Powered By Blogger
Visar inlägg med etikett Crock Pot. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Crock Pot. Visa alla inlägg

onsdag 24 januari 2018

Spill.

Jag har order från mannen att släcka ner på övervåningen, koppla av och ta ett glas vin, samt ägna mig åt vad jag vill, så länge det inte handlar om att flyttpacka. Okej, då. Jag är ganska trött, för det har varit mycket idag. Först var vi hos vår lille bankman och redde upp hur vår ekonomi ser ut och hur den kommer att bli. Många summor bollades hit och dit, men förblev positiva i alla fall.

Lite spill på vägen får man förstås räkna med, med brygglån, stämpelskatt (hutlösa pengar för ett ägarbevis!), reavinstskatt (ohemult, det med) och allt annat. Sedan har jag packat och rensat, tömt hurtsar med "bra-att-ha-saker" till bilar tillsammans med mannen. Sådant rör jag inte utan att han är med, för då skulle jag göra mig (och honom) olycklig...

Upptäckte att mannen inte hade några rena kalsonger kvar i garderoben, så jag laddade tvättmaskinen. Det måste ha varit väldigt länge sedan jag tvättade, för jag tror att jag lämnade kvar kalsonger för två veckor när jag packade ner merparten av hans underklädesförråd. Men jag kan ha räknat fel. Det kanske bara var åtta.

Nu går maskinen med gardiner, filtar och annat som jag rotade fram på olika platser och som dammade och hårade ner hela mig. Mayzan har uppenbarligen haft väldigt hemliga gömställen i klädkammaren. I fortsättningen ska alla våra kläder och textilier förvaras bakom stängda dörrar. Som jag har nyst, hostat och fräst idag!

För att skona katterna från det värsta flyttkaoset kommer vi att ta med dem till lägenheten när vi ska skriva papper i mitten på nästa vecka. Jag har kollat att det finns legitimerad kattskötare på plats, så de får mat och tömda kattlådor tills vi kommer tillbaka på fredag. Vår plan är att ställa i ordning så mycket som möjligt i huset innan katterna får bekanta sig med det.

De är ju gamla nu och orkar inte med hur mycket konstigheter som helst. Så när vi känner att vi är i någorlunda fas och har fått packat upp det mesta som tillhör övervåningen, inklusive våra nya sängar, ska vi hämta dem för att i lugn och ro få nosa runt och hitta sina kattbäddar. När natten kommer sover vi förmodligen tillsammans igen, alla fyra. Fast inte så trångt som i lägenhetens 120-säng...

Vilket påminner mig om att vi måste skaffa nya sängbord, då de gamla är för låga. Det vore fint att hitta tid och ro att bestämma sig för vilken soffgrupp och bord vi vill ha också, så att vi kan beställa det med. Vi behöver en del nya lampor, vitrinskåp, sidobord, mattor och ja, listan är lång. Och eftersom mannen samlar på sig gitarrer i parti och minut, så måste jag få bestämma mest, eller hur?

Apropå mina funderingar över alla brev från Aea här om dagen, så hade jag fattat rätt. Det förklarade den särdeles trevlige och vänlige man som tog emot mitt samtal. Lika trevlig och vänlig var förstås jag, när jag bad honom svara på mina frågor. "Oj, sa han, detta verkar krångligt, vänta lite ska jag bara titta vad som skrivits av kollegan".

Sedan redde vi ut allt och jag kände mig lite klokare. Då menar jag bara att jag hade fattat rätt, att reglerna är idiotiska och, för att återanvända ett uttryck i ett tidigare inlägg, "kukorka". Det enda positiva med hela samtalet var att mina 45 karensdagar löper på från och med 180101 och påverkas inte av hur mycket eller lite jag jobbar. Man får vara glad för det lilla...

Idag blev det pasta och skinksås. Jag tittar gärna om det finns "spillbitar" av skinka i fyndlådan i affärerna jag besöker. De funkar fint till pastasås, pytt, eller en omelett och det är oftast mycket lång hållbarhet på dem. På dagarna jobbar vi på här tills dess det börjar skrika i min mage och då är det bra om det går snabbt att laga mat.

