Kunskapstjuvar.

På mitt jobb och i branschen finne det "kunskapstjuvar" av två kategorier. Den ena är positiv, den andra allt annat än det. Till den första hör de kunder som kommer in och frågar till råds och verkligen behöver hjälp. De har ett problem som måste lösas på något sätt, men de vet inte hur. Ibland handlar det mer om att bolla idéer, ibland handfasta råd; "Ta den här"!

Någon gång handlar det om att reda ut vad vården faktiskt menade. Ofta får en patient med ett förband eller två efter operation eller annat ingrepp och en välmenande, men ack så felaktig uppmaning att gå till apoteket, de har detta som du kan köpa om det inte räcker. Vilket det aldrig gör, för Landstinget är så snålt numera. Förlåt, ekonomiska...

Problemet är att vi har inte samma inköpskanaler, så Apoteket har inte alltid "rätt" märke, men ofta motsvarande produkt. Ibland är det någon som vill vara ute i god tid och kanske rentav "mota Olle i grind". Detektivarbete är inte ovanligt. Vi frågar, får svar som är svävande i många fall. Nya frågor, bättre svar. Slutledningen kan sluta med att kunden inser att det är bättre att avvakta.

Eller så lyser ögonen upp när man kan presentera en lösning och man är "Dagens Hjälte". Här inser jag att det ena inte alltid utesluter det andra. Nåväl. Jag är lika glad vilket som. En bra affär är inte nödvändigtvis den som ger klirr i kassan när kunden går ut. Det kan bli en ännu bättre affär nämligen, när samma kund kommer in nästa gång och är synnerligen tacksam för hjälpen sist.

Till delkategorin positiva kunskapstjuvar hör våra underbara studenter som sommarjobbar. Jag tror minsann att öronen växer på dem för att kunna ta del av konversationen som pågår mellan kunden och den "gamla" räven. De vill ju så mycket och suger åt sig alla kunskaper vi har, som svampar. De vill göra rätt, de vill ha bra referenser, de har valt utbildning för att hjälpa människor.

Nu går vi över till den negativa kategorin av kunskapstjuvar. Folk som utger sig för att vara en presumtiv kund, när de i själva verket redan från det de passerar tröskeln har för avsikt att pumpa dig på all information du har, och gå hem och beställa på nätet. Inte för att jag tycker det är särskilt klokt att konkurrera med sig själv, men förhoppningsvis beställer de på apoteket. se, åtminstone.

Jag har kanske lagt en kvart eller mer på att beskriva, låta kunden prova, visat på alternativ om priset har betydelse (vilket det ju har om de ska beställa på nätet, tyvärr), skickat med prover, och gett hela min förbaskade själ för den delen, för att kunden ska bli nöjd och glad. I allra värsta fall går kunden till en konkurrent som har bättre pris för stunden, men inte har någon som helst kunskap...

Hur känns det? Fråga min man! Vi är inte alls i samma bransch, men har kunder som suger ut det "gottaste" ur oss och ger någon annan affären, likväl. De som ringer och och ber om råd, frågar om artikelnummer och sedan beställer hos konkurrenten ligger inte högt i kurs hos mig, kan jag säga. De flesta av mannens kunder är själva egna företagare och är väl medvetna om hur kärvt läget är.

I en så liten och snäv bransch som det handlar om är det en strid att få ekonomin att gå lite, lite plus vareviga månad. Det är för få arvtagare till "the american lifestyle" i Sverige och raggarna blir färre och färre för att kunna tälja guld med pennkniv som återförsäljare av reservdelar till gamla och nya jänkebilar. Jag tycker att man kanske borde känna lite solidaritet med likasinnade egenföretagare...

Fast jag är ju naiv, godtrogen och tror att alla är goda och vill väl. Jag är en musketör, "en för alla, alla för en" och tar väldigt illa vid mig när ovan beskrivna saker sker. Inte så mycket för egen del, för jag är trots allt statligt anställd och har en relativ trygghet i och med det, men mannen har varken a-kassa, rätt till sjukpenning eller något annat skyddsnät än en provisionsbaserad inkomst.

I musikbranschen påstås det från tvivelaktigt håll att ett inställt gig också är ett gig, men i mannens bransch är en inställd affär inte en affär alls och innebär utebliven ledighet, sömnsvårigheter, magont och allmänt orostillstånd och ja, hur länge ska jag fortsätta? Det finns många sätt att utnyttja kunskap, människor och "systemet". Hur vill du göra det? Ömsesidigt eller egoistiskt?

Sådär, nu är jag troligen färdig med det ämnet för tillfället. Känner mig utpumpad och ledsen. När det känns på det viset behöver man lite goda motvikter och vad är då bättre än en matbild?

