Pizza, pyssel och pandor.

Sist jag hade lite tid över att skriva lite blev det strömavbrott, så jag fick lägga ner det. Idag har jag ledigt för att ta hand om mig själv och annat. Tvätten ska tvättas, brödet bakas, maten lagas. Det behöver dammsugas, men det överlåter jag till mannen att göra. Han har fortfarande semester, nämligen. Semester, undrar vän av ordning? Egenföretagare har väl aldrig semester?

Jo, det är såhär. Mannen var tyvärr tvungen att ge upp samarbetet med de svenska kompanjonerna, som i och för sig endast bidrog till att fakturera MAG's kunder i Sverige, och MAG Autoparts i Frankrike, då de sistnämnda inte uppskattade mannen efter förtjänst. Det vill säga, han dubblade MAG's försäljning i Europa på mindre än tre år, men det tyckte de inte var värt en höjning av kommissionen. 

Man kan dock inte leva på nästan ingenting, således avslutades det så kallade samarbetet och mannen har semester för första gången på tre år innan han börjar sin anställning på Hansen Racing i mitten av denna månad. Hansens är, såvitt jag sett och förstått, minst sagt förtjusta över att mannen valt att arbeta för dem och mannen är väldigt nöjd med beslutet också.

Jag har en gladare, lugnare och mer harmonisk man här hemma. Visserligen kan han verka något rastlös och understundom disträ, eftersom det inte finns några mejl att besvara längre, eller en telefon som ringer mer eller mindre konstant, men det finns ju alltid saker att göra, både här och hos svärmor, så sysslolös eller onyttig behöver han verkligen inte känna sig...

Själv har jag jobbat mycket tidvis, men också varit lite ledig. Vi var på Jeff Lynnes ELO-konsert till exempel och den var verkligen fantastiskt bra! Vi hann träffa vänner och bekanta både före och efter konserten och hade turen att få bo hos en mycket god vän. Dessutom kunde vi hälsa på min kära faster och hennes man innan vi styrde kosan hemåt igen.

Vi har ätit under dessa veckor också förstås, men det har inte blivit så många bilder att dela med sig av. Men vad sägs om detta?

Risotto är gott och med räkor kan det nästan inte bli bättre! Vi Hämtade lamm hos våra vänner fårodlarna igår. Jag hade hoppats på ett större lamm och kanske lite annorlunda styckningsdetaljer, men det blir inte alltid som man önskar sig. Kvaliteten är hur som helst ypperlig och jag har idag laddat slökokar'n med två skankar och en bit som blev över när det andra hade packats ihop.

Lite lök, chili, morot samt rot- och stjälkselleri ligger och puttrar med i pottan nu. Och champinjonerna som blev kvar efter lördagens pizzabak med vår extrason Bob, 11 år. Han anlände Torp-terminalen i fredags och mannen mötte upp honom där. Vi åt fisk till middag och gossen gjorde såsen till. Du vet den där busenkla och supergoda citronsåsen jag alltid tjatar om?

På lördagen var vi på Nordens Ark och vi hade turen att få se alla tre leopardvarianterna plus den majestätiska Amurtigern. Efteråt var vi hungriga som vargar och fick stoppa i oss en korv med bröd innan vi kunde ta itu med nämnda pizzabak. Bob blev imponerad av att jag gjorde degen själv, däremot inte alls över att tomatsåsen var hemgjord.

På söndagen hade vi sovmorgon och mannen fick rådda ihop en stadig brunch med vita bönor i tomatsås (sådär, tycker jag, men pojkarna var saliga), korv, bacon, stekt ägg och rostat bröd. Eftersom vi ändå skulle hämta lammet kom vi överens med gossens föräldrar att vi skulle skjutsa honom hem. Klockan var mycket innan vi var hemma igen och då var vi förstås lite småsugna igen...

Idag sov vi också länge. Det behövde vi nog då förra veckan var hektisk, i alla fall för min del med jobb både i hemtjänsten och på Apoteket. Så idag är jag med gott samvete ledig eftersom jag är bokad ända till lördag. Att jag är ledig innebär ju inte att jag är sysslolös. Förutom ovanstående sysslor har vi tömt tre flyttkartonger och tagit upp dynorna till utemöblerna till vinden.

Vi har nyligen målat om TV-/gästrummet så det ser lite mer enhetligt och hemtrevligt ut.

Väggen bakom soffan var blå innan och tja, motsatta väggen var grön...

Inget större fel på färgerna i ett barnrum, men det passade inte våra möbler eller vår stil så jättebra.  Nu är alla väggarna vita, åtminstone tills dess vi vet hur vi ska ha det sen. Jag kan mycket väl tänka mig en fondvägg, men vi ska eventuellt göra andra ingrepp så småningom, därför åtgärdade vi bara det mest akuta för sinnesfriden och ögonen.

