Tidsoptimist.

Mannen går och lägger sig när jag står upp på morgonen. Med andra ord pratar vi inte med varandra längre. Det känns ovant och konstigt, men tack och lov är vår brist på konversation inte alarmerande på något sätt, utan har sin helt logiska förklaring. Tidsskillnaden är 8 timmar mellan Mölndal och LA. Men vänta nu, i morgon blir den 9 timmar väl?

Jag får en timme tillbaka i natt, det har jag koll på, och LA ligger idag -8. Eller tänker jag fel? Jag har aldrig fattat vitsen med sommartid i vilket fall som helst. Tiden har rusat på jobbet både igår och idag. Det märks att det är lönehelg, det har varit fullt upp hela tiden. Något som har bidragit till ovanligt många ungdomar i butiken är en bloggare och youtube-kändis.

Vi som jobbar på vårt apotek är för gamla för att platsa i Therese Lindgrens målgrupp och även om några av oss har barn i hennes ålder, så är det kanske inte något vi pratar om när vi träffar dem. Men jag ska fråga min dotter, för skojs skull. Jag tycker dock lite synd om hennes idoler, för produkterna är inte anpassade till målgruppens plånbok.

Jag anar att alla tjejer har skrivit ny önskelista och att föräldrarna kommer att springa benen av sig för att försäkra sig om att döttrarna kommer att bli glada på julafton och rädda hela helgen. För egen del önskar jag inget i julklapp längre, jag vill bara ha mina nära och kära omkring mig, men självklart har jag önskat mig saker lika hett som dagens barn och ungdomar...

LP-plattor med ABBA eller ELO, en Onepiece, fast så hette det förstås inte då. En plyschoverall, alltså. Det hette så då. Jag fick en brun, det varken är eller var min favoritfärg, men detta var ju på 70-talet och minns jag inte helt galet fick alla systrarna se ut som pepparkaksgubbar. För övrigt minns jag inte att jag någonsin blev besviken eller blev speciellt avundsjuk på kompisars julklappar.

Vi fick alltid något i klädväg som vi kände oss fina i, en bok att njuta av, något flärdfullt, något nyttigt. Det kanske finns nära och kära som minns annorlunda än jag, men det viktigaste tror jag ändå att vi var lediga, tillsammans, åt och drack gott under ordnade former, myste och mådde bra i största allmänhet, med mer pynt och glitter än de flesta hade och det var jag mallig över.

Det är och var inte julklapparna som var viktigast, det är känslan. Min känsla just nu, när jag sitter och tittar på "Så mycket bättre" är att jag önskar att mannen var här och delade det med mig. Vi är lite blödiga båda två och Magnus Carlson och Weeping Willows tar fram sorgerna och tårarna, i alla fall hos mig. Freddie Wadlings tolkning var brutal och tårarna sprutade, så vackert var det.

Musik är viktig på många sätt. Den kan förstärka känslor hos en, vare sig de är glada eller ledsna. Den kan ta en ur dalarna och lugna en när man är ur gängorna av olika orsaker. Jag återkommer till frågan om vilket sinne jag skulle kunna leva utan och det får nog bli synen. Synminnet finns ju kvar, det finns käppar och ledarhundar, ljudböcker och musik.

Jag älskar tystnad, men tror inte jag skulle må bra alls utan musik, utan att kunna höra barnbarnen ropa på mormor eller höra deras skratt. Å andra sidan vill jag ju kunna se människorna jag älskar och framför allt se barnbarnen växa och ändra utseende under uppväxten. Att se sin gubbe bli äldre är inte lika viktigt och jag är övertygad om att han tänker likadant som jag...

Det finns såklart fördelar och nackdelar med allt, även att vara ensam hemma. Än så länge har jag matat fiskarna och vattnat cissusen och inte spelat bort hembiträdet på poker. Jag vägrar dock att bona golv och något piano finns inte stämma om. Katterna och jag anpassar oss till situationen och har redan skapat ett flödesschema som funkar bra för alla parter.

