Snoken.

Det har gått en vecka sedan jag gjorde ett inlägg. Jag har varken haft tid eller lust, faktiskt. Jag blev förkyld i onsdags kväll och varit hostig och hes, men i övrigt inte sjuk eller febrig. Det är på tillbakagång nu och min astmasköterska Åke tyckte idag att jag bör ta den årliga influensasprutan när jag är helt frisk igen, trots att vi konstaterat att jag inte har klassisk astma, "bara" allergisk sådan.

Jag presterade bättre än förväntat i PEF-testen, utifrån min ålder och omedicinerad i två månader. Där ser man! Skönt att slippa dyra mediciner utom under pollenperioden, vilken förvisso är ganska lång för mig, men ändå. Det var de goda nyheterna. Eftersom hela väntrummet var fullt bad jag honom ta mitt blodtryck, ty doktorn ville det efter förra gången då mätvärdet var högt, 140/90.

Det trodde jag var en olycklig engångsföreteelse för att jag hade jäktat dit och otåligt väntade en hel kvart på att ta mig igenom den årliga besiktningen. Syster Åke hämtade sålunda en blodtrycksmätare och varnade mig att om det var för högt skulle han skicka mig till doktorn. Äsch, sa jag, det kommer inte hända. Döm om min förvåning när värdet blev ännu högre än sist...

För säkerhets skull gjorde vi om proceduren och nåja, det blev ju lite bättre men ändock 153/96. Jag började komma med förklaringar som att det var högt för att jag inte är riktigt frisk. Den köpte han inte. Nehej, men kanske för att jag är lite för tjock då, men planerar att göra något åt det. Nåja, det kunde han kanske hålla med om, eventuellt, möjligen.

Jag kände att jag verkligen inte har varken tid eller lust att utredas för detta just nu, så jag sa att vi kunde hålla dessa uppgifter för oss själva så länge och det gick han högst motvilligt med på. Sedan smet jag förbi receptionen med hans förmaningar om att inte vänta för länge med att vidta åtgärder ringande i öronen.

På vägen hem blev jag lite rädd. Det är kanske inte så bra att gå omkring såhär, trots allt. Jag tänker på att jag haft en diffus huvudvärk en längre tid. Alltså inte ont i huvudet, men mera en susande känsla. Ibland glömmer jag lite för mycket för att det ska kännas bra, jag är konstant trött, trots att både mannen och jag sover så mycket bättre sen Snoken kom in i vårt sovrum.

Ja, Snoken är förstås mannens snarkmaskin och vår bäste vän. När jag tänker rätt på saken kan ju mitt höga blodtryck bero på att jag inte sovit så bra innan vår vän kom in i bilden. Och ett blodtryck torde ta en stund på sig att normaliseras igen? Undrar vad Syster Åke hade sagt om den teorin?  Hur som helst, jag får väl bita i det sura äpplet och ta mig till VC för uppföljning av detta. Nästa vecka...

Mannen har servat mig med god mat under hela helgen, eftersom jag har jobbat.

Detta är en "luffarbiff" som jag fick mig serverad i fredags. Efter en Black Friday krävs det nästan en blodig biff med rödvinssås. Middag klockan 22 är kanske inte det bästa för hälsan, men det behövdes!

I lördags blev det en gryta med kycklinglår och annat gott! Lite blekt utseende måhända, dock inte smakmässigt, det var lite sting i jamaican bell-chilin också, speciellt om man tar med fröna.

Igår var det bestämt att det skulle bli rostbiff och den serverades enligt Jamie Olivers princip att man visst kan laga god och riktig mat på 30 minuter. Mannen fick tips på tillbehör av vår gode vän Tommy och ja, det funkade både att laga och äta. Såsen ska visst serveras på pannkakorna, förlåt, yorkshire puddingen, men mannen tittade inte så noga på filmen...

