Rätt eller fel?

Jo, men visst! Det är måndag, jag är ledig och jag tvättar. För övrigt är jag ganska seg, det blev sent igår. Jag håller nämligen på att förkovra mig i ämnet Beatles. Med få undantag har jag aldrig varit särskilt förtjust i deras låtar, men fick en utmaning av en god vän att börja lyssna på dem på riktigt. Jag började med den skiva som anses minst bra av både vännen och mannen.

Jag lyssnar i bilen, vilket varken den ene eller andre tidigare nämnda älskade människor tycker är särskilt klokt. Man ska tydligen lyssna koncentrerat för att höra nyanser, stämmor och andra finesser. Själv tycker jag att jag lyssnar fördomsfritt och mer tillåtande i bilen, eftersom jag har största koncentrationen på det som händer i trafiken.

Om jag inte vet vad låten handlar om lyssnar jag på melodin och är den tilltalande kommer jag till slut att höra texten och eventuellt ta till mig den. (Stäm)sången och kompositionen är de viktigaste faktorerna anser jag. Jag har ofta bestämt mig lite för snabbt att jag ogillar vissa låtar, det ska jag villigt erkänna, men i bilen är jag inte lika benägen att byta låt, av någon anledning. 

Därför kan en en låt som från början inte tilltalade mig särskilt mycket bli lyssningsbar och till och med favorit, när den får tid att mogna i mig. Hemma blir jag otålig och undrar varför jag ska slösa bort min tid med något jag inte uppskattar på bekostnad av det jag verkligen gillar. Dessutom lyssnar jag inte ofta på musik hemma, för jag behöver tystnaden efter allt skval, brus och röster på jobbet.

Vi har med andra ord inte samma åsikter om hur man bäst lär sig njuta av "ny" musik. Jag började med Sgt Pepper's Lonely Hearts Club Band och fick nästan krupp av flera låtar. Några av dem har jag dock lärt mig att uppskatta, tack vare min hjärntvättsmetod. Vissa är så hopplösa att jag blir arg när jag lyssnar på dem och då bör jag nog undvika dem, speciellt i bilen...

Det är väldigt intressant att lyssna in sig på en grupp som slutade spela ihop redan -70 och verkligen höra vilken influens de haft på andra grupper och artister både då och senare. Tom Petty, till exempel. Många av ELO's tidiga låtar har ju typiska "Beatles-konstigheter" i sig och nej, jag gillade inte dem heller förrän mycket senare.

White Album är en mycket bättre skiva. Den innehåller bara 3-4 låtar som gör mig irriterad, vilket är en klar förbättring eftersom det är ett album med 17 låtar till skillnad från Sgt Pepper som bara innehåller 13, varav titelspåret kommer som en repris och då är den en av de låtar som skaver lite för mycket i mina öron. För tillfället har jag Rubber Soul, Revolver och Abbey Road som favoriter, men det kan komma att ändras under resans (!) gång, det finns ju mycket kvar att lyssna på...

Jag har ju jobbat hela helgen och därför har mannen stått för matlagningen.

Jag fick förvisso undervisa honom i paneringskonsten, ty den bör göras i god tid så att panaden torkar in ordentligt innan man steker spättan (i detta fallet) i rikligt med smör på relativt hög värme. Mannen som efter en traumatisk händelse i bamba, inte varit särskilt glad i remouladsås rörde ihop en mycket smaklig sådan, det var en glad överraskning för mig som älskar remouladsås.

På lördagen fick jag kryddig kyckling med en annan gucka till. Mycket gott det med!

Igår blev det köttgryta, vilken tillagades av R2D2 efter förarbete av mannen. Perfekt mat och metod, när man måste åka till ÅV med hela bilen full av skräp eller gör annat.

Idag blir det torsk som jag fiskade upp ur frysen ihop med ett fång räkor. Hur det slutar vet ingen, men det är två av mina favoritråvaror och det är roligt att laga till och då vill det gärna bli bra.

Ha en fin måndag och vecka!

Raggare.