Återanvänd broccoli och fläsk, men nytt spill. 
Jag ska rota igenom frysen för att se om det finns något som frestar mig inför morgondagen, vänta lite...............nja, det var inget som jag direkt jublade över, men finns köttben av en sort som ska gå väldigt länge i R2D2 för att bli bra, i och för sig. Så får det bli! Laddar således pottan medan mannen och hans kompanjoner diskuterar affärer och hoppas de bjuder på lunch den här gången...

Nästa vecka blir det förmodligen en del "utemat", det kan vara roligt ibland. Det gäller bara att variera sig och hålla sig långt borta från "Donken". Det får jag bara hiskeliga rapar och halsbränna av och det funkar inte när man står med huvudet i flyttkartongerna eller vistas bland folk. Vilket påminner mig om att jag behöver skaffa Ranitidin, för alla eventualiteter.

När mannen kommer hem vill jag se Sveriges Mästerkock. Det brukar han också vilja se, därför väntar jag. Dessutom kan vi inte se på annat än Play, eftersom Viasat klantade till det och stängde av vårt abonnemang i förtid och ingen har orkat ta tag i den biten. Mannen sa klart och tydligt till när, var och hur det skulle flyttas till ny adress, men kan det strula, så ska det strula!

Det är inte konstigt att man blir helt slut i rutan, alltså.

Ha en fin kväll och sov gott när det blir dags för dig att dra ner rullgardinen!




fredag 24 mars 2017

Rosen.

Vad jag är glad att det är fredag! Det har varit några ordentligt arbetsamma dagar på jobbet och sömnen har inte varit den bästa. Väckarklockan Mayzan signalerar revelj en timme innan mobilen är tänkt att väcka mig ur min skönhetssömn. Hon är inte gärna ute på dagarna längre, efter slagsmålet med elake Måns eller om det var någon annan strykarkatt, så hon sover alldeles för mycket på fel tid.

Dessutom är jag strålande glad för att mannen och jag fick en så makalöst fin nyttoleksak av en kär vän igår. Jag har ju pratat mig varm för slökokare och Crock pot, för att mannen hade en i sin ägo redan när vi träffades, och för att vår gode vän verkligen inspirerat till att använda den genom att dela spännande recept. Vi har sparat mycket tid och pengar på slökokar'n, kan jag lova.

Nu har vi även begåvats med en Multi Cooker. Den kan allt! Steka, ångkoka, baka och självklart fortfarande slökoka. Vännen var i behov av någon att bolla idéer och erfarenheter med, så han beställde helt sonika en sådan till oss. Mannen och jag tycker givetvis att det är en överdådig present, men vi får försöka hitta på något sätt att förtjäna den i efterhand.

Det lustiga är att mannen fick en avi från Posten häromdagen och misstänkte att vännen skickat ytterligare en kokbok till oss. Du förstår hans förvåning när personalen på utlämningsstället kommer ut med ett gigantiskt paket och så ramlade polletten ner. Jag var på jobbet och hade inte en aning om vad som försiggick, förrän mannen i ett meddelande under min fikarast kallade vännen för stolle...

Idag har jag ett stort problem. Jag kan inte komma på vad jag, eller Multi Cooker'n, ska tillaga. Ve och fasa! Det är ju fredag och därmed fiskdag, så varför inte ångkoka fisk då? Å andra sidan vore det jätteroligt att steka en hel kyckling i den. Eller göra kladdiga revben, eller att grilla grönsaker. Det gäller att hitta på hur man kan få en hel middag tillagad samtidigt i den så småningom, förstås.

Mannen har lagat mat på traditionellt vis dessa mina arbetsdagar och det har smakat fantastiskt som vanligt.

