Känslostormar.

Detta inlägg kommer att behandla både glädje och sorg av oändliga mått. Jag börjar med glädjen för att inte skrämma bort dig. Vi har äntligen fått träffa sonsonen (och hans föräldrar). Han är den sötaste man kan tänka sig och jag är världens stoltaste farmor och jag tror gossen minsann gav mig godkänt. Han somnade så gott i min famn att hemresan fick skjutas upp minst en timme.

Notera handtecknet! 

Det går ju inte att slita sig från en sådan goding, det förstår ju även den mest förhärdade människa. 92 mil tur och retur på två dagar är inget man eftertraktar i vanliga fall, men i detta fallet var det inte ens en uppoffring. Om vi hade vetat att våra nyårsgäster till syvende og sidst av olika skäl inte kunde komma, hade vi förstås stannat kvar i Dalarna en dag till. Men sjukdom kommer plötsligt och, tja...

Man får gilla läget, helt enkelt. Vi skaffade en kalkon på vägen hem, för det är bra mat som sköter sig själv i ugnen och den räcker till många. Vi trodde vi skulle bli sju personer, men det stannade vid tre. Mellansonen valde att fortsätta umgås med mig och mannen även efter vår resa, vilket vi uppskattar. Och på det viset blev ju mindre rester över också, tack och lov!

Igår gjorde jag en pastasås av allt utom två stora bröstfiléer. Dem fryser jag ner i lagom stora förpackningar och har till framtida middagar. Det lär bli sex stycken. Så inget ont som inte har något gott med sig.

Det fanns kvar lite svamp i kylen, sen tillsatte jag bara lite grädde, en kvarts svampbuljongtärning och givetvis lite sherry och svartpeppar, så var middagen klar. Inte för att vi hade särskilt god matlust, men man behöver energi inför kommande kris. Vi misstänkte starkt att en sådan var under uppsegling, nämligen...

Det är nåt djävulskap med nyår i vår familj. Vi har haft två tidigare erfarenheter av att älskade familjemedlemmar gått bort runt nyår. Det kan du läsa om här, om du vill. Det gäller våra katter. Inatt somnade vår fina Compiz in för gott. Han låg mellan oss i sängen, för att inte behöva känna sig övergiven eller rädd. Jag tror inte han hade ont eller led, han slutade bara andas när hjärtat gav upp.

Några få timmar innan hans hjärta gav upp... 

Vi har inte sovit så mycket och jag är tacksam över att jag haft så mycket att göra på jobbet idag att jag inte hunnit tänka så mycket på vår lille, men store, katt. Det känns desto mer ledsamt att komma hem och inte mötas av honom i dörren, för att sedan hoppfullt lufsa in i köket för att få mat. Jo, båda katterna tror att när någon kommer in genom dörren är det matdags.

Jag har tillbringat mycket tid med Compiz. När jag var arbetslös var han en ständig kompanjon i fåtöljen och framför allt i köket. Han missade aldrig chansen att få en smakbit när jag lagade mat. Ibland var han väldigt ihärdig och jag fick akta mig för att inte snubbla över honom. Vad skulle jag inte ge för att få ha honom svansande runt mina ben igen?

Han blev nästan 17 år och det är ju imponerande, speciellt med tanke på att han medicinerats för hjärtproblem i fler år än jag känt honom, vilket är 7. Hans syster Mayzan är lika gammal, men är tack och lov frisk. Hon var jägaren i familjen, men hon överlämnade gärna och ofta bytet till sin bror. Konstigt nog, för hon kunde vara lite brysk mot honom i andra lägen...

Compiz däremot har verkligen gjort skäl för sitt namn. Han har alltid varit den mest sällskapliga, tröstande och vänliga katten. Usch, vi känner en så stor saknad att det är omöjligt att beskriva den. Vi får försöka ta fram de fina minnena och ordna en fin viloplats för hans kropp. Själen är redan i katthimlen och där busar han med Nizze och Attila, med flera och har det bra, det vet jag.

Visst är han fin? Jag är glad att jag varit så flitig med kameran, det finns många bilder på Compiz i sin krafts dagar.

Med syster. 

Lika olika till sättet som till utseendet. Som sagt, jag hoppas att Mayzan får några friska år till hos oss och Compiz minns vi med kärlek och värme, fast med stor sorg i våra hjärtan.

Jag ska göra en fisksoppa idag, det känns som en hyllning, men också plågsamt, eftersom fisk och skaldjur var det bästa han visste. Det hände att jag lurade ut honom i trädgården för att få skala räkor i lugn och ro, men jag sparade alltid några till honom, förstås. Till Mayzan också såklart, och hon visste när det var dags att sluta frossa, det gjorde inte Compiz!

Så med denna elegi över en älskad familjemedlem vill jag påminna om att vara snälla mot varandra och alla djur.

God fortsättning på det nya året!

Sedan...

En dryg vecka har gått och den gick fort, minsann! Jag har varit lite ledig, men jobbat ganska långa och hårda pass, så jag har varit ganska trött. Konstaterar att jag har mer än rätt att vara ledig i morgon, ty efter det kommer det sex dagar på raken, sedan en ledig fredag igen, innan ytterligare två arbetsdagar. (Efter det har jag bara min varannan-helg-lördag på Apoteket i min almanacka.)

Du kanske tycker det låter hårt, men denna lördag innebär jobbet är bara tre timmar på Apoteket och två av dagarna i kommunens tjänst är ledsagning av samma person som tidigare. Det är inte så jobbigt att åka taxi till och från sjukhuset med en samarbetsvillig vårdtagare. Ytterligare två dagar är på två olika Apotek och de sista under Allhelgona är på en vårdavdelning på hemmet.

Jag tänkte att jag ska försöka vara lite ledig till jul, därför jag jobbar på nu. Dessutom kommer det ett nytt barnbarn någon gång i november/december och då vill jag såklart kunna åka iväg och välkomna bebisen till världen. När man har sådant att se fram emot är det lättare att ta på sig lite mer än man annars hade gjort.

Mannen och jag försöker också hjälpa svärmor att bli av med flyttkartonger, i den mån hon och vi själva orkar och hinner. Igår var vi där några timmar och det gjorde gott. Planen är att alla flyttlådorna ska vara borta innan jul. Det är i alla fall min plan. Vi får se hur det går...

Mat behöver man när man jobbar hårt, så det har jag lagat, förstås. Till exempel asiatiska fiskkakor av lax. Sobanudlar är trevliga och har lite tuggmotstånd.

Chili, citroncest, ingefära, lite fisksås, ostronsås, peppar, malen koriander och spiskummin och en gnutta salt i smeten

Mannen gjorde middag en dag när jag var helt slut efter jobbet, kände mig trött och frusen och bara ville sova. Efter denna omtänksamma gärning kom värmen tillbaka och lite av orken.

Rapsgris funkar bra, speciellt karré. Typiskt fynd-låde-fynd på grund av kort datum. Du som känner mig väl vet att jag alltid letar efter sådant som annars hade slängts. När man lyckas fynda bra mat på det viset och spara pengar kan man kosta på sig annat man vanligtvis äter. Som älgkött. Vi har tyvärr ingen jägare i familjen, då får man skaffa på annat håll, nämligen på Kustcharken.

Det blir älggryta till helgen. Och nästa vecka blir det älgtunga! Vi åt gristunga tidigare denna vecka och det är något av det billigaste man kan köpa. City Gross brukar ha det och då passar vi på!

Många undrar hur man kan äta tunga. Det är bara att tugga, svarar jag. Samma smak som skinka, vilken också är en muskel. Och kan man äta rumpa, går det lika bra med tunga, tycker jag...

Dessa katter äter också allt, från skinka och burkmat till blomkål och majs. En av dem måste vaktas noga, annars får den andra inte tillräckligt och blir utan. Gissa vem som är vem?

Båda föredrar numera att sova i vår säng... 

Ha en fin kväll och helg, och var rädd om dig i mörkret!

Städdille?!

Igår var det fint väder och jag satt ute på trappan och löste sudoku medan jag väntade på att mannen skulle bli klar med sin dusch och "ska bara", innan vi knatade över till svärmor för att hjälpa henne på olika sätt. Mannen med mobilen och jag med ommöbleringen av porslin och glas, till så det var förr. Sedan åkte vi iväg för att skaffa sådant som tagit slut, samt beställa en stor torsk tills på fredag.

