Hare, Harrison!

Jag konstaterar att osvuret är bäst. Jag fick allt jobba idag också, inte bara delta i morgonmötet. Fast jag tycker det är rätt okej att inventera ett par timmar, helt ostörd. För tid tar det ju. I vissa fall beror min "felräkning", jämfört med vad systemet menar är vårt lagersaldo, på att folk snattar både tandkräm, mellanrumsborstar, salivstimulerande tabletter, öronproppar och ögonsköljkoppar.

Ibland har vi mer än datorn och vi vet om, vilket kan bero på olika saker, men hellre det än att korrigera nedåt. Apropå datorer. Vilken skillnad det gör för humöret att numera slippa en dubbelklickning för att få fram lagersaldo! Äntligen, äntligen har datanissarna rättat till denna petitess, men ändå så fruktansvärt irriterande småsak. Tack, nissarna!

Jag passade på att shoppa innan jag åkte hem. Ja, du läste rätt! Jag shoppade på jobbet, eftersom alla med Apotekets app "Mitt Apotek" får 30% på ett helt köp. Min värdelösa Android orkar inte ladda ner några appar alls, så jag lånade mannens iPhone. När jag blir rik, eller tillräckligt trött på min mobil ska jag byta till en sån han och nästan alla andra har...

När jag var på väg till bilen gjorde jag till min egen stora förvåning en tvärvändning och klev in i väskaffären som ligger strax intill min arbetsplats på Kungsmässan. Min gamla handväska är så sliten och ful att jag har skämts över den en längre tid nu. En ny handväska kunde jag gott kosta på mig, även om jag är för snål för att byta telefon. Den var självklart nedsatt i pris. 30% där med.

Åkte hem och sa god morgon till mannen, som givetvis sov när jag åkte iväg halv sju i morse, och satte mig för att läsa klart tidningen. Man kommer inte så långt i den, även om den är sorgligt tunn nu för tiden, när man bara måste hinna få i sig en kopp kaffe för att vakna till innan man sätter sig i bilen. Frukost är uteslutet vid den tiden på dygnet, men mackan på jobbet var desto godare!

Sedan hade jag en tid hos frissan klockan tolv. Det känns väldigt tråkigt att flytta ifrån tjejerna på Hårstudio 121 i Sisjön. Snabba, skickliga, trevliga och mycket prisvärda! Där fick jag veta att det är "potatisens dag" idag. Vi diskuterade vilken bra råvara den är och så mycket gott man kan göra med den, därför åkte jag hem och kokade pasta...

Ja? Jag är ju en motvalls käring, som vägrar vegetarisk måndag till exempel. Gärna en annan dag i veckan, men jag vägrar följa alla trender och går min egen väg. Just idag hade vi redan bestämt att vi skulle ha kycklinglever till middag. Jag tänkte i italienska banor och kokade ihop en sauté med vitlök, schalottenlök, chili, egenodlad paprika och grädde. Samt lite sherry förstås, även om den är spansk.

Det blev gott och eftersom jag kom på lite för sent att det var för lite grönsaker på tallriken slängde jag på lite ruccola och resten av paprikan. Igår hämtade jag mat och lite annat smått och gott. Det är sannerligen inte ofta jag faller för tv-reklamen, men Bong's nya asiatiska fonder har jag varit sugen på att prova och jag slog till och tog med båda sorterna hem.

Jag gjorde världens enklaste sås på den starka varianten (red &hot), bara kokade upp fond med vatten, tillsatte thaibasilika och lite extra chili (fast jag fiskade upp den efter en stund), redde av det hela till lagom konsistens och serverade till kycklingen som stekts i ugnen. Så ska jag göra fler gånger! Det ska bli intressant att prova den mildare varianten också.

För säkerhets skull gjorde jag en sval gucka av cf, finskuren purjo och koriander om det hade blivit alldeles för hett, men den behövdes inte egentligen, dock ett trevligt tillbehör.

Mannen har varit så duktig och tömt skräprummet på massor av saker. Det blev inte bra när jag försökte göra det och hela tiden störde honom med frågor som; vad är detta, ska jag slänga, vill du ha kvar?, eftersom det förmodligen lät som om jag menade att allt skulle till tippen och han blev både stressad och irriterad. Därför kom vi överens om att jag vilar, han röjer det rummet, bra deal!

Det ska hädanefter och fram till flytten vara ett lagerrum, på riktigt, med prydligt staplade, märkta och numrerade flyttlådor längs väggarna och ända upp till taket, är jag rädd. När det står saker i sovrummet och hallen är det onödigt riskabelt att halvsovande ta sig till badrummet, nämligen. Vi har varken tid eller råd att skada oss när det är så mycket att göra.

I Beatles-följetongen har jag nu kommit till albumet som heter Help! Märkligt nog känns nästan denna platta ännu spretigare än de tidigare, vilket kan bero på att den faktiskt innehåller två covers. Jättebra låtar förvisso, enligt mitt tycke, men det hörs ju lång väg att det inte är deras alster. Harrison har gjort två låtar och han har en annan stil än Lennon/McCartney, som bekant. Eller?

Jag har "alltid" gillat Harrison, förutom de alldeles utflippade Hare Krishna-låtar han gjorde på det glada 60- och 70-talet. Visste du att det är Harrison som gjort den här låten, förresten?  Den är ju fin, eller hur? Medan denna nästan retar gallfeber på mig, och då inbillar jag mig att avsikten är precis den motsatta. Frågan är om man inte "måste" röka på för att klara av detta flum? Vilket jag aldrig gjort alltså, trots att en mig mycket närstående person varit övertygad om det. Varför förstår jag inte alls, men å andra sidan så har han kallat mig för UFO mer än en gång...

Nu har jag inte tid med detta längre, jag har tvätt att vika och en bok att läsa.
Var rädd om dig själv och andra är du snäll och sätt på dig reflexerna!

Osmart.

Härliga måndag! I alla fall varannan vecka är måndag en favoritdag för då har jag sovmorgon och ledigt. Då får jag kaffe på sängen av mannen och så läser jag tidningen i lugn och ro. Sedan rapporterar jag till a-kassan och tar itu med tvätten. En tur till affären brukar också vara nödvändig, men jag försöker att ta det så lugnt jag kan och ladda för tre jobbdagar till.

Mannen och jag har hittat en ny serie att följa på Netflix, nämligen Designated Survivor med Kiefer Sutherland. Problemet är att vi fastnar i vinkelvolten och säger "bara en till", när vi egentligen borde gå och lägga oss. Nå, en väckarklocka (Mayzan) går igång på morgonen, vare sig man vill eller inte. Och mannens arbetstelefon fungerar ju effektivt om hon mot förmodan ger upp och somnar om.

Eftersom jag jobbat hela helgen har mannen stått för maten och då vill jag ta hand om den detaljen idag. Det blir leverstuvning för det fanns ett paket med kycklinglever kvar i frysen och så är det ju så gott! Snabblagat och billigt också. Jag vet inte om mannen har några planer för de kommande dagarna, men vi kan hjälpas åt med matlistan innan jag, eller vi, handlar.

Helgmaten gick inte av för hackor, vill jag lova! Vad sägs om risotto med salsiccia på fredag?

Entrecôte med potatisgratäng på lördag?

Och klassisk söndagsstek av karré på söndag?

Det var hur gott som helst alltihop och så underbart det är att få maten serverad när man kommer hem och är jättetrött och hungrig som en varg. Jag är så tacksam för att mannen är en så bra kock och tar hand om mig, det är sådär lagom roligt att laga maten själv efter 8-10 timmar på språng. Det känns fint att bli omhändertagen och ompysslad, samt få njuta av någon annans matkreationer emellanåt.

Ombyte förnöjer, som du vet. Ombytliga personer är däremot inte så förnöjsamt att drabbas av. När det sägs en sak ena dagen och en helt annan nästa. Eller när de säger en sak, men gör en helt annan och själv står man frågande och undrar vad som gäller en själv. Det spelar ingen roll om det är hemma eller på jobbet, man blir helt utmattad av att inte veta hur man ska förhålla sig.

I alla fall blir jag det. Och jag ska ju ändå föreställa vuxen. Tänk hur det är för barn och ungdomar som inte är lika flexibla och säkra på sig själva. Det är självklart förvirrande när reglerna som påstås gälla hela tiden ändrar innehåll och innebörd. Jag har själv uppfostrat tre barn, varav ett har autism, och man kan inte göra undantag för att man är trött eller ur gängorna själv.

Nästan dagligen ser och hör jag barn tjata sig till godis och annat. De får belöningar innan de uppfyllt villkoren för dem, eller bestämmer villkoren själva. Föräldrar idag verkar ha slutat uppfostra sina barn, de är kompisar istället. Jag är av den meningen att man blir kompis med sina barn när de är vuxna och har lämnat hemmet. Eller åtminstone bidrar till hushållet på något praktiskt sätt.

Numera är det ju nästan omöjligt att hitta boende som ungdomarna har råd med, ens om de har en egen inkomst. Har de inte det, är det enbart sysslorna i hushållet de kan hjälpa till med. Inte ens det verkar föräldrarna kräva av sina barn och jag undrar ju när dessa unga vuxna någonsin ska lära sig hur en tvättmaskin fungerar eller hur man måste kompromissa i en familj eller ett förhållande.

Följer barnen aldrig med och handlar lär de sig inte vad saker och ting verkligen kostar, utan fortsätter tro att juicen, mjölken och brödet är gratis. Att duschtvålen har ett literpris på flera hundra kronor och att halvfabrikat är dyrt vet inte många. Kranvatten är billigt och av utmärkt kvalitet och kan med fördel drickas, inte bara duschas i i timmar, vilket däremot blir kostsamt för hushållet...