Det kommer ju en vinter och då blir det lite mer TV-tittande. Annars har vi inte varit där så ofta, vilket förvisso kan ha berott på att istället för bokhyllorna du ser bakom soffan, stod det en hel del flyttkartonger. Innehållet i dem förflyttades till en garderob i rummet som jag avsett för linneförvaring. Mannen löste problemet med trådbackarna först, sedan hände allt slag i slag!

Sådär, nu är brödet snart klart, tvätten hänger på tork och lammet börjar nog också bli färdigt. Äpplena är inplockade, vår syrenbuske som knäcktes i stormen har fått bandage och jag ska ta en dusch, så slipper jag det i morgon innan jag ska ledsaga en dam till Sahlgrenska. Har jag sagt att det är roligt att jobba i hemtjänsten? Det är spännande också!

Ha det gott i höstsolen och glöm för all del inte att plocka fram reflexerna så du syns i mörkret!

Fruktdags!

Veckorna rasar iväg, de liksom smälter i värmen, precis som jag. Ska jag vara ärlig har jag många gånger tänkt att jag är lyckligt lottad som får åka i en luftkonditionerad bil till en arbetsplast som också är det och faktiskt tjäna pengar samtidigt som jag håller mig sval och behaglig. Nåja, vi jobbar ibland så svetten lackar på Apoteket, men tänk om vi inte hade haft en klimatanläggning då?!

I denna extrema värme klarar jag mig inte så bra med andra ord, så hur mycket jag än önskat mig semester och riktig ledighet de dagar jag inte jobbar (nej, jag jobbar inte varenda dag), finns det fördelar med att vara semestervikarie. I alla fall i år. Snart är mitt vikariat slut och jag vet inte säkert hur det kommer att bli i höst. Lite jobbigt är det, men det löser sig nog det med...

Mannen kommer också att bli ledig på ett eller annat sätt, så i år ser det faktiskt ut som om vår bröllopsresa äntligen blir av. Vi firar fruktbröllop i morgon. Du som känner oss vet att det är fyra år sedan vi gifte oss hemma på altanen i Eklanda, du som inte känner oss eller följt min blogg visste kanske redan hur många år ett fruktbröllop innebär. Jag gjorde det inte, jag googlade fram det.

Idag har mannen följt med svärmor till Mölndal för de allra sista detaljerna i hennes flytt. Tack och lov kom vi till ett avslut! Det har varit vansinnigt tufft för oss alla inblandade, men förstås allra mest för svärmor. Frustrationen över att inte kunna, att inte ha full kontroll, att inte kunna sortera hårdare, att lämna över till sådana som kanske kommer att ändra karaktären på huset, listan är lång...

Att inte hitta sina nerpackade saker, trots en lika proffsig flyttlista som vår är också frustrerande. Om kartongen lokaliseras står den förstås för högt upp får att kunna få ner den själv. Att be om hjälp är är inte svärmors bästa gren. Men vi visste vad vi hade att vänta oss, ty allt sedan förra årets salmonella och epilepsianfall har gumman blivit alltmer beroende av hjälp och hon blir ju inte yngre.

Hon ville ifrån ansvaret för hus och trädgård och leva i lugn och ro, därför nappade hon på idén att flytta med oss. Annars hade vi inte flyttat, någon av oss. Så är det bara. Vi får se hur länge hon klarar av att bo som hon gör nu, med vår hjälp. Jag hoppas och tror att hon kommer att bli lite raskare när hon fått vila upp sig efter att allt pappersarbete är klart och nycklarna överlämnade idag.

Avsked och avslut är viktiga saker, oavsett om det gäller flytt, skilsmässa eller dödsfall. Sorg och saknad kan man förstås känna mer eller mindre lång tid efteråt ändå, men överlämnande av nycklar (eller en urnsättning) symboliserar ett definitiv slut på en del av ens liv. I bästa fall känns det som att man får påbörja något nytt och roligt också, men det är inte alla förunnat att känna så med en gång.

Vi är ju alla olika och har olika erfarenheter, drömmar och förutsättningar. Att starta om är lättare för den som är yngre och orädd, men jag tänker också att mycket av det man samlat på sig med åren tynger ner en så att man blir oförmögen till förändring. Då menar jag saker man inte kan göra sig av med av olika anledningar...

Det är arvegods, de är svåra att göra sig av med, oavsett om man gillar dem eller inte. Det är ju någon annans, egentligen. Men om de bara stått nerpackade i samma kartong som lämnade dödsboet och samlat damm på en vind har de ju förnekats någon annan som faktiskt hade haft glädje och nytta av dem. Man behöver verkligen inte sju serviser med 12 eller 24 kuvert av varje sort.

Hittills har vi använt mannens vita porslin till vardags. Men i förrgår när jag hade en ledig dag, då packade jag upp mitt blåa och ämnar slänga mannens, om ingen vill ha det. Lugn, vi är överens om detta, vi har diskuterat det för länge sedan och tja, det passar fint med mitt 22 år gamla porslin i vårt nya kök. Vi har förstås varsin uppsättning finporslin också, men de är svårare att ge bort, än så länge.

