Lögnaktig, jag?!

Sista dagen på min ledighet och vad har jag gjort? Det känns kluvet, för jag har gjort ingentingen, vilket var precis vad jag behövde, å andra sidan är köksgolvet fullt av smulor och dammråttorna börjar se välnärda ut. Det var väldigt nyttigt för oss båda att packa ihop och åka norrut i tisdags. Fast jag har dåligt samvete för att jag fick ställa in en date med en vän för den sakens skull...

Anledningen till vår utflykt är att min dotter fyller år på lördag och jag tänkte att det kunde vara skönt för henne att slippa laga middag efter jobbet, för en gångs skull, och samtidigt få överlämna en liten present till henne. Bästa dagen för detta var tisdag och då får det bli så! Eftersom mannen jobbar, kan man aldrig veta när, eller om, man kommer iväg, men vi kom fram i tid i alla fall.

Telefonen ringer alltid precis när jag knutit skosnörena och då kan det ta allt mellan tio minuter och två timmar innan vi verkligen är på väg. Således fick daten skjutas upp, för jag kunde inte garantera när jag skulle vara hemma igen. Ingen annan än min syster M fick besök, för vi bor numera granne med henne och vi måste ju få se hur hon har det.

Och så måste vi åka hem och ta hand om katterna och våra svampbebisar, så vistelsen blev inte så lång. Vi är dock rörande överens om att det inte ska ta så lång tid tills nästa gång, för det behövdes ett miljöombyte av många anledningar. Redan halvvägs dit slätas mannens rynkor ut och axlarna lämnar öronen. Ja, jag överdriver en aning, men tror du förstår vad jag menar...

För att kunna stanna längre måste vi alltså ha med katterna och de visade med all önskvärd tydlighet att de absolut icke ville sitta i en bur och åka bil. Inte för att vi hade tänkt det just denna gång. När jag bär ner vår röda väska i hallen vet de vad klockan är slagen och försöker rymma eller gömma sig. Det hjälpte inte ett dugg att jag talade om för dem att lugna ner sig och äta mat istället. Annars är de ganska bra på att förstå vad man säger, inbillar jag mig åtminstone.

Nåja, för att återgå till vår utflykt, eller snarare återfärd, så åt vi brunch på vägen eftersom vi inte hade något att äta till frukost. Det glömde vi ordna med dagen innan, men emedan varken mannen eller jag är så pigga på att äta förrän vi varit vakna några timmar bestämde vi oss för att lyxa till det med ett besök på ett riktigt lastbilshak och kalasade på pyttipanna.

Sedan drack vi kaffe hos Raggarn och jag fick veta att allt som står i bloggar är lögn och hittepå. Saken är den att hans fästmö skriver väldigt underhållande om deras liv och hans tillkortakommanden och han verkar inte riktigt hålla med henne. Lite oroande att han drar alla bloggare över en kam sådär, tycker jag. Jag ljuger aldrig, men erkänner att jag understundom kanske skruvar till det lite.

Missförstå mig rätt nu, Raggarn är en väldigt snäll och trevlig människa, men han kan också dra historier, så jag är helt övertygad om att han får vad han förtjänar i denna blogg och av denna hans nygamla kärlek. Jag berättar ju om vårt liv och driver med mannen då och då, men så länge det inte är på ett elakt sätt, utan med glimten i ögat och mycket kärlek, är det okej.

Eftersom jag är ledig idag faller det på min lott att laga maten, som du kanske vet. Det blir en kycklinggryta med asiatiskt stuk. Ingefära, bambuskott, broccoli, chili, morot, lök, vitlök och kokosmjölk. Det känns som att det behövs lite hetta i kylan. Nollgradigt i mitten på maj är inte okej!
Tomatplantorna fick flytta in, men champinjonhinken åkte ut för en "omstart".

Mannen får lösa matfrågan imorgon och på söndag, men på lördagen överger han mig för att roa sig på lokal. Egentligen är det vår gode väns fel eller förtjänst, beroende på vem man frågar, förstås. Jag tycker ju det är smått fräckt att bjuda med mannen och lämna mig åt mitt öde och utan mat när jag kommer hem efter jobbet. Livet är bra orättvist...

