det finns så mycket mer som är tungt också. Jag tar lite i taget för att kunna arbeta mig fram till alla hörnen i rummet och packa ner alla modellbilar och -tåg som finns. Jag undrar om det inte vore bäst att ställa en container nedanför fönstret, så skulle man slippa åka till tippen så många gånger. Många lyft blir det!

Nu ska jag ta en risplätt (pannkaka) som blev över från vår frunch igår, innan jag gör något som helst krafttag, det duger inte att ramla nerför trappan med en sopsäck motortidningar från 70-talet över mig. I skrivande stund får jag frågan om jag kan börja 10 på söndag, det blir 42 (!) timmar denna vecka alltså, häpp! Mat var det, ja...

Ha en trevlig helg så ses vi kanske på måndag!

Nu är det kokta fläsket stekt!

"Du söde gröd", som farmor brukade säga. Det är mycket nu, trots att det är semester. Visserligen har vi latat oss ganska bra några dagar, men också skaffat oss en massa huvudbry, så att vi knappt sover om nätterna. Jag märker att det tar lite längre tid för mannen att somna, därför tar det ännu längre tid för mig.

Hur ska det gå när han får sin snarkmaskin om jag inte kan somna förrän han börjar dra sina timmerstockar, vars ljud jag dämpar medelst öronproppar och ommöblering av hans kropp och kuddar. Jag får nog se till att ha semester när han blir knäpptyst, så jag kan sova på dagtid. Fast man vänjer sig snabbt, vid både det ena och det andra...

Nu har vi tittat på ytterligare ett hus och är ganska (mycket) intresserade. Det finns en del att göra runt huset, men det känns inte lika betungande som att lägga om ett tak som i det första fallet. För övrigt är det lite småpyssel, men inget som måste åtgärdas i brådrasket. Frågan är hur mycket vi ens orkar, när vi tömt två hela hus och en lägenhet.

Svärmor är het på gröten och i morgon åker vi allihop och visar upp Sotenäs i all sin prakt för henne. Vi har träffat tre mäklare och funderar på vilken som är bäst för oss. Vi tog hjälp av hittamaklare.se
för att få det bästa urvalet av mäklare i området och slippa åtminstone det besväret. Det är nog så svårt att räkna ut vilken av dem som är mest fördelaktig.

Alla låter "bäst" när de sitter vid ens köksbord, men hur var det nu med dolda fel-försäkringen? Ingår den eller ska man ta en separat? Ska man "styla" eller inte? Förhandsvisning, VIP-visning, två mäklare eller räcker det med en assistent? Ska man pruta på arvodet om det får två fastigheter i ett och samma andetag?

En sak är säker att det som ska målas, det ska målas i "Eklanda-vitt", däremot lägger vi inte ek-tarkett. Även om vi inte kan begripa hur alla i hela Eklanda vill ha det så opersonligt och så likt alla andras hem invändigt, så är det alla mäklares råd. Nog för att det är originaltapet överallt här utom i köket, men en liten fondvägg hade väl inte varit fel i sovrummet?

Det är inte vårt problem när huset väl är sålt, vad eller hur andra gör med det, men det verkade som om alla behåller det vita, så slipper de göra om inför en försäljning. Jag blir helt stum, flyttar de verkligen hit för så kort tid? Mäklarna säger enhälligt att det är väldigt få hus som säljs i vår del, det vill säga den äldsta delen, för här trivs man och vill stanna, uppenbarligen.

Det är bara vi gamla stollar, i det andra huset på tre år som varit/blir till försäljning, som flyttar från området. Å andra sidan har mannen bott här i 24 år, så det känns nästan som att det är dags. Själv har jag flyttat många gånger, som du kanske vet, men jag flyttar hem denna gång och i så fall för gott. Fast osvuret är bäst, vi kanske flyttar till Kroatien eller något annat trevligt land innan vi är klara...

Idag blev det sen middag, för vi åkte till mamma Siv för att visa bilder och diskutera alltihop som händer och det tog ju sin lilla tid. Stekt fläsk med löksås, det är gott det!

