Hänt i veckan.

Ibland har jag lite otur när jag tänker. Jo, det är sant! Som när jag tackar ja till timmar bara för att det finns tomma dagar i almanackan och utan att titta på vad jag redan har gjort på föregående uppslag. Jag var faktiskt tvungen att ringa och avboka en dag nästa vecka, annars hade det blivit tolv arbetsdagar av tretton. Nog för att jag kan arbeta hårt, men jag är ingen superkvinna.

Jag tror jag kommer att få tillräckligt många timmar i november ändå. I december vet jag att jag får det, eftersom jag fick förslag på dagar för en sjukskriven och plockade alla! Det gäller en, för mig, ny arbetsplats på Apoteket i Uddevallas sjukhus och det ska bli jätteroligt att prova något nytt. Sjukhusapotek är lite annorlunda än andra, jag har ju jobbat på Östras tidigare, så det är inget nytt.

Det är så himla skönt att veta i god tid när, var och hur jag jobbar! Man har ju ett liv också. Och en julafton för hela tjocka släkten att planera. Nu är det ju som du kanske vet så att alla, eller de flesta bidrar med något, för att värden inte ska stå för allt när vi har firar jul i vår familj. Det kan bli lite övermäktigt för vem som helst.

Jag ska göra julköttbullarna i god tid. Enda skillnaden från andra köttbullar är att de till jul är mindre, storleksmässigt. Samma recept som vanligt, med kaffe alltså. Och så ska man dricka Southern Comfort medan man trillar de små rackarna, det blir roligare då. Det är en 30-årig tradition vilken jag inte ser någon som helst anledning att ändra på.

Det är inte helt lätt att inse att det är mindre än två månader kvar till julafton när vädret fortfarande är milt, physalisen i uterummet blommar och bildar frukter fortfarande och skörden av tomater och chili per gårdagens dato ser ut såhär:

Många tomater är väldigt gröna, men mognar på soffbänken i köket. Plantorna ser så risiga ut att det är ett under att vissa frukter ändå har mognat och fortfarande är mycket goda. Chilin har så mycket bladlöss att det är lite äckligt att skörda de buskarna, men det är bara att skölja av och torka så klarar vi oss tills nästa år, eller nästa igen om man räknar med det vi har kvar sedan förra året.

Idag fyller min kära svärmor år, men vi väntar tills i morgon med att fira henne. Mannen är nämligen borta och spelar med No Fear Tattoo Rhyttm & Blues Revue i Göteborgstrakten ikväll. Och jag har jobbat på sjukhemmet. Det ska jag förvisso göra i morgon också, men bara till två. Jag ska göra efterrätten idag, såsen till huvudrätten är uppfiskad ur frysen och förrätten är superlätt.

Jag ska inte avslöja menyn här och nu, den kommer vid ett senare tillfälle. Däremot kan jag visa något av vad vi ätit sedan förra inlägget.

Jag hackade ner ett gäng champinjoner och stekte dem i en blandning av raps-, oliv- och citronolja. I en kastrull fick de sedermera sällskap av squash, purjo och tomater av olika slag (av egen skörd), samt basilika. Lite pressad citron, sherry och vitt vin, samt en gnutta socker.

Marulk lindad med serranoskinka och en svamp- och grönsaksröra åt vi förra fredagen till exempel. Den tallriken hade jag till och med vågat bjuda Mannerström och gänget på.

Älggrytan fick puttra i Multin medan mannen och jag besökte en företagarmässa i Kungshamn. Till min besvikelse var det tämligen avslaget bland representanterna för de olika firmorna. Kanske berodde det på att de var hemskt trötta, för vi kom en timme innan stängning. Inte för att jag egentligen tycker det är en ursäkt för bristande intresse inför besökarna, men jag ska vara snäll...

Stekt fläsk med löksås är heller aldrig fel! Det åt vi i tisdags, för det är sådant man äter på tisdagar, påstår min man. Och han har ju ätit på lunchrestauranger i rätt många år, innan han började jobba hemifrån igen. Har du tänkt på hur svårt det är att hitta svenskt fläsk i affärerna? Det har jag.

Mannen hämtade hem två rejäla rödspättor på onsdagen och jag gjorde en gucka när jag kom hem efter jobbet. Tja, det var ett urval av vad som hänt i veckan, men det blev ingen pytt i panna för det!

Nästa veckas matsedel är nästan komplett tror jag, men den återkommer jag till och du är välkommen tillbaka om du vill ha inspiration och tips!

