Blåstast?

Vaknade av blåst och blåsa. Åtgärdade det ena, det andra rår jag inte på. Idag är jag extra glad att jag hämtade mat igår, så vi slipper ge oss ut i detta väder. Jag har bestämt mig för att ta det väldigt lugnt hela dagen. Lösa korsord, blogga, tvätta, laga mat. Maten är enklast möjliga, stekt fläsk och blodpudding, med vitkålssallad förstås.

Igår blev det snabbmat. Fisk är snabbmat, även om det tog en liten stund att strimla grönsakerna som jag fyllde rödtungefiléerna med. Fast under tiden jag gjorde det, puttrade såsen färdigt och potatisen blev nästan klar. 10 minuter i ugnen i 150 grader, sedan med såsen ca 5 minuter i 200 grader.

Jag var helt övertygad om att jag hade en burk musslor hemma, men blev blåst på den konfekten. Därför strimlade jag morot, selleri och purjo att fylla fieerna med. Räkorna skalade jag medan fisken stod i ugnen. Katterna var ute, så jag fick vara ifred och då går det fort! Gott blev det i alla fall och mätta blev vi trots att varken jag eller mannen åt upp båda potatisarna.

När vi är hemma båda två blir det bara två måltider om dagen. När jag inte kan med att ligga i sängen längre brukar jag göra några smörgåsar och sedan äter vi middag tidigare än halv nio/nio, vilket är legio när jag jobbar. Man kan ju göra sig till och fixa lite tjusigare mackor också.

Det blir inget finlir när man ska till jobbet precis. Då är jag som en virvelvind i köket, för att snabbt få i mig någon sorts näring innan jag blåser iväg i min lilla Pärla.

Om inte vinden lägger sig tills i morgon funderar jag på att låna mannens pansarkryssare istället för att fara runt som en vante med min lilla bil. Det finns många fördelar med en liten bil, men ur trafiksäkerhetssynpunkt är en stor att föredra, sedan spelar det ingen roll vad folk säger om bränsleförbrukning och annat.

Jag tycker dock att det låter som om stormen bedarrar, men säker kan man aldrig vara. Vad som inte verkar bedarra är stormen mot vacciner och den påstådda förekomsten av giftigt kvicksilver. Det är som om det blivit en vandringsmyt liknande den om råttan i pizzan. En av mina söner har autism av lindrigare art och har utsatts för alla möjliga prover och tester under utredningen.

Ärftlighet, mutationer och blodprover kollades upp. Ryggmärgsprov drogs också. Inga onormala halter av tungmetaller eller konserveringsmedel hittades. Jag ville förstås gärna ha en förklaring på varför han drabbades när varken hans bror eller syster gjorde det. De har vuxit upp under precis samma förutsättningar och i samma miljö, ätit samma mat, lagad i samma kastruller.

Jag var arg och ledsen och ville ha en syndabock, även om syndabocken var jag själv. Hade jag gjort något fel, hade jag utsatt barnen för något giftigt, hade jag varit sjuk, hade jag i ungdomligt oförstånd betett mig oansvarigt? I så fall ville jag veta på vilket sätt och se till att andra inte gjorde samma misstag. Ganska snart insåg jag dock att det var slumpen som avgjorde hur det blev.

När diagnosen var ställd grät jag i två dagar och tyckte livet var för jävligt och orättvist. Sedan blev jag arg på sättet diagnosen presenterades och därefter blev jag vansinnig för att vi inte fick någon uppföljning. Som tur var har vi alltid haft tur med skolpersonal och rektorer, så det BNK menade aldrig skulle ske, skedde.

Han stavar bättre än sina syskon, tar hand om sin ekonomi helt perfekt och sköter sitt jobb till belåtenhet. Att han har svårt för att "få tummen ur" och städa till exempel, har en skev tidsuppfattning och dålig sömnhygien är typiskt för personer med autism. Han tycker inte om att prata i telefon, speciellt inte med sådana han inte känner. Det gör inte jag heller...

Han tittar inte vem som helst i ögonen och har en hel del "exter" för sig, som verkar jobbiga för oss andra, men troligen är en trygghet för honom. Vissa går över med tiden och ersätts med nya ritualer, andra inte. Några har dock varit besvärande även för honom själv, så där har jag varit tvungen att påpeka beteendet för honom och föreslå hur han kan bryta mönstret, vilket krävt hårt arbete.

Jag är tacksam för att jag fick vaccination mot röda hund i sjätte klass, annars hade min förstfödde son kanske fötts med det eller fått allvarliga hjärn- eller hjärtskador. Och jag tycker det är lysande att man kan vaccinera samtidigt mot de tre sjukdomarna (MPR), vilka kan orsaka de allvarligaste och irreversibla följdsjukdomarna, sedan lång tid tillbaka och slippa sticka barnen många gånger.

Om det vore så att tungmetaller och aluminium orsakade autism är det förvånande förekomsten inte minskar, eftersom folk äter mindre mängd fet fisk nu, kastrullerna är sedan länge utbytta i de flesta hem och miljötänkandet generellt har gjort att våra hem, leksaker, kläder och annat inte längre innehåller gifter i samma utsträckning som förr.

Jag har under tiden detta inlägg skrevs tittat på sidor som jag anser tillförlitliga och jag står fast i min övertygelse om att sonens autism är en slump och att jag inte blivit blåst av myndigheterna under alla dessa år sedan han fick sin diagnos. De enda som jag känner mig lurad av är BNK, som tappade bort oss på vägen. Det hade varit otroligt tillfredsställande att få ryta: Ni hade fel!

