Mesig ost.

Jag tog sovmorgon idag, det behövde jag. Mannen kom med kaffe och tidning när klockan var tio, då var det dags att vakna och få något gjort. Efter att jag läst tidningen ordentligt (nåja) och löst dagens sudoku förstås. Gjorde mackor till oss och skrev lista på all mat jag skulle hämta.

Det blev en storhandling så att det finns grejer hemma för de närmaste fyra dagarna och lite till. Kolja till minst 6 portioner, varav fyra lagas idag. Strömming, eller sillflundra då, till två middagar minst, 1 kg blandfärs, 1 kg kycklingben och dessutom kamben. Förutom gula ärtor, (vilket vi redan hade hemma, hoppsan) bönor, linser och grönsaker av olika slag.

Mesost?

Och en ost som ska få stå och gotta till sig i skafferiet till midsommar. Jag är ganska nöjd med dagen såhär långt. Tvättmaskinen jobbar på och jag funderar på huruvida jag ska ha både musslor och räkor i fiskgratängen. Lika bra att ha extra allt, det är ju ändå lillelördag och ska jobba torsdag-söndag. Det faller på mannens lott att laga mat alla dagar utom på måndag, då är jag ledig.

Av elva dagar är jag med andra ord ledig två. Så illa brukar det ju verkligen inte vara, men nu är det mycket sjukdom och vabbande på jobbet, och då ställer man upp. Min teknikerkollega är bortrest, annars hade säkert hon också ställt upp, för det är så man gör. Det är typiskt för branschen generellt och specifikt för vår åldersgrupp. På gott och ont, givetvis...

I morgon ska mannen iväg och träffa folk i hans bransch. Det är ju mässa i den stora grannstaden och då gäller det att passa på och träffas för lite skvaller och annat matnyttigt, över en öl eller tre. Nog för att jag gärna hade följt med, men det är nog lika bra jag jobbar, jag lär få höra godbitarna efteråt ändå. Under tiden får jag värma andra godbitar i mikron och ha det gott i mitt eget sällskap.

Och katternas, såklart. Mayzan har börjat konstra med maten. Ena dagen smakar det fint och hon glufsar i sig, nästa gång tittar hon förnärmat på den som serverar och går ut, eller lägger sig och sover i sängen igen. Hon blir mer och mer högljudd också. Varken hon eller brorsan har varit särskilt pratsamma tidigare, men nu är det annat ljud i skällan. Tror de går i barndom...

De fyller ju 15 år i år, och katter kan faktiskt också bli senila och dementa. Jag är dock förvissad om att ingen av dem är dement, efter att ha läst igenom en hel del relevanta sidor. Men de har ändrat beteende på sistone. Lite tröttare, men samtidigt mycket mer keliga. Compiz får till och med tvätta Mayzan numera, utan att riskera en örfil!

Nu ska jag utfodra dem och börja med vår egen middag. Hoppas du har en fin onsdag och en ännu bättre torsdag, samt ett härligt veckoslut! På återseende!

Finbesök.

Nu är det söndag kväll och jag har ägnat dagen åt brödbak. Brödet vi skaffade i affären i fredags är förpassad som nödbröd till frysen. Det blev den bästa degen jag åstadkommit sedan assistenten kom hem. Jag är en känslomänniska i så måtto att jag känner i armen och handen som håller vispen när degen är lagom. Det är inte lika lätt att avgöra om det behövs mer mjöl i assistenten. 

Men jag tror att vi kommer att vara överens i fortsättningen. Förutom denna nyttiga syssla att baka bröd har jag såklart tvättat arbetskläder idag, eftersom jag är ledig och jobbade igår. Det var inte kul att åka till jobbet igår när det blåste hårt, snöade och temperaturen höll sig runt nollan. Jag höll mig bakom raden av pensionärer som shoppat klart innan alla andra vaknat. 

När jag blir pensionär ska jag handla på måndag förmiddag. Eller möjligen tisdag. Fast å andra sidan kanske jag tänker att alla dagar är som lördag eller söndag och tar sovmorgon varje dag. Men jag har ett antal år på mig att fundera på hur jag vill ha det då. 15 år. Om inte Lotto- eller Postkodsguden bestämmer sig för att låta sin manna regna över mannen och mig innan dess. 

Eftersom vi var borta hos goda vänner igår och lät bilen stå kvar där fick vi åka och hämta den idag. Jag passade på att hälsa på mina gamla arbetskamrater medan mannen hämtade sin systerson för ett obestämt antal dagars gitarrnörderi. De försvann upp på övervåningen för att inspektera resten efter en snabbkoll av gurorna på nedre plan. 

Jag avböjde erbjudandet om hjälp med middagen, tyckte det var bättre de höll sig ur vägen faktiskt. Systersonen, som vi kan kalla David, är ingen grönsaksätare. Han kommer förmodligen drabbas av skörbjugg, beriberi och alla möjliga bristsjukdomar under sin vistelse här, eftersom vi inte är hans föräldrar utan låter honom äta det han vill. Det är fördelen med andras barn... 

Man kan tillåta dem göra "somhelst", åtminstone om det är under en begränsad tid. De kan få ha lite friare tyglar under sin "semester", speciellt när de är såpass gamla och förnuftiga på andra sätt och i förekommande fall slipper vara förebild för yngre syskon. Idag blev det kött, sås och potatis alltså. 

Karré, närmare bestämt. Alltid lika gott och det blev lunchlådor också. 

I morgon ska jag ladda slökokar'n för en köttfärssoppa. Då kommer han få i sig grönsaker vare sig han vill eller inte. Saken är den att mannen ska iväg på rep och tar antagligen med sig David då och så kommer jag hem strax efter de gett sig iväg och mat behöver vi ju allihop. Resten av veckan är inte planerad ur matperspektiv, men det löser sig nog. 

Både mannen och systersonen kan laga mat, så jag är inte orolig för att vi ska bli utan. Det tråkiga är att vi troligen inte kommer att äta tillsammans så många gånger då mannen har rep varenda dag denna veckan. På fredag ska han nämligen gigga i Trollhättan med bandet han gjorde ett akutinhopp för på S/S Marieholm i oktober. 

Så det blir en utflykt till mässan då och om gaget är en tatuering hamnar den på mig. Mannen är obesudlad i den bemärkelsen, medan jag har en jag gjorde -98 och fortfarande stolt kan stå för. Jag vet vad jag skulle göra om jag finge en till. För närvarande är det inget jag skulle betala för, men kanske i framtiden. Jag skulle vilja ha mina barns namn i en slinga runt den andra armen. 

Alternativt barnbarnens namn, men jag vet ju inte hur många jag kommer att få, så det blir svårare att disponera utrymmet, tänker jag. Jag vill inte ha stora och uppseendeväckande gaddar, de ska vara diskreta och lite mystiska, inte uppenbara eller banala om du förstår hur jag menar. Om det inte gjorde så förbaskat ont hade jag gärna gjort en "fotlänk". 

Pojkarna sitter kvar i köket och pratar guror och förstärkare. Jag har gjort mitt för idag och tar med korsordet upp i sängen för en stunds meditation innan "Enter Sandman". Hur man nu kan somna efter den, men man kan alltid leta reda på introt till den, nämligen "The Exstacy of Gold" av Ennio Morricone istället. Kanske inte heller så lugnande, men fin ändå. 

Jag är löjligt förtjust i nästan allt Morricone gjort och det är ju en del. Utan hans kompositioner hade inte "För en handfull dollar" och "För några få dollar mer" varit desamma. 

Sov gott och på återseende! Var rädd om dig och krama varandra i trafiken!