Snoken.

Det har gått en vecka sedan jag gjorde ett inlägg. Jag har varken haft tid eller lust, faktiskt. Jag blev förkyld i onsdags kväll och varit hostig och hes, men i övrigt inte sjuk eller febrig. Det är på tillbakagång nu och min astmasköterska Åke tyckte idag att jag bör ta den årliga influensasprutan när jag är helt frisk igen, trots att vi konstaterat att jag inte har klassisk astma, "bara" allergisk sådan.

Jag presterade bättre än förväntat i PEF-testen, utifrån min ålder och omedicinerad i två månader. Där ser man! Skönt att slippa dyra mediciner utom under pollenperioden, vilken förvisso är ganska lång för mig, men ändå. Det var de goda nyheterna. Eftersom hela väntrummet var fullt bad jag honom ta mitt blodtryck, ty doktorn ville det efter förra gången då mätvärdet var högt, 140/90.

Det trodde jag var en olycklig engångsföreteelse för att jag hade jäktat dit och otåligt väntade en hel kvart på att ta mig igenom den årliga besiktningen. Syster Åke hämtade sålunda en blodtrycksmätare och varnade mig att om det var för högt skulle han skicka mig till doktorn. Äsch, sa jag, det kommer inte hända. Döm om min förvåning när värdet blev ännu högre än sist...

För säkerhets skull gjorde vi om proceduren och nåja, det blev ju lite bättre men ändock 153/96. Jag började komma med förklaringar som att det var högt för att jag inte är riktigt frisk. Den köpte han inte. Nehej, men kanske för att jag är lite för tjock då, men planerar att göra något åt det. Nåja, det kunde han kanske hålla med om, eventuellt, möjligen.

Jag kände att jag verkligen inte har varken tid eller lust att utredas för detta just nu, så jag sa att vi kunde hålla dessa uppgifter för oss själva så länge och det gick han högst motvilligt med på. Sedan smet jag förbi receptionen med hans förmaningar om att inte vänta för länge med att vidta åtgärder ringande i öronen.

På vägen hem blev jag lite rädd. Det är kanske inte så bra att gå omkring såhär, trots allt. Jag tänker på att jag haft en diffus huvudvärk en längre tid. Alltså inte ont i huvudet, men mera en susande känsla. Ibland glömmer jag lite för mycket för att det ska kännas bra, jag är konstant trött, trots att både mannen och jag sover så mycket bättre sen Snoken kom in i vårt sovrum.

Ja, Snoken är förstås mannens snarkmaskin och vår bäste vän. När jag tänker rätt på saken kan ju mitt höga blodtryck bero på att jag inte sovit så bra innan vår vän kom in i bilden. Och ett blodtryck torde ta en stund på sig att normaliseras igen? Undrar vad Syster Åke hade sagt om den teorin?  Hur som helst, jag får väl bita i det sura äpplet och ta mig till VC för uppföljning av detta. Nästa vecka...

Mannen har servat mig med god mat under hela helgen, eftersom jag har jobbat.

Detta är en "luffarbiff" som jag fick mig serverad i fredags. Efter en Black Friday krävs det nästan en blodig biff med rödvinssås. Middag klockan 22 är kanske inte det bästa för hälsan, men det behövdes!

I lördags blev det en gryta med kycklinglår och annat gott! Lite blekt utseende måhända, dock inte smakmässigt, det var lite sting i jamaican bell-chilin också, speciellt om man tar med fröna.

Igår var det bestämt att det skulle bli rostbiff och den serverades enligt Jamie Olivers princip att man visst kan laga god och riktig mat på 30 minuter. Mannen fick tips på tillbehör av vår gode vän Tommy och ja, det funkade både att laga och äta. Såsen ska visst serveras på pannkakorna, förlåt, yorkshire puddingen, men mannen tittade inte så noga på filmen...

Idag blir det vardagsmat och mannen föreslog Köttfärssoppa, när jag frågade vad jag skulle göra. Lite allt möjligt i den, förutom det uppenbara. Bland annat ett par gamla rödbetor, rotselleri, palsternacka, lök, morot, vitkål och purjolök. Det står och puttrar och jag ska lägga sista handen vid den nu, så jag avslutar med att önska en fin vecka.

Var rädd om dig, jag ska försöka ta hand om mig också.

Andas in, andas ut.