Vi skulle ha en TV-kväll igår, märk väl, helt Melodifestivalbefriad för sådant har vi slutat med för länge sedan. Planen var att se sista avsnittet av Homeland på Netflix och sedan gå över till innevarande säsong på SVT Play. Men näe, där var de första redan bortplockade!? Det hade blivit väldigt tokigt att missa tre avsnitt, så det blev en film istället.

Mel Gibson är ju väldigt speciell, så ock igår i Conspiracy Theory. Jag hade väldigt stort nöje av den filmen och rekommenderar den om man vill ha lite lättsam underhållning någon gång. Idag verkar det bli soffhäng igen, vilket känns alldeles utmärkt. Jag har brottats med årsredovisningen som ska skickas till Bolagsverket, vilka enligt obekräftade källor, struntar i siffrorna, bara de kommer i tid.

Så jag undrar ju varför man är tvungen att göra det. Har någon ett svar på detta spörsmål är jag tacksam om jag får veta det. Är det något som får mig att bli obstinat, tjurig och gramse är det meningslösa sysslor och att göra saker som inte förbättrar, utvecklar eller underlättar ens vardag, oavsett om det är privat eller på jobbet.

Mannen upplever en stor frustration i sin jobbsituation. Bakbunden av ett partnerskap som inte på något sätt gynnar honom, snarare tvärtom. Ekonomiskt är det en katastrof, men hade kanske kunnat bli bättre om all den tid han lägger på att leta reda på saker till kunderna verkligen hade slutat med en order. Visst, ibland är det kanske kundens egen kund som drar sig ur affären, men knappast alltid.

Om partnern inte hade skalat bort värdet på beställningar till kund via sitt eget konto från mannens kommission, hade det också känts bättre. Marginalerna är ytterst små, vilka kanske eller kanske inte kan omförhandlas, men framför allt det är volymerna som behöver öka. Han behöver alltså få sina kunder att köpa fler saker, inte nödvändigtvis dyrare, men också oftare.

Kunderna i sin tur måste lära sig att det finns möjligheter nu, som inte funnits ens hos de etablerade i branschen tidigare och som dessutom drar in på det de haft på lager eller för beställning. Detta borde ju sätta mannen i en guldsits, men medelålders män har svårare än väntat för lära sig något nytt och annorlunda, hur bra det än är och hur stor nytta och förtjänst det än skulle ge dem själva...

Därför har vi en plan för att få kundernas kunder att efterfråga delar de förmodligen inte tror att de kan få tag på till sina gamla veteranbilar längre. Vi ska göra en filmpresentation av mannens verksamhet och där ska alla återförsäljare i Sverige finnas med. Omständigheter har gjort att vi ligger lite efter med detta, men förhoppningsvis är vi snart igång med filmen med en god väns hjälp.

Våren är i antågande och då brukar veteranbilsentusiasten eller lite vanvördigt, raggaren vädra morgonluft och vilja rusta upp sin bil och dra på Power Meet och andra träffar såsom Wheels & Wings. Då ska de veta att mannen kan se till att deras handlare och bilmekaniker kan få hem nästan vad som helst till ett rimligare pris och mycket snabbare än någon av hans konkurrenter kan...

Hörde jag en undran om vad vi ätit för mat i helgen? Tänkte väl det. Idag blev det ugnsbakad öring. Den fick gå i 125 grader till strax över 50 graders innertemperatur och vila sig medan potatisen pressades och sparrisen kokade klart. Vitvinssås (VVS har jag lärt mig att det heter på kockspråk) kändes som den enda rätta såsen till detta.

Igår blev det tunna revben med bulgurröra, men det trasslar så mycket med mina foton nu, så jag orkar inte bråka mer med bilder för tillfället.

Imorgon ska mannen laga något gott av kycklingben. Nej, vi är inte rädda för campylobacter, utan ser till att ha den sedvanliga kökshygienen och diska noga och njuta som vanligt av god och nyttig mat. Jag jobbar, men bara en dag, sedan är jag ledig i tre dagar till, det ska bli skönt!

Ha det gott och var rädd om dig!

Pappersmassa.

Jag får erkänna att det var väldigt trögt att ta sig ur sängen idag. Visste vad som väntade mig och det är sannerligen inte en favoritsyssla, varför jag (framgångsrikt?) skjutit det på framtiden. Men nu är jag ikapp med bokföringen, igen, och har lovat mig själv att sluta prokrastinera, i alla fall just detta. Mannen blir så mycket lugnare till sinnet då...