Detta är fläskkotletten med en ljuvlig sås från igår. Men jag har även fått spaghetti och köttfärssås och korrv med råstekt potatis de andra dagarna. Mums, alltihop!

Jag fick bubbel i glaset när jag kom hem igår. Mannen är omåttligt stolt över att jag förärats Kungsmässans "Dagens ros", och tyckte att det skulle firas ståndsmässigt. Självklart är jag också stolt och jätteglad för utnämningen, för det vet ju alla hur roligt det är att få beröm. Jag är inte säker på vem det är som tagit sig tid att skriva till Centerledningen, men jag har mina aningar...

Chefen var alldeles till sig över detta och har frågat varje dag sedan i tisdags om de kommit och fotograferat mig ännu, vilket de inte har. För min del räcker det fint att bli omnämnd, någon bild behövs inte. Jag är inte särskilt god vän med kameror, nämligen. Jag känner mig obekväm och stelnar till när någon riktar linsen åt mitt håll och resultatet blir således därefter.

Nu tänker jag avsluta detta inlägg och lägga pannan i veck över matplaneringen, samt försöka klura ut vad mannen har för hemligheter och överraskning i beredskap för mig nästa vecka. Spänningen är olidlig, för jag har verkligen inte en susning om vad det kan vara.

Ha en fin fredag och ge någon en komplimang, delad glädje är som du vet dubbel glädje!

PS. Och tack så väldigt mycket för presenten igen, du vet vem du är!














måndag 9 januari 2017

Diplomerad.

Nej, jag har inte lagt ner bloggen, jag har bara jobbat och grejat med annat. Det är ingen måtta på hur mycket annat jag har att göra. Hjälpa sonen att på distans få ett PS4 att fungera hemma hos sonen, till exempel. Jag som aldrig ens har spelat något annat än Streetfighter och Sonic. Vi får se om mina ansträngningar hjälpte. Jag hittade i alla fall användarhandboken på nätet och är redo...

Igår skrev jag upp fyra saker jag skulle stryka från listan idag. Jag är trött efter helgens jobb och då blir jag ostrukturerad och lat. På listan stod det: Sök jobb. Rapportera till A-kassa. Kompetenskollen. Ring P. Jodå, jag har gjort allt och tagit fyra diplom på Kompetenskollen dessutom. Jag har slarvat med att uppdatera mig där, nu är jag dock nästan ikapp.

Jag är nämligen av den meningen att jobb ska ske på arbetsplatsen, men det är inte ledningen. Okej då. Om mannen jobbar hemma kan väl jag också göra det, men det är inte rätt. Det är ungefär lika dumt som att jag själv inte får bestämma över mina sparade semesterdagar. Jag har bett om att få ut sju gamla dagar i pengar för att jag inte hinner ta ut dem i ledighet.

Men se, det går inte! Särskilt inte slutet av året. Hur länge är det "början av året" då? Tills i juni? Och inte ens då får jag ut dem utan att blanda in min chef? Vad är det för överförmynderi? "Semesterdagar är i första hand avsedda för rekreation", jaha? Med mitt schema och arbetsgivarens policy att endast tillåta tre veckors sammanhängande semester blir det svårt att bli av med sparade dagar.

Visst kan jag ta några semesterdagar här och var i samband med andra lediga dagar, men varför då? Jag har ju redan många lediga dagar i rad, har långhelg varannan vecka när allt är som "vanligt" och oftast tre lediga veckodagar i rad efter arbetad helg. Mannen kan inte ta ut någon semester alls, så det blir ju rent ut sagt skittråkigt att ha semester av "rekreationsskäl" för att bli av med dagarna.

Då vill jag hellre ha pengarna att göra något roligt för. Jag ska göra ett nytt försök att få ut dem. Jobbar man bara 30 timmar i veckan behövs inte lika många rekreationsdagar som om man hade jobbat heltid, eller hur? Det är första gången jag råkat ut för denna inställning hos en arbetsgivare, de är ju vanligtvis glada över att ha sin personal på plats och inte ställer till det med schemaändringar...

Sådär, nu har jag talat om hur duktig jag varit och klagat färdigt för idag. Nu ska jag skryta över mannen. Hela helgen har jag serverats fantastiskt god mat efter jobbet. I fredags blev det entrecôte med potatisgratäng, i lördags fick jag lax med pressad potatis och en gudomlig citronsås. Igår blev det en löjligt god mongolisk gryta.

 800 g högrev strimlas och läggs i påse med ½ dl maizena och skakas om för att sedan läggas i pottan, utan påse då.
2 msk olivolja i botten på pottan
3-4 vitlöksklyftor, pressade
1½ dl (liten flaska) kinsesisk soja
2 dl vatten
2 dl rörsocker (strö)
3-4 finstrimlade morötter
2 tsk färskriven ingefära

Vi pratar om att ha 50/50 japansk/kinesisk soja nästa gång. Kanske slänga ner lite ingefära till mot slutet också. Low 4-5 timmar. 

Om jag inte vetat bättre hade jag trott att han hämtat maten på en bättre kinarestaurang, men det var han själv och slökokar'n som gjorde grovjobbet. Skaffa en Crock pot om du inte redan gjort det!

Middagen idag blev inte lika mondän, men det är ju måndag och vardag. Dessutom hann klockan bli så mycket och det var mörkt och blött ute, varför jag inte alls hade lust att åka och handla. Alltså fick jag rota igenom frys och kyl efter något snabbt och lättlagat och skrida till verket. Resultatet blev en pytt med pasta, kalkonkassler och en massa ost bland annat.



Vi slog nog rekord idag, genom att äta redan halv sex. Jag var visst hungrigare än jag trodde, men studier och andra påfrestningar på de grå cellerna kan ha den biverkningen har jag märkt.

Således får jag ta nya tag i morgon och åka till affären i god tid innan jag tar itu med resten av mina utbildningar. Sedan ska jag bara lata mig ända till torsdag. Eller ja, tvätten och städningen får jag väl ta hand om förstås.

Ha en skön kväll och en härlig tisdag!


måndag 2 maj 2016

Shoppar loss.

God dag på dig! Det är söndag för mig, men måndag för de flesta andra. Jag är ledig med andra ord, men har ändå klarat av flera sysslor redan. Laddat slökokar'n, tvättat arbetskläder och sängkläder, har duschat och fixat håret, rapporterat till a-kassan och bokat tid för klippning på fredag. Släpar med mig mannen till ÅV och affären, sen ska jag vila mig. Hoppas jag!

I morgon är det 10-20 som gäller och mannen får ta hand om maten. På onsdag jobbar jag 8-15, för det är kampanjbyte och på torsdag är det visst helgdag och Kungsmässan stänger klockan 18. Det känns som ett helt okej avslut på mitt skift. Sedan är det långledigt och gode vännen Lasse har bjudit med sin fru och oss till Pustervik för att njuta av ett av hans favoritband "Flamin Groovies".

Det ska bli riktigt roligt att höra om jag känner igen några låtar, för om man läser på bland annat wikipedia om dem hade de aldrig några hits, men var nog så bra och inflytelserika. Ett av albumen tror jag mig känna igen, möjligen ur min fillemorbrors skivsamling. Jag är hopplös på att komma ihåg namn på album och låttitlar, det är mannen mycket bra på, däremot.

Bandet är till och med äldre än jag själv, det är rätt imponerande att de fortfarande håller igång och turnerar. Men kan Rolling Stones, så kan väl fler gamla farbröder, och tanter för den delen, köra så det ryker ännu. Åtminstone två av dem är originalmedlemmar medan andra bytts ut genom åren, vilket inte är ovanligt alls.

På jobbet har jag en bok att avskärma mig med under lunchen. "Jag är Ozzy" heter den och alla vet ju vem han är. Boken är verkligen underhållande på flera sätt och Ozzy har en humor och viss självdistans som jag tilltalas av. Läs den om du vill ha något roligt att koppla av med. Där berättas det också om hur och varför dåtidens band fick sina medlemmar och "the rest is history"...

Jag har inte hunnit så långt, för under 45 min och samtidigt intag av föda avverkar man inte många sidor. Speciellt inte om man behöver shoppa också. Mina räder handlar för det mesta om sånt här:



Jag är ju inte speciellt förtjust i att handla kläder och sånt som du kanske vet vid detta laget. Den mobila laddare som mannen skaffade och jag norpade åt mig drabbades av kabelbrott, så jag har ersatt den, för det är himla bra att kunna ladda mobilen utan att det krävs ett eluttag ibland. Och mellanmål är något jag måste ha när jag jobbar 10 timmar om dagen.

Igår hämtade jag havskatt på rasten, den blev till en god tv-middag:



Mannen skalade räkor och jag det andra till en räkbuljong som blev sås, i vilken fisken fick gå klart i ugnen tillsammans med ramslök från Gotland. Det gäller att ha kontakter och goda vänner överallt!
Pressad potatis serverades till och vi blev mätta och belåtna.

Idag blir det då äntligen lammnacke i glögg, kalvfond, och lite olika krydderier. Funderar på vad som ska serveras till detta. Rostade rotfrukter kanske? Eller hasselbackspotatis? Vi får se...



Ha en fortsatt härlig dag och morgondag!

onsdag 16 mars 2016

Rökta morötter.

Idag har det hänt mycket och jag är trött. Vaknade tidigt för att hinna beställa ny tvättmaskin, boka tid för leverans och bortforsling av gamlingen. Den blev 23 år, det lär inte den nya bli. Men den är energisnål och tyst... Mannen och jag läste trots allt tidningen i lugn och ro i sängen innan vi gav oss iväg till vitvaruaffären och en engagerad säljare.

I måndags trodde jag att vi skulle ha hela dagen på oss, men så knackade chefen på dörren under min lunchrast och frågade om jag kunde jobba på min lediga dag. Självklart svarade jag att det var okej. Hon blev glad och jag fick sova lite mindre idag bara. Och under tiden kom jag på att jag jobbar sex dagar denna veckan, men det blir pengar av det, så jag klagar inte mycket.

När det ärendet var avklarat körde vi hem och jag laddade slökokar'n snabbt och lätt, så att dagens middag inte skulle ta en massa onödig tid från våra respektive arbetstider och fritid. Fick med en fin högrev från Coop i lördags, vilken höggs upp i grova bitar och fick sällskapa med lök, morot, glögg, vatten, kryddpeppar och lite annat.



Och jag hann läsa lite kokbok innan jag åkte till jobbet dessutom. På jobbet fick vi besök av "Bröderna Morot" som jag kallar två gossar som alla apotek och andra butiker bör hålla ögonen på. Trots sin brandgula färg, vilken kommer av ett frenetiskt insmörjande av brun-utan-sol-preparat, så ser de så oskyldiga och rara ut att de lätt kan dupera vem som helst.

Om de inte vore så korkade och påtända, vill säga. När den ene gossen får en helt befogad fråga varför han behöver ögondroppar mot röda ögon svarar "för att man rökt på", då fattar man, även om man redan innan haft sina misstankar. Det var i måndags som "Jimmy" besökte oss första gången. Igår kom han med en kompis, minst lika korkad och pårökt.

På frågan från Jimmy om han fick låna hans mobil för att ringa sin mamma, svarade han "men jag har väl inte hennes nummer i min mobil?". Jag fick en kollega att hjälpa mig punktmarkera dem, för jag misstänker att ögondropparna försvann när jag blev distraherad av andra kunder. Idag kom de in på "mitt" andra apotek och åtminstone en av dem hajade till när han såg mig. Shit, liksom...