Vi har ätit gott hela helgen, utom i söndags, då åt jag knäckebröd framåt kvällen. Vet inte vad som flög i mig, men frukosten flög ur mig och jag mådde tjyvtjockt hela dagen. Mannen stekte korrrv till sig själv när vi kom hem från Bovall. Det luktade jättegott, men jag kunde inte tänka mig att äta den. Det var ju tur att jag snabbt blev av med den bakterien eller vad det var.

Att både vara sömnlös och utan mat är ingen bra kombination när det är så mycket att göra och tänka på. Jag var helt slut innan första mäklaren kom igår. Okej, att det inte var en visning, men vi städade inte innan vi åkte hemifrån i torsdags. Vi åkte så snabbt vi kunde efter att mannens deadline passerades, vilket bara tog en och en halv timme denna gången...

Vi fick ge oss av direkt för det fanns ingen kattmat och givetvis inget till oss själva heller.

Det blev karré och en färdig potatisgratäng, vi var för hungriga för att laga mat i mer än 20 minuter. Dagen efter åt vi kokt torsk med äggsås, så gott och alldeles för länge sedan!

Lördagen bjöd på entrecôte vilken vi sparat i frysen sedan tidigare.

Så den där fastedagen kunde jag ju klara av, om man säger så...

Fortsättning följer i en blogg nära dig, ha det gott och ta hand om dig så länge!

Spontankalas.

Så snopet det blev när sonen och jag skulle göra det där bankärendet. Någonstans hade jag en misstanke om att öppettiderna skulle helganpassas, så jag kollade på SEB:s hemsida på tisdagen. Det enda som noterades som avvikande där var att det skulle vara stängt på midsommaraftonen, vilket är rimligt. Ingenting sades om att torsdagens tider skulle ändras...

Om man vill vara grinig kan man sura över att jag fick åka 30 mil med oförrättat ärende, men jag väljer att se det positivt. Jag fick en pratstund med min ena favoritsyster och det är värt väldigt mycket. Sedan fick jag se över sonens översvämmade förråd och ställa madrasserna på tork och torka upp på golvet. Inget av värde eller nytta gick till spillo, vilket är en tröst.

Vi handlade på City Gross innan vi susade vidare hem. Mötande trafik var ömsom tät men flytande, ömsom stillastående då det hade hänt en del olyckor, men för oss var det inga som helst problem. Mannen hade lagat middag och sonen och jag satte oss till dukat bord. Det var precis vad jag behövde för korven jag klämde i mig på Torp stillade bara den värsta hungern.

Jag glömde visst att äta under dagen. Inte ovanligt, men ganska dumt. Nå, det blev en trevlig kväll och på midsommaraftonen började vi med att äta lite matjessill med tillbehör. Mannen och jag konstaterade att det var första gången sedan vi blev ett par som vi faktiskt åt något "traditionellt".

På kvällen grillade mannen en hel rostbiff, till vilken jag gjorde en potatissallad med bland annat rädisor och vinägrett. Till efterrätt blev det jordgubbar, lättvispad grädde och lakritspulver. Vi tittade på inte mindre än fyra filmer under kvällen, den klart bästa var The Amazing Spider-Man. Och då menar jag verkligen att det var en bra film!

Midsommardagen började ganska sent för vår del. Efter frukost åkte vi allihop till svärmor, där mannen klippte häckar medan vi andra satt inne och pratade om allt möjligt. Under tiden ringde en god vän och frågade vilka våra planer var för dagen. Hastigt och lustigt organiserades ett förlängt midsommarfirande på vår altan.

Vår vän hade med tre av sina vänner, dittills bara ytligt bekanta till oss. Nu är chansen större att vi kommer ses lite oftare. Härliga, intelligenta och roliga människor är alltid välkomna till vårt hem! Det blev spontant och improviserat med grillning av diverse korvar, kycklingben och -vingar. Sallad, bröd, hemlagrad ost (den var populär!), vattenmelon, oliver, chips och drycker på knytisvis.