Idag regnar det och är grått, förstås. Jag tvättar och skurar handfat och toaletter, och överväger allvarligt att dammsuga i källaren. Vad har hänt, undrar du säkert? Jag deppar. Då städar jag. Det märks tydligt i vårt hem att jag inte deppar särskilt ofta, för dammråttorna frodas och dammtrasan ligger ifred i städskåpet. Vilket i och för sig är bra, att jag inte är deppig särskilt ofta, alltså...

Varför deppar jag? Trots att jag anat det en längre tid nu, så blev det ett faktum igår att det knappast blir någon bröllopsresa i år heller. Därför bryter jag ihop lite grann och skurar handfat, toaletter och diskbänkar. Jag ska laga mat som tar lång tid idag och dricka en massa vin samtidigt, så jag har nog botat mig tills i morgon.

Jag är duktig på att inte ta ut något i förskott, för jag är som strutsen och stoppar huvudet i sanden för att slippa se varthän det barkar. Om det inte gäller mina nära och kära förstås. Då undrar väl du, vän av ordning, om inte mannen skulle följt med på bröllopsresan då? Jo, det förstås! Omständigheter, yttre sådana, vilka jag inte kan gå in på här (faktiskt),  som påverkar vårt liv ställer till det. Igen.

Så jag torkar mina tårar i smyg, fast mannen är inte vare sig dummare eller blindare än att han märker det och blir ledsen han också. För övrigt vill jag inte prata om saken, för då blir jag ännu mer ledsen. Nu finns det inte så mycket mer plats att hänga tvätten i tvättkällaren, så jag får ge mig på något annat istället. Mig själv kanske? Lite pedikyr och manikyr hade inte skadat.

Jag får nog leta upp en ny bok också, för den senaste tog slut. Det var en sådan jag absolut inte ville avbeställa från bokklubben jag är med, för den verkade så intressant och spännande, vilket den också var. Ett år i rymden av Scott Kelly, en amerikansk astronaut. Fantastiskt underhållande, rolig och tankeväckande bok som jag rekommenderar varmt och bestämt!

Det är väl lite för tidigt på dagen för att börja laga mat och dricka vin, så jag får be mannen som också har begravt sig i böckernas värld på sistone om ett boktips. Böcker är bra när man vill fly verkligheten ett tag, slippa grubbla på saker man inte styr över själv och få lite andrum. Som musik, vilken kan trösta, peppa, glädja eller förstärka de känslor man kanske behöver få ta itu med...

Sedan förra inlägget har jag sökt en tjänst som egenvårdsrådgivare. Mina förhoppningar var stora, tills jag pratade med chefen för det apoteket och fick veta att ansökningstiden var så kort som en vecka för att det fanns så många intressanta kandidater i närheten. Jaha, då är det antagligen redan bestämt, för hon skulle återkomma i slutet av denna vecka med besked.

Så ja, det inverkar såklart också på mitt humör. Det är sällsynt med jobbannonser som riktar sig till apotekstekniker och egenvårdsrådgivare. Ännu mer sällsynt att det gäller en heltidstjänst. Jag hoppas att en icke-vabbande person som jag själv, med lång erfarenhet ändå kan vara intressant i denna uttagningsprocess...

Jag har suttit och bläddrat i italienska kokböcker idag, för om jag inte kommer till Rom får Rom komma till mig så länge! Det blir köttbullar, eftersom jag redan igår tog upp färs ur frysen. Vitlök, parmesan, citron och rosmarin har vi hemma. Liksom tomater.

Vi har en massa plantor, en del är stora som träd och vi kan skörda varenda dag! Mannen har fått binda upp dem i taket i uterummet. Där frodas också chili och physalis.

Det blir inte alltid, eller i alla fall sällan, som man tänkt sig. Vi har varit hos svärmor och satt upp ny duschstång, ett handtag och förvaring för tvål- och schampoflaskor istället för att skriva klart detta inlägg eller begrava sig i en bok. Därför blir det inte heller något långkok, men jag tror det kommer bli gott ändå! Det känns lovande så här långt...

Doften av vitlök och rosmarin sprider sig i huset och frikadellsmeten är hoprörd med lite ricotta för att hålla ihop. Bild på färdigt resultat kommer troligen i ett annat inlägg. Igår grillade vi karré, trots att Compiz gjorde sitt bästa för att beröva oss det nöjet. Han lyckades få ut en halvtinad skiva medan vi var borta en stund. Sedan kräktes han. Matmissbruk kallar jag det!

Men i reserverna fanns det två kotletter till, som fick snabbtina i vattenbad och vår grillkväll var räddad. Det är uppenbarligen såpass mycket hunger och spänst i den eländiga katten fortfarande, så vi får göra som vi gjort förr och stoppa in vår mat i ugnen när vi inte har stenkoll på honom! Han är inte sitt forna jag, därför slarvade jag.

Och ja, där fick jag besked om att tjänsten i Lysekil redan tillsatts av annan sökande, vilket bekräftar min tanke att tjänsten egentligen redan var tillsatt innan annonsen ens publicerats. Det var inte ac själv som meddelade det heller, och vad jag tycker om det förstår du nog. Det är så himla meningslöst för många att det måste gå till på detta viset. Onödig tidsspillan och energi, som kunde sparats...

Det är inte roligt att jämt ha rätt!

Spill.

Jag har order från mannen att släcka ner på övervåningen, koppla av och ta ett glas vin, samt ägna mig åt vad jag vill, så länge det inte handlar om att flyttpacka. Okej, då. Jag är ganska trött, för det har varit mycket idag. Först var vi hos vår lille bankman och redde upp hur vår ekonomi ser ut och hur den kommer att bli. Många summor bollades hit och dit, men förblev positiva i alla fall.

Lite spill på vägen får man förstås räkna med, med brygglån, stämpelskatt (hutlösa pengar för ett ägarbevis!), reavinstskatt (ohemult, det med) och allt annat. Sedan har jag packat och rensat, tömt hurtsar med "bra-att-ha-saker" till bilar tillsammans med mannen. Sådant rör jag inte utan att han är med, för då skulle jag göra mig (och honom) olycklig...

Upptäckte att mannen inte hade några rena kalsonger kvar i garderoben, så jag laddade tvättmaskinen. Det måste ha varit väldigt länge sedan jag tvättade, för jag tror att jag lämnade kvar kalsonger för två veckor när jag packade ner merparten av hans underklädesförråd. Men jag kan ha räknat fel. Det kanske bara var åtta.

Nu går maskinen med gardiner, filtar och annat som jag rotade fram på olika platser och som dammade och hårade ner hela mig. Mayzan har uppenbarligen haft väldigt hemliga gömställen i klädkammaren. I fortsättningen ska alla våra kläder och textilier förvaras bakom stängda dörrar. Som jag har nyst, hostat och fräst idag!

För att skona katterna från det värsta flyttkaoset kommer vi att ta med dem till lägenheten när vi ska skriva papper i mitten på nästa vecka. Jag har kollat att det finns legitimerad kattskötare på plats, så de får mat och tömda kattlådor tills vi kommer tillbaka på fredag. Vår plan är att ställa i ordning så mycket som möjligt i huset innan katterna får bekanta sig med det.

De är ju gamla nu och orkar inte med hur mycket konstigheter som helst. Så när vi känner att vi är i någorlunda fas och har fått packat upp det mesta som tillhör övervåningen, inklusive våra nya sängar, ska vi hämta dem för att i lugn och ro få nosa runt och hitta sina kattbäddar. När natten kommer sover vi förmodligen tillsammans igen, alla fyra. Fast inte så trångt som i lägenhetens 120-säng...

Vilket påminner mig om att vi måste skaffa nya sängbord, då de gamla är för låga. Det vore fint att hitta tid och ro att bestämma sig för vilken soffgrupp och bord vi vill ha också, så att vi kan beställa det med. Vi behöver en del nya lampor, vitrinskåp, sidobord, mattor och ja, listan är lång. Och eftersom mannen samlar på sig gitarrer i parti och minut, så måste jag få bestämma mest, eller hur?

Apropå mina funderingar över alla brev från Aea här om dagen, så hade jag fattat rätt. Det förklarade den särdeles trevlige och vänlige man som tog emot mitt samtal. Lika trevlig och vänlig var förstås jag, när jag bad honom svara på mina frågor. "Oj, sa han, detta verkar krångligt, vänta lite ska jag bara titta vad som skrivits av kollegan".

Sedan redde vi ut allt och jag kände mig lite klokare. Då menar jag bara att jag hade fattat rätt, att reglerna är idiotiska och, för att återanvända ett uttryck i ett tidigare inlägg, "kukorka". Det enda positiva med hela samtalet var att mina 45 karensdagar löper på från och med 180101 och påverkas inte av hur mycket eller lite jag jobbar. Man får vara glad för det lilla...