Vi hade massor av glas, var och en från sitt håll, men har rensat friskt i det beståndet. Vi har dubbelt av det mesta, eftersom vi träffades som fullvuxna med varsitt komplett hem. Det som är roligt är att vi inte har samma sorts möbler, men kan använda dem nästan allihop i vårt första, på riktigt, gemensamma hem. Vi tycker om återanvändning vi med, men inser att det finns gränser.

Svärmors matsalsbord och stolar står numera hos oss. Fint, då slapp vi leta reda på sådant! Du minns hur lång tid det tog att hitta rätt soffor, eller hur? Sidobord kommer därifrån också, liksom köksstolarna (fast det var för länge sedan). Ett enkelt sätt att få svärmor att rensa hade ju varit att säga att vi vill ha allt hon egentligen inte får plats med, men att förklara frånvaron av det när hon kommer hem till oss går ju inte, så vi låter bli...

När det är varmt som nu på sommaren äter vi helt annorlunda än annars. Även om Stensjöpotatisen är väldigt god, äter vi knappt någon alls, inte heller ris eller pasta. Det blir fisk, kött eller kyckling med lite sallad till. Majskolvar då och då, förstås. Vi har nästan bara grillat i uterummet och undvikit köket i möjligaste mån. Det blir stekhett där ändå.

Typisk sommarmat! Äter du Korv Stroganoff såhär års? Eller lagar du kalops, steker köttbullar och gör gräddsås och kokar köttkorv? Här står slökokaren och samlar damm i matkällaren, det händer att vi kokar pasta efter en lång och arbetsam dag, men då är det inte köttfärssås till, utan en snabbt stekt salsiccia eller några musslor till. Det skulle aldrig falla mig in att göra kåljox eller liknade heller.

Visserligen råder det grillförbud i hela landet vid detta laget, men fram tills det trädde i kraft? Vi har visserligen varit olydiga och grillat efter det. Fast i uterummet, som har murade väggar, glasfönster och stampat jordgolv, i alla fall under golvet. Vattenkannorna står alltid fulla och alla plantorna är genomvattnade och briketterna är av yppersta kvalitet, grillen djup och locket är på.

Då blir det till exempel såhär. Jag vet ju att inte alla vare sig får eller kan grilla, men hur ofta grillas det hos dig som kan, får och vill? Vad serveras till det grillade? Berätta, jag vill veta!

Idag vet jag inte riktigt vad som händer, vare sig när mannen kan tänkas komma hem, eller vad eller var vi ska äta. Vår gode vän Tommy spelar nämligen med Ebbot i Kungshamn ikväll och det vore trevligt att få träffa dem, speciellt med tanke på bådas inblandning i vårt bröllop. Den förste var vittne och underhållare, den andre skrev om en text till oss och som sjöngs av vårt andra vittne, eftersom han inte kunde komma själv, då han var upptagen av Storsjöyran. Så kan det gå när man åker till Scen på Bônn! 

Matt Gale Band & Blåsbrothers

Där var vi förresten härförleden när det spelades blues. Besök gärna den platsen, den är mycket speciell och underhållningen väldigt bra!

Ha det gott i värmen, var rädd om dig och glöm inte; simma lugnt och drick mycket!







 

Snart i mål.

Long time, no see. Tiden går fort när man har roligt. Ja, annars också! Jag vet knappt var jag ska börja i allt som hänt under dessa tre veckor. Bäst att jag hämtar almanackan, för att friska upp minnet. Jaha, det har varit midsommar! Jo, det minns jag allt. En son kom till oss, liksom modern och fadern och bästa Lotta dessutom. Lillasyster M tittade in efter sitt kvällspass på hemmet.

Modern hade med sig potatissallad och nybakt bröd, vi hade skaffat goda korvar på Kustcharken och de grillade vi och åt med sallad till. Trevligt hade vi och kvällen slutade med att sonen fick skjuts hem av den genomsnälla Lotta. Vi gick och la oss relativt tidigt och vaknade utan några kopparslagare eller annat obehag.

Jag hade lovat att jobba på hemmet på midsommardagens kväll, så jag var på plats i god tid för att få min systers rapport av dagens händelser och problem. En tant var lite deppig, så jag tillbringade ganska mycket tid med henne, men det var en väldigt lugn kväll för övrigt och inte så många vårdtagare, så jag tror att det var helt okej. Kollegan klagade inte i alla fall.

På Apoteket har jag jobbat också förstås. Första veckan var ganska lugn, tills torsdagen, då kom bad...gästerna! I (nästan) hela mitt liv har jag bott i de mest uppenbara invasionsorterna som finns på västkusten. Jag har varit garanterad jobb i diverse serviceområden sedan jag var 13 år, på apoteken under mina studieår och därefter praktiskt taget var som helst.

Nu har jag flyttat tillbaka till min födelseort och konstaterar igen, lite till min sorg, att inget har förändrats. Hänsynslösheten är stor, armbågarna är vassa och farten för hög. Oavsett om man är på Apoteket, Coop, Ica eller på vägen. Jag ser "gamla" och "rutinerade" badgäster som funnits på plats i ett par månader redan, sucka demonstrativt i kön på Apoteket.

Om du gått i pension och kan flytta till "idyllen" Bovallstrand till exempel i maj/juni, för att koppla av och låta ron infinna sig, varför får du tillbaka storstadsbeteendet i kön i vår lilla Icabutik, eller när du ska hämta ut dina mediciner? Varför sucka och stöna när det till och med visar sig att det är för tidigt att hämta ut dina mediciner inom högkostnadsskyddet? Hur kan du med det?

Varför har du mage att gnälla över att soptunnan inte töms, för att du inte vill/orkar lägga lite tid på att källsortera. Jo, för att du betalar en schablonsumma du tycker är för hög för några månaders utnyttjande. Du tänker inte ett ögonblick på att vi som bor här betalar hela året om för att du ska få den service du tycker du förtjänar för att vistas här under en begränsad tid.

Till yttermera visso betalar du inte någon som helst skatt för din fastighet i den kommun du begär och kräver full service i. Jag trodde i min okunnighet att alla badj... hrm, sommargäster betalade vatten till exempel efter den förbrukning de har enligt en mätare. Min kollega sa att i grannkommunen är det enligt en schablon och således struntar de fullständigt i bevattningsförbud och ransoneringar.

Jag kollade upp detta och kan konstatera att Sotenäs kommun har samma policy som Tanums. Inte många så kallade delårsboende källsorterar, vilket har till följd att soporna inte hamnar på därför avsedda platser när egen soptunna är full tre dagar före aviserad tömning av avfallskärl på adressen. Jag kan fortsätta hur länge som helst, tyvärr.

Idag när jag skulle besöka vår lilla fiskaffär stod det två parkeringsvakter och skrev ut böter för väldigt många fel- och långparkerade bilar, trots generösa villkor. Hämta en parkeringsbricka på Ica och gör dina ärenden. Lämna bilen hemma om du ska åka ut på sjön över dagen. Hur svårt kan det vara?! Inser du inte att lokalbefolkningen kanske väljer att ha semester efter att du åkt hem?

Vi behöver fortfarande handla vår mat och precis det, för att slippa stressade stadsbors suckar för att vi veckohandlar, för det är så man gör här? Vi använder inte bilen i onödan, vi tänker en, två och tre gånger innan vi åker någon annanstans än till jobbet, vilket ger oss vår inkomst. Alla andra utgifter, oavsett om det är transporter, inköp eller nöje övervägs och kalkyleras noga.

Det gäller att kombinera nytta med nöje, om det är möjligt. Under de år jag bodde i Eklanda och använde bilen för att handla, såg jag till att göra alla nödvändiga inköp samma dag och helst bara en gång i veckan, för så har jag levt hela mitt liv, i detta "semesterparadis" där det kostar att bo, och kanske måste kosta att bo och leva, oavsett om det är på hel- eller deltid. Framför allt det senare kräver kanske en viss eftertanke, om vi ska vara ärliga?

För alla som undrar hur det går med min kära svärmors flytt, och hur galen jag än kan bli på hennes idiotiska idéer och krumbukter så älskar jag henne, kan jag meddela att om två veckor är vi i hamn. Måste vara i hamn, och om så både svägerska, mannen, Bengan och jag kommer att knäcka oss på köpet, så ska det ske senast 22:e juli.

Det ser relativt lovande ut, om vi bara kan få henne att inte somna på barpallen fler gånger, och stupa i golvet som en följd därav, eller själv ta sig an städning av källarvåningen. Tja, mer än såhär kan jag näppeligen rapportera, det har handlat om flytt, jobb, flytt och jobb de senaste veckorna och ett tag till, men jag har hopp om att det blir lugnare, även om allt är relativt, till hösten.

Inte blev detta inlägg vad jag utlovat i form av bilder på vårt eget boende och pyssel, för det känns som om det är är av underordnad natur och får anstå till, just det, senare. Vi har andra prioriteringar och dessa får gå före eget välbefinnande och bekvämlighet ett tag till. Det vi unnar oss själva, åtminstone emellanåt, är god mat. Till exempel detta:

Auf Wiederschnitzel, från en ledbruten, trött och nästan, men bara nästan, fullfjädrad flyttkarl, två med mannen. Tre med svägerskan, vi får inte glömma hennes insats de senaste veckorna!

Ogängat.

Vårt hus börjar likna ett hem nu. Mannen har ett fungerande kontor, vi har fått våra sängar, även om det förstås fattades gängor i de förborrade hål där plattan som håller madrassen på plats skulle skruvas fast. Här åker vi till Mio och skaffar fina sängar för att inte råka ut för det inte alltför ovanliga IKEA-felet, saknade skruvar och så blir det såhär?!

