Skvallerbytta.

Nu har jag visst tappat stinget igen, det är länge sedan jag skrev något. Jag kan dock tala om att filmen vi såg förra onsdagen, Bohemian Rhapsody, var mycket bra och jag ser den gärna igen. Mannens spelningar gick mycket bra och Sven B Good and The Blues Stompers hamnade till och med på bild i Skövdes lokaltidning, vad den nu heter...

Vi var inte hemma förrän klockan tre natten till söndag, så det blev en lång dag med 47 mil som avverkades i ett evigt regnande. Vi sov inte så länge som jag hade trott och det var ju i och för sig bra, eftersom vi bjudit in mor, far och en av mina favoritsystrar (den andra hade förhinder) på middag. Det är ju bara Fars Dag en gång om året och jag tog chansen att uppvakta lite personligare än vanligt.

Det har definitivt sina fördelar att bo på samma ort igen! Alla är mycket närmare, utom äldste sonen då, och det är inget att göra något åt. Alla väntar spänt på bebisen som är beräknad att anlända i slutet på denna månad. Då får vi åka till Dalarna och hälsa på, när de är hemma igen och har kommit in i sina nya vanor och rutiner något sånär, i alla fall. Det vet man ju att det kan ta lite tid...

Jag har jobbat så mycket på sistone att dagarna mestadels flyter ihop och jag vet knappt vad jag har gjort eller var jag har gjort det, utan min almanacka. I måndags gästspelade jag uppenbarligen i Lysekil på Apoteket. Det såg helt annorlunda ut mot när jag var där och arbetstränade för närmare 20 år sedan. Det var där jag läste in egenvårdskompetensen för att jag hade en massa tid över.

Någon, jag tror det var Annika, "skvallrade" för regionchefen som sökte upp mig och helt sonika skickade iväg mig på en tenta två veckor senare. Det gick över förväntan bra, jag tror jag fick 92% rätta svar och resten är, som man brukar säga, historia, ty året efter ringde min dåvarande granne och frågade om jag ville jobba hos henne på sommaren. Om jag ville!

Tillskott i studentkassan är inte att förakta och det var fantastiskt roligt, trots att vi hade så otroligt mycket att göra att vi inte hann gå på toaletten förrän vi låste dörren och tog en timmes lunch. Det var helt nödvändigt att få koppla av en stund och äta i lugn och ro. Numera är det få som har mer än 30 minuter rast och man hinner knappt smälta maten innan det är dags att byta av med en kollega.

Nå, det blev en liten utvikning där, när jag egentligen tänkte berätta att vi stånkade Dunderglögg på kvällen efter min Lysekilsutflykt. Det är första gången för oss, men det doftar lovande och det bubblar fint i hinken som vi placerade i tvättstugan. Mannen lagade middag på lövbiff som jag fann med 30% rabatt på grund av kort datum. Egentligen borde det vara 50%, men jag bråkar inte om det.

På tisdagen hämtade jag torsk hos Fiske-Lina, när jag avslutat min hemtjänstdag. Kokt torsk med äggsås är ju så gott, även om torsken inte är sitt allra bästa jag ännu.

Hoppsan, bilden hamnade upp och ner, men det påverkade inte smaken, så det gör inget!

Äggsåsen häller man inte på förrän man rensat fisken ordentligt, sedan kan man med fördel mosa potatisen och blanda ihop allt på en gång. Vi hann med att göra ugnsstekt falukorv och potatismos på onsdagen, ärtsoppa (med punch till) på torsdagen innan det var dags för fisk igen. Och inte vilken fisk som helst, utan marulk.

Jag inspirerade en bekant att frångå sin ursprungliga plan att köpa hälleflundra istället när vi var hos Lina på Bovalls Havsdelikatesser. Undrar hur han tillagade sin marulk? Jag valde i alla fall att linda in våra stadiga bitar i bacon och servera på en bädd av risotto. Det blev väldigt gott!

Igår åt vi lammkotletter och idag, medan vi har pysslat både inom- och utomhus, puttrar Multi Cookern ihop en gryta av högrev (även den fyndades med 30% rabatt härförleden). Till den tror jag det får bli ris och alldeles bestämt broccoli.

Perfekt kött med insprängt fett, det kommer att bli mört och gott!

Hoppas du har det precis så bra du förtjänar och att kommande vecka blir en härlig en! Själv har jag ingen som helst aning om vad jag ska göra med den, men det löser sig helt säkert. Det brukar det göra, det har jag lärt mig!

