Fruktdags!

Veckorna rasar iväg, de liksom smälter i värmen, precis som jag. Ska jag vara ärlig har jag många gånger tänkt att jag är lyckligt lottad som får åka i en luftkonditionerad bil till en arbetsplast som också är det och faktiskt tjäna pengar samtidigt som jag håller mig sval och behaglig. Nåja, vi jobbar ibland så svetten lackar på Apoteket, men tänk om vi inte hade haft en klimatanläggning då?!

I denna extrema värme klarar jag mig inte så bra med andra ord, så hur mycket jag än önskat mig semester och riktig ledighet de dagar jag inte jobbar (nej, jag jobbar inte varenda dag), finns det fördelar med att vara semestervikarie. I alla fall i år. Snart är mitt vikariat slut och jag vet inte säkert hur det kommer att bli i höst. Lite jobbigt är det, men det löser sig nog det med...

Mannen kommer också att bli ledig på ett eller annat sätt, så i år ser det faktiskt ut som om vår bröllopsresa äntligen blir av. Vi firar fruktbröllop i morgon. Du som känner oss vet att det är fyra år sedan vi gifte oss hemma på altanen i Eklanda, du som inte känner oss eller följt min blogg visste kanske redan hur många år ett fruktbröllop innebär. Jag gjorde det inte, jag googlade fram det.

Idag har mannen följt med svärmor till Mölndal för de allra sista detaljerna i hennes flytt. Tack och lov kom vi till ett avslut! Det har varit vansinnigt tufft för oss alla inblandade, men förstås allra mest för svärmor. Frustrationen över att inte kunna, att inte ha full kontroll, att inte kunna sortera hårdare, att lämna över till sådana som kanske kommer att ändra karaktären på huset, listan är lång...

Att inte hitta sina nerpackade saker, trots en lika proffsig flyttlista som vår är också frustrerande. Om kartongen lokaliseras står den förstås för högt upp får att kunna få ner den själv. Att be om hjälp är är inte svärmors bästa gren. Men vi visste vad vi hade att vänta oss, ty allt sedan förra årets salmonella och epilepsianfall har gumman blivit alltmer beroende av hjälp och hon blir ju inte yngre.

Hon ville ifrån ansvaret för hus och trädgård och leva i lugn och ro, därför nappade hon på idén att flytta med oss. Annars hade vi inte flyttat, någon av oss. Så är det bara. Vi får se hur länge hon klarar av att bo som hon gör nu, med vår hjälp. Jag hoppas och tror att hon kommer att bli lite raskare när hon fått vila upp sig efter att allt pappersarbete är klart och nycklarna överlämnade idag.

Avsked och avslut är viktiga saker, oavsett om det gäller flytt, skilsmässa eller dödsfall. Sorg och saknad kan man förstås känna mer eller mindre lång tid efteråt ändå, men överlämnande av nycklar (eller en urnsättning) symboliserar ett definitiv slut på en del av ens liv. I bästa fall känns det som att man får påbörja något nytt och roligt också, men det är inte alla förunnat att känna så med en gång.

Vi är ju alla olika och har olika erfarenheter, drömmar och förutsättningar. Att starta om är lättare för den som är yngre och orädd, men jag tänker också att mycket av det man samlat på sig med åren tynger ner en så att man blir oförmögen till förändring. Då menar jag saker man inte kan göra sig av med av olika anledningar...

Det är arvegods, de är svåra att göra sig av med, oavsett om man gillar dem eller inte. Det är ju någon annans, egentligen. Men om de bara stått nerpackade i samma kartong som lämnade dödsboet och samlat damm på en vind har de ju förnekats någon annan som faktiskt hade haft glädje och nytta av dem. Man behöver verkligen inte sju serviser med 12 eller 24 kuvert av varje sort.

Hittills har vi använt mannens vita porslin till vardags. Men i förrgår när jag hade en ledig dag, då packade jag upp mitt blåa och ämnar slänga mannens, om ingen vill ha det. Lugn, vi är överens om detta, vi har diskuterat det för länge sedan och tja, det passar fint med mitt 22 år gamla porslin i vårt nya kök. Vi har förstås varsin uppsättning finporslin också, men de är svårare att ge bort, än så länge.

Vi hade massor av glas, var och en från sitt håll, men har rensat friskt i det beståndet. Vi har dubbelt av det mesta, eftersom vi träffades som fullvuxna med varsitt komplett hem. Det som är roligt är att vi inte har samma sorts möbler, men kan använda dem nästan allihop i vårt första, på riktigt, gemensamma hem. Vi tycker om återanvändning vi med, men inser att det finns gränser.

