Ogängat.

Vårt hus börjar likna ett hem nu. Mannen har ett fungerande kontor, vi har fått våra sängar, även om det förstås fattades gängor i de förborrade hål där plattan som håller madrassen på plats skulle skruvas fast. Här åker vi till Mio och skaffar fina sängar för att inte råka ut för det inte alltför ovanliga IKEA-felet, saknade skruvar och så blir det såhär?!

Hilding Anders-sängar byggda av hantverkare i Sverige. Inte för att jag är snobbig eller blint litar på att ett "finare" varumärke per automatik borgar för hög kvalitet, men nu blev jag väldigt besviken. Jag handlar gärna på IKEA och kundservicen där har aldrig någonsin fallerat om det saknats något i det platta paketet. Dagen efter har det legat i min brevlåda, så det är inte det.

Jag ringde lagergubbarna på Mio direkt och de kommer på torsdag för att se om de kan åtgärda felet. För så är det tydligen, att ut till våra tassemarker kör de bara en gång i veckan. Det ska bli intressant att se vad de gör åt det hela. Det är ju inte så att sängen inte går att använda, men madrassen ska ligga stilla när man ställer in den för att läsa morgontidningen, lösa korsord eller vad man nu gör...

The Cable Guy kom på fredagen och det var en trevlig fyr. Han spred sågspån i det blivande TV- och gästrummet när han borrade hål i taket för antennsladdens skull, men det gjorde ingentingen. Han är den andre, förutom Viasat-människan, som sagt att det är bättre kvalitet på TV-bilden med parabol, jämfört med fiber. Folk byter tydligen tillbaka från fiber efter ett tag, för att de inte är nöjda.

Så mannen gjorde antagligen rätt val. Med tiden kanske det blir bättre kvalitet, men då kan vi ju koppla på TV:n till fibernätet om vi vill. Tråkigt nog är vi inte särskilt nöjda med den nya Cadillacen. Den är inte på långa vägar lika lyxig som den gamla. Den är förvisso utan plåtskador, och har lite mer "grrrrr" när man petar på bensinpedalen, men manuell inställning av ratten och bara i höjdled?!

Jag kan ju tycka, bortskämd som jag är, att den ska kunna ställas om i djupled också. Å andra sidan, ratten är begåvad med värme och det gillar jag, men ändå. För övrigt är det lite lustigt hur snabbt man vänjer sig vid att köra automatväxlad bil. Detta låter kanske fånigt, men min lilla Pärla har jag inte kört sedan i tisdags och jag trampade på bromsen först, istället för på kopplingen idag.

Jag bestämde mig för att åka till ÅV med gamla tidningar och tomflaskor när jag hade gjort klart i huset för idag, nämligen. Mannen är på bandmöte och fick låna min "Silver Bullet" (Cadillacen är alltså silverfärgad och går som ett skott), jag kände att pickupen var överkurs, så Pärlan fick återinträda i tjänst. Han är väldigt liten och behändig, manuellt växlad dock, så jag fick tänka till...

Min hjärna är överarbetad, men jag tror att det var i torsdags jag gjorde någon sorts risotto-pytt, fast med matvete och det som gick att skrapa ihop till en middag. Det är så hemskt få eluttag i vårt nya hem, och det är ju en evinnerlig tur att mannen är händig med sådant också, men tiden gick fort och vi hade inte lust att åka och skaffa mat, så jag återanvände kyckling ur frysen.

I fredags hämtade jag bröd, pålägg och andra färskvaror i vår lokala Ica-affär, samt detta från fisk- och skaldjursbutiken på samma torg:

Där kommer jag att bli stamkund! Stora fina kräftor, perfekt salta räkor och god krabba! Vi blev mätta och glada, så även katterna. Igår åt vi entrecôte med hasselbackspotatis och grönpepparsås. Grönpeppar'n var torkad, så jag hällde ett par matskedar av dem i en äggkopp och dränkte dem i whisky, så det skulle bli lite fart på dem.

Såsen gjordes på följande sätt: En halv gul lök, finhackad, frästes blank i smör, därefter åkte grönpeppar'n ner, förutom det mesta av whiskyn (den tillsattes senare), en halv buljongtärning, någon deciliter grädde och en klick cf. Detta fick koka ihop en stund, och smakades av med svartpeppar, lite senap (hade ingen dijon i rätt kyl, funkade fint med Apotekets). Ja, sedan var det bara att äta!

Satte igång Multi Cooker'n igår, med grytbitar av nöt i, vilket blir vår middag idag. Jag hämtade haricot verts och godis, ja lösgodis alltså, för att jag kände ett oemotståndligt sug efter det efter ÅV-turen. Tre kolor och några få bitar har jag stoppat i mig, det var inte så gott som jag inbillade mig. Det är länge sedan vi hade godis hemma, så mitt behov är antagligen pms-relaterat. Vi säger så i alla fall.

Mannen har hört av sig och är på väg hem, snart blir det middag med andra ord. Jag tänkte roa mig med att titta på det nya matlagningsprogrammet så länge. Kockakademin, tror jag att det heter. Vi har haft så mycket annat att göra än att se på TV på sistone, så jag vet inte vad som väntar. Du kanske har sett något avsnitt? Är det inte trevligt finns det andra kanaler, eller korsord...

Ha en skön söndagskväll, så länge den varar för dig och en fin kommande vecka!

Bluesig.

Hujedamej, så fort tre veckor går! Alldeles för fort och jag känner mig inte alls redo att återgå till jobbet på måndag. Jag gick ju nyss ner i holiday mood och nu stressar jag upp mig så till den milda grad att jag drömmer att mina kolleger ringer och frågar var jag håller hus. Det har visst blivit ett missförstånd och semestern är redan slut...

Så nu gäller det att suga på karamellen, snart är den slut! Mannen sa igår att han så gärna hade gett mig en lite mer romantisk och mysig semester, och det vet jag att han hade gjort om det funnits möjlighet och utrymme för det. Nu gör det inte det, utan vi får göra vad vi kan för att ha det bra ändå.

Jag ligger ute och solar och läser böcker, han pratar i telefon. Inte oavbrutet förstås, han kommer och tittar till mig då och då. Vi hjälps åt med maten, efter att jag lockat ut honom med en sådan här:

Notera mobilerna...

Ja, vad tusan? Visserligen ringer det nästan alltid någon även efter 17-18 i alla fall, men han kan gott slappna av lite i solen, innan den hinner försvinna bakom trädtopparna på Änggårdsbergen.

Igår var det ju en viss nationaldag, men jag tänkte inte så mycket på det när jag bestämde oss för vad vi skulle ha till middag.

Idag tog jag itu med tvätthögen. Verkligen jättetråkigt, men välbehövligt. Sedan tyckte mannen att det var dags att åka och hämta en ny kaffemaskin ity den gamla sade upp sig för gott förra veckan. Under tