Lös höna.

Som sagt, det är tur att man har en ledig dag då och då, så man hinner baka och sån't. Märkligt nog är brödet slut i frysen och det är väldigt bra att få sig en frukostmacka ibland. Fördegen gjorde jag igår kväll, det blir enklast så, eftersom jag gärna bakar på skållat mjöl och havre. I allra värsta fall hade man kunnat äta den gröten till frukost...

När jag ändå håller på med det grova artilleriet plockade jag jag fram slökokar'n för att stånka ihop en lunch till mannen och mig:

För en tid sedan började det dyka upp annonser om ekologisk hönsfärs i de stora butikernas reklamblad och här om dagen fick jag med ett paket hem. Funderade ett tag på vad jag skulle göra med färsen och när. Italienska frikadeller i tomatsås och onsdag kändes som en bra idé. Jag utgick från detta recept och det ser lovande ut, tycker jag:

1 burk Mutti-tomater, ingen buljong, riven morot och palsternacka ger god smak och  är nyttigt!

Min vana trogen följer jag inte recept, jag tog en smal chorizo istället för kycklingkorv och uteslöt parmesanen. Jag tyckte färsen var lite för lös, så smältande ost kändes inte helt rätt. Parmesanen får vi ta ovanpå hela anrättningen när det blir dags att äta. Blev förvånad över konsistensen på färsen, eller texturen, som man hör alla prata om nu för tiden.

Höns är ju magra och sega, så jag hade förväntat mig en fastare konsistens. Det ska hur som helst bli spännande att smaka på resultatet. Det lär bli ett par lunchlådor av denna laddningen också, vilket är bra då de har en tendens att försvinna väldigt snabbt. Långa dagar på jobbet, vilket jag föredrar framför korta, kräver en ordentlig lunch. 13 dagar kvar i Lerum/Floda nu. Både korta och långa.

Jag tror att jag börjar min nya anställning 1/4. Vet att jag jobbar 2-3/4 i alla fall. Fast jag kanske får byta bort den 3:e, för att en av mina favoritsystrar ska sjunga med sin kör i Fässbergskyrkan då och det vill vi inte missa! Idag får jag svar på alla frågor hoppas jag, för ska jag träffa alla nya kollegor på Tio Pepe, när en kollega ska avtackas och jag välkomnas i gänget. Det var en fin gest, inte sant?

När jag pratade med min kära Lotta i måndags sa jag att det känns som om 2016 är mitt år, trots att det var en tung dag just då. Fast anställning, 50 år och livet leker. Friskare än de flesta tror jag nog att jag är, det var länge sedan jag var sjuk i alla fall, peppar, peppar. Astman är inget som jag påverkas av i någon större utsträckning, det gäller att medicinera sig klokt och preventivt, samt undvika glass.

Kan jag inte det så åker Bricanylen fram först, den har jag annars bara i nödfall, vilket inte har behövts på flera år. Ganska bra jobbat om jag får säga det själv och det får jag i min blogg.
Nu doftar det nybakt bröd och tomatsås i hela huset och jag erkänner att frukosten glömdes bort, därför kurrar magen högt nu. Mullrar, är närmare sanningen. Mot köket!

Ha en fin dag i solen och var rädd om dig!

Minnesvärd dag. #bloggswe

Jag är trött i mössan, men det är ju inget ovanligt. Anledningen är att jag jobbat på ytterligare ett nytt apotek idag och med arbetsuppgifter som inte är mina gängse. Idag fick jag förutom de vanliga teknikersysslorna ta hand om receptkunder. Det vill säga fråga om utbyte och sånt, samt förbereda fram till påskrift av farmaceut.

Dessa kunskaper har inte efterfrågats på ett år, så jag kände mig lite ringrostig, speciellt när det kom en kund med ett pappersrecept. De är så ovanliga nuförtiden att till och med vissa farmaceuter blir en aning osäkra då och då. Jag hade dock en särdeles trevlig kollega som ciceron och kunden hade semester och all tid i världen. Det var bara katten som hade bråttom hem...

På det hela taget var det en jättetrevlig dag och jag var på så gott humör när jag åkte hemåt att jag faktiskt tog på mig uppgiften att hämta mat på hemvägen. Annars undviker jag ju affärer i rusningstrafik, det vill säga efter fyra. Och jag är obokad i morgon, så jag hade kunnat ta det då, men som sagt humöret var på topp.

Dessutom kom jag ihåg varenda sak som jag skrivit på listan med saker som var slut. Den hängde såklart kvar hemma på kylskåpet, för jag hade ju inte tänkt utsätta mig för gråtande barn och arga, stressade föräldrar idag. Kände väl att jag har flyt, så jag litade på mitt goda humör och minne. Det är mer än man kan säga att den rara damen på apoteket idag kunde göra.

Hon kom in och frågade efter "Proaktiv", i en vit stor burk med blått lock. Vi har inte den i sortimentet, sa jag, vilket hon tyckte var konstigt, för det var ju ingen annan heller som hade. "Den är för minnet och orken" sa hon. En annan kund föreslog att hon skulle fråga på Ica tvärs över gatan. "Ja, det var en bra idé för det hade nog varit sista stället jag kunde tänka mig."

Man hittar alltid sakerna man letar efter på sista stället, sa jag med en liten blinkning. Då skrattade hon gott och tackade den andra kunden för hjälpen på vägen ut. Strax kom hon tillbaka och frågade; "Vad var det jag skulle gå till Ica och handla?" Jag hoppas att tabletterna hjälper om hon hittar dem...

I vår lilla familj är det mannen som har bästa hårddisken, så jag är lite imponerad över mig själv idag när jag mindes allt vad jag skrivit upp på listan. Därför föredrar jag att hämta mat i mannens sällskap, det gör liksom inget att jag glömt listan på matbordet på vägen ut. Jag kanske borde stoppa i mig lite "minnespiller"? Eller finns det andra sätt att uppgradera min hårddisk?

En ledig dag mitt i veckan, kanske? Då ska jag klippa mannen, dammsuga, tvätta och koka tunga. Jodå, du läste rätt och till den ska vi ha potatismos. Minnesgoda lösare kommer ihåg att jag blev lycklig som ett barn när jag hittade oxtunga, inte sant? För ett år sedan, tror jag mig minnas. Nu hittade jag gristunga på City Gross, när vi provianterade där sist. Åh så gott det ska bli!

Idag blev det korvgryta och pasta, det var snabbmat efter jobbet och den där turen till affären. Mannen var ute på vift och träffade en god vän, så han blev sen. Och så påstås det att kvinnor inte kan sluta tjôta...

Ha en god kväll och ta hand om dig!