Svärmors matsalsbord och stolar står numera hos oss. Fint, då slapp vi leta reda på sådant! Du minns hur lång tid det tog att hitta rätt soffor, eller hur? Sidobord kommer därifrån också, liksom köksstolarna (fast det var för länge sedan). Ett enkelt sätt att få svärmor att rensa hade ju varit att säga att vi vill ha allt hon egentligen inte får plats med, men att förklara frånvaron av det när hon kommer hem till oss går ju inte, så vi låter bli...

När det är varmt som nu på sommaren äter vi helt annorlunda än annars. Även om Stensjöpotatisen är väldigt god, äter vi knappt någon alls, inte heller ris eller pasta. Det blir fisk, kött eller kyckling med lite sallad till. Majskolvar då och då, förstås. Vi har nästan bara grillat i uterummet och undvikit köket i möjligaste mån. Det blir stekhett där ändå.

Typisk sommarmat! Äter du Korv Stroganoff såhär års? Eller lagar du kalops, steker köttbullar och gör gräddsås och kokar köttkorv? Här står slökokaren och samlar damm i matkällaren, det händer att vi kokar pasta efter en lång och arbetsam dag, men då är det inte köttfärssås till, utan en snabbt stekt salsiccia eller några musslor till. Det skulle aldrig falla mig in att göra kåljox eller liknade heller.

Visserligen råder det grillförbud i hela landet vid detta laget, men fram tills det trädde i kraft? Vi har visserligen varit olydiga och grillat efter det. Fast i uterummet, som har murade väggar, glasfönster och stampat jordgolv, i alla fall under golvet. Vattenkannorna står alltid fulla och alla plantorna är genomvattnade och briketterna är av yppersta kvalitet, grillen djup och locket är på.

Då blir det till exempel såhär. Jag vet ju att inte alla vare sig får eller kan grilla, men hur ofta grillas det hos dig som kan, får och vill? Vad serveras till det grillade? Berätta, jag vill veta!

Idag vet jag inte riktigt vad som händer, vare sig när mannen kan tänkas komma hem, eller vad eller var vi ska äta. Vår gode vän Tommy spelar nämligen med Ebbot i Kungshamn ikväll och det vore trevligt att få träffa dem, speciellt med tanke på bådas inblandning i vårt bröllop. Den förste var vittne och underhållare, den andre skrev om en text till oss och som sjöngs av vårt andra vittne, eftersom han inte kunde komma själv, då han var upptagen av Storsjöyran. Så kan det gå när man åker till Scen på Bônn! 

Matt Gale Band & Blåsbrothers

Där var vi förresten härförleden när det spelades blues. Besök gärna den platsen, den är mycket speciell och underhållningen väldigt bra!

Ha det gott i värmen, var rädd om dig och glöm inte; simma lugnt och drick mycket!







 

Sevärd.

Jag är tillbaka, inte i särskilt god form, men ändock! Det har väl inte hänt så mycket på en vecka, det känns som om jag bara har jobbat, fast jag var ledig två dagar förra veckan. Dem tillbringade vi i Bovall för att få lite omväxling i livet. Sedan har det varit jobb, jobb och jobb. Men vad är väl en bal på slottet, eller en stund i solen på altanen med mannen?

Enligt alla gällande naturlagar är det jättetråkigt väder just idag, på min lediga dag. Eftersom jag ska arbeta tisdag-fredag kommer det säkert att bli fint väder imorgon igen. Jag ber redan nu om ursäkt för ditt förstörda helgväder, men jag har jobbat färdigt halv fem på fredag och kommer under inga som helst omständigheter att tacka ja till ännu fler timmar.

Mannen har skött all markservice och matlagning under tiden och börjar bli rejält trött på det, vilket jag har förståelse för. Trots denna matleda har han serverat mycket gott och varierat på tallrikarna. I fredags fick jag till och med två rätter! Inledningsvis grillade pilgrimsmusslor på spenatbädd...

Efteråt blev det honung-, chili- och limemarinerad havskatt. Mums!

Himmel så gott det var, med en enkel potatissallad till och Leth i glaset. Det har grillats hela långhelgen och det gillas alltid. Idag blir det däremot kökslagad mat, för jag har inte alls lust att stå ute och huttra. Jag har funderat hela dagen på vad jag ska göra och i bilen på väg från optikern bestämde jag mig för pasta med senaste skörden av ostronskivling och rester av kyckling.

