En lille en?

Äntligen lördag! Det är det för mig, för jag har jobbat ganska många timmar på tre dagar. och i morgon har jag en ledig dag. Vi är två tekniker på mitt jobb och när den ena jobbar har den andra välbehövlig ledighet. Igår och idag, framför allt på förmiddagen, var det hektiskt. Om någon missat det är det Mors Dag och många var ute efter en fin present till sin mamma.

Igår åkte jag direkt till Oscar & den Lille för att vara på plats för mannens gig med No Fear Tattoo Rhythm & Blues Revue. Jag fick inget smörrebröd, för alla platser var upptagna och det var varmt som i h......., jag menar, som i en bastu därinne. Tur för bandet att de stod i dörren, bokstavligt talat. Där rörde sig luften en aning, åtminstone.

Jag är ju inte världens bästa på att hitta i sta'n (avskyr hetsen), så jag missade gatan som mannen anvisat mig och därför fick jag snigelköra förbi och runt Järntorget för att ta mig tillbaka till en parkering i närheten av Prinsgatan. Det gick sådär. Andra Långdagen innebär många fotgängare och de är varken fokuserade på trafiken eller annat än att ta sig fram till underhållningen.

Det tog sin lilla tid, men enligt goda vänner ( L&G) som var på plats i tid, så kom jag när bandet rev av första eller andra låten, det får ändå anses som godkänt, då jag var tvungen att cirkulera och bevaka parkeringsområdet som en hök i en kvart. Mannen hade sånär gett upp hoppet om mitt uppdykande, men har man lovat, så har man. Är man groupie, så är man...

Rådda får man göra och bära case och stärkare när mannen ideligen fastnar i vimlet på vägen ut till bilen. En sista öl eller stänkare med bandet, publiken och annat löst folk får man räkna med. Att spela offentligt innebär ett visst adrenalinpåslag har jag konstaterat. Jag var tyvärr tvungen att insistera på hemfärd, eftersom jag inte ätit på närmare nio timmar och redan ganska trött.

Belöningen kom idag, om man får säga så. Jag fick G&T vid hemkomsten och grillade tjocka revben. Guckan gjorde jag faktiskt själv, men mannen stod för allt annat och det tackar jag för.

Potatisspett med champinjoner som tillbehör

En bild från kvällen igår står du nog ut med också;

Från vänster: Anders Elisson, Anders Iwers, Hasse Kosonen, John Larsson och Mathias Smedberg. 

Dessutom återfann vi en "gammal" vän och "groupie" ('änvisning till en 'emlig group på fb) på giget. Han kanske vill vara anonym, men jag riskerar en utskällning, för han verkade uppriktigt glad när vi upptäckte varann i vimlet och jag blev lovad ett besök "när du minst anar det". Det ögonblicket ser jag fram emot väldigt mycket!

Ryggtavlan på "Andy", mannen och den andre Anders

Jag önskar att jag hade kunnat vara med på den traditionella Mors Dag-dagen idag. Med mormor Eva, Farmor Karin, kusiner och systrar, min mamma och moster, men det lät sig inte göras i år. Det lär gå fler tåg. Jag är slut, nere för räkning och platt. Det är snart läggdags för mig, jag ska bara läsa lite innan jag knoppar in. (Hoppas jag.)

Ha en god natt och en fin måndag!

PS. Ja, det var ju denna kvar då. Nyd!

Semesterdrömmar.

Nej, jag kan inte låta bli, jag har letat upp bok nummer 2 av David Baldacci som handlar om Kamelklubben och lämnar återigen snabeldraken åt sitt öde. Eller åt mannen i morgon, för idag klipper han gräs. Jag är bara ledig och skrotar runt. Fast jag behöver det, jobbar i helgen och ska dessutom vara groupie när mannen spelar på lördag. Om jag kommer in...

Borde inte alla groupies automatiskt få passerkort, särskilt när de är chaufför resten av kvällen? Jag fick det på Bônn, för att få ratta in pansarkryssarn på spelområdet och stuva in gode vännen Tommy, som spelade med Ebbot, och hans familj. Fast det var i och för sig efter själva giget. Det var hur som helst en mycket trevlig dag och kväll, Önskar att vi kan göra om det.