Auf Wienerschnizel, då!

JaJa Män!

Söndag idag och vädret är sådär. Vi hade mer tur igår kväll däremot, när vi var ute på lokal, närmare bestämt Porter Pelles och lyssnade på YaYa Men. Den gode Ingo, som spelar trummor och sjunger i denna eminenta trio, är ytterst ansvarig till att mannen och jag fann varandra. Den där hemliga gruppen på FB, vilken jag berättat om, är hans verk och jag är tacksam för det.

Vårt sällskap vid bästa bordet under spelningen hade vi inte heller träffat om det inte vore för groupen, som vi kallar den till vardags. Lasse och Gunilla är goda vänner och vi ses relativt ofta. Nina är ytterligare en vän som vi gärna umgås med. I morgon ska vi gå på bio med två gentlemän som vi lärt känna på kalas hos L & G.

Av någon anledning pratades det om Dunkirk och genast föreslog någon att vi skulle gå och se den gemensamt. Läste recensionen av den i GP i veckan som gick tror jag, och den var lysande. Nu ska man ju inte ha för stora förväntningar bara för det, så jag skruvar ner dem lite grann och återkommer med ett eget omdöme vid ett senare tillfälle.

Jag minns inte när jag var på bio sist. Uppenbarligen alldeles för länge sedan, när det är så illa ställt. Så bra att herrar Larsa och Anders drar med oss upp ur soffan och till Bergakungen! En liten detalj som jag måste försöka lösa är när jag kan sluta jobbet, för att hinna. Mannen trodde att jag slutar 17 i morgon, men det står 18 på mitt schema, vilket vi såg när vi kom hem...

Nå, jag ringer mina arbetskamrater som är i tjänst idag och kollar om jag kan förskjuta mina tider utan att det ställer till med något. Det skulle förvåna mig om jag stöter på patrull, men man vet aldrig helt säkert hur schemat ser ut för hela gänget. Har de haft mycket att göra i helgen blir det väldigt mycket varor att ta hand om på måndagar, men vi har sommarjobbare som är till stor hjälp också.

Eftersom det är halvtrist väder blir det matlagning inomhus idag. Vi bestämde oss sent igår kväll för att ta upp en lammbringa ur frysen och hitta på något gott med den. Lammet kommer för övrigt från nämnde trummis och hans underbara fru. Ja, du förstår ju vilken nytta och glädje man har av att vara med i hemliga FB-grupper.

Jag är med i några grupper på G+ också. En fråga i en hemodlargrupp angående en chiliplanta gjorde att jag blev erbjuden fröer av en medlem. Så där bara! Jätteroligt och generöst gjort av honom, tycker jag. Tack igen Lars, om du läser detta inlägg också! Det är med andra ord trevligt att vara med i olika grupper för man kan få både vänner för livet och hjälp av osjälviska entusiaster.

Givetvis är jag med i matgrupper också. Minst fyra på FB och en på G+. Ett tag var jag väldigt aktiv i allihop, men det går i vågor det där. En sak jag noterat med alla sorters grupper är att så länge det inte är för många medlemmar är det en trevlig stämning och det blir familjärt och mysigt. Växer sig gruppen för stor blir det snabbt pekfingrar, hätska uttalanden och allmänt trist.

Sådana lämnar jag ganska snart, oavsett hur duktiga admin är på att utesluta bråkmakarna. Hur tråkigt det än kan låta är jag för en begränsad grupp, för då uppför sig folk bättre och man slipper troll samt utvisningar på löpande band. Det är märkligt hur en del verkar tro att det är fritt fram att bete sig ofint, oartigt och hänsynslöst bara för att man befinner sig på "nätet"...  

Då vi åt ute igår har jag bara en bild från gårdagens frunch-macka och fredagens middag att lägga ut.

Avokado, ägg, rökt lax, sallad, tomat, majonnäs

Mannen och jag hjälptes åt att laga en pastagratäng med kassler, svamp, broccoli och ostsås när jag kom hem efter jobbet. Jag hackade upp allt, för det tycker jag är avslappnande och smått meditativt.

En annan dag kommer bild på dagens lammbringa som jag, efter att ha funderat lite, kommer att fylla med citron, örter och kanske svamp och binda ihop till en rullad. Rostade rotfrukter till, tror jag.

Ha en fin söndag och må kommande vecka bli precis så bra som du förtjänar!

Tjejmiddag.