Idag blev det pasta och skinksås. Jag tittar gärna om det finns "spillbitar" av skinka i fyndlådan i affärerna jag besöker. De funkar fint till pastasås, pytt, eller en omelett och det är oftast mycket lång hållbarhet på dem. På dagarna jobbar vi på här tills dess det börjar skrika i min mage och då är det bra om det går snabbt att laga mat.

Återanvänd broccoli och fläsk, men nytt spill. 

Jag ska rota igenom frysen för att se om det finns något som frestar mig inför morgondagen, vänta lite...............nja, det var inget som jag direkt jublade över, men finns köttben av en sort som ska gå väldigt länge i R2D2 för att bli bra, i och för sig. Så får det bli! Laddar således pottan medan mannen och hans kompanjoner diskuterar affärer och hoppas de bjuder på lunch den här gången...

Nästa vecka blir det förmodligen en del "utemat", det kan vara roligt ibland. Det gäller bara att variera sig och hålla sig långt borta från "Donken". Det får jag bara hiskeliga rapar och halsbränna av och det funkar inte när man står med huvudet i flyttkartongerna eller vistas bland folk. Vilket påminner mig om att jag behöver skaffa Ranitidin, för alla eventualiteter.

När mannen kommer hem vill jag se Sveriges Mästerkock. Det brukar han också vilja se, därför väntar jag. Dessutom kan vi inte se på annat än Play, eftersom Viasat klantade till det och stängde av vårt abonnemang i förtid och ingen har orkat ta tag i den biten. Mannen sa klart och tydligt till när, var och hur det skulle flyttas till ny adress, men kan det strula, så ska det strula!

Det är inte konstigt att man blir helt slut i rutan, alltså.

Ha en fin kväll och sov gott när det blir dags för dig att dra ner rullgardinen!

Skeptisk.

Vi är hemma igen efter fyra dagar i Bovall. Jag skäms inte ett dugg för att jag gjort ingentingen dessa dagar, inte ens hälsat på någon. Jo, jag sprang på en bekant på biblioteket och hälsade på henne. Hon har varit synnerligen involverad i att ett av mina barn har fått ordning på sitt liv och har nytt självförtroende, är ansvarstagande och driftig. Jag är oerhört tacksam för hennes engagemang.

Saker och ting blir sällan som man tror och plötsligt "fanns" inte hennes tjänst längre, så hon gick vidare till andra utmaningar och är numera kollega med en av mina favoritsystrar. Vi gick in på biblioteket för att det var bokrea och vi hittade några barnböcker, samt tre tegelstenar till pocketböcker av Robin Hobb, eller som jag genast döpte om henne till; Hobin Robb.

Mannen har blivit en fantasy-älskare, och eftersom denna författare tydligen bara ägnar sig åt triologier slog han till på denna kompletta som handlar om skepp, vilka tydligen blir levande efter en del händelser som jag inte riktigt har koll på. Jag ska självklart läsa dem själv sedan, när jag är färdig med Caesar och hans liv och leverne.

Ja, det är väl det vi har gjort i helgen. Läst, lagat mat och gottat oss.

Bland annat med marulk som vi köpte på Kustcharken (!), tillsammans med en Rackebajsare, tjocka revben och Beef Jerky. Det sistnämnda är ju löjligt gott och skulle kunna ätas kilovis, men därtill är det lite för dyrt. Nästa gång vi åker norrut vet jag bestämt att mannen kommer att råka vara i närheten och köpa på sig mer än sist.

Jag undrar vad de har kryddat med? Något beroendeframkallande måste det vara, helt klart. Vi betedde oss som katterna när de fick något som min mamma hade fått som varuprov. Katter brukar inte stå på två ben, men det gjorde de då. Vi mer... gnydde och gnällde lystet, men delade solidariskt upp bitarna mellan oss. Katterna fick inte smaka, dock!

Idag hade vi en dejt med våra barnbarn, så inledningsvis var jag inte helt sanningsenlig. Vi gick en promenad till Sör-Stràne, det vill säga Södra Strandgatan i Hunnebostrand och där bjöd Boffa på glass.

Sedan gick vi en annan väg tillbaka, stannade till vid en lekplats och vidare förbi min mormor, men hon var tyvärr inte hemma denna dagen heller. Det är hon sällan, krutgumman.

Efter denna utflykt i verkligheten åkte vi hem för att börja packa ihop oss, men hamnade i soffan med våra böcker. Nå, det blev både bäddat, diskat och sopat till slut och packade in oss och katterna i bilen. Inga olyckor på vägen hem, bara missljud från den lilla tutan. Den gråe var tyst och alldeles lugn hela tiden. Om Lilla Röd ändå kunde vara som sin bror!

Vi hade ett litet dilemma att lösa förstås. Matfrågan. När man inte varit hemma på några dagar finns det bara frysta saker att tillgå. Vi stannar inte gärna på vägen för att handla när katterna är med i bilen. Mannen kom fram till att vi skulle ha risotto. Hade vi månne musslor hemma? Nix. Han åkte och hämtade portabello. Svamprisotto med prosciuttochips, således.

Ja, så kan det gå och sämre kan man ha det. Jag ska ladda för fyra veckors jobb med att läsa, resten av kvällen. Lägger fram arbetskläderna och har rotat fram en svart tröja, för nu ska tydligen våra nya kollektion vara på plats. Det tog bara tre år. Återstår att se om det finns något som passar, därav min privata tröja imorgon. Och den gamla rocken. Byxor ska jag skaffa på Grolls...

Ha en fin kväll och en underbar måndag!

Semesterplaner.

Rymde. Utan frukost. Det visade sig att katterna inte kunde behålla sin frukost i magen. Den första fick städas bort på macken nedanför backen. Nästa på en annan mack innan stadsgränsen passerats. Innan vi var framme kom det ur andra ändorna också...

Suck, det är inte lätt att flytta på gamla katter. De vet när vi börjar packa, att risken är stor att de måste åka bil. Därför blir de inte utsläppta, för då vet vi inte var de tar vägen. Det har vi lärt oss, åtminstone. Men vi lär så länge vi lever och katterna har lärt sig att det inte är så farligt i "sommarstugan". Visserligen är det fortfarande skönt att gömma sig under sängen, men inte så länge.

Vad jag däremot tycker börja kännas en aning tröttsamt är att sängen krympt. Två individer får plats, men fyra är det värre med. Även om två av dem är katter och inte jättelika. Det är lustigt att Compiz gärna tar plats i vår säng här, men inte hemma i Hagen. Därför vänder man sig inte lika obehindrat, om man skulle vilja. Det är trots allt tur att vi inte har propellerstilen, mannen och jag.

Det finns mycket man vill hinna med på semestern. Hälsa på alla nära och kära. Umgås med maken och bara vara. En svår balansgång. Men det finns plan för att hinna med både det ena och det andra. Idag var det bara en sådan dag då jag kände mig fullständigt asocial, så vi åkte till Dingle och skaffade en grillborste. Därifrån vidare till det mest ödsliga köpcenter jag skådat.

Från Tanumshede bar det vidare hemåt längs kustvägen och en glass på Piper's i Hamburgsund går bara inte att hoppa över i det läget. Puffade före, under och efter glassen, men det var det värt! Jag tog inget kort på Chokladdrömmen, men den var tjusig! Väl hemma igen fick mannen ta hand om lite affärer, det är svårt att ha semester på heltid när man är egen företagare.

Hämtade Compiz medicin på "fel" apotek, men det var roligt att återse gamla vänner och kollegor där, så det får väl gå ändå. Sedan åkte vi hem igen och ordnade med maten. Mannen fick även idag tända grillen för entrecôten som vi "råkade" hitta i frysen igår.

Gårdagens middag bestod av en asiatiskt kryddad havskattfilé. Löjligt gott!

En så stor bit behöver inte mer än lite fänkål och vattenmelon som sällskap. Jag vet inte vad det blir till middag imorgon, men planen är att äta lunch på sonens arbetsplats, sedan åka till tippen och banken. Förhoppningsvis kan vi se barnbarnen på hemvägen, förutom min kära syster. Förmiddagen är vikt åt nära och kära i Hunnebo, hoppas planen håller.

Ha en fin kväll och morgondag, oavsett vad du planerar att göra!

Semester!

