Hur är det möjligt att vakna och känna sig bakfull utan att ha druckit mer än 1½ glas vin kvällen innan? Antagligen för att jag gått av mitt "skift" och är redigt trött efter alla timmarna på jobbet den senaste veckan. Både revidering och kampanjbyte samtidigt är lite för mycket av det goda. Och då gjorde jag bara en del av grovjobbet kvällen innan det var dags för den nya kampanjen.
Det tar tid att få klart allt eftersom kunderna såklart kommer för att göra nya fynd. Och kunderna går givetvis före allt annat. Att skriva ut nya prislappar kan ta närmare två timmar och så kommer det ju nya varor som måste plockas upp på hyllorna också. Sedan ska man möblera om för att följa nya planogrammet någotsånär. Fast det går inte så bra. Ett stort apotek på liten yta är en utmaning...
Mannen var inte hemma när jag kom hem igår kväll, men maten var nästan färdig ändå. Slökokar'n hade gått i åtta timmar med en oxbringa så jag behövde bara göra potatismos för att vi skulle bli mätta. Två lunchlådor blev det dessutom.
Jag har ju nämnt lammköttet från Hulanhålan tidigare och igår var det dags att hämta hem det, vilket föll på mannens lott i år. Idag har jag ägnat mig åt att stycka ner köttet ytterligare för att få mer praktiska och hanterbara styckdetaljer i frysen. Vi sparade några kotletter till middagen idag. Det blir ett avsteg från fiskfredagsregeln alltså, men det blir fisksoppa i morgon så det gör inget alls.
Mannen har ju servat mig med mat hela veckan och diskat för hand, men lagom tills jag blev ledig kom äntligen diskmaskinen hem, vilken tur för mig! Den är så vit, blank och fin och väldigt efterlängtad! Mannen fick dock efterlysa den igår, för den skulle levererats i onsdags enligt försäljaren som ringde i måndags, men så skedde alltså icke.
Någon på firman hade visst glömt bort just denna leverans och tyckte sedan uppenbarligen att de inte hade tid att klämma in oss förrän nästa vecka, men då fick mannen nog och pratade vederbörande till rätta. Den trevlige installatören kom när jag fortfarande låg i sängen och löste sudoku, så jag stannade kvar och lät dem pyssla själva. Jag hade bara varit i vägen, tänker jag...
Någon annan nytta än styckning och matlagning kommer jag nog inte göra idag. Jag har ont i mina tummar och är för trött för att städa. Vi åker nog ut och skaffar lite ät- och drickbart i och för sig, men det får nog räcka. Vi har ju hela helgen på oss att städa, tvätta och packa mannens kappsäck. Jag ska klippa honom också, företrädesvis innan städningen då...
Ha en härlig fredag och var rädd om dig!
Visar inlägg med etikett Elon. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Elon. Visa alla inlägg
fredag 21 oktober 2016
onsdag 16 mars 2016
Rökta morötter.
Idag har det hänt mycket och jag är trött. Vaknade tidigt för att hinna beställa ny tvättmaskin, boka tid för leverans och bortforsling av gamlingen. Den blev 23 år, det lär inte den nya bli. Men den är energisnål och tyst... Mannen och jag läste trots allt tidningen i lugn och ro i sängen innan vi gav oss iväg till vitvaruaffären och en engagerad säljare.
I måndags trodde jag att vi skulle ha hela dagen på oss, men så knackade chefen på dörren under min lunchrast och frågade om jag kunde jobba på min lediga dag. Självklart svarade jag att det var okej. Hon blev glad och jag fick sova lite mindre idag bara. Och under tiden kom jag på att jag jobbar sex dagar denna veckan, men det blir pengar av det, så jag klagar inte så mycket.
När det ärendet var avklarat körde vi hem och jag laddade slökokar'n snabbt och lätt, så att dagens middag inte skulle ta en massa onödig tid från våra respektive arbetstider och fritid. Fick med en fin högrev från Coop i lördags, vilken höggs upp i grova bitar och fick sällskapa med lök, morot, glögg, vatten, kryddpeppar och lite annat.
Och jag hann läsa lite kokbok innan jag åkte till jobbet dessutom. På jobbet fick vi besök av "Bröderna Morot" som jag kallar två gossar som alla apotek och andra butiker bör hålla ögonen på. Trots sin brandgula färg, vilken kommer av ett frenetiskt insmörjande av brun-utan-sol-preparat, så ser de så oskyldiga och rara ut att de lätt kan dupera vem som helst.
Om de inte vore så korkade och påtända, vill säga. När den ene gossen får en helt befogad fråga varför han behöver ögondroppar mot röda ögon svarar "för att man rökt på", då fattar man, även om man redan innan haft sina misstankar. Det var i måndags som "Jimmy" besökte oss första gången. Igår kom han med en kompis, minst lika korkad och pårökt.
På frågan från Jimmy om han fick låna hans mobil för att ringa sin mamma, svarade han "men jag har väl inte hennes nummer i min mobil?". Jag fick en kollega att hjälpa mig punktmarkera dem, för jag misstänker att ögondropparna försvann när jag blev distraherad av andra kunder. Idag kom de in på "mitt" andra apotek och åtminstone en av dem hajade till när han såg mig. Shit, liksom...
