Ormsyner.

Hänt i veckan:
I måndags hade jag kanske ett anfall av ögonmigrän. Kollade med lillasyster som har konstaterad sådan. Märkligt visuellt fenomen uppstod under en begränsad tid, sedan fick jag huvudvärk.
Tisdag-torsdag, jobb, jobb och åter jobb. Med andra ord ganska mör när jag kom hem igår. Mannen hade lagat en god köttgryta av högrev i slökokar'n, men detta kom inte med på bild. 

Jag fick nästan i förbigående veta att mannen skulle på dejt idag. En kille skulle dyka upp med en nejlika i knapphålet för att lätt kännas igen i vimlet på en säkerligen obskyr pub på 3:e Lång. Sedan skulle de spisa musik på Pustervik, efteråt kan man inte ens gissa vad som händer. Vi får väl se när han kommer hem...

Om jag inte är helt felunderrättad börjar Let's dance idag så, jag ska nog roa mig under tiden mannen ränner runt på stan. Jag ska äta rester och lite ost kanske, samt mysa med Bruce. Igår åt jag fisk till lunch, men mannen lämnade sin orörd till förmån för ärtsoppa och pannkakor tillsammans med en gammal bekant, och det blir inte så bra att frysa om den lunchlådan, så jag offrar mig väl då. 

Det finns kvar av den omåttligt goda remouladsåsen jag gjorde i måndags när jag gjorde fish & chips, vilket jag varit sugen på länge. 

Frityrsmet:
1½ dl vetemjöl
1 msk maizenastärkelse
1 tsk bakpulver
saften av en halv citron
1 dl öl 

Äntligen har jag hittat ett recept på frityrsmet som funkar! Man kan ha sina åsikter om Per Morberg, men han är inte så dum i köket ändå, trots sin lite hafsiga framtoning. Fiskbitarna, i detta fallet torskrygg som vi hade i frysen, vändes först i vetemjöl helt lätt, sedan doppades de i smeten som fått svälla minst 20 minuter. Jag är jättenöjd med resultatet, krispigt ska det vara annars kan det kvitta!

Vi har haft finbesök av vår ringbärare Bob idag, minsann. Alltid lika roligt att träffa den unge mannen. Han hade en lektion med mig om hur man programmerar och visade stora färdigheter i trädklättring. Det blev en hel del jagande och brottning också, innan han visade ett antal roliga spel och lugnade ner sig (och mig) så jag kunde laga lunch till oss. 

Hans moder var på jobbintervju(er) under tiden, men fick självklart också grön ärtsoppa när hon kom tillbaka och berättade hur det gått. Och så har vi ätit semla för första och enda gången i år. Jag minns inte när jag sist åt en semla, det är åratal sedan. Denna semla var sympatiskt liten och passade fint efter soppan. 

När vi vinkat av våra kära vänner fick vi ta itu med tvättmaskinen som vägrade tömma ut vattnet och centrifugera. Inte optimalt när mannen skulle duscha och raka sig inför sin dejt och jag skulle åka och hämta mat och annat trevligt. Så det blev till att tömma maskinen manuellt, vilket är urtråkigt och tidsödande, rensa utloppspumpen och starta om. 

Och så får vi samma felmeddelande igen! Okej, rensa avloppsrör är inte min bästa gren, men mannen hade ju en tid att passa och jag vill ha min tvätt klar, så jag fick skruva loss och rensa i alla fall. Maskinen går igång och sedan tar det stopp, igen! Samtidigt som jag febrilt letar i manualen efter fler eventuella felkällor, så slår den till igen, den presumtiva ögonmigränen. 

Det gjorde det lite besvärligt att läsa och jag kunde konstatera att det inte skulle köras bil idag. Silverormen som ringlade sig i mitt högra synfält i måndags antog nu hela färgprismat i varje segment. Kommer du ihåg de där ledade leksaksormarna i plast, som rörde sig när man höll dem på ett speciellt sätt? Då kanske du förstår hur mitt synfenomen ser ut för mig... 

Nu har jag en lätt huvudvärk (igen) fast jag tog naproxen direkt när den här auran kom tillbaka, jag lär mig snabbt! Jag lovade min syster att kolla upp detta om det kommer tillbaka, om inte annat för att utesluta andra diagnoser. En gång, då min dotter var nyfödd, har jag haft "vanlig" migrän, och jag kan ju lätt säga att jag hellre har ögonmigrän än den klassiska. Hujedamej, så dålig jag var!