Vilken tur att jag fyndat på Bolaget, det var bara att langa in flaskorna i frysen allteftersom. Jo, det förekommer att Bolaget har rea, men det är något de inte direkt skyltar med. Men det vore ju höjden av alkoholmissbruk att kassera prima varor på grund av att bäst-före-datum närmar sig. Man får alltså lägga ner lite tid på att leta rea-artiklar, eller känna en mullvad...

Idag åkte sonen hem. Lite ledsamt är det alltid, men vi ses redan nästa vecka. Då ska jag skälla lite på banken och åka till tippen med madrasserna. Fick ett tips av en granne i huset att be om pallar på Llentab, för att inte råka illa ut fler gånger. Det var inte första gången det var översvämning i den källaren, nämligen.

Mannen tittar på Formel 1, jag ska förbereda dagens middag som inte blev av igår. Fiskgratäng med räkor, vars skal såklart ska kokas till en fond som en grund för såsen. Det ska bli gott!

Ha en fin kväll, hoppas alla moln lättar tills imorgon!

PS. Det var inte lite fräckt T, att inte säga hejdå innan ni åkte vidare. Hmpf!

Uträknad.

Kan du tänka dig, jag har ledigt idag med, och i morgon, och på torsdag! Efter morgonmötet, åtminstone. Halleluja! Av någon anledning har jag inte sovit något vidare bra på sistone, men jag hoppas kunna vila ikapp mig själv. Jag, som "aldrig" drömmer har drömt konstiga drömmar och varit jagad på något odefinierbart sätt. Tungan sitter hårt upptryckt i gommen varje gång jag vaknat till.

Typiskt tecken på stress och kan orsaka huvudvärk. Vilket jag nästan aldrig har, om jag inte är riktigt sjuk och ligger nerbäddad med feber och hela paketet. Det märkliga är att jag inte vet varför jag är stressad. Visserligen har jag jobbat väldigt mycket på senare tid, men det har jag aldrig stressad över. Sannolikare är det att så att jag, trots fler timmar, ändå känner att jag aldrig räcker till.

Fram till min semester har jag ett "luftigare" schema och kan förhoppningsvis börja varva ner, så att första veckan inte går åt till det. Vi har ännu inte några speciella planer, eftersom mannen inte kan ta ut någon semester i år heller och får hålla sig stand by för sina kunder, vilka inte heller har bra förutsättningar för att ta ledigt. Egen-företagare-förbannelsen....

Idag har jag påtat i jorden. Det är ju faktiskt många som finner det mycket avstressande och trevligt. Så även jag. Äsch, nu ska jag inte överdriva, men det finns en viss tillfredsställelse att rycka upp ogräs, så fröer och till slut hämta egenodlade grönsaker i trädgården. Att får sorgkanter under naglarna är inte min förtjusning, men inget ont som inte har något gott med sig.

Vi har rabarber som sköter sig själva, men vi är usla på att ta till vara på dem. Ingen av oss är begivna på bakverk eller efterrätter som du vet. Saft och sådant har ingen strykande åtgång heller, om ens någon. Den enda saft som understundom kan hittas i detta hushåll är flädersaft, enkom för att blanda med gin och soda/tonic. Det är mycket gott! Undrar om rabarbersaft kan tjäna lika väl?

Mannen har, sedan vi fått våra nya sopkärl, blivit något av en sorteringsfantom. Det är ganska fascinerande, eftersom jag nästan idiotförklarade honom när jag kom in i hans liv, för att han slängde tidningar, reklam och flaskor direkt i soptunnan, utan att passera ÅV. Och så påstås det att man inte kan lära gamla hundar att sitta...

I lördags åt vi lammbog, tillagad i Multin, aka R2D2, vilket blev mycket gott. Vin, portvin, lök morot, vitlök och timjan, bland annat åkte ner i pottan och fick gå i den på hög i fem timmar, tror jag. Trots att jag putsade bort så mycket jag kunde av fettet, var skyn såpass fet att den fick åka in i kylen för att separera bort det innan det blev en sås av den.