En vecka går så fort, så fort. Idag är jag ledig efter en jobbhelg och jag försöker göra både nytta och nöje, för sedan är det jobb tisdag-fredag. Nöjet består i att läsa boken jag påbörjat och nyttan är väl att jag har hämtat mat för nästan hela veckan och varit hos Syster Åke på Jungfruplatsens VC. Jag ska förstås laga mat också, men det blir lite senare.

Syster Åke och jag kom överens om att utföra ett litet experiment, vilket innebär att jag slutar med min astmamedicin och ser vad som händer, eller inte händer. Spirometri-mätningen var utmärkt väl utförd och resultatet alldeles lysande, både före och efter luftrörsvidgande buventol. Det var med andra ord ingen signifikant förbättring efter den inhalationen.

Det ska bli spännande att se om jag "bara" är överkänslig mot vissa dofter, kemiska substanser och kyla (SHR) samt allergisk i största allmänhet, eller om om jag har "riktig" astma. Gionan åkte ner i necessären tills vidare och jag behåller akutmedicinen i handväskan, samt blir återkallad till VC om några månader för utvärdering. Om allt går bra, vill säga...

Mannen har sågat ner en stor buske utanför vardagsrumsfönstret och målat fönstren medan jag har jobbat i helgen. Lite mer pyssel har han lagt ner på uteplatsen på framsidan av huset också. Så det går lite framåt med i arbetet med stylingen både inne och ute. Jag tänkte försöka hitta ett överkast i lämplig färg och prisklass och inte åtta vita gardinlängder, men kanske två eller fyra.

Vit matta kommer aldrig in i vårt hus, så om stylist-människan, mäklaren eller fotografen propsar på det, får de skaka fram en sådan inför eventuella visningar. Väggarna i sovrummet ska icke målas i Eklkanda-vitt, sade stylisten, då blir plastmattan för gul, nämligen. Vilket hon har helt rätt i och därför ska de bli målade i en ljus varmgrå färg.

Jag tänker att väggen i hallen också kan få samma nyans, för den finns i golvet och tapeten och på det viset slipper vi skaffa flera färgburkar. Hoppas att mannen tycker som jag, fast det brukar han ju göra, tack och lov. Vi måste skaffa nya blommor, för de gamla har tagit slut. I alla fall de på utsidan, på insidan är det ganska många kvar, men av "fel" sort...

Det kommer bli så bra och fint, om än inte så minimalistiskt, när det är klart. Minimalism är inte kompatibelt med våra överbelamrade bokhyllor och både böcker och saker måste ju förvaras någonstans. Mitt förslag är att "måste-böckerna" packas ner och forslas iväg tillsammans med en hel del kläder till sommarstugan, snarast.

Vi ska bara hinna med den lilla detaljen också. Om jag skulle ta ut lite semester igen? Jag har ganska många dagar kvar, men det kanske är bättre att ta ut dem senare, trots allt. Kommande veckor jobbar jag dock mer, eller till och med mycket mer än mina 30 timmar i veckan jag är anställd för. Förvisso för att jag sagt att jag gärna jobbar mer och jag har inte berättat om dessa planer för chefen ännu...

Jo, en sak i taget. Just nu ska jag ta hand om vårt dagliga bröd, eller det gamla som torkat i kanterna. Det ska bestrykas med vitlökssmör och grillas när revbenen är klara. Några majskolvar som riskerar att bli gamla annars ska vi koka och ha till. Och lite sallad, tomater och så, förstås. När det känns så kallt och höstlikt som idag får man plocka fram sommarmaten och stänga altandörren.

Mannen har verkligen gjort sitt bästa för att behålla sommarkänslan när han serverat mat under helgen, eller vad sägs?

Fredagsmaten var stark och god!

Räkorna hade egen kuppe. 

Spaghetti och köttfärssås blev det igår kväll, det är väl inte det somrigaste man kan tänka sig, men det var gott och välbehövligt, för jag klunkade bara i mig en påse Allévo på lunchen. Den mättnaden varar inte så länge som man skulle vilja och behöva. Sanningen att säga fanns det ingen bra lunchlåda i frysen, och på en halvtimme hinner jag inte både hämta mat på Ica och äta den.

Ha det så gott i livet, på tallriken och i glaset, tills nästa gång!


   

Ozon, tack!

