Låt hjärtat va mé!

Det är måndag, jag är ledig och det känns bra! Förra arbetsveckan slutade på 38,5 timmar till slut, vilket jag alldeles nyss rapporterade till Aea. Fint att vara ledig så man kan bädda rent i sängarna, tvätta arbetskläder och allt annat. Synd att vi inte har en torktumlare. Även om tvättstugan är varm tar det tid att få lakan och sådant skåptorrt.

Snabeldraken måste ut igen och vinterkläderna ska upp på vinden. Var det någon som sa "ledig"? Nåja, jag har ju halva morgondagen på mig också, innan jag ska inställa mig på sjukhemmet. Jag har bekantat mig med avdelning tre i veckan som gick och det var trevligt! Härlig personal och mysiga inneboende. I morgon och på torsdag ska jag vara på avdelning fyra.

Min kära lillasyster kommer antagligen bossa runt med mig, och det kan ju bli en spännande upplevelse! Jag gör som jag brukar, det vill säga lyssnar, iakttar, lär och gör som jag blir tillsagd, det brukar bli bäst så. Ordinarie personal är gamla rävar, oavsett ålder, och jag är övertygad om att de har koll på läget och allas bästa för ögonen. Speciellt de gamlas...

Jag har alltså haft fullt upp med att lära mig namn, vanor och beteenden hos, för mig nya människor, vilket är ganska påfrestande och jag är, om inte utmattad, så väldigt trött i huvudet. Egentligen borde jag ha ledigt minst två hela dagar, men samtidigt finns oron över alla tomma dagar i min almanacka. Därför är det svårt att säga nej, när bemanningen ringer.

I morse gjorde jag dock just det, med motiveringen att jag jobbat fem dagar och är bokad i morgon. Hon hade full förståelse för det och skulle återkomma en annan dag. Onsdag och fredag är fria för bokning. Lördag och söndag är bokade sedan länge. Men sedan är det tomt ända till helgen i vecka 21. Hujedamej, den sortens stress är den enda jag har problem med.

För övrigt är det inte lätt att stressa upp mig, ty inget går lättare, snabbare eller bättre för att man skyndar sig, snarare tvärtom. Jag gillar ett högt arbetstempo, när det händer saker och man får lösa problem. Att sitta overksam och vänta på att något ska hända är lite svårare. Inte när jag är ledig, förstås. Då är jag otroligt lat och prokrastinerar gärna.

Som nu, när jag borde hänga upp andra omgången tvätt och röja i garderoben, sitter jag hellre här och skriver blogginlägg och funderar samtidigt på hur jag ska tillaga två grishjärtan vi valde att ta upp ur frysen igår. Enligt vissa googleträffar ska man koka långsamt under lock i en timme eller lite mer, enligt andra ska man behandla dem varsamt, ungefär som fläskfilé.

Vad har vi då ätit sedan förra inlägget, det måste du ju undra, även om du kanske inte tycker att hjärta låter så trevligt? Många har svårt för det där med inälvsmat, vilket är synd för det är både gott, nyttigt och billigt. 30:-/kg för grishjärtat, fast i det här fallet var det två stycken i paketet vi hittade på City Gross för några veckor sedan.

I tisdags gjorde jag, precis som utlovat i förra blogginlägget, kalvlever på restaurang Grodans vis och det gjorde jag bra! Rödvinssås ska man ha till, stekta champinjoner, äpplen och lök likaså. Köttskivorna vänds i mjöl och steks mycket hastigt på hög värme i smör och olja för att få en vackert rosa kärna och inte bli sega som skosulor.

I onsdags smorde mannen kråset i Musselbaren på Smögen under något företagarevent och jag fick kalasa på detta i min ensamhet.

Så kan det gå när man (han) inte kollar mina arbetstider bättre. Jaja, det går (nästan) lika bra med selleri. På torsdagen värmde vi en färdig chiligryta och hade vitlöksbröd till den. Mannen revanscherade sig på lördagen och serverade en mycket god fiskgryta till sin utsvultna och nästan svimfärdiga hustru efter en dag utan mat, fast det var ju inte hans fel...

Ja, jag vet att jag hoppade över fredagen, men då hade vi inte tid att äta tillsammans, för vi var hos barnbarnet som fyllde 6 år minsann, och sedan tog jag med mig en låda mat till jobbet och mannen grillade Buvalliter i uterummet. Inte ortsbor då, utan korvar från den eminenta Kustcharken. Besök gärna den i Askum och köp med dig finfint kött från lokala gårdar, och mycket annat gott!

Igår var det söndag och jag fixade middagen innan jag åkte till jobbet. Vi hade lövbiff i kylen och lite grönsaker, plus några skrynkliga tomater vilket blev en rasande snabbt lagad middag med papardelle till, och god också.

Snabbmat är inte onyttig eller dålig mat, i alla fall inte i det här huset. Det finns så mycket bra mat som man kan laga till på en halvtimme eller mindre. Fisk, kyckling, fläskfilé, nötkött, korv och soppor till exempel. Sedan gör man, när tid finnes eller har en slökokare, delikata rätter av sega och stora bitar kött och man har det bästa av två världar.

Matsedeln för resten av veckan är inte klar. Alls. Jag vet inte ens om mannen kommer att vara hemma på onsdag och torsdag, eller om han repar. Mat behövs förvisso oavsett, men du fattar problemet? Laga mat eller värma portioner? När ska det lagas och ätas? Vem ska laga? Det löser sig alltid, flexibel är mitt andra namn...

Ha en härlig måndag och var rädd om dig!

Drar vidare.

Det var en intressant erfarenhet att introduceras på Hunnebo-hemmet. Den första människan jag träffade var inte min handledare, eftersom hon var upptagen med en vårdtagare, utan en annan undersköterska som gav mig kläder jag förväntades att ha på mig. Konstaterade genast att tunikan inte skulle passa, varför vi gick för att be om en ny, större storlek, ty jag kan inte jobba i tvångströja!

Klädansvarig människa tyckte dock att alla "kan ha medium, de är så vida". Inte jag i alla fall, jag är vidare än så, tyckte jag. En annan människa ombads att öppna till förrådet, då klädansvarig människa uppenbarligen ville gå hem istället för att hjälpa mig att känna mig bekväm i kläderna. Nåja, det är ju tur att alla andra är så fantastiskt välkomnande och trevliga.

Jag har inte upplevt att "alla" redan vet vem jag är på en ny arbetsplats sedan jag började på Abba knappt 20 år gammal och mamma pratade in mig på storköksavdelningen på Väjern. Men i tisdags verkade nästan varenda kotte veta att jag är min lillasysters storasyster. Någon konstaterade att vi inte är ett dugg lika, jag är snarare lik min mormor, medan ytterligare någon såg likheter...

En och annan påstod sig känna igen mig tack vare bilder på FB, fast egentligen tror jag att det var djungeltrummans förtjänst. De visste vem de skulle spana efter, liksom. Det har nog sina fördelar att ha en omtyckt syster till undersköterska som föregångare och referens. Det känns bara ovant att redan vara "känd", om du förstår hur jag menar?

Sedan jag slutade som dagmamma och tjatade in mig själv på Abba igen -95, fast i produktionsstädet då, har jag inte haft några uppenbara och nära kopplingar till någon person på ett nytt jobb. Det har både för- och nackdelar, förstås. Ibland är det riktigt skönt att vara anonym och okänd från början, för det är ju inte mitt privatliv som är avgörande för hur duktig jag är på att utföra ett jobb.

Å andra sidan är det skönt att vara accepterad från start och inte behöva redovisa för vem jag är, var jag bor och vad jag gjort tidigare. Som sagt, det finns alltid både fördelar och nackdelar med nya arbetsplatser och -kamrater. Förutfattade meningar och åsikter kan folk ha, oavsett om man är kändis eller inte, för den delen. Det är bara att göra sitt bästa, så brukar allt lösa sig.

Idag är uppdraget Hemtjänstens. Bara fem timmar, så det går i ett nafs trots att det är ett kvällspass 17-22. Jag är numera inte alls förtjust i att jobba kvällar, speciellt om nästa pass börjar klockan 7. För då går det inte att somna och sova gott, vilket jag kommer att bli varse inatt. Introduktionsdag nummer två på Hemmet är nämligen inbokad i morgon med en ny handledare.

Lördag och söndag jobbar jag också, i hemtjänstens kläder och bil. Utan att dra alltför stora växlar på den uppenbara skillnaden att jag i ena tjänsten använder mig av ett fordon, så kan jag redan nu efter första dagen på Hemmet konstatera att tempot är mycket långsammare där och det är väldigt mycket mat på schemat.

Apropå mat så ska vi äta rotmos och fläsklägg innan jag åker till jobbet idag. Igår blev det korrrv och mos, för vi behövde något snabbt efter att vi kom hem från sonen där vi konstaterade att hans bäddsoffa har gjort sitt och behöver bytas ut. Lite datorsupport blev det också, samt byte av lampor.

Potatismos med sparade småbitar av blomkålsstock och broccoli plus lite strimlad purjolök. Godare och trevligare för ögat med lite färg på moset. Kabanossy med 95% kött betalar jag gärna lite extra för, istället för en massa utfyllnad till ingen nytta, i en billigare så kallad korv. Då är det ingen riktigt korrrv!

I morgon är det fredag och då blir det fisk, såklart. Vilken och hur står ännu skrivet i stjärnorna, men det är blir nog bra det med. Det är förresten mycket troligt att vi hämtar den hos en av tjejerna som tills alldeles nyligen var min nya arbetskamrat i hemtjänsten. Det är minsann inte bara jag som sadlar om och kastar mig in i ny bransch!

