Vattensäker.

Äntligen sovmorgon! Det behövde jag, och mannen med. Med en sista ledig dag och minsta möjliga måsten, tycker jag att vi förtjänade det. Jag har med andra ord bara lagat mat idag. Först blev det ägg och bacon till frunch, nu står en köttfärslimpa i ugnen och gottar till sig. Jag hade lite skaparglädje idag, så det blir ett experiment.

Hade nötfärs i frysen, blandade den med ett halvt paket bacon som finhackades, det behövs lite fett för att få limpan att hålla ihop och bli saftig, dessutom är det alltid gott med bacon. Lite hackad chili, cest från en halv citron, någon matsked fryst koriander och persilja och en finhackad lök blandades ner också. Majs i mitten av limpan gör det väl till en grotta, om man ska vara korrekt.

Spadet är gott som tusan och är på väg att bli sås nu. Som du förstår skriver jag i realtid. Rör mig mellan köket och vardagsrummet hela tiden. Mannen skriker uppmuntrande och det känns ju fint. Ja, egentligen är det ju Frölunda HC han hejar på, men jag väljer att ta åt mig lite, det känns sådär fint och det är minsann inte alla förunnat att det vrålas segervisst i samma stund som såsen blir till.

Ja, nu har det gått några timmar till och vi är mätta och belåtna. Jag är till och med duschad och håret står rakt upp på skallen. Det gäller att föna så att volymen blir optimal (jag liknar Marge Simpson) för att hålla ett par tre dagar med bara borstning och hårspray som underhåll. Jag har varken tid eller tålamod längre att pyssla med håret varenda dag, så nu när det finns längd måste volymen blåsas in.

Det största problemet är att behålla volymen när det regnar och det gör det ju ganska mycket i Molndal och Blöteborg som bekant. Paraply är sällan eller aldrig ett alternativ eftersom det blåser så mycket att regnet träffar en vågrätt, eller allra oftast underifrån. Då är det bra att vara hattmänniska, men det ser ju så konstigt ut att komma med svart eller lila hatt under vår och sommar.

Sommarhattar är inte regnsäkra, om jag inte hittar en panamahatt förstås. Inte konstigt att Panama blivit så populärt på sistone. Undrar om jag kan skaffa en hatt på postorder därifrån? Brevlådor har de ju gott om, så någonstans borde det finnas en mottagare som ägnar sig åt vattentäta och seriösa affärer också. Jag skulle gärna ha ett par tre-tolv hattar till, och kommer ha det när ekonomin så tillåter.

En fräck tant ska jag bli, med en passande hatt för varje årstid och tillfälle. Chica, tuffa, romantiska och punkiga. Känner att den där hallmöbeln behövs, för att ha plats för alla hattar. Jag har vänner och bekanta som samlar på skor, det är inget för mig. Skor ska också hålla vätan borta, men framför allt bekväma och praktiska. Jag är en ömfoting och därmed mycket kräsen, nämligen.

För övrigt ser vi på "Mästarnas Mästare" och sedan är det snart dags att krama kudden. Jag ska inventera tidigt i morgon och kom nyss på att det kan finnas ett larm som bör stängas av, för att underlätta dels för mig, dels för alla andra i bygget. Onödigt att orsaka utryckning och kostnader därför också.

Ha en god kväll och natt, samt en härlig måndag!

Fönar och föhnar. #bloggswe

Lika bra att jag erkänner direkt. Jag skolkar från baslektionen idag. Annars är ju måndagar repdag, men mannen och Bandet kunde av någon anledning inte igår. Och jag är för trött för att orka hänga på mig det stora åbäket. Tog mig i kragen och ställde mig i duschen när jag kom hem, det tog all kraft jag hade kvar efter jobbet idag.

Till saken hör att jag tycker extremt illa om att duscha, som vissa av er redan vet. Förhoppningsvis inte på grund av någon odör, för så sällan blir det inte av och jag svettas mycket sällan och lite. Raggartvätt förekommer förstås regelbundet. Och så är det ju det där med håret. Det tar tid att få det torrt numera, när det är så långt och behöver fönas för att få rätt fjong på luggen.

I blött tillstånd räcker den mig till hakan och eftersom jag har en hög panna så är det väldigt långt, för att sitta på mig i alla fall. Jag har haft problem att få till en date med min frisörska, så håret är längre än det varit på år och dagar. Högre också. Riktig raggarlugg à la Boppers. Förutom besväret med att få bort det från ansiktet så trivs jag förvånansvärt bra med frisyren.