Vad har hänt sedan sist? Inte en aning, faktiskt! Jo, vi åkte ju med svärmor hem till mina trakter och visade upp dem från sin allra bästa sida. Det blev en heldag och vi hade så mycket att fundera på, att alla mest satt i egna tankar på hemvägen. Mannen och jag har fått mandat att välja mäklare även för svärmors del, men det är inte helt lätt. Vi står som åsnan mellan två hötappar nu.

Jag har tvättat en massa tvätt och bytt lakan i sängarna, skördat tomater och chili, lagat mat och läst ut Conn Igguldens trilogi om Genghis Khan. Rekommenderar varmt denne författare som förvisso skriver fiktion, men faktabaserad sådan. Det bästa är nästan efterorden, där han förklarar varför han förlagt vissa händelser på "fel" plats eller tidsförskjutit dem. Som om jag hade en aning om vad som var rätt och riktigt, liksom? Men det tyder på grundlig research och det gillar jag!

Mannen har börjat tvätta huset utvändigt, det ser ut som nytt och kommer göra sig fint på bilderna när det är dags att lägga ut annonsen. Tanken var att rensa i trädgården också idag, men sen kom regnet. Dock ännu ingen åska, vilket jag hade välkomnat. Det rensar upp luften så skönt och hade kanske rensat ur hjärnorna på oss så att vi blir lite mer fokuserade...

Jag har några lediga dagar kvar innan jag börjar jobba igen på onsdag, det känns skönt! Jag ska hinna gå till VC och lämna prover, vilket jag lovade för tre veckor sedan. Gör jag inte det skriver inte doktor Safari ut några itererade recept till mig. Ska bli intressant att se om jag fått någon tid till astma-/kolsköterskan i år. Det fick jag inte förra året, fast det också var ett måste, från deras sida.

Jag vet exakt hur jag håller min astma på mattan, varför jag tycker det är slöseri med min och deras tid, det finns de som sannerligen behöver bättre teknik, stöd och råd än jag. Jag kanske är lättbehandlad, vad vet jag? Tyvärr möter jag ofta kunder som flåsar som blåsbälgar för att de blivit förkylda och ingen har talat om för dem att dubbla dosen så fort det börjar killa i halsen...

Den lille är inte pandalus borealis, i alla fall!

Igår gjorde jag en fisk- och skaldjursoppa och när jag skalade räkorna hittade jag ett annorlunda exemplar. Jag vill inte diskriminera någon, så den åkte ner i fondkoket den också. Vi hade några småbitar av havskatt, torsk och rödtunga i frysen, det passade ju alldeles utmärkt att ha i soppan.
Såhär såg resultatet ut:

Frystömning... 

I torsdags åt vi riktig fläskkotlett från Kustcharken. Vi kunde ju inte åka förbi den utan att visa mamma Siv och går man in där, går det inte att lämna butiken tomhänt.

Rensade rejält i potatislådan i kylen och fick ihop tillräckligt för att kunna servera pressad potatis till, eftersom den suger upp såsen så väldigt bra.

Idag blir det grillade rester. Vädret är väldigt växlande, därför litar jag inte på att det inte ösregnar när det blir dags att laga och äta mat. Dessutom är det är aldrig fel att tömma frysen då och då. Till kambenen kommer det serveras färsk majs, bulgur- eller quinoaröra med edamamebönor och en kall cf-sås med egen chili, schalottenlök och vad jag kan nu kan hitta på mer.

I morgon kommer min kära vän och namne på middag med sin sambo. Det ska bli riktigt roligt, då det var länge sedan vi sågs. Vad det blir att äta då vill jag inte avslöja, ifall hon läser detta inlägg. Jag ska fundera lite till innan jag bestämmer mig slutgiltigt i vilket fall som helst...

Ha en härlig lördag och en strålande söndag!

Pajade planer.

Tredubbla doser astmamedicin, acetylcystein och luftrörsvidgande har äntligen fått lungorna att bestämma sig för att lugna ner sig och stanna kvar innanför mina nästan sönderhostade revben. Mannen har varit orolig för mig, det var nämligen såhär jag lät när jag för fyra år sedan till slut fick inse att jag nog måste gå till doktorn och kolla upp mig. 

Det var ett himla tjat på mina systrar på julaftonen, så jag fick lova dem det, annars...
Har man astma är ens luftrör extra känsliga och en förkylning kan bli ganska jobbig, därför är det tur att jag har ett ypperligt immunförsvar, med tanke på hur många sjuklingar jag träffar på jobbet. Jag stannar hemma imorgon också, men jobbar lördag och söndag. Det är planen i alla fall. 

