Tjejmiddag.

Så snopen jag blev igår! Ingen ledig måndag, det var länge sen sist, minsann. Men en kollega var sjuk och det kommer alltid så mycket varor på måndagar. För tillfället kommer det mycket mer varor än det ska, vilket är otroligt irriterande, eftersom vi har så ynkligt lite plats. Något har hänt centralt, så beställningarna har varit fem gånger försäljningen.

Hur det kan bli så vet bara IT-nissarna på HK, däremot vet ingen hur det kommer sig att alla lokala min/max försvunnit, liksom hållbarhetsdatum på i princip alla artiklar. Vi lägger alltid in lokala min/max istället för de som föreslås centralt utifrån försäljningssiffrorna. Till ytan är vi nämligen ett litet apotek, men försäljningen är i klass med de bäst säljande stora apoteken.

Den ekvationen går inte ihop, vilket är lätt att begripa. Och eftersom det inte finns plats "bakom" för några varor alls egentligen, är lådorna under hyllorna smockfulla och går knappt att varken öppna eller stänga. Det är inte heller bra, ty det finns vissa varor vilka inte är med i planogrammet som då får en lagerplats i lådan och bör vara lätt åtkomliga. Kaos med andra ord.

För dig som undrar hur det gick med schemaläggningen och timmarna under fyraveckorsperioden kan jag meddela att Apoteket nekar att lämna ut schema för längre tid än fyra veckor för Unionens medlemmar, eftersom de inte vill gå med på att hålla "timbanken" på +/- 0 under samma period. Låter inte det som särbehandling/diskriminering på grund av facklig tillhörighet?

Det är mig veterligen inte lagligt. Jag förstår mycket väl att Unionen vill få bukt arbetsgivare som utnyttjar mertidsarbete som en besparingsåtgärd. Istället för att betala ut mertiden i pengar, så har timmarna lagts på hög för att utnyttjas inför storhelger och så vidare, vilket givetvis gjort att schemat kan bli väldigt oregelbundet och timmarna många, trots att veckoarbetstiden är avtalad till 30.

Jag påstår inte att det är så överallt, men det förekommer. Jag är inte heller överens med förbundet att det ska vara +/- 0 timmar, det kan gott vara +/- 8 timmar över en åttaveckorsperiod, som för medlemmarna i Sveriges Farmaceuter. Eftersom det för de flesta är en helt normal arbetsdag, tänker jag. Någon sorts kompromiss får det bli, för jag skulle uppskatta ett schema på minst 8 veckor.

Mitt nya schema har fått ändringar, visserligen inte några större, dock något irriterande och jag kan inte svära på att nästa månads (novembers) kommer att se likadant ut. Jag kan alltså inte räkna ut om jag kommer att börja 10 eller 11.30 en viss dag om 6 veckor. Behöver jag boka tid hos tandläkare, vilket brukar behöva göras i mycket god tid, måste jag alltså ringa chefen först...

Orimligt, onödigt och som sagt mycket irriterande för alla inblandade. Hoppas att parterna kommer fram till något vettigt utan att facket låter sig ledas i koppel och att Apoteket stävjar missbruket av mertidsarbete för att toppa bemanningen vid behov utan att spräcka budgeten. Bäst jag säger det igen, jag påstår inte att det är så på alla apotek, eller mitt, men det förekommer mer eller mindre.

Nu lite roligare saker, det kan sannerligen behövas. I fredags hämtade vi bästa A på Centralen och inledde vår prat- och myshelg med fiskmiddag. Rödtunga med musslor, pressad potatis och lite grönt på tallrikarna, vitt vin i glasen.

Vi pratade tills vi insåg att det nog var dags att sova lite också. Tjejmiddagen skulle gå av stapeln vid fyratiden, så att vi hann umgås ordentligt. Vi började med ostbollar och prosecco, det kom inte med på bild, men receptet på bollarna får du här. De få som inte gick åt under eftermiddagen/kvällen åt mannen upp när han kom hem.

Jag hade till slut bestämt mig för ett orientaliskt tema på själva trerätters middagen och att alla skulle hjälpas åt med tillverkningen av densamma. Sagt och gjort. A skalade och delade nektarinerna till efterrätten och C kokade kryddlagen till den och rev ingefära till allt annat. K gjorde raita, dukade och lite annat. G pressade vitlökar till allt möjligt och hackade chili, samt blandade dressingen till räkcocktailen på bilden här ovan.

Själv pekade jag med hela handen för att få ordning på alla tanterna damerna, samt strimlade grönsaker och höll på att glömma göra chapati, ett mycket enkelt tunt bröd som steks i stekpanna. Varmrätten som var en variant av Chicken Garam Masala serverades således med raita, mango chutney, ris, chapati.

Två kilo kycklingben åt vi upp, sånär som på fem stycken. Det var bra jobbat, tycker jag. Efterrätten var det ingen av damerna som kom ihåg att fotografera, men den gick också hem. Nektarinerna serverades med mascarpone, en mycket gräddig och len ost som används till tiramisu, till exempel.
Till dessa maträtter passade detta rieslingvin mycket bra och rekommenderas varmt till kryddstarka orientaliska rätter.

Det blev en lyckad kväll för alla inblandade tror jag och gav mersmak, så att säga. En skön blandning kvinnor, samtalsämnen från allvar till trams, högt och lågt, precis som sig bör.

Idag ska det bokföras. Om jag kan lösa problemet med dateringarna. Mannen skulle fakturera sin samarbetspartner, men fick besked om att det inte fanns ett bokföringsår med det datumet. Suck, varför inte då? Vi har ju inte stängt föregående bokföringsår än ju. Nå, medan slökokar'n puttrar precis under kokpunkten, får jag hoppas att jag också håller mig under den...

Ha en fortsatt fin tisdag och var rädd om dig! Du har väl letat fram reflexerna, det mörknar snabbt och i mörkret är alla kattor grå.

Zombie.

Tjoho, så var det måndag igen då! Jag gillar ju sådana, vilket inte alla gör, men så är jag inte som de flesta på särskilt många sätt. Och de flesta har inte mitt schema heller. Apropå schemat så tror jag att jag har förstått vad det handlar om när chefen säger att vi bara ska få fyra veckors schema i taget. Unionen motsätter sig inte längre schemaperioder, men det faktum att timmarna ska vara +/- 0 från en period till en annan.

Vissa arbetsgivare vill gärna bolla med timmar över längre tid, så att man kan bemanna upp inför storhelger och annat. Medlemmarna i Sveriges Farmaceuter får ha +/- 8 timmar från en period till en annan och det är förmodligen dit arbetsgivaren vill komma med oss i Unionen också. Åtta timmar är en arbetsdag för de flesta och det är väl bra att ha när det kniper på grund av sjukdom och helger. Därför har jag full förståelse för att apoteket försöker, men det blir ju löjligt att straffa medarbetarna med hemliga scheman, när det är timmarna de vill åt.

Apoteksanställda är oftast fånigt lojala och tillmötesgående, alltså ställer vi alltid upp för både arbetsgivaren och arbetskamraterna. Det faktum att mycket få anställda inom apotek har 40 timmars arbetsvecka gör att ena veckan kan bli närmare 40 timmar medan nästa kanske bara blir 20. Men så länge man inte tycker det är ett problem, tycker jag att det är helt okej. Mitt schema är ju sådant och jag är jättenöjd. Därmed inte sagt att det passar för alla, såklart.

Det ska bli intressant att se hur det blir i slutänden. Det står i alla fall helt klart att arbetsgivaren inte bryter mot avtalet som träder i kraft 3/10 genom att göra ett offentligt schema för alla på apoteket, så länge timmarna stämmer över varje fyraveckorsperiod eller kalendermånad. Får vi inte det blir det inte någon trevlig stämning på jobbet och det kan väl aldrig vara arbetsgivarens mening...?