På söndagen blev det kyckling med asiatisk glasnudelsallad. Jag blandar fisksås, sesamolja, ingefära, chili och koriander till själva dressingen och tager vad vi haver för övrigt i grönsaksväg. Vitkål, purjo, paprika, mer chili och koriander. Det var också mycket gott och jag hade med mig det till lunch igår. Mannen fick hålla till godo med lammresterna.

Igår blev det korrrv igen, denna gången i tomatsås. Till spaghetti, vilket är en utmärkt måndagsmiddag och det blev två lunchlådor över, det gillas! Idag blir det karré, osäkert om den kommer att grillas ute eller inne i skrivande stund. Vad morgondagen bringar är ännu höljt i dunkel, det enda jag har planerat är att åka och besiktiga tuttarna.

Den andra inplanerade aktiviteten kunde jag stryka i och med ett brev från AF, där min handledare bifogade en handlingsplan för nästa halvår. Ja, du kan ha läst det förut, men jag tycker det kan poängteras att jag ytterst sällan har varit tvingad att inställa mig personligen för dylika ärenden. Fast bara om jag själv frågat i god tid, men må den lede ta mig om jag missat datumet själv!

Eftersom jag inte egentligen behöver AF till någonting alls längre, då mina dagar med ersättning från a-kassan är (ut)räknade, och alla jobbannonser kommer snabbare från både Indeed, Jobapido, Jobbjakt och ytterligare någon jobbsökarsajt än AF någonsin förmått, tänkte jag helt enkelt strunta i hela handlingsplanen och se vad som hände...

Jag är så otroligt trött på alltihop att jag ger fullständigt sjutton i vad de säger eller gör med mig. Jag har ett jobb, inget eller ingen kan hindra mig från att söka de jobb jag eventuellt finner intressantare än det. Ehuru det aldrig utlyses en heltidstjänst i min bransch är det sällan det är värt besväret, men det var jag tvungen till om jag ville ha ersättningen från a-kassan.

Och "money makes the world go round", så man gör det man måste, även under protest. Jag är ganska lättad över att slippa detta ok. Och de närmaste löningarna kompenserar bortfallet mer än väl. Sedan vet jag inte hur det blir, men jag förhandlar med chefen. Hur som helst är all mertid betald numera, det är det enda positiva med facket på åratal.

Nu är det dags att tänka på trevligare saker, det vill säga mat och därför avslutar jag detta inlägg med att önska Sverige grattis på dagen och god fortsättning! Det kan behövas...

Ta hand om dig och din omvärld!

Skynda, fynda!

Trevligheterna bara fortsätter! Igår efter jobbet åkte jag hem och duschade och klädde om för att tillsammans med mannen och två andra groupisar uppvakta en 50-åring. Visserligen en dag för tidigt, men idag fanns det andra planer. Det blev en mycket rolig kväll och sent innan vi kom hem. Tur att jag är ledig idag och att mannen jobbar hemifrån...

Jag fick kaffe på sängen och tänkte åka och hämta lite förnödenheter när jag läst klart GP, men då fick jag ett meddelande från syster M att hon fanns i närheten och ville ha kaffe. Eftersom det är mycket trevligare med besök väntar jag med att åka till affären tills i morgon förmiddag, då det brukar vara ganska folktomt och nästan lika lugnt som måndag/tisdag.

Vi har mat hemma för dagens middag och resten är det inte heller bråttom med, för vi stannade till på City Gross på vägen hem i söndags. Det är som du väl vet vid detta laget en av mina favoritbutiker. Där fyndade vi hjortkött som mannen ska laga gryta av på lördag. På söndag blir det ribbestek, ännu ett fint fynd, och på torsdag ska vi äta tunga.

Idag blir det korrrv på något vis med pasta till och i morgon blir det lutfisk som funnits i frysen ett tag och liksom ropade på att få komma till användning. Den uppmärksamme läsaren undrar förstås om vi inte får någon mat på fredag denna veckan. Jo, det får vi nog, men för min del blir det lunchlåda och mackor, eftersom jag ska jobba 10-22. Mannen får bestämma helt själv vad han ska äta.