Så snopen jag blev igår! Ingen ledig måndag, det var länge sen sist, minsann. Men en kollega var sjuk och det kommer alltid så mycket varor på måndagar. För tillfället kommer det mycket mer varor än det ska, vilket är otroligt irriterande, eftersom vi har så ynkligt lite plats. Något har hänt centralt, så beställningarna har varit fem gånger försäljningen.

Hur det kan bli så vet bara IT-nissarna på HK, däremot vet ingen hur det kommer sig att alla lokala min/max försvunnit, liksom hållbarhetsdatum på i princip alla artiklar. Vi lägger alltid in lokala min/max istället för de som föreslås centralt utifrån försäljningssiffrorna. Till ytan är vi nämligen ett litet apotek, men försäljningen är i klass med de bäst säljande stora apoteken.

Den ekvationen går inte ihop, vilket är lätt att begripa. Och eftersom det inte finns plats "bakom" för några varor alls egentligen, är lådorna under hyllorna smockfulla och går knappt att varken öppna eller stänga. Det är inte heller bra, ty det finns vissa varor vilka inte är med i planogrammet som då får en lagerplats i lådan och bör vara lätt åtkomliga. Kaos med andra ord.

För dig som undrar hur det gick med schemaläggningen och timmarna under fyraveckorsperioden kan jag meddela att Apoteket nekar att lämna ut schema för längre tid än fyra veckor för Unionens medlemmar, eftersom de inte vill gå med på att hålla "timbanken" på +/- 0 under samma period. Låter inte det som särbehandling/diskriminering på grund av facklig tillhörighet?

Det är mig veterligen inte lagligt. Jag förstår mycket väl att Unionen vill få bukt arbetsgivare som utnyttjar mertidsarbete som en besparingsåtgärd. Istället för att betala ut mertiden i pengar, så har timmarna lagts på hög för att utnyttjas inför storhelger och så vidare, vilket givetvis gjort att schemat kan bli väldigt oregelbundet och timmarna många, trots att veckoarbetstiden är avtalad till 30.

Jag påstår inte att det är så överallt, men det förekommer. Jag är inte heller överens med förbundet att det ska vara +/- 0 timmar, det kan gott vara +/- 8 timmar över en åttaveckorsperiod, som för medlemmarna i Sveriges Farmaceuter. Eftersom det för de flesta är en helt normal arbetsdag, tänker jag. Någon sorts kompromiss får det bli, för jag skulle uppskatta ett schema på minst 8 veckor.

Mitt nya schema har fått ändringar, visserligen inte några större, dock något irriterande och jag kan inte svära på att nästa månads (novembers) kommer att se likadant ut. Jag kan alltså inte räkna ut om jag kommer att börja 10 eller 11.30 en viss dag om 6 veckor. Behöver jag boka tid hos tandläkare, vilket brukar behöva göras i mycket god tid, måste jag alltså ringa chefen först...

Orimligt, onödigt och som sagt mycket irriterande för alla inblandade. Hoppas att parterna kommer fram till något vettigt utan att facket låter sig ledas i koppel och att Apoteket stävjar missbruket av mertidsarbete för att toppa bemanningen vid behov utan att spräcka budgeten. Bäst jag säger det igen, jag påstår inte att det är så på alla apotek, eller mitt, men det förekommer mer eller mindre.

Nu lite roligare saker, det kan sannerligen behövas. I fredags hämtade vi bästa A på Centralen och inledde vår prat- och myshelg med fiskmiddag. Rödtunga med musslor, pressad potatis och lite grönt på tallrikarna, vitt vin i glasen.

Vi pratade tills vi insåg att det nog var dags att sova lite också. Tjejmiddagen skulle gå av stapeln vid fyratiden, så att vi hann umgås ordentligt. Vi började med ostbollar och prosecco, det kom inte med på bild, men receptet på bollarna får du här. De få som inte gick åt under eftermiddagen/kvällen åt mannen upp när han kom hem.

Jag hade till slut bestämt mig för ett orientaliskt tema på själva trerätters middagen och att alla skulle hjälpas åt med tillverkningen av densamma. Sagt och gjort. A skalade och delade nektarinerna till efterrätten och C kokade kryddlagen till den och rev ingefära till allt annat. K gjorde raita, dukade och lite annat. G pressade vitlökar till allt möjligt och hackade chili, samt blandade dressingen till räkcocktailen på bilden här ovan.

