Tippen är toppen.

Det gick bra att jobba en hel vecka. Efter en koll av hur många timmar mina inbokade dagar denna vecka ger, tackade jag nej till ett pass igår. 38 timmar är ganska lagom, tycker jag. Därför är jag ledig idag också. Vi ska bara byta däck på min bil, förutsatt att mannen hittar fälgkorset. Det gick lite fort i garaget där i slutet av flytten, så det finns inga anteckningar om vilka lådor som innehåller vad...

Annars skrev jag ner allt innehåll, låda för låda och rum för rum, så att de skulle hamna på rätt plats och snabbt kunna hitta det som ännu inte packats upp, när behovet uppstod. På det viset behöver man inte krafsa i varenda flyttkartong varje gång, bli svettig och upprörd, eller anklaga någon för att ha förskingrat viktiga saker om man är lagd åt det hållet. Fast det är ju inte vi.

Nu gäller det bara att få svärmor med på samma smarta idé. Ja, nästa vecka är det en förhandsvisning av hennes hus, sedan kan det gå fort! Eller inte. Hon är inte så rask, snarare lite omständlig och envis. Vi åkte ner till henne i lördags för att köra till tippen, och enligt önskemål tog vi mannens pick-up. Här skulle det tömmas källare! Eller inte...

Det kan stå till nästa gång, en rulle heltäckningsmatta skulle då rakt inte slängas nu, tomma kartonger kunde stå kvar så länge. Flaket var knappt halvfullt när vi fick order om att åka iväg med skräpet. Suck, alltså. Ska vi åka 30 mil och inte få gjort mer än så, då kommer det att ta lång tid att tömma huset. Det är inte gratis att åka pick-up heller, så det vore tacksamt att det blev mer effektiv röjning hädanefter och att hon börjar packa ner det som ska med, enligt ovan.

Nå, det är inte lätt att flytta om man betänker allt man hinner samla på sig under 45 år och aldrig slänger något i "onödan". Själv är jag mer och mer tacksam över alla flyttar jag gjort och att jag till slut gav upp nästan varenda pryl, för att börja om från noll på egen hand. Jag hade i princip en säng, resten skaffade jag nytt och bara det nödvändigaste.

Sedan flyttade jag in hos mannen, som redan hade allt och nu skaffar vi gemensamt nya möbler, eftersom vi kastade ut soffan och fåtöljen som gjort sitt efter 30 år. Bokhyllorna står i mannens kontor, de har några år kvar till pensionen. Till vårt vardagsrum har vi beställt soffor och ett soffbord, äntligen! Det var minsann inte lätt att hitta rätt, men skam den som ger sig, eller har för bråttom.

Matsalsmöbel kommer vi att få av svärmor, så småningom. Dessutom vill vi ha ett vitrinskåp och en skänk eller sidobord. Utmaningarna står som spön i backen, ty vi har specifika krav på mått och så vidare. Och då har vi ännu inte talat om lampor och mattor! Jag har en idé om hur jag vill ha det och är inte ett dugg orolig för att mannen ska tycka väldigt annorlunda.

Under tiden som vi funderar på hur vi ska lyckas hitta möbler och annat, försöker jag få till en matsedel för att underlätta vardagen. I fredags åt vi fisk, såklart! Vår lokala fiskaffär hade fina rödtungefiléer, vilka jag fyllde med sparris och hällde sås runtom och skickade in i ugnen.

Gott som bara den med pressad potatis till! När vi kom hem från svärmor hade klockan blivit såpass mycket att solen hade försvunnit bakom berget och det var kallt i uterummet, så vi körde spareribs i ugnen och bakade potatis i mikron. Vi var hungriga och frusna, så det var bäst att göra på det viset.

Osso buco hade vi på söndagen, det var riktigt gott, det med. Multi Cookern gjorde det mesta jobbet, jag bara hackade grönsaker och annat, sedan fanns det massor av tid att fika med finaste Lotta och spela flipper i källaren.

Glöm aldrig gremolatan till kalvläggen, den lyfter nämligen hela anrättningen på ett underbart sätt! Den tar inte lång tid att göra, du river bara citronskal, finhackar vitlök och persilja och blandar ihop det, så att var och en kan ta så mycket eller lite man vill.

