Ormsyner.

Hänt i veckan:
I måndags hade jag kanske ett anfall av ögonmigrän. Kollade med lillasyster som har konstaterad sådan. Märkligt visuellt fenomen uppstod under en begränsad tid, sedan fick jag huvudvärk.
Tisdag-torsdag, jobb, jobb och åter jobb. Med andra ord ganska mör när jag kom hem igår. Mannen hade lagat en god köttgryta av högrev i slökokar'n, men detta kom inte med på bild. 

Jag fick nästan i förbigående veta att mannen skulle på dejt idag. En kille skulle dyka upp med en nejlika i knapphålet för att lätt kännas igen i vimlet på en säkerligen obskyr pub på 3:e Lång. Sedan skulle de spisa musik på Pustervik, efteråt kan man inte ens gissa vad som händer. Vi får väl se när han kommer hem...

Om jag inte är helt felunderrättad börjar Let's dance idag så, jag ska nog roa mig under tiden mannen ränner runt på stan. Jag ska äta rester och lite ost kanske, samt mysa med Bruce. Igår åt jag fisk till lunch, men mannen lämnade sin orörd till förmån för ärtsoppa och pannkakor tillsammans med en gammal bekant, och det blir inte så bra att frysa om den lunchlådan, så jag offrar mig väl då. 

Det finns kvar av den omåttligt goda remouladsåsen jag gjorde i måndags när jag gjorde fish & chips, vilket jag varit sugen på länge. 

Frityrsmet:
1½ dl vetemjöl
1 msk maizenastärkelse
1 tsk bakpulver
saften av en halv citron
1 dl öl 

Äntligen har jag hittat ett recept på frityrsmet som funkar! Man kan ha sina åsikter om Per Morberg, men han är inte så dum i köket ändå, trots sin lite hafsiga framtoning. Fiskbitarna, i detta fallet torskrygg som vi hade i frysen, vändes först i vetemjöl helt lätt, sedan doppades de i smeten som fått svälla minst 20 minuter. Jag är jättenöjd med resultatet, krispigt ska det vara annars kan det kvitta!

Vi har haft finbesök av vår ringbärare Bob idag, minsann. Alltid lika roligt att träffa den unge mannen. Han hade en lektion med mig om hur man programmerar och visade stora färdigheter i trädklättring. Det blev en hel del jagande och brottning också, innan han visade ett antal roliga spel och lugnade ner sig (och mig) så jag kunde laga lunch till oss. 

Hans moder var på jobbintervju(er) under tiden, men fick självklart också grön ärtsoppa när hon kom tillbaka och berättade hur det gått. Och så har vi ätit semla för första och enda gången i år. Jag minns inte när jag sist åt en semla, det är åratal sedan. Denna semla var sympatiskt liten och passade fint efter soppan. 

När vi vinkat av våra kära vänner fick vi ta itu med tvättmaskinen som vägrade tömma ut vattnet och centrifugera. Inte optimalt när mannen skulle duscha och raka sig inför sin dejt och jag skulle åka och hämta mat och annat trevligt. Så det blev till att tömma maskinen manuellt, vilket är urtråkigt och tidsödande, rensa utloppspumpen och starta om. 

Och så får vi samma felmeddelande igen! Okej, rensa avloppsrör är inte min bästa gren, men mannen hade ju en tid att passa och jag vill ha min tvätt klar, så jag fick skruva loss och rensa i alla fall. Maskinen går igång och sedan tar det stopp, igen! Samtidigt som jag febrilt letar i manualen efter fler eventuella felkällor, så slår den till igen, den presumtiva ögonmigränen. 

Det gjorde det lite besvärligt att läsa och jag kunde konstatera att det inte skulle köras bil idag. Silverormen som ringlade sig i mitt högra synfält i måndags antog nu hela färgprismat i varje segment. Kommer du ihåg de där ledade leksaksormarna i plast, som rörde sig när man höll dem på ett speciellt sätt? Då kanske du förstår hur mitt synfenomen ser ut för mig... 

Nu har jag en lätt huvudvärk (igen) fast jag tog naproxen direkt när den här auran kom tillbaka, jag lär mig snabbt! Jag lovade min syster att kolla upp detta om det kommer tillbaka, om inte annat för att utesluta andra diagnoser. En gång, då min dotter var nyfödd, har jag haft "vanlig" migrän, och jag kan ju lätt säga att jag hellre har ögonmigrän än den klassiska. Hujedamej, så dålig jag var!

Nu börjar det dra ihop sig till kvällsnöjet, så jag lämnar denna blogg för idag och önskar dig en härlig kväll och god helg!

Me and Ozzy.

Nu är det nästan en vecka sedan jag skrev något. Tiden och/eller orken har inte riktigt räckt till. Det har varit jobb fram till och med torsdag. I fredags träffade vi våra vänner Lasse och Gunilla på Bishop's Arms över en bit mat och sedan blev vi underhållna på Pustervik.

Glatt överraskade blev vi av ett ungt band vid namn Orkan. Duktiga instrumentalister och sångare. Alla utom en bandmedlem är tjejer och de spelar en sorts proggpunk. Väldigt tajta och skickliga, så jag lyssnar gärna på dem igen. Huvudnumret var, som jag nämnde sist, Flamin Groovies och de levererade än, fast de har spelat i över 50 år. Imponerande! Tack än en gång Lasse!

Igår åkte vi till Kungsbacka och spanade in den vagabonderande matmarknaden tillsammans med Kluran. Besök den när den kommer till din stad, eller någonstans i närheten av där du bor. Vi åt paella till lunch, men det fanns massor av nationaliteter och maträtter att välja bland. Självklart gick vi därifrån med en påse holländska korvar och ostar, det ska bli trevligt att prova dem alla!

Vår vän ville klämma och känna på fåtöljer på Ikea, det slutade med att vi fick stuva om i bagageutrymmet så vi fick in både fåtölj, pall och ett litet bord, förutom alla korvar och ostar. Det var tur att vi valde att ta pansarkryssar'n för vår utflykt med andra ord. Sedan blev det en snabb tur in på Maxi och skaffa grillbriketter och annat för grillning tillsammans med våra nattgäster.

Jo, vår käre vän Tommy hörde av sig i fredags och frågade om han och Bob fick komma och hälsa på. Det var sannerligen också en glad överraskning! Bob är ju vår ringbärare och adoptivson som vi längtar mycket efter med jämna mellanrum. Åtta år gammal, så du fattar ju vilket energiknippe det är, det ska hända något hela tiden och så kommer det små och stora förnumstigheter förvånande ofta.

Nå, nu är de på väg hem och vi hoppas att vi snart kan ses igen, antingen här eller där. Mannen och jag ska ha en vilodag resten av dagen. Bara grillning och småmys står på agendan. Lite nytta har vi redan gjort. Jag har skrivit in ny kund och artikelnummer i Visma, samt skrivit ut fakturan eftersom kunden hörde av sig och ville hämta grejerna idag.

Vad ska vi då grilla, undrar vän av ordning. Det blir marulk. Cole slaw finns kvar sedan igår, trots Tommys tappra försök att göra slut på den. Jag tror att vi gör det riktigt enkelt för oss och snabbvärmer potatisarna som också blev över. Lite vanlig sallad kanske är trevligt att ha till också, och eventuellt blir det lite ost och korrrv senare ikväll.

Vi tar en somrig drink i väntan på den rätta glöden

Jag jobbar i morgon, slutar dock tidigt och får ta del av det vackra vädret som enligt yr.no tar slut på tisdag, när min ledighet fortsätter. Men jag har ju haft tur dessa lediga dagar, så jag klagar inte. Ögondroppar och nässpray kompletterar min allergitablett och en regnskur då och då gör gott för både växter, folk och fä under pollensäsongen.

Det är till och med så att jag efterlyser lite mer regn än det som utlovas, för vi behöver skura altanen. Möblerna står under sina skydd fortfarande och det är liksom på tiden att få fram dem och hämta ner dynorna från vinden. Taket till paviljongen ska reklameras, för nog sjutton ska det hålla mer än en säsong, tycker jag. Det var revor i sömmarna när vi tog ner det i höstas, det är inte okej.

Nu ska jag läsa "Doktor Ozzy" som min älskade Lotta skickade mig, när hon såg att "Jag är Ozzy" var färdigläst. Med tanke på hur roande den boken var och den inledande texten till denna är, så ser jag fram emot resten:

Och då tog jag inte med "det finstilta"

Ja, du förstår ju själv vilken humor den mannen och även hans fru har. Assistenter och bandmedlemmar har uppenbarligen varit utsatta för ett otal practical jokes under alla år och har själva betalt med samma mynt. Att Sharon överhuvudtaget övervägde att gifta sig med denna stolle är ett mysterium och att de fortfarande är gifta efter alla "incidenter" är en gåta...

Första boken är hysteriskt rolig och samtidigt beklämmande. Uppriktigheten upplever jag som helt äkta och det finns väl egentligen inget att hymla med antar jag, eftersom det till och med gjordes en TV-serie om dem. Jag såg den aldrig, för jag har aldrig varit ett Ozzy- eller Black Sabbath-fan och inte heller bryr jag mig om hur kändisar bor och lever sina liv, egentligen.

Min respekt för herr och fru Osbourne har ökat under tiden jag läste "Jag är Ozzy", samtidigt som jag förfärats över den relativa misär de båda levt i. Inte ekonomiskt, det visade sig att Sharon är ett ekonomiskt geni, men den som ett missbruk medför i form av rädsla, misstänksamhet, oro, nojor och oberäknelighet. För att inte tala om barnens situation...

Jag tycker i alla fall att boken var mycket läsvärd och rekommenderar den varmt och återkommer med ett omdöme av "Doktor Ozzy".

Ha en skön söndagskväll, med eller utan grill, solsveda och snuva!