Vad är vad?

Äntligen helg! Ända sedan igår, faktiskt. Sista dagen på 6/7-veckan var den längsta på grund av ett morgonmöte som startade kl 9 och arbetsdagen slutade 20. Kände mig rätt mosig när jag kom hem till mannen som lagat jättegod middag, igen.

Helstekt ytterfilé, med champinjoner och pressad potatis. Mums!

Sedan slappade vi och tittade på film, vilket var precis vad jag behövde. Slutade aftonen med diverse musik efter en diskussion om genrer, eftersom mannen är med i en grupp där de lägger upp musik som följer ett tema, antingen veckovis eller dagligen. Det som är hårdrock för en är inte alls samma sak för en annan. I mångt och mycket en generationsfråga, men väldigt intressant sådan.

En ännu svårare nöt är vad "country" innebär för folk. Vilka artister är country för dig? För mig är det både Emmylou Harris, Johnny Cash, Carlene Carter, Willie Nelson, Dolly Parton och Bonnie Raitt och Rodney Crowell för att nämna några såhär i hastigheten. Mannen skulle kunna rabbla upp många fler, men så har han uppskattat "genren" mycket mer och längre tid än jag också.

Jag spelade upp några av Dollys låtar för honom, eftersom jag var väldigt förtjust i henne när jag var liten. Och minsann, låttexterna sitter där än! Till exempel den här. Kanske fastnade den för att texten är så sorglig och att barn är grymma mot varann. Nästa låt fastnade säkert för att den är så glad och för att budskapet är man inte ska döma någon efter utseendet eller vad andra tror...

Det är svårt att inte ha fördomar. Det är lätt att dra alla över en kam. Som att alla ensamkommande barn är vuxna och våldtäktsmän. Så är det förstås inte, men de "äkta" barnen och skötsamma sådana hör man inte så mycket om. Rättelse, man hör knappt något alls om dem, bara från några få som jobbar med dem och den motvikten behövs verkligen!

Jag brukar inte uttrycka några åsikter i invandringspolitiska spörsmål, eller politik överhuvudtaget, men jag menar bestämt att de som kommer hit omedelbart ska upplysas om vilka regler och normer som gäller i Sverige. Har de papper, sköter sig och uppträder så som vi vill, det vill säga lagligt, är de välkomna att stanna, men utan papper bör de inte få komma in, till att börja med.

Självklart ska de utvisas på livstid om de förfaller till brottslighet, oavsett om det är stöld, våldtäkt, misshandel eller mord. Nysvenskar som ger sig iväg för att ansluta sig till Daesh, anser jag ha förbrukat sitt svenska medborgarskap och är inte välkomna tillbaka. Alla har ett val. Vi kan inte dalta med dem som missköter sig, det skapar bara mer problem och fler likasinnade lycksökare.

Nu lämnar jag detta känsliga ämne och övergår till lättsammare saker innan jag får huvudvärk, halsbränna och blodsockerfall. Det först- och sistnämnda är i och för sig något jag sällan eller aldrig drabbas av, men det räcker med halsbränna för att man ska bli grinig. Tur det finns medel mot sådant, det vill säga byte av ämne eller antacida.

Idag ska vi slå till och äta trerätters middag, mannen och jag. En flaska bubbel står på kylning och den ska avnjutas till en grön ärtsoppa och kanske ostchips. Sedan går vi vidare till huvudrätten som består av lammrevben, hasselbackspotatis och faktiskt även idag, en champinjonsås. Eller -stuvning, det känns som ett roligare alternativ.

Vi avslutar med ostbricka ackompanjerad av äpple, melon och ananas. Lite lyxigare kyl- och frystömning med andra ord då vi behöver göra plats för nytt lammkött och slippa slänga sådant som börjar närma sig bäst-före-datum. I morgon åker vi norrut och hoppas på att det nappar på vägen. Vi har således gjort avsteg från vår traditionsenliga fiskfredag, men överlever nog det med.

Fördrinken är blandad och avsmakad, nu blir det dusch och något bekvämare i klädväg innan matorgien startar för vår del. Hoppas du också får något gott ikväll och att du har det så bra som du förtjänar!

Auf Wienerschnitzel!

Mänskliga resurser.

Idag vaknade jag inte innan väckarklockan började låta, men det var kanske inte så konstigt. Det var fortfarande mörkt ute och halv sju på morgonen är jag inte färdigsoven. Alls. I det läget snoozar man inte. Bara att svänga benen över kanten och släpa sig ut till badrummet. Inte ens Mayzan tyckte det var dags att lämna sängen, hon låg kvar tills jag knackade skeden i matskålen.

Då gäller det att visa sin äganderätt till den och maten i den. Sen studsade hon upp och la sig hos sin manlige slav, utan att ha ätit upp mer än en fjärdedel. Hennes bror, som fuller väl vet att han icke får äta hennes mat, äter upp nästan all sin mat sen flyttar han gärna till hennes skål. Så länge någon tvåbent finns i köket kan han hålla sig i skinnet, med en liten harkling som varning.

Är vi tvåbeningar dumma nog att inte flytta bort skålen när vi lämnar köket är det renslickat i hennes skål och han återvänder till sin egen och spelar oskyldig. Jag är ändå ganska mallig över att de vet vad som är rätt och fel. De får inte äta ur varandras matskålar. Det är inte tillåtet att befinna sig på bord eller bänkar längre. Punkt.

Tröttare än trött... 

Självklart gör de det om tillfälle ges, om man glömt stekt fläsk på köksbänken över natten, till exempel. Då blir det inte lika många skivor på frukostmackan som man hade hoppats på. Så vi lär oss också. Viss mat är ju mer attraktiv och lockande än annan. Dagens ärtsoppa var helt ointressant. Det är i och för sig bara Compiz som undersöker våra förehavanden närmare då det är matdags för oss.

Fisk, skaldjur och köttfärs är det enda som får Mayzan intresserad. Yoghurt, blomkål, broccoli, avokado och all sorts kött lockar brorsan och då får man se var man sätter fötterna. Ska man skala räkor till middagen gäller det att vara snabb. Raketsnabb snarare och så får man inte snåla när man tinar dem. Minst femton-tjugo extra, om man vill ha någon garnering själv...

Ja, du förstår att jag laddar för morgondagen. Tänkte hitta på något nytt till mannen och mig, men skaldjur kommer att ingå. Vi, eller åtminstone jag, ska städa och stöka runt i största allmänhet och då behöver man belöna sig med något mumsigt efteråt. Hur mycket mannen behöver jobba vet man inte, så det är ingen idé att räkna med att jag slipper städandet.

Jag tror nog att eftermiddagen blir relativt lugn, så då får han rasta snabeldraken, åtminstone mellan telefonsamtalen. Min ambition är att hämta nödvändiga ingredienser för både morgondagens och lördagens middag tillnärmelsevis tidigt på dagen. Vi får se hur mycket ork jag har kvar efter riktigt hårda dagar på jobbet. Roliga, men jobbiga och jag är trött i både kropp och knopp.

Mitt problem, om det är ett problem, är att jag inte kan lämna något ofärdigt, när jag vet att det belastar mina kollegor vid senare tillfälle. Jag blir inte speciellt glad när jag får ta hand om saker som släpar efter, för att få plats och ordning innan jag kan ta itu med det jag förväntas göra. Det är inte någons "fel", förutom organisationens som sparar på personalkostnaderna.

Men det som är ett problem för många av mina kollegor är att vissa inte klarar stressen då de känner att säkerheten gentemot kunden riskeras. Att jobba i en kaotisk miljö, vilket det blir om ingen tar hand om varorna som levereras, när ingen har tid att fatta in nya artiklar och ser till att prisuppgifterna stämmer innebär en stress. Och vem ska fylla på i hyllorna?

Det är inte ekonomiskt att personalen går in i väggen, att kunderna inte får hjälp att hitta rätt produkter för sina besvär i egenvården eller att kunderna ser gapande tomma hyllor. Jag har varit med tillräckligt länge för att se hur det fungerar. Vissa organisationer är mer "ekonomiskt sinnade" än andra. Andra har lite mer omsorg om de mänskliga resurserna.

Utan kunnig, stolt och glad personal uteblir kunderna och affärerna. Hur svårt kan det vara att förstå det? Det är bara i ett fall jag gläds åt att en företagsledning fullständigt ignorerat sin personal och hur de mår, vad de tycker och deras kunskap och det är i KW:s. För att det gynnar min mans affärer när resten av kompetent personal också flyr fältet för att gå till konkurrenter eller nya branscher.

Jo, det blev ju slökokt ärtsoppa idag och äntligen med punsch! Det var gott och senap behövdes inte alls. Men en kopp räckte, det är väldigt sött med punsch. Det som är kvar i flaskan lär finnas en stund och kanske får ingå i en parfait efter påskmiddagen. Många år sedan jag serverade det, men minns att det var gott. En annan gång var det en äggtoddyparfait.

Sov gott och dröm vackert, var snäll mot dig själv och din omgivning när du vaknar!

Gasvarning?

Jag hann hem för att se i alla fall halva Julkalendern idag. Jag är tvungen att med jämna mellanrum kolla trycket i ena däcket, nämligen. Det blir en liten omväg innan man ger sig ut på motorvägen med andra ord. Mannen ska prata med kompisarna på Verkstan Långtbortistan och se om de kan kolla det för mig. Man vill ju inte bli blåst, liksom...

Ärtsoppa blev det till kvällsmat. Resten av förra veckans slökok. Ärtsoppa är ju känt för att skapa luft i systemet, men slökokar'n minimerar gasbildningen genom den långa tillagningstiden. Bra för alla lins- och bönälskare att veta kanske? Det handlar ju om långkok även på spisen, men jag tror inte ens mormor låter ärtsoppan gå i 8-9 timmar. Fast jag kan ha fel, det har hänt förr.

Apotekets senap i två versioner smakar mumma till soppan!

Jag överväger att börja experimentera med mera baljväxter i matlagningen. Bönor och linser har aldrig varit min förtjusning, men man kan väl ändra sig? Bruna och vita bönor tycker jag är för mosiga för att vara ätvärda, men de mindre uppskattar jag desto mer. Röda, gröna och svarta hittar man relativt ofta i salladsbufféer och dem tar jag gärna av.

På sistone har jag märkt att de kolhydrater som man oftast har i lunchlådan inte alls smakar mig längre. Och det känns som om det är själva tidpunkten på dagen som är orsaken, för på kvällen är jag jättesugen. Då kanske linser är ett bättre tillbehör till proteinet. En proteinbomb till lunch med andra ord. Men borde det inte vara tvärtom, när man jobbar som jag gör?

Med både kroppen och hjärnan under ganska långa dagar, dessutom. Jag är ganska okunnig om alla dessa dieter som är populära och förstår inte hur man kan må bra av LCHF till exempel. Inte heller är det särskilt kul att äta bara sallad och framförallt tar det så förbaskat lång tid, att knapra i sig tillräcklig mängd för att bli mätt, att lunchrasten bara susar förbi.

Jag gillar att äta nötter och frukt på eftermiddagen när jag varit igång hela dagen. Några av mina kollegor vill ha en kaka till kaffet. Jag kan för all del gärna ta någon chokladbit, men är ju allt annat än ett kakmonster. Hjärnan behöver kolhydrater för att inte bli urblåst, men när på dygnet gör de mest nytta, egentligen? Ytterligare ett område jag behöver forska i, för att inte känna mig dum som ett nöt.

Tidig läggdags blir det, för jag måste tvätta och blåsa håret i morgon. Det tar ju numera en god stund att få styrsel på frisyren. Öppning av apoteket och lagerarbete till lunch står på schemat, sen rådgivning och annat till halv fem, då gasar jag hem till mannen och tutar iväg till Skatteverket med honom för att förkovra oss. Det blir säkert spännande och matnyttigt.

Sov gott och ha en härlig onsdag!

Tursamt. #bloggswe

Uppe före tuppen, som så här års har vett på att sova i ottan. Fem över halv sex ringde klockan, men då hade jag redan börjat vakna till. Antar att jag drömde något som jag inte ville veta av och så visste väl kroppen att det började bli dags att vakna. Typiskt. När man inget hellre vill än att sova och slippa gå ut i vädret. Tur jag har bilen väldigt nära dörren...

Vädret är nästan alltid omväxlande på vägen till jobbet, regn och uppehåll, ofta störtregn i backen upp till Jerikotunneln. Spännande nog är det ofta just där temperaturen faller också. Ingen ko på isen, jag är dubbad. Eller bilen då. Jag har endast en gång åkt av vägen på grund av halka och det var även sista gången, det har jag bestämt. Inte en skråma på vare sig fordon eller mig, men lite skraj blev jag.

Jag hade förstås tur som inte mötte någon på vägen och att det fanns rejäla bussfickor på båda sidor. Jag gjorde en piruett och hamnade på fel sida innan jag fick stopp på bilen. La i ettan och körde hemåt, men efter några hundra meter satte chocken in och då kom hjärtklappningen. Det är när man börjar "tänk om", som man inser vilken tur man haft.

Och jösses vad många mil jag kört sen dess i riktiga snöstormar, hagel, blixthalka och dimma, utan en enda incident. Trots att jag ibland kör lite olagligt, är jag inte dum och tar det vackert när underlaget är osäkert. Hellre komma fram sent än inte alls. Önskar att fler tänkte så. Jag vill slippa vansinniga omkörningar för att folk tror att halkvarnaren blinkar innan sladden är ett faktum...

Apropå dimma jobbade slökokaren med ärtsoppan medan jag jobbade och mannen också jobbade, samt städade. Praktiskt att jobba hemifrån... Särskilt när USA stängt ner all verksamhet för att fira Thanksgiving och det inte är någon mening med att lägga ordrar förrän på måndag.
Har jag sagt att jag har tur som har fångat mannen också?

Han får städa färdigt i morgon, för jag orkar inte göra något vettigt i kväll. Lång dag igen och jag är färdig. slut, kaputt. Bara sju timmar i morgon och jag vet att de kommer bli sega och långsamma, för jag vill hem till vår hemliga gäst. Slöisen får sköta middagen i morgon också, det är liksom helt rätt årstid för långkok. Mannen laddar den med allt möjligt gott som blir en köttgryta till slut.

Bloggsemester ett par dagar igen alltså, och minsta möjliga ansträngning för övrigt också..

Ha en fin fredag och en skön 1:a Adventhelg, ta det lugnt i trafiken och ha reflexer så du syns om du går till fots eller cyklar!