Nu börjar det dra ihop sig till kvällsnöjet, så jag lämnar denna blogg för idag och önskar dig en härlig kväll och god helg!

I mannens kalsonger...

Om jag var trött i onsdags är det inget mot vad jag är nu. Fem dryga dagar är gjorda, i morgon blir det jobb 9.30-15.15. "Utan streck", det vill säga utan rast för vare sig mig eller kollegan M. Sådant är tydligen avtalet, vilket "ömsesidigt ingåtts mellan parterna". Fast det är ingen som jobbar där nu som har varit med om den överenskommelsen och ingen, utom möjligen jag, gillar det.

Jag är ju, vilket du har förstått om du följt mig ett tag, eller du som känner mig privat är väl medveten om, ganska glad för att få göra mina timmar på kortast möjliga tid. Rast och sådant är jag inte så intresserad av och är jag på jobbet så ska det vara värt kostnaden att ta sig dit och hem. De som bor på orten är helt förståeligt av en annan åsikt och det respekterar jag.

När jag låst och släckt på skärtorsdag har jag jobbat 10 av 11 dagar. Nästan som på den "gamla goda" Nordbytiden. Sedan har jag långledigt och det är bara två arbetsdagar kvar med mina sköna och goa kollegor. Fy så jobbigt det kommer att kännas. Att säga hejdå till alla, alltså. Tur jag har en hållbarhetslista att koncentrera mig på med Cecilia och vattenfast mascara...

Innan jag åker till jobbet i morgon ska torktumlaren flyttas ner på golvet, så att mannen kan städa där tvättmaskinsvraket stått och samlat damm. Gode vännen L kommer och ordnar med elbiten, för nya maskiner har vanlig kontakt medan den gamla gått på trefas rakt in i väggen. Och skarvsladdar är uteslutet, dels för att de är fula, men mest för att det är säkrare utan.

Badrummet kommer att kännas mycket större utan torktumlare i stapel med tvättmaskinen. Det är tydligt redan nu, med torkskåpet borta. Sociala medier är fantastiskt. Jag la ut skåpet "på annons" dels på Google+ och FB i söndags. En FB-vän, som vi faktiskt aldrig träffat förut IRL, meddelade att han var intresserad och vi kom överens om att träffas på tisdagen. Han hade släpet med sig när han kom...

Perfekt! På måndag kommer den nya maskinen och blir inburen och den gamla bortfraktad. Halleluja! Mina kalsonger har tagit slut, för det tvättas inte så ofta här och jag har inte så många. Alltså hade jag samlat ihop till 2-3 tvättar och då väljer den gamle trotjänaren att kortsluta. Således använder jag mannens boxershorts. Han har ett ansenligt antal sådana, tack och lov.

Såpass många att vi båda skulle kunna klara oss i en vecka eller tre till om det behövdes. Sockar har han rätt många med. Tyvärr inte några stödstrumpor dock. Jag är glad för att jag skaffade två par till alldeles nyligen och inte lider av fotsvett. En ren arbetströja finns kvar, tillika en ren rock, men det är värre med svarta byxor. Äger bara ett par och det har fått bli arbetsbyxor. Har en kjol om det kniper.

Den nya kollektionen arbetskläder kommer inte förrän till hösten. Vi har bara väntat i drygt ett år då och av den gamla är det tydligen inte mycket kvar, så det gäller att hålla i det man har, med andra ord. Men jag ska villigt erkänna att jag nog aldrig har längtat till en måndag så mycket som jag gör nu. Jag kommer att längta hem som aldrig förr också och så skönt det ska bli med egna kallingar igen!

Jo, det blir så att man kallar trosor för kalsonger när familjen består av tre pojkar och mig själv, tills dottern kom och jämnade ut slagsidan en lite grann. Skadan var dock redan skedd, jag bär kalsonger för tid och all evighet. Jag vet faktiskt inte hur det är med dottern, men det skulle inte förvåna mig ett dugg om hon också har kalsonger på sig...

Mannen har fått stå för maten nästan på egen hand hela veckan. Jag laddade bara pottan när vi blivit med ny tvättmaskin. Det var roligt och en ära att denna fb-sida delade mitt blogginlägg och bild från i onsdags! Resten av matlagandet har mannen stått för. Jag är bortskämd, men försöker redan i morgon att skämma bort mannen. Fiskfredag blir fisklördag istället.

Det gäller som sagt att vara flexibel och att anpassa sig till omständigheterna. Idag önskade jag currysmaker och som av en händelse fanns det kycklinglårfilé i frysen. Det är i många stycken en lyckoträff, det är "a match made in heaven". Också...