Således får allt mannen lägga manken till ordentligt och det brukar inte vara något problem. Se bara vad jag fick i måndags.

Jag önskade och fick Pasta Vongole, trots att han inte visste vad det var jag bad om. Det är inget hinder, det finns ju kokböcker och recept på Google.

Lammet från Hulanhålan sjunger på sista versen. Revben åt vi förra helgen och det finns några skånkar och någon karrébit kvar. Det är bara frånvaron av grillväder som gör att det finns något kvar alls av lammköttet.

Nu är det dags att laga mat så mannen får mat i magen innan han ska repa. Själv ska jag titta på hockeyn, såklart!

Ha en god kväll och en förhoppningsvis fin helg!

Raggare.

Vi skulle ha en TV-kväll igår, märk väl, helt Melodifestivalbefriad för sådant har vi slutat med för länge sedan. Planen var att se sista avsnittet av Homeland på Netflix och sedan gå över till innevarande säsong på SVT Play. Men näe, där var de första redan bortplockade!? Det hade blivit väldigt tokigt att missa tre avsnitt, så det blev en film istället.

Mel Gibson är ju väldigt speciell, så ock igår i Conspiracy Theory. Jag hade väldigt stort nöje av den filmen och rekommenderar den om man vill ha lite lättsam underhållning någon gång. Idag verkar det bli soffhäng igen, vilket känns alldeles utmärkt. Jag har brottats med årsredovisningen som ska skickas till Bolagsverket, vilka enligt obekräftade källor, struntar i siffrorna, bara de kommer i tid.

Så jag undrar ju varför man är tvungen att göra det. Har någon ett svar på detta spörsmål är jag tacksam om jag får veta det. Är det något som får mig att bli obstinat, tjurig och gramse är det meningslösa sysslor och att göra saker som inte förbättrar, utvecklar eller underlättar ens vardag, oavsett om det är privat eller på jobbet.

Mannen upplever en stor frustration i sin jobbsituation. Bakbunden av ett partnerskap som inte på något sätt gynnar honom, snarare tvärtom. Ekonomiskt är det en katastrof, men hade kanske kunnat bli bättre om all den tid han lägger på att leta reda på saker till kunderna verkligen hade slutat med en order. Visst, ibland är det kanske kundens egen kund som drar sig ur affären, men knappast alltid.

Om partnern inte hade skalat bort värdet på beställningar till kund via sitt eget konto från mannens kommission, hade det också känts bättre. Marginalerna är ytterst små, vilka kanske eller kanske inte kan omförhandlas, men framför allt det är volymerna som behöver öka. Han behöver alltså få sina kunder att köpa fler saker, inte nödvändigtvis dyrare, men också oftare.

Kunderna i sin tur måste lära sig att det finns möjligheter nu, som inte funnits ens hos de etablerade i branschen tidigare och som dessutom drar in på det de haft på lager eller för beställning. Detta borde ju sätta mannen i en guldsits, men medelålders män har svårare än väntat för lära sig något nytt och annorlunda, hur bra det än är och hur stor nytta och förtjänst det än skulle ge dem själva...

Därför har vi en plan för att få kundernas kunder att efterfråga delar de förmodligen inte tror att de kan få tag på till sina gamla veteranbilar längre. Vi ska göra en filmpresentation av mannens verksamhet och där ska alla återförsäljare i Sverige finnas med. Omständigheter har gjort att vi ligger lite efter med detta, men förhoppningsvis är vi snart igång med filmen med en god väns hjälp.

Våren är i antågande och då brukar veteranbilsentusiasten eller lite vanvördigt, raggaren vädra morgonluft och vilja rusta upp sin bil och dra på Power Meet och andra träffar såsom Wheels & Wings. Då ska de veta att mannen kan se till att deras handlare och bilmekaniker kan få hem nästan vad som helst till ett rimligare pris och mycket snabbare än någon av hans konkurrenter kan...