Idag blir det bönsallad med spenat, tomat, fetaost och rödlök till grillade tunna revben. Det har varit en jättehärlig dag och det är bäst att passa på att grilla, eftersom vädret kommer att vara ostadigt och osäkert, ur grillsynpunkt åtminstone. Så jag ska väl ta och tända upp så det blir någon mat innan vi försmäktar av hunger...

Även om jag har många lediga dagar, när jag är ledig, så längtar jag förtvivlat efter semester. Det har jag inte haft på två år. Tre veckor sammanhängande får man som apoteksanställd. Vecka 29-31 är mina. 36 dagar har jag att ta ut, men när, var och hur? Secret Escapes bombar mig med erbjudanden, men det är inte bara att ge sig iväg. Katt- och husvakt, likvida medel och planering saknas.

Drömmarna är dock kvar och en vacker dag, då! Då ska vi göra vår bröllopsresa och bara vara med, och för, oss själva. Tills vidare sätter vi guldkant på tillvaron i vardagen och försöker att inte falla i gropar som är djupare än att man kan kravla sig upp på egen hand.

Detta är en guldkant, för oss. Hoppas du haft möjlighet att sätta guldkant på din vardag idag. Om inte, ge inte upp, försök i morgon och fundera på vad guldkant är för dig. Det måste inte vara samma som för mig, grannen eller din bror/syster.

På återseende, var rädd om dig och de som finns omkring dig!

En groupies bekännelser... #bloggswe

Sent igår kväll bestämde vi oss för att stanna hemma och att mannen skulle komma till Floda med anledning av de fina butikerna där och för att just idag skulle en marknad äga rum på torget. Sådana är alltid trevliga, nåja för det mesta i alla fall, och idag skulle det provsmakas närproducerat och ekologiska produkter.

Jag hade inte tid eller möjlighet att prova själv, eftersom det fanns en hel del att stå i på jobbet. Hastigt och lustigt fick mannen ändra sina planer och hoppa in i ett band som spelar på Bluesbåten ikväll då gitarristen hastigt och inte alls lustigt fick ett njurstensanfall. Det är lämpligt att repa lite innan gig, så han packade ihop och mönstrade på.

Därför fick inte någon av oss smaka läckerheterna, för när vi stängde apoteket packade alla ihop och jag skulle till Lerum och tacka min kollega för all hjälp och kunskap hon delat med sig av. Jag fick hennes nycklar och eget skåp, samt ett namnat fack för "att-göra-saker". Nu är det på riktigt och på sanning! Jag är lager- och varuansvarig i både Lerum och Floda, för ett år framåt.

Lite skrämmande, men fantastiskt roligt ska det bli! Jag är så glad och tacksam för att jag får chansen att visa vad jag går för och att jag får fortsätta jobba med så härliga kollegor. Nu blir jag liksom en i "gänget" igen, vilket jag i och för sig har känt sedan i somras ändå. Men att vara timmis är ändå lite vid sidan av. Nu får jag vara med och påverka hur jobbet ska göras på ett annat vis.

Jag har ingen aning om eller när mannen dyker upp. Därför gjorde jag nachos när jag kom hem, fullständigt vrålhungrig.

Fler än jag som är sugen...

Kanske stannar han kvar på båten och får mat? I så fall får jag äta resterna av gårdagens middag och jag ta mig dit för egen maskin. Det är inte lätt att vara "groupie", minsann...

Jag ska strax byta om från arbetskläder och antar att det är lika bra jag tar en dusch och piffar upp mig på samma gång, för det är väl det groupies gör före ett gig? Under giget tjuter vi exalterat och nästan dånar av blotta åsynen av våra idoler och hjältar, för att sedan kasta oss om halsen på dem och böna och be att vi får följa med till hotellrummet...