Imorgon börjar min semester, men jag har också varit ledig denna helg. Så himla skönt! Tre veckor då jag bara ska gotta mig och ta det lugnt. Jag, eller vi, har inga planer än, det får bli som det blir. Vi har ju alltid Bovall, det är en välsignelse, när den ekonomiska situationen är som den är. Det blir ingen bröllopsresa än på ett tag.

Det beror ju på fler saker än den ekonomiska, katterna är en del och svärmor är en annan. Enligt mannens rön är hon dock på god väg att bli sitt gamla jag, det vill säga envis, obstinat och hemlig. Fast det beror mycket på vem som frågar, tror jag. Jag har inga som helst problem med att förmana, hytta med fingret och småskälla på henne, utan att hon blir vrång.

Mannen och svägerskan är ju barnen och jag är en "utomstående" och jag vet att svärmor gillar mig, så jag kanske får ta mig lite friheter. Det är gott så! Jag jämnar gärna vägen för hennes ätteläggar, i den mån jag kan och hinner med. Så med tanke på att svärmor fortfarande är lite svag passar det ju alldeles utmärkt att jag har tid nu.

Firandet av min semester startade redan i torsdags, då mannen serverade kalventrecôte när jag kom hem efter jobbet. Det var en trevlig middag!

I fredags fick jag detta på tallriken och bubbel i glaset:

Ja, jag delade med mannen förstås. Krabbklorna var de största jag sett på länge och väldigt goda, medan räkorna var ovanligt små och således hutlöst dyra! Det behövs bara lite bröd och majonnäs, så är det en komplett måltid, tycker jag. Varför krångla till det, liksom?

Igår åt vi något nytt för oss. Jag bläddrade i min nyaste Allers och blev då sugen på kycklingspett med jordnötssås. Därför fick jag åka iväg till affären lite hastigt och lustigt och hämta lårfiléer, samt jordnötssmör. Vi hjälptes åt med tillverkningen av sås och spett, vilket är trevligt för det händer inte så ofta numera, med mina dumma arbetstider.

Vi var överens om att nästa gång ska det vara lite mer krut i såsen och även i marinaden till kycklingen. Det blev alldeles för tamt när vi gick efter receptet. Mannen slickade nästan såsskålen ren så det var väldigt gott ändå, men med lite sriracha eller cayennepulver nästa gång, blir det ännu bättre och  därför blir det nog en dubbel sats...

Inatt startade jag R2D2 med två stora "biffar", som inte lämpade sig för enbart grillning, fick vi bittert erfara en annan gång. Jag tänker att med slökokning först blir de alldeles utmärkta med grillyta och glace på idag. Ganska snart känner jag, för nu rann snålvattnet till och magen mullrar mat. Frågan är vad vi ska ha till. Majs blir det inte, det kan faktiskt bli för mycket av av den varan.

Ha en skön söndag och hjälp mig gärna be till vädergudarna att vädret håller i sig!

Lögnaktig, jag?!

Sista dagen på min ledighet och vad har jag gjort? Det känns kluvet, för jag har gjort ingentingen, vilket var precis vad jag behövde, å andra sidan är köksgolvet fullt av smulor och dammråttorna börjar se välnärda ut. Det var väldigt nyttigt för oss båda att packa ihop och åka norrut i tisdags. Fast jag har dåligt samvete för att jag fick ställa in en date med en vän för den sakens skull...

Anledningen till vår utflykt är att min dotter fyller år på lördag och jag tänkte att det kunde vara skönt för henne att slippa laga middag efter jobbet, för en gångs skull, och samtidigt få överlämna en liten present till henne. Bästa dagen för detta var tisdag och då får det bli så! Eftersom mannen jobbar, kan man aldrig veta när, eller om, man kommer iväg, men vi kom fram i tid i alla fall.

Telefonen ringer alltid precis när jag knutit skosnörena och då kan det ta allt mellan tio minuter och två timmar innan vi verkligen är på väg. Således fick daten skjutas upp, för jag kunde inte garantera när jag skulle vara hemma igen. Ingen annan än min syster M fick besök, för vi bor numera granne med henne och vi måste ju få se hur hon har det.

Och så måste vi åka hem och ta hand om katterna och våra svampbebisar, så vistelsen blev inte så lång. Vi är dock rörande överens om att det inte ska ta så lång tid tills nästa gång, för det behövdes ett miljöombyte av många anledningar. Redan halvvägs dit slätas mannens rynkor ut och axlarna lämnar öronen. Ja, jag överdriver en aning, men tror du förstår vad jag menar...

För att kunna stanna längre måste vi alltså ha med katterna och de visade med all önskvärd tydlighet att de absolut icke ville sitta i en bur och åka bil. Inte för att vi hade tänkt det just denna gång. När jag bär ner vår röda väska i hallen vet de vad klockan är slagen och försöker rymma eller gömma sig. Det hjälpte inte ett dugg att jag talade om för dem att lugna ner sig och äta mat istället. Annars är de ganska bra på att förstå vad man säger, inbillar jag mig åtminstone.

Nåja, för att återgå till vår utflykt, eller snarare återfärd, så åt vi brunch på vägen eftersom vi inte hade något att äta till frukost. Det glömde vi ordna med dagen innan, men emedan varken mannen eller jag är så pigga på att äta förrän vi varit vakna några timmar bestämde vi oss för att lyxa till det med ett besök på ett riktigt lastbilshak och kalasade på pyttipanna.

Sedan drack vi kaffe hos Raggarn och jag fick veta att allt som står i bloggar är lögn och hittepå. Saken är den att hans fästmö skriver väldigt underhållande om deras liv och hans tillkortakommanden och han verkar inte riktigt hålla med henne. Lite oroande att han drar alla bloggare över en kam sådär, tycker jag. Jag ljuger aldrig, men erkänner att jag understundom kanske skruvar till det lite.

Missförstå mig rätt nu, Raggarn är en väldigt snäll och trevlig människa, men han kan också dra historier, så jag är helt övertygad om att han får vad han förtjänar i denna blogg och av denna hans nygamla kärlek. Jag berättar ju om vårt liv och driver med mannen då och då, men så länge det inte är på ett elakt sätt, utan med glimten i ögat och mycket kärlek, är det okej.

Eftersom jag är ledig idag faller det på min lott att laga maten, som du kanske vet. Det blir en kycklinggryta med asiatiskt stuk. Ingefära, bambuskott, broccoli, chili, morot, lök, vitlök och kokosmjölk. Det känns som att det behövs lite hetta i kylan. Nollgradigt i mitten på maj är inte okej!
Tomatplantorna fick flytta in, men champinjonhinken åkte ut för en "omstart".

Mannen får lösa matfrågan imorgon och på söndag, men på lördagen överger han mig för att roa sig på lokal. Egentligen är det vår gode väns fel eller förtjänst, beroende på vem man frågar, förstås. Jag tycker ju det är smått fräckt att bjuda med mannen och lämna mig åt mitt öde och utan mat när jag kommer hem efter jobbet. Livet är bra orättvist...

Således får allt mannen lägga manken till ordentligt och det brukar inte vara något problem. Se bara vad jag fick i måndags.

Jag önskade och fick Pasta Vongole, trots att han inte visste vad det var jag bad om. Det är inget hinder, det finns ju kokböcker och recept på Google.

Lammet från Hulanhålan sjunger på sista versen. Revben åt vi förra helgen och det finns några skånkar och någon karrébit kvar. Det är bara frånvaron av grillväder som gör att det finns något kvar alls av lammköttet.

Nu är det dags att laga mat så mannen får mat i magen innan han ska repa. Själv ska jag titta på hockeyn, såklart!

Ha en god kväll och en förhoppningsvis fin helg!

Stryk(ar)katt?

Onsdag idag. Vaknade före mannen och bestämde mig omgående för att titta till Compiz. Jag upptäckte igår när han fick sin hjärtmedicin att han var skadad. Han är svullen kring ena ögat och har ett sår som är varigt mellan ögat och örat. Mannen ropades ner från kontoren för inspektion och rengöring av såret. Emedan Compiz har en hjärtsjukdom tar man honom inte till veterinären i "onödan" då det inte går att söva honom för att till exempel sätta dränage. Vilket jag svårligen kan se hur de skulle kunna göra i ansiktet, för den delen.

