Städdille?!

Igår var det fint väder och jag satt ute på trappan och löste sudoku medan jag väntade på att mannen skulle bli klar med sin dusch och "ska bara", innan vi knatade över till svärmor för att hjälpa henne på olika sätt. Mannen med mobilen och jag med ommöbleringen av porslin och glas, till så det var förr. Sedan åkte vi iväg för att skaffa sådant som tagit slut, samt beställa en stor torsk tills på fredag.

Idag regnar det och är grått, förstås. Jag tvättar och skurar handfat och toaletter, och överväger allvarligt att dammsuga i källaren. Vad har hänt, undrar du säkert? Jag deppar. Då städar jag. Det märks tydligt i vårt hem att jag inte deppar särskilt ofta, för dammråttorna frodas och dammtrasan ligger ifred i städskåpet. Vilket i och för sig är bra, att jag inte är deppig särskilt ofta, alltså...

Varför deppar jag? Trots att jag anat det en längre tid nu, så blev det ett faktum igår att det knappast blir någon bröllopsresa i år heller. Därför bryter jag ihop lite grann och skurar handfat, toaletter och diskbänkar. Jag ska laga mat som tar lång tid idag och dricka en massa vin samtidigt, så jag har nog botat mig tills i morgon.

Jag är duktig på att inte ta ut något i förskott, för jag är som strutsen och stoppar huvudet i sanden för att slippa se varthän det barkar. Om det inte gäller mina nära och kära förstås. Då undrar väl du, vän av ordning, om inte mannen skulle följt med på bröllopsresan då? Jo, det förstås! Omständigheter, yttre sådana, vilka jag inte kan gå in på här (faktiskt),  som påverkar vårt liv ställer till det. Igen.

Så jag torkar mina tårar i smyg, fast mannen är inte vare sig dummare eller blindare än att han märker det och blir ledsen han också. För övrigt vill jag inte prata om saken, för då blir jag ännu mer ledsen. Nu finns det inte så mycket mer plats att hänga tvätten i tvättkällaren, så jag får ge mig på något annat istället. Mig själv kanske? Lite pedikyr och manikyr hade inte skadat.

Jag får nog leta upp en ny bok också, för den senaste tog slut. Det var en sådan jag absolut inte ville avbeställa från bokklubben jag är med, för den verkade så intressant och spännande, vilket den också var. Ett år i rymden av Scott Kelly, en amerikansk astronaut. Fantastiskt underhållande, rolig och tankeväckande bok som jag rekommenderar varmt och bestämt!

Det är väl lite för tidigt på dagen för att börja laga mat och dricka vin, så jag får be mannen som också har begravt sig i böckernas värld på sistone om ett boktips. Böcker är bra när man vill fly verkligheten ett tag, slippa grubbla på saker man inte styr över själv och få lite andrum. Som musik, vilken kan trösta, peppa, glädja eller förstärka de känslor man kanske behöver få ta itu med...

Sedan förra inlägget har jag sökt en tjänst som egenvårdsrådgivare. Mina förhoppningar var stora, tills jag pratade med chefen för det apoteket och fick veta att ansökningstiden var så kort som en vecka för att det fanns så många intressanta kandidater i närheten. Jaha, då är det antagligen redan bestämt, för hon skulle återkomma i slutet av denna vecka med besked.

Så ja, det inverkar såklart också på mitt humör. Det är sällsynt med jobbannonser som riktar sig till apotekstekniker och egenvårdsrådgivare. Ännu mer sällsynt att det gäller en heltidstjänst. Jag hoppas att en icke-vabbande person som jag själv, med lång erfarenhet ändå kan vara intressant i denna uttagningsprocess...

Jag har suttit och bläddrat i italienska kokböcker idag, för om jag inte kommer till Rom får Rom komma till mig så länge! Det blir köttbullar, eftersom jag redan igår tog upp färs ur frysen. Vitlök, parmesan, citron och rosmarin har vi hemma. Liksom tomater.

Vi har en massa plantor, en del är stora som träd och vi kan skörda varenda dag! Mannen har fått binda upp dem i taket i uterummet. Där frodas också chili och physalis.

Det blir inte alltid, eller i alla fall sällan, som man tänkt sig. Vi har varit hos svärmor och satt upp ny duschstång, ett handtag och förvaring för tvål- och schampoflaskor istället för att skriva klart detta inlägg eller begrava sig i en bok. Därför blir det inte heller något långkok, men jag tror det kommer bli gott ändå! Det känns lovande så här långt...

Doften av vitlök och rosmarin sprider sig i huset och frikadellsmeten är hoprörd med lite ricotta för att hålla ihop. Bild på färdigt resultat kommer troligen i ett annat inlägg. Igår grillade vi karré, trots att Compiz gjorde sitt bästa för att beröva oss det nöjet. Han lyckades få ut en halvtinad skiva medan vi var borta en stund. Sedan kräktes han. Matmissbruk kallar jag det!

Men i reserverna fanns det två kotletter till, som fick snabbtina i vattenbad och vår grillkväll var räddad. Det är uppenbarligen såpass mycket hunger och spänst i den eländiga katten fortfarande, så vi får göra som vi gjort förr och stoppa in vår mat i ugnen när vi inte har stenkoll på honom! Han är inte sitt forna jag, därför slarvade jag.

Och ja, där fick jag besked om att tjänsten i Lysekil redan tillsatts av annan sökande, vilket bekräftar min tanke att tjänsten egentligen redan var tillsatt innan annonsen ens publicerats. Det var inte ac själv som meddelade det heller, och vad jag tycker om det förstår du nog. Det är så himla meningslöst för många att det måste gå till på detta viset. Onödig tidsspillan och energi, som kunde sparats...

Det är inte roligt att jämt ha rätt!