Hänt i veckan.

Ibland har jag lite otur när jag tänker. Jo, det är sant! Som när jag tackar ja till timmar bara för att det finns tomma dagar i almanackan och utan att titta på vad jag redan har gjort på föregående uppslag. Jag var faktiskt tvungen att ringa och avboka en dag nästa vecka, annars hade det blivit tolv arbetsdagar av tretton. Nog för att jag kan arbeta hårt, men jag är ingen superkvinna.

Jag tror jag kommer att få tillräckligt många timmar i november ändå. I december vet jag att jag får det, eftersom jag fick förslag på dagar för en sjukskriven och plockade alla! Det gäller en, för mig, ny arbetsplats på Apoteket i Uddevallas sjukhus och det ska bli jätteroligt att prova något nytt. Sjukhusapotek är lite annorlunda än andra, jag har ju jobbat på Östras tidigare, så det är inget nytt.

Det är så himla skönt att veta i god tid när, var och hur jag jobbar! Man har ju ett liv också. Och en julafton för hela tjocka släkten att planera. Nu är det ju som du kanske vet så att alla, eller de flesta bidrar med något, för att värden inte ska stå för allt när vi har firar jul i vår familj. Det kan bli lite övermäktigt för vem som helst.

Jag ska göra julköttbullarna i god tid. Enda skillnaden från andra köttbullar är att de till jul är mindre, storleksmässigt. Samma recept som vanligt, med kaffe alltså. Och så ska man dricka Southern Comfort medan man trillar de små rackarna, det blir roligare då. Det är en 30-årig tradition vilken jag inte ser någon som helst anledning att ändra på.

Det är inte helt lätt att inse att det är mindre än två månader kvar till julafton när vädret fortfarande är milt, physalisen i uterummet blommar och bildar frukter fortfarande och skörden av tomater och chili per gårdagens dato ser ut såhär:

Många tomater är väldigt gröna, men mognar på soffbänken i köket. Plantorna ser så risiga ut att det är ett under att vissa frukter ändå har mognat och fortfarande är mycket goda. Chilin har så mycket bladlöss att det är lite äckligt att skörda de buskarna, men det är bara att skölja av och torka så klarar vi oss tills nästa år, eller nästa igen om man räknar med det vi har kvar sedan förra året.

Idag fyller min kära svärmor år, men vi väntar tills i morgon med att fira henne. Mannen är nämligen borta och spelar med No Fear Tattoo Rhyttm & Blues Revue i Göteborgstrakten ikväll. Och jag har jobbat på sjukhemmet. Det ska jag förvisso göra i morgon också, men bara till två. Jag ska göra efterrätten idag, såsen till huvudrätten är uppfiskad ur frysen och förrätten är superlätt.

Jag ska inte avslöja menyn här och nu, den kommer vid ett senare tillfälle. Däremot kan jag visa något av vad vi ätit sedan förra inlägget.

Jag hackade ner ett gäng champinjoner och stekte dem i en blandning av raps-, oliv- och citronolja. I en kastrull fick de sedermera sällskap av squash, purjo och tomater av olika slag (av egen skörd), samt basilika. Lite pressad citron, sherry och vitt vin, samt en gnutta socker.

Marulk lindad med serranoskinka och en svamp- och grönsaksröra åt vi förra fredagen till exempel. Den tallriken hade jag till och med vågat bjuda Mannerström och gänget på.

Älggrytan fick puttra i Multin medan mannen och jag besökte en företagarmässa i Kungshamn. Till min besvikelse var det tämligen avslaget bland representanterna för de olika firmorna. Kanske berodde det på att de var hemskt trötta, för vi kom en timme innan stängning. Inte för att jag egentligen tycker det är en ursäkt för bristande intresse inför besökarna, men jag ska vara snäll...

Stekt fläsk med löksås är heller aldrig fel! Det åt vi i tisdags, för det är sådant man äter på tisdagar, påstår min man. Och han har ju ätit på lunchrestauranger i rätt många år, innan han började jobba hemifrån igen. Har du tänkt på hur svårt det är att hitta svenskt fläsk i affärerna? Det har jag.

Mannen hämtade hem två rejäla rödspättor på onsdagen och jag gjorde en gucka när jag kom hem efter jobbet. Tja, det var ett urval av vad som hänt i veckan, men det blev ingen pytt i panna för det!

Nästa veckas matsedel är nästan komplett tror jag, men den återkommer jag till och du är välkommen tillbaka om du vill ha inspiration och tips!