Påkallade kollegornas uppmärksamhet och de var punktmarkerade igen. Trots det försöker "Lill-Jimmy" att komma undan med att stoppa på sig två tuber, ja du fattar nog vad, brun-utan-sol-tuber. Jag stod bakom, såg honom hålla dem i handen, men plötsligt hade han en mobil i ena handen och den andra tomt viftande, varpå jag vänligt och bestämt bad honom ta fram tuberna...

På min andra anmodan gjorde han det. "Menar du de här? Dem ska jag betala" Ja det ska du, sa jag. Där blev han av med 200:- och förhoppningsvis lusten att försöka igen. Kollegan stod ju bredvid och en annan uppfattade mycket väl vad som hände också. Och med den orangea färgen lär ju ingen missa dem. Ja, i handflatorna också alltså...

Jag blir betryckt, ledsen och sorgsen när barn beter sig såhär. Jo, de är barn, yngre än mina och borde inte hålla på med detta. Varken röken eller snatterier. De är än så länge hela, rena och relativt välskötta. Jag antar att de duperar sina familjer fortfarande, hur de nu kan komma undan med färgen... Men alla hästar var inte hemma innan de började röka på heller, gissar jag...

Nej, nu ska jag lägga mig och sova. Hämta nya krafter och orka konfrontera Bröderna Morot igen. Och igen, tills de ger upp, vilket jag hoppas blir väldigt snart. Jag blir arg när apoteken råkar ut för snattare, jag tar det personligt och det suger energi. Dessutom har orange färg inte varit en favorit.
Men kan bli, för jag har fått en ljuvlig tunika i den färgen, förutom fyra till i andra färger. Tack till mannen och Anne!

Må väl, sköt om dig och sov gott!






onsdag 9 mars 2016

Lös höna.

Som sagt, det är tur att man har en ledig dag då och då, så man hinner baka och sån't. Märkligt nog är brödet slut i frysen och det är väldigt bra att få sig en frukostmacka ibland. Fördegen gjorde jag igår kväll, det blir enklast så, eftersom jag gärna bakar på skållat mjöl och havre. I allra värsta fall hade man kunnat äta den gröten till frukost...

När jag ändå håller på med det grova artilleriet plockade jag jag fram slökokar'n för att stånka ihop en lunch till mannen och mig:


För en tid sedan började det dyka upp annonser om ekologisk hönsfärs i de stora butikernas reklamblad och här om dagen fick jag med ett paket hem. Funderade ett tag på vad jag skulle göra med färsen och när. Italienska frikadeller i tomatsås och onsdag kändes som en bra idé. Jag utgick från detta recept och det ser lovande ut, tycker jag:

1 burk Mutti-tomater, ingen buljong, riven morot och palsternacka ger god smak och  är nyttigt!
Min vana trogen följer jag inte recept, jag tog en smal chorizo istället för kycklingkorv och uteslöt parmesanen. Jag tyckte färsen var lite för lös, så smältande ost kändes inte helt rätt. Parmesanen får vi ta ovanpå hela anrättningen när det blir dags att äta. Blev förvånad över konsistensen på färsen, eller texturen, som man hör alla prata om nu för tiden.

Höns är ju magra och sega, så jag hade förväntat mig en fastare konsistens. Det ska hur som helst bli spännande att smaka på resultatet. Det lär bli ett par lunchlådor av denna laddningen också, vilket är bra då de har en tendens att försvinna väldigt snabbt. Långa dagar på jobbet, vilket jag föredrar framför korta, kräver en ordentlig lunch. 13 dagar kvar i Lerum/Floda nu. Både korta och långa.

Jag tror att jag börjar min nya anställning 1/4. Vet att jag jobbar 2-3/4 i alla fall. Fast jag kanske får byta bort den 3:e, för att en av mina favoritsystrar ska sjunga med sin kör i Fässbergskyrkan då och det vill vi inte missa! Idag får jag svar på alla frågor hoppas jag, för ska jag träffa alla nya kollegor på Tio Pepe, när en kollega ska avtackas och jag välkomnas i gänget. Det var en fin gest, inte sant?

