En lille en?

Äntligen lördag! Det är det för mig, för jag har jobbat ganska många timmar på tre dagar. och i morgon har jag en ledig dag. Vi är två tekniker på mitt jobb och när den ena jobbar har den andra välbehövlig ledighet. Igår och idag, framför allt på förmiddagen, var det hektiskt. Om någon missat det är det Mors Dag och många var ute efter en fin present till sin mamma.

Igår åkte jag direkt till Oscar & den Lille för att vara på plats för mannens gig med No Fear Tattoo Rhythm & Blues Revue. Jag fick inget smörrebröd, för alla platser var upptagna och det var varmt som i h......., jag menar, som i en bastu därinne. Tur för bandet att de stod i dörren, bokstavligt talat. Där rörde sig luften en aning, åtminstone.

Jag är ju inte världens bästa på att hitta i sta'n (avskyr hetsen), så jag missade gatan som mannen anvisat mig och därför fick jag snigelköra förbi och runt Järntorget för att ta mig tillbaka till en parkering i närheten av Prinsgatan. Det gick sådär. Andra Långdagen innebär många fotgängare och de är varken fokuserade på trafiken eller annat än att ta sig fram till underhållningen.

Det tog sin lilla tid, men enligt goda vänner ( L&G) som var på plats i tid, så kom jag när bandet rev av första eller andra låten, det får ändå anses som godkänt, då jag var tvungen att cirkulera och bevaka parkeringsområdet som en hök i en kvart. Mannen hade sånär gett upp hoppet om mitt uppdykande, men har man lovat, så har man. Är man groupie, så är man...

Rådda får man göra och bära case och stärkare när mannen ideligen fastnar i vimlet på vägen ut till bilen. En sista öl eller stänkare med bandet, publiken och annat löst folk får man räkna med. Att spela offentligt innebär ett visst adrenalinpåslag har jag konstaterat. Jag var tyvärr tvungen att insistera på hemfärd, eftersom jag inte ätit på närmare nio timmar och redan ganska trött.

Belöningen kom idag, om man får säga så. Jag fick G&T vid hemkomsten och grillade tjocka revben. Guckan gjorde jag faktiskt själv, men mannen stod för allt annat och det tackar jag för.

Potatisspett med champinjoner som tillbehör

En bild från kvällen igår står du nog ut med också;

Från vänster: Anders Elisson, Anders Iwers, Hasse Kosonen, John Larsson och Mathias Smedberg. 

Dessutom återfann vi en "gammal" vän och "groupie" ('änvisning till en 'emlig group på fb) på giget. Han kanske vill vara anonym, men jag riskerar en utskällning, för han verkade uppriktigt glad när vi upptäckte varann i vimlet och jag blev lovad ett besök "när du minst anar det". Det ögonblicket ser jag fram emot väldigt mycket!

Ryggtavlan på "Andy", mannen och den andre Anders

Jag önskar att jag hade kunnat vara med på den traditionella Mors Dag-dagen idag. Med mormor Eva, Farmor Karin, kusiner och systrar, min mamma och moster, men det lät sig inte göras i år. Det lär gå fler tåg. Jag är slut, nere för räkning och platt. Det är snart läggdags för mig, jag ska bara läsa lite innan jag knoppar in. (Hoppas jag.)

Ha en god natt och en fin måndag!

PS. Ja, det var ju denna kvar då. Nyd!

Nanananana, Batman! #bloggg100 #bloggswe

092.
Då har vi överlevt övernattningen, Bob och jag. Jag får väl erkänna att jag var lite orolig huruvida jag skulle bli godkänd, men redan igår kväll deklarerade han att han vill flytta hem till oss, för "ditt hem är det bästa hemmet". Jag tolkar det som ett MVG. Vi var inte helt överens om när läggdags skulle inträffa, men sånt får man räkna med.

Eftersom jag inte är förälder till honom, tycker jag att det är helt okej att muta lite också. Marsch pannkaka i säng, så får du det till frukost, det är väl helt i sin ordning? Funkade ju ganska bra. Klart det tog en stund att somna, han var ju inte hemma. När jag gick upp och la mig sov han dock som en stock och vaknade klockan sju, "-det gör jag alltid", sa han.

Med Batman i huset känner man sig helt trygg
Ja, han sov med den munderingen på!

Det gör ju inte jag, men det var ganska trevligt att vakna av en pigg barnaröst som önskar god morgon. Lite tidigare kände jag en liten hand på kinden, så jag gissar att även han tyckte det var lite mysigt. När vi åt frukost kom då frågan med stort F. "Du har ju giftit dig, varför har du inga barn då?"
Bob var ju vår ringbärare förra året och har tydligen bra koll på hur lång tid en graviditet tar...

Jag sa som det var, att vi är för gamla för att skaffa barn och det accepterade han. Det är en sak att passa vänners barn och våra barnbarn, men en helt annan att ha bebis/barn på heltid. Dessutom har jag ju redan tre vuxna barn, sa jag till honom. Blicken jag fick då var en aning skeptisk, men det väljer jag att tolka som att jag trots allt inte är lastgammal.

Mannens ålder ifrågasattes dock kraftigt, när den kom på tal. "Va?! Då är han ju ännu äldre än min pappa!" Som om han vore antik, eller något? Det är roligt med barn, de säger vad de tänker och tycker. Jag tycker att det är självklart att prata med barn på vuxet vis, givetvis anpassat till barnets ålder, men bebisspråk utvecklar knappast ordförrådet hos någon.

Att lyssna på barn är viktigt, för de har många kloka tankar och insikter. Ibland är de så oerhört mycket smartare än oss vuxna och ifrågasätter ofta gamla konventioner. Med rätta, dessutom.
Jag ser fram emot fler övernattningar med Bob och jag vet att mannen är så avundsjuk på mig. Så småningom får vi kanske låna barnbarnen också. Det ska också bli väldigt trevligt!

Mannen är på väg hem från Umeå, men jag vet inte när han kan väntas anlända. 12 timmar lär det ta, men de måste ju äta på vägen med. Och jag ser hellre att han stannar i Mantorp eller någon annanstans, än fortsätter hem helt slutkörd och riskerar att somna vid ratten. Visste du att de flesta olyckorna sker nära hemmet efter en längre färd, bara för att man slappnar av på "mammas gata"?

Ha en fin söndag och grattis alla mödrar!