Om vi inte hade blivit sjuka, skulle vi ha varit hemma hos min dotter idag och lagat mat till familjen, och framförallt överlämnat presenter till vårt barnbarn som fyller tre år imorgon. Ja, jag skriver min dotter och vårt barnbarn, för mannen är inte pappa till mina barn, men han har varit med från början i barnbarnens liv och är deras Boffa, det vill säga Bonusmorfar. 

Det busas och jagas i skräckblandad förtjusning så Boffa blir alldeles slut. Trist att vi skulle bli sjuka just nu, men det går fler tåg. Jag är övertygad om att Jonna kommer att bli rikligt försedd med presenter ändå, och tycker det är roligt att få paket vilken dag som helst. 

Maten de senaste dagarna har varit den enklaste möjliga. En köttgryta som fanns i frysen blev räddningen i förrgår. 

Mannen hämtade korrrv och potatis igår och räddade oss från svältdöden. Det blev snabbmat igen alltså. 

Ingen av oss brydde sig om att strössla med grönsaker eller annat, och maten intas i tv-soffan medan vi betar av säsong efter säsong av Homeland. Vi ligger alltid långt efter "alla andra" när det gäller serier och sådant, men mannen började titta när han var ensam hemma och hade tråkigt förra helgen jag jobbade. Jag fastnade också och nu sitter vi ordentligt fast i serie-träsket. 

Dock inte värre än att vi avbröt vårt maraton för att titta på "Mästerkocken" igår. Det går ju inte att missa. Annars är det nog bara "På spåret" som vi följer så slaviskt det går, med tanke på mina arbetstider. Tur att vi har Apple-tv, Netflix och allt vad det heter, så vi kan titta på vad vi vill, när vi vill och hur vi vill. 

Nu ska jag gå och duscha, sedan får jag vila en stund innan det blir paj till middag och mera Homeland. Pajen ska fyllas med kalkon (har jag sagt hur mycket jag tycker om rester?), några skinksnuttar, svamp, purjo, paprika, ost och övrigt jag hittar i kylen som känns lämpligt att blanda ner. Det bästa med paj är ändå fyllningen... 

Ha en fin torsdag och en ännu bättre fredag!

 

Semesterdrömmar.

Hälsotillståndet är under kontroll, åtminstone som astmadiagnosticerad. Jag fick med beröm godkänt av doktorn igår. Han frågade varför jag kommit dit och jag kunde ju upplysa om att VC har en övernitisk sjuksköterska som tyckte jag borde träffa en doktor för uppföljning. Att jag inte tyckte det hade hon föga förståelse för. Knappt Fehti heller. Det var alltså inte doktor Safari jag träffade. 

Men denne nye, unge doktor och jag förstod varann mycket bra och jag fick en ny medicin för han tyckte att Bricanyl är endast för akut bruk och med tanke på min hjärtmedicin ska jag undvika förhöjd puls. Där fick jag vatten på min lathetskvarn, minsann! Dessutom var han vänlig nog att skriva ut allergimedicin, då jag måste öka dosen Giona under vår och sommar för att fungera. 

Jag tror vi kommer att komma bra överens i fortsättningen också. Nurse Ratched får kanske sin vilja igenom med en tid hos astma/kol-sköterskan, men jag fick nya recept för ett år och det är jag nöjd med. Varför ska jag ta upp läkarnas tid när jag utmärkt väl sköter mig och min medicinering så att jag knappt tittat åt Bricanylen? Bara när jag ska äta glass och det händer kanske fem gånger per år. 

Annars är jag bara helt slut av trötthet, det känns att det varit mycket nu. Jag har inte haft semester på två år. Jobbar visserligen inte heltid, men oerhört intensivt när jag jobbar och sedan är det ju alltid saker att göra när man är ledig. Mannen och jag hjälps förstås åt, men ibland blir det liksom inte ledigt, när jag är ledig. Jag undviker ju affärer när det är som mest folk där, till exempel. 

Mina tre veckors semester är välbehövliga, jag önskar de var fler dock. Men det är likadant för alla i apoteksbranschen, max tre veckor sammanhängande semester på sommaren. Hur ska jag få ut alla dagar jag tjänat in? För runt jul och nyår är det ju lika attraktivt för alla att ha långledigt, så det blir det inte heller om det ska bli rättvist. 