Auf Wienerschnizel, då!

Kverulant?

En tuff vecka har det varit. Jag slutade tack och lov redan halv fem igår, det var första gången på fem veckor som jag slapp jobba till åtta. Är nu ledig i två dagar, jobbar 8-20 på måndag, sedan är det tre lediga dagar till. Trodde jag! Det visade sig, efter en titt i min almanacka och en koll med kollegan, att jag jobbar torsdag-söndag nästa vecka. Då bröt jag nästan ihop...

Men eftersom jag är den jag är så biter jag ihop och tänker på att det "bara" är fyra veckor tills jag tar semester i tre veckor. Ska bli intressant att se vilken spillra mannen får baxa runt på då. Detta mitt lilla psykbryt igår gjorde att vi ändrade våra planer att åka norrut idag. Gräset måste klippas, inte av mig dock, då får jag puffa kvadrupla doser mediciner och det får jag slippa tycker mannen.

Det ska tvättas, bytas däck och sådant som att släpa runt på snabeldraken och som är så tråkigt, men nödvändigt. Mannen rastade den ena på nedervåningen i torsdags, när jag var ute med tjejerna på jobbet och smorde kråset på Pinchos i Kungsbacka. Övervåningen är ännu dammigare än för en vecka sedan och det börjar bli svårt att undvika dammråttorna...

Mannen hämtade lite bubbel igår för att fira att fira min tidiga hemkomst. Jag hade ännu inte insett hur grymt mitt schema är, så jag tog glatt itu med att fixa till salladen medan jag "tjuvstartade" på flaskan och mannen grillad kycklingklubbor. Ja, kyckling igen. Gott!

Idag åkte vi till Mölndal och hämtade marulk, vilken ska träs upp på spett och grillas. Vi unnade oss ett par kräftor också. Men vart tog solen vägen? Det är inte alls särskilt skönt på altanen där vi skulle sitta och sippa på mojitos och läsa i lugn och ro och bara njuta av värmen och varandras sällskap. Det gör vi förvisso lika bra inomhus, men framför allt jag behöver få lite sol och värme.

Instängd på jobbet från 10-20 vet man knappt hur vädret är och det är inte särskilt upplyftande att få höra av kunderna hur fantastiskt skönt det är där ute. -Jaha, vad gör du här i så fall? tänker jag surt och känner hornen växa fram i pannan. Å andra sidan har det varit ganska okej att under den värsta pollenchocken få hålla sig inomhus, så varför klagar jag, egentligen?

Jo, för människan är inte nöjd om hon inte får klaga lite då och då. Vanemässigt kverulerande står jag dock icke ut med och ägnar mig inte åt själv. Eller gör jag det? När jag gnäller på mitt schema varenda gång jag skriver ett inlägg här i bloggen, till exempel. Det kanske uppfattas som grinigt och tröttsamt av dig som följer mig? Låt mig veta det i så fall är du snäll!

Det händer alltid oförutsedda saker, därför är ju bra att man inte bokar in en massa möten innan man ens kommit iväg. På så sätt blir ingen besviken på en, när man måste avboka av så triviala anledningar som hushållsskötsel eller bristande ork. Sjukdom och olyckor äger alltid laga förfall, men allt annat är väl bara en brist på planering?

Ja, kanske det, men man planerar väl inte att bli utmattad, gråtfärdig och allmänt vilsen i pannkakan? Vi är inte i toppform, varken mannen eller jag, så vi beslutade oss för att tänka smart och göra lite nytta varvat med mycket vila och vara nöjda med det. Det underlättar att planera, men man måste vara flexibel när spelreglerna plötsligt ändras.

Nu ska jag återgå till min bok, mannen har snart läst ikapp mig och det vore ju synd om han måste slå av på takten..? Å andra sidan finns det ju andra böcker att läsa tills jag släpper ifrån mig boken. Senaste nyförvärvet är en bok om Sturarna. Den kan han gott läsa istället för att flåsa mig i nacken...

Ha en skön lördag och ta hand om dig på bästa sätt, det vill säga ditt sätt!

Nappar det?

Åh, vad det är skönt att vara ledig! Vi åkte till Bovall igår, dock utan katterna, men tog med kattlådan. Det är en början i alla fall på den vilda kattresan. Kanske går det över förväntan, kanske blir det kattastrof. Vi hann med att fika med sonen och hälsa på en av mina favoritsystrar innan det blev dags att fylla magen med, hör och häpna, grillade tunna revben med diverse tillbehör.