Idag blir det vardagsmat och mannen föreslog Köttfärssoppa, när jag frågade vad jag skulle göra. Lite allt möjligt i den, förutom det uppenbara. Bland annat ett par gamla rödbetor, rotselleri, palsternacka, lök, morot, vitkål och purjolök. Det står och puttrar och jag ska lägga sista handen vid den nu, så jag avslutar med att önska en fin vecka.

Var rädd om dig, jag ska försöka ta hand om mig också.

Spontankalas.

Så snopet det blev när sonen och jag skulle göra det där bankärendet. Någonstans hade jag en misstanke om att öppettiderna skulle helganpassas, så jag kollade på SEB:s hemsida på tisdagen. Det enda som noterades som avvikande där var att det skulle vara stängt på midsommaraftonen, vilket är rimligt. Ingenting sades om att torsdagens tider skulle ändras...

Om man vill vara grinig kan man sura över att jag fick åka 30 mil med oförrättat ärende, men jag väljer att se det positivt. Jag fick en pratstund med min ena favoritsyster och det är värt väldigt mycket. Sedan fick jag se över sonens översvämmade förråd och ställa madrasserna på tork och torka upp på golvet. Inget av värde eller nytta gick till spillo, vilket är en tröst.

Vi handlade på City Gross innan vi susade vidare hem. Mötande trafik var ömsom tät men flytande, ömsom stillastående då det hade hänt en del olyckor, men för oss var det inga som helst problem. Mannen hade lagat middag och sonen och jag satte oss till dukat bord. Det var precis vad jag behövde för korven jag klämde i mig på Torp stillade bara den värsta hungern.

Jag glömde visst att äta under dagen. Inte ovanligt, men ganska dumt. Nå, det blev en trevlig kväll och på midsommaraftonen började vi med att äta lite matjessill med tillbehör. Mannen och jag konstaterade att det var första gången sedan vi blev ett par som vi faktiskt åt något "traditionellt".

På kvällen grillade mannen en hel rostbiff, till vilken jag gjorde en potatissallad med bland annat rädisor och vinägrett. Till efterrätt blev det jordgubbar, lättvispad grädde och lakritspulver. Vi tittade på inte mindre än fyra filmer under kvällen, den klart bästa var The Amazing Spider-Man. Och då menar jag verkligen att det var en bra film!

Midsommardagen började ganska sent för vår del. Efter frukost åkte vi allihop till svärmor, där mannen klippte häckar medan vi andra satt inne och pratade om allt möjligt. Under tiden ringde en god vän och frågade vilka våra planer var för dagen. Hastigt och lustigt organiserades ett förlängt midsommarfirande på vår altan.

Vår vän hade med tre av sina vänner, dittills bara ytligt bekanta till oss. Nu är chansen större att vi kommer ses lite oftare. Härliga, intelligenta och roliga människor är alltid välkomna till vårt hem! Det blev spontant och improviserat med grillning av diverse korvar, kycklingben och -vingar. Sallad, bröd, hemlagrad ost (den var populär!), vattenmelon, oliver, chips och drycker på knytisvis.

Vilken tur att jag fyndat på Bolaget, det var bara att langa in flaskorna i frysen allteftersom. Jo, det förekommer att Bolaget har rea, men det är något de inte direkt skyltar med. Men det vore ju höjden av alkoholmissbruk att kassera prima varor på grund av att bäst-före-datum närmar sig. Man får alltså lägga ner lite tid på att leta rea-artiklar, eller känna en mullvad...

Idag åkte sonen hem. Lite ledsamt är det alltid, men vi ses redan nästa vecka. Då ska jag skälla lite på banken och åka till tippen med madrasserna. Fick ett tips av en granne i huset att be om pallar på Llentab, för att inte råka illa ut fler gånger. Det var inte första gången det var översvämning i den källaren, nämligen.

