Badmadam.

Håller mig vaken en stund genom att skriva ett nytt inlägg, när mannen ändå är iväg och repar ikväll. Idag blev jag bokad i morgon. På fredag hoppar jag in på hemmet och på lördag är det hemtjänst igen. Lördag, ja. Då ser vi knappt varann alls, mannen och jag, för då börjar jag tidigt och han har ett gig på kvällen, ganska tidigt i och för sig, trodde han.

Vi får se vad han har för besked när han kommer hem, om jag mot förmodan är vaken då. Jag tycker det är ruskigt svårt att somna och sova någorlunda bra natten mellan ett sent och ett tidigt pass. Därför kommer jag nog sova bättre inatt, även om jag ska upp tidigt igen. Sedan blir det samma visa mellan fredag och lördag, därför har jag sett till att jag är ledig på söndag.

Torsdag och söndag blir våra mysdagar, denna vecka. Det vet mannen inte om än, men jag tror inte han misstycker. Jag tänkte att jag hämtar något gott att äta efter jobbet i morgon och så kan vi titta ikapp Sveriges mästerkock. Förra veckans avsnitt missade jag på grund av ett sent arbetspass och idag tänker jag inte ens sätta igång TV:n.

Som du kanske kommer ihåg har jag berättat att jag inte gillar att duscha. Nu måste man ju göra det då och då i alla fall, men det bär mig emot. Dock kan jag tillstå att det känns något mindre besvärligt sedan vi flyttat och har golvvärme i badrummet. Igår duschade jag före jobbet, men klockan var mycket innan jag tog mig i (morgonrocks)kragen och såg till att det blev av.

Idag blev jag tvungen igen. Redan före lunch var jag nämligen genomsvettig och det är inte heller en så trevlig känsla. Dagen började lugnt hos en tant som behöver lite stöttning och att komma igång. Sedan blev det emellertid lite jobbigare. En farbror som inte är så rörlig skulle ha hjälp med morgontoaletten, vilken inkluderade en dusch.

Att det blir fuktigt i ett badrum när man duschar vet ju alla, och att fullt påklädd hjälpa någon blir snabbt varmt och klibbigt. Därefter ska farbrorn (eller i förekommande fall, tanten) kläs. Väldigt ofta ska de ha stödstrumpor också. Det är inte särskilt enkelt att få på dem, ens på sängvarma och torra fötter, tänk då hur det är när man är nyduschad och behöver kläs på snabbt för att inte frysa...

Att öppna badrumsdörren för att man själv håller på att försmäkta är således inte att tala om. Nåväl, även om det var min debut som badmadam hos denne farbror, tackade han så mycket för hjälpen och bad om ursäkt för att han är så besvärlig. Kära nån! Det är ju inte det att han inte vill, utan för att han inte kan själv, som vi hjälper till. Jag tycker inte att han är besvärlig för det.

Vidare till nästa mans morgonbestyr. En som inte heller är självgående och behöver ganska mycket hjälp, dock ingen dusch idag. Jag kommer sannolikt ha träningsvärk både här och där i morgon, men han blev ren och påklädd utan några större problem i alla fall och jag är välkommen tillbaka, bara en sådan sak! Nästa person på min lista ville inte ha någon hjälp med duschen, trots allt.

Så efter lite prat åkte jag för att städa hos en tant, tillsammans med en kollega. Till saken hör ju att många (de flesta) av våra vårdtagare är lite frusna av sig och det därför oftast är väldigt varmt hemma hos dem, vilket i kombination med en rejäl veckostädning gör att man blir genomsvettig även om man är två om arbetsinsatsen.

Sålunda åkte vi till vår "bas" och åt lunch och svalnade någorlunda innan det blev dags att åka ut på den sista turen och jag hade tre stopp på den idag. Inte några tyngre sysslor förvisso, men vi flänger runt som små skållade troll och det blir lite varmt ändå. När jag väl kom hem satte jag mig ner för att vila en stund och lösa några sudokun innan maten och började frysa så in i vassen.

Upp och hoppa, hämta pytten i frysen och skala kokta ägg till mig och steka ett par till mannen. Inga rödbetor fanns det, men det går nästan lika bra med ättiksgurka.

Med lite varm mat i magen frös jag inte lika mycket längre, så jag löste lite korsord medan mannen jobbade färdigt (nåja), packade ihop sina pinaler och drog iväg. Tittade på det håriga köksgolvet (jag kommer att bli galen på det!), öppnade källardörren så att katterna kunde fly när jag plockade fram snabeldraken och städade, igen!