Visst, det går åt en del klet och spray, men inte så mycket man skulle kunna tro. Det räcker att tvätta håret var tredje dag om man gör det grundligt. Hårborsten är flitigt använd, förstås. Jag som under tjugo år knappt använt en kam, annat än i andras hår. Tänk vad man kan förändra sig om man vågar släppa kontrollen och låta frisörskan bestämma. Hårresande är vad det är, helt enkelt.

Apropå hårborste var det meningen att vi skulle äta borsjtj till middag idag igen. Men jag åt så mycket lasagne till lunchen och som vanligt sist av alla att det räckte med den smörgås som blev över från frukosten för min del i kväll. Bara bra det, då slipper jag fundera på matlåda för i morgon. Det börjar bli tomt i frysen, det är inte bra.

Dels är vi sparsamma, dels har tiden varit knapp och då krymper förrådet av färdiglagat snabbt. I morgon blir det blodpudding och stekt fläsk, det var riktigt länge sen. Då kanske jag till och med tar en liten klick lingonsylt, annars äter jag det bara till kroppkaka. Vilket jag också borde göra snart, för det är ju så gott! Öländska är bäst tycker jag, även om de är "fulast".

Det finns människor som föredrar palt, men om jag förstått det rätt är skillnaden hårfin. Norrlänningarna har mer mjöl i smeten bara, tror jag i alla fall efter att ha konsulterat Wikipedia som hastigast och man bör som vanligt ta det som står där med en nypa salt. Och tänk vad trist livet, och maten framför allt, hade varit utan salt.

Tomater smakar mer med salt, till exempel. Våra plantor levererar ännu, det kanske är föhnen som tagit en omväg och håller värmen kvar så att tomaterna fått vårkänslor igen?

17/11 och skörd igen...

Nu är det natten för mig, god natt till dig och sov gott!

Blåst blondin. #bloggswe

Vilken konstig lördag det blev. Mannen och jag tassade runt och iakttog Compiz hela dagen och fann inte ett enda fel. Jo, tidvis var han kanske lite tröttare än vanligt, men det är ju inte så konstigt. Emellanåt rusade han omkring i trädgården och såg åtminstone ut som om han övervägde att ta sig uppför ekstammen. I sista stund kom han kanske på att han inte är kattunge längre?

För att skingra tankarna och inte bli för hönsiga, när han trots allt verkar okej igen, satt mannen med näsan i en ny bok och jag med korsorden i sällskaplig tystnad, vilket var väldigt skönt och behövligt.
Planerna att klippa gräset och pyssla ute kom helt i skymundan, dels för regnet (inte så mycket, men ändå) och dels för att vi faktiskt inte hade riktig ork till det.

Det enda praktiska som blev av, var tvätten och matlagningen. Lagom jobbiga sysslor, när man har en tvättmaskin som gör grovjobbet. Maten var lättlagad. En del skulle till och med påstå att den inte lagades alls. Snabbgravad lax blev det till slut och den var lika god som förra gången, fast en annan smaksättning, förstås. Man måste ju förnya sig.

1 dl Ginger Beer och 2 msk färskriven ingefära, förutom 2 msk salt och lika mycket socker i lagen. 4 timmar i en plastpåse i kylen (vänd efter halva tiden) och det smakar gudomligt! 
3 såser gjorde jag till denna middag; en med dill och citronsaft, en annan med wasabi och en gnutta citronsaft, den tredje var med färsk mynta och citronsaft, Alla såserna vann på en nypa socker, som förhöjde smakerna. Wasabisåsen och myntan var nog allra godast, men dillsåsen var inte alls dum, den heller. 

Nästa gång ska jag använda japansk soya, måste bara skaffa hem lite mer av den varan och fånga en ny lax. Vi får äta lax idag med och i morgon, biten var ganska stor och hade passat bättre till ett större sällskap, men det är inte något straff att moffa i sig den precis...

Jag tänkte att den får utgöra en förrätt idag och fredagens middag, som inte åts upp när katten skrämde oss halvt från vettet och blåste oss på maten, får stå för resten. Mätta lär vi bli i alla fall. Såhär såg det ut i fredags:

Inte så svårt att återskapa, det gillar vi! I morgon får det bli något nylagat och dessutom ska jag baka.
Bröd, alltså. Jag är obokad och ledig, så det passar fint. Speciellt nu, när mannen flyttat kontoret från köket till övervåningen, så vi slipper vara i vägen för varann och våra "jobb".

