Nostalgi på hög nivå. #bloggswe

Det är svårt att hinna med allt man vill när man tar "semester". Mannen hade det svettigt innan telefonen äntligen tystnade framåt "kvällingen", men problemen löstes och idag är kunden nöjd. Problemet hur två paket, varav det ena fanns i Sverige före midsommar, inte har funnit sin adressat förrän idag är ju knappast något han kunde svara på eller för, men synnerligen frustrerande för båda.

FedEx sköter sina transporter till Sverige exemplariskt, det är sedan det börjar strula. Dess underleverantörer lämnar mycket i övrigt att önska, men det verkar handla om vart i Sverige godset ska levereras. Till Gävle och Umeå kommer varorna fram senast två dagar efter utskeppning från Frankrike, men till Karlstad är det tydligen svårare att hitta...

Innan vi åkte hemåt idag ville vi se alstren som stenhuggarkonstnärerna skapat i Gerlesborg, inte långt från Bovallstrand. Väl värt ett besök, för den som har vägarna förbi till alla semesterorter i både Sotenäs och Tanums kommuner. Håll tummarna för att jag vinner något av de mindre konstverken i lotteriet som har till syfte att stödja verksamheten.

Det var tur att vi åkte när vi gjorde, med mig som chaufför och mannen med kontoret i baksätet (!). Efter ett matstopp på CityGross på Torp fick vi meddelande om att larmet gått hemma. Visserligen var det en av katterna som lyckats utlösa det, men lite jobbigt var det innan vi kunde konstatera det med hjälp av appen och grannen. Sen var det ju den eviga kön i Tingstadstunneln...

Vi tog med oss både grillskivor av kalv, till det facila priset 119 kronor/kg och grillklubba, vilket är tjocka revben styckade på "fel" håll. Annat håll än det vanliga, snarare. Oknäckta och på längden, om du förstår hur jag menar? Sparar kalven till senare tillfälle och äter klubborna med sallad idag. Efter räkmackan i ovan nämnda affär, räcker det gott.

Igår åt vi Club Steak från Kustcharken:

Varsin köttbit förstås... 

Så ljuvligt gott och rikligt att den grillade potatisen egentligen var helt överflödig, hur god den än var. En enkel cf-röra, eller "gucka" som mannen kallar det, med schalottenlök, chili, salt och svartpeppar snodde vi ihop lite snabbt. Efterrätten blev jordgubbar från Röd, den lokala leverantören.

Efter maten var det nödvändigt med en promenad, dels för att mota matkoman i grind, dels för att visa vår gäst omgivningarna jag haft förmånen att växa upp i. Till min stora glädje är hopptornet återigen en träkonstruktion och såvitt jag minns, i rätt höjd på åtminstone "Kandidaten". Jag hade lite svårare att bedöma höjden på "Magistern", men tror nog att det är den ursprungliga?

Rätta mig gärna om jag har fel om höjderna. 

Promenaden bjöd på fler vackra vyer och salta stänk, det blåste ganska bra.

Man kan inte annat än må bra, när det ser ut såhär!

Underbara Badholmarna!

Lite förvånat kunde jag konstatera att det ännu inte är så många badgäster här. Timmen var förvisso ganska sen, så barnfamiljerna som brukar vara på plats efter midsommar kanske redan knoppat in?
Bryggcaféet är under renovering och återuppbyggnad efter branden, så något folkvimmel där kunde man ju inte räkna med. Hoppas de snart är klara för återinvigning, det behöver Bovall...

Ha en härlig fredag och start på semestern eller "bara" helgen. Var rädd om dig och simma lugnt!

Nanananana, Batman! #bloggg100 #bloggswe

092.
Då har vi överlevt övernattningen, Bob och jag. Jag får väl erkänna att jag var lite orolig huruvida jag skulle bli godkänd, men redan igår kväll deklarerade han att han vill flytta hem till oss, för "ditt hem är det bästa hemmet". Jag tolkar det som ett MVG. Vi var inte helt överens om när läggdags skulle inträffa, men sånt får man räkna med.

Eftersom jag inte är förälder till honom, tycker jag att det är helt okej att muta lite också. Marsch pannkaka i säng, så får du det till frukost, det är väl helt i sin ordning? Funkade ju ganska bra. Klart det tog en stund att somna, han var ju inte hemma. När jag gick upp och la mig sov han dock som en stock och vaknade klockan sju, "-det gör jag alltid", sa han.

Med Batman i huset känner man sig helt trygg
Ja, han sov med den munderingen på!

Det gör ju inte jag, men det var ganska trevligt att vakna av en pigg barnaröst som önskar god morgon. Lite tidigare kände jag en liten hand på kinden, så jag gissar att även han tyckte det var lite mysigt. När vi åt frukost kom då frågan med stort F. "Du har ju giftit dig, varför har du inga barn då?"
Bob var ju vår ringbärare förra året och har tydligen bra koll på hur lång tid en graviditet tar...

Jag sa som det var, att vi är för gamla för att skaffa barn och det accepterade han. Det är en sak att passa vänners barn och våra barnbarn, men en helt annan att ha bebis/barn på heltid. Dessutom har jag ju redan tre vuxna barn, sa jag till honom. Blicken jag fick då var en aning skeptisk, men det väljer jag att tolka som att jag trots allt inte är lastgammal.

Mannens ålder ifrågasattes dock kraftigt, när den kom på tal. "Va?! Då är han ju ännu äldre än min pappa!" Som om han vore antik, eller något? Det är roligt med barn, de säger vad de tänker och tycker. Jag tycker att det är självklart att prata med barn på vuxet vis, givetvis anpassat till barnets ålder, men bebisspråk utvecklar knappast ordförrådet hos någon.

Att lyssna på barn är viktigt, för de har många kloka tankar och insikter. Ibland är de så oerhört mycket smartare än oss vuxna och ifrågasätter ofta gamla konventioner. Med rätta, dessutom.
Jag ser fram emot fler övernattningar med Bob och jag vet att mannen är så avundsjuk på mig. Så småningom får vi kanske låna barnbarnen också. Det ska också bli väldigt trevligt!

Mannen är på väg hem från Umeå, men jag vet inte när han kan väntas anlända. 12 timmar lär det ta, men de måste ju äta på vägen med. Och jag ser hellre att han stannar i Mantorp eller någon annanstans, än fortsätter hem helt slutkörd och riskerar att somna vid ratten. Visste du att de flesta olyckorna sker nära hemmet efter en längre färd, bara för att man slappnar av på "mammas gata"?

Ha en fin söndag och grattis alla mödrar!