Jag släpper ut dem när jag kommer hem, lägger upp mat till dem, byter kläder och värmer mat i mikron till mig själv. I morgon lagar jag troligen till något nytt, eftersom måndagen är ledig och det i sig tillför energi efter jobbet. Tror det blir skaldjur. Då bli också fyrbeningarna glada. Lite för glada måhända, så jag kanske omvärderar mitt sug efter tiofotingar.

När jag tänker efter finns det nog ett par kammusslor kvar i frysen. Bra snabbmat det med. Nå, jag har flera timmar kvar innan jag måste ta ett beslut. Jag hänger med Harry Bosch och Pondus under tiden jag funderar, i brist på bättre sällskap.

Ha en god natt och en härlig söndag!

Prioritera rätt.

Idag var det fart på jobbet, till skillnad från igår. Jag hann dock med mina "måsten" och är mycket nöjd med det. Är inte på plats där i Floda igen förrän på nyårsafton och då kan det nog vara hur mycket som helst att hjälpa kunderna med . Eller inget alls och då ska jag i så fall "blippa" nya datum med handdatorn. Den är så praktisk och användbar till mycket mer än inventering.

Fick en julklapp och ett personligt julkort av chefen idag. Det värmde verkligen att läsa hälsningen och presenten kommer alltid till nytta. Jag vet inte om det är någon av mina kollegor som läser min blogg, men avstår för säkerhets skull att avslöja vad jag fick tills alla har fått sina. Julkramar fick alla som var i tjänst idag. Saknade dock T som tyvärr var hemma och sjuk.

I morgon bär det iväg tidigt för att skjutsa systersonen till sin mormor och morfar och träffa dottern och våra barnbarn. Hur det blir med middag står ännu skrivet i stjärnorna, men Jansson ska tillverkas för att ätas på julaftonen. I morse blev det sillinläggning innan frukost och jobbet. Jag använde både citron och lime denna gång. Hoppas att den blir lika god som sist.

Mannen skaffade hem en gigantisk laxsida idag. Den är nu nerfrusen i tre delar. En ska snabbgravas, en annan kommer troligen stekas eller bakas i ugn och den tredje biten får vara med i en soppa eller gryta så småningom. Till middag fick jag vinkokta musslor av min käre man, det är också en favorit som hamnar i kategorin snabbmat.

Jag är väldigt förtjust i både snabb- och långkokt mat, som du förstår. I själva verket är jag mycket förtjust i all mat, men vid olika tillfällen. Slökokning är ett formidabelt mellanting av snabb- och långkok. Det tar visserligen tid att koka, men med minimal arbetsinsats för egen del. Därför förstår jag fortfarande inte varför robotdammsugaren blev årets julklapp...

Lite damm i hörnena har ingen tagit skada av och för den delen undrar jag hur en rund robot lyckas få bort det, när en traditionell dammsugare knappt gör det utan att man tar av munstycket. Fast roboten kanske har förfinats till en bläckfiskliknande tingest sen jag ganska besviket konstaterade att man måste plocka undan alla möbler för att den skulle kunna göra nytta i ett ordinärt möblerat rum.

Ojoj, nu kanske jag har förstört årets bästa julklapp för både givare och mottagare redan innan den testats i skarpt läge. Ett sådant brukar inträffa efter ett bättre nyårsfirande med konfetti och söndertutade flärpar. Det är den dagen man är kommer att skicka överlyckliga sms till givaren av en slökokare och tycka att den som gav roboten är korkad.

Slökokar'n är nämligen tyst medan den ser till att man får näringsrik mat efter att man tystat kopparslagarna och lugnat verkmästar'n i magen framåt femtiden på nyårsdagen. Vem orkar flytta upp stolarna på borden och lyfta soffan när roboten inte kommer åt, utan med irriterande och ljudliga dunsar stöter emot allt, precis allt, i sin blinda framfart. Mjukt brummande i bästa fall...

Ylande av flärptutor och annat skräp som fastnar i insuget i värsta fall. Nu är det förvisso väldigt länge sedan jag led av vare sig kopparslagare eller förbannade verkmästare i magen, snarare är det latmasken som inte vill städa jag lider av, men jag vidhåller ändå bestämt att slökokar'n är den bästa julklappen man kan få.

Ha en skön Lilla Julafton i morgon! Jag kanske kommer med ett kort inlägg, men likt Orsa kompani lovar jag inget bestämt, det får gå som det vill med utmaningen om tiden blir för knapp.