Nu ska jag faktiskt ta mig i morgonrockskragen och släpa mig till duschen och sedan ta itu med sysslorna här hemma, medan middagen puttrar klart i slökokar'n och jag kanske inte direkt puttrar iväg, men du fattar, drar vidare till kvällens sysslor.

Ha det gott och var rädd om dig!

Fiat lux.

Min debut i Kommunens tjänst blev tidigarelagd i söndags, sålunda gjorde jag min första dag alldeles själv igår. Givetvis fick jag hjälp av de rara kollegorna när så behövdes. Exempelvis fick jag inte min läkemedelsdelegering förrän vid lunch, därför räddade Elin mig hos min första vårdtagare på morgonen. Sedan gick det bra att klara resten själv.

Sköterskan som skulle ge mig delegeringen visade sig vara en gammal skolkamrat och hon utbrast "Är det du?" när jag kom in till henne för påskriften. Har man bytt namn några gånger hjälper det inte hur mycket andra försöker förklara vem jag är trots att min syster redan jobbar i huset. Att jag dessutom varit borta ett antal år gör ju inte saken lättare. Folk glömmer fortare än man vill (?) tro.

Ibland måste man helt enkelt ha ett ansikte för att förstå vem det handlar om och så är det för de flesta av oss tror jag. Det är många år sedan jag jobbade i min hemkommun och även om jag har många gamla klass- och arbetskamrater som fb-vänner är det många fler jag tappat kontakten med helt och hållet under alla dessa år. Helt naturligt, eftersom vi har olika intressen och aldrig ses numera...

Mannen och jag börjar komma i ordning i huset nu. Förra vecka var det lite stiltje eftersom mannen jobbade utanför hemmets fyra väggar. Om vi nu ska skapa oss ett gemensamt hem, bör båda vara med i och på idéerna som flyger som projektiler genom huvudet. En kväll när jag inte kunde somna kom jag på en jättebra idé om hur vi ska lösa en del av belysningsproblemen i köket.

Jag fick dock vänta tills mannen kommit hem dagen efter för att lägga fram den för godkännande. Därmed återvinner vi två "gamla" armaturer och slipper skaffa nytt, det gillar jag! Och plånboken, förstås. Vi var ändå tvungna att skaffa två lampor till TV-/gästrummet och två fönsterlampor till vardagsrummet i lördags, men då har vi i alla fall bara kommit halvvägs med belysningen.

Att det ska vara så himla svårt att hitta en soffgrupp som vi gillar hade jag aldrig anat. Det är inte på något sätt så att vi inte kan komma överens, det är bara det att vi har vissa kriterier som måste uppfyllas. Man ska kunna sitta upprätt i en soffa eller fåtölj så att man slipper ha hjälp att ta sig ur dem. De ska också ha ben och bra höjd på desamma, för att det ska bli lättstädat.

Sittgruppen ska vara "nätt", men inbjudande, helst i en lagom grå nyans och ha plats för färgglada kuddar. Divandelar och djupa sitsar går alltså helt bort. Vill man ligga och slappa har vi sängar och så småningom också en mysavdelning med min gamla bäddsoffa i gillestugan eller eventuellt i gästrummet. Vardagsrummet ska vara helt TV-befriad och sällskapsvänlig för alla åldrar och fasoner.

Där ska vi också ha plats för de stora middagarna och kalasen när vi har kommit så långt. Jag vill förstås ha upp gardiner i fönstren, men det är vanskligt att skaffa dem före möblerna är på plats. Och återigen, vilken lampa ska vi ha över matsalsbordet respektive soffgruppen? Skynda långsamt är nog bra, men det är frustrerande att inte bli klar någon gång. Otålig, jag? Nähädå!

Enda gången jag har nästan hur mycket tålamod som helst är när jag lagar mat. Då får det ta tid och jag kan hålla på i timmar med att koka fond och gotta till såsen tills jag är nöjd. Ibland är förstås hungern för stor eller så finns det inte tid tillräckligt av andra anledningar och då gör det inget om det går snabbt heller. Tjocka revben tar inte så lång tid tillaga om man inte vill ha dem torra...

Under tiden de står i ugnen och släpper ifrån sig god steksky till såsen skalar man och skivar potatis och lök till portionsgratänger, vilka verkligen inte tar lång tid att få klara bredvid revbenen. När jag vänt på revbenen och hällt av skyn i en kastrull brukar jag ösa på en skvätt vatten till och låta dem gå klart, vilket tar sammanlagt ca 45 minuter och spjällen är saftiga och goda.

Apropå kastruller, så har jag nu fått ta bort fyra som inte passar på induktionshäll. Två var självklara, eftersom de var av aluminium, men mannens två tjockbottnade 2-liters kastruller hade lite oväntat otillräckligt magnetiska egenskaper. Men med de IKEA-kastruller jag själv skaffade för flera år sedan behövde vi bara komplettera med en ny, också från IKEA, för att täcka alla behov.

Och så har vi ju slökokar'n och Multin för härliga långkok! De är så bekväma och bra att ha när man vill ha ärtsoppa, köttgryta, oxkind, rotmos och fläsklägg eller som igår, rimmad oxbringa.

Mannen laddade och sedan mosade jag ihop rotsakerna med liten smörklick och lite mjölk. Jag vet, det är inte rätt enligt vissa, men jag tycker rotmoset blir godare på mitt vis. Jag behövde inte tillsätta några kryddor alls till moset, ty mannen hade feeling och spadet blev gudomligt gott, så det sparades förstås! Det får nog bli soppa någon dag.

Dock inte idag, jag har nämligen tinat upp torsk och lite räkor som jag tänkte lägga både tid och kärlek på. Inte för att fisk ska tillagas speciellt länge, men den mår fint av att få gå på låg temperatur under lite längre tid än man gjorde förr. Jag har inte riktigt bestämt mig för hur jag ska tillreda och servera den, men det har jag tid att tänka på en stund till, eftersom mannen inte är hemma på ett tag.

Lämpligast är nog ändå att använda ugnen och på det viset få upp temperaturen i köket, där det för närvarande endast är 17 grader. Tillräckligt kallt för att jag ska ta en kopp te till min spartanska lunch bestående av bröd och revben. Ja, jag vet att vi har en kamin i köket. Jag vet inte hur den fungerar bara, har inte haft tid att läsa på och har inte lust att utsätta mig för att det inte blir drag i skorstenen.

Kanske testar jag ändå, det beror sig på en massa saker; till exempel hur många värmeljus vi har kvar, om det blir ännu kallare och hur modig jag är idag. Det vore hemskt tröttsamt att behöva vädra ur hela huset om det blir fel, för dels är risken stor att katterna rymmer, dels blir det iskallt och jag börjar precis få upp värmen i fingrarna, tack vare teintaget.

För övrigt hoppas jag att du har en fin tisdag och är rädd om dig i snön!

PS. Fiat lux är latin och betyder varde ljus och har alltså inget med bilmärket att göra, gud bevars!

Spill.

Jag har order från mannen att släcka ner på övervåningen, koppla av och ta ett glas vin, samt ägna mig åt vad jag vill, så länge det inte handlar om att flyttpacka. Okej, då. Jag är ganska trött, för det har varit mycket idag. Först var vi hos vår lille bankman och redde upp hur vår ekonomi ser ut och hur den kommer att bli. Många summor bollades hit och dit, men förblev positiva i alla fall.

Lite spill på vägen får man förstås räkna med, med brygglån, stämpelskatt (hutlösa pengar för ett ägarbevis!), reavinstskatt (ohemult, det med) och allt annat. Sedan har jag packat och rensat, tömt hurtsar med "bra-att-ha-saker" till bilar tillsammans med mannen. Sådant rör jag inte utan att han är med, för då skulle jag göra mig (och honom) olycklig...

Upptäckte att mannen inte hade några rena kalsonger kvar i garderoben, så jag laddade tvättmaskinen. Det måste ha varit väldigt länge sedan jag tvättade, för jag tror att jag lämnade kvar kalsonger för två veckor när jag packade ner merparten av hans underklädesförråd. Men jag kan ha räknat fel. Det kanske bara var åtta.

Nu går maskinen med gardiner, filtar och annat som jag rotade fram på olika platser och som dammade och hårade ner hela mig. Mayzan har uppenbarligen haft väldigt hemliga gömställen i klädkammaren. I fortsättningen ska alla våra kläder och textilier förvaras bakom stängda dörrar. Som jag har nyst, hostat och fräst idag!

För att skona katterna från det värsta flyttkaoset kommer vi att ta med dem till lägenheten när vi ska skriva papper i mitten på nästa vecka. Jag har kollat att det finns legitimerad kattskötare på plats, så de får mat och tömda kattlådor tills vi kommer tillbaka på fredag. Vår plan är att ställa i ordning så mycket som möjligt i huset innan katterna får bekanta sig med det.

De är ju gamla nu och orkar inte med hur mycket konstigheter som helst. Så när vi känner att vi är i någorlunda fas och har fått packat upp det mesta som tillhör övervåningen, inklusive våra nya sängar, ska vi hämta dem för att i lugn och ro få nosa runt och hitta sina kattbäddar. När natten kommer sover vi förmodligen tillsammans igen, alla fyra. Fast inte så trångt som i lägenhetens 120-säng...

Vilket påminner mig om att vi måste skaffa nya sängbord, då de gamla är för låga. Det vore fint att hitta tid och ro att bestämma sig för vilken soffgrupp och bord vi vill ha också, så att vi kan beställa det med. Vi behöver en del nya lampor, vitrinskåp, sidobord, mattor och ja, listan är lång. Och eftersom mannen samlar på sig gitarrer i parti och minut, så måste jag få bestämma mest, eller hur?

