Mesig ost.

Jag tog sovmorgon idag, det behövde jag. Mannen kom med kaffe och tidning när klockan var tio, då var det dags att vakna och få något gjort. Efter att jag läst tidningen ordentligt (nåja) och löst dagens sudoku förstås. Gjorde mackor till oss och skrev lista på all mat jag skulle hämta.

Det blev en storhandling så att det finns grejer hemma för de närmaste fyra dagarna och lite till. Kolja till minst 6 portioner, varav fyra lagas idag. Strömming, eller sillflundra då, till två middagar minst, 1 kg blandfärs, 1 kg kycklingben och dessutom kamben. Förutom gula ärtor, (vilket vi redan hade hemma, hoppsan) bönor, linser och grönsaker av olika slag.

Mesost?

Och en ost som ska få stå och gotta till sig i skafferiet till midsommar. Jag är ganska nöjd med dagen såhär långt. Tvättmaskinen jobbar på och jag funderar på huruvida jag ska ha både musslor och räkor i fiskgratängen. Lika bra att ha extra allt, det är ju ändå lillelördag och ska jobba torsdag-söndag. Det faller på mannens lott att laga mat alla dagar utom på måndag, då är jag ledig.

Av elva dagar är jag med andra ord ledig två. Så illa brukar det ju verkligen inte vara, men nu är det mycket sjukdom och vabbande på jobbet, och då ställer man upp. Min teknikerkollega är bortrest, annars hade säkert hon också ställt upp, för det är så man gör. Det är typiskt för branschen generellt och specifikt för vår åldersgrupp. På gott och ont, givetvis...

I morgon ska mannen iväg och träffa folk i hans bransch. Det är ju mässa i den stora grannstaden och då gäller det att passa på och träffas för lite skvaller och annat matnyttigt, över en öl eller tre. Nog för att jag gärna hade följt med, men det är nog lika bra jag jobbar, jag lär få höra godbitarna efteråt ändå. Under tiden får jag värma andra godbitar i mikron och ha det gott i mitt eget sällskap.

Och katternas, såklart. Mayzan har börjat konstra med maten. Ena dagen smakar det fint och hon glufsar i sig, nästa gång tittar hon förnärmat på den som serverar och går ut, eller lägger sig och sover i sängen igen. Hon blir mer och mer högljudd också. Varken hon eller brorsan har varit särskilt pratsamma tidigare, men nu är det annat ljud i skällan. Tror de går i barndom...

De fyller ju 15 år i år, och katter kan faktiskt också bli senila och dementa. Jag är dock förvissad om att ingen av dem är dement, efter att ha läst igenom en hel del relevanta sidor. Men de har ändrat beteende på sistone. Lite tröttare, men samtidigt mycket mer keliga. Compiz får till och med tvätta Mayzan numera, utan att riskera en örfil!

Nu ska jag utfodra dem och börja med vår egen middag. Hoppas du har en fin onsdag och en ännu bättre torsdag, samt ett härligt veckoslut! På återseende!

Svärmorsdröm.

Jo, som sagt var jobbade jag ju bara 10-17 igår. Tidigare slutade vi 15, både jag och min kollega, men vår chef har ändrat om lite i schemat. Jag tycker i och för sig att det är vettigt, eftersom det kommer väldigt mycket varor på måndagar, men då vore det bättre att ägna sig åt dem än åt att leta reda på nya prislappar för att skylta om i receptkanalerna...

När jag kom hem satt mannen vid datorn, vilket inte är särskilt ovanligt, men jag förstod att något konstigt hänt då Compiz-katten kom utkrypande från under diskbänken. Sockeln låg under bordet och jag frågade vad sjutton håller du på med? Det visade sig att diskmaskinen sagt upp sig och mannen hade fått torka golv med badlakan, svabb och hårtork.

Ibland är det tur att man jobbar borta, jag slapp ju ta hand om detta elände, å andra sidan är det tur att mannen jobbar hemifrån och kunde se till att det inte blev en fullständig katastrof och städa upp innan jag kom hem. Jag blev inte särskilt glad över att diskmaskinen slutat fungera, ty diskning är inte min favoritsyssla och den utgiften kom inte alls lägligt.