Igår gjorde jag frikadeller av kycklingfärs och koriandern som vi hade väldigt mycket av, på grund av ett synfel. Men jag lovade att inte gnugga in det, så jag gör inte det. Jag hade lite otur när jag använde vår chiliblandning och spillde i lite för mycket, fast det var inte oätligt på något sätt. Det var värre för mannen, som lyckades sätta i halsen och då blev det lite jobbigt.

Idag blir det kalvlever på Grodans vis. Jag har gjort den förr, utan att ens ha ätit själv, till skillnad från mannen som ofta ätit på den lunchrestaurang han frekventerade förr. Jag vet inte vem av oss som lagar till maten idag, eller om vi hjälps åt. Det svåra blir att komma ihåg hur man gör och hur det smakade. Jag är ju så dålig på att skriva upp recept, som du vet...

Ha en härlig tisdag nu, så ses vi snart igen i en blogg nära dig!

PS. Jag slänger ut latmasken och skriver recept eller anvisningar om så önskas.

Raggare.

Vi skulle ha en TV-kväll igår, märk väl, helt Melodifestivalbefriad för sådant har vi slutat med för länge sedan. Planen var att se sista avsnittet av Homeland på Netflix och sedan gå över till innevarande säsong på SVT Play. Men näe, där var de första redan bortplockade!? Det hade blivit väldigt tokigt att missa tre avsnitt, så det blev en film istället.

Mel Gibson är ju väldigt speciell, så ock igår i Conspiracy Theory. Jag hade väldigt stort nöje av den filmen och rekommenderar den om man vill ha lite lättsam underhållning någon gång. Idag verkar det bli soffhäng igen, vilket känns alldeles utmärkt. Jag har brottats med årsredovisningen som ska skickas till Bolagsverket, vilka enligt obekräftade källor, struntar i siffrorna, bara de kommer i tid.

Så jag undrar ju varför man är tvungen att göra det. Har någon ett svar på detta spörsmål är jag tacksam om jag får veta det. Är det något som får mig att bli obstinat, tjurig och gramse är det meningslösa sysslor och att göra saker som inte förbättrar, utvecklar eller underlättar ens vardag, oavsett om det är privat eller på jobbet.

Mannen upplever en stor frustration i sin jobbsituation. Bakbunden av ett partnerskap som inte på något sätt gynnar honom, snarare tvärtom. Ekonomiskt är det en katastrof, men hade kanske kunnat bli bättre om all den tid han lägger på att leta reda på saker till kunderna verkligen hade slutat med en order. Visst, ibland är det kanske kundens egen kund som drar sig ur affären, men knappast alltid.

Om partnern inte hade skalat bort värdet på beställningar till kund via sitt eget konto från mannens kommission, hade det också känts bättre. Marginalerna är ytterst små, vilka kanske eller kanske inte kan omförhandlas, men framför allt det är volymerna som behöver öka. Han behöver alltså få sina kunder att köpa fler saker, inte nödvändigtvis dyrare, men också oftare.

Kunderna i sin tur måste lära sig att det finns möjligheter nu, som inte funnits ens hos de etablerade i branschen tidigare och som dessutom drar in på det de haft på lager eller för beställning. Detta borde ju sätta mannen i en guldsits, men medelålders män har svårare än väntat för lära sig något nytt och annorlunda, hur bra det än är och hur stor nytta och förtjänst det än skulle ge dem själva...

Därför har vi en plan för att få kundernas kunder att efterfråga delar de förmodligen inte tror att de kan få tag på till sina gamla veteranbilar längre. Vi ska göra en filmpresentation av mannens verksamhet och där ska alla återförsäljare i Sverige finnas med. Omständigheter har gjort att vi ligger lite efter med detta, men förhoppningsvis är vi snart igång med filmen med en god väns hjälp.

Våren är i antågande och då brukar veteranbilsentusiasten eller lite vanvördigt, raggaren vädra morgonluft och vilja rusta upp sin bil och dra på Power Meet och andra träffar såsom Wheels & Wings. Då ska de veta att mannen kan se till att deras handlare och bilmekaniker kan få hem nästan vad som helst till ett rimligare pris och mycket snabbare än någon av hans konkurrenter kan...