Apropå mina funderingar över alla brev från Aea här om dagen, så hade jag fattat rätt. Det förklarade den särdeles trevlige och vänlige man som tog emot mitt samtal. Lika trevlig och vänlig var förstås jag, när jag bad honom svara på mina frågor. "Oj, sa han, detta verkar krångligt, vänta lite ska jag bara titta vad som skrivits av kollegan".

Sedan redde vi ut allt och jag kände mig lite klokare. Då menar jag bara att jag hade fattat rätt, att reglerna är idiotiska och, för att återanvända ett uttryck i ett tidigare inlägg, "kukorka". Det enda positiva med hela samtalet var att mina 45 karensdagar löper på från och med 180101 och påverkas inte av hur mycket eller lite jag jobbar. Man får vara glad för det lilla...

Idag blev det pasta och skinksås. Jag tittar gärna om det finns "spillbitar" av skinka i fyndlådan i affärerna jag besöker. De funkar fint till pastasås, pytt, eller en omelett och det är oftast mycket lång hållbarhet på dem. På dagarna jobbar vi på här tills dess det börjar skrika i min mage och då är det bra om det går snabbt att laga mat.

Återanvänd broccoli och fläsk, men nytt spill. 

Jag ska rota igenom frysen för att se om det finns något som frestar mig inför morgondagen, vänta lite...............nja, det var inget som jag direkt jublade över, men finns köttben av en sort som ska gå väldigt länge i R2D2 för att bli bra, i och för sig. Så får det bli! Laddar således pottan medan mannen och hans kompanjoner diskuterar affärer och hoppas de bjuder på lunch den här gången...

Nästa vecka blir det förmodligen en del "utemat", det kan vara roligt ibland. Det gäller bara att variera sig och hålla sig långt borta från "Donken". Det får jag bara hiskeliga rapar och halsbränna av och det funkar inte när man står med huvudet i flyttkartongerna eller vistas bland folk. Vilket påminner mig om att jag behöver skaffa Ranitidin, för alla eventualiteter.

När mannen kommer hem vill jag se Sveriges Mästerkock. Det brukar han också vilja se, därför väntar jag. Dessutom kan vi inte se på annat än Play, eftersom Viasat klantade till det och stängde av vårt abonnemang i förtid och ingen har orkat ta tag i den biten. Mannen sa klart och tydligt till när, var och hur det skulle flyttas till ny adress, men kan det strula, så ska det strula!

Det är inte konstigt att man blir helt slut i rutan, alltså.

Ha en fin kväll och sov gott när det blir dags för dig att dra ner rullgardinen!

Rosen.

Vad jag är glad att det är fredag! Det har varit några ordentligt arbetsamma dagar på jobbet och sömnen har inte varit den bästa. Väckarklockan Mayzan signalerar revelj en timme innan mobilen är tänkt att väcka mig ur min skönhetssömn. Hon är inte gärna ute på dagarna längre, efter slagsmålet med elake Måns eller om det var någon annan strykarkatt, så hon sover alldeles för mycket på fel tid.

Dessutom är jag strålande glad för att mannen och jag fick en så makalöst fin nyttoleksak av en kär vän igår. Jag har ju pratat mig varm för slökokare och Crock pot, för att mannen hade en i sin ägo redan när vi träffades, och för att vår gode vän verkligen inspirerat till att använda den genom att dela spännande recept. Vi har sparat mycket tid och pengar på slökokar'n, kan jag lova.

Nu har vi även begåvats med en Multi Cooker. Den kan allt! Steka, ångkoka, baka och självklart fortfarande slökoka. Vännen var i behov av någon att bolla idéer och erfarenheter med, så han beställde helt sonika en sådan till oss. Mannen och jag tycker givetvis att det är en överdådig present, men vi får försöka hitta på något sätt att förtjäna den i efterhand.

Det lustiga är att mannen fick en avi från Posten häromdagen och misstänkte att vännen skickat ytterligare en kokbok till oss. Du förstår hans förvåning när personalen på utlämningsstället kommer ut med ett gigantiskt paket och så ramlade polletten ner. Jag var på jobbet och hade inte en aning om vad som försiggick, förrän mannen i ett meddelande under min fikarast kallade vännen för stolle...

Idag har jag ett stort problem. Jag kan inte komma på vad jag, eller Multi Cooker'n, ska tillaga. Ve och fasa! Det är ju fredag och därmed fiskdag, så varför inte ångkoka fisk då? Å andra sidan vore det jätteroligt att steka en hel kyckling i den. Eller göra kladdiga revben, eller att grilla grönsaker. Det gäller att hitta på hur man kan få en hel middag tillagad samtidigt i den så småningom, förstås.

Mannen har lagat mat på traditionellt vis dessa mina arbetsdagar och det har smakat fantastiskt som vanligt.

Detta är fläskkotletten med en ljuvlig sås från igår. Men jag har även fått spaghetti och köttfärssås och korrv med råstekt potatis de andra dagarna. Mums, alltihop!

Jag fick bubbel i glaset när jag kom hem igår. Mannen är omåttligt stolt över att jag förärats Kungsmässans "Dagens ros", och tyckte att det skulle firas ståndsmässigt. Självklart är jag också stolt och jätteglad för utnämningen, för det vet ju alla hur roligt det är att få beröm. Jag är inte säker på vem det är som tagit sig tid att skriva till Centerledningen, men jag har mina aningar...

Chefen var alldeles till sig över detta och har frågat varje dag sedan i tisdags om de kommit och fotograferat mig ännu, vilket de inte har. För min del räcker det fint att bli omnämnd, någon bild behövs inte. Jag är inte särskilt god vän med kameror, nämligen. Jag känner mig obekväm och stelnar till när någon riktar linsen åt mitt håll och resultatet blir således därefter.

Nu tänker jag avsluta detta inlägg och lägga pannan i veck över matplaneringen, samt försöka klura ut vad mannen har för hemligheter och överraskning i beredskap för mig nästa vecka. Spänningen är olidlig, för jag har verkligen inte en susning om vad det kan vara.

Ha en fin fredag och ge någon en komplimang, delad glädje är som du vet dubbel glädje!

PS. Och tack så väldigt mycket för presenten igen, du vet vem du är!

Osmart.

Härliga måndag! I alla fall varannan vecka är måndag en favoritdag för då har jag sovmorgon och ledigt. Då får jag kaffe på sängen av mannen och så läser jag tidningen i lugn och ro. Sedan rapporterar jag till a-kassan och tar itu med tvätten. En tur till affären brukar också vara nödvändig, men jag försöker att ta det så lugnt jag kan och ladda för tre jobbdagar till.

Mannen och jag har hittat en ny serie att följa på Netflix, nämligen Designated Survivor med Kiefer Sutherland. Problemet är att vi fastnar i vinkelvolten och säger "bara en till", när vi egentligen borde gå och lägga oss. Nå, en väckarklocka (Mayzan) går igång på morgonen, vare sig man vill eller inte. Och mannens arbetstelefon fungerar ju effektivt om hon mot förmodan ger upp och somnar om.

Eftersom jag jobbat hela helgen har mannen stått för maten och då vill jag ta hand om den detaljen idag. Det blir leverstuvning för det fanns ett paket med kycklinglever kvar i frysen och så är det ju så gott! Snabblagat och billigt också. Jag vet inte om mannen har några planer för de kommande dagarna, men vi kan hjälpas åt med matlistan innan jag, eller vi, handlar.

Helgmaten gick inte av för hackor, vill jag lova! Vad sägs om risotto med salsiccia på fredag?

Entrecôte med potatisgratäng på lördag?

Och klassisk söndagsstek av karré på söndag?

Det var hur gott som helst alltihop och så underbart det är att få maten serverad när man kommer hem och är jättetrött och hungrig som en varg. Jag är så tacksam för att mannen är en så bra kock och tar hand om mig, det är sådär lagom roligt att laga maten själv efter 8-10 timmar på språng. Det känns fint att bli omhändertagen och ompysslad, samt få njuta av någon annans matkreationer emellanåt.

Ombyte förnöjer, som du vet. Ombytliga personer är däremot inte så förnöjsamt att drabbas av. När det sägs en sak ena dagen och en helt annan nästa. Eller när de säger en sak, men gör en helt annan och själv står man frågande och undrar vad som gäller en själv. Det spelar ingen roll om det är hemma eller på jobbet, man blir helt utmattad av att inte veta hur man ska förhålla sig.

I alla fall blir jag det. Och jag ska ju ändå föreställa vuxen. Tänk hur det är för barn och ungdomar som inte är lika flexibla och säkra på sig själva. Det är självklart förvirrande när reglerna som påstås gälla hela tiden ändrar innehåll och innebörd. Jag har själv uppfostrat tre barn, varav ett har autism, och man kan inte göra undantag för att man är trött eller ur gängorna själv.

Nästan dagligen ser och hör jag barn tjata sig till godis och annat. De får belöningar innan de uppfyllt villkoren för dem, eller bestämmer villkoren själva. Föräldrar idag verkar ha slutat uppfostra sina barn, de är kompisar istället. Jag är av den meningen att man blir kompis med sina barn när de är vuxna och har lämnat hemmet. Eller åtminstone bidrar till hushållet på något praktiskt sätt.

Numera är det ju nästan omöjligt att hitta boende som ungdomarna har råd med, ens om de har en egen inkomst. Har de inte det, är det enbart sysslorna i hushållet de kan hjälpa till med. Inte ens det verkar föräldrarna kräva av sina barn och jag undrar ju när dessa unga vuxna någonsin ska lära sig hur en tvättmaskin fungerar eller hur man måste kompromissa i en familj eller ett förhållande.

Följer barnen aldrig med och handlar lär de sig inte vad saker och ting verkligen kostar, utan fortsätter tro att juicen, mjölken och brödet är gratis. Att duschtvålen har ett literpris på flera hundra kronor och att halvfabrikat är dyrt vet inte många. Kranvatten är billigt och av utmärkt kvalitet och kan med fördel drickas, inte bara duschas i i timmar, vilket däremot blir kostsamt för hushållet...

Många ungdomar som jag möter på mitt jobb är ytterst prismedvetna, medan andra struntar fullständigt i priset, så länge det står ett visst namn eller märke på produkterna. Handkräm i tre pyttesmå tuber som kostar 200 kronor "ska" man ha, för att få respekt eller status. Schampo, balsam och stylingprodukter med literpriser över 1000 kronor "måste" de ha, för det har en bloggare sagt.

Visst, jag är bloggare och menar att alla behöver en slökokare, men jag tjänar inga pengar på det. Vilket kanske bevisar att jag inte är tillräckligt smart. Jag har inga annonser eller påstår att ett visst fabrikat är bättre än ett annat, men det är så jag vill ha det. Var och en som blir nyfiken får leta reda på det som passar just sitt hushåll, plånbok och behov.

Nu ska jag fråga mannen om han vill följa med och hämta förnödenheter, så han kan laga mat till mig de närmaste dagarna...
Ha en mysig måndag och en toppenvecka!

Diplomerad.

Nej, jag har inte lagt ner bloggen, jag har bara jobbat och grejat med annat. Det är ingen måtta på hur mycket annat jag har att göra. Hjälpa sonen att på distans få ett PS4 att fungera hemma hos sonen, till exempel. Jag som aldrig ens har spelat något annat än Streetfighter och Sonic. Vi får se om mina ansträngningar hjälpte. Jag hittade i alla fall användarhandboken på nätet och är redo...

Igår skrev jag upp fyra saker jag skulle stryka från listan idag. Jag är trött efter helgens jobb och då blir jag ostrukturerad och lat. På listan stod det: Sök jobb. Rapportera till A-kassa. Kompetenskollen. Ring P. Jodå, jag har gjort allt och tagit fyra diplom på Kompetenskollen dessutom. Jag har slarvat med att uppdatera mig där, nu är jag dock nästan ikapp.

Jag är nämligen av den meningen att jobb ska ske på arbetsplatsen, men det är inte ledningen. Okej då. Om mannen jobbar hemma kan väl jag också göra det, men det är inte rätt. Det är ungefär lika dumt som att jag själv inte får bestämma över mina sparade semesterdagar. Jag har bett om att få ut sju gamla dagar i pengar för att jag inte hinner ta ut dem i ledighet.

Men se, det går inte! Särskilt inte slutet av året. Hur länge är det "början av året" då? Tills i juni? Och inte ens då får jag ut dem utan att blanda in min chef? Vad är det för överförmynderi? "Semesterdagar är i första hand avsedda för rekreation", jaha? Med mitt schema och arbetsgivarens policy att endast tillåta tre veckors sammanhängande semester blir det svårt att bli av med sparade dagar.

Visst kan jag ta några semesterdagar här och var i samband med andra lediga dagar, men varför då? Jag har ju redan många lediga dagar i rad, har långhelg varannan vecka när allt är som "vanligt" och oftast tre lediga veckodagar i rad efter arbetad helg. Mannen kan inte ta ut någon semester alls, så det blir ju rent ut sagt skittråkigt att ha semester av "rekreationsskäl" för att bli av med dagarna.

Då vill jag hellre ha pengarna att göra något roligt för. Jag ska göra ett nytt försök att få ut dem. Jobbar man bara 30 timmar i veckan behövs inte lika många rekreationsdagar som om man hade jobbat heltid, eller hur? Det är första gången jag råkat ut för denna inställning hos en arbetsgivare, de är ju vanligtvis glada över att ha sin personal på plats och inte ställer till det med schemaändringar...

Sådär, nu har jag talat om hur duktig jag varit och klagat färdigt för idag. Nu ska jag skryta över mannen. Hela helgen har jag serverats fantastiskt god mat efter jobbet. I fredags blev det entrecôte med potatisgratäng, i lördags fick jag lax med pressad potatis och en gudomlig citronsås. Igår blev det en löjligt god mongolisk gryta.

 800 g högrev strimlas och läggs i påse med ½ dl maizena och skakas om för att sedan läggas i pottan, utan påse då.
2 msk olivolja i botten på pottan
3-4 vitlöksklyftor, pressade
1½ dl (liten flaska) kinsesisk soja
2 dl vatten
2 dl rörsocker (strö)
3-4 finstrimlade morötter
2 tsk färskriven ingefära

Vi pratar om att ha 50/50 japansk/kinesisk soja nästa gång. Kanske slänga ner lite ingefära till mot slutet också. Low 4-5 timmar. 

Om jag inte vetat bättre hade jag trott att han hämtat maten på en bättre kinarestaurang, men det var han själv och slökokar'n som gjorde grovjobbet. Skaffa en Crock pot om du inte redan gjort det!

Middagen idag blev inte lika mondän, men det är ju måndag och vardag. Dessutom hann klockan bli så mycket och det var mörkt och blött ute, varför jag inte alls hade lust att åka och handla. Alltså fick jag rota igenom frys och kyl efter något snabbt och lättlagat och skrida till verket. Resultatet blev en pytt med pasta, kalkonkassler och en massa ost bland annat.

Vi slog nog rekord idag, genom att äta redan halv sex. Jag var visst hungrigare än jag trodde, men studier och andra påfrestningar på de grå cellerna kan ha den biverkningen har jag märkt.

Således får jag ta nya tag i morgon och åka till affären i god tid innan jag tar itu med resten av mina utbildningar. Sedan ska jag bara lata mig ända till torsdag. Eller ja, tvätten och städningen får jag väl ta hand om förstås.

Ha en skön kväll och en härlig tisdag!

Gnällvarning.

Vi är hemma igen och tittar på en film. Minionerna har vi inte stiftat någon närmare bekantskap med, så nu var det dags. Vi är ju lite barnsliga, mannen och jag. Vi har försökt att ta det väldigt lugnt i helgen. Åtminstone jag behövde det, för det har varit lite mycket på sistone. Både på jobbet och annat som känslomässigt tar på krafterna.

Därför har vi varit mycket sparsamma med besök och umgänge med andra, vilket får mig att känna mig usel som inte hört av mig till några av mina absoluta favoriter. Nästa gång, då!
Sonen behövde ett besök, det blev av. Mannen hade beställt ett förstorat fotografi av en synnerligen duktig fotograf alldeles nästgårds, där blev vi bjudna på kaffe och sedan åkte vi till päronen.

Pappa fyllde år för en vecka sedan och mannen tyckte det var dags att se till att han blev med slökokare. Jag tänker att båda föräldrarna kommer att använda den lika mycket eller snarare tillsammans. Vi åkte inte precis tomhänta därifrån. Äppledryck, två grönkålsträd och en kasse böcker hade vi med hem.

I bilen hem somnade jag. Lugn, det var mannen som körde! Men det är det yttersta beviset på hur trött jag är. Som tur är jobbar jag bara 10-17 i morgon, sedan är jag ledig tre dagar till och då ska jag förhoppningsvis lösa några knutar till så att jag blir lite lugnare till sinnes. Nej, det är verkligen inga "stora" saker som ska tas om hand, men det ska bli skönt att få dem ur världen.

Det finns ju trots allt sådant som behöver göras för egen del här hemma med. Inte heller de är speciellt märkvärdiga, men behöver ändock tas om hand. Min värsta tid är nu, ändå är det inte november än. Då vill jag gå i ide och inte komma fram förrän till första advent. Jag är, som du kanske redan vet, väldigt förtjust i juletiden och nästan ännu mer i förberedelserna inför den.

Men man får inte tjuvstarta! När infaller 1:a Advent i år? Redan den 27:e november! Perfekt, tycker jag. Då har vi en lång adventstid att njuta av och gott om tid att pynta, tända ljus och mysa. Och min depperiod blir kortare, vilket är positivt. När julen väl kommer låter jag den gärna vara ända till påska, och ju senare den infaller desto bättre.

Jag förstår mig inte på dem som börjar julpynta redan i början av november och städar bort allt till nyår. Å andra sidan förstår de sig inte på mig som genomlider hela november i mörker och elände, gissar jag. Och ärligt talat, jag bryr mig inte. Jag har inte många principer, men håller envist fast vid att 1:a advent är startskottet för pynt, ljus och julgardiner.

Hur gick detta till? Världens mest gnälliga inlägg och egentligen inget att gnälla över. Jag får skärpa mig och återgå till det jag egentligen hade tänkt med den här bloggen. Nämligen att inspirera och uppmuntra till matlagning och roa mer än att oroa. Jag ber om ursäkt och tar mig i kragen.

Hälleflundra, modell större...

Fisk är gott och väldigt praktisk snabbmat. Ibland gapar vi över lite för mycket, mannen och jag. Potatisen är en helt normalstor King Edward, så du förstår ju hur stor fiskskivan är. Det vanliga vardagsporslinet hade den inte fått plats på. Det blev ingen ostbricka igår heller...

Idag blev det rester till middag. Mannens goda karréstek och sås med ris och blomkål. Jag kokade extra mycket blomkål för katternas skull. De är nästan lika förtjusta i det som i räkor.

Jag vet inte vad vi gör till middag i morgon, vi kan göra grönkålssoppa eller rödbetssoppa, men då gör vi ju som "alla andra" och äter vegetariskt på måndag. Det känns ju trist att följa strömmen, så vi får nog fundera ett varv till. Det finns korrv i frysen till exempel...

Ha en fortsatt god kväll och natt, var rädd om dig och gör så gott du kan!

Korven från helvetet.

Mannen och jag åkte till Bovall sent igår kväll, med anledning av att min dotter fyller år i morgon. Bäst för mannen att vara tillgänglig klockan åtta, både på mobil och mail, samt ha tillgång till alla "kataloger" med artiklar vilka han säljer med ensamrätt för MAG Autoparts i Sverige. Jag hade sovmorgon, vilket behövdes.

När deadline för denna dags beställningar passerats hade jag diskat och ställt i ordning igen, så vi kunde packa bilen och tillbringa några timmar hos dottern och barnbarnen. Vi slapp tårta, tack för det! Mycket bättre med kärleksmums. Dottern fick en slökokare och blev jätteglad. Hoppas hon kommer ha lika mycket, eller mer, nytta av den som vi har av vår.

Barnbarnen fick två tomma kartonger. Snålt? Nej, tvärtom tycker jag, för de är gigantiska och kan användas till varsin koja där minst två barn och en förälder får plats.

Tre personer inuti, lätt som en plätt!

Man kan ta hål för fönster om man vill och ställa in leksaksspis i huset eller en cykel i garaget. Bara fantasin sätter gränser. Och fantasi har barn gott om, som alla vet.

Vår fantasi för middag idag var skral däremot. På hemvägen skaffade vi present till en vän som fyllt år, det började bli sent och vi jättehungriga, så jag gasade på för att snabbt komma hem via Ica, där vi hämtade korrrv. Alltid gott och snabblagat. Valet föll på Käsekrainer och Höllenwurst från Helmut Walch, som har riktigt goda och köttrika korvar i sortimentet.

Eftersom den sistnämnda korven heter som den gör och sas vara kryddig började vi med ostkorven, vilket var tur då det räckte att bara sätta tänderna till den för att känna hettan. Snuvig och varm blev jag och det var nog länge sedan jag åt något så starkt. Det var nog när mannen gjorde jalapeno poppers på padrones istället för jalapenos...

Mätta blev vi i alla fall och det var ju det viktigaste. Sedan tog jag itu med kommande mellanmålstillbehör, för jag kom faktiskt ihåg att ta med en hink yoghurt från affären också idag. Valnötter är brutna i mindre bitar och blandade med solros- och pumpafrön i en annan liten hink, vilken namnats med beskrivning på innehållet, nämligen "frötter".

Ja, frön och nötter blir helt logiskt frötter, precis som läsglasögon kort och gott blir "gläsögon". Ingen höjer på ögonbrynen över "frunch" längre, den blir inte ens rödmarkerad i min text, ju. Vänta bara, kom ihåg var du läste det först! Jag kommer snart på fler smarta och gångbara förkortningar. Språket är i ständig förändring och Lars-Gunnar Andersson är en av mina idoler i ämnet.

Han förklarar ordens härkomst, dialektala skillnader och annat intressant i GP varje lördag, tror jag det är, och jag läser hans språklåda med stor behållning. Jag är måhända inte lika tolerant som han är när det kommer till nyord, men det är med dem som med byxor med "tjafs"; man vänjer sig och tar dem till sig och kanske till och med på sig till slut.

Nu är jag slut, liksom denna dagen och ska klättra upp till sängen alldeles strax. Hoppas du haft en fin dag och får en minst lika fin fredag!

Auf Wienerschnitzel!

Pysventil.

Nå, har man katter behöver man inte vara orolig för att sova för länge på helgen. Mayzan har fått en ny (o)vana och det är att högljutt tuta klockan åtta, gärna i kombination med att dra ut noppor i mattorna vid sängen. Står man upp vid sju på grund av jobb, tycker hon att det är onödigt tidigt, vilket jag i och för sig kan hålla med om.

Nej, klockan åtta ska det vara frukost, sen går hon och lägger sig igen och stensover i garderoben fram till tolv-ett. En annan har inte den förmågan eller möjligheten precis. Jag tycker ju att om ingen i familjen rör en fena, borde hon ta vara på friden och sova vidare, men så är jag inte katt. Inte heller tillräckligt gammal för att uppskatta en missad sovmorgon...

Början på denna dagen var således inte optimal och har inte förbättrats nämnvärt om man ska vara lite kinkig då. Jodå, solen skiner åtminstone, slökokar'n jobbar som den ska och tvättmaskinen rengör sängkläderna så bra så. Det är bokföringen som går åt h... nå, skogen då. Inte själva ekonomin, men när jag skulle lägga in förfallna kundfakturor kunde jag inte välja nummer, så ordningen föll.

Nu har vi ju en mycket god vän som är duktig på sån't här och kommer till undsättning. Det värsta som kan hända är att vi får blåsa alla uppgifter och poster som redan är inlagda och börja om från början. Det är surt i så fall, men det finns sådant som är värre. Allt finns ju på papper redan, så det är ingen fara på taket, ens om skattmasen kommer farande.

Risken är ju bra mycket större för hårt arbetande och laglydiga småföretagare än för politiker, bolagsdirektörer och andra som vill undanhålla sina förmögenheter i skatteparadis med brevlådeföretag. Det är ju makalöst märkligt att samma politiker som framhåller det viktiga i att alla ska bidra till välfärden så länge de är aktiva, smusslar med skatterna när de går i "pension"...

Pensioner vilka alla ärliga skattebetalare är med och bekostar och som de själva har beslutat om. Det är något ruttet i den danska staten, sas det i Hamlet för 400 år sedan. Jag säger att det är något ruttet i den svenska staten, när det kan gå till på detta viset. Varför i hela friden ska de ha pension, när de haft så löjligt höga löner under sin tid i riksdag, regering och för all del i kommuner och landsting?

För det är ju inte så att de inte slår mynt av sin egen person och föreläser och konsultar med skrattretande mycket i "gage" under den så kallade omställningsperioden. Inte tusan ligger de på sofflocket och pillar naveln 24/7, när de kan putta in saftiga arvoden rakt in i sitt nystartade företag under tiden de uppbär sin pension för sin "överlevnad" i den verkliga världen.

Hoppsan, där blev jag visst politiskt engagerad igen. Jag kan inte lova att det inte händer igen, för du vet, ibland pyser det över. Jag skyller det på katten till att börja med och bokföringen tillförne. Jag menar att om man inte somnar före halv två på natten, då blir man lite lätt gramse, för att inte säga ganska irriterad och sen de andra små förtretligheterna som bygger på allteftersom. Typ.

Men nu ska jag skaka av mig detta och ha en trevlig kväll med mannen. Äta god köttgryta och dricka lite vin. Titta på en film eller tre och drömma om en riktig sovmorgon i morgon...
Hoppas du har haft en trevlig dag utan förtretligheter och får en skön kväll och söndag, så småningom!

Jomenvisst, grytan är snart klar, såhär ser den ut nu. Lite grädde och redning så blir det bra!

Rökta morötter.

Idag har det hänt mycket och jag är trött. Vaknade tidigt för att hinna beställa ny tvättmaskin, boka tid för leverans och bortforsling av gamlingen. Den blev 23 år, det lär inte den nya bli. Men den är energisnål och tyst... Mannen och jag läste trots allt tidningen i lugn och ro i sängen innan vi gav oss iväg till vitvaruaffären och en engagerad säljare.

I måndags trodde jag att vi skulle ha hela dagen på oss, men så knackade chefen på dörren under min lunchrast och frågade om jag kunde jobba på min lediga dag. Självklart svarade jag att det var okej. Hon blev glad och jag fick sova lite mindre idag bara. Och under tiden kom jag på att jag jobbar sex dagar denna veckan, men det blir pengar av det, så jag klagar inte så mycket.

När det ärendet var avklarat körde vi hem och jag laddade slökokar'n snabbt och lätt, så att dagens middag inte skulle ta en massa onödig tid från våra respektive arbetstider och fritid. Fick med en fin högrev från Coop i lördags, vilken höggs upp i grova bitar och fick sällskapa med lök, morot, glögg, vatten, kryddpeppar och lite annat.

Och jag hann läsa lite kokbok innan jag åkte till jobbet dessutom. På jobbet fick vi besök av "Bröderna Morot" som jag kallar två gossar som alla apotek och andra butiker bör hålla ögonen på. Trots sin brandgula färg, vilken kommer av ett frenetiskt insmörjande av brun-utan-sol-preparat, så ser de så oskyldiga och rara ut att de lätt kan dupera vem som helst.

Om de inte vore så korkade och påtända, vill säga. När den ene gossen får en helt befogad fråga varför han behöver ögondroppar mot röda ögon svarar "för att man rökt på", då fattar man, även om man redan innan haft sina misstankar. Det var i måndags som "Jimmy" besökte oss första gången. Igår kom han med en kompis, minst lika korkad och pårökt.

På frågan från Jimmy om han fick låna hans mobil för att ringa sin mamma, svarade han "men jag har väl inte hennes nummer i min mobil?". Jag fick en kollega att hjälpa mig punktmarkera dem, för jag misstänker att ögondropparna försvann när jag blev distraherad av andra kunder. Idag kom de in på "mitt" andra apotek och åtminstone en av dem hajade till när han såg mig. Shit, liksom...