Hilding Anders-sängar byggda av hantverkare i Sverige. Inte för att jag är snobbig eller blint litar på att ett "finare" varumärke per automatik borgar för hög kvalitet, men nu blev jag väldigt besviken. Jag handlar gärna på IKEA och kundservicen där har aldrig någonsin fallerat om det saknats något i det platta paketet. Dagen efter har det legat i min brevlåda, så det är inte det.

Jag ringde lagergubbarna på Mio direkt och de kommer på torsdag för att se om de kan åtgärda felet. För så är det tydligen, att ut till våra tassemarker kör de bara en gång i veckan. Det ska bli intressant att se vad de gör åt det hela. Det är ju inte så att sängen inte går att använda, men madrassen ska ligga stilla när man ställer in den för att läsa morgontidningen, lösa korsord eller vad man nu gör...

The Cable Guy kom på fredagen och det var en trevlig fyr. Han spred sågspån i det blivande TV- och gästrummet när han borrade hål i taket för antennsladdens skull, men det gjorde ingentingen. Han är den andre, förutom Viasat-människan, som sagt att det är bättre kvalitet på TV-bilden med parabol, jämfört med fiber. Folk byter tydligen tillbaka från fiber efter ett tag, för att de inte är nöjda.

Så mannen gjorde antagligen rätt val. Med tiden kanske det blir bättre kvalitet, men då kan vi ju koppla på TV:n till fibernätet om vi vill. Tråkigt nog är vi inte särskilt nöjda med den nya Cadillacen. Den är inte på långa vägar lika lyxig som den gamla. Den är förvisso utan plåtskador, och har lite mer "grrrrr" när man petar på bensinpedalen, men manuell inställning av ratten och bara i höjdled?!

Jag kan ju tycka, bortskämd som jag är, att den ska kunna ställas om i djupled också. Å andra sidan, ratten är begåvad med värme och det gillar jag, men ändå. För övrigt är det lite lustigt hur snabbt man vänjer sig vid att köra automatväxlad bil. Detta låter kanske fånigt, men min lilla Pärla har jag inte kört sedan i tisdags och jag trampade på bromsen först, istället för på kopplingen idag.

Jag bestämde mig för att åka till ÅV med gamla tidningar och tomflaskor när jag hade gjort klart i huset för idag, nämligen. Mannen är på bandmöte och fick låna min "Silver Bullet" (Cadillacen är alltså silverfärgad och går som ett skott), jag kände att pickupen var överkurs, så Pärlan fick återinträda i tjänst. Han är väldigt liten och behändig, manuellt växlad dock, så jag fick tänka till...

Min hjärna är överarbetad, men jag tror att det var i torsdags jag gjorde någon sorts risotto-pytt, fast med matvete och det som gick att skrapa ihop till en middag. Det är så hemskt få eluttag i vårt nya hem, och det är ju en evinnerlig tur att mannen är händig med sådant också, men tiden gick fort och vi hade inte lust att åka och skaffa mat, så jag återanvände kyckling ur frysen.

I fredags hämtade jag bröd, pålägg och andra färskvaror i vår lokala Ica-affär, samt detta från fisk- och skaldjursbutiken på samma torg:

Där kommer jag att bli stamkund! Stora fina kräftor, perfekt salta räkor och god krabba! Vi blev mätta och glada, så även katterna. Igår åt vi entrecôte med hasselbackspotatis och grönpepparsås. Grönpeppar'n var torkad, så jag hällde ett par matskedar av dem i en äggkopp och dränkte dem i whisky, så det skulle bli lite fart på dem.

Såsen gjordes på följande sätt: En halv gul lök, finhackad, frästes blank i smör, därefter åkte grönpeppar'n ner, förutom det mesta av whiskyn (den tillsattes senare), en halv buljongtärning, någon deciliter grädde och en klick cf. Detta fick koka ihop en stund, och smakades av med svartpeppar, lite senap (hade ingen dijon i rätt kyl, funkade fint med Apotekets). Ja, sedan var det bara att äta!

Satte igång Multi Cooker'n igår, med grytbitar av nöt i, vilket blir vår middag idag. Jag hämtade haricot verts och godis, ja lösgodis alltså, för att jag kände ett oemotståndligt sug efter det efter ÅV-turen. Tre kolor och några få bitar har jag stoppat i mig, det var inte så gott som jag inbillade mig. Det är länge sedan vi hade godis hemma, så mitt behov är antagligen pms-relaterat. Vi säger så i alla fall.

Mannen har hört av sig och är på väg hem, snart blir det middag med andra ord. Jag tänkte roa mig med att titta på det nya matlagningsprogrammet så länge. Kockakademin, tror jag att det heter. Vi har haft så mycket annat att göra än att se på TV på sistone, så jag vet inte vad som väntar. Du kanske har sett något avsnitt? Är det inte trevligt finns det andra kanaler, eller korsord...