Mannen tittar på Formel 1, jag ska förbereda dagens middag som inte blev av igår. Fiskgratäng med räkor, vars skal såklart ska kokas till en fond som en grund för såsen. Det ska bli gott!

Ha en fin kväll, hoppas alla moln lättar tills imorgon!

PS. Det var inte lite fräckt T, att inte säga hejdå innan ni åkte vidare. Hmpf!

Pysventil.

Nå, har man katter behöver man inte vara orolig för att sova för länge på helgen. Mayzan har fått en ny (o)vana och det är att högljutt tuta klockan åtta, gärna i kombination med att dra ut noppor i mattorna vid sängen. Står man upp vid sju på grund av jobb, tycker hon att det är onödigt tidigt, vilket jag i och för sig kan hålla med om.

Nej, klockan åtta ska det vara frukost, sen går hon och lägger sig igen och stensover i garderoben fram till tolv-ett. En annan har inte den förmågan eller möjligheten precis. Jag tycker ju att om ingen i familjen rör en fena, borde hon ta vara på friden och sova vidare, men så är jag inte katt. Inte heller tillräckligt gammal för att uppskatta en missad sovmorgon...

Början på denna dagen var således inte optimal och har inte förbättrats nämnvärt om man ska vara lite kinkig då. Jodå, solen skiner åtminstone, slökokar'n jobbar som den ska och tvättmaskinen rengör sängkläderna så bra så. Det är bokföringen som går åt h... nå, skogen då. Inte själva ekonomin, men när jag skulle lägga in förfallna kundfakturor kunde jag inte välja nummer, så ordningen föll.

Nu har vi ju en mycket god vän som är duktig på sån't här och kommer till undsättning. Det värsta som kan hända är att vi får blåsa alla uppgifter och poster som redan är inlagda och börja om från början. Det är surt i så fall, men det finns sådant som är värre. Allt finns ju på papper redan, så det är ingen fara på taket, ens om skattmasen kommer farande.

Risken är ju bra mycket större för hårt arbetande och laglydiga småföretagare än för politiker, bolagsdirektörer och andra som vill undanhålla sina förmögenheter i skatteparadis med brevlådeföretag. Det är ju makalöst märkligt att samma politiker som framhåller det viktiga i att alla ska bidra till välfärden så länge de är aktiva, smusslar med skatterna när de går i "pension"...

Pensioner vilka alla ärliga skattebetalare är med och bekostar och som de själva har beslutat om. Det är något ruttet i den danska staten, sas det i Hamlet för 400 år sedan. Jag säger att det är något ruttet i den svenska staten, när det kan gå till på detta viset. Varför i hela friden ska de ha pension, när de haft så löjligt höga löner under sin tid i riksdag, regering och för all del i kommuner och landsting?

För det är ju inte så att de inte slår mynt av sin egen person och föreläser och konsultar med skrattretande mycket i "gage" under den så kallade omställningsperioden. Inte tusan ligger de på sofflocket och pillar naveln 24/7, när de kan putta in saftiga arvoden rakt in i sitt nystartade företag under tiden de uppbär sin pension för sin "överlevnad" i den verkliga världen.

Hoppsan, där blev jag visst politiskt engagerad igen. Jag kan inte lova att det inte händer igen, för du vet, ibland pyser det över. Jag skyller det på katten till att börja med och bokföringen tillförne. Jag menar att om man inte somnar före halv två på natten, då blir man lite lätt gramse, för att inte säga ganska irriterad och sen de andra små förtretligheterna som bygger på allteftersom. Typ.

Men nu ska jag skaka av mig detta och ha en trevlig kväll med mannen. Äta god köttgryta och dricka lite vin. Titta på en film eller tre och drömma om en riktig sovmorgon i morgon...
Hoppas du har haft en trevlig dag utan förtretligheter och får en skön kväll och söndag, så småningom!

Jomenvisst, grytan är snart klar, såhär ser den ut nu. Lite grädde och redning så blir det bra!