Powered By Blogger
Visar inlägg med etikett lammlägg. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett lammlägg. Visa alla inlägg

söndag 20 mars 2016

Poppar opp.

Idag sov jag länge. Ända till 10, faktiskt. Det var behövligt och skönt att sova ut. Arbetsveckan har varit lång, som du vet. Därför borde jag inte göra att skapandes grand, eftersom jag har fyra arbetsdagar kommande vecka. Jag har bara gjort rispannkakor till frunch, diskat glas och startat diskmaskinen. Tvätta är det ju inte fråga om, förrän i morgon...

Jag drömde om den nya tvättmaskinen inatt. Minns hur lycklig jag kände mig över den och att kunna använda sköljmedel igen. Den funktionen försvann för länge sen på den gamla och jag uppskattar verkligen sköljmedlets antistatiska egenskaper. När kläderna klistrar sig runt kroppen och det sprakar om dem när man drar på eller av dem är en laddad olustkänsla.

Badrummet, eller snarare tvättmaskinens hädangång och torkskåpets flytt till en annan familj, har satt igång en jakt på skåp som ska härbärgera handdukar och badlakan som trängs i linneskåpet, samt tvättmedel och annat som står på den lilla diskbänken nu. Och toapapper, förstås. Det ska bli lite ordning och reda, med andra ord. Det är planen åtminstone...

Två 60-skåp, maxhöjd 70 och 30 djupa vore fint att hitta för en överkomlig peng. En bänkskiva vill vi ha ovanpå maskinerna, så blir det en jättebra arbetsyta att vika tvätten på. Det hade varit trevligt att måla om också, men jag tror det får vänta. Mannen har städat och fejat, vilket får räcka så länge, det känns ändå som om vi får ett nytt badrum, med mer luft även med kommande förvaring på väggarna.

Det står det en lammlägg i ugnen på låg värme och där får den stå ett tag till. Salt, peppar och rosmarin är den kryddad med, men ingen vitlök. Man måste inte ha vitlök till lamm. Jag tycker det är gott ibland, men inte för mycket. Det blir hasselbackare och brysselkål till. Samt en sås förstås. Jag ska försöka knåpa ihop en, trots bristen på steksky.

Vi mumsar på ost, korrrv och citronoliver så länge. Mannen tittar på hockey och jag kollar med ett halvt öga. SHL är inget som någonsin intresserat mig nämnvärt. Det är landslagsmatcherna som är något att ha. Då är jag intresserad och engagerad. Just nu är det mer intressant hur vi ska få ihop en bra matlista för veckan.

När jag för en gångs skull kommer hem tidigt, ska mannen iväg på rep. Troligen både måndag och onsdag. Då är det lämpligt att ha snabblagad mat om vi ska få äta tillsammans i alla fall. Räkpasta blir det i morgon, förutsatt att mannen hinner skala räkorna. Det fanns ytterligare en fisksås i frysen som får utgöra bas, så det är bara att fylla på men lite annat medan pastan kokar.

Med ytterligare fisksås menar jag att jag "fuskade" igår när jag skulle laga till blekan jag hämtade hos Mikael i Fiskbilen när jag jobbade i Floda sist. Blekan åkte ner i en ugnsform med den färdiga såsen helt enkelt och det smakade ju inte fågel precis efter jobbet.



Sedan gjorde jag något jag inte gjort på 15-20 år. Vi är ju inte så bra på det där med efterrätt, men blir lite småsugna efter en fiskmiddag, så jag poppade popcorn. Micropopcorn är bannlysta i vår familj eftersom de innehåller palmolja. Här kan du läsa varför palmolja inte är okej. Jag (vi) försöker undvika produkter som innehåller palmolja, men den är som sagt vanligare än man tror.

Alltså poppade jag på gammaldags vis i kastrull på spisen. Jag var lite för försiktig visade det sig. Förr visste jag precis hur jag skulle göra för att slippa både brända (som jag ogillar skarpt) och opoppade popcorn. Jag får öva lite på denna spisen, vilken otur!