Idag styrde jag pansarkryssar'n mot Hunnebo och dotterns hus med en påse solskyddsmedel. Det är en stor utgift för alla småbarnsföräldrar så det var fint att kunna bistå med sommarens förbrukning och kanske även nästa års. Hur vädret blir både denna och nästa sommar står skrivet i stjärnorna, men jag vill tro att det blir bra. Hann med att fika med min Lotta också, det kändes gott i själen.

På vägen hem till Hagen körde vi, vår vana trogen, till City Gross för att proviantera. Men allt vi hade med oss därifrån var en chilikryddad halloumi, mineralvatten och kattmat. Charkhyllorna var en ovanlig besvikelse, men vi fick löfte om att det vi efterfrågade gick att beställa till nästa gång. Fiskavdelningen var inte heller särskilt rolig. Guldspariden var pytteliten och nej, inget för oss.

Därför styrde mannen kryssar'n mot Fiskhallen i Mölndals Centrum, där vi nappade på marulk och några kräftor. En flaska bubbel fick följa med hem också, det är ändå lillelördag och jag är ledig.

Mannen får stå upp och jobba som vanligt, medan jag ligger kvar i sängen och latar mig, läser bok och löser korsord tills jag behöver röra på mig. Jag måste ta hand om tvätten till exempel. Borde kanske baka lite bröd, men å andra sidan äter vi mindre och mindre av det numera. Rasta snabeldraken kanske, men bara lite i så fall.

Jag kan tänka mig att ligga på soffan, inom- eller utomhus tills det blir dags att laga middag, även det antingen inom- eller utomhus, beroende på väder och vind. Tanken var att grilla lamm, men vi får se hur det blir med den saken. Borde ta en promenad i skogen, som omväxling till ståendet och gåendet på hårt apoteksgolv. Om jag orkar...

Nu ska jag i alla fall lägga ner den här verksamheten och bara vila. Har antagligen fått en överdos frisk (läs pollen-) luft idag, så däsad är däbbt och jag hör att kudden ropar på mig.
Ha en härlig kväll och god natt, när det blir dags för dig!

Me and Ozzy.

Nu är det nästan en vecka sedan jag skrev något. Tiden och/eller orken har inte riktigt räckt till. Det har varit jobb fram till och med torsdag. I fredags träffade vi våra vänner Lasse och Gunilla på Bishop's Arms över en bit mat och sedan blev vi underhållna på Pustervik.

Glatt överraskade blev vi av ett ungt band vid namn Orkan. Duktiga instrumentalister och sångare. Alla utom en bandmedlem är tjejer och de spelar en sorts proggpunk. Väldigt tajta och skickliga, så jag lyssnar gärna på dem igen. Huvudnumret var, som jag nämnde sist, Flamin Groovies och de levererade än, fast de har spelat i över 50 år. Imponerande! Tack än en gång Lasse!

Igår åkte vi till Kungsbacka och spanade in den vagabonderande matmarknaden tillsammans med Kluran. Besök den när den kommer till din stad, eller någonstans i närheten av där du bor. Vi åt paella till lunch, men det fanns massor av nationaliteter och maträtter att välja bland. Självklart gick vi därifrån med en påse holländska korvar och ostar, det ska bli trevligt att prova dem alla!

Vår vän ville klämma och känna på fåtöljer på Ikea, det slutade med att vi fick stuva om i bagageutrymmet så vi fick in både fåtölj, pall och ett litet bord, förutom alla korvar och ostar. Det var tur att vi valde att ta pansarkryssar'n för vår utflykt med andra ord. Sedan blev det en snabb tur in på Maxi och skaffa grillbriketter och annat för grillning tillsammans med våra nattgäster.

Jo, vår käre vän Tommy hörde av sig i fredags och frågade om han och Bob fick komma och hälsa på. Det var sannerligen också en glad överraskning! Bob är ju vår ringbärare och adoptivson som vi längtar mycket efter med jämna mellanrum. Åtta år gammal, så du fattar ju vilket energiknippe det är, det ska hända något hela tiden och så kommer det små och stora förnumstigheter förvånande ofta.

Nå, nu är de på väg hem och vi hoppas att vi snart kan ses igen, antingen här eller där. Mannen och jag ska ha en vilodag resten av dagen. Bara grillning och småmys står på agendan. Lite nytta har vi redan gjort. Jag har skrivit in ny kund och artikelnummer i Visma, samt skrivit ut fakturan eftersom kunden hörde av sig och ville hämta grejerna idag.