När jag pratade med min kära Lotta i måndags sa jag att det känns som om 2016 är mitt år, trots att det var en tung dag just då. Fast anställning, 50 år och livet leker. Friskare än de flesta tror jag nog att jag är, det var länge sedan jag var sjuk i alla fall, peppar, peppar. Astman är inget som jag påverkas av i någon större utsträckning, det gäller att medicinera sig klokt och preventivt, samt undvika glass.

Kan jag inte det så åker Bricanylen fram först, den har jag annars bara i nödfall, vilket inte har behövts på flera år. Ganska bra jobbat om jag får säga det själv och det får jag i min blogg.
Nu doftar det nybakt bröd och tomatsås i hela huset och jag erkänner att frukosten glömdes bort, därför kurrar magen högt nu. Mullrar, är närmare sanningen. Mot köket!

Ha en fin dag i solen och var rädd om dig!






tisdag 2 februari 2016

Schematisk?

Idag fick jag fatt i mitt schema för kommande två månader. Jag tycker om att veta hur jag ska jobba, så jag kan planera in roligheter också. Ett socialt privatliv är inte heller så dumt, nämligen. Jag vill kunna planera in fler luncher med barnbarn, få mer besök av vänner och andra nära och kära. Jag vill också ha tid att mysa med mannen, förstås.

Där vi bor i närheten av den stora staden Göteborg är utbudet av nöjen stort och ibland vill man ju kunna gå ut på lokal, när ekonomin tillåter. Fredagar är inget bra alternativ om man jobbar på lördag och lördag är inte jättelockande när man jobbat samma dag och mer eller mindre hela veckan. Varannan helg är alltså tänkbara för utgång, men hur ska man då hinna med familjen?

I-landsproblem skulle nog en del kalla det, och jag kan i viss mån hålla med. Mitt schema var en aning nedslående med tanke på alla stängningar jag upptäckte. Mannen får laga mycket mat framöver. Därför är det bra med veckomatsedel, för jag vet ju att hans arbetsdagar börjar tidigt och slutar sent. Senare än min egen om man inte räknar resvägen...

Skönt att ha slökokaren då. Det gör liksom inget om maten står på åtta timmar istället för sju. Billig mat blir det också. Tyvärr verkar många ha missuppfattat vitsen med slökokning/långkok. Högrev, bringor, fläskläggar och sådana styckdetaljer är de billigaste och bäst lämpade för lång tillagning. Kyckling, fisk och filéer av annat slag är finkött och snabblagat.

Fulköttet är ekonomiskt och förvandlas av den långsamma tillagningen till finkött. Tänk på din mammas eller farmors kalops. Hur länge stod den och puttrade på spisen? Fläsklägg är inte heller snabbmat, alltså perfekt för pottan! Ärtsoppan blir god och ogasig i slöisen. Det är inte heller för inte som chiligryta är given favorit bland oss slökokande latmaskar.

Idag bjöd dock mannen på snabbmat i form av en Korrrv Stroganoff. Det är också gott, men ingen av oss skulle komma på tanken att göra det i pottan, på "hög" i två timmar. Inte när man kan göra den på 30 minuter (max) medan riset kokar. Korven blir inte mörare av lång koktid och därför är det helt onödigt. Köttfärssås mår bra av att puttra länge och det ska det däremot snart bli i slökokar'n.

I morgon blir det dock stekt fläsk och blodpudding, men på torsdag blir det rotmos och fläsklägg i à la Potta! Åh, himmel så gott det ska bli. Också. På lördag måste jag få laga mat igen. Jag är inte mig själv annars. Mannen får såklart hjälpa till och hålla mig sällskap. Det är mysigt. Nästa helg kommer bästa vännen på besök, det ska också bli mysigt.

Måste hitta på något spännande/kul/annorlunda tills dess. Eller ska det bli en klassiker?