Det gör de aldrig i och för sig, men då mannen ska till Amerikat snart blir det kostnader för det och det är en massa dumma räkningar som kommer i oktober och november, blev det mycket olägligt. Jag behöver nya glasögon, nya arbetsskor och bilen ska på 10000-mila service snart. En räddande ängel i form av svärmor skickade genast in en rejäl slant, som förskott på arvet, som hon sa.

Jag är väldigt förtjust i min svärmor, hon hade inte behövt göra detta alls, men har hon bestämt sig är det ingen idé att säga emot. Vi var hos henne idag för att forsla bort trädgårdsavfallet hon samlat ihop i ett antal säckar under sitt enträgna jobb med sekatören och pannlampa för att se om kvällarna. En riktig krutgumma är hon!

Hon håller sig uppdaterad om vad som händer via radio, TV och sin padda och jag lovar, hon har stenkoll på det mesta som händer i världen. Lite tips och tricks om hur paddan fungerar behövde hon dock, men det är ju inte så märkvärdigt hon är trots allt 80+. Det mesta klurar hon ut själv och det beundrar jag henne för. Hon har sannerligen huvudet på skaft och är öppen för nymodigheter.
När mannen kommit tillbaka från sin arbetsresa ska vi bjuda henne på födelsedagsmiddag. Minst tre rätter får det allt bli och skjuts förstås, samt uppdatering av paddan via Wi-Fi.

Det blev vegetarisk middag igår. Luften gick liksom ur oss båda två, så det fick bli enklast, billigast och snabbast möjliga mat. Alltså blev det grönkålssoppa med ägghalvor. Idag serverar jag resten av den till förrätt och till varmrätt blir det kolja i sås som också är en rest framfiskad ur frysen, innan vi gav oss ut för att beställa diskmaskin och hjälpa mamma Siv.

Vi ska ta hand om resten av disken ikväll med. Mannen diskade och jag torkade hälften av all den disk som stod i maskinen när den gick i pension. Vi är förvisso bara två i den här familjen, men maskinen körs ju bara när den är full, det vill säga var tredje/fjärde dag, så det blir mycket att diska för hand. Tills den nya kommer på måndag får vi diska varje dag, förstås.

Tanken på det får mig att frenetisk fundera på vad vi har hemma som platsar i en gratängform eller slökokar'n. Det gäller att minimera mängden disk, även om vi för det allra mesta ändå handdiskar kastruller och sådant. Det är tillräckligt tråkigt och när det man äter på också måste tas om hand, då blir det plötsligt nästan övermäktigt...

Jag måste uttrycka min (för)undran över "Mästerkockarna" på TV igår. En deltävling gick ut på att göra så många godkända plättar som möjligt på tid. De kan tydligen åstadkomma gourmetmat som är så vacker att man knappt nänns smaka på den och så smakar den förträffligt förstås, och sedan visar det sig att de knappt kan steka plättar?!

Jag erkänner att det tog mig många år att lära mig steka pannkakor och därför stekte plättar i parti och minut istället, för det kan förbaske mig inte någon misslyckas med. Trodde jag tills igår då. Jag är förbryllad och inte så lite besviken på dessa kockar som är Sveriges yppersta elit inom matkonsten. Nästa deltävling var att stycka kyckling, en lite större utmaning, men njae...

Inte för att jag tror att jag haft en chans mot någon av dem, speciellt inte på tid, men ändå. Jag börjar inse att jag nog är lite duktig i alla fall. Hoppsan, var det jag som sa det? Japp, och jag skäms inte ens. Bara lite då, men Jante kan slänga sig i väggen, jag är bra nog!

Kolja i god sås med parmesanströssel

Det ska bli gott med mat nu, soppan kommer att värma och fisken mätta lagom mycket.

Ha en fin tisdagskväll och en härlig onsdag!

Övergiven.