Själv pekade jag med hela handen för att få ordning på alla tanterna damerna, samt strimlade grönsaker och höll på att glömma göra chapati, ett mycket enkelt tunt bröd som steks i stekpanna. Varmrätten som var en variant av Chicken Garam Masala serverades således med raita, mango chutney, ris, chapati.

Två kilo kycklingben åt vi upp, sånär som på fem stycken. Det var bra jobbat, tycker jag. Efterrätten var det ingen av damerna som kom ihåg att fotografera, men den gick också hem. Nektarinerna serverades med mascarpone, en mycket gräddig och len ost som används till tiramisu, till exempel.
Till dessa maträtter passade detta rieslingvin mycket bra och rekommenderas varmt till kryddstarka orientaliska rätter.

Det blev en lyckad kväll för alla inblandade tror jag och gav mersmak, så att säga. En skön blandning kvinnor, samtalsämnen från allvar till trams, högt och lågt, precis som sig bör.

Idag ska det bokföras. Om jag kan lösa problemet med dateringarna. Mannen skulle fakturera sin samarbetspartner, men fick besked om att det inte fanns ett bokföringsår med det datumet. Suck, varför inte då? Vi har ju inte stängt föregående bokföringsår än ju. Nå, medan slökokar'n puttrar precis under kokpunkten, får jag hoppas att jag också håller mig under den...

Ha en fortsatt fin tisdag och var rädd om dig! Du har väl letat fram reflexerna, det mörknar snabbt och i mörkret är alla kattor grå.

Respekt.

Måndag igen och jag måste säga att jag är ganska förtjust i måndagar. Särskilt varannan vecka, för då är jag ledig. Även övriga måndagar brukar vara helt okej eftersom jag slutar tidigt, redan klockan tre, oavsett om jag börjar åtta eller tio. Egentligen tycker jag ju att det är slöseri med tid och bränsle att åka till jobbet för endast fem timmar, men det kan jag inte bestämma själv. Gillar läget.

I fredags lagade mannen mat, som sagt och det gjorde han bra, som vanligt. På lördagen var vi på kalas och åt buffé. Det fanns en jättegod olivpaj där och en sådan skulle jag kunna tänka mig att göra själv någon dag. Du som känner mig väl vet ju att jag helst äter paj utan pajskal, men det krävs tydligen något att hälla fyllningen i..

Det var så gott med tapas att mannen bullade upp med liknande igår, kompletterat med kronärtskockor.

Vi hittade dem i affären sist och de är ju så goda med smör och salt till. Mätta och belåtna satt vi kvar i köket och pratade länge. Det finns ibland saker som behöver vädras och dryftas och jag är så tacksam över att det aldrig "går för långt" innan vi tar upp dem till diskussion. Det blir inga otäcka diskussioner, anklagelser eller verbala påhopp oss emellan.

Missförstånd reds ut innan de blir felaktiga slutsatser och stora problem. Jag har faktiskt bara varit riktigt arg på mannen en gång och det var när vi renoverade köket. Han hade allt klart för sig och glömde bort att inte jag (också) hade en ritning i huvudet med hur det skulle se ut när allt kommit på plats. Så när jag frågade fick jag inga greppbara svar och då blev jag arg och frustrerad.

Jag drog mig tillbaka och lugnade ner mig, sedan redde vi ut det och jag lärde mig att med den mannen blir det inga uppslitande bråk, ingen skäller på, svär åt, eller talar nedlåtande till en. Ömsesidig respekt har den effekten i vilket förhållande som helst. Det var en av anledningarna till att jag friade till honom. Förutom att han är smart, rolig och händig...

Visst blir jag understundom gramse på honom, när han inte lagar mer mat än vi behöver för stunden, till exempel. Jag menar att matlådorna inte brukar föröka sig i frysen, precis. Det finns några andra småsaker jag retar mig på, men det behöver jag inte berätta här. Jag vet att han blir smått irriterad på att jag plockar bort torra blad på krukväxterna, men ger blanka den i att vattna dem.

Jag borde se att häcken behöver ansas och huset tvättas, tycker han. Och det kanske jag borde, men jag prioriterar tvätten inne, tänker jag till mitt försvar. Man ska aldrig säga aldrig, dock. När jag till och med har börjat att påta i trädgården, kanske jag plötsligt börjar bry mig om krukväxterna med. Mannen påpekade nyss att en av de nya blommorna på chilin knutit sig.