Hörde jag en undran om vad vi ätit för mat i helgen? Tänkte väl det. Idag blev det ugnsbakad öring. Den fick gå i 125 grader till strax över 50 graders innertemperatur och vila sig medan potatisen pressades och sparrisen kokade klart. Vitvinssås (VVS har jag lärt mig att det heter på kockspråk) kändes som den enda rätta såsen till detta.

Igår blev det tunna revben med bulgurröra, men det trasslar så mycket med mina foton nu, så jag orkar inte bråka mer med bilder för tillfället.

Imorgon ska mannen laga något gott av kycklingben. Nej, vi är inte rädda för campylobacter, utan ser till att ha den sedvanliga kökshygienen och diska noga och njuta som vanligt av god och nyttig mat. Jag jobbar, men bara en dag, sedan är jag ledig i tre dagar till, det ska bli skönt!

Ha det gott och var rädd om dig!

Ohm motstånd.

Det har varit mycket elände på sistone, men idag har inga proppar gått och denna söndag har varit relativt strömlinjeformad. Folk vaknar senare på söndagar och strömmar inte till förrän framåt elva. Sedan är det vågtoppar och dalar hela dagen, för de kommer alltid i stim. Vad är det för fel på mig som undviker flockbeteendet och skyr folksamlingar?

Jag styr förbi dem och återkommer eventuellt senare samma dag, eller en helt annan dag när jag bedömer att belastningen är mindre. Inte för att det finns någon logik i hur folk prioriterar besök i köpcentra, men gemene man och kvinna verkar ha mer pengar regniga dagar. Eller är det så illa att de inte kan hitta på bättre sysslor än att fönstershoppa då?

Inte så att jag klagar på att vi har mycket att göra, timmarna går i racerfart och det är mycket positivt, när man hellre hade varit hemma med mannen och myst. Nå, det är bara fyra dagar tills jag får långhelg och vi kan hitta på något trevligt, dock mycket långt från alla köpcentra som det bara går att komma. Nära och kära känns som mycket bättre alternativ att besöka eller besökas av.

Mannen har fått låna köket på sistone. Eller egentligen grillen, om man ska vara petnoga. Igår blev jag serverad en ypperlig kyckling.

Idag blev det revben och jag är så nöjd och mätt! Halloumi med chili var en trevlig ny bekantskap.

I morgon hjälps vi kanske åt med vad det nu kan bli till middag, det är mysigt. Det är lite svårt att diskutera matsedel när man har ett öga på laptoppen och det andra på matchen mellan Island och Frankrike. Jag önskar så vulkaniskt hett att Island vinner. Gallerna är visserligen inga typiska medelhavsdivor, men faller ändå under den gruppbeteckningen i min foppollsbok.

Ja, jag är kategorisk och möjligen i viss mån orättvis, men det får du tåla. Jag håller alltid på de otippade och oväntade, när "mitt" landslag ändå är ute ur matchen. I skrivande stund ser det verkligt mörkt ut, dock. Lite Sturlassonsk aktion och asmycket vilja, så kanske det går att hämta upp. Hoppas jag och tänker att det inte är över "'til the fat lady sings".

Blixtar och dunder, magiska under har hänt förr och det är 45 minuter kvar. Bollen är fortfarande rund och allt är möjligt. Frankrike må ha ledningen, men Island har laddat om och motståndsrörelsen är förhoppningsvis amper.

Ha en fin kväll, natt och måndag! Jag var tvungen att kolla almanackan innan jag säkert visste vilken dag det är i morgon. Veckevill är jag och värre lär det bli. Men snart får även jag semester.

Semesterdrömmar.

Nej, jag kan inte låta bli, jag har letat upp bok nummer 2 av David Baldacci som handlar om Kamelklubben och lämnar återigen snabeldraken åt sitt öde. Eller åt mannen i morgon, för idag klipper han gräs. Jag är bara ledig och skrotar runt. Fast jag behöver det, jobbar i helgen och ska dessutom vara groupie när mannen spelar på lördag. Om jag kommer in...

Borde inte alla groupies automatiskt få passerkort, särskilt när de är chaufför resten av kvällen? Jag fick det på Bônn, för att få ratta in pansarkryssarn på spelområdet och stuva in gode vännen Tommy, som spelade med Ebbot, och hans familj. Fast det var i och för sig efter själva giget. Det var hur som helst en mycket trevlig dag och kväll, Önskar att vi kan göra om det.