Igår vaknade vaknade jag av att mannen puttade på mig. Med andra ord hade larmet gått såpass länge att han vaknade och undrade om jag glömt stänga av det. Tittade på klockan och jodå, två minuter hade det varit igång. Visserligen hade jag öronpropp, men bara i ena örat och jag brukar vakna snabbt även med proppar i båda öronen. Då är man trött på riktigt!

Jag blev nästan rädd för mig själv när jag mötte blicken i spegeln. Det såg ut som om jag festat hårt hela natten och bara sovit två timmar. I själva verket var jag spiknykter chaufför och sov åtminstone fem timmar efter mannens gig på Bluesbåten. No Fear Tattoo Rhythm & Blues Revue gjorde det bästa giget jag varit med om, vilket ärligt talat inte är jättemånga, men ändå.

Med tanke på att de aldrig repar förrän speldagen, så är de förbaskat bra. Det är inte för att jag är groupie som jag säger det, jag hör publikens åsikter och det är bara positiva kommentarer. Och det är en fröjd att se hur roligt både bandet och publiken har. Vi hade dessutom turen att få njuta av Robert Tolfs munspelande. Jösses vad den snubben kan lira!

Mannen lagade middag till oss igår och himmel så gott det var! Vi diskuterade vad han hade för val innan vi somnade och trots att jag var som en zombie den morgonen kom jag ihåg att ta fram lammryggen ur frysen innan jag åkte till jobbet. Detta är vad han serverade mig:

Grillat lamm är gudagott och potatisgratäng är alltid smakligt och praktiskt. En matlåda blev det över och den får vi kanske slåss om. Fast vi sysslar inte med sådant. Det är onödigt och slöseri med energi att bråka. Vi har lunchen klar för i morgon i alla fall. Jag gjorde nämligen kålpudding för första gången på säkert 25 år idag. Hade behövt lite mer salt, men annars var den godkänd.

Jag gör hellre kåljox nästa gång. Det är mindre bökigt och godare. Eller det kanske beror på att jag övat mer på den än på kålpudding? Jag har aldrig varit speciellt förtjust i puddingen och det blir mycket mer disk när man gör den, det kan också ha betydelse för mitt motstånd att laga till denna klassiska maträtt. Jag är ju lite lat av mig.

Resten av den här lediga dagen har jag ägnat åt att leta recept och idéer inför en tjejmiddag som går av stapeln på lördag. Jag trodde jag hade bestämt mig för en förrätt, men stötte på problem när jag skulle hitta lämplig dryck till den och vad som är passar till varmrätt. Så jag funderade lite till och har några alternativ som känns bättre. Hinner antagligen ändra mig flera gånger innan fredag, då ska jag handla och förbereda, samt laga middag till vår långväga gäst, men det är ju fredag och enklare...

Ha en god kväll och tisdag! Var rädd om dig och din omgivning också!

Övergiven.

Såsom ny Unionen-medlem har jag oförskyllt hamnat ur askan i elden igen. Det är inte så allvarligt som det låter, men jag lämnade ju Sveriges Farmaceuter för att jag tyckte de var odugliga och dyra. Nu påstår Apoteket att Unionen kräver att dess medlemmar ska nöja sig med fyra veckors schema, medan de i sin tur menar att det gör de inte alls.

Det enda som krävs från Unionens sida är att dess medlemmar ska ha en jämnare arbetstidsfördelning och det innebär att från en månad till en annan får timsaldot inte ligga på vare sig plus eller minus. Det tycker jag är bra, för det är många som utnyttjar det faktum att väldigt få har en heltidstjänst. Arbetsgivaren kan bolla med timmarna för att bemanna upp under högsäsong och hålla nere den när det är lugnare perioder. Nu menar jag inte enbart apoteksbranschen, utan generellt.