Nu är det hursomhelst läggdags, så jag får sova på saken. Sov gott och dröm vackra drömmar!

söndag 15 november 2015

Oväntad uppvaktning. #bloggswe

Jag har varit lat, vad bloggandet beträffar. Eller jag har snarare prioriterat annat sen sist. Först och främst jobbet, som tagit en massa kraft och tid, men också familjelivet har gått före skrivandet. I fredags jobbade jag sent och maten var nästan klar när jag kom hem. Mannen vill helst överlåta såslagandet till mig, inte för att han inte kan, utan för att han tycker jag är duktigare.

Det är väl ett fint betyg och jag gör det gärna, som du vet. Kopplar av och varvar ner medan jag rör i grytorna. Vi åt lammlägg som fått gå hela dagen i slökokar'n. Mannen gjorde hasselbackspotatis, det är ju så himla gott! Inte nog med att han förberett allt, jag fick vackra blommor av honom också.



Gerbera är en av mina favoriter, för de står så länge och färgen på dessa är ju också helt rätt! Jag fick dem utan någon som helst anledning och det är ju extra roligt när det är helt oväntat. Maten var som väntat väldigt god däremot och köttet bara ramlade av benen.



En Crock Pot borde alla hushåll ha, oavsett hur stort eller litet det är. Man sparar så mycket tid och möda när maten lagar sig själv medan man är på jobbet, skolan eller ute på ärenden. Jag nominerar slökokaren till årets julklapp! Ja, jag är kanske tjatig om dess förträfflighet, men jag älskar den och den underlättar verkligen för oss, i alla fall.

Jobbade igår (lördag) också och hann åtgärda de rapporter som ska göras månatligt. Uppdaterade även en massa datum som annars hade kommit med på december månads hållbarhetslista. Vilken snart ska göras, tiden går ju så fort! Och eftersom jag fördelar tiden på två apotek så blir det många rapporter och papper att åtgärda, samtidigt ska jag ju i viss mån ingå i driften...

Då räcker inte 30 timmar/vecka så långt, vilket framgår av min högst personliga rapportering av arbetad tid till a-kassan. Denna vecka har jag gjort 38 timmar till exempel och snittar oftast 34-35. Så behovet märks ju och jag skulle välkomna en heltid, för att inte känna mig stressad i onödan. Förhoppningsvis kommer det bli så, men det är ju som alltid ekonomin som styr.

När jag kom hem från jobbet ville mannen titta till mamma som inte hört av sig till syster, vilket orsakade en liten oro, som tack och lov var helt onödig. Är man 80+ gör man "somhelst", speciellt om man är förkyld och vill ha lugn och ro. Fast, när man är i den åldern så blir vi oroliga om hon inte svarar på vare sig telefon, sms eller messenger. Jodå, hon är uppdaterad...

Så efter en visit och en pratstund åkte vi hem igen och lagade middag. Mannen fick göra allt det tråkiga. Skala räkor, potatis, morot, palsternacka, lök och sånt, medan jag gjorde det roliga. Kokade fond på räkskalen och hackade rot- och grönsaker. Resultatet blev en fiskgratäng med mycket gott i och så mycket sås att det blev över. Pressad potatis och ärtor serverades till hela härligheten.



Idag har vi städat hela huset och jag har satt en liten bröddeg, för att mjölet ska räcka och vi slipper åka och hämta. Middag blir Lady & Lufsen-mat efter ett inspirerande recept jag läste i Tre Kronors vintips jag får via mail. Vi har varit på en av deras vinprovningar och det var verkligen roligt och lärorikt. Jag hoppas det snart blir utrymme för en ny sittning.

Det blir alltså frikadeller i tomatsås och pasta, det känns som en lagom ansträngning så här på söndagen och före en ny arbetsvecka. I och för sig en kort vecka, då jag får långhelg, vilket jag behöver. När jag går hem på torsdag har jag nämligen jobbat sju av åtta dagar. Eller om man så vill, nio av elva. Jag ser fram emot att varva ner och ta det lugnt.

Ha en skön söndagskväll och glöm inte bort att vara rädd om dig och sprid godhet och värme!