Det vore ju roligt om det blir fler än en frukt. Frågar oroligt varför vissa bladspetsar är torra och då svarar han bara lite sarkastiskt att det kanske behövs lite vatten. Och kanske lite näring. Jaha, varför vattnar han inte då, tänker jag och det hela slutar med att jag vattnar, inte bara just chilin, utan alla blommorna. Häpp! Men det kommer inte bli någon vana...

Jag borde åka till affären och hämta mat, så att mannen kan laga mycket mat de närmaste tre dagarna. Idag fixar jag maten förstås, men har inte bestämt mig för vad jag vill göra. Jag fick en kartong med "Allt om mat" av en vän igår, så jag ska kanske börja med att leta inspiration i dem. Alternativt lägga mig på lur i trädgården och brotta ner nästa rådjur som kommer, istället för att skrämma bort det.

Ha en skön måndag och var rädd om dig och din omgivning!

Soundtrack of my life?

Sköna söndag! Mannen var uppe först, för jag vägrade höra Mayzans tjat om mat, eller vad det nu var. Jag blev alltså serverad kaffe och tidning på sängen och det är alltid en bra början på dagen. Som vanligt började jag nästan genast tänka på mat. Inte att äta genast, hu nej, utan vad jag ska göra till middag. Råvaran var ju redan bestämd, men vad göra med kycklingen?

Efter lite bläddrande i några kokböcker bestämde jag mig för att fylla den med lök, morot, palsternacka, chili, selleri, sechuanpeppar, mirin, sherry, vitt vin och vetekross. Utanpå blev det salt, svart-, och sechuanpeppar och skjuts in i ugnen. Till detta blir det gult ris. Fräser lök i smör och lite olja, tillsätter riset med en skaplig skvätt gurkmeja och hönsbuljong, et voilà!

Min köksfranska är formidabel, som du märker. Allt har jag lärt mig av Råttatouille. Även den filmen föll mig på läppen, men gårdagens "Aladdin" är bäst. Anden är makalöst bra oavsett om det är Robin Williams eller Dan Ekborg som gör rösten. Det hände på den tiden när mina barn var små, att det blev söndagsmys, förutom fredags- och lördagsmys med Disneyfilmer, så jag fick mitt lystmäte.

Just nu är jag synnerligen sugen på att se "Lejonkungen", och undrar om jag kan övertala mannen att det är en jättebra uppladdning inför den nya arbetsveckan? Jag ska ta upp det när jag är klar med detta inlägg. Du kanske vill veta hur det blev med middagen? Tack, alldeles utmärkt!

En liten cf-röra blev tillverkad av purjo- och salladslök, citroncest, selleri, salt och peppar. Fyllningen serverades självklart till och skyn som blev över kommer att hamna i morgondagens pastasås. Det blev riktigt gott alltihop och jag tycker att "vårkänslan" återspeglas ganska väl på tallriken.

Det är inte bara jag som filar på inlägg. Mannen är med i en hemlig grupp, vilket jag tror jag nämnt tidigare, som handlar om musik. Veckans tema går ut på att lägga upp låtar som är typiska för dig, vilka intressen du har och vilket liv du lever. Typ en musikalisk "Mitt livs novell".

Jag får ju läsa inläggen, trots att jag inte är med i gruppen och det är fantastiska historier som avslöjas; många gånger otroligt dråpliga, ibland nakna och uppriktiga och oerhört intressanta berättelser. Jag har funderat lite på vilka låtar som skulle fungera som mina "soundtracks of my life", men måste nog tänka lite till. Kanske denna skulle passa, åtminstone tills för några år sedan?

Tror jag ska lägga lite tid på detta spörsmål och återkomma senare med en liten lista på låtar som beskriver mig och mitt liv. Om jag kan, för jag har inga hobbys, specialkunskaper, nörderier eller intressen som jag spontant kan förknippa med en låt. Kan du? Ju mer jag tänker, desto svårare blir det, särskilt om jag skulle komma med en motivering till mina val.

Jag är rädd för att det skulle bli så deprimerande att ingen orkar ta sig igenom listan. Allra minst jag.
Det kanske finns en eller annan som eventuellt skulle känna sig utpekad, därför ska jag noga tänka igenom låtvalen om de ska bli offentliga...

För övrigt la jag ut vårt torkskåp till försäljning/avhämtning eftersom tvättmaskinen bestämde sig för att utlösa jordfelsbrytaren idag. Det är ju helt logiskt att göra sig av med ett torkskåp när man inte kan tvätta, eller hur? Nja, saken är den att det bara tar upp en massa plats för att härbärgera några toalettrullar och vi vill hellre ha bänkyta.