Nu är det bara själva bokslutet som ska skickas iväg, hur det nu ska gå till, men det löser sig! På något sätt ska man ju kunna använda själva bokföringsunderlaget och/eller banktransaktionerna. I annat fall får vi skicka hela pärmen med papper och kvitton. Jojo, det "papperslösa samhället" som skulle underlätta så mycket, men det genererar mer papper än någonsin förr, tycker jag.

Inte sällan får jag en känsla av att det blir ett dubbelarbete, för enkla saker. På mitt jobb, till exempel. Man rapporterar på nätet, men måste likväl skriva ut rapporten och spara i månader och dessutom faxa den. Herregud, så omodernt! Jag raljerar givetvis, det är fortfarande ganska effektivt att faxa iväg vissa saker, men jag tycker ändå att systemet skapar fler arbetsmoment än det sparar tid.

Nåväl, när pappersarbetet var avklarat fick jag ta itu med nästa uppskjutna syssla, nämligen den att skaffa mat. Fast då tyckte jag att mannen kunde följa med och få bestämma lite. Klockan hade ju hunnit bli relativt mycket och åtminstone min mage kurrade högt, så något snabblagat fick det bli. Vi enades om kyckling.

I morgon blir det lutfisk, för den reas ut och oavsett det så är det ju så gott! Vi hittade så goda potatisar när vi besökte Ica Focus före nyår, förresten. Apache heter de och är så vackra också!

Apache!

De finns på tallriken med kyckling för övrigt. Jag försökte få mannen att hitta någon helgmat när jag jobbar, för att han skulle slippa åka till affären igen, men han avböjde. Inte så konstigt egentligen, för det fanns inte mycket roligt i diskarna på Willy's denna veckan. Inget speciellt kul stod att finna i reklamen för de andra butikerna heller, så det gäller att leta noga för att hitta något inspirerande.

Nu blir det film och en stunds fullständig avslappning efter dagens sifferövningar. Ännu en anledning att bokföra oftare, då konteringen borde gå snabbare när man slipper använda lathunden för att man inte litar på sitt minne. Lathunden som vår kära vän så snällt skrev ut till mig, alltså. Återigen, papperslöst samhälle, pyttsan! Å andra sidan, böcker kommer jag alltid att vilja bläddra i...

Ha en skön kväll och en underbar torsdag!

Tjejmiddag.

Så snopen jag blev igår! Ingen ledig måndag, det var länge sen sist, minsann. Men en kollega var sjuk och det kommer alltid så mycket varor på måndagar. För tillfället kommer det mycket mer varor än det ska, vilket är otroligt irriterande, eftersom vi har så ynkligt lite plats. Något har hänt centralt, så beställningarna har varit fem gånger försäljningen.

Hur det kan bli så vet bara IT-nissarna på HK, däremot vet ingen hur det kommer sig att alla lokala min/max försvunnit, liksom hållbarhetsdatum på i princip alla artiklar. Vi lägger alltid in lokala min/max istället för de som föreslås centralt utifrån försäljningssiffrorna. Till ytan är vi nämligen ett litet apotek, men försäljningen är i klass med de bäst säljande stora apoteken.

Den ekvationen går inte ihop, vilket är lätt att begripa. Och eftersom det inte finns plats "bakom" för några varor alls egentligen, är lådorna under hyllorna smockfulla och går knappt att varken öppna eller stänga. Det är inte heller bra, ty det finns vissa varor vilka inte är med i planogrammet som då får en lagerplats i lådan och bör vara lätt åtkomliga. Kaos med andra ord.

För dig som undrar hur det gick med schemaläggningen och timmarna under fyraveckorsperioden kan jag meddela att Apoteket nekar att lämna ut schema för längre tid än fyra veckor för Unionens medlemmar, eftersom de inte vill gå med på att hålla "timbanken" på +/- 0 under samma period. Låter inte det som särbehandling/diskriminering på grund av facklig tillhörighet?