Vad Apotekets nya praxis består i och nyttan av att hålla det gemensamma schemat (som varje arbetsplats bör ha) hemligt för halva personalen är i nuläget mycket diffust. Chefen är på AC-möte idag och i morgon, efter det hoppas jag verkligen att vi får klara papper och en vettig förklaring. Jag pratade med en före detta kollega igår och hennes situation var densamma som min.

Obegripligt att Apoteket väljer att ställa till det för sina AC, de borde veta vid detta laget hur mycket arbete de måste lägga på schemaplanering. Det är ju så mycket enklare om vi kan byta dagar sinsemellan vid behov, men det förutsätter ju att vi kan se varandras arbetstider och lediga dagar. Som sagt, jag hoppas det handlar om ett missförstånd och inte något som orsakar onödigt missnöje, för oss som jobbar hårt "på golvet" och schemaläggarna, vilka egentligen borde koncentrera sig på annat.

Jag kunde verkligen inte haft mer tur med vädret under min lediga vecka. (Att det blev ledigt i måndags beror givetvis på att jag har för många plustimmar och de ska bort innan 3/10 enligt ovan.) Det är väldigt varmt ute på altanen, så jag får gå in och svalka av mig. Klagar inte, men konstaterar att det är för varmt att jaga svamp. Ute i buskarna lurar farliga djur och man borde kanske börja med burka för att slippa få med sig dem hem och på kroppen.

Det räcker bra med de konstiga och ilsket kliande bett både mannen och jag fått på armar och ben. Jag misstänker att Mayzan haft med sig någon sorts loppa upp i sängen. Så länge TBE- och borreliabärande fästingar håller sig borta är det ganska lugnt ändå. Men det är nog dags att fylla på fyrbeningarnas relativa skydd mot ohyra i alla fall, så slipper vi kanske fler bett.

Annars har vi det fint. Tittar på Chef's table om kvällarna och får nogsamt se till att vi är mätta och belåtna innan. Vissa program får en nästan att dregla ändå. Blir det för illa så åker ostbågarna fram. Men idag ska jag se till att vi har Mormor Ingrids äpplekaka att ta till. Vi ska nämligen äta kolja till middag och visst blir man lite sötsugen efter fisk?

Annars har det blivit rester från frysen de senaste dagarna. I måndags åt vi upp mannens slökokade Boeuf Bourguignon och igår gjorde jag en asiatisk nudelpytt av överbliven kyckling och korv:

Idag blir det fiskgratäng och i morgon slökokt rotmos och fläsklägg. Fick tag på en stor lägg på över två kilo, så det kan bli rester till fredagslunchen om inte svärmor vill komma på middag. På fredag kväll får det bli rester eller något annat snabblagat till mig själv, för mannen överger mig och åker till Uddevalla för att hjälpa en bekant med att tömma hans mors lägenhet.

Ja, han är en snäll människa som ställer upp när det krisar till sig för andra. (Det är en av anledningarna till att jag tycker så väldigt mycket om min man.) Synd att det är så få som kommer ihåg det när det kommer till gentjänster. Då verkar de så himla upptagna och gör sig mer eller mindre omöjliga att få kontakt med. Märkligt beteende tycker jag, speciellt när man inte ber om hjälp mer än en gång vart tionde år...

Ha en skön onsdag nu och var rädd om dig själv och andra!

Utsparkad?

Jag är ganska nöjd med mig själv idag. Sov som en stock till klockan tio, då mannen kom in med tidning och kaffe. Sedan låg jag och laddade för något som jag felaktigt trodde skulle bli tröttsamt och dyrt. Därför har jag återigen kunnat dra slutsatsen att man inte bör ta ut något i förskott, varken det ena eller andra, alltså. Undrar när jag lär mig att inte göra det?

Det var ett samtal till mitt försäkringsbolag som jag drog mig för. Anledningen är att Moderna Försäkringar samarbetar med Sveriges Farmaceutförbund och jag har bestämt mig för att gå ur förbundet, alternativt bli utslängd för att jag inte betalt senaste räkningen till dem. Vilket som kommer först, således...

Jag har postat en "ansökan om utträde" eftersom det krävdes en skriftlig uppsägning per brev. Tänkte det var bra att de får det svart på vitt, då det fanns ett antal orsaker till utträdet att kryssa i. På raden för "annat skäl", skrev jag att de inte har varit till någon hjälp för mig och dessutom att försäkringarna blir billigare utan deras tvivelaktiga inblandning.

För så var det. Jag pratade med en fantastisk glad och trevlig kvinna som fick ihop bil-, hem-, drulle- och olycksförsäkring till en summa som var lägre än enbart den för bilen tidigare. Lite draghjälp av mannens entusiastförsäkring fick jag förvisso, men ändå. Så jag är nöjd och blev väldigt glad av kärringens hjälp och assistans. OBS! Kärringen kallade hon sig själv och var allt annat än det.

När då försäkringen är i hamn behöver jag inte oroa mig för att vara oförsäkrad, oavsett om jag blir utsparkad ur förbundet eller om jag så att säga hinner göra det själv med mitt brev. Ansökte om medlemskap i Unionen, för säkerhets skull. Inkomstförsäkring kan trots allt vara bra att ha och jag tror de kan ha andra fördelar också.

Dessutom bjuder de på ett års medlemskap och varför inte göra slag i saken då? Med andra ord har jag sparat en massa pengar idag och har all anledning att vara nöjd med mig själv. A-kassan står jag kvar i, förstås. Aea har varit helt okej tycker jag. Snabb handläggning, bra bemötande i telefon vid oklarheter och är varken dyrare eller billigare än andra a-kassor.

Nu ska jag bara reda ut om jag får stämpla upp till heltid, även om jag börjar mitt fasta jobb på fredag. Läste lite igår om reglerna och om jag fattade rätt, så kan jag stämpla i 75 dagar. Fast jag var så trött då att jag inte är helt säker på den saken. Men det ger sig när det blir dags att redovisa nästa period, om inte annat.

Jag skulle baka bröd idag, men det struntade jag i och tog hem ett vörtbröd istället. Bakar en annan dag. Den utgiften kan jag ju ta med gott samvete, liksom böckerna som fick följa med hem från Ica. 50% på reapriset är oemotståndligt. Märkligt nog blev det inte en enda kokbok, för det fanns inga tillräckligt roliga och inspirerande kvar, enligt min spaning.

Middag blir det ändå. Jag ska steka upp ett par karrékotletter och till dem serveras en bulgur- och linsröra med en massa olika grönsaker i. En cf-gucka med purjo, habanero och tomat i blir det också, så det blir lite såsaktigt på tallriken. Mannen ska iväg och repa ikväll, därför är det bäst att jag går och tar hand om maten alldeles strax.

I morgon gör jag sista dagen i Lerum. Jag låser och stänger för gott med andra ord och det är lika bra jag är själv då. Nycklarna kan jag ge chefen på torsdag, i Floda. Min nyckelknippa kommer att bli väldigt mycket nättare när jag lämnat ifrån mig båda uppsättningarna. På fredag får jag andra utgår jag ifrån, men troligen inte lika många.

Det gäller att jag är vaken och inte kör den "vanliga" vägen på fredag. Hålla till vänster, istället för att ta högerfilen vid Åbromotet och mässa mässan, mässan från den stund jag backar ut från garageuppfarten. Vanans makt är stor som du vet. Jag vet inte hur många gånger jag körde fel när jag flyttade från huset på Villagatan till lägenheten på Munkebergsgatan...

Ha en fin må... jag menar tisdag! Var rädd om dig och din omgivning!