Nu kanske du förstår hur väldigt lite jag tycker om att duscha? Jag drar ut på det i det längsta, trots att jag vet att jag kommer att känna mig både pigg och fräsch efteråt. Det är inte vattuskräck för jag har inte blivit biten av någon eller något och det är inte så att jag är en lortgris, det är bara själva omaket och slöseri med tid och vatten som stör mig, tror jag.

Jag känner mig väldigt nöjd med min dag i alla fall, så om en liten stund ska jag ta med mina korsordstidningar och lägga mig i sängen och vila och så småningom sova som ett barn.
Först ska jag förstås förevisa gårdagens middag också. Resterna får mannen äta till lunch i morgon, och jag letar reda på något i frysen till mig.

Torskrygg med musselsås. Jag har nästan alltid en burk musslor i skafferiet. Ica's är utmärkta, tycker jag! Jag hackade en schalottenlök och fräste den i lite smör så den började få lite färg, pudrade över lite mjöl och blandade ihop, sedan hällde jag på musselspadet, en gnutta sherry, lite vatten och spädde med mjölk till önskad konsistens (inte textur, alltså). ½ fiskbuljongtärning, salt och peppar, förstås.

Har man inte sherry går det bra utan, ta till exempel lite vitt vin, eller några droppar citronsaft istället. Det går fint att få lite syrabalans med vitvinsvinäger också, bara man är lätt på handen med den.
Nu är det färdigt för idag, på återseende när och om du vill, och var rädd om dig!

PS. Vattuskräck är detsamma som rabies.

R2D2.

Ledig igen, så här ska städas och fejas! Måste bara skriva ett inlägg först och sedan ska jag laga mat...
Så jag tycker nog att vi tar tag i städningen imorgon, istället. Jag har ju faktiskt ledigt och trots det laddat tvättmaskinen och hängt upp tvätten. Dessutom skurade jag badrummet igår, efter jobbet. Man ska inte slita ut sig i onödan.

Mannen behöver klippas också, så det kan definitivt inte dammsugas före det är gjort. Och eftersom vi varit på besök hos mannens personlige bankman har det ringt i hans jobbtelefon flera gånger, så nu sitter mobilen fastklistrad vid örat. Det är ju runt öronen det är störst behov av tuktning och asymmetrisk klippning ska vi nog inte ge oss in på i detta fallet.

Jag är jätteduktig på att skjuta upp tråkiga saker. Varför hålla på med sådant när det finns roliga saker att göra, eller att göra ingentingen? Nog för att även jag kan känna en viss tillfredsställelse i att befrias från dammråttor och katthår, men roligt kommer det aldrig någonsin att kännas. Tyvärr! Jag önskar verkligen att vi hade råd att leja bort städningen, så kom igen nu, Lottovinsten!

Om vi inte hade så mycket möbler och annat på golven hade jag gladeligen skaffat en robotdammsugare. Undrar vad katterna hade tyckt om en sådan? De är livrädda för snabeldraken och det räcker att ställa ut själva munstycket i hallen, så springer de nästan genom altandörren. Fast Mayzan sover ofta i en puff som jag lagt i en förvaringskorg strax intill dammsugaren på övervåningen, vilket känns helt ologiskt, men vad vet jag om hur katter resonerar?

Jag ska försöka koncentrera mig på att hitta på något gott att göra med havskatten vi fångade i fredags istället. Det sortens "katt" förstår jag mig bättre på, även om det är en fisk, egentligen. Den stora frågan är om jag ska använda vår nya älsklingsapparat igen och ånga på?

Mannen gjorde en jättegod fläskgryta igår, så Multin har bara fått vila en dag sedan vi fick den. Pizzorna i söndags krävde annan tillagning, men jag tror minsann att jag vid tillfälle ska prova att baka vanligt bröd i den. Kanske redan imorgon? Då blir det nog en paj nämligen, vilken också kräver traditionell tillagning i ugn. Kyckling och julskinka blir det i fyllningen i så fall.

Kyckling, kronärtskocka och oliver var det på min pizza, mannen valde salami. 

Rester är alltid bra att ha, men ibland kan de bli för många och tar för mycket plats i frysen, därför blir det frystömning då och då, när lunchlådorna riskerar att inte få plats längre. Äsch, nu blev jag hungrig igen, så jag ska nog ta tag i middagsplanerna och hoppas på att jag och R2D2 och jag lyckas lika bra eller bättre som i fredags.

Ha en fin tisdag och var rädd om dig!

Platt fall.