Ha en fortsatt fin onsdag och en härlig torsdag! Själv ska jag jobba, ingen storm stoppar mig!

Gasvarning?

Jag hann hem för att se i alla fall halva Julkalendern idag. Jag är tvungen att med jämna mellanrum kolla trycket i ena däcket, nämligen. Det blir en liten omväg innan man ger sig ut på motorvägen med andra ord. Mannen ska prata med kompisarna på Verkstan Långtbortistan och se om de kan kolla det för mig. Man vill ju inte bli blåst, liksom...

Ärtsoppa blev det till kvällsmat. Resten av förra veckans slökok. Ärtsoppa är ju känt för att skapa luft i systemet, men slökokar'n minimerar gasbildningen genom den långa tillagningstiden. Bra för alla lins- och bönälskare att veta kanske? Det handlar ju om långkok även på spisen, men jag tror inte ens mormor låter ärtsoppan gå i 8-9 timmar. Fast jag kan ha fel, det har hänt förr.

Apotekets senap i två versioner smakar mumma till soppan!

Jag överväger att börja experimentera med mera baljväxter i matlagningen. Bönor och linser har aldrig varit min förtjusning, men man kan väl ändra sig? Bruna och vita bönor tycker jag är för mosiga för att vara ätvärda, men de mindre uppskattar jag desto mer. Röda, gröna och svarta hittar man relativt ofta i salladsbufféer och dem tar jag gärna av.

På sistone har jag märkt att de kolhydrater som man oftast har i lunchlådan inte alls smakar mig längre. Och det känns som om det är själva tidpunkten på dagen som är orsaken, för på kvällen är jag jättesugen. Då kanske linser är ett bättre tillbehör till proteinet. En proteinbomb till lunch med andra ord. Men borde det inte vara tvärtom, när man jobbar som jag gör?

Med både kroppen och hjärnan under ganska långa dagar, dessutom. Jag är ganska okunnig om alla dessa dieter som är populära och förstår inte hur man kan må bra av LCHF till exempel. Inte heller är det särskilt kul att äta bara sallad och framförallt tar det så förbaskat lång tid, att knapra i sig tillräcklig mängd för att bli mätt, att lunchrasten bara susar förbi.

Jag gillar att äta nötter och frukt på eftermiddagen när jag varit igång hela dagen. Några av mina kollegor vill ha en kaka till kaffet. Jag kan för all del gärna ta någon chokladbit, men är ju allt annat än ett kakmonster. Hjärnan behöver kolhydrater för att inte bli urblåst, men när på dygnet gör de mest nytta, egentligen? Ytterligare ett område jag behöver forska i, för att inte känna mig dum som ett nöt.

Tidig läggdags blir det, för jag måste tvätta och blåsa håret i morgon. Det tar ju numera en god stund att få styrsel på frisyren. Öppning av apoteket och lagerarbete till lunch står på schemat, sen rådgivning och annat till halv fem, då gasar jag hem till mannen och tutar iväg till Skatteverket med honom för att förkovra oss. Det blir säkert spännande och matnyttigt.

Sov gott och ha en härlig onsdag!

"Dä blåser i träa i da" #bloggswe

Idag var det min tur att öppna apoteket, med allt vad det innebär. Eftersom "kom-ihåg-boken" låg inlåst i skåpet blev det fler steg än mina kollegor behöver ta för att spara tid. Som tur är har jag snälla arbetskamrater som hjälper mig att komma ihåg saker som inte sitter i ryggmärgen än. Det är som sagt stor skillnad på ansvarsfördelningen, beroende på vilket apotek det är fråga om.

Det tar väl några veckor till, så går det som ett rinnande vatten. Alla dessa koder och rutiner tar ett tag att nöta in och när det dessutom är två apotek, blir det understundom smått förvirrat. Idag har jag känt mig särskilt förvirrad och jag vet inte varför. Kanske överväldigad av mitt nya jobb och ansvaret för mer än på väldigt länge och samtidigt oroad över en nära persons problem, känner jag mig blåst.

Tidigare på dagen bestämde mannen och jag att vi skulle hämta mat tillsammans. Det blir roligare så. Jag insåg igår att veckomatsedeln är obefintlig och det är störande. Matlådorna i frysen är nästan slut också, så det behövdes ett krafttag. Att hungrig gå i affären och välja klokt är påfrestande. Tycker dock att vi lyckades bra. Detta blev dagens middag:

I morgon slutar jag tidigt (för att jag börjar i ottan, i och för sig), då ska jag baka brödet jag till min stora förtret inte orkade med här om dagen, samt göra en skaldjurssoppa av något slag. Därför borde jag gå och duscha och fixa håret nu, bums! Och lägga mig strax... Men det är ganska skönt att sitta med altandörren öppen och låta tankarna löpa fritt och lyssna till vindens sus i träden utanför.

Spisvärmen och att åtta timmar efter lunch få mat i magen igen, gjorde att jag blev helt överhettad. Jag har planerat bättre för kommande dagar. Dels är maten som ska lagas hemma, dels ska jag ta de raster jag har rätt till och se till att jag får i mig en frukt och/eller knäckebröd. Beroende på hur lång arbetsdagen är, förstås. Om jag kan slita mig, för det är ju väldigt roligt, mitt jobb.

Jag återkommer troligen i morgon med nytt inlägg, men knappast inte på torsdag. Då få mannen laga middag, för jag jobbar 8-19.15. Morgonmöte och stängning tarvar stekt fläsk med löksås i magen, det förstår ju var och en. Åh, vad gott det ska bli. Också. Och att sova...

Su(s)s gott när det blir dags för dig och dröm vackert!