Ja ä int' bitter, eller? #bloggswe

Inlägg 501.
Jag hade inte min vildaste fantasi kunnat tro att det kunde bli så många och så fort. Jag startade fredagen den 20:e december 2013, vilket är ungefär 1½ år sedan. Visserligen har händelser innan detta datum haft stort inflytande på innehållet och antalet inlägg, men det är visst ett behov som ger sig tillkänna här. Att dela med sig, lufta åsikter och åtminstone i viss mån, gå vidare tack vare det.

Det finns saker jag inte är helt klar med. Facket och en av de högsta pamparna ska få en sista hälsning innan jag gräver ner den stridsyxan. Flata och totalt meningslösa att betala avgift till, för det har inte hänt ett skvatt. "Chefsförhandlare", jo pyttsan! Inte har han då förhandlat för mig, snarare mot mig, känns det som. Inte ett livstecken på mer än ett halvår därifrån...

Detta är det sista jag hörde från honom och det var 6/11-14:
"Jag återkommer inom kort med ett ordentligt svar till dig. Som jag skrev tidigare så har arbetsgivaren sagt nej och vår bedömning är att vi kommer inte längre. Men som sagt jag återkommer,"

Jag skickade följande den 5/12-14:
"En månad är inte "inom kort" i min almanacka. 

Jag upplever att varken KD och förbundet respekterar mig och mina frågeställningar, när allt ska dra ut på tiden i denna omfattning.

Först efter påtryckningar får jag löfte om uppdatering, som sedan dröjer i månader. 

Jag är förvånad och besviken, både över att kraven från vår sida överges så lättvindigt och bristen på kommunikation."

Jag är sällan, om ens någonsin, långsint. Kan det vara annat än ointresse och slöhet som föranleder denna behandling? Tror inte det... Sveriges Farmaceuter har passerat "bäst före datum" och bör för allas (?) bästa kasseras. Unionen har, under denna tid, verkat mer aktivt och försökt komma någonvart i min och vännen A:s ärenden.

Viljan är en drivkraft som jag tror Sveriges Farmaceuter har tappat och inte ens orkar leta reda på igen. Vår statsminister Lövén lär ha ett förflutet i fackrörelsen. I mina ögon står han sig lika slätt som "min" fackförening och det lär inte bli någon ändring i vare sig Sverige över huvud taget, eller i det en gång så starka facket. Inte inom överskådlig framtid och innan jag har slutat förvärvsarbeta.

Eller har jag det? Troligen måste jag jobba tills jag dör, för att ha råd med min egen begravning, om ens då. Vilken munter framtidsutsikt det är! Jag tycker uppriktigt synd om min generations barn. Finns det någon trygghet kvar när de blir gamla? Arbetslösheten är hög, hur ska det gå för dem som varit tvungna att plugga, för att inte hamna i arbetslösheten fälla?

Af, gör inte ett dugg för att hitta jobb, de "coachar", som det så fint heter och ställer krav på att vi ska sköta allt själva. Gör man minsta fel, så åker man ut ur den relativa tryggheten. A-kassan är inte vad den varit. Missa ett enda jäkla brev, så är du "bränd", för att använda sporttermer och blir av med det du betalat för i 25 år. Sådär, bara... Till och med Skattemyndigheten skickar en påminnelse, liksom,

För att inte lägga fullständig sordin på denna torsdag måste jag säga att det är gott att komma hem till mannen. Jag lämnade mitt kort, rock och tofflor i Floda och tar semester i morgon. Fick en G&T och skönt soffhäng på altanen innan han serverade middag. Tar sovmorgon och solar en stund i morgon, innan vi får besök från "Down Under". Det finns alltid en passande låt, som en vän brukar säga...

Sov nu gott, trots mina något dystra återblickar och gläds åt solen sanna återkomst, liksom mina i fortsättningen gladare och endast understundom mindre positiva inlägg!