Påkallade kollegornas uppmärksamhet och de var punktmarkerade igen. Trots det försöker "Lill-Jimmy" att komma undan med att stoppa på sig två tuber, ja du fattar nog vad, brun-utan-sol-tuber. Jag stod bakom, såg honom hålla dem i handen, men plötsligt hade han en mobil i ena handen och den andra tomt viftande, varpå jag vänligt och bestämt bad honom ta fram tuberna...

På min andra anmodan gjorde han det. "Menar du de här? Dem ska jag betala" Ja det ska du, sa jag. Där blev han av med 200:- och förhoppningsvis lusten att försöka igen. Kollegan stod ju bredvid och en annan uppfattade mycket väl vad som hände också. Och med den orangea färgen lär ju ingen missa dem. Ja, i handflatorna också alltså...

Jag blir betryckt, ledsen och sorgsen när barn beter sig såhär. Jo, de är barn, yngre än mina och borde inte hålla på med detta. Varken röken eller snatterier. De är än så länge hela, rena och relativt välskötta. Jag antar att de duperar sina familjer fortfarande, hur de nu kan komma undan med färgen... Men alla hästar var inte hemma innan de började röka på heller, gissar jag...

Nej, nu ska jag lägga mig och sova. Hämta nya krafter och orka konfrontera Bröderna Morot igen. Och igen, tills de ger upp, vilket jag hoppas blir väldigt snart. Jag blir arg när apoteken råkar ut för snattare, jag tar det personligt och det suger energi. Dessutom har orange färg inte varit en favorit.
Men kan bli, för jag har fått en ljuvlig tunika i den färgen, förutom fyra till i andra färger. Tack till mannen och Anne!

Må väl, sköt om dig och sov gott!

13 år.

Lördag. Fast det känns som fredag för mig, eftersom jag har jobbat idag. Jag vet inte om det är för att jag är hopplöst gammaldags eller bara gammal, som det känns fel att jobba på helgen. Nog för att jag har jobbat många lördagar och helger i mitt liv, men det finns ett motstånd till detta otyg. Mitt första avlönade jobb var på Esso i Bovall där jag är uppvuxen.

Hela 8 kronor i timman tjänade jag och det var nog ingen skillnad på vilken veckodag det var. Det spelar mindre roll och är preskriberat nu, dessutom hade jag inte ens fyllt 13 när jag började. Såklart är det min pappas förtjänst/fel att jag hamnade där. Vi skulle väl "prya" i 6:an och eftersom jag kände de flesta på "Tappen" mycket väl, så var det bekvämt och lätt ordnat.

Sommaren efter och ett försvarligt antal helger senare fick jag arbetskläder och ett schema. Dricka, glass och godis ansågs som löneförmån och radion stod på om fredagskvällarna med Clabbes "Rakt över disk". Jag klagade inte då och jag klagar inte nu över mitt avtal eller något annat. Jag lärde mig att ställa in pumpen med olika oktantal beroende på om det var gräsklippare eller båtmotor.

Jag bytte halvljus för gamla gubbar som uppenbarligen hade tummen mitt i näven, för på den tiden fick man använda skruvmejsel och skruva loss glaset för att byta lampan. Det gällde att läsa rätt på sockeln så att man hittade rätt lampa på lagret, vilket mest liknade en riktigt gammal järnaffär, med trälådor i ett hyllsystem, om man hade otur.

Vissa lampor var av modernare snitt och fanns mer lättillgängliga inne i själva butiken. Säkringar och annat smått och gott som slangklämmor och clips var spännande att leta fram ibland. Mitt ögonmått var nog bättre på den tiden, för åtminstone som jag minns det, så gick det oftast bra. Fylla på olja, spolarvätska och sånt var ju vardagsmat och väldigt tacksamt att man gjorde för kunden.

Visst fick man dricks ibland också. Bästa arbetspassen var att sitta på bryggan och tanka motorbåtarna på semestern. Familjebåtar med relativt oerfarna skeppare (läs pappor) som vill ha lugn och ro när barnen, och i värsta fallet, frun redan har fått nog av båtsemestern. Att få hjälp med förtöjning och tankning av bränsle och vatten i det läget genererade skapligt mycket i egen ficka.

Under en sådan dag kunde lönen lätt dubblas. Växeln som skulle ges tillbaka fick man oftast behålla. Till och med när hela familjen måste iland för toabesök och/eller glassköp och följde med in till butiken. I slutet på dagen var hängslebyxornas djupa fickor fulla med växel och jag unnade mig möjligen en korv eller hamburgare med pommes frites i korvkiosken på vägen hem.

Saken var den att när jag jobbade denna min första sommar som löneslav var mina föräldrar ute och seglade. Även om jag redan då hade vissa färdigheter i köksregionerna, så fanns liksom inte orken alltid där efter tio timmars jobb. Min kära moster fanns på land och inom gångavstånd om nöden så krävde, men hallå, nästan 13 år och arbetare, då klarar man sig själv.

Tills den dagen man ska plocka in tvätten från torkvindan och blir stungen av ett bi, eller om det var en geting. Då blev jag faktiskt sjuk och ringde Majan. Jag vet inte om jag minns rätt, men jag tror att jag fick order om att pallra mig hem till henne. Jag kan ha sagt att jag klarar att gå själv. (Envis redan då.) Sedan blev jag nerbäddad med filtar i en hög ovanpå mig och frös ändå.

Sedan var det "business as usual", när jag överlevt natten och åtminstone en dag till i min ömma mosters vård. Både min fader och moster, samt för all del min moder, kan ha andra minnen av denna sommar än jag, men jag säger som Leif GW Person, "det är min upplevelse och mina minnen av det som hände" och dem kan man svårligen ta ifrån mig.

Det som hände den sommaren var att jag blev relativt vuxen och lärde mig att kunskap är makt, även om jag i vissa fall var ganska motsträvig till vissa saker. Men Martin och Peter (märkligt att mina söner fick dessa namn), samt Håkan, gjorde ingen skillnad på sysslorna för mig och dem. Antagligen var jag så naiv att jag trodde att jag var en av grabbarna, när de lät mig göra skitjobben...

Hur som helst är jag väldigt tacksam för denna erfarenhet, för jag fick lära mig mycket och ingen gullade direkt med mig för att jag var tjej. Må vara att jag var yngst och oerfaren, men jag fick olja och annan skit under naglarna, men hade ansvar för att tömma automaten och räkna rätt, så att kassan stämde för dagen, bland annat.

Jag är också tacksam för att mina föräldrar faktiskt lät mig sköta mig själv och huset under några veckor den sommaren. Sommaren därpå måste jag ha jobbat hos Bodil, på Bovallstrands Damfrisering, efter att ha fått en pryoplats där. Påföljande år var jag barnflicka i Tyskland och sedan återvände jag till damfriseringen och helgjobb tills jag fick mitt första barn.

Försöker komma på när jag började städjobba för Sotenäs Trä, men det får min syster M hjälpa mig med, eftersom hon tog över det så småningom. När den förstfödde (Martin) var nästan ett år blev det alldeles nödvändigt att se till att få körkort, för då väntades nästa barn (Peter) ett halvår senare. Moster Majan var återigen en klippa som tog hand om "nästanettåringen) när jag övningskörde.

Om kvällarna jobbade jag på Abba för att ha råd med nämnda körkort och få in en fot hos i princip den enda arbetsgivaren som anställde kreti och pleti som jag, utan utbildning, erfarenhet eller med större ambitioner än att tjäna skapliga pengar på ackord. Det har ändrats, det ska jag tillstå. Ackordslönen är borta, men inte stressen och pressen att prestera för att behålla lönen...

Som jag sagt tidigare är det enbart mina minnen vilka inte nödvändigtvis överensstämmer med övriga inblandades. Som lite grädde på moset avslöjar jag härmed att Peter, som var en av mina första arbetskamrater, även var en av mina första förälskelser. Att han kände likadant är nog ännu mindre känt, för han vågade inte avslöja det av hänsyn till min far, tillika arbetskamrat.

Där ser man. Undrar hur mitt och hans liv hade tett sig om han inte hade haft sån respekt för min far? Som lite extra kuriosa kan jag avslöja att jag varit dagmamma för Peters barn, som är vän med min dotter numera. Så är det att växa upp i en by som Bovall. Alla känner alla, mer eller mindre, och jobb fick man genom "känningar" och relationer till alla får man vare sig man vill eller ej...

Medan jag suttit här och skrivit om mina minnen och erfarenheter har mannen lagat och serverat mig mat igen. Jag är så lyckligt lottad som har en man som matar, älskar och respekterar mig och "tolererar" mina arbetstider. Försöker undvika affärerna i morgon för man ska inte jobba då, man ska vara hemma och helga vilodagen tycker jag, fast jag inte är gudfruktig på annat sätt.

Filmtajm, sovmorgon (så länge Mayzan tillåter det) och det vanliga i morgon och på måndag. Komma ikapp med tvätten, städningen, byta vatten i akvarierna (mannens åtagande enbart) matsedeln, tanka bilen (när ska den besiktigas, förresten?) åka till ÅV, ladda slökokar'n med Bolognese, läsa färdigt "Gustavs grabb", och en hel del annat jag inte kommer att orka/hinna.

Ha en fortsatt härlig helg och var rädd om dig!

Kådisbella?

Torsdag utan ärter och fläsk, men med rotmos och fläsklägg, vilket är snäppet bättre. Mannen laddade slökokar'n i förmiddags och serverade hela härligheten när jag kommit hem. Jag hann duscha innan i och för sig. Bra det, för jag kom på att jag inte börjar 12, utan 10 i morgon och att duscha på morgonen är det vidrigaste som finns. Nå, allt är relativt...