Såsom ny Unionen-medlem har jag oförskyllt hamnat ur askan i elden igen. Det är inte så allvarligt som det låter, men jag lämnade ju Sveriges Farmaceuter för att jag tyckte de var odugliga och dyra. Nu påstår Apoteket att Unionen kräver att dess medlemmar ska nöja sig med fyra veckors schema, medan de i sin tur menar att det gör de inte alls.

Det enda som krävs från Unionens sida är att dess medlemmar ska ha en jämnare arbetstidsfördelning och det innebär att från en månad till en annan får timsaldot inte ligga på vare sig plus eller minus. Det tycker jag är bra, för det är många som utnyttjar det faktum att väldigt få har en heltidstjänst. Arbetsgivaren kan bolla med timmarna för att bemanna upp under högsäsong och hålla nere den när det är lugnare perioder. Nu menar jag inte enbart apoteksbranschen, utan generellt.

Vad Apotekets nya praxis består i och nyttan av att hålla det gemensamma schemat (som varje arbetsplats bör ha) hemligt för halva personalen är i nuläget mycket diffust. Chefen är på AC-möte idag och i morgon, efter det hoppas jag verkligen att vi får klara papper och en vettig förklaring. Jag pratade med en före detta kollega igår och hennes situation var densamma som min.

Obegripligt att Apoteket väljer att ställa till det för sina AC, de borde veta vid detta laget hur mycket arbete de måste lägga på schemaplanering. Det är ju så mycket enklare om vi kan byta dagar sinsemellan vid behov, men det förutsätter ju att vi kan se varandras arbetstider och lediga dagar. Som sagt, jag hoppas det handlar om ett missförstånd och inte något som orsakar onödigt missnöje, för oss som jobbar hårt "på golvet" och schemaläggarna, vilka egentligen borde koncentrera sig på annat.

Jag kunde verkligen inte haft mer tur med vädret under min lediga vecka. (Att det blev ledigt i måndags beror givetvis på att jag har för många plustimmar och de ska bort innan 3/10 enligt ovan.) Det är väldigt varmt ute på altanen, så jag får gå in och svalka av mig. Klagar inte, men konstaterar att det är för varmt att jaga svamp. Ute i buskarna lurar farliga djur och man borde kanske börja med burka för att slippa få med sig dem hem och på kroppen.

Det räcker bra med de konstiga och ilsket kliande bett både mannen och jag fått på armar och ben. Jag misstänker att Mayzan haft med sig någon sorts loppa upp i sängen. Så länge TBE- och borreliabärande fästingar håller sig borta är det ganska lugnt ändå. Men det är nog dags att fylla på fyrbeningarnas relativa skydd mot ohyra i alla fall, så slipper vi kanske fler bett.

Annars har vi det fint. Tittar på Chef's table om kvällarna och får nogsamt se till att vi är mätta och belåtna innan. Vissa program får en nästan att dregla ändå. Blir det för illa så åker ostbågarna fram. Men idag ska jag se till att vi har Mormor Ingrids äpplekaka att ta till. Vi ska nämligen äta kolja till middag och visst blir man lite sötsugen efter fisk?

Annars har det blivit rester från frysen de senaste dagarna. I måndags åt vi upp mannens slökokade Boeuf Bourguignon och igår gjorde jag en asiatisk nudelpytt av överbliven kyckling och korv:

Idag blir det fiskgratäng och i morgon slökokt rotmos och fläsklägg. Fick tag på en stor lägg på över två kilo, så det kan bli rester till fredagslunchen om inte svärmor vill komma på middag. På fredag kväll får det bli rester eller något annat snabblagat till mig själv, för mannen överger mig och åker till Uddevalla för att hjälpa en bekant med att tömma hans mors lägenhet.

Ja, han är en snäll människa som ställer upp när det krisar till sig för andra. (Det är en av anledningarna till att jag tycker så väldigt mycket om min man.) Synd att det är så få som kommer ihåg det när det kommer till gentjänster. Då verkar de så himla upptagna och gör sig mer eller mindre omöjliga att få kontakt med. Märkligt beteende tycker jag, speciellt när man inte ber om hjälp mer än en gång vart tionde år...

Ha en skön onsdag nu och var rädd om dig själv och andra!