Många ungdomar som jag möter på mitt jobb är ytterst prismedvetna, medan andra struntar fullständigt i priset, så länge det står ett visst namn eller märke på produkterna. Handkräm i tre pyttesmå tuber som kostar 200 kronor "ska" man ha, för att få respekt eller status. Schampo, balsam och stylingprodukter med literpriser över 1000 kronor "måste" de ha, för det har en bloggare sagt.

Visst, jag är bloggare och menar att alla behöver en slökokare, men jag tjänar inga pengar på det. Vilket kanske bevisar att jag inte är tillräckligt smart. Jag har inga annonser eller påstår att ett visst fabrikat är bättre än ett annat, men det är så jag vill ha det. Var och en som blir nyfiken får leta reda på det som passar just sitt hushåll, plånbok och behov.

Nu ska jag fråga mannen om han vill följa med och hämta förnödenheter, så han kan laga mat till mig de närmaste dagarna...
Ha en mysig måndag och en toppenvecka!

Obegripligt.

Igår var det en riktigt usel dag. Jag var inte i form för någonting alls. Från det jag vaknade var det totalt stillestånd. Jag hade tänkt komma iväg till affären på förmiddagen, jag åkte klockan ett. En tvätt blev ren och torr. Det blev middag till slut, hamburgare närmare bestämt. Sedan skrev jag ut mallar till årsredovisningen på mannens dator...

Min har inte Office och Word, ty jag är för snål för att betala för "extrautrustning" som inte redan finns när jag köper. Fast det gjorde i och för sig den älskade mannen, emedan jag var synnerligen utfattig vid den tiden min gamla dator gick hädan. Jag saknar inte dessa funktioner i vanliga fall, men när Bolagsverket envisas med att lägga upp alla dokument i det formatet, då blir det tröttsamt.

Sedan tittade vi på Sveriges Mästerkock, det vill jag inte missa, vilket jag förvisso gör varannan vecka. Tur det finns "Äpple-tv" och sådana nymodigheter, så jag får mitt lystmäte av mat(lagning). Läste bok och sneglade på ett annat program tills jag insåg att jag skulle upp tidigt och närvara vid det sedvanliga morgonmötet vi har på torsdagar, oavsett om vi är lediga resten av dagen, eller inte.

Glädjande nog kommer en kollega tillbaka, i fast tjänst dessutom, fick vi veta. Jag vet att många kunder kommer att bli glada också. Lite "bu och bä" fick vi oss till livs, förutom frukostfrallan. Jag kommer aldrig begripa hur vi kan förväntas öka försäljningen i butik, när bolaget samtidigt gör allt i sin makt att få kunderna att handla på nätet, det är ju orimligt.

Efter mötet åkte jag hem för att städa bort de värsta dammråttorna, vilket jag hade tänkt göra igår egentligen. Min kära vän Kerstin lovade att hjälpa mig med bokföringen och underlaget till årsredovisningen eftersom hon är en mycket snäll människa. Jag är rädd för att hon blev helt bestört över mina minst sagt undermåliga kunskaper, det såg faktiskt ut som om hon fick huvudvärk...

Själv inser jag att jag borde ha tagit lektionerna i företagsekonomi på allvar den gången det begav sig. Men jag hade inte fattat matematikens logik på den tiden, så det kändes lönlöst att ens försöka begripa vad den utomordentligt tråkige gymnasieläraren malde på om. Inte förrän jag fick en fantastiskt bra lärare på Komvux, trillade polletten ner och heureka! Jag begrep, äntligen.

Innan jag fullt ut begriper mig på bokföring, konteringar och nollställning kommer antagligen både jag, mannen och Kerstin ha fått ännu fler gråa hår. Mindre hår, i värsta fall. Kort sagt, jag har gjort rätt till hälften, men inte förstått hur man balanserar in- och utkontona. Jag måste alltså lagra ännu fler sifferkombinationer i huvudet och förstå var, när och hur de ska stå på ena eller andra sidan.

Nå, man lär så länge man lever och jag ska leva länge till. Tänk så klok jag kommer att bli! Att inte överdriva är uppenbarligen inget jag har lärt mig, hittills. Dagens middag var dock inte överdriven, vare sig i svårhetsgrad eller mängd, åtminstone. Dels för att det inte finns en enda ledig matlåda att lägga resterna i, dels för att allt som behövdes var kycklinglever, hackad lök, en buljongtärning, peppar, lite sherry, cf och en skvätt grädde.

Mycket godare än det ser ut på bilden!

Från och med imorgon är det mannen som står för maten, eftersom jag går på mitt "skift" då. Det finns redan en del hemma som kan användas. Tjocka revben, kyckling och skinksnuttar i kylen, samt räkor, lamm, strömming och lutfisk i frysen. Det blir alldeles säkert mycket gott och det är som vanligt spännande att se vad han väljer att göra.

Nu blir det Antikrundan för hela slanten, så god natt, ha en skön helg och ta väl hand om dig!