Ha en skön söndagskväll, så länge den varar för dig och en fin kommande vecka!

Stort och smått.

Då var det söndag och flytten närmar sig med stormsteg. Vi har rensat i ute-förrådet och åkt några vändor till tippen, men det blir fler. Takfläktar, soffa och en hel del annat ska bort, precis som resten av benmjölet som inte fick plats igår. Vinden är helt tömd, jag ska packa ner torrvaror i köket i morgon, samt matporslin och sådant, för vi kommer inte laga mer mat här.

Idag äter vi resten av grytan jag och R2D2 lagade till i torsdags, sedan blir det Rose Garden och asiatisk buffé, pizza och annat som andra lagat till hela veckan tror jag. Det känns som att allt krut bör läggas på packningen så vi slipper panik på fredag. Mannen har förvarnat sina kunder att det kan vara lite bökigt, så jag hoppas de klarar sig själva och bara ringer om det är kris.

Det går mycket fortare när det är två som packar, och dessutom är det så många saker som är svårpackade, som tavlor, krukväxter och lampor till exempel. Och maten. Kyl och frys tömmer jag på fredag, när flyttgubbarna bär ut alla kartongerna, tänkte jag. Och packar i min bil. Eller pickupen, det kanske är bra att reservera mitt baksäte för blommorna?

Jag ser fram emot när allt är klart och vi får tid att välja möbler och övrig inredning. Det är ju tur att det blir en liten vinst på husbytet, för det kommer bli mycket nytt. Och det är så roligt att det blir vårt, på sanning, gemensamma hem. Fast jag kommer ju att få bestämma mest, av skäl jag nämnde i föregående inlägg. Lite rättvist får det ju vara...

Skämt åsido, en blandning av mannens gamla saker och av mina, samt gemensamma nytillskott så blir vi säkert nöjda båda två. Tur att vi har ganska lika smak och att vi är duktiga på att samarbeta. Som sagt, lika mycket som jag vill att allt ska vara färdigflyttat, lika mycket vill jag ha ett färdigmöblerat hem, för det är inte roligt när det ekar i rummen och saknas sittplats.

I och för sig, jag ska äntligen befria lillasyster från två fåtöljer och en byrå, så vi har ju mer möbler än vi tror redan från början. Men fåtöljerna ska vara i TV-rummet och byrån... Tja, det får vi nog diskutera. Det är sittgruppen till vardagsrummet som jag är mest pigg på att välja ut och få hem så fort som möjligt. Och sängborden, och lamporna, och köksbordet och...

Det är spännande att titta i inredningstidningar, möbelkataloger och specialartiklar nu. Jag får också mail från Houzz och där hittar man ofta roliga lösningar, tips och råd. Jag läste nyss att flyttkartonger kan funka som möbelattrapper, för att få en uppfattning om hur en möbel kommer att ta plats i rummet, innan man bestämmer sig. Varken för stort eller smått är något man blir glad av.

Vad man däremot blir glad av är när goda vänner och familjen underlättar för en genom att bjuda på middag i flyttkaoset. Igår hade vi turen att få äta texmex hos en sådan vän. Fånigt gott och vi åt oss nästan mätta på snacks, det vill säga nachos med refried beans och ost som gratinerades i ugnen och sedan dippades i salsa eller gräddfil. Tack igen för en härlig kväll, T!

På fredag har min ömma moder lovat flyttgröt, det är vi också väldigt tacksamma för! För det blir ju inte gröt, det har jag mycket svårt att tro. Något godare än gröt får vi alldeles säkert, du vet ju att äpplet inte faller långt från päronträdet.

Ha nu en skön kväll och en fantastiskt trevlig vecka, så ses vi i en blogg nära dig inom kort eller långt, beroende på min form och om du vill förstås! 

Snålvarg?

Nu är jag tillbaka. Vilka dagar jag haft och vilka människor jag mött! Allt ifrån tanten som bara ska tittas till och ha en pratstund, till en som behöver hjälp med städningen och den som behöver hjälp med allt, precis allt. Vissa är dementa, vilket kan bli både roligt och besvärligt, medan andra är helt klara i huvudet, vilket också kan ha sina för- och nackdelar.

Åldringarna har sina sätt och personligheter, precis som deras vårdare, därför blir varenda möte intressant. Jag har gått bredvid tre olika handledare under dessa tre dagar och ingen var den andra lik. Fast om man ska vara riktigt ärlig var det en som var mer olik än de andra, men det är ingen nackdel eftersom jag såg glädjen hos en farbror för att det var just hon som kom.

Det som hade kunnat göras i första vändan fick vänta till nästa tur, bara för att det var hon som skulle komma tillbaka, annars hade det kvittat för honom. Ja, där ser man. Hos en annan var ett barnbarn på plats och skulle ha hjälp med något, så i gengäld ville hon hjälpa sin mormor/farmor, varpå vi kunde åka vidare. Spännande och omväxlande arbete är det i hemtjänsten.