I själva verket är det så att vi lite äldre och stadgade groupisar gärna följer med för att ta del av vår partners spelglädje och lyssna på skön musik. Ytterst sällan har jag fått följa med till ett hotellrum efter avslutat värv, så glamoröst är det inte, livet som groupie. (Eller musikant/musiker, för den delen. Vilket osökt får mig att undra om gaget för Malmön kommit in ännu?)

Esomoftast kånkar jag gitarrer och förstärkare till bilen, samt till och med kör hem med både man och utrustning i densamma. Ibland kör jag inte. Idag är en sådan dag. Jag har nämligen tagit ett glas vin och ämnar ta ett till. Nachosarna är nästan slut och min mage skriker inte efter mat längre. Hur det blir med huvudrätten vet jag som sagt inte, men det ordnar sig på något vis.

Ha en fantastisk lördag och var rädd om dig!

Gratis är gott? #bloggswe

Det blev en alldeles underbar dag på Malmön och Stallebrottet! Fantastisk miljö och natur och uppslutningen blev till slut ganska god. Saknade dock många forna kollegor, andra vänner och bekanta från bygden. Sköna människor/musiker ställde upp gratis och bjöd på sig själva utan några krav på bekvämlighet eller annat.

Bohusläns Dalhalla på Malmön

Jag kan dock tycka det hade varit på sin plats att de fick någon näring i sig, förutom Bullens pilsnerkorv. En grill och lite sponsring av den lokale handlaren eller krögarna på ön hade väl varit helt okej. En fråga till någon eller några av råddarna/groupisarna hade löst den lilla detaljen. Något att tänka på för framtida tillställningar. Om det blir fråga om fler gratisspelningar, förstås...

Det finns en märklig uppfattning att musiker och musikanter tycker det är helt i sin ordning att spela gratis. Som om de borde vara tacksamma för att de får visa upp sig och höras offentligt. Med tanke på att det ofta innebär resor, ta ledigt från jobbet, rådda och ställa in ljudet långt innan själva uppträdandet, är det ett hån att utgå ifrån det.

Jämför detta med att be en krögare komma hem till dig och duka, laga maten och servera densamma samt att ta hand om disken efteråt helt gratis "för att marknadsföra sig". När har det förekommit i din bekantskapskrets? Nä, tänkte väl det... Ingen människa eller artist jobbar gratis om det inte är för en väldigt god sak. Vilket detta var, för att kunna leja kändare och utsocknes artister nästa år.

I morgon vet jag inte hur eller om jag jobbar, Kommer inte stänga av ljudet på mobilen, för jag väntar samtal som kan ha väldigt stor betydelse för min framtid. Inte för att jag tror att jag kommer sova längre än till åtta på sin höjd. Om jag somnar... Jodå, det kommer jag göra framåt småtimmarna och sedan vaknar jag säkerligen en gång i halvtimmen för att kolla att jag inte "försovit" mig.

Men eftersom jag inte har någon tid att passa, egentligen, är det ju fånigt och det vet jag. Bara för att man vet att man beter sig irrationellt är det inget man kan göra något åt, eller hur? Förutom att släppa kontrollbehovet och låta saker och ting ha sin gång. Lätt som en plätt!

Jag har gjort mitt bästa för att släppa tankarna på vad som eventuellt komma skall denna helg. Gårdagen som ovan beskrivits var en del av det arbetet. Hade kunnat jobba, men förfrågan kom för sent och jag har dessutom jobbat nio av tio dagar på sistone. Idag åt mannen och jag frukost (nåja) vid en insjö på vägen hem. Sen satt vi där och bara var.

Ilsbacke van och inget annat ;)

Mycket sten denna helgen, således. Eller bohuslänsk natur, om man väljer att se det så. Och det gör jag, för jag älskar min hembygd alldeles oerhört mycket. Det bästa av allt är att mannen också trivs och mår så bra när vi är "hemma". Alla bekymmer liksom rinner av honom och ta mig tusan om inte rynkorna slätas ut för var gång. Snart ser han yngre ut än jag...

Sov så gott och ha en härlig måndag!