Så med lite tur blir vi av med skåpet på tisdag, kan ställa tumlaren på dess plats bredvid tvättmaskinen och skaffa en bänkskiva när den nya kommit hem. Dessutom kan vi få upp några hyllor och ett mindre väggskåp istället. Maskinen är 23 år gammal, så den må förlåtas för kortslutningen. Trist med fuktiga lakan som droppar av sig i badrummet, men det kunde varit värre.

Desto mer glädjande att mannen glatt går med på att titta på mitt filmförslag, med orden "allt för dig". Det är kärlek det! Nu ska vi bara hitta filmen i TV-djungeln...

Ha en skön söndagskväll och var rädd om dig!

PS. Det fick bli "Aristocats" istället, men musiken i den är ju bara så bra, så jag överlever.

Ett steg närmare.

Då är sonen på väg hem till vardagen. Västtrafik hade satt in en extrabuss, så det var bara att kliva på direkt. Skönt att han och alla andra helgfirare slipper trängas på hemvägen, bra där Västtrafik! De fick väl en chock nu, de får ju oftast skäll, så jag ville berätta att de sköter sig också.
Mannen och jag kommer sakna sonen, så även katterna misstänker jag.

Compiz parkerade i sonens knä så mycket han fick lov till dessa dagar och gårdagens medicinska prövningar gick alldeles utmärkt, så vi ska nog komma iväg på vår resa så småningom. Åh, vad jag längtar! Vi har inte varit på semester eller längre resa tillsammans ännu, nämligen. Dels av skäl som handlar om katterna, dels har vi inte haft tillfälle och ekonomi till det.

Därför är jag särdeles tacksam för svärmors julklappar, födelsedagspresenter och bröllopspresenten som öronmärks för ändamålet i så stor utsträckning som det bara är möjligt. All min mertid ska tas ut i pengar, vi blir ruinerade på att jag får "ledigt" och dessutom hamnar jag på efterkälken med mitt jobb. Förhoppningsvis tar mannens affärer fart nu efter alla helgerna också.

Folk börjar fixa med sina jänkebilar på våren, för att ha något att visa upp och glida runt i på alla träffar i sommar. Jag hoppas och tror att det spridit sig att det visst går att få tag på delar, både nytt och gammalt, om än inte via de gängse kanalerna på samma sätt som tidigare i Sverige. När KW Parts dessutom går ut med att de inte prioriterar bilar äldre än femton år, så...

Jag är försiktigt optimistisk i alla fall. Mannens egen GTO lär också ha en uppfräschning på gång. Sedan är det "min" Firebird som ska sättas i farbart skick, men jag ser nog helst att semestern blir av först. Barnbarnen får vänta tills nästa sommar, då kommer mormor och Boffa i varsitt brummande vrålåk och gör en riktig kustrunda med dem!

Idag lagar jag kycklingbröstfiléer i ugnen. Jag minns inte när vi använde oss av den styckdetaljen sist. Varken mannen eller jag föredrar den i vanliga fall, men eftersom vi inte visste när sonen önskade åka hem så kändes det som en bra idé att ha en större laddning snabblagad råvara till rimligt pris hemma i kylen. Nu blir det matlådor istället och det är inte heller dumt.

Jag tänker stoppa ner filéerna i en form tillsammans med chili, lök, purjo, några tomater och sambal oelek. Grädde och cf, förstås. Eventuellt lite vitt vin. Kanske lite grönkål då vi har kvar mycket ute i förrådet fortfarande. Vitlök? Kanske. Det är inte alltid jag är sugen på det. Får se hur det blir när jag funderat klart. Det händer att jag gör en helomvändning, när jag väl är på plats i mitt kök.

Ha en skön söndag och gör det som är bäst för dig, oavsett om det handlar om mat, sällskap eller andra saker, så länge du är rädd om dig och din omgivning!
Tills "förståsigpåarna" har gått i dina mockasiner i många långa mil har de inte en aning om vad du vet, vill, kan, önskar eller varit med om.

Tunggung. #bloggswe

Det blev en härlig kväll på Bluesbåten igår. No Fear Tattoo Rythm & Blues Revue på scenen, minus sångaren och gitarristen Roger Öjersson som blev akut sjuk i fredags. Mannen blev inkallad, liksom två andra gitarrister; Joe Pesce och Mathias Smedberg. På trummor, som vanligt Hasse Kosonen, på bas Anders Iwers, och munspel samt denna kväll även sång, stod John Larsson för.