Jag sitter fortfarande i morgonrocken och ska dra mig tillbaka till badrummet och vaska mig. Det kommer ta trekvart att bli klar. Själva vaskningen tar inte mer än 10 minuter max. Det är håret som ställer till det för mig. Fick en tid för klippning på tisdag, men såvitt jag vet är det två dagar dit och jag måste försöka leva med denna buske tills dess.

Tittade efter papiljotter på allvar när jag var i affären häromdagen. Så illa är det alltså. Att jobba med höger arm över axelhöjd är inte så skönt och just nu känns det som om håret aldrig tar slut, utan är en halvmeter ovanför skallen. Givetvis stämmer det inte, men du förstår känslan? I själva verket är luggen precis så lång att den killar mig på nästippen och det är rekord för mig.

Så det är bara att bita ihop och föna, föna och föna. Kleta in med lite kladd och spraya, så kanske det håller till kvällen. Annars blir det en tofs igen, till mannen stora förtjusning. Jag har visst glatt några fler, men fick bannor av en av sönerna för att jag såg fånig ut, fast det bjuder jag gärna på! Hår i ansiktet kan jag inte fördra, så man får hitta på nåt. Tittade lystet på ett diadem igår, men nej...

Ha en härlig söndag, vad du nu hittar på, men var rädd om dig och ta hand om dina nära och kära!

PS. Jag är född blond, blev mörkare med åren, men nu går det åt "rätt" håll igen. Och nu när håret är så långt syns alla mina vita strån extra tydligt. Det brukar se ut som om två personer blivit klippta i samma stol när jag är färdig hos Malin, min favoritfrisörska.

Hårklyveri. #blogg100 #bloggswe

091.
Ja, nu är vi snart i mål med detta års bloggutmaning. Jag ska erkänna att jag varit på väg att ge upp några gånger, när vardagen kommit i vägen ganska ordentligt. Konstiga arbetstider och utflykter kräver verkligen sin kvinna. Speciellt när hon hittills vägrat att installera appar i mobilen för att kunna lägga ut när och var som helst. Kommer fundera på det tills nästa år, antagligen...

När jag väl kommit igång brukar det inte vara några problem, ämnena är ju vardagliga och kommer till mig oavsett tid och plats. Jag har inte haft ork att skriva beskrivningar på maten jag lagar, men det är bara att be mig, så fixar jag det i efterhand om det finns sådana önskemål. Kommande vecka ser ut att bli relativt lugn, då kanske jag bättrar mig. Eventuellt.

Jag är nödd och tvungen att besöka Af och ringa till A-kassan igen. Inskriven blir man inte om man inte dyker upp personligen och det kan tyckas motsägelsefullt, för inte är det någon handläggare som vill träffa en för handlingsplanens utformande. Det tar vi per brev efter mailkontakt, så de vill inte precis ha oss där för ofta. Inte gör det någon skillnad heller i långa loppet, så jag är glad att slippa.

Min frisyr ser ut som en sopkvast av den typ som påskkärringar anses flyga på. Jag platsar lätt i Leningrad Cowboys och Boppers kan slänga sig i väggen.

Bildkvalitén är lika usel som ljudet ovan, men du fattar ändå vad jag menar och det är huvudsaken!
Att få ordning på håret är alltså ett måste nästa vecka. Drygt en decimeter lång lugg är det länge sen jag hade, om ens någonsin. Jag påminns varje gång jag måste föna håret om varför jag klippte mig kortkort för 25 år sen. Det tar dyrbar tid att bli snygg. Tid jag kan dra mig i sängen.

Oekonomiskt är det också, för man måste klippa sig regelbundet och så är det ju det där hårkletet också, vilket krävs lite grann av för att få rätt stuns på "lockarna". Jo liksom på sonen så blir håret lockigare med längden, till och med jag hade korkskruvar som liten. Nåja, jag lyckades trassla in tuggummi i dem, så mamma klippte av dem sen var de historia.

Spikrakt har varit kännetecknet, vilket inte uppskattas när håret var bebismjukt och tunt. Stripigt och eländigt såg det ut tills jag började få gråa hår. Fast de är snarare vita och de är tjocka och bra när man ska se längre ut än man är. Jag älskar mina vita hår och önskar det gick lite fortare bara. Tänk så bra att se ut som Marie Fredriksson, fast naturligt liksom?

Nå, för att inte hårdra detta längre avslutar jag med ett klipp med en av mina favoritartister och går och gör precis det han sjunger om. Get it worked on, med Delbert.

Ha en härlig lördag och var rädd om dig!