Mannen kan inte ta ledigt helt och hållet heller, sådant är livet som egen företagare. Än så länge i alla fall. Förhoppningsvis blir det bättre med tiden, när kunderna blivit fler och mer självgående. Och så önskar jag att vi hade en riktigt bra och pålitlig kattvakt på nära håll. Att åka iväg en vecka till Grekland, Turkiet eller vart som helst är omöjligt i nuläget. 

Vår kära Klura ställer upp när mannen ska spela i Stallebrottet i sommar och vi är borta två nätter, och det är vi innerligt tacksamma för! Pensionatsliv och brakmiddag på Bryggan låter som ljuv musik i mina öron. Å andra sidan ska det också bli jätteskönt att skrota runt på altanen hemmavid och plocka blåbär till frukost. Göra utflykter till svampskogen och sevärdheter i närheten. 

Vi kommer få besök av både äldste sonen och yngsta dottern om planerna går i lås. Säkerligen även av mellansonen, men han kommer ju lite oftare av förklarliga skäl. För övrigt begär jag inte så mycket, bara lugn och ro, samt vackert väder. 

God natt, i morgon ska jag upp tidigt och möblera om apoteket, så jag knyter mig nu. 

 

Pass!

Vilken dag det har varit! Full rulle från åtta i morse, förvisso med tid att bläddra i tidningen och bli sugen på att laga vietnamesisk mat, till åtta ikväll. Som tur är har jag ledigt i morgon, eftersom jag jobbar lördag till torsdag härnäst. Måndag är en halvdan dag och det är också tur, för när jag ringde min VC för att förnya mina recept stötte jag på patrull.

Jag har inte varit hos vare sig doktor eller astmasköterskan på två år och så kan vi tydligen inte ha det. Inte är det mitt "fel", de har faktiskt missat att kalla mig. För jag minns tydligt att när jag listade mig 2012 på grund av min, som det visade sig, astma så skulle det vara en årlig kontroll av min hälsa. Vilket fungerade tills för två år sedan. Recept har jag fått ändå, så jag har inte klagat precis.

Nu fastnade jag i porten och kunde inte undgå en läkartid längre, men det är väl lika bra tänker jag, för då kanske jag kan få allergimedicin på recept också, eftersom jag måste öka dosen Giona mot astman om våren och sommaren. Att Bricanylen i handväskan börjar bli gammal på grund av att jag sällan behöver ta till den tyder på att jag är en mönsterpatient.

Enda läkartiden som fanns kvar nästa vecka och passade någorlunda med mitt schema var på måndag kvart över tre. Jag hade visserligen klarat mig med de mediciner jag har kvar en vecka eller två till, men veckan därpå är det bara långa dagar och sedan har jag semester. Inte vill jag gå till doktorn då inte. Då ska jag bara lata mig. På riktigt. Hoppas jag i alla fall.

I morgon blir det livat värre. Jag ska till AF och mannen måste till polisen. Himla bra att myndigheterna ligger vägg i vägg. Mannens ärende är att förnya sitt pass inför en resa till USA i höst och då måste man söka ESTA för att kunna få inresetillstånd och allt vad det är mer. Jag kan inte följa med på resan tyvärr, men kom ändå på att även jag behöver nytt pass.

De gäller bara fem år numera och lottovinsten kan ju dimpa ner närsomhelst, så det gäller att vara förberedd. Fotot i mitt nuvarande pass fick mannen att associera till något som inte är PK (politiskt korrekt) att nämna och eventuellt även till foton på presumtiva brottslingar i USA. Inte särskilt smickrande, med andra ord...

Nej, det blir inget sådant foto, du får använda fantasin för att göra dig en egen bild av hur jag ser ut i passet. Om jag får ett nytt pass utfärdat i morgon kommer jag för det första att ha mycket mera hår på huvudet, glasögon, och inga stora örhängen. Där fick du lite hjälp på traven.  Nästa vecka kommer jag att ha avsevärt mycket mindre hår, det ser jag fram emot.