Vi var många som svängde våra lurviga framför scenen, vilket var svårt att låta bli när det bjuds på tunggung. Man blir helt enkelt tvungen att gunga med. Några stelbenta typer finns det förvisso alltid, men jag tror det är en fasad. Hemma i vardagsrummet kanske även de skakar loss, när de inte "måste" se coola ut.

Jag bryr mig inte om sånt, är typiskt ocool och har kul istället. Det är väl själva tanken med att gå ut och lyssna på musik? Nå, det är klart att man inte shakar loss till all musik. Klassisk musik får inte mig att börja dansa, men kan ibland få mig att önska att jag kunde dansa balett. Techno går också bort, jag blir stressad och börjar hyperventilera...

Idag ska vi äta tunna revben, med cole slaw och kanske något mer. Mannen fixade frunch så vi är fortfarande ganska mätta på ägg och bacon. Jag tänkte prova en Serranochili i dagens kålsallad. Hämtade några sådana häromdagen, förutom Bird Eye Chilin. Den hade hetta, men inte så mycket smak. Ska nog spara frön från båda sorterna och se om det kan bli något av dem.

För övrigt tar jag det lugnt. Vaknade med en kniv i magen. Självklart inte bokstavligt, men det kändes så. Två naproxen senare känns "äggsjukan" kontrollerbar åtminstone.
Jag behöver egentligen baka bröd. men det har jag inte lust med. Det finns nog så vi klarar frukostarna ett par dagar. Alltså är det en väldigt lugn dag och det är gott så.

Ha en fortsatt skön söndag och var rädd om dig och dina kära!

Tumme med mannen. #bloggswe

Sådärja, då är ordningen återställd och jag har en tumme att hålla i om natten igen. Mannen är hemma efter utflykten till Hufvudstaden. Det verkar ha gått riktigt bra och det gläder mig oerhört! När mannen är hemma brukar Mayzan krypa ihop intill min mage. Till min förvåning la hon sig mellan mina fötter när jag löste korsord i sängen och flyttade inte på sig när jag hasade ner för att sova...

Alltså hade jag katten mellan (hmmm) låren när jag somnade, båda nätterna. Ovanlig sovställning för mig, men det bar mig emot att ändra på saken och Mayzan låg kvar nästan hela natten. När mannen kom hem igår var det som vanligt. Hon låg intill mig i maghöjd. Kan det vara någon sorts svartsjuka, eller vad är det fråga om? Nå, det finns ingen anledning, hon har min hela kärlek.

Hämtade hem en fin torskrygg från fiskaren i Floda igår. Middagen beräknades till efter nio på kvällen, därför valde jag bort alla andra tillbehör än sockerärtor. Snodde ihop en currysås till de ganska väl tilltagna fiskbitarna och så här såg resultatet ut:

Gjorde mycket sås, resten ligger i frysen nu. Kan användas till en ny fiskrätt eller kyckling. Jag älskar curry, mest grön, även om röd kan funka bättre ibland. Brukar tillsätta mer gurkmeja, för att det ser så trevligt ut och är nyttigt, lite mer spiskummin för att det är gott, samt cayennepeppar för att få lite mer sting. Igår blev det färsk chili, inskaffad i Floda Frukt och Grönt.

Bird eye chili

Tog en sväng in till slaktar'n för att se utbudet i den butiken också. Där såg jag en högrev som nästan fick mig att ångra matvalet för dagen. Men, det hade blivit jobbigt med kött så sent och efter som jag ska jobba halva tiden i Floda hädanefter, så blir det fler tillfällen. Jag är nästan kär i detta samhälle, det finns en härlig anda och ypperliga butiker och jag har knappt sett något mer än torget.

Slutade tidigt idag. Fick privatlektioner av kollegan NC och var så matt att jag glömde svänga av och se om Lidl i Lerum hade något trevligt i sitt sortiment. Körde således hem och inväntade mannens avslut på sin arbetsdag, för att gemensamt göra ett inhämtande av diverse förnödenheter. Jag var sugen på kyckling och en sådan fick följa med hem.