Men jag tar helst hand om den detaljen på kvällen och läser tidningen på morgonen. Eller bläddrar i den och läser serierna. Det får alltid mungiporna att peka uppåt, trots tröttheten. Jag är inte mycket för att prata alls förrän vissa rutiner är avklarade. Påklädning, tandborstning, kattmatning och kaffedrickning går först om jag är uppe före mannen.

Har jag sovmorgon, får jag kaffe och tidning serverat på sängen som du vet om du följt mig en stund. Tur för mig att mannen fungerar som jag. På helgerna kan vi läsa tidningen flera timmar i total tystnad, sida vid sida. Åker jag iväg till jobbet, så säger vi hej, tack för kaffet, hejdå. Ungefär så. Sjunger upp gör jag i bilen, så jag inte kraxar för illa inför kolleger och kunder.

Dessutom blir man glad(are) av att sjunga, så när jag kommer fram till min destination är jag glad som en lärka och låter likadant. Inbillar jag mig i alla fall och det duger. Glatt humör smittar av sig och det är ju för väl att varken mannen eller jag inte är griniga, bara för att vi inte pratar med varann, ty dåligt humör har också en förmåga att smitta av sig.

Som tur är har jag nästan alltid haft turen att ha glada arbetskamrater, vilka gjort riktiga skitjobb ganska drägliga, trots allt. I mitt nuvarande jobb ser jag det som en utmaning att få surgubbar och -gummor att dra på smilbanden innan de går hem. Funkar för det mesta, men ibland går det bara inte. Jag låter mig inte nedslås för det, men kan inte låta bli att undra hur de mår, egentligen.

De senaste dagarna har vi sålt ovanligt många kondomer. Köparna rodnade så sött de första gångerna, men nu är de lite varmare i kläderna. Småpratar och berättar om sina liv och korkade skolkamrater. Gossarna är 12-13 år och verkar ha gott om pengar och använder kondomerna bland annat för byteshandel. "Man kan byta till sig vad som helst" sa en av dem.

Säkerligen är det också något bus, men så mycket har de inte avslöjat än. Hoppas innerligt att byteshandeln inte är av den arten man bör oroa sig för. Jag minns att kådisar träddes över dörrhandtaget till en speciell lärares klassrum på högstadiet. De funkar ju som vattenballonger också. Plus en hel del annat som bekant, förutom det självklara, men där är de inte än. Hoppas jag...

Mannen får alltså laga mat i morgon också, jag stänger apoteket och hinner hem lagom till "På spåret". Undrar vad han hittar på för något gott, för veckomatsedeln tog visst slut idag. Jag vet inte vad det blir på lördag och söndag, heller. Skärp oss!

Ha en skön kväll och god fredag!

Schematisk?

Idag fick jag fatt i mitt schema för kommande två månader. Jag tycker om att veta hur jag ska jobba, så jag kan planera in roligheter också. Ett socialt privatliv är inte heller så dumt, nämligen. Jag vill kunna planera in fler luncher med barnbarn, få mer besök av vänner och andra nära och kära. Jag vill också ha tid att mysa med mannen, förstås.

Där vi bor i närheten av den stora staden Göteborg är utbudet av nöjen stort och ibland vill man ju kunna gå ut på lokal, när ekonomin tillåter. Fredagar är inget bra alternativ om man jobbar på lördag och lördag är inte jättelockande när man jobbat samma dag och mer eller mindre hela veckan. Varannan helg är alltså tänkbara för utgång, men hur ska man då hinna med familjen?

I-landsproblem skulle nog en del kalla det, och jag kan i viss mån hålla med. Mitt schema var en aning nedslående med tanke på alla stängningar jag upptäckte. Mannen får laga mycket mat framöver. Därför är det bra med veckomatsedel, för jag vet ju att hans arbetsdagar börjar tidigt och slutar sent. Senare än min egen om man inte räknar resvägen...

Skönt att ha slökokaren då. Det gör liksom inget om maten står på åtta timmar istället för sju. Billig mat blir det också. Tyvärr verkar många ha missuppfattat vitsen med slökokning/långkok. Högrev, bringor, fläskläggar och sådana styckdetaljer är de billigaste och bäst lämpade för lång tillagning. Kyckling, fisk och filéer av annat slag är finkött och snabblagat.

Fulköttet är ekonomiskt och förvandlas av den långsamma tillagningen till finkött. Tänk på din mammas eller farmors kalops. Hur länge stod den och puttrade på spisen? Fläsklägg är inte heller snabbmat, alltså perfekt för pottan! Ärtsoppan blir så god och ogasig i slöisen. Det är inte heller för inte som chiligryta är given favorit bland oss slökokande latmaskar.

Idag bjöd dock mannen på snabbmat i form av en Korrrv Stroganoff. Det är också gott, men ingen av oss skulle komma på tanken att göra det i pottan, på "hög" i två timmar. Inte när man kan göra den på 30 minuter (max) medan riset kokar. Korven blir inte mörare av lång koktid och därför är det helt onödigt. Köttfärssås mår bra av att puttra länge och det ska det däremot snart bli i slökokar'n.

I morgon blir det dock stekt fläsk och blodpudding, men på torsdag blir det rotmos och fläsklägg i à la Potta! Åh, himmel så gott det ska bli. Också. På lördag måste jag få laga mat igen. Jag är inte mig själv annars. Mannen får såklart hjälpa till och hålla mig sällskap. Det är mysigt. Nästa helg kommer bästa vännen på besök, det ska också bli mysigt.

Måste hitta på något spännande/kul/annorlunda tills dess. Eller ska det bli en klassiker?

Nu är det hursomhelst läggdags, så jag får sova på saken. Sov gott och dröm vackra drömmar!

Prioritera rätt.

Idag var det fart på jobbet, till skillnad från igår. Jag hann dock med mina "måsten" och är mycket nöjd med det. Är inte på plats där i Floda igen förrän på nyårsafton och då kan det nog vara hur mycket som helst att hjälpa kunderna med . Eller inget alls och då ska jag i så fall "blippa" nya datum med handdatorn. Den är så praktisk och användbar till mycket mer än inventering.

Fick en julklapp och ett personligt julkort av chefen idag. Det värmde verkligen att läsa hälsningen och presenten kommer alltid till nytta. Jag vet inte om det är någon av mina kollegor som läser min blogg, men avstår för säkerhets skull att avslöja vad jag fick tills alla har fått sina. Julkramar fick alla som var i tjänst idag. Saknade dock T som tyvärr var hemma och sjuk.

I morgon bär det iväg tidigt för att skjutsa systersonen till sin mormor och morfar och träffa dottern och våra barnbarn. Hur det blir med middag står ännu skrivet i stjärnorna, men Jansson ska tillverkas för att ätas på julaftonen. I morse blev det sillinläggning innan frukost och jobbet. Jag använde både citron och lime denna gång. Hoppas att den blir lika god som sist.

Mannen skaffade hem en gigantisk laxsida idag. Den är nu nerfrusen i tre delar. En ska snabbgravas, en annan kommer troligen stekas eller bakas i ugn och den tredje biten får vara med i en soppa eller gryta så småningom. Till middag fick jag vinkokta musslor av min käre man, det är också en favorit som hamnar i kategorin snabbmat.

Jag är väldigt förtjust i både snabb- och långkokt mat, som du förstår. I själva verket är jag mycket förtjust i all mat, men vid olika tillfällen. Slökokning är ett formidabelt mellanting av snabb- och långkok. Det tar visserligen tid att koka, men med minimal arbetsinsats för egen del. Därför förstår jag fortfarande inte varför robotdammsugaren blev årets julklapp...

Lite damm i hörnena har ingen tagit skada av och för den delen undrar jag hur en rund robot lyckas få bort det, när en traditionell dammsugare knappt gör det utan att man tar av munstycket. Fast roboten kanske har förfinats till en bläckfiskliknande tingest sen jag ganska besviket konstaterade att man måste plocka undan alla möbler för att den skulle kunna göra nytta i ett ordinärt möblerat rum.

Ojoj, nu kanske jag har förstört årets bästa julklapp för både givare och mottagare redan innan den testats i skarpt läge. Ett sådant brukar inträffa efter ett bättre nyårsfirande med konfetti och söndertutade flärpar. Det är den dagen man är kommer att skicka överlyckliga sms till givaren av en slökokare och tycka att den som gav roboten är korkad.

Slökokar'n är nämligen tyst medan den ser till att man får näringsrik mat efter att man tystat kopparslagarna och lugnat verkmästar'n i magen framåt femtiden på nyårsdagen. Vem orkar flytta upp stolarna på borden och lyfta soffan när roboten inte kommer åt, utan med irriterande och ljudliga dunsar stöter emot allt, precis allt, i sin blinda framfart. Mjukt brummande i bästa fall...

Ylande av flärptutor och annat skräp som fastnar i insuget i värsta fall. Nu är det förvisso väldigt länge sedan jag led av vare sig kopparslagare eller förbannade verkmästare i magen, snarare är det latmasken som inte vill städa jag lider av, men jag vidhåller ändå bestämt att slökokar'n är den bästa julklappen man kan få.

Ha en skön Lilla Julafton i morgon! Jag kanske kommer med ett kort inlägg, men likt Orsa kompani lovar jag inget bestämt, det får gå som det vill med utmaningen om tiden blir för knapp.

Som en liten förtida julklapp lägger jag till denna lilla goding. God helg på er allesammans!