Grillad hälleflundra med lite annat gott

Gårdagens middag blev en superhit! Mannen har fått förtroendet att tillaga fisk på sistone. Egentligen har han haft det länge, men det har han inte riktigt fattat. Jag säger som jag brukar, övning ger färdighet och det visade sig att jag har rätt. Det händer oftare än många kan tro...

Idag blev det spaghetti och slökokt köttfärssås så att vi kunde sitta ute i solen så länge som möjligt och läsa våra böcker i total stillhet och ro. Inte en enda granne fick för sig att klippa gräsmattan för en gångs skull. Så bra har vi det!

Eftermiddagssemester!

Jag har inte en aning om vad mannen hittar på till middag imorgon, jag är bara tacksam för att jag får komma hem och äta den.

Ha en god natt och en härlig fredag!

Gnällvarning.

Vi är hemma igen och tittar på en film. Minionerna har vi inte stiftat någon närmare bekantskap med, så nu var det dags. Vi är ju lite barnsliga, mannen och jag. Vi har försökt att ta det väldigt lugnt i helgen. Åtminstone jag behövde det, för det har varit lite mycket på sistone. Både på jobbet och annat som känslomässigt tar på krafterna.

Därför har vi varit mycket sparsamma med besök och umgänge med andra, vilket får mig att känna mig usel som inte hört av mig till några av mina absoluta favoriter. Nästa gång, då!
Sonen behövde ett besök, det blev av. Mannen hade beställt ett förstorat fotografi av en synnerligen duktig fotograf alldeles nästgårds, där blev vi bjudna på kaffe och sedan åkte vi till päronen.

Pappa fyllde år för en vecka sedan och mannen tyckte det var dags att se till att han blev med slökokare. Jag tänker att båda föräldrarna kommer att använda den lika mycket eller snarare tillsammans. Vi åkte inte precis tomhänta därifrån. Äppledryck, två grönkålsträd och en kasse böcker hade vi med hem.

I bilen hem somnade jag. Lugn, det var mannen som körde! Men det är det yttersta beviset på hur trött jag är. Som tur är jobbar jag bara 10-17 i morgon, sedan är jag ledig tre dagar till och då ska jag förhoppningsvis lösa några knutar till så att jag blir lite lugnare till sinnes. Nej, det är verkligen inga "stora" saker som ska tas om hand, men det ska bli skönt att få dem ur världen.

Det finns ju trots allt sådant som behöver göras för egen del här hemma med. Inte heller de är speciellt märkvärdiga, men behöver ändock tas om hand. Min värsta tid är nu, ändå är det inte november än. Då vill jag gå i ide och inte komma fram förrän till första advent. Jag är, som du kanske redan vet, väldigt förtjust i juletiden och nästan ännu mer i förberedelserna inför den.

Men man får inte tjuvstarta! När infaller 1:a Advent i år? Redan den 27:e november! Perfekt, tycker jag. Då har vi en lång adventstid att njuta av och gott om tid att pynta, tända ljus och mysa. Och min depperiod blir kortare, vilket är positivt. När julen väl kommer låter jag den gärna vara ända till påska, och ju senare den infaller desto bättre.

Jag förstår mig inte på dem som börjar julpynta redan i början av november och städar bort allt till nyår. Å andra sidan förstår de sig inte på mig som genomlider hela november i mörker och elände, gissar jag. Och ärligt talat, jag bryr mig inte. Jag har inte många principer, men håller envist fast vid att 1:a advent är startskottet för pynt, ljus och julgardiner.

Hur gick detta till? Världens mest gnälliga inlägg och egentligen inget att gnälla över. Jag får skärpa mig och återgå till det jag egentligen hade tänkt med den här bloggen. Nämligen att inspirera och uppmuntra till matlagning och roa mer än att oroa. Jag ber om ursäkt och tar mig i kragen.

Hälleflundra, modell större...

Fisk är gott och väldigt praktisk snabbmat. Ibland gapar vi över lite för mycket, mannen och jag. Potatisen är en helt normalstor King Edward, så du förstår ju hur stor fiskskivan är. Det vanliga vardagsporslinet hade den inte fått plats på. Det blev ingen ostbricka igår heller...

Idag blev det rester till middag. Mannens goda karréstek och sås med ris och blomkål. Jag kokade extra mycket blomkål för katternas skull. De är nästan lika förtjusta i det som i räkor.

Jag vet inte vad vi gör till middag i morgon, vi kan göra grönkålssoppa eller rödbetssoppa, men då gör vi ju som "alla andra" och äter vegetariskt på måndag. Det känns ju trist att följa strömmen, så vi får nog fundera ett varv till. Det finns korrv i frysen till exempel...

Ha en fortsatt god kväll och natt, var rädd om dig och gör så gott du kan!