Idag blir det bönsallad med spenat, tomat, fetaost och rödlök till grillade tunna revben. Det har varit en jättehärlig dag och det är bäst att passa på att grilla, eftersom vädret kommer att vara ostadigt och osäkert, ur grillsynpunkt åtminstone. Så jag ska väl ta och tända upp så det blir någon mat innan vi försmäktar av hunger...

Även om jag har många lediga dagar, när jag är ledig, så längtar jag förtvivlat efter semester. Det har jag inte haft på två år. Tre veckor sammanhängande får man som apoteksanställd. Vecka 29-31 är mina. 36 dagar har jag att ta ut, men när, var och hur? Secret Escapes bombar mig med erbjudanden, men det är inte bara att ge sig iväg. Katt- och husvakt, likvida medel och planering saknas.

Drömmarna är dock kvar och en vacker dag, då! Då ska vi göra vår bröllopsresa och bara vara med, och för, oss själva. Tills vidare sätter vi guldkant på tillvaron i vardagen och försöker att inte falla i gropar som är djupare än att man kan kravla sig upp på egen hand.

Detta är en guldkant, för oss. Hoppas du haft möjlighet att sätta guldkant på din vardag idag. Om inte, ge inte upp, försök i morgon och fundera på vad guldkant är för dig. Det måste inte vara samma som för mig, grannen eller din bror/syster.

På återseende, var rädd om dig och de som finns omkring dig!

Avslöjandet.

Det blev en lyckad trerätters middag igår tycker åtminstone jag själv och det är alltid lika roligt att ha sällskap av vännerna L och G. Jag hade bestämt att ha ett asiatiskt tema för kvällen, så långt ifrån julmat man kan komma liksom. Vi startade med en räkcocktail med mango och avokado.

Chili, purjo, paprika, koriander och en lime/apelsindressing med fisksåssälta

Själva varmrätten bestod av tunna revben, det var dem mannen åkte och hämtade eftersom vi helt glömde bort dem när vi var i affären i fredags. Jag förkokade dem med lök, vitlök och morot och penslade dem sedan med en blandning av honung (jo, faktiskt), sriracha, lime, ostronsås och färskriven ingefära och ställde undan dem i ugnen tills det var dags att grilla på dem.

Lite nyttigheter bör man ha i form av grönsaker, så jag stekte vitkål, broccoli, rödlök och morot i lite matolja och smaksatte med lite sesamolja och ostronsås. Fyra dipsåser hade vi, varav två var eget hittepå och två köpta. Black pepper sause och sweet chilisås  är inget jag bemödar mig med att tillverka själv, nämligen. I alla fall inte än.

Dippedippedipp-tapp

Den ena hemsnickrade varianten var helt enkelt japansk soya med lite vitlök, sesamolja, chili och koriander. Den andra var av lite sötare art med honung (igen!), ingefära och en aning sriracha. Ostronsås, sesamolja, fisksås och japansk soya är mina ständiga följeslagare i köket och numera även srirachan. Och sherry förstås, men den använde jag inte igår.

Eftersom vi hade gäster ville jag bjuda på efterrätt också, som sagt. Det är inte min paradgren, men jag lyckades riktigt bra med chokladfondanten trots att det var första gången. Inte så svårt alls i själva verket, om man håller redan på tiden. Det värsta som kan hända är att det blir muffins av det i sådana fall och det är ju inte så dumt det heller...

Mango, apelsin och havtorn  fick gotta till sig med lite aprikossprit och chili, jodå lite asiatiskt touch även här

Vi blev mätta allihop tror jag. Om det mot förmodan var någon som inte blev det, får vederbörande skylla sig själv, för det fanns några ben kvar när vi städade undan i köket i natt. Idag gör vi inte många knop, tvättmaskinen gör det åt oss. Jag jobbar två dagar denna veckan och behöver fräscha upp arbetskläderna innan dess.

Vårt största problem just nu är att hitta på vad vi ska äta till middag. Vi glömde ta fram något ur frysen efter disken igår, vilket är så irriterande orutinerat och samtidigt så oerhört disciplinerat att ställa tillbaka alla rena glas i skåpen före vi slocknade. Kanske får vi inspiration av den brittiska versionen av "Historieätarna", ett hysteriskt roligt program på History Channel.

Ha en skön söndag och var rädd om dig och din omgivning!