Jag ser också fram emot att krama kudde alldeles strax. Är verkligen inget energiknippe nu och alltför sällan överhuvudtaget. Det blir liksom blixtinsatser när nöden så kräver eller för att få något ur världen så jag slipper ödsla energi på att klaga över bristen på handlingskraft hos mig själv. Jag funderar febrilt på när jag ska kunna ta ut resten av alla mina semesterdagar innan de blir fler...

Jag vill, behöver och förtjänar ha en semester till i år. Ungefär på detta viset:

Bild lånad från jade.se

Sov gott, om du inte redan gör det, eller när det blir dags för dig. Ha en ypperlig fredag och ta hand om dig!

Andas in, andas ut.

I morse när jag vaknade tänkte jag lyckligt "det räckte att önska sol, så blev det sol", men det varade inte så länge. Man till nöds säga att det varit "halvsoligt" idag, men det har i alla fall inte regnat. Fast egentligen skulle vi alla må lite bättre om det kom en skur eller två, helst nattetid då. Det är torrt i marken, det märks till och med i vår vanligtvis träskliknande gräsmatta.

Och sedan är det ju pollen överallt som förvandlar allt från färgglada bilar till svarta utemöbler till smutsgula ting. Vilket inte ser särskilt trevligt ut och är allt annat än trevligt/nyttigt/roligt för alla oss som är allergiska eller överkänsliga. Min morgonrutin är astmamedicin, ögondroppar, nässpray och ett blått piller. Nåja, ett vitt också...

Sedan fyller jag på med ögondroppar och spray vid behov och det finns det. Hoppas innerligt att Sandoz kommer ikapp med efterfrågan på Desloratadin, för jag vill helst slippa ta de andra antihistaminerna som man blir så trött av. Trött blir man ändå av själva allergin, nämligen. Så du som har ungar eller partner som bara vill sova så här års, det kan vara värt att kolla upp vad det beror på.

Framför allt vill jag uppmana alla föräldrar att göra en utredning av snuva, klåda och trötthet hos barn, så de slipper må sämre än nödvändigt och eventuellt utveckla astma senare i livet. Dessutom är alla receptbelagda mediciner till barn under arton år gratis numera. Så det är tack och lov ingen anledning att inte kolla upp längre.

Visst har det sina fördelar att ungarna utan prut vill lägga sig tidigt, trots sommarlov och ljusa kvällar, men tänk på hur många bråk och kontroverser som kan undvikas för att barnen är ur gängorna på grund av allergiska symptom? Tro mig, jag vet hur det känns och hur löjligt trött man blir av att ögonen känns grusiga, näsan är täppt, andningen blir tyngre och att vara allmänt groggy.

Idag blev det TV-middag igen, fast av annan orsak än igår. Då var det "Landet runt" som brukar vara väldigt underhållande, idag är det förstås foppollsmatchen mellan Sverige och Irland. Än så länge är den hopplöst långsam och trög, tycker jag. Maten var dock okej:

Kyckling, palsternacka, morot, lök, squash, champinjoner, vitt vin, sherry, grädde, cf, chili, paprika och soya. 

Rester är bra att ha när man bestämt sig för att göra minsta möjliga nytta. Dock har jag avlägsnat stearin från en av mina indiska tunikor och självklart har jag tvättat, vikt och hängt tvätt, det är ju trots allt måndag. Lunchlåda/lådor blir det också. Jag kände att det var dags att använda den här innan det blev för sent, nämligen:

Den har stått oöppnad i kylen och vi springer ju inte där jämt, så det är kallt nog för att låta både mjölk, i de fall vi har det hemma, och grädde och cf stå långt efter bäst-före-datum. Luktar och smakar det bra, är det bra. Att slänga mat är en styggelse, men med lite fantasi och planering kan man undvika sådant slöseri.

I morgon vet jag inte vad mannen kommer att välja att laga till mig. Oavsett vad, så kommer det bli gott, det vet jag. Han är tusen gånger bättre på att laga mat än landslaget är på att spela foppoll och göra mål. Inte för att det säger så mycket efter första halvlek, men ändå.
Nå, de börjar ta sig, men än så länge leder ju Irland...

Ha en skön kväll och tänk på att bollen är rund och att aldrig ge upp hoppet!

Lös höna.

Som sagt, det är tur att man har en ledig dag då och då, så man hinner baka och sån't. Märkligt nog är brödet slut i frysen och det är väldigt bra att få sig en frukostmacka ibland. Fördegen gjorde jag igår kväll, det blir enklast så, eftersom jag gärna bakar på skållat mjöl och havre. I allra värsta fall hade man kunnat äta den gröten till frukost...