Det är mig veterligen inte lagligt. Jag förstår mycket väl att Unionen vill få bukt arbetsgivare som utnyttjar mertidsarbete som en besparingsåtgärd. Istället för att betala ut mertiden i pengar, så har timmarna lagts på hög för att utnyttjas inför storhelger och så vidare, vilket givetvis gjort att schemat kan bli väldigt oregelbundet och timmarna många, trots att veckoarbetstiden är avtalad till 30.

Jag påstår inte att det är så överallt, men det förekommer. Jag är inte heller överens med förbundet att det ska vara +/- 0 timmar, det kan gott vara +/- 8 timmar över en åttaveckorsperiod, som för medlemmarna i Sveriges Farmaceuter. Eftersom det för de flesta är en helt normal arbetsdag, tänker jag. Någon sorts kompromiss får det bli, för jag skulle uppskatta ett schema på minst 8 veckor.

Mitt nya schema har fått ändringar, visserligen inte några större, dock något irriterande och jag kan inte svära på att nästa månads (novembers) kommer att se likadant ut. Jag kan alltså inte räkna ut om jag kommer att börja 10 eller 11.30 en viss dag om 6 veckor. Behöver jag boka tid hos tandläkare, vilket brukar behöva göras i mycket god tid, måste jag alltså ringa chefen först...

Orimligt, onödigt och som sagt mycket irriterande för alla inblandade. Hoppas att parterna kommer fram till något vettigt utan att facket låter sig ledas i koppel och att Apoteket stävjar missbruket av mertidsarbete för att toppa bemanningen vid behov utan att spräcka budgeten. Bäst jag säger det igen, jag påstår inte att det är så på alla apotek, eller mitt, men det förekommer mer eller mindre.

Nu lite roligare saker, det kan sannerligen behövas. I fredags hämtade vi bästa A på Centralen och inledde vår prat- och myshelg med fiskmiddag. Rödtunga med musslor, pressad potatis och lite grönt på tallrikarna, vitt vin i glasen.

Vi pratade tills vi insåg att det nog var dags att sova lite också. Tjejmiddagen skulle gå av stapeln vid fyratiden, så att vi hann umgås ordentligt. Vi började med ostbollar och prosecco, det kom inte med på bild, men receptet på bollarna får du här. De få som inte gick åt under eftermiddagen/kvällen åt mannen upp när han kom hem.

Jag hade till slut bestämt mig för ett orientaliskt tema på själva trerätters middagen och att alla skulle hjälpas åt med tillverkningen av densamma. Sagt och gjort. A skalade och delade nektarinerna till efterrätten och C kokade kryddlagen till den och rev ingefära till allt annat. K gjorde raita, dukade och lite annat. G pressade vitlökar till allt möjligt och hackade chili, samt blandade dressingen till räkcocktailen på bilden här ovan.

Själv pekade jag med hela handen för att få ordning på alla tanterna damerna, samt strimlade grönsaker och höll på att glömma göra chapati, ett mycket enkelt tunt bröd som steks i stekpanna. Varmrätten som var en variant av Chicken Garam Masala serverades således med raita, mango chutney, ris, chapati.

Två kilo kycklingben åt vi upp, sånär som på fem stycken. Det var bra jobbat, tycker jag. Efterrätten var det ingen av damerna som kom ihåg att fotografera, men den gick också hem. Nektarinerna serverades med mascarpone, en mycket gräddig och len ost som används till tiramisu, till exempel.
Till dessa maträtter passade detta rieslingvin mycket bra och rekommenderas varmt till kryddstarka orientaliska rätter.

Det blev en lyckad kväll för alla inblandade tror jag och gav mersmak, så att säga. En skön blandning kvinnor, samtalsämnen från allvar till trams, högt och lågt, precis som sig bör.

Idag ska det bokföras. Om jag kan lösa problemet med dateringarna. Mannen skulle fakturera sin samarbetspartner, men fick besked om att det inte fanns ett bokföringsår med det datumet. Suck, varför inte då? Vi har ju inte stängt föregående bokföringsår än ju. Nå, medan slökokar'n puttrar precis under kokpunkten, får jag hoppas att jag också håller mig under den...

Ha en fortsatt fin tisdag och var rädd om dig! Du har väl letat fram reflexerna, det mörknar snabbt och i mörkret är alla kattor grå.