Just som jag var beredd att ge upp hoppet om fler skördar upptäckte jag idag att det kommer nya små svampknoppar. Jag undrar hur mycket det kan bli av en och samma odling? Vi får helt enkelt vänta och se. Och för att se bra behöver man friska ögon eller hjälpmedel. På sistone har jag haft stora problem att läsa, speciellt alla små texter på våra produkter.

Det är tydligen så att närsyntheten håller på att gå tillbaka, sakta men säkert, medan förmågan att läsa på nära håll hade försämrats drastiskt på två och ett halvt år. Det tog inte särskilt lång tid att konstatera detta, det var mycket jobbigare att välja ut bågar, som vanligt. Eftersom jag fortfarande ser lika bra som en mullvad utan glasögon är det svårt att se hur jag ser ut i bågarna.

Alla, eller väldigt många bågar, ser ju bra ut där de hänger på väggen, men hur ska jag se hur bra de klär mig när jag nästan stöter näsan i spegeln innan jag får någon som helst skärpa i synfältet? Den stackars assistenten hade ett drygt jobb med att hitta bågar i de färger jag accepterar och i de modeller hon ansåg passar mig bäst. Hon tog bilder på mig också, så att jag kunde avgöra vilka som passade.

Det är ju inte lätt att hitta ett enda par alltså och idag skulle jag hitta två! Eller ett par solglasögon. Men jag känner mig själv relativt väl och vet att jag hela tiden skulle ha fel brillor på mig om jag ska byta stup i kvarten. Därför fortsätter jag med stora solglasögon som täcker de "riktiga" när jag kör bil eller läser i soffan på uteplatsen, om det nu kommer att hända igen...

Jag trodde jag skulle komma ihåg vad bågarna jag valde heter så jag kunde visa dem för mannen, men icke! Jag tror att ett par är Karen Miller och är svarta med lite turkost i. Det andra paret är i metall, med mattsvart front och blått i skalmarna. Tror jag, alltså. Det kanske var tvärtom, eller något helt annat. Det kan bli spännande när jag ska hämta dem om två veckor.

Drygt 7000 kronor fattigare blir vi på kuppen, men jag får i alla fall två par glasögon för som Optiker M sa, det vore väl jäääkligt korkat att inte ta två par för priset av ett. Jo, fast jag kan ändå inte låta bli att tycka att själva glasen borde vara gratis, för vem i hela friden vill ha glasögon, egentligen? Det är ju en oönskad defekt, bristande funktion, en sjukdom eller vad man vill kalla det.

Att syn och munhälsa inte ingår i sjukvårdssystemet är mig en gåta och jag kommer hävda att det är alldeles galet, ända tills jag dör. Jag hade gärna betalt för bågarna, men glasen borde vara gratis. Det gladde mig ändå att Specsavers numera har gratis glasögon till barn. Det är åtminstone ett steg i rätt riktning, och antagligen är det jag som betalar dem i slutänden, men låt gå för det då...

Nu ska jag se om jag kan få ihop en middag, det kurrar tämligen högt i min mage. Jag vaknade alldeles för tidigt i morse och nu är det för sent för en "gumvil". Det gäller att hålla ut tills vi har sett fjärde Harry Potter-filmen ikväll.

Ha en mysig måndag och en fin vecka så ses vi i en blogg nära dig framåt helgen hoppas jag!

Ohm motstånd.

Det har varit mycket elände på sistone, men idag har inga proppar gått och denna söndag har varit relativt strömlinjeformad. Folk vaknar senare på söndagar och strömmar inte till förrän framåt elva. Sedan är det vågtoppar och dalar hela dagen, för de kommer alltid i stim. Vad är det för fel på mig som undviker flockbeteendet och skyr folksamlingar?

Jag styr förbi dem och återkommer eventuellt senare samma dag, eller en helt annan dag när jag bedömer att belastningen är mindre. Inte för att det finns någon logik i hur folk prioriterar besök i köpcentra, men gemene man och kvinna verkar ha mer pengar regniga dagar. Eller är det så illa att de inte kan hitta på bättre sysslor än att fönstershoppa då?

Inte så att jag klagar på att vi har mycket att göra, timmarna går i racerfart och det är mycket positivt, när man hellre hade varit hemma med mannen och myst. Nå, det är bara fyra dagar tills jag får långhelg och vi kan hitta på något trevligt, dock mycket långt från alla köpcentra som det bara går att komma. Nära och kära känns som mycket bättre alternativ att besöka eller besökas av.

Mannen har fått låna köket på sistone. Eller egentligen grillen, om man ska vara petnoga. Igår blev jag serverad en ypperlig kyckling.

Idag blev det revben och jag är så nöjd och mätt! Halloumi med chili var en trevlig ny bekantskap.