När jag ändå håller på med det grova artilleriet plockade jag jag fram slökokar'n för att stånka ihop en lunch till mannen och mig:

För en tid sedan började det dyka upp annonser om ekologisk hönsfärs i de stora butikernas reklamblad och här om dagen fick jag med ett paket hem. Funderade ett tag på vad jag skulle göra med färsen och när. Italienska frikadeller i tomatsås och onsdag kändes som en bra idé. Jag utgick från detta recept och det ser lovande ut, tycker jag:

1 burk Mutti-tomater, ingen buljong, riven morot och palsternacka ger god smak och  är nyttigt!

Min vana trogen följer jag inte recept, jag tog en smal chorizo istället för kycklingkorv och uteslöt parmesanen. Jag tyckte färsen var lite för lös, så smältande ost kändes inte helt rätt. Parmesanen får vi ta ovanpå hela anrättningen när det blir dags att äta. Blev förvånad över konsistensen på färsen, eller texturen, som man hör alla prata om nu för tiden.

Höns är ju magra och sega, så jag hade förväntat mig en fastare konsistens. Det ska hur som helst bli spännande att smaka på resultatet. Det lär bli ett par lunchlådor av denna laddningen också, vilket är bra då de har en tendens att försvinna väldigt snabbt. Långa dagar på jobbet, vilket jag föredrar framför korta, kräver en ordentlig lunch. 13 dagar kvar i Lerum/Floda nu. Både korta och långa.

Jag tror att jag börjar min nya anställning 1/4. Vet att jag jobbar 2-3/4 i alla fall. Fast jag kanske får byta bort den 3:e, för att en av mina favoritsystrar ska sjunga med sin kör i Fässbergskyrkan då och det vill vi inte missa! Idag får jag svar på alla frågor hoppas jag, för ska jag träffa alla nya kollegor på Tio Pepe, när en kollega ska avtackas och jag välkomnas i gänget. Det var en fin gest, inte sant?

När jag pratade med min kära Lotta i måndags sa jag att det känns som om 2016 är mitt år, trots att det var en tung dag just då. Fast anställning, 50 år och livet leker. Friskare än de flesta tror jag nog att jag är, det var länge sedan jag var sjuk i alla fall, peppar, peppar. Astman är inget som jag påverkas av i någon större utsträckning, det gäller att medicinera sig klokt och preventivt, samt undvika glass.

Kan jag inte det så åker Bricanylen fram först, den har jag annars bara i nödfall, vilket inte har behövts på flera år. Ganska bra jobbat om jag får säga det själv och det får jag i min blogg.
Nu doftar det nybakt bröd och tomatsås i hela huset och jag erkänner att frukosten glömdes bort, därför kurrar magen högt nu. Mullrar, är närmare sanningen. Mot köket!

Ha en fin dag i solen och var rädd om dig!

Puffa lagom, va? #bloggswe

Plötsligt händer det. Till och med jag blir förkyld, fast jag trodde jag blivit impregnerad och immun mot sådant. Det är länge sen jag var sjuk i alla fall. I måndags kväll nös jag tre gånger och sedan var det klippt. Hur näsan kan rinna och vara helt täppt samtidigt är för mig ett mysterium. Eftersom jag inte hade en enda förvarning om vad som komma skulle, fanns det ingen nässpray hemma.

Sömnen blev därefter som du förstår, men jag åkte till jobbet och medicinerade mig och jobbade hela dagen. Så länge jag inte hostar eller har feber gör jag det. Jag kan i och för sig tycka att jag har lite tur i oturen, som är obokad idag. Tänker passa på att vila och bli frisk innan helgen. Gärna innan förstås, jag är obokad på fredag, nämligen.

Det är ändå av största vikt att jag är frisk i helgen, för på lördag ska vi hem till goda vänner och umgås med några av de härligaste människor jag vet och det vill jag inte missa för allt smör i Småland. Sinupret, Nasoferm och Naproxen är, jämte min astmamedicin, mina bästa vänner just nu. Blir jag förkyld ökar jag dosen på Giona, vilket innebär att den är tredubbel nu...