Vad ska vi då grilla, undrar vän av ordning. Det blir marulk. Cole slaw finns kvar sedan igår, trots Tommys tappra försök att göra slut på den. Jag tror att vi gör det riktigt enkelt för oss och snabbvärmer potatisarna som också blev över. Lite vanlig sallad kanske är trevligt att ha till också, och eventuellt blir det lite ost och korrrv senare ikväll.

Vi tar en somrig drink i väntan på den rätta glöden

Jag jobbar i morgon, slutar dock tidigt och får ta del av det vackra vädret som enligt yr.no tar slut på tisdag, när min ledighet fortsätter. Men jag har ju haft tur dessa lediga dagar, så jag klagar inte. Ögondroppar och nässpray kompletterar min allergitablett och en regnskur då och då gör gott för både växter, folk och fä under pollensäsongen.

Det är till och med så att jag efterlyser lite mer regn än det som utlovas, för vi behöver skura altanen. Möblerna står under sina skydd fortfarande och det är liksom på tiden att få fram dem och hämta ner dynorna från vinden. Taket till paviljongen ska reklameras, för nog sjutton ska det hålla mer än en säsong, tycker jag. Det var revor i sömmarna när vi tog ner det i höstas, det är inte okej.

Nu ska jag läsa "Doktor Ozzy" som min älskade Lotta skickade mig, när hon såg att "Jag är Ozzy" var färdigläst. Med tanke på hur roande den boken var och den inledande texten till denna är, så ser jag fram emot resten:

Och då tog jag inte med "det finstilta"

Ja, du förstår ju själv vilken humor den mannen och även hans fru har. Assistenter och bandmedlemmar har uppenbarligen varit utsatta för ett otal practical jokes under alla år och har själva betalt med samma mynt. Att Sharon överhuvudtaget övervägde att gifta sig med denna stolle är ett mysterium och att de fortfarande är gifta efter alla "incidenter" är en gåta...

Första boken är hysteriskt rolig och samtidigt beklämmande. Uppriktigheten upplever jag som helt äkta och det finns väl egentligen inget att hymla med antar jag, eftersom det till och med gjordes en TV-serie om dem. Jag såg den aldrig, för jag har aldrig varit ett Ozzy- eller Black Sabbath-fan och inte heller bryr jag mig om hur kändisar bor och lever sina liv, egentligen.

Min respekt för herr och fru Osbourne har ökat under tiden jag läste "Jag är Ozzy", samtidigt som jag förfärats över den relativa misär de båda levt i. Inte ekonomiskt, det visade sig att Sharon är ett ekonomiskt geni, men den som ett missbruk medför i form av rädsla, misstänksamhet, oro, nojor och oberäknelighet. För att inte tala om barnens situation...

Jag tycker i alla fall att boken var mycket läsvärd och rekommenderar den varmt och återkommer med ett omdöme av "Doktor Ozzy".

Ha en skön söndagskväll, med eller utan grill, solsveda och snuva!

Det finns vänner och vänner.

Vad skönt det är att träffa goda vänner och bara vara tillsammans och sig själv. Min (vår) goa, underbara vän har åkt hem igen, men lämnade denna vackra bukett efter sig.

Tack, min vän!

Uppdatering om vad som hänt hennes och vår familj är ju alltid trevligt och dessutom blev jag upplyst om hemskheter som hänt hemmavid, vilket var mindre trevligt. Men även sådana nyheter är bra att känna till.

Det vore förfärligt, även om det beror på okunskap, att be en anhörig hälsa till någon som nyligen har gått bort om man skulle springa på någon antingen här eller därhemma nästa gång vi åker till Bovall. Jag har aldrig deltagit i skvallret som ofelbart uppstår i de små orter där alla känner (till) alla, för jag lägger mig inte i hur andra väljer att leva och ogillar när folk lägger näsan i blöt i onödan.

Lotta är likadan som jag. Till skillnad från vissa gemensamma bekanta, vilka ränner runt i husen och snokar upp snaskiga detaljer om man inte passar sin tunga noga, för att sedan sprida vidare till andra. Vi klarar oss bra ändå, det finns så mycket annat att prata om, än vad folk har för sig hemma eller eller när de går ut på krogen...

Min utomordentligt eminente Fiskhandlare i Floda letade runt hos sina grossister för att hitta en marulk åt mig. På fjärde försöket fick han napp. Han vågade inte lägga upp detta stiliga exemplar i disken, ifall någon annan skulle vilja ha den innan jag sagt mitt.