Påkallade kollegornas uppmärksamhet och de var punktmarkerade igen. Trots det försöker "Lill-Jimmy" att komma undan med att stoppa på sig två tuber, ja du fattar nog vad, brun-utan-sol-tuber. Jag stod bakom, såg honom hålla dem i handen, men plötsligt hade han en mobil i ena handen och den andra tomt viftande, varpå jag vänligt och bestämt bad honom ta fram tuberna...
På min andra anmodan gjorde han det. "Menar du de här? Dem ska jag betala" Ja det ska du, sa jag. Där blev han av med 200:- och förhoppningsvis lusten att försöka igen. Kollegan stod ju bredvid och en annan uppfattade mycket väl vad som hände också. Och med den orangea färgen lär ju ingen missa dem. Ja, i handflatorna också alltså...
Jag blir betryckt, ledsen och sorgsen när barn beter sig såhär. Jo, de är barn, yngre än mina och borde inte hålla på med detta. Varken röken eller snatterier. De är än så länge hela, rena och relativt välskötta. Jag antar att de duperar sina familjer fortfarande, hur de nu kan komma undan med färgen... Men alla hästar var inte hemma innan de började röka på heller, gissar jag...
Nej, nu ska jag lägga mig och sova. Hämta nya krafter och orka konfrontera Bröderna Morot igen. Och igen, tills de ger upp, vilket jag hoppas blir väldigt snart. Jag blir arg när apoteken råkar ut för snattare, jag tar det personligt och det suger energi. Dessutom har orange färg inte varit en favorit.
Men kan bli, för jag har fått en ljuvlig tunika i den färgen, förutom fyra till i andra färger. Tack till mannen och Anne!
Må väl, sköt om dig och sov gott!
I måndags trodde jag att vi skulle ha hela dagen på oss, men så knackade chefen på dörren under min lunchrast och frågade om jag kunde jobba på min lediga dag. Självklart svarade jag att det var okej. Hon blev glad och jag fick sova lite mindre idag bara. Och under tiden kom jag på att jag jobbar sex dagar denna veckan, men det blir pengar av det, så jag klagar inte så mycket.
När det ärendet var avklarat körde vi hem och jag laddade slökokar'n snabbt och lätt, så att dagens middag inte skulle ta en massa onödig tid från våra respektive arbetstider och fritid. Fick med en fin högrev från Coop i lördags, vilken höggs upp i grova bitar och fick sällskapa med lök, morot, glögg, vatten, kryddpeppar och lite annat.
Och jag hann läsa lite kokbok innan jag åkte till jobbet dessutom. På jobbet fick vi besök av "Bröderna Morot" som jag kallar två gossar som alla apotek och andra butiker bör hålla ögonen på. Trots sin brandgula färg, vilken kommer av ett frenetiskt insmörjande av brun-utan-sol-preparat, så ser de så oskyldiga och rara ut att de lätt kan dupera vem som helst.
Om de inte vore så korkade och påtända, vill säga. När den ene gossen får en helt befogad fråga varför han behöver ögondroppar mot röda ögon svarar "för att man rökt på", då fattar man, även om man redan innan haft sina misstankar. Det var i måndags som "Jimmy" besökte oss första gången. Igår kom han med en kompis, minst lika korkad och pårökt.
På frågan från Jimmy om han fick låna hans mobil för att ringa sin mamma, svarade han "men jag har väl inte hennes nummer i min mobil?". Jag fick en kollega att hjälpa mig punktmarkera dem, för jag misstänker att ögondropparna försvann när jag blev distraherad av andra kunder. Idag kom de in på "mitt" andra apotek och åtminstone en av dem hajade till när han såg mig. Shit, liksom...
Påkallade kollegornas uppmärksamhet och de var punktmarkerade igen. Trots det försöker "Lill-Jimmy" att komma undan med att stoppa på sig två tuber, ja du fattar nog vad, brun-utan-sol-tuber. Jag stod bakom, såg honom hålla dem i handen, men plötsligt hade han en mobil i ena handen och den andra tomt viftande, varpå jag vänligt och bestämt bad honom ta fram tuberna...
På min andra anmodan gjorde han det. "Menar du de här? Dem ska jag betala" Ja det ska du, sa jag. Där blev han av med 200:- och förhoppningsvis lusten att försöka igen. Kollegan stod ju bredvid och en annan uppfattade mycket väl vad som hände också. Och med den orangea färgen lär ju ingen missa dem. Ja, i handflatorna också alltså...
Jag blir betryckt, ledsen och sorgsen när barn beter sig såhär. Jo, de är barn, yngre än mina och borde inte hålla på med detta. Varken röken eller snatterier. De är än så länge hela, rena och relativt välskötta. Jag antar att de duperar sina familjer fortfarande, hur de nu kan komma undan med färgen... Men alla hästar var inte hemma innan de började röka på heller, gissar jag...
Nej, nu ska jag lägga mig och sova. Hämta nya krafter och orka konfrontera Bröderna Morot igen. Och igen, tills de ger upp, vilket jag hoppas blir väldigt snart. Jag blir arg när apoteken råkar ut för snattare, jag tar det personligt och det suger energi. Dessutom har orange färg inte varit en favorit.
Men kan bli, för jag har fått en ljuvlig tunika i den färgen, förutom fyra till i andra färger. Tack till mannen och Anne!
Må väl, sköt om dig och sov gott!
Etiketter:
bloggswe,
brun-utan-sol,
Bröderna Morot,
Crock Pot,
Elon,
glögg,
högrev,
slökokare,
snattare,
tvättmaskin
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