Ja, jag får ju öka den för att allergisäsongen långt ifrån är över för min del än. Det är lite intressant att folk höjer på ögonbrynen när de får veta att jag är astmatiker. Som om det förväntas av en att hosta, väsa och knappt orka ta sig fram för egen maskin, utan att bli andfådd. Visst, många har större besvär än jag, men skulle nog behöva en ny läkemedelsgenomgång och kanske få nya mediciner.

Jag möter varje vecka minst en människa som inte ens vet att dosen ska höjas vid förkylning eller allergi. Nähä?! Joho, för det säger inte doktorn till dem och sedan frågar de inte farmaceuten om någonting alls, när de hämtar ut sin medicin. De flesta får frågan om de vet hur medicinen ska användas och svarar "ja". Det vill säga, en puff morgon och kväll som doktorn sa.

Det är underhållsdosen, ja. Men den räcker inte om du blir allergisk under exempelvis björkpollensäsongen eller drar på dig en kraftig förkylning. Är luftrören känsliga tillförne, blir de extra utsatta vid sådana tillfällen. Rök, avgaser och parfymer är också sådant som påverkar. Själv kan jag reagera våldsamt på vissa parfymer, tack och lov inte alla, samt cigarettrök.

Mannen är rökare, än så länge i alla fall, men går alltid ut. Det var ett krav för att att jag skulle flytta in med honom. Då hade jag inte astma, eller jag visste inte om det än, åtminstone. I samma stund jag bad honom sluta puffa under köksfläkten gjorde han det och fuskade inte ens när jag inte var där. Det tycker jag var fint. Win-win situation dessutom, för han har dragit ner rejält sen dess.

På antalet cigaretter, alltså... Det är inte så kul att stå ute i regn och rusk, minusgrader och snöstorm, därför kommer han in igen nästan innan han stängt dörren bakom sig. Så tänk på detta; rök inte inomhus, använd parfym med måtta, dränk inte in dig när du ska åka kommunalt, när du ska till affären, apoteket, biblioteket, operan och andra offentliga platser.

Du känner inte doften efter en stund, så funkar doftreceptorerna nämligen, annars skulle de bli utmattade och dö fortare än nya tillkommer. Jämför med känseln på huden. Om receptorerna inte skulle ställa om till "påklätt läge" när du tagit på dig tröjan, skulle du vara påtagligt medveten om den där tröjan precis hela tiden och knappt kunna koncentrera dig på något annat.

Näsan är likadan, efter en stund i en fabrik som luktar sill (vilket inte är den behagligaste doften precis) anpassar den sig och du uppfattar inte lukten som lika besvärande eller påtaglig längre. Samma sak i ett reningsverk, först vill man nästan kräkas av stanken, sen går det ganska bra att uppehålla sig där. Receptorerna går ner i "sleeping mode", kan man säga.

Jag har alltid med mig Bricanyl som en livlina om jag råkar ut för något som gör att luftrören blir smalare än sugrör. De gånger jag har använt den luftrörsvidgande medicinen har nästan uteslutande berott på att någon öst på med rakvatten, parfym eller andra starkt doftande preparat. Damm några gånger och rök ganska sällan, det gäller att placera sig rätt i vinden bara.

Om inte rökförbudet på restauranger och liknande trätt i kraft, hade vi varit många som varit tvungna att avstå att gå ut. Betänk hur många det är som tvingas stanna hemma på grund av parfym. Avstå den sista parfympuffen och lämna flaskan hemma nästa gång du går ut, så kanske jag och många med mig slipper puffa medicin som gör oss darriga för att kunna stanna kvar i samma lokal som du.

Håll för näsan och försök få i dig tillräckligt med luft genom ett sugrör, så får du en uppfattning om vad vi med astma känner det när vi vill äta en romantisk middag med kärestan på en mysig restaurang och bordsgrannen tappade parfymflaskan i hela dekolletaget eller rakvattnet hamnade över magen också. Jag hoppas och tror att de flesta förstår och tänker efter innan nästa parfympuff.

Idag ska jag laga mat. Så sjuk är jag inte att jag överlämnar köket till mannen när jag är hemma.
Det blir något med kassler och ris, tror jag. Saffran och spenat för färgens skull, kanske? Och tomater, förstås! Plockar in nya varje dag och plantan blommar fortfarande. Squash kan jag också använda, kom jag på. Det är roligt och gott med egenodlat.

Ha en fin dag och var rädd om dig och dina medmänniskor!


PS. Bild på våra skördade grödor:

Varierande former