Kungsmässan har kvällsöppet med Tomten som tänder juleljusen, kör som sjunger julsånger, glöggservering och så är det ju förstås "Black Friday". Vi hoppas på många kunder för vi har många fina erbjudanden hela julkampanjen och lite extra på fredag, förstås! Jag tycker det ska bli intressant att se hur det går att få kunderna att stanna kvar hela kvällen på detta fina, men dock, köpcenter...

Själv skulle jag, som du vet, inte frivilligt "mingla" med folk en fredagskväll i något köpcentrum, hur mycket glögg de än kan tänkas bjuda på. Jag håller mig helst långt borta från folksamlingar och myser hemma med nära och kära istället. Men det verkar vara det nya sättet att umgås med vänner, man stämmer träff, fikar och kikar i butikerna innan man går hem, var och en till sitt.

Bra för oss och de andra butikerna att alla inte är som jag, med andra ord! Jag är extremt målmedveten och effektiv när jag ska handla, det finns inget utrymme för konversation när jag forsar genom affärerna för att på kortast möjliga tid återvända till, och njuta av hemmets lugna och tysta vrå. Mannen är av samma skrot och korn som jag, vi är hemmakatter och trivs fint med det.

Nu ska jag ta itu med maten, så jag önskar att du får en fortsatt trevlig tisdag hur du än väljer att tillbringa återstoden av den och avslutar med en bild på familjens ena innekatt, i alla fall såhär års!

Eller var det mediakatt?

Rådbråkad.

Nu har jag tänkt färdigt, tror jag. Min bloggar-kollega Ia skrev i detta inlägg att hon vunnit en utmärkelse, så det kan man ju säga att jag också har, eftersom jag omnämns och får svara på hennes frågor. Som jag har funderat! Dels på mina svar och dels på vilka jag ska utnämna i min tur. Jag följer inte så många bloggar, förutom Ias förstås och Ann-Sofies som nominerades samtidigt som min.

Jag är djupt hedrad och faktiskt lite mallig. Hoppas att det inte gör något att jag inte nominerar fler än min nyfunna vän Coolmamsan. Egentligen heter hon Kerstin och är en hejare på att fotografera, bland annat. Jag kommer inte ge dig några frågor, men om du känner att det känns bra, så tycker jag du kan svara på samma frågor som jag och skicka vidare denna "award" om du vill.

Mina svar på Ias frågor kommer här:

1. Varför bor du där du bor nu (alltså hur hamnade du där)?
   Jag är med i en hemlig fb-grupp och fattade tycke för en av medlemmarna där. Vi chattade hela kvällarna när jag bodde i skogen någon mil ifrån min dåvarande arbetsplats och till slut fick jag bjuda in mig själv på middag och sedan var vi ett par. När jag begärde att sluta min anställning som chef för apoteket i Nordby fick jag en ny tjänst som ambulerande resurs i Göteborgsområdet och då frågade jag om jag fick flytta in med mannen. Han sa ja både till det och när jag friade. Därför bor jag numera i Mölndal och trivs utmärkt!
2. Om du var tvungen att flytta, var skulle du vilja bo?
   Oj, detta är en svår fråga. Jag skulle förmodligen återvända till samhället jag växte upp i, på grund av närheten till två av mina tre barn och våra två barnbarn. Jag skulle kunna tänka mig att flytta utomlands till varmare breddgrader också, men inte för varma. Jag är ännu inte särskilt berest, så jag har svårt att bedöma var jag skulle må bäst. Så länge matkulturen är spännande spelar det nog inte så stor roll!
3. Nämn en sak som du tar med överallt, som du inte kan vara utan, och varför.
   Jag vill inte erkänna det egentligen, men mobilen har jag alltid med mig. Med den har jag tillgång till alla mina nära och kära, och de till mig om de behöver mig, den är en säkerhet när jag är ute själv och jag kan lösa de flesta ekonomiska frågorna med den om det kniper.
4. Nämn en sak som du skulle kunna mista nu utan saknad och varför.
   Detta var också en svår fråga. Jag har gjort mig av med så mycket redan av olika anledningar att bara de viktigaste sakerna finns kvar. Alla mina 30 par högklackade skor skulle jag klara mig utan, så de ryker.
5. Du får ett litet flygplan till ditt förfogande och får besöka 5 sevärdheter – vilka skulle du besöka?
   Rom och Peterskyrkan, det är en dröm både mannen och jag har. Aten och Akropolis skulle jag också vilja besöka, jag har alltid varit intresserad av historia och mytologi. Terrakottaarmén, vore häftig att få se. Machu Picchu och Grand Canyons också.
6. Vill du se film hemma eller på bio? Varför?
   Helst hemma. Vi har en sådan där bioanläggning som kan utnyttjas effektivt utan att man blir döv. På bio numera är volymen så hög att man måste använda öronproppar, och så kan folk inte låta bli att prata och prassla med godispapper.
7. Vad är det absolut godaste du vet?
   Hahaha, vad var det för en fråga? Mat förstås! All mat! Men en fin hummer, helt naturell slår nog det mesta trots allt. Helstekt piggvar med brynt smör och riven pepparrot är inte heller fel, eller en carpaccio. Hur tänkte du nu, Ia? ;)
8. Vilken bok läser du just nu? Är den bra?
   Just nu läser jag City of Bones av Michael Connely. Jag har fastnat för dessa böcker om Harry Bosch, för de är trovärdiga, spännande och jättebra. Harry är inte den gängse “supermannen” utan mycket mer mänsklig och känsligare, när man lärt känna honom. Jag fortsätter aldrig läsa en bok om jag inte fastnat efter 10 sidor. Den kan få en andra chans, men sällan en tredje...
9. Vad skulle vara den perfekta presenten?
   Till mig? Hu, det blir svårt att svara på. Men om frågan gäller vad jag skulle ge bort, så är det lite beroende på vem den är till, men något som personen i fråga är intresserad av eller något som är så vackert/tilltalande att jag gärna hade behållit det själv.
10. Du är på en öde ö och får ta dit 3 personer (inte nära och kära). Vilka väljer du och varför?
    Hmmm, jag har tagit mig en lång betänketid med alla frågorna, men denna är ju värst, eller bäst, beroende på hur man ser på den! Jag tror att Dalai Lama skulle vara en av de mest intressanta personerna i världen att samtala med, han är klok och sansad. Gustav Trädgårdh, för då kan jag lära mig mer om mat och dessutom verkar han himla rolig. Leif GW Person tror jag att jag hade haft stor behållning av också. Frågan är vilken behållning de haft av mitt sällskap :)

11. Du får oinskränkt makt över världen – vad är det första du skulle ta tag i och varför?
Monsanto skulle jag utradera, för de försöker ta över hela livsmedelsmarknaden på ett cyniskt och oetiskt sätt, genom att manipulera grödor och tvinga bönder att köpa deras utsäde. Jag skulle kunna säga utrota fattigdomen genom att konfiskera det fåtal superrika människornas rikedomar, men det kanske blir samma resultat, “just follow the money”...

Nu hände något som jag inte begriper, men du som läser får helt enkelt stå ut med stilbrottet. Jag lägger inte mer tid på att lösa detta, då blir jag bara suuuur och jag vill inte pröva mitt humör i onödan, när jag har en hel jobbhelg framför mig. Formkurvan har en uppåtgående trend, det är dumt att ändra på den saken.

Maten igår blev riktigt bra och nyttig som bara den. Röda linser rörde jag ner i två omgångar, dels för att reda av och förstås för att de ser trevliga ut och ger lite tuggmotstånd när de inte får koka med mer än tio minuter.

Lammgryta à la India, raijta och chapati

Idag blev det kylskåpsrensning. Korvar, purjo, chili, ärtor och majs, philadephiaost och mascarpone blandades med pastaskruvar och toppades med hemlagrad ost.

Man tager vad man haver...

Det blev över till lunch till både mannen och mig i morgon. Vad det blir till middag på kvällen har jag ingen aning om och överlämnar det med varm hand till mannen. Det blir säkerligen något mumsigt!

Ha en fin kväll och helg sedan och ta hand om dig! Jag ska vila min rådbråkade hjärna, god natt!

Och läs nu mina vänners bloggar!