Så länge han äter med samma (mycket goda) aptit, vill vara ute och sköter sin hygien låter vi honom vara hemma och ta det lugnt. Jag har var ute med honom i förmiddags och konstaterar att han inte alls är intresserad av att avvika från tomten. Så när jag åkte och handlade fick han vara kvar ute och lapa sol. Vi inspekterar honom oavbrutet, han är nog ganska trött på oss, för en gångs skull. Han är ju en riktig gosekatt annars. Mina lår har ständigt små sår efter hans trampande. Vissa ränder går aldrig ur...

Hans är gråa, fast det syns ju inte så tydligt på denna bild. Men han ligger så fint och sover nu, då jag vill inte störa honom. Vi kan förstås bara spekulera i vad som hänt, han kan ju ha fastnat i något och gjort sig illa, men det ligger tyvärr närmare till hands att skylla på en katt som tydligen varit runt och bråkat med andra i området, inklusive vår Mayzan.

Henne fick vi ju ta till veterinären efter ett slagsmål för en tid sedan. I fb-gruppen "Vad händer i Eklanda" läste jag som sagt att en katt, som har haft ett våldsamt "uppförande," nu i helgen blivit omhändertagen av ett katthem i närheten, för att försöka hitta dess ägare. Katten behöver uppenbarligen kastreras, vilket jag tycker alla han- och honkatter ska. Det funkar inte att ha dem ute annars. Inte inne heller, om det rör sig katter utanför. Och det gör det...

Imorgon tar jag med mig alla presenter och åker norrut, till barnbarnen. Mannen, eller framför allt hans kunder, har deadline för veckans orderövergång klockan 14, så det blir svårt att hjälpa dem i bilen, utan dator. Han får städa och förbereda middagen tills jag och sonen som vill hälsa på oss i påskhelgen kommer hem. Typiskt att jag jobbar då, men han tänker stanna ända till måndag så vi hinner nog umgås ordentligt med varandra ändå.

Det var en överraskning att han vill stanna så länge, han har alltid sagt att det räcker med två nätter, så han hinner vara ledig hemma också. Det är i och för sig inte första gången den ungen slår mig med häpnad, men jag blir lika förvånad varje gång, eftersom det inte ligger i hans natur att frångå sina rutiner, utan vill ha det "som vanligt" och förutsägbart.

Därför fick jag inventera kyl och frys extra noggrant för att planera maten inför påsken och komplettera rejält så att vi klarar oss. För den gossen kan äta han och det är inte mycket han inte gillar heller, så det är tacksamt att ha honom som middagsgäst, ur den aspekten åtminstone. Att han närapå äter en ur huset är en helt annan...

Idag fyndade jag i Willys "kort-datum-låda". Två kilo köttfärs åkte in i frysen direkt vid hemkomsten och kambenen stekte jag sakta i ugnen, för att sedan grilla på dem mot slutet, för en fin yta.

Salt, svartpeppar, lökpulver, spiskummin och lite hot sås är allt som behövs på benen.
Stektes sedan långsamt i 125 graders varmluft. 

Bönsallad med vinägrett och focaccia serverade jag till, det kändes lite sommar över den middagen, eller hur? Solen inspirerade till lite lättare middag idag, men fy sjutton så kallt det var ute i blåsten, när man inte har päls vill säga.

Mat av den lite mer värmande sorten var det igår, Då blev det sparade köttbullar som värmdes upp i sin sky, med grädde och reddes av. Eftersom jag med varm hand överlåter lingonburken till mannen, blev det istället pickles på min tallrik.

Syran får man ju på det sättet med och båda är nöjda och glada. Imorgon blir det köttfärssås, också den från frysen. Om mannen anser att den behöver drygas ut för att räcka till oss tre, så kan han ju alltid börja skörda svamp, steka upp den och blanda ner.

Man ser alltså hur det växer under dagen. Ja för allt i världen, över natten också. Jämför kvällens foto med dem i gårdagens inlägg. Visst är det imponerande? Det andra huset med Kungsmussling är dock inte ens i närheten av att komma igång, som det ser ut nu, men det kan ju ändra sig snabbt, det har vi ju lärt oss redan. Och på toaletten kommer det nya små champinjonknoppar i hinken. Jättekul!

Mannen är på audition, hoppas det går bra. De har inte sparkat ut honom än, efter nästan tre timmar, så jag förmodar att han fått godkänt. Annars är det deras förlust, för han är duktig och det säger jag inte för att han är min man. När Dan Hylanders erkänt duktiga musiker är imponerade har jag knappast fel, eller hur? Och frågar man Magnus Lindberg så håller han med mig, det vet jag...

Ha nu en god natt och en riktigt fin påskhelg!
Jag återkommer med nytt inlägg när jag får tid och tillfälle, hoppas vi återses då!

R2D2.

Ledig igen, så här ska städas och fejas! Måste bara skriva ett inlägg först och sedan ska jag laga mat...
Så jag tycker nog att vi tar tag i städningen imorgon, istället. Jag har ju faktiskt ledigt och trots det laddat tvättmaskinen och hängt upp tvätten. Dessutom skurade jag badrummet igår, efter jobbet. Man ska inte slita ut sig i onödan.

Mannen behöver klippas också, så det kan definitivt inte dammsugas före det är gjort. Och eftersom vi varit på besök hos mannens personlige bankman har det ringt i hans jobbtelefon flera gånger, så nu sitter mobilen fastklistrad vid örat. Det är ju runt öronen det är störst behov av tuktning och asymmetrisk klippning ska vi nog inte ge oss in på i detta fallet.

Jag är jätteduktig på att skjuta upp tråkiga saker. Varför hålla på med sådant när det finns roliga saker att göra, eller att göra ingentingen? Nog för att även jag kan känna en viss tillfredsställelse i att befrias från dammråttor och katthår, men roligt kommer det aldrig någonsin att kännas. Tyvärr! Jag önskar verkligen att vi hade råd att leja bort städningen, så kom igen nu, Lottovinsten!

Om vi inte hade så mycket möbler och annat på golven hade jag gladeligen skaffat en robotdammsugare. Undrar vad katterna hade tyckt om en sådan? De är livrädda för snabeldraken och det räcker att ställa ut själva munstycket i hallen, så springer de nästan genom altandörren. Fast Mayzan sover ofta i en puff som jag lagt i en förvaringskorg strax intill dammsugaren på övervåningen, vilket känns helt ologiskt, men vad vet jag om hur katter resonerar?

Jag ska försöka koncentrera mig på att hitta på något gott att göra med havskatten vi fångade i fredags istället. Det sortens "katt" förstår jag mig bättre på, även om det är en fisk, egentligen. Den stora frågan är om jag ska använda vår nya älsklingsapparat igen och ånga på?

Mannen gjorde en jättegod fläskgryta igår, så Multin har bara fått vila en dag sedan vi fick den. Pizzorna i söndags krävde annan tillagning, men jag tror minsann att jag vid tillfälle ska prova att baka vanligt bröd i den. Kanske redan imorgon? Då blir det nog en paj nämligen, vilken också kräver traditionell tillagning i ugn. Kyckling och julskinka blir det i fyllningen i så fall.

Kyckling, kronärtskocka och oliver var det på min pizza, mannen valde salami. 

Rester är alltid bra att ha, men ibland kan de bli för många och tar för mycket plats i frysen, därför blir det frystömning då och då, när lunchlådorna riskerar att inte få plats längre. Äsch, nu blev jag hungrig igen, så jag ska nog ta tag i middagsplanerna och hoppas på att jag och R2D2 och jag lyckas lika bra eller bättre som i fredags.

Ha en fin tisdag och var rädd om dig!

Rosen.

Vad jag är glad att det är fredag! Det har varit några ordentligt arbetsamma dagar på jobbet och sömnen har inte varit den bästa. Väckarklockan Mayzan signalerar revelj en timme innan mobilen är tänkt att väcka mig ur min skönhetssömn. Hon är inte gärna ute på dagarna längre, efter slagsmålet med elake Måns eller om det var någon annan strykarkatt, så hon sover alldeles för mycket på fel tid.

Dessutom är jag strålande glad för att mannen och jag fick en så makalöst fin nyttoleksak av en kär vän igår. Jag har ju pratat mig varm för slökokare och Crock pot, för att mannen hade en i sin ägo redan när vi träffades, och för att vår gode vän verkligen inspirerat till att använda den genom att dela spännande recept. Vi har sparat mycket tid och pengar på slökokar'n, kan jag lova.

Nu har vi även begåvats med en Multi Cooker. Den kan allt! Steka, ångkoka, baka och självklart fortfarande slökoka. Vännen var i behov av någon att bolla idéer och erfarenheter med, så han beställde helt sonika en sådan till oss. Mannen och jag tycker givetvis att det är en överdådig present, men vi får försöka hitta på något sätt att förtjäna den i efterhand.