Nu är det dags att ta itu med resten av middagen, så ha en skön söndag och ta väl hand om dig!

PS. Bjuder på en poppig låt, varsågod!






söndag 15 november 2015

Oväntad uppvaktning. #bloggswe

Jag har varit lat, vad bloggandet beträffar. Eller jag har snarare prioriterat annat sen sist. Först och främst jobbet, som tagit en massa kraft och tid, men också familjelivet har gått före skrivandet. I fredags jobbade jag sent och maten var nästan klar när jag kom hem. Mannen vill helst överlåta såslagandet till mig, inte för att han inte kan, utan för att han tycker jag är duktigare.

Det är väl ett fint betyg och jag gör det gärna, som du vet. Kopplar av och varvar ner medan jag rör i grytorna. Vi åt lammlägg som fått gå hela dagen i slökokar'n. Mannen gjorde hasselbackspotatis, det är ju så himla gott! Inte nog med att han förberett allt, jag fick vackra blommor av honom också.



Gerbera är en av mina favoriter, för de står så länge och färgen på dessa är ju också helt rätt! Jag fick dem utan någon som helst anledning och det är ju extra roligt när det är helt oväntat. Maten var som väntat väldigt god däremot och köttet bara ramlade av benen.



En Crock Pot borde alla hushåll ha, oavsett hur stort eller litet det är. Man sparar så mycket tid och möda när maten lagar sig själv medan man är på jobbet, skolan eller ute på ärenden. Jag nominerar slökokaren till årets julklapp! Ja, jag är kanske tjatig om dess förträfflighet, men jag älskar den och den underlättar verkligen för oss, i alla fall.

Jobbade igår (lördag) också och hann åtgärda de rapporter som ska göras månatligt. Uppdaterade även en massa datum som annars hade kommit med på december månads hållbarhetslista. Vilken snart ska göras, tiden går ju så fort! Och eftersom jag fördelar tiden på två apotek så blir det många rapporter och papper att åtgärda, samtidigt ska jag ju i viss mån ingå i driften...

Då räcker inte 30 timmar/vecka så långt, vilket framgår av min högst personliga rapportering av arbetad tid till a-kassan. Denna vecka har jag gjort 38 timmar till exempel och snittar oftast 34-35. Så behovet märks ju och jag skulle välkomna en heltid, för att inte känna mig stressad i onödan. Förhoppningsvis kommer det bli så, men det är ju som alltid ekonomin som styr.

När jag kom hem från jobbet ville mannen titta till mamma som inte hört av sig till syster, vilket orsakade en liten oro, som tack och lov var helt onödig. Är man 80+ gör man "somhelst", speciellt om man är förkyld och vill ha lugn och ro. Fast, när man är i den åldern så blir vi oroliga om hon inte svarar på vare sig telefon, sms eller messenger. Jodå, hon är uppdaterad...

Så efter en visit och en pratstund åkte vi hem igen och lagade middag. Mannen fick göra allt det tråkiga. Skala räkor, potatis, morot, palsternacka, lök och sånt, medan jag gjorde det roliga. Kokade fond på räkskalen och hackade rot- och grönsaker. Resultatet blev en fiskgratäng med mycket gott i och så mycket sås att det blev över. Pressad potatis och ärtor serverades till hela härligheten.



Idag har vi städat hela huset och jag har satt en liten bröddeg, för att mjölet ska räcka och vi slipper åka och hämta. Middag blir Lady & Lufsen-mat efter ett inspirerande recept jag läste i Tre Kronors vintips jag får via mail. Vi har varit på en av deras vinprovningar och det var verkligen roligt och lärorikt. Jag hoppas det snart blir utrymme för en ny sittning.