I morgon blir det lammstek, antingen med hasselbackspotatis och svampsås, eller potatisgratäng med mycket ost i. Jag har hela dagen på mig att fundera, är faktiskt helledig. Tror inte jag ska göra så många knop, kanske åka till ÅV, pilla naveln eller om jag blir rastlös, jaga svamp. Fast om vädret är vackert, vilket det finns chanser till, lägger jag mig på altanen och löser korsord.

Som Gunde säger, inget är omöjligt! Jag är tacksam över att kunna välja mellan flera bra alternativ. För visst är det så att så länge man fritt kan välja hur man ska leva, då har man ett gott liv. Har man valmöjligheter, så har man livskvalitet. Många har inte det, därför är jag tacksam för att jag kan välja hur min dag kommer att gestalta sig i morgon, utan fara för mitt eller andras liv.

Jag har mat på bordet, en man, katter, barn och barnbarn och vänner som jag älskar, och som jag vet uppskattar mig i varierande grad. Gott så! Hittar något varenda dag som jag är tacksam för och gläder mig över. Jag har funderat mycket efter att en vän och bloggarkollega skrev detta inlägg. Hon har även en annan blogg, titta här. Fotografierna är också mycket fina, så kika igenom hennes alster.

God kväll och natt, ta väl hand om dig och dina nära!

Larmet går. #blogg100 #bloggswe

096.
Sådär, då är vi säkrade och larmade. Trevlig installatör, som inte är helt olik den där Zelmerlöv, har installerat all nödvändig utrustning och instruerat oss enligt alla konstens regler.
Inbrottstjuvar göre sig icke besvär, det vore bara dumt av dem. Dels låter det förfärligt, dels kommer katterna få spatt, dels blir de filmade och utryckning kommer att ske.

Det känns fint att installationen kunde utföras just idag när jag var ledig och få ordning på alla appar och uppgifter direkt. Nog för att mannen är en ypperlig pedagog, men fyra öron hör mer än två och alltid är det något man uppfattar på olika sätt. Förhoppningsvis är skyltar och dekaler tillräckligt för att avskräcka hugade bovar och banditer.

Idag ska jag hämta mat så vi klarar helgen och större delen av nästa vecka. Mannen ska ut på ny turné, så jag blir gräsänka igen. Sådär lagom roligt att laga mat till sig själv, men jag hittar väl på nåt gott ändå. Jag menar att det är dumt att laga mindre god mat bara för att man är ensam. I själva verket är det väl just då man ska göra det extra fint för sig, när man saknar måltidssällskap?

Till helgen hoppas jag på fint väder och grillning. Det är inte helt otänkbart att det blir en helgrillad anka på lördag, om det finns någon kvar på Willy's när jag kommer dit. Jag har en lång lista med saker som ska fylla kyl och frys, det vattnas i munnen vid tanken på allt gott vi ska äta. Anar att det är dags att baka bröd snart med. Förutom vanligt bröd, ska jag nog tillverka en focaccia.

Jag hade inte tänkt att köpa denna mjölmix, men om man läser vad det är baserat på är det inte så konstigt att det utgått ur sortimentet...
Min vana trogen, skummar jag igenom ett antal recept innan jag sätter igång med mat eller bak, så jag har det mesta hemma. Saknas något är det oftast något annat hemma som kan ersätta.

Jag är ingen receptslav, det är bara om jag ska göra något komplicerat för första gången som jag håller mig till måttangivelserna. Kanske. Jag säger som Mat-Tina: Smaka, smaka, smaka tills du är nöjd. Mat ska smaka mycket, men inte nödvändigtvis starkt. Vissa maträtter "ska" vara chiliheta, men långt ifrån alla. Fast en gnutta chili kan förhöja smaken rätt bra i de flesta rätter.

Det gäller bara att välja rätt styrka och mängd till en fiskgratäng, sås, soppa eller vad som helst, utom kanske rotmos och fläsklägg eller ärtsoppa. Där känner jag att det är helt onödigt och rentav kan bli helt misslyckat med chili. Så kan man ju inte bära sig åt med mat, eller hur?

Idag blir det fisk. Närmare bestämt torsk, men jag har ännu inte bestämt vad det ska vara för tillbehör. Två stora rumpebitar hade vi kvar i frysen, sen jag hämtade värsta stora torsken den för ett tag sen, när jag shoppade loss ordentligt i Delikatesshörnan i Sisjön, vilket du kan läsa om här ifall du missat det inlägget. Det löser sig under dagen och efter min jaktrunda.

Ha en bra dag och njut av solen som äntligen är tillbaka, men håll i hatten, det blåser friska vindar!