Jag ska gå en trappa upp och trappa ner. Det lär gå ganska fort. Somnar nog omgående.
Ha en god natt och en skön lördag!

PS. "Utan streck" kommer ifrån en av mannens tidigare kunder som vid något tillfälle sa att han var så trött och på något bruten svenska sa att han hade "jobbat 14 dagar, utan streck, vettu".

Rökta morötter.

Idag har det hänt mycket och jag är trött. Vaknade tidigt för att hinna beställa ny tvättmaskin, boka tid för leverans och bortforsling av gamlingen. Den blev 23 år, det lär inte den nya bli. Men den är energisnål och tyst... Mannen och jag läste trots allt tidningen i lugn och ro i sängen innan vi gav oss iväg till vitvaruaffären och en engagerad säljare.

I måndags trodde jag att vi skulle ha hela dagen på oss, men så knackade chefen på dörren under min lunchrast och frågade om jag kunde jobba på min lediga dag. Självklart svarade jag att det var okej. Hon blev glad och jag fick sova lite mindre idag bara. Och under tiden kom jag på att jag jobbar sex dagar denna veckan, men det blir pengar av det, så jag klagar inte så mycket.

När det ärendet var avklarat körde vi hem och jag laddade slökokar'n snabbt och lätt, så att dagens middag inte skulle ta en massa onödig tid från våra respektive arbetstider och fritid. Fick med en fin högrev från Coop i lördags, vilken höggs upp i grova bitar och fick sällskapa med lök, morot, glögg, vatten, kryddpeppar och lite annat.

Och jag hann läsa lite kokbok innan jag åkte till jobbet dessutom. På jobbet fick vi besök av "Bröderna Morot" som jag kallar två gossar som alla apotek och andra butiker bör hålla ögonen på. Trots sin brandgula färg, vilken kommer av ett frenetiskt insmörjande av brun-utan-sol-preparat, så ser de så oskyldiga och rara ut att de lätt kan dupera vem som helst.

Om de inte vore så korkade och påtända, vill säga. När den ene gossen får en helt befogad fråga varför han behöver ögondroppar mot röda ögon svarar "för att man rökt på", då fattar man, även om man redan innan haft sina misstankar. Det var i måndags som "Jimmy" besökte oss första gången. Igår kom han med en kompis, minst lika korkad och pårökt.

På frågan från Jimmy om han fick låna hans mobil för att ringa sin mamma, svarade han "men jag har väl inte hennes nummer i min mobil?". Jag fick en kollega att hjälpa mig punktmarkera dem, för jag misstänker att ögondropparna försvann när jag blev distraherad av andra kunder. Idag kom de in på "mitt" andra apotek och åtminstone en av dem hajade till när han såg mig. Shit, liksom...

Påkallade kollegornas uppmärksamhet och de var punktmarkerade igen. Trots det försöker "Lill-Jimmy" att komma undan med att stoppa på sig två tuber, ja du fattar nog vad, brun-utan-sol-tuber. Jag stod bakom, såg honom hålla dem i handen, men plötsligt hade han en mobil i ena handen och den andra tomt viftande, varpå jag vänligt och bestämt bad honom ta fram tuberna...

På min andra anmodan gjorde han det. "Menar du de här? Dem ska jag betala" Ja det ska du, sa jag. Där blev han av med 200:- och förhoppningsvis lusten att försöka igen. Kollegan stod ju bredvid och en annan uppfattade mycket väl vad som hände också. Och med den orangea färgen lär ju ingen missa dem. Ja, i handflatorna också alltså...

Jag blir betryckt, ledsen och sorgsen när barn beter sig såhär. Jo, de är barn, yngre än mina och borde inte hålla på med detta. Varken röken eller snatterier. De är än så länge hela, rena och relativt välskötta. Jag antar att de duperar sina familjer fortfarande, hur de nu kan komma undan med färgen... Men alla hästar var inte hemma innan de började röka på heller, gissar jag...

Nej, nu ska jag lägga mig och sova. Hämta nya krafter och orka konfrontera Bröderna Morot igen. Och igen, tills de ger upp, vilket jag hoppas blir väldigt snart. Jag blir arg när apoteken råkar ut för snattare, jag tar det personligt och det suger energi. Dessutom har orange färg inte varit en favorit.
Men kan bli, för jag har fått en ljuvlig tunika i den färgen, förutom fyra till i andra färger. Tack till mannen och Anne!

Må väl, sköt om dig och sov gott!

Soundtrack of my life?

Sköna söndag! Mannen var uppe först, för jag vägrade höra Mayzans tjat om mat, eller vad det nu var. Jag blev alltså serverad kaffe och tidning på sängen och det är alltid en bra början på dagen. Som vanligt började jag nästan genast tänka på mat. Inte att äta genast, hu nej, utan vad jag ska göra till middag. Råvaran var ju redan bestämd, men vad göra med kycklingen?

Efter lite bläddrande i några kokböcker bestämde jag mig för att fylla den med lök, morot, palsternacka, chili, selleri, sechuanpeppar, mirin, sherry, vitt vin och vetekross. Utanpå blev det salt, svart-, och sechuanpeppar och skjuts in i ugnen. Till detta blir det gult ris. Fräser lök i smör och lite olja, tillsätter riset med en skaplig skvätt gurkmeja och hönsbuljong, et voilà!

Min köksfranska är formidabel, som du märker. Allt har jag lärt mig av Råttatouille. Även den filmen föll mig på läppen, men gårdagens "Aladdin" är bäst. Anden är makalöst bra oavsett om det är Robin Williams eller Dan Ekborg som gör rösten. Det hände på den tiden när mina barn var små, att det blev söndagsmys, förutom fredags- och lördagsmys med Disneyfilmer, så jag fick mitt lystmäte.

Just nu är jag synnerligen sugen på att se "Lejonkungen", och undrar om jag kan övertala mannen att det är en jättebra uppladdning inför den nya arbetsveckan? Jag ska ta upp det när jag är klar med detta inlägg. Du kanske vill veta hur det blev med middagen? Tack, alldeles utmärkt!

En liten cf-röra blev tillverkad av purjo- och salladslök, citroncest, selleri, salt och peppar. Fyllningen serverades självklart till och skyn som blev över kommer att hamna i morgondagens pastasås. Det blev riktigt gott alltihop och jag tycker att "vårkänslan" återspeglas ganska väl på tallriken.

Det är inte bara jag som filar på inlägg. Mannen är med i en hemlig grupp, vilket jag tror jag nämnt tidigare, som handlar om musik. Veckans tema går ut på att lägga upp låtar som är typiska för dig, vilka intressen du har och vilket liv du lever. Typ en musikalisk "Mitt livs novell".

Jag får ju läsa inläggen, trots att jag inte är med i gruppen och det är fantastiska historier som avslöjas; många gånger otroligt dråpliga, ibland nakna och uppriktiga och oerhört intressanta berättelser. Jag har funderat lite på vilka låtar som skulle fungera som mina "soundtracks of my life", men måste nog tänka lite till. Kanske denna skulle passa, åtminstone tills för några år sedan?

Tror jag ska lägga lite tid på detta spörsmål och återkomma senare med en liten lista på låtar som beskriver mig och mitt liv. Om jag kan, för jag har inga hobbys, specialkunskaper, nörderier eller intressen som jag spontant kan förknippa med en låt. Kan du? Ju mer jag tänker, desto svårare blir det, särskilt om jag skulle komma med en motivering till mina val.

Jag är rädd för att det skulle bli så deprimerande att ingen orkar ta sig igenom listan. Allra minst jag.
Det kanske finns en eller annan som eventuellt skulle känna sig utpekad, därför ska jag noga tänka igenom låtvalen om de ska bli offentliga...

För övrigt la jag ut vårt torkskåp till försäljning/avhämtning eftersom tvättmaskinen bestämde sig för att utlösa jordfelsbrytaren idag. Det är ju helt logiskt att göra sig av med ett torkskåp när man inte kan tvätta, eller hur? Nja, saken är den att det bara tar upp en massa plats för att härbärgera några toalettrullar och vi vill hellre ha bänkyta.

Så med lite tur blir vi av med skåpet på tisdag, kan ställa tumlaren på dess plats bredvid tvättmaskinen och skaffa en bänkskiva när den nya kommit hem. Dessutom kan vi få upp några hyllor och ett mindre väggskåp istället. Maskinen är 23 år gammal, så den må förlåtas för kortslutningen. Trist med fuktiga lakan som droppar av sig i badrummet, men det kunde varit värre.

Desto mer glädjande att mannen glatt går med på att titta på mitt filmförslag, med orden "allt för dig". Det är kärlek det! Nu ska vi bara hitta filmen i TV-djungeln...

Ha en skön söndagskväll och var rädd om dig!

PS. Det fick bli "Aristocats" istället, men musiken i den är ju bara så bra, så jag överlever.