En lille en?

Äntligen lördag! Det är det för mig, för jag har jobbat ganska många timmar på tre dagar. och i morgon har jag en ledig dag. Vi är två tekniker på mitt jobb och när den ena jobbar har den andra välbehövlig ledighet. Igår och idag, framför allt på förmiddagen, var det hektiskt. Om någon missat det är det Mors Dag och många var ute efter en fin present till sin mamma.

Igår åkte jag direkt till Oscar & den Lille för att vara på plats för mannens gig med No Fear Tattoo Rhythm & Blues Revue. Jag fick inget smörrebröd, för alla platser var upptagna och det var varmt som i h......., jag menar, som i en bastu därinne. Tur för bandet att de stod i dörren, bokstavligt talat. Där rörde sig luften en aning, åtminstone.

Jag är ju inte världens bästa på att hitta i sta'n (avskyr hetsen), så jag missade gatan som mannen anvisat mig och därför fick jag snigelköra förbi och runt Järntorget för att ta mig tillbaka till en parkering i närheten av Prinsgatan. Det gick sådär. Andra Långdagen innebär många fotgängare och de är varken fokuserade på trafiken eller annat än att ta sig fram till underhållningen.

Det tog sin lilla tid, men enligt goda vänner ( L&G) som var på plats i tid, så kom jag när bandet rev av första eller andra låten, det får ändå anses som godkänt, då jag var tvungen att cirkulera och bevaka parkeringsområdet som en hök i en kvart. Mannen hade sånär gett upp hoppet om mitt uppdykande, men har man lovat, så har man. Är man groupie, så är man...

Rådda får man göra och bära case och stärkare när mannen ideligen fastnar i vimlet på vägen ut till bilen. En sista öl eller stänkare med bandet, publiken och annat löst folk får man räkna med. Att spela offentligt innebär ett visst adrenalinpåslag har jag konstaterat. Jag var tyvärr tvungen att insistera på hemfärd, eftersom jag inte ätit på närmare nio timmar och redan ganska trött.

Belöningen kom idag, om man får säga så. Jag fick G&T vid hemkomsten och grillade tjocka revben. Guckan gjorde jag faktiskt själv, men mannen stod för allt annat och det tackar jag för.

Potatisspett med champinjoner som tillbehör

En bild från kvällen igår står du nog ut med också;

Från vänster: Anders Elisson, Anders Iwers, Hasse Kosonen, John Larsson och Mathias Smedberg. 

Dessutom återfann vi en "gammal" vän och "groupie" ('änvisning till en 'emlig group på fb) på giget. Han kanske vill vara anonym, men jag riskerar en utskällning, för han verkade uppriktigt glad när vi upptäckte varann i vimlet och jag blev lovad ett besök "när du minst anar det". Det ögonblicket ser jag fram emot väldigt mycket!

Ryggtavlan på "Andy", mannen och den andre Anders

Jag önskar att jag hade kunnat vara med på den traditionella Mors Dag-dagen idag. Med mormor Eva, Farmor Karin, kusiner och systrar, min mamma och moster, men det lät sig inte göras i år. Det lär gå fler tåg. Jag är slut, nere för räkning och platt. Det är snart läggdags för mig, jag ska bara läsa lite innan jag knoppar in. (Hoppas jag.)

Ha en god natt och en fin måndag!

PS. Ja, det var ju denna kvar då. Nyd!