Som en liten förtida julklapp lägger jag till denna lilla goding. God helg på er allesammans!

Oväntad uppvaktning. #bloggswe

Jag har varit lat, vad bloggandet beträffar. Eller jag har snarare prioriterat annat sen sist. Först och främst jobbet, som tagit en massa kraft och tid, men också familjelivet har gått före skrivandet. I fredags jobbade jag sent och maten var nästan klar när jag kom hem. Mannen vill helst överlåta såslagandet till mig, inte för att han inte kan, utan för att han tycker jag är duktigare.

Det är väl ett fint betyg och jag gör det gärna, som du vet. Kopplar av och varvar ner medan jag rör i grytorna. Vi åt lammlägg som fått gå hela dagen i slökokar'n. Mannen gjorde hasselbackspotatis, det är ju så himla gott! Inte nog med att han förberett allt, jag fick vackra blommor av honom också.

Gerbera är en av mina favoriter, för de står så länge och färgen på dessa är ju också helt rätt! Jag fick dem utan någon som helst anledning och det är ju extra roligt när det är helt oväntat. Maten var som väntat väldigt god däremot och köttet bara ramlade av benen.

En Crock Pot borde alla hushåll ha, oavsett hur stort eller litet det är. Man sparar så mycket tid och möda när maten lagar sig själv medan man är på jobbet, skolan eller ute på ärenden. Jag nominerar slökokaren till årets julklapp! Ja, jag är kanske tjatig om dess förträfflighet, men jag älskar den och den underlättar verkligen för oss, i alla fall.

Jobbade igår (lördag) också och hann åtgärda de rapporter som ska göras månatligt. Uppdaterade även en massa datum som annars hade kommit med på december månads hållbarhetslista. Vilken snart ska göras, tiden går ju så fort! Och eftersom jag fördelar tiden på två apotek så blir det många rapporter och papper att åtgärda, samtidigt ska jag ju i viss mån ingå i driften...

Då räcker inte 30 timmar/vecka så långt, vilket framgår av min högst personliga rapportering av arbetad tid till a-kassan. Denna vecka har jag gjort 38 timmar till exempel och snittar oftast 34-35. Så behovet märks ju och jag skulle välkomna en heltid, för att inte känna mig stressad i onödan. Förhoppningsvis kommer det bli så, men det är ju som alltid ekonomin som styr.

När jag kom hem från jobbet ville mannen titta till mamma som inte hört av sig till syster, vilket orsakade en liten oro, som tack och lov var helt onödig. Är man 80+ gör man "somhelst", speciellt om man är förkyld och vill ha lugn och ro. Fast, när man är i den åldern så blir vi oroliga om hon inte svarar på vare sig telefon, sms eller messenger. Jodå, hon är uppdaterad...

Så efter en visit och en pratstund åkte vi hem igen och lagade middag. Mannen fick göra allt det tråkiga. Skala räkor, potatis, morot, palsternacka, lök och sånt, medan jag gjorde det roliga. Kokade fond på räkskalen och hackade rot- och grönsaker. Resultatet blev en fiskgratäng med mycket gott i och så mycket sås att det blev över. Pressad potatis och ärtor serverades till hela härligheten.

Idag har vi städat hela huset och jag har satt en liten bröddeg, för att mjölet ska räcka och vi slipper åka och hämta. Middag blir Lady & Lufsen-mat efter ett inspirerande recept jag läste i Tre Kronors vintips jag får via mail. Vi har varit på en av deras vinprovningar och det var verkligen roligt och lärorikt. Jag hoppas det snart blir utrymme för en ny sittning.

Det blir alltså frikadeller i tomatsås och pasta, det känns som en lagom ansträngning så här på söndagen och före en ny arbetsvecka. I och för sig en kort vecka, då jag får långhelg, vilket jag behöver. När jag går hem på torsdag har jag nämligen jobbat sju av åtta dagar. Eller om man så vill, nio av elva. Jag ser fram emot att varva ner och ta det lugnt.

Ha en skön söndagskväll och glöm inte bort att vara rädd om dig och sprid godhet och värme!