Ska jag stanna där då, var ju frågan? Ja, för tillfället i alla fall. På frågan om jag vill ha mer introduktion är svaret också ja. Så jag får två dagar till när vi har flyttat klart och gjort slut med Eklanda. Dessutom bad jag om att få läkemedelsdelegering, och passande nog var den kursen just den vecka som jag ansåg vara lämplig för dyka upp igen...

Schemaplaneraren blev lycklig över beskedet för hon sa: "Jag har helgpass för dig samma vecka". Jahopp. Ingen rast, ingen ro. När ska vi då få ordning på vårt nya hem? sa jag till mannen när vi slapp prata i telefon igår kväll, äntligen. Tja, sa han, jag ska nog också jobba den veckan. Det låter som om han inte redan gör det, men detta var hos en kompis som ska ta semester och åka bort.

Eftersökta på arbetsmarknaden redan innan vi flyttat, det är väl inte så illa pinkat? Dessutom verkar det som att mannen har fått napp i pickup-frågan. Jag tror att den lille han fick i julklapp funkade som amulett. Vi har varit hos en revisor idag för att få hjälp med företagsekonomin och bättre kunskaper i bokföring. Det känns som om saker och ting faller på plats, sakta men säkert.

Vi ska beställa sängar, nu när vi har provlegat olika madrasser och bestämt oss. Färg och gavel var vi rörande överens om från början, någon som blev förvånad? Nej, jag trodde väl inte det heller. Soffgrupp har vi däremot inte kommit någon vart med än, inte för att vi är oense eller så, bara för att vi inte haft tid att tänka på det.

Jag har packat, provjobbat och är helt slut i kroppen och knoppen. Mannen har jobbat, ordnat med fiber, parabol, sagt upp avtal, tecknat nya avtal och sådana saker och är slut i ryggen. Jag fattar inte varför det inte går över, men riskudden jag tog med från Bovall gjorde lite gott i natt, tror han. Det har åtminstone inte gjort så förfärligt ont idag, tack och lov...

Varför sitter jag här och skriver när vi har så mycket att göra och hinna med, tänker du kanske? Dels för att jag behöver det, dels för att det på grund av glömska ännu inte har fyllts på med kartonger. Det finns alltså tre kvar och dem hinner jag fylla i morgon innan de nya anländer. Så jag håller mig lugn och har bara tvättat och lagat mat idag.

Lagat och lagat, köttbullarna var färdiga och därför behövdes bara lite grädde, buljongtärning, sherry (förstås), lingon och sist men inte minst, ansjovisspaet som jag sparade från frukosten:

Det fanns inget ätbart bröd, således blev det knäckebröd som underlag. Jag försöker tömma både skafferi, frys och kyl så gott jag kan innan flytten, det är så svårt att packa och flytta mat, tycker jag. Lite färskvaror fick vi dock hämta hem idag. Grönsaker blev det inte så mycket av när jag var hemma och provjobbade. Samma mat tre dagar i rad, skapat av det som fanns i förråden där.

Pasta, ett paket ärtor, ett paket bacon och riven ost. Från det att jag tankade pansarkryssar'n i söndags kväll har jag inte gjort av med en enda krona förrän idag, det tycker jag är bra. Kajsa-Ann Warg, det är jag det!

I morgon kommer en gammal kursare och vän på fika, det ska bli trevligt! Alltför sällan får vi ihop det, och nu blir det förmodligen ännu mer sällan, men sådant är livet. Å andra sidan flyttar jag närmare andra kursare, eller snarare hamnar mitt emellan. Måhända kommer mitt hem att återigen bli samlingsplats för oss allesammans? Inget är omöjligt, inte hos oss...

Ha det gott och var rädd om dig!

Ryck och stöt.

Det hann gå tre dagar in på det nya året innan jag gav mig själv tid att skriva något. På nyårsdagen hade jag egentligen hunnit göra ett inlägg, men valde att göra annat. Som att lösa korsord och sudokun och att titta på SOA med mannen. Som alltid numera går hjärnan på högvarv för att hitta smartaste förvaringen, snyggaste gardinerna, skönaste möblerna och coolaste baren...

Samtidigt packar jag pärmar med manualer till Ford, Chrysler och Pontiac, bland annat. En sådan värstingpärm är lika tjock som New Yorks telefonkatalog, när den fanns i pappersformat, och väger mellan fem och åtta kg, beroende på hur många sidor och årtal för edering. 19 flyttlådor med pärmar blev det. Flyttgubbarna ska ju inte få ryggskott. Kan jag bära lådorna, så ska de klara det också.

Mannen har lyftförbud. Det är jag som gett honom det. Han får bara bära lätta saker och inte så otympliga. Hur tror du det går? Han har faktiskt hållit sig i skinnet och nu verkar det som att det värsta är över. Säker kan man aldrig vara, därför får han nog ta det lugnt i morgon också. Nu ikväll är han entledigad och repar med de andra pojkarna och här sitter jag och tar igen mig, med ett glas vin.