I morgon hjälps vi kanske åt med vad det nu kan bli till middag, det är mysigt. Det är lite svårt att diskutera matsedel när man har ett öga på laptoppen och det andra på matchen mellan Island och Frankrike. Jag önskar så vulkaniskt hett att Island vinner. Gallerna är visserligen inga typiska medelhavsdivor, men faller ändå under den gruppbeteckningen i min foppollsbok.

Ja, jag är kategorisk och möjligen i viss mån orättvis, men det får du tåla. Jag håller alltid på de otippade och oväntade, när "mitt" landslag ändå är ute ur matchen. I skrivande stund ser det verkligt mörkt ut, dock. Lite Sturlassonsk aktion och asmycket vilja, så kanske det går att hämta upp. Hoppas jag och tänker att det inte är över "'til the fat lady sings".

Blixtar och dunder, magiska under har hänt förr och det är 45 minuter kvar. Bollen är fortfarande rund och allt är möjligt. Frankrike må ha ledningen, men Island har laddat om och motståndsrörelsen är förhoppningsvis amper.

Ha en fin kväll, natt och måndag! Jag var tvungen att kolla almanackan innan jag säkert visste vilken dag det är i morgon. Veckevill är jag och värre lär det bli. Men snart får även jag semester.

En lille en?

Äntligen lördag! Det är det för mig, för jag har jobbat ganska många timmar på tre dagar. och i morgon har jag en ledig dag. Vi är två tekniker på mitt jobb och när den ena jobbar har den andra välbehövlig ledighet. Igår och idag, framför allt på förmiddagen, var det hektiskt. Om någon missat det är det Mors Dag och många var ute efter en fin present till sin mamma.

Igår åkte jag direkt till Oscar & den Lille för att vara på plats för mannens gig med No Fear Tattoo Rhythm & Blues Revue. Jag fick inget smörrebröd, för alla platser var upptagna och det var varmt som i h......., jag menar, som i en bastu därinne. Tur för bandet att de stod i dörren, bokstavligt talat. Där rörde sig luften en aning, åtminstone.

Jag är ju inte världens bästa på att hitta i sta'n (avskyr hetsen), så jag missade gatan som mannen anvisat mig och därför fick jag snigelköra förbi och runt Järntorget för att ta mig tillbaka till en parkering i närheten av Prinsgatan. Det gick sådär. Andra Långdagen innebär många fotgängare och de är varken fokuserade på trafiken eller annat än att ta sig fram till underhållningen.

Det tog sin lilla tid, men enligt goda vänner ( L&G) som var på plats i tid, så kom jag när bandet rev av första eller andra låten, det får ändå anses som godkänt, då jag var tvungen att cirkulera och bevaka parkeringsområdet som en hök i en kvart. Mannen hade sånär gett upp hoppet om mitt uppdykande, men har man lovat, så har man. Är man groupie, så är man...

Rådda får man göra och bära case och stärkare när mannen ideligen fastnar i vimlet på vägen ut till bilen. En sista öl eller stänkare med bandet, publiken och annat löst folk får man räkna med. Att spela offentligt innebär ett visst adrenalinpåslag har jag konstaterat. Jag var tyvärr tvungen att insistera på hemfärd, eftersom jag inte ätit på närmare nio timmar och redan ganska trött.

Belöningen kom idag, om man får säga så. Jag fick G&T vid hemkomsten och grillade tjocka revben. Guckan gjorde jag faktiskt själv, men mannen stod för allt annat och det tackar jag för.

Potatisspett med champinjoner som tillbehör

En bild från kvällen igår står du nog ut med också;

Från vänster: Anders Elisson, Anders Iwers, Hasse Kosonen, John Larsson och Mathias Smedberg. 

Dessutom återfann vi en "gammal" vän och "groupie" ('änvisning till en 'emlig group på fb) på giget. Han kanske vill vara anonym, men jag riskerar en utskällning, för han verkade uppriktigt glad när vi upptäckte varann i vimlet och jag blev lovad ett besök "när du minst anar det". Det ögonblicket ser jag fram emot väldigt mycket!

Ryggtavlan på "Andy", mannen och den andre Anders

Jag önskar att jag hade kunnat vara med på den traditionella Mors Dag-dagen idag. Med mormor Eva, Farmor Karin, kusiner och systrar, min mamma och moster, men det lät sig inte göras i år. Det lär gå fler tåg. Jag är slut, nere för räkning och platt. Det är snart läggdags för mig, jag ska bara läsa lite innan jag knoppar in. (Hoppas jag.)

Ha en god natt och en fin måndag!

PS. Ja, det var ju denna kvar då. Nyd!