Det lustiga är att mannen fick en avi från Posten häromdagen och misstänkte att vännen skickat ytterligare en kokbok till oss. Du förstår hans förvåning när personalen på utlämningsstället kommer ut med ett gigantiskt paket och så ramlade polletten ner. Jag var på jobbet och hade inte en aning om vad som försiggick, förrän mannen i ett meddelande under min fikarast kallade vännen för stolle...

Idag har jag ett stort problem. Jag kan inte komma på vad jag, eller Multi Cooker'n, ska tillaga. Ve och fasa! Det är ju fredag och därmed fiskdag, så varför inte ångkoka fisk då? Å andra sidan vore det jätteroligt att steka en hel kyckling i den. Eller göra kladdiga revben, eller att grilla grönsaker. Det gäller att hitta på hur man kan få en hel middag tillagad samtidigt i den så småningom, förstås.

Mannen har lagat mat på traditionellt vis dessa mina arbetsdagar och det har smakat fantastiskt som vanligt.

Detta är fläskkotletten med en ljuvlig sås från igår. Men jag har även fått spaghetti och köttfärssås och korrv med råstekt potatis de andra dagarna. Mums, alltihop!

Jag fick bubbel i glaset när jag kom hem igår. Mannen är omåttligt stolt över att jag förärats Kungsmässans "Dagens ros", och tyckte att det skulle firas ståndsmässigt. Självklart är jag också stolt och jätteglad för utnämningen, för det vet ju alla hur roligt det är att få beröm. Jag är inte säker på vem det är som tagit sig tid att skriva till Centerledningen, men jag har mina aningar...

Chefen var alldeles till sig över detta och har frågat varje dag sedan i tisdags om de kommit och fotograferat mig ännu, vilket de inte har. För min del räcker det fint att bli omnämnd, någon bild behövs inte. Jag är inte särskilt god vän med kameror, nämligen. Jag känner mig obekväm och stelnar till när någon riktar linsen åt mitt håll och resultatet blir således därefter.

Nu tänker jag avsluta detta inlägg och lägga pannan i veck över matplaneringen, samt försöka klura ut vad mannen har för hemligheter och överraskning i beredskap för mig nästa vecka. Spänningen är olidlig, för jag har verkligen inte en susning om vad det kan vara.

Ha en fin fredag och ge någon en komplimang, delad glädje är som du vet dubbel glädje!

PS. Och tack så väldigt mycket för presenten igen, du vet vem du är!

Klappdags.

Det är inte annat än ett smärre under att vi (jag) fick ändan ur vagnen igår och kom iväg. Abnormt trött och småfrusen släpade jag mig upp till övervåningen och satte mig på sängen. Där satt jag en halvtimme innan jag tog den där duschen. Vi hann bestämma oss för att resa lätt och både det beslutet och lite vatten fick mina livsandar att vakna, åtminstone lite...

Vårt största frågetecken var hur Mayzan skulle klara att åka i bur utan dumstrut. Det visade sig att det gick utmärkt och att hon låter sitt krigsärr vara ifred. Värre blev det då med Compiz som började låta väldigt högt, kräkas och hyperventilera så vi fick stanna för att försöka lugna honom. Det gick inte alls, så han fick dregla ner min kappa resten av vägen.

Idag har jag träningsvärk av att hålla honom, men det är ju av mindre betydelse. Huvudsaken är att han lugnade ner sig till slut, trots att inget var som vanligt i sommarstugan. Flyttkartonger och 240 cm säng att gömma sig under var något nytt. När kattlådan blev tillgänglig och vatten på plats i köket kändes det visst lite bättre. Lite senare smakade mat bra också.

Vi åkte och skaffade mat och dryck och började slappna av. Det var nog nödvändigare än vi ville inse att lämna "vardagen" och bekymren för en dag eller två. Vi åkte till Gravarne och hittade entrecôte och piggvar till rimligare priser än hemmavid. Igår blev det kött, fast det var fredag:

Vi sparade fisken tills idag för att hinna kyla champagnen, vilken den kära systern lämnat på köksbordet som en försenad present till mannen. Champagne ska ju, som du vet vara kall, torr och gratis enligt Churchill, och jag är benägen att hålla med om det. Rolig och uppskattad överraskning var det i alla fall!

Idag har vi hälsat på sonen och klurat ut lite om hur hans PS4 fungerar, samt påpekat nyttan med dammsugare. Efter det hälsade vi på hos päronen i deras nya bostad och pratade bort en bra stund, vilket kändes alldeles genomtrevligt och på tiden. Sedan kurrade åtminstone min mage något helt otroligt och det blev dags att göra något åt den saken.

Firren åkte in i ugnen hel och hållen. Förutom gälarna då, som jag fick brottas med en stund för att få ut. Mannen gjorde sin supergoda citronsås till fisken. Den är dessutom både enkel och snabblagad.
2 dl cf, 1½ dl grädde, 1 fiskbuljongtärning, saften från ca ½ citron och skalet från en hel. Et voilà!

Imorgon blir det julklappsutdelning med barnbarnen, äntligen! Sjukdom, jobb och kattproblem har gjort att det blivit uppskjutet gång på gång. Snart fyller lilla Jonna år också, så nu gäller det att ladda om och hitta en lämplig födelsedagspresent.

Resten av kvällen blir det film och lite tidigare läggdags än igår. Det är planen, i alla fall. Fast våra planer har ju en tendens att inte gå på räls precis. Därför känns det extra skönt att min jobbmåndag är av den lindrigare sorten. Bara 10-17, om inte chefen hör av sig förstås och ändrar planen...

Ha en underbar lördagskväll och en toppensöndag! Glöm inte bort att ta hand om dig själv, för hur ska du annars kunna orka hjälpa någon annan?

Zombie.

Nu är det långledigt, tack och lov. Jag är väldigt trött och behöver vila. Mannen bad om väckning för att komma i tid till Västra Djursjukhuset med Mayzan i morse, men tyckte att jag skulle somna om. Vilket jag gjorde. Sedan fick jag kaffe och tidning serverat vid sängen. Har inte hunnit läsa Två Dagar sedan den kom i lördags, men nu är jag ikapp.

Mayzan fick sina stygn borttagna, men tratten får sitta kvar ytterligare några dagar, till hennes stora förtret förstås. Hon vill ju gå ut och inspektera ägorna, tvätta sig ordentligt och inte vara beroende av sina slavar för att klia öronen. Faktum är att det behövs inte så mycket väckarklocka i den här familjen just nu, man vaknar effektivt av ljudet av klor mot dumstruten.

För övrigt är det zombiestil här hemma, mannen somnade på sängen efter veterinärbesöket och jag satte på mig morgonrocken och satte mig här i min fåtölj. Jag vet varken ut eller in, vad som är bäst att börja med, hur det ska göras eller vart det bär. Nå, det är ingen brådska med något, det får ge sig under dagen...

Mat ska det väl bli, såklart. Dock har jag ingen som helst aning om vad. Däremot har mannen lagat mat även de senaste dagarna. I tisdags återvann han en färdig fläskstek ur frysen och skapade en helt ny rätt av den. Han lade skivorna i en ugnsform och gjorde en sås med champinjoner, vitlök, sherry och lite annat och hällde över steken och gratinerade med riven parmesan. Jättegott!

I onsdags blev det blodpudding och stekt fläsk, men det vet ju alla hur det ser ut. Jag gjorde en vitkålssallad med blodapelsin till mig, mannen vill hellre ha lingon.
Igår laddade han slökokar'n med en lätt frysskadad flintastek, nedskuren till grytbitar, och rotsaker av olika slag. Såsen blev suveränt god!

Eftersom det är fredag borde det bli fisk, men som sagt, det får tiden, lusten och orken utvisa...

Jag borde duscha och klä på mig, till att börja med. Att åka till affären i morgonrock och den "frisyr" jag ståtar med nu är inget man gör, även om jag många gånger sett folk i pyjamasbyxor på Ica. Det finns gränser för hur "ledigt" man klär sig ute bland folk, tycker i alla fall jag.

Jag måste boka en tid för klippning, när det går åt väldigt mycket hårspray för att resa upp håret varje dag. Visserligen använder jag bara Apolivas och den är extremt prisvärd, men ändå. Lite färg på ögonfransar och -bryn ska jag faktiskt kosta på mig också på samma gång. Vad som helst som får mig att se piggare ut än jag känner mig är en investering känner jag.