Fast i köket. #bloggswe

Oj, vilken helg det varit! Skyndade mig hem efter jobbet i fredags för att äntligen få träffa vår gäst, som mannen hämtade vid tåget vid halv sju. Slökokar'n var nästintill insåld efter en snabbgenomgång om hur den funkar och när maten var uppäten var hon övertygad. En sådan ska både hon och dottern skaffa, snarast. Ja, det är ju det jag har sagt hela tiden. Alla borde ha en slökokare!

Vi laddade den tillsammans på förmiddagen och sen behövde mannen bara koka ris och jag redde av fläskgrytan med grädde och maizena, en stund innan vi satte oss till bords. Och där blev vi kvar till sena natten. Igår morse hamnade vi där igen och det är faktiskt så att vi aldrig flyttade därifrån. Mer än för att sova. Hela helgen har tillbringats i köket, med mat och prat.

Igår blev det en fiskgratäng som jag lovat att bjuda på, för det är skillnad på fisk och fisk. Bor man i den stora Hufvudstaden är det inte lätt att hitta samma kvalitet som här och priserna är löjligt mycket högre, det har jag fått höra från flera håll, då två av mina fastrar bor/har bott där. Väldigt trevligt att laga mat till en så tacksam gäst och vi hade så mycket att prata om, precis hela tiden.

Tyvärr var vår kära Anne tvungen att åka hem redan vid halv elva idag, så det fick bli en ordentlig frukost i skaplig tid och skjuts iväg till Centralen och poff, så var hon borta...
Det känns tomt på något vis, men vi vet ju var vi har varann, så det ska nog gå bra tills vi ses nästa gång. När det nu blir...

Vi åkte raka vägen till affären för att hämta mat och annat för kommande vecka. Vilken chock det blev! Nästan inga människor där ju. Kom dock ganska omgående på att klockan inte var så mycket och att det trots allt är 1:a Advent. Så vi började pynta och och fixa när vi kom hem. Himla retligt att inte hitta omtagen till gardinerna i köket, men presentsnöre fick lösa problemet tills vidare.

Man tager vad man haver...

Kalkonbröst är råvaran för dagen att jobba med till middagen. Det blir någon sorts panna med lök, vitlök, morot, chili och vad jag hittar i skåpen. Just nu fick jag en våldsam lust på majs, men det är troligen det enda vi inte har hemma. Fast, det är förmodligen just därför. Och eftersom det är advent så har både mannen och jag värmt lite glögg, därför är det inte tal om att hämta någon majs heller.

Inte för att någon av oss hade åkt iväg för bara en sak, det känns lite onödigt och jag kan klara mig utan. Ärtor, till exempel, är också goda. Matlistan för veckan är i grova drag klar och känns varierad och bra. Vad det blir får du reda på efter hand. Det gäller ju att ha något att fresta med varje dag, så jag inte mister mina följare...

Nu är gardinerna uppe i vardagsrummet också och nu känns det sådär fint med julrött och glöggdoft. Jag ska återvända till köket och börja med middagen. Om jag inte missminner mig är det "Allt för Sverige" lite senare ikväll och det är ett trevligt program att se, även om jag inte gillar tävlingsmomenten då någon måste förlora och åka hem.

Jag hade blivit så fruktansvärt besviken och ledsen över att missa chansen att lära känna släkten, när man befinner sig i samma land redan. Gissar dock att de hunnit få tillräckligt många ledtrådar och hjälp att det går att etablera en relation om än på distans. Så måste det vara, allt annan är elakt.

Ha en fin kväll och var snäll! Både mot dig själv och din omgivning.

Oväntad uppvaktning. #bloggswe

Jag har varit lat, vad bloggandet beträffar. Eller jag har snarare prioriterat annat sen sist. Först och främst jobbet, som tagit en massa kraft och tid, men också familjelivet har gått före skrivandet. I fredags jobbade jag sent och maten var nästan klar när jag kom hem. Mannen vill helst överlåta såslagandet till mig, inte för att han inte kan, utan för att han tycker jag är duktigare.

Det är väl ett fint betyg och jag gör det gärna, som du vet. Kopplar av och varvar ner medan jag rör i grytorna. Vi åt lammlägg som fått gå hela dagen i slökokar'n. Mannen gjorde hasselbackspotatis, det är ju så himla gott! Inte nog med att han förberett allt, jag fick vackra blommor av honom också.

Gerbera är en av mina favoriter, för de står så länge och färgen på dessa är ju också helt rätt! Jag fick dem utan någon som helst anledning och det är ju extra roligt när det är helt oväntat. Maten var som väntat väldigt god däremot och köttet bara ramlade av benen.

En Crock Pot borde alla hushåll ha, oavsett hur stort eller litet det är. Man sparar så mycket tid och möda när maten lagar sig själv medan man är på jobbet, skolan eller ute på ärenden. Jag nominerar slökokaren till årets julklapp! Ja, jag är kanske tjatig om dess förträfflighet, men jag älskar den och den underlättar verkligen för oss, i alla fall.

Jobbade igår (lördag) också och hann åtgärda de rapporter som ska göras månatligt. Uppdaterade även en massa datum som annars hade kommit med på december månads hållbarhetslista. Vilken snart ska göras, tiden går ju så fort! Och eftersom jag fördelar tiden på två apotek så blir det många rapporter och papper att åtgärda, samtidigt ska jag ju i viss mån ingå i driften...

Då räcker inte 30 timmar/vecka så långt, vilket framgår av min högst personliga rapportering av arbetad tid till a-kassan. Denna vecka har jag gjort 38 timmar till exempel och snittar oftast 34-35. Så behovet märks ju och jag skulle välkomna en heltid, för att inte känna mig stressad i onödan. Förhoppningsvis kommer det bli så, men det är ju som alltid ekonomin som styr.

När jag kom hem från jobbet ville mannen titta till mamma som inte hört av sig till syster, vilket orsakade en liten oro, som tack och lov var helt onödig. Är man 80+ gör man "somhelst", speciellt om man är förkyld och vill ha lugn och ro. Fast, när man är i den åldern så blir vi oroliga om hon inte svarar på vare sig telefon, sms eller messenger. Jodå, hon är uppdaterad...

Så efter en visit och en pratstund åkte vi hem igen och lagade middag. Mannen fick göra allt det tråkiga. Skala räkor, potatis, morot, palsternacka, lök och sånt, medan jag gjorde det roliga. Kokade fond på räkskalen och hackade rot- och grönsaker. Resultatet blev en fiskgratäng med mycket gott i och så mycket sås att det blev över. Pressad potatis och ärtor serverades till hela härligheten.

Idag har vi städat hela huset och jag har satt en liten bröddeg, för att mjölet ska räcka och vi slipper åka och hämta. Middag blir Lady & Lufsen-mat efter ett inspirerande recept jag läste i Tre Kronors vintips jag får via mail. Vi har varit på en av deras vinprovningar och det var verkligen roligt och lärorikt. Jag hoppas det snart blir utrymme för en ny sittning.

Det blir alltså frikadeller i tomatsås och pasta, det känns som en lagom ansträngning så här på söndagen och före en ny arbetsvecka. I och för sig en kort vecka, då jag får långhelg, vilket jag behöver. När jag går hem på torsdag har jag nämligen jobbat sju av åtta dagar. Eller om man så vill, nio av elva. Jag ser fram emot att varva ner och ta det lugnt.

Ha en skön söndagskväll och glöm inte bort att vara rädd om dig och sprid godhet och värme!

Fattigmanslyx. #bloggswe

Efter brandtalet om att aldrig slänga mat och piffa till vardagsmaten en gnutta för att lyxa till det, ska jag visa vad vi bjöd på när min gamle vän och kursare hälsade på igår och den lite enklare middagen idag.

 1 burk Mutti-tomater, 1 färsk tomat, 2 små lagerblad, 1 grönsaksbuljongtärning, 4 msk vitt vin, ½ dl vatten, 1 grovhackad lök och vitlöksklyfta, 2 stjärnanisar, thaibasilika, koriander, gurkmeja, spiskummin, svartpeppar, starkt paprikapulver. 6 timmar på low, inget mer tillsatt i kryddväg.

Uppskuren i skivor ser rulladen ut så här och såsen är jag riktigt nöjd med!

Det ser festligt ut tycker jag och det smakade mustigt och gott med en minimal arbetsinsats. Dessutom är det de tunna slagsidorna på ett lamm, som vissa kanske tycker är för "lite" mat att lägga möda på. Jag lovar, det tar bara en halvtimme att fylla och knyta ihop rullen och stoppa ner den i grytan. I vårt fall slökokar'n, förstås, men det funkar i en lergryta också.

Jag älskar att kunna göra något som verkar lyxigare än det är och spara pengar till annat. Dagens middag var verkligen en budgetvariant, så chansen är stor att det blir krabba till helgmyset i morgon. Mannen gjorde en potatis- och purjolökssoppa som hade varit helt okej som den var, men lyxade till den med baconströssel och lite kryddgrönt.

Ögongodis!

Efter elva timmar på jobbet, som inte är det mest uppvärmda stället, värmde både soppan och omtanken. Nu är jag varm och jättetrött. Det är inte ofta jag blir glad för "sovmorgon" till 12, men jag är tacksam över att jag inte behöver ställa klockan på 05.45 igen. Jag är morgontrött, men föredrar ändå att komma hem tidigt om kvällarna...

Nu ska jag snart dra mig tillbaka med ett korsord och vila hjärnan. Jag önskar dig en god natt och en skön helg, vilken för många börjar redan tidigt i morgon eller rent av idag!