Först skulle den kokas och kallna, Spadet sparade jag till själva grytkoket. Kolla hur vitt köttet är, det är så vackert att jag blir tårögd. Förberedde detta på fredagen, för att göra det lätt för mig.

Jag försökte återskapa den där fiskgrytan "Monkfish rice" som mannen åt i Portugal för en massa år sedan. Vi hittade några recept på nätet och sen vara det bara att prova sig fram. Med vissa justeringar tror jag den blir ännu bättre nästa gång, även om mannen var nöjd med resultatet denna gång.

Egentligen väldigt enkel att göra med få ingredienser. Men "less is more" som det heter på utrikiska. Det blev mycket gott, om jag får säga det själv, men lite för hett, så lite mindre chili nästa gång och lite mer spad. för riset sög åt sig lite mer än jag hade trott.

Jag gjorde efterrätt också. Väldigt enkel den med, nämligen en Key Lime Pie. enligt Leilas recept.
Ha gjort den en gång tidigare när en annan vän kom över på middag, vilket han uppskattade mycket och vi också. Jodå, Lotta tog en bit efter frukosten idag med.

Idag är det två år sedan jag friade till mannen och han sa ja. Det firar vi med kalvschnitzel, hasselbackspotatis och kantarellsås om en liten stund. Vi tittar på Kon-Tiki, en fascinerande film, men vi får nog pausa den för att få maten klar innan vi svälter ihjäl.

Vilket stolleprov det var att ge sig ut på den färden, liksom. Men Heyerdahl var ju inte först och hade rätt i att havet var det enda kommunikationsmedlet för hövding Tiki att ta sig från Peru till Polynesien. Man måste beundra glöden och modet hos både honom och de andra som var med på flotten för att bevisa att det var möjligt. Se filmen, den är riktigt bra, tycker jag!

Ha en fortsatt fin söndag och var rädd om dig och din omgivning!

MIB på besök. #bloggswe

Så har sonen och svärdottern farit till Smögen för en baguette på vägen och hemåt till Borlänge. Ja, det är tydligen där man bor länge. Fast jag hade ju helst sett att de bosatte sig närmare mig. Då hade ju i och för sig hans svärföräldrar inte blivit så glada, men vi kan väl säga att de bosätter sig i Karlstad eller nåt, så blir det lika långt för oss allihopa?

Underbart är kort som du vet och man får vara glad för det lilla och göra det bästa av allt. Vi fick även besök av Bob, the Man In Black, igår. Jodå, kostym, slips och solglasögon. Till skillnad från sist gång när han sov i Batmandräkten, åkte kläderna av när det blev läggdags. Även solbrillorna. Och precis som förra gången vaknade han klockan sju. Eller däromkring.

Mannen gick upp och fixade den utlovade YoHoMys-frukosten. Efter ett tag var det dags för lunch och det är det bästa betyg jag någonsin fått, när det låter såhär: "Detta var till och med godare än mormors mat och hon är den bästa lagaren i vår släkt, förutom du såklart". Jag är inte på något sätt släkt med honom, men jag blev väldigt stolt!

Vad jag serverade? Minipizzor, på enklast tänkbara sätt, men Bob var så salig att han bad om ett par hundra att ta med hem. Han nöjde sig dock med receptet...

 "Detta kan jag äta till jag dör, men jag ska inte dö än på några ingredienser". 

Sedan var han som gubben i lådan och försvann spårlöst då hans ömma moder kom för att hämta hem honom. Det är lite trist att han flyttar från oss, men vi ska hälsa på såklart och han är välkommen hit, både med och utan föräldrarna, vilka vi också kommer att sakna.

Mannen och jag for runt till alla möjliga fiskaffärer för att hitta råa kräftor, men det gick inte alls att få med sig några sådana hem. Vi fick "nöja" oss med marulk och den fick åka med ända från Kållered. Den ska grillas och avnjutas med kryddsmör och potatisspett.

Min förhoppning är att vi ska hinna/orka att jaga svamp i helgen. Vi åker norrut och provar kända svampmarker där. Chansen är större att vi hittar där än här. Tror jag, åtminstone. Kantareller finns det gott om i hela landet och till och med trattisarna börjar dyka upp. Soppar är det enligt rapporterna många och fina därute i skogarna, så vi beväpnar oss med håv och prövar jaktlyckan.

Ha en underbar fredag och start på helgen!