Det regnar, så jag vill inte åka till ÅV och bli blöt. Och därför vill jag inte åka till affären, om jag inte får med mig påsarna som ska tömmas först. (Jo, vi har fler påsar.) Inte kan jag ta fram snabeldraken heller, för då får katterna panik och jag har faktiskt inte hjärta att jaga ut dem i regnet. Ingen idé att fixa håret heller, för det kommer att bli platt så fort jag sätter på en keps som regnskydd.

Som du redan konstaterat är jag låg. Ledighetsleda, kan det vara så illa? Nej, jag väljer att tro att det är lågt blodsocker och vanlig trötthet. Har tillbringat 58 timmar fördelade på sex dagar senaste veckan på jobbet. Vädret har som bekant gjort att folk hellre befinner sig i köpcentra än någon annanstans, så det har varit fullt upp hela tiden.

Det regnar alltså, då håller man sig inomhus och helst i sitt eget hus, därför är det väl helt logiskt av mig att vänta ut regnet innan jag gör någon som helst nytta? Fast det får ju inte dröja för länge, ty jag vill hämta mat och andra förbrukningsartiklar för helgen. Jag tycker det ser ut att ljusna, så jag kanske kvicknar till och tar mig i kragen, samt får något gjort.

Mannen sitter och knattrar vid sin dator och letar delar till en kund. Det är bra, så länge det genererar en saftig order. I bådas våra branscher är det vanligt med förfrågningar och att folk ber om upplysningar för att sedan beställa "våra" produkter på nätet. Är inte det lite fräckt? För att inte säga oerhört fräckt. Vår kunskap och erfarenhet vill de ha, men vill inte betala för det...

Det är sannerligen inte rättvist mot oss servicemänniskor och det gör ont att bli utnyttjad på det viset. Det gäller all fackhandel givetvis. Ta som exempel när jag står med en kund i 10-15 minuter och berättar om skillnaderna på olika ansiktskrämer och hon (ja, det är oftast en hon) får testa hur de känns och doftar. Sedan vill hon "tänka" på saken och går.

I några få fall kommer hon tillbaka och köper produkten över disk hos oss, men inte sällan får man höra vid ett senare tillfälle att hon köpte på nätet. Det må väl vara rätt okej, om det är på apoteket. se, men inte om det är på någon annans hemsida. Då känner jag mig lurad, mitt företag blir av med en affär och om det fortgår kommer företaget byta ut kompetent personal mot kassapersonal.

Vilket givetvis kastar hela företaget in i en nedåtgående spiral, för gemene man vill fortfarande ha adekvat service och när de inte får det så lämnar de butiken och det sjunkande skeppet för andra aktörer. Om mannen inte får en order, trots att han hjälpt kunden att förstå vilken del som passar till vilken bil, så minskar möjligheten att ta ut en skälig lön samt i förlängningen, att ha råd att driva en rörelse överhuvudtaget. Så tänk på vad service, kunskap och erfarenhet är värt för dig.

Att vara egen företagare är sannerligen ingen dans på rosor. Att ge sig själv lön kostar företaget dubbelt så mycket som man får ut i bruttolön. Och den får man betala skatt på, som du vet. Det blir inte mycket kvar. Omsättningen i rörelsen kan vara hög, men om inte avkastningen också är det blir det knapert. Än så länge överlever vi, men frågan är hur lång tid?

Det blev något av ett domedagsinlägg idag, vilket jag skyller på regnet och även om det slagit mig till marken så reser jag mig igen. Och igen. Ty efter regn kommer sol, eller åtminstone uppehåll och jag kan sysselsätta mig med andra saker än att oja mig och gnälla. Jobba på bara och ge hjärnan ledigt.
Det kommer gå fint!

Avslutar med lite blommor, de piggar alltid upp:

Ha en fin fredag och start på helgen, det ska jag (trots allt)!

Räddad från tråkigheter.

Idag har det hänt så mycket att jag inte hunnit göra det som stod på min "att-göra-lista". Brödbaket strök jag redan när jag låg i sängen och läste GP och drack kaffe som mannen serverade. Jag är ju ledig på onsdag också. Rapporterade till AF och a-kassan och strök dessa punkter, men det var väl de viktigaste, så det var bra att jag hann med.

Sedan ringde Magda och vi bokade en dag att umgås och mysa nästa vecka efter att ha pratat en lång stund om allt möjligt. Jag förberedde varma mackor och laddade för att ta itu med städningen, när Lotta ringde och räddade mig från denna utomordentligt tråkiga uppgift. Efter vårt samtal kom ett nödrop från en magsjuk Klura, så jag gav mig av till affären.

Levererade det hon behövde och tog en tur till Mölndals Centrum för att se hur det går för Ostbutiken och de andra under den massiva ombyggnationen. Det blir fint när det är klart och mannen och jag ser fram emot att få hämta ost och andra godsaker då. Förhoppningsvis får vi möjlighet att delta i en VIP-kväll framöver också.

Klockan var tre när jag kom hem igen och då hade jag verkligen ingen lust att rasta snabeldraken. Tog hand om tvätten istället, så jag kunde stryka den punkten från listan också. Det var en nödvändighet, annars hade jag inte haft rena arbetskläder i morgon. Det gäller att prioritera rätt och det är inte kul att fiska upp skitiga brallor ur tvättkorgen.

Dammråttorna ligger kvar tills på onsdag, när nästa lediga dag infinner sig. Om inte mannen får för sig att göra något åt saken. Vi får väl se hur mycket hans telefoner ringer i morgon...
Ingen av oss vet om det blir något rep heller, därför är morgondagens middag än så länge ett osäkert kort. I alla fall i frågan om vem som lagar till chorizon och hur.

Jag har med andra ord haft tankarna på mycket annat än denna årsdag, inetsad i min hjärna och hjärta för all framtid. Fem år har gått sedan min bäste vän och svåger hastigt och oväntat gick bort. Jag varken ville eller kunde förstå varför han inte vaknade när jag klev in genom dörren för att hämta honom för en tur till Uddevalla tillsammans med min äldste son.

Hur jag genomlevde alla samtal med SOS Alarm, min syster, pappa, polisen, Claes syster och mamma, att köra mitt ex till Vårdcentralen, meddela mina barn som inte var med på plats, är mig fortfarande en gåta. Jag var som en urvriden trasa när jag och min syster äntligen kom hem på kvällen. Tur jag hade henne då och efterföljande dagar.

Idag kan jag lyssna på denna otroligt vackra komposition utan att gråta, men det tog tid. Den spelades på begravningen och du vet ju hur minnen förstärks av ljud, smak och doft. Jag tänker ibland att det inte får spelas någon musik alls på min begravning, så att mina anhöriga slipper bli påminda om den vid "fel" tillfälle. Å andra sidan hoppas jag ju att det ska bli ett så ljust minne som möjligt...

Knepiga saker det här. Man är ju inte odödlig, även om man känner sig sådan. Jag är ju så ung. Eller i alla fall inte särskilt gammal och då tar det emot att tänka på hur man vill ha det den dagen man kilar vidare till nästa dimension. Äktenskapsförord, arv och försäkringar, det är mycket att ordna och planera innan jag lägger hatten på hyllan för gott.

Lev väl och skjut inte upp något till morgondagen (annat än dammråttor), för då kan det vara för sent. Gå inte till sängs osams, var rädd om alla relationer och dig själv.

Mänskliga resurser.

Idag vaknade jag inte innan väckarklockan började låta, men det var kanske inte så konstigt. Det var fortfarande mörkt ute och halv sju på morgonen är jag inte färdigsoven. Alls. I det läget snoozar man inte. Bara att svänga benen över kanten och släpa sig ut till badrummet. Inte ens Mayzan tyckte det var dags att lämna sängen, hon låg kvar tills jag knackade skeden i matskålen.

Då gäller det att visa sin äganderätt till den och maten i den. Sen studsade hon upp och la sig hos sin manlige slav, utan att ha ätit upp mer än en fjärdedel. Hennes bror, som fuller väl vet att han icke får äta hennes mat, äter upp nästan all sin mat sen flyttar han gärna till hennes skål. Så länge någon tvåbent finns i köket kan han hålla sig i skinnet, med en liten harkling som varning.

Är vi tvåbeningar dumma nog att inte flytta bort skålen när vi lämnar köket är det renslickat i hennes skål och han återvänder till sin egen och spelar oskyldig. Jag är ändå ganska mallig över att de vet vad som är rätt och fel. De får inte äta ur varandras matskålar. Det är inte tillåtet att befinna sig på bord eller bänkar längre. Punkt.

Tröttare än trött... 

Självklart gör de det om tillfälle ges, om man glömt stekt fläsk på köksbänken över natten, till exempel. Då blir det inte lika många skivor på frukostmackan som man hade hoppats på. Så vi lär oss också. Viss mat är ju mer attraktiv och lockande än annan. Dagens ärtsoppa var helt ointressant. Det är i och för sig bara Compiz som undersöker våra förehavanden närmare då det är matdags för oss.

Fisk, skaldjur och köttfärs är det enda som får Mayzan intresserad. Yoghurt, blomkål, broccoli, avokado och all sorts kött lockar brorsan och då får man se var man sätter fötterna. Ska man skala räkor till middagen gäller det att vara snabb. Raketsnabb snarare och så får man inte snåla när man tinar dem. Minst femton-tjugo extra, om man vill ha någon garnering själv...

Ja, du förstår att jag laddar för morgondagen. Tänkte hitta på något nytt till mannen och mig, men skaldjur kommer att ingå. Vi, eller åtminstone jag, ska städa och stöka runt i största allmänhet och då behöver man belöna sig med något mumsigt efteråt. Hur mycket mannen behöver jobba vet man inte, så det är ingen idé att räkna med att jag slipper städandet.

Jag tror nog att eftermiddagen blir relativt lugn, så då får han rasta snabeldraken, åtminstone mellan telefonsamtalen. Min ambition är att hämta nödvändiga ingredienser för både morgondagens och lördagens middag tillnärmelsevis tidigt på dagen. Vi får se hur mycket ork jag har kvar efter riktigt hårda dagar på jobbet. Roliga, men jobbiga och jag är trött i både kropp och knopp.

Mitt problem, om det är ett problem, är att jag inte kan lämna något ofärdigt, när jag vet att det belastar mina kollegor vid senare tillfälle. Jag blir inte speciellt glad när jag får ta hand om saker som släpar efter, för att få plats och ordning innan jag kan ta itu med det jag förväntas göra. Det är inte någons "fel", förutom organisationens som sparar på personalkostnaderna.

Men det som är ett problem för många av mina kollegor är att vissa inte klarar stressen då de känner att säkerheten gentemot kunden riskeras. Att jobba i en kaotisk miljö, vilket det blir om ingen tar hand om varorna som levereras, när ingen har tid att fatta in nya artiklar och ser till att prisuppgifterna stämmer innebär en stress. Och vem ska fylla på i hyllorna?

Det är inte ekonomiskt att personalen går in i väggen, att kunderna inte får hjälp att hitta rätt produkter för sina besvär i egenvården eller att kunderna ser gapande tomma hyllor. Jag har varit med tillräckligt länge för att se hur det fungerar. Vissa organisationer är mer "ekonomiskt sinnade" än andra. Andra har lite mer omsorg om de mänskliga resurserna.

Utan kunnig, stolt och glad personal uteblir kunderna och affärerna. Hur svårt kan det vara att förstå det? Det är bara i ett fall jag gläds åt att en företagsledning fullständigt ignorerat sin personal och hur de mår, vad de tycker och deras kunskap och det är i KW:s. För att det gynnar min mans affärer när resten av kompetent personal också flyr fältet för att gå till konkurrenter eller nya branscher.

Jo, det blev ju slökokt ärtsoppa idag och äntligen med punsch! Det var gott och senap behövdes inte alls. Men en kopp räckte, det är väldigt sött med punsch. Det som är kvar i flaskan lär finnas en stund och kanske får ingå i en parfait efter påskmiddagen. Många år sedan jag serverade det, men minns att det var gott. En annan gång var det en äggtoddyparfait.

Sov gott och dröm vackert, var snäll mot dig själv och din omgivning när du vaknar!

Svärdfisk vs tonfisk. #bloggswe

Se på tusan, det blev en bloggfri dag igår! Vi hade fullt upp med ägg och bacon, införskaffning av mat och presenter till födelsedagskalasbarnet och själva kalaset, förstås. Barn kan han väl knappast kallas längre, när det var 50 han fyllde, men det heter så i alla fall i min värld. God mat och dryck fick vi och äran att träffa många trevliga människor.

När vi kom hem var det kvällen och den planerade potatiskakan till svärdfisken blev inställd och raskt ersatt med bakad potatis och parmesanröran från en annan middag. Funkade alldeles utmärkt.
Tonfisk är godare än svärd-diton, men texturen är densamma. Nästa gång ska jag marinera den och grilla på spett, gärna tillsammans med tonfisk. Black&White à la Mer.

Idag blir det laxfyllda spättarullader med vitvinssås och pressad potatis, samt sockerärtor. Det blev himla gott sist jag gjorde det, så det blir det idag också, även om jag inte minns hur jag gjorde exakt. Som vanligt blir det lagat på en höft och jag tror det var fänkål med sist, fast idag blir det nog spenat för det är det som finns hemma.

Vi ska visserligen ut och hämta en dator till mannen, men försöker undvika fler affärer än den utvalda elektronikbutiken. Snabeldraken ska rastas och tvätt hängas, så slipper vi det när den nya arbetsveckan tar vid.

Ha en härlig söndag och ta hand om dig!