För det både får och kan jag som inte har ett jobb att gå till. Fast dit ska jag ändå i morgon, dock bara för att lämna in nyckel och passerkort. Nu är arbetslöshetsbollen i rullning igen. Jag har anmält mig till Aea igen och de ska ta beslut om jag ska ha 45 dagars karens för att jag sagt upp mig själv. 45 dagar!? Det var magstarkt, tycker jag. 30 straffdagar borde räcka. 

Tur att jag hade en massa semesterdagar kvar att ta ut, dem får jag i pengar nu förstås. Apoteket AB är ombedda att skicka arbetsgivarintyg för 2017 till Aea. På Arbetsförmedlingen är jag fortfarande inskriven, eftersom jag bara jobbat deltid. Bäst att jag skickar in min aktivitetsrapport till dem snart också. Jag kan stoltsera med flera sökta jobb under december, för den biten har jag skött hela tiden.

Det är bara så infernaliskt tråkigt att hålla på med rapporteringarna hit och dit! Aea vill förresten att man skickar in varje vecka, nu för tiden. Jag tyckte det var full tillräckligt med var fjortonde dag, men de har kanske mycket att göra och behöver jämna ut topparna, vad vet jag? Är det så himla många arbetslösa akademiker därute?

Nu vet du varför jag inte skrivit något sedan nyårsafton i alla fall. Jag packar, dammar och hostar. Katterna gillar inte den störda ordningen, men de gillar vädret utanför ännu mindre, därför ligger de mest och sover, eller låtsas sova. Jag vet inte riktigt när det blir dags att flytta dem, men helt klart innan vi kastar ut soffan. Det är illa nog att akvariet är borta...

Jag lovade lite bilder av maten vi åt på nyårsaftonen. Här kommer de:

Oxfilé med hasselbackspotatis och grönpepparsås

Varmrätten bestod av oxfilé, så som varje gäst ville ha den. Det var åtminstone ingen som skickade tillbaka tallriken, eller lämnade kvar något på densamma, så jag utgår från att jag lyckades med önskemålen. Fast först hade vi gratinerad hummer och det var premiär för två av gästerna, vilket var extra roligt.

Gratinerad hummer med mycket ost både i stuvning och uppepå. 

Det blev också uppskattat smakmässigt och då är jag jättenöjd och glad. Efterrätten kom aldrig med på bild, men den gillades också. Yngste gästen, vår älsklings-Bob, klämde i sig två laktris-pannacottor, jodå. Jag tycker att det blev en trevlig kväll, på det hela taget. Enda smolket i bägaren var att Kluran inte var helt frisk, så hon begav sig hem innan tolvslaget och att sonen inte kom alls.

Eftersom jag fått en ny mobil av mannen, bara för att han är så snäll, måste jag fundera ut hur jag smidigast lägger in foton från den i mina blogginlägg i fortsättningen. Bara att få igång sådana funktioner som Bank-Id och andra bra-att-ha-grejer krävde ju en hel del hjärnverksamhet och lösenordsbyten av mig igår kväll. Tur att mannen inte är riktigt så analog som han vill påskina...

Problemet med att byta källa för överföringen hit får jag nog lösa själv gissar jag, ty han har aldrig varit inblandad i mina blogginlägg, annat än när jag driver lite lätt med honom, eller talar om hur snäll han är och hur mycket jag uppskattar allt han gör för mig. Men jag ska nog klura ut det, eller om någon av mina bloggande vänner har tips, så mottages de tacksamt.

Jag kan inte heller visa vad jag lagat för mat till oss innan mobilbytet för ibland laggar (laggade) överföringen till Google-foton från Anndroiden (ja, den heter så, av uppenbart skäl) också. Och om du ursäktar, det är ett himla krångligt sätt att först lägga ut bilderna på till exempel FB, för att sedan ladda ner dem till datorn och därefter fiska upp dem till bloggen, istället för direkt från telefonen.

Det finns säkerligen ett jättesmidigt sätt att göra det på, men som sagt, jag har inte hunnit eller orkat lägga pannan i så djupa veck ännu att jag kommit på det. Jag kan berätta däremot, att på nyårsdagen hade vi rester. Sålunda åt vi oxfilé igen, fast denna gång med potatis- och palsternacksgratäng och brysselkål. Ingen pizza här inte!

Igår åt vi lutfisk med Apotekets årgångssenap. Det var ljuvligt gott! Idag blev det en bulgurröra med morot, lök, edamamebönor, selleri och lite vitkål till en fantastiskt god korrrv som våra vänner fårfarmarna tillverkat. Lite cf-gucka med chili och purjolök fick också plats på tallrikarna. I morgon ska jag laga lasagne, det är bra mat när man packar ännu fler flyttlådor och härjar rent allmänt...

Ha en fin onsdagskväll och en härlig torsdag! Var rädd om dig därute...