Nu ska jag lyfta på rumpan och släpa mig upp till duschen...
Ha en fin fredag och helg!

Syster Annders.

Sötebrödsdagarna är snart slut, i morgon påbörjas jobbperioden 3:1:3. Jag jobbar alltså tre dagar, är ledig en, sedan tre arbetsdagar till. Jag klagar inte, för sedan blir de följande sju dagarna tvärtom. Eftersom Lilla Röd blev sjuk fick vi inställa vistelsen i sommarstugan och att hälsa på nära och kära. Men nästa helg, då ska stygnen tas och förhoppningsvis är hon pigg nog för en biltur efter det.

Hon är fortfarande trött och hängig, men äter bättre och försöker skynda sig till dörren när vi släpper ut Compiz. Han är förresten väldigt sjåpig och undviker sin syster som pesten, vilket förmodligen är lika bra, för hon skäms med sin fåniga strut och "kryper" för att inte synas för mycket. Hon ligger mest uppe i sängen eller på en pläd i soffan och försöker tvätta sig, stackar'n.

Det går dock bättre än väntat att ge henne medicinerna och vi har spolat dränaget varje dag. Under protest givetvis, men som tur är är vi två som kan hjälpas åt. Jag får ställa klockan lite tidigare i morgon så vi hinner med alltihop innan jag åker till jobbet. Mannen tar henne till veterinären på eftermiddagen och får dränet avlägsnat om de bedömer att det inte behövs längre.

Såvitt vi kan se borde det räcka med dessa tre dagar, men man vet ju aldrig. Det är tur att hon är så frisk som hon trots allt är, med tanke på hennes ålder. Femton år är en ganska hög ålder på en katt, även om det inte är helt ovanligt med en livslängd på 18-20 år. Jag gissar att båda två hänger med ett par, tre år till.

Mannen gav sig iväg för ett möte ikväll, så jag lagade mat till mig själv. I och för sig blev det över till lunch för oss båda två. Snabbmat igen. Jag skar laxfilé i mindre bitar och marinerade dem i fisksås, pressad lime, sesamolja, chili och färsk ingefära. Strimlad lök och morot fick fräsa lite innan laxen åkte i stekpannan. Lite cf, vatten, sherry och ytterligare fisksås, samt ostronsås, så var det klart!

Minimal arbetsinsats och tidsåtgång, det gillar jag! Fast ibland ska det ta lång tid, det är bra terapi för mig att stå och hacka, strimla, röra, smaka av och dona i timmar. Jag har inte en aning om vad mannen hittar på för mat åt oss i helgen, men jag är viss om att det blir jättegott, för det brukar det bli.
Ha en underbar helg, säger jag redan nu! Var rädd om dig och din omgivning, på återseende!

PS. Rubriken är givetvis en ordlek med mannens och mitt namn, för dig som inte redan vet vad han heter...

Dumstrut.

Ännu en ledig dag, halleluja! Jag vaknade av att mannens telefon ringde, annars hade jag nog sovit en stund till. Det blev sent igår efter en dag med veterinärbesök och operation av Lilla Röd. Mannens födelsedag kom lite i skymundan och födelsedagsmiddagen fick intas lika sent som om jag hade jobbat. Fast den som väntar på något gott...

...väntar alltid för länge?

Idag har jag laddat slökokar'n med lammben. Det ska bli gott det med, hoppas och tror jag. Vilka tillbehör det blir ska jag fundera på en stund. Ett tips från en slökokande bekant var rostade rotsaker och det är ju gott. Buljongen som innehåller enbart rött vin och det som lammet och grönsakerna ger ifrån sig får bli en rödvinssky eller sås. 

Pressad potatis är ju väldigt gott också, och suger upp den goda såsen så bra. Broccoli har vi hemma så jag slipper nog ge mig ut idag. Jag väntar hellre med att handla och planera resten av veckans mat tills i morgon då jag ändå måste pallra mig iväg till jobbet och morgonmötet. Då ska jag passa på att lämna in gamla mediciner och få med koksalt att spola Mayzans dränage med. 

Hon är ju inte speciellt glad över sin situation och det är fullt förståeligt. Vem vill gå omkring med en dumstrut, liksom? Hennes bror tycker att hon är skum och går omvägar runt henne. Hon har sovit i min säng inatt och mat har hon också fått i sig. Nu är det bara medicinen som ska ner och det blir vanskligare, ty hon har gömt sig under sängen. Jag tror hon hörde oss prata om det...

Det känns inte rätt att skrämma fram henne ifall hon skulle fastna med tratten och sängen är för låg för att någon av oss ska kunna åla sig in till henne. Hon är förhoppningsvis snart lite hungrig, då får mannen fånga in henne innan hon smiter ner. Jag bestämde att badrummet är lämpligaste platsen för omskötsel och medicinering, nämligen. 

Med detta sagt så förstår du att jag inte tänker göra mycket idag. Slökokar'n gör mesta jobbet och jag ska läsa ännu en Harry Bosch-bok. Jag är väldigt förtjust i just den karaktären som Michael Connelly skapat och jag läser dem i kronologisk ordning förstås. När Harry är slut får jag beta av de andra böckerna han har skrivit. 

Det har tillkommit nya intressanta böcker alldeles nyligen och ombyte förnöjer ju, som bekant. Vad sägs om dessa, till exempel?

Bob Dylan är ingen favorit hos mig, för jag tycker inte om hans röst. Låtarna och texterna är alltid bättre med andra artister. Ja, jag är kategorisk och måhända orättvis, men den mannens gnälliga röst gör mig nästan förbannad. Likväl ska det bli roligt att läsa bakgrunden till hans låtar och få lite större förståelse för, i mitt tycke, ibland lite obegripliga texter. 

Boken om och av Bruce Springsteen sträckläste mannen under två dagar, så den bör ju vara bra. Han har heller aldrig varit en jättefavorit, The Boss alltså, men jag gillar hans röst mycket mer än Dylans, trots att han långt ifrån är någon skönsjungande figur. Vilket han är högst medveten om själv och tydligen påpekar i boken, enligt mannen. 

Det ska bli spännande att läsa hans historia, det lär finnas mycket mörker och depression i hans liv, men också en hel del roliga berättelser och situationer, för mannen fnissade ganska ofta. Jag ska kanske avsluta detta inlägg och Bosch, så jag kan börja med Springsteen redan idag. Dylans bok är en sådan man snarare bläddrar i då och då, tegelstenen är knappast lämplig för sträckläsning. Tror jag. 

Ha en fin onsdag och ta hand om dig och din omgivning på bästa sätt! 

Kandidaten.

Idag ska jag göra ingentingen igen. Mannen laddar slökokar'n med allt en gulasch ska innehålla, så jag ska inte ens laga mat. Det gjorde jag däremot igår. Köttet blev tyvärr aldrig så mört som jag ville, men "Oxkött i röd sås" smakade gott ändå. Vi satsade på orientaliskt tema och började med snabbgravad lax i japansk soya.

Till laxen serverades Nottage Hill.

Den var riktigt god! Alla varianterna vi hittills gjort är suveräna och rekommenderas varmt! Den enda vi inte gjort än är apelsinkryddningen, men den ska också provas. Här hittar du tillvägagångssättet och de olika smaksättningarna. Enkelt och så gott!

Till efterrätt blev det en fruktsallad med mango, blodapelsin och granatäpple, samt blodgrape-sorbet. Friskt och gott med ett glas Chateau la Varière till. Det är lite svårt att välja viner till asiatisk mat, men personalen på Systembolaget är så himla duktiga och det är ju för väl att de finns där när man blir osäker. Speciellt med tanke på vilka gästerna var...

I ärlighetens namn var det bara vinet till laxen som vi var osäkra på, till grytan hade jag redan klurat ut att Prohibition skulle vara utmärkt. Dessertvinet var i och för sig en chansning, men den gick hem och det är ju kul att vår dryckesexpert till vän faktiskt inte provat just det tidigare.

Vi hade glädjen att få besök av min svärdotter igår också. Hon och hennes syster hade varit i Falkenberg där systerns bowlingteam vann stort över ett annat lag. Större delen av familjen Hermansson är eller har varit elitspelare och är välkända i dessa sammanhang. Det blev en kort visit, men det är bättre än ingen alls.

Det är så trist att min son och hans fästmö bor så långt bort, det är svårt att hitta tillfällen att hälsa på. Skiftarbete och helgjobb gör det ännu svårare, såklart. Förhoppningsvis får vi alla semester i sommar åtminstone, och då borde det gå att träffas och umgås några dagar i alla fall.

Mannen fyller år om ett par dagar och planen var att åka till Bovall då, men vi får se hur det blir med det eftersom Mayzan inte är i form. Vi får ringa veterinären i morgon bitti och kolla upp den där bulan på magen. Det känns inte okej att utsätta henne för en biltur om hon inte är helt frisk. Det brukar inte vara populärt, även om vi har infört pensionärskörning då vi insåg att höga varvtal påverkar hur de mår under färden.

Det blir en lugn och stillsam söndag med korsord och bokläsning. Jaja, lite tvätt också om sanningen ska fram. Tidig läggdags ska det också bli, eftersom mannen ska på kandidatundersökning imorgon (och jag har ett kampanjbyte att ta hand om tillsammans med chefen). Jag tycker det är mycket positivt att det blir en grundlig genomgång av mannen och hans andnings- och snarkbesvär.

Ingen av oss sover särskilt bra och mannen är påverkad av sömnapnén. Ibland blir det nästan slagsmål i sängen när jag försöker få honom att andas. Jag förstår att han blir irriterad av att jag möblerar om hans armar, kuddar och huvud. Då gäller det att snabbt retirera när armarna går som väderkvarnsvingar. Själv hade jag blivit vansinnig om någon petade på mig när jag sover.

Han är med andra ord inte lättväckt, det går inte att tala honom tillrätta precis. Inte förrän jag tar till brösttonerna och skäller och hur kul är det? Varken att vakna till eller att behöva göra. Jag får svårt att somna om när jag blivit så frustrerad att jag måste skrika. Då är det, relativt sett, enklare att fysiskt ändra ställning på honom och dra sig tillbaka till egen planhalva med öronpropparna på plats.
Visst kan jag flytta in i gästrummet, men jag sover inte bättre där. Därför hoppas jag verkligen att han får adekvat hjälp för det är lika nödvändigt att sova bra som att andas fritt och lätt.

Ha en fortsatt skön söndag och var rädd om dig och din omgivning!

Arga katter...

Nu är det som det ska vara igen. Det har varit lite väl mycket jobb på sistone, men snart är min kollega hemma igen och schemat ser ut som vanligt framöver. Med vilja och envishet kommer man långt. Det kändes väldigt skönt att åka hem igår, även om  det tog lite längre tid än det brukar på grund av ekodukten ,vilken är under uppbyggnad, som riskerade rasa över E6:an.

Jag hade två saker att göra idag. Det ena var att ringa veterinären eftersom Mayzan fått en bula på magen. Inte gravidmage, alltså. Hon var i slagsmål i söndags, men vi såg inga tecken på skador då. I måndags visade hon sig inte på hela dagen och då ringer varningsklockorna. Mannen fick flytta ut halva förrådet för att få tag på henne och fann då ett sår i en av "armhålorna".

Han höll fast och jag rengjorde detta sår som var det enda synliga tecknet på skador. Förutom att hon inte alls var pigg eller rörde sig som hon brukar. Men hon kom trots det upp och lade sig hos oss i sängen, så hon var inte så gramse på oss efter den ganska hårdhänta undersökningen. Dagen efter ville hon gå ut som vanligt och då känns det genast lite lugnare.

Sedan upptäckte mannen den lilla bulan och det är inget bra. Katter läker med en förfärande snabbhet och då kan smuts och bakterier bakas in eftersom sår inte läker ihop underifrån på dem. Hon har dock ingen feber och är skuttigare i stegen igen, så vi avvaktar besök på Västra Djursjukhuset då de inte hade någon där idag som kan detta med kirurgi och dränage. Blir det någon försämring åker vi dit akut, såklart.

Skön stil...

Den andra saken var att skaffa mat för dagen och helgens middagar. Vi har bjudit hit goda vänner på lite mat och prat i morgon, vilket ska bli jättetrevligt. Sista-minuten-planering alltså, för det har varit för mycket annat som "stört" min hjärnverksamhet. Nu är menyn klar och det är inget särskilt krävande eller tidsödande, varför jag ska ta det relativt lugnt i morgon också.

Ikväll blir det enklast möjliga mat. Färska räkor och bröd. Jag blandade till en liten sås eller dip när jag laddade kylen med allt gott vi hade med oss hem. Sedan hamnade jag här, medan mannen tog hand om alla de saker som kunderna ringde om under tiden vi var ute. Jag säger det igen för det slår aldrig fel, varenda gång han eller vi åker hemifrån, så börjar mobilen ringa...

Det kan ha varit lugnt hela dagen, men det blir alltid en anstormning när han ger sig ut på ärenden. Så jag brukar fråga om vi ska åka iväg och hitta på något, för att få fart på affärerna. Det är tur att mannen har ett mycket bra minne, för jag har aldrig sett honom skriva upp en enda sak medan jag plockar åt mig det jag skrivit upp på inköpslistan, för att inte glömma något...

Jag önskar jag hade samma minne och sifferminne, framför allt. Det hade underlättat avsevärt på jobbet till exempel. Vissa varunummer sitter, men det hade inte gjort ont med några fler. Det går så mycket snabbare då. Fast nu har vi ju fått handscanner till vår hjälp och det är nog det bästa som hänt på länge! Nu väntar jag bara otåligt på våra arbetskläder och hoppas de är funktionella och passar även "små runda tanter", som en kollega uttryckte det.

Dags att duka fram vår kvällsmat och hålla katterna på benlängds avstånd så vi hinner äta oss mätta innan "På spåret" börjar.

Ha en fin fredag och helg, var rädd om dig och din omgivning också!

Mesig ost.

Jag tog sovmorgon idag, det behövde jag. Mannen kom med kaffe och tidning när klockan var tio, då var det dags att vakna och få något gjort. Efter att jag läst tidningen ordentligt (nåja) och löst dagens sudoku förstås. Gjorde mackor till oss och skrev lista på all mat jag skulle hämta.

Det blev en storhandling så att det finns grejer hemma för de närmaste fyra dagarna och lite till. Kolja till minst 6 portioner, varav fyra lagas idag. Strömming, eller sillflundra då, till två middagar minst, 1 kg blandfärs, 1 kg kycklingben och dessutom kamben. Förutom gula ärtor, (vilket vi redan hade hemma, hoppsan) bönor, linser och grönsaker av olika slag.

Mesost?

Och en ost som ska få stå och gotta till sig i skafferiet till midsommar. Jag är ganska nöjd med dagen såhär långt. Tvättmaskinen jobbar på och jag funderar på huruvida jag ska ha både musslor och räkor i fiskgratängen. Lika bra att ha extra allt, det är ju ändå lillelördag och ska jobba torsdag-söndag. Det faller på mannens lott att laga mat alla dagar utom på måndag, då är jag ledig.

Av elva dagar är jag med andra ord ledig två. Så illa brukar det ju verkligen inte vara, men nu är det mycket sjukdom och vabbande på jobbet, och då ställer man upp. Min teknikerkollega är bortrest, annars hade säkert hon också ställt upp, för det är så man gör. Det är typiskt för branschen generellt och specifikt för vår åldersgrupp. På gott och ont, givetvis...

I morgon ska mannen iväg och träffa folk i hans bransch. Det är ju mässa i den stora grannstaden och då gäller det att passa på och träffas för lite skvaller och annat matnyttigt, över en öl eller tre. Nog för att jag gärna hade följt med, men det är nog lika bra jag jobbar, jag lär få höra godbitarna efteråt ändå. Under tiden får jag värma andra godbitar i mikron och ha det gott i mitt eget sällskap.

Och katternas, såklart. Mayzan har börjat konstra med maten. Ena dagen smakar det fint och hon glufsar i sig, nästa gång tittar hon förnärmat på den som serverar och går ut, eller lägger sig och sover i sängen igen. Hon blir mer och mer högljudd också. Varken hon eller brorsan har varit särskilt pratsamma tidigare, men nu är det annat ljud i skällan. Tror de går i barndom...

De fyller ju 15 år i år, och katter kan faktiskt också bli senila och dementa. Jag är dock förvissad om att ingen av dem är dement, efter att ha läst igenom en hel del relevanta sidor. Men de har ändrat beteende på sistone. Lite tröttare, men samtidigt mycket mer keliga. Compiz får till och med tvätta Mayzan numera, utan att riskera en örfil!

Nu ska jag utfodra dem och börja med vår egen middag. Hoppas du har en fin onsdag och en ännu bättre torsdag, samt ett härligt veckoslut! På återseende!