Det blir alltså frikadeller i tomatsås och pasta, det känns som en lagom ansträngning så här på söndagen och före en ny arbetsvecka. I och för sig en kort vecka, då jag får långhelg, vilket jag behöver. När jag går hem på torsdag har jag nämligen jobbat sju av åtta dagar. Eller om man så vill, nio av elva. Jag ser fram emot att varva ner och ta det lugnt.

Ha en skön söndagskväll och glöm inte bort att vara rädd om dig och sprid godhet och värme!


torsdag 12 november 2015

Busliv. #bloggswe

Ännu en maratondag till ända. Väckarklockan väckte mig kvart i sex och klockan sju var jag på jobbet. Autopiloten inkopplad förstås, kläderna framlagda redan kvällen innan och sen är det mediciner, kattmat och matlåda och svisch iväg. Kattmaten har jag ännu inte serverat mig själv, då hade katterna protesterat högljutt tror jag och på morgonen vill jag ha största möjliga tystnad.

Tills jag sitter i bilen i alla fall. För tillfället lyssnar jag på John Mayalls "Beano-platta". Den har legat i handskfacket ett tag, då jag har lyssnat dels på Robert Plant och Alison Krauss (som jag bjöd ett smakprov på i föregående inlägg), dels på Bill Wyman's Rhythm Kings, förutom Delbert McClinton förstås, på sistone.

Jag har ju så många skivor att välja på i mannens samling, så jag borde kanske ha en större omsättning på dem i bilen. Men å andra sidan, när jag hittar något jag gillar vill jag lära mig hela skivan och helst texterna utantill, först då kan jag skråla med och spela ut hela registret. Fast om sanningen ska fram så lyssnar jag mest på basgången numera.

Det blev ingen baslektion i måndags, av två anledningar. Den ena var att pekfingern blev öm som ögat efter att nageln gick av på ett väldigt dumt vis tidigare samma dag. Den andra var att mannens rep blev inställt på grund av sjukdom och vi umgicks med varann, istället för att föra oljud. Inte så att jag gör det, jag har inte ens kopplat in förstärkaren än...

Jag är ganska trött i huvudet efter jobbet, därför jag uppskattar tystnaden när jag kommer hem. Att jag skulle stänga av bilstereon på vägen till eller från mina arbetsplatser är däremot uteslutet. Musiken är ett sätt att både ladda inför arbetsdagen och att avkläda mig yrkesrollen på vägen hem. Vad vore livet utan musik? Platt och trist. Tråkigt och slätstruket.

Olika musik för olika tillfällen och känslor, för att förstärka eller dämpa sinnesstämningen. Viss musik kan fungera både när man är ledsen och glad, nästan som det som vanvördigt kallas "lyckopiller". Den tar udden av de "värsta" känslostormarna och håller en på ett lagom bra humör. I alla fall har jag några sådana plattor som alltid håller mig "på mattan".

Något som däremot får mig att trycka plattan i mattan är en av Status Quo's samlingsplattor. Jag vet inte vad den heter och orkar inte gå ut och hämta den i bilen. Första skivan är busbra och då är det en blandning av låtar från den "klassiska eran" jag syftar på. Den var alltid på högsta volym i bilen när jag bodde i skogen under Nordbytiden. Kontrollerad buskörning till och från stugan, alltså.

Undrar hur långt under mitt banrekord jag skulle hamna om jag körde samma väg idag, så här tre år senare? Nå, det lär jag inte få veta. Det finns ingen anledning att köra den vägen på snabbast möjliga tid längre. Jag har mannen här hemma och behöver inte skynda mig "hem" för att chatta med honom längre. Däremot hade det varit roligt att visa hur det ser ut där jag susade fram och tillbaka.



Mannen stod för maten idag, det kändes välkommet efter elva timmar på benen. I morgon tror jag att det blir ett samarbete mellan mannen, mig och slökokar'n. Lammlägg ska göra sällskap med lite vin, sherry och rotsaker, samt lök och vitlök och lite annat gott i pottan. Planen är inte helt klar än, men det ordnar sig ändå.

Ha en god natt och härlig fredag!