Fönar och föhnar. #bloggswe

Lika bra att jag erkänner direkt. Jag skolkar från baslektionen idag. Annars är ju måndagar repdag, men mannen och Bandet kunde av någon anledning inte igår. Och jag är för trött för att orka hänga på mig det stora åbäket. Tog mig i kragen och ställde mig i duschen när jag kom hem, det tog all kraft jag hade kvar efter jobbet idag.

Till saken hör att jag tycker extremt illa om att duscha, som vissa av er redan vet. Förhoppningsvis inte på grund av någon odör, för så sällan blir det inte av och jag svettas mycket sällan och lite. Raggartvätt förekommer förstås regelbundet. Och så är det ju det där med håret. Det tar tid att få det torrt numera, när det är så långt och behöver fönas för att få rätt fjong på luggen.

I blött tillstånd räcker den mig till hakan och eftersom jag har en hög panna så är det väldigt långt, för att sitta på mig i alla fall. Jag har haft problem att få till en date med min frisörska, så håret är längre än det varit på år och dagar. Högre också. Riktig raggarlugg à la Boppers. Förutom besväret med att få bort det från ansiktet så trivs jag förvånansvärt bra med frisyren.

Visst, det går åt en del klet och spray, men inte så mycket man skulle kunna tro. Det räcker att tvätta håret var tredje dag om man gör det grundligt. Hårborsten är flitigt använd, förstås. Jag som under tjugo år knappt använt en kam, annat än i andras hår. Tänk vad man kan förändra sig om man vågar släppa kontrollen och låta frisörskan bestämma. Hårresande är vad det är, helt enkelt.

Apropå hårborste var det meningen att vi skulle äta borsjtj till middag idag igen. Men jag åt så mycket lasagne till lunchen och som vanligt sist av alla att det räckte med den smörgås som blev över från frukosten för min del i kväll. Bara bra det, då slipper jag fundera på matlåda för i morgon. Det börjar bli tomt i frysen, det är inte bra.

Dels är vi sparsamma, dels har tiden varit knapp och då krymper förrådet av färdiglagat snabbt. I morgon blir det blodpudding och stekt fläsk, det var riktigt länge sen. Då kanske jag till och med tar en liten klick lingonsylt, annars äter jag det bara till kroppkaka. Vilket jag också borde göra snart, för det är ju så gott! Öländska är bäst tycker jag, även om de är "fulast".

Det finns människor som föredrar palt, men om jag förstått det rätt är skillnaden hårfin. Norrlänningarna har mer mjöl i smeten bara, tror jag i alla fall efter att ha konsulterat Wikipedia som hastigast och man bör som vanligt ta det som står där med en nypa salt. Och tänk vad trist livet, och maten framför allt, hade varit utan salt.

Tomater smakar mer med salt, till exempel. Våra plantor levererar ännu, det kanske är föhnen som tagit en omväg och håller värmen kvar så att tomaterna fått vårkänslor igen?

17/11 och skörd igen...

Nu är det natten för mig, god natt till dig och sov gott!