Hörde jag en undran om vad vi ätit för mat i helgen? Tänkte väl det. Idag blev det ugnsbakad öring. Den fick gå i 125 grader till strax över 50 graders innertemperatur och vila sig medan potatisen pressades och sparrisen kokade klart. Vitvinssås (VVS har jag lärt mig att det heter på kockspråk) kändes som den enda rätta såsen till detta.

Igår blev det tunna revben med bulgurröra, men det trasslar så mycket med mina foton nu, så jag orkar inte bråka mer med bilder för tillfället.

Imorgon ska mannen laga något gott av kycklingben. Nej, vi är inte rädda för campylobacter, utan ser till att ha den sedvanliga kökshygienen och diska noga och njuta som vanligt av god och nyttig mat. Jag jobbar, men bara en dag, sedan är jag ledig i tre dagar till, det ska bli skönt!

Ha det gott och var rädd om dig!

Fönar och föhnar. #bloggswe

Lika bra att jag erkänner direkt. Jag skolkar från baslektionen idag. Annars är ju måndagar repdag, men mannen och Bandet kunde av någon anledning inte igår. Och jag är för trött för att orka hänga på mig det stora åbäket. Tog mig i kragen och ställde mig i duschen när jag kom hem, det tog all kraft jag hade kvar efter jobbet idag.

Till saken hör att jag tycker extremt illa om att duscha, som vissa av er redan vet. Förhoppningsvis inte på grund av någon odör, för så sällan blir det inte av och jag svettas mycket sällan och lite. Raggartvätt förekommer förstås regelbundet. Och så är det ju det där med håret. Det tar tid att få det torrt numera, när det är så långt och behöver fönas för att få rätt fjong på luggen.

I blött tillstånd räcker den mig till hakan och eftersom jag har en hög panna så är det väldigt långt, för att sitta på mig i alla fall. Jag har haft problem att få till en date med min frisörska, så håret är längre än det varit på år och dagar. Högre också. Riktig raggarlugg à la Boppers. Förutom besväret med att få bort det från ansiktet så trivs jag förvånansvärt bra med frisyren.

Visst, det går åt en del klet och spray, men inte så mycket man skulle kunna tro. Det räcker att tvätta håret var tredje dag om man gör det grundligt. Hårborsten är flitigt använd, förstås. Jag som under tjugo år knappt använt en kam, annat än i andras hår. Tänk vad man kan förändra sig om man vågar släppa kontrollen och låta frisörskan bestämma. Hårresande är vad det är, helt enkelt.

Apropå hårborste var det meningen att vi skulle äta borsjtj till middag idag igen. Men jag åt så mycket lasagne till lunchen och som vanligt sist av alla att det räckte med den smörgås som blev över från frukosten för min del i kväll. Bara bra det, då slipper jag fundera på matlåda för i morgon. Det börjar bli tomt i frysen, det är inte bra.

Dels är vi sparsamma, dels har tiden varit knapp och då krymper förrådet av färdiglagat snabbt. I morgon blir det blodpudding och stekt fläsk, det var riktigt länge sen. Då kanske jag till och med tar en liten klick lingonsylt, annars äter jag det bara till kroppkaka. Vilket jag också borde göra snart, för det är ju så gott! Öländska är bäst tycker jag, även om de är "fulast".

Det finns människor som föredrar palt, men om jag förstått det rätt är skillnaden hårfin. Norrlänningarna har mer mjöl i smeten bara, tror jag i alla fall efter att ha konsulterat Wikipedia som hastigast och man bör som vanligt ta det som står där med en nypa salt. Och tänk vad trist livet, och maten framför allt, hade varit utan salt.

Tomater smakar mer med salt, till exempel. Våra plantor levererar ännu, det kanske är föhnen som tagit en omväg och håller värmen kvar så att tomaterna fått vårkänslor igen?

17/11 och skörd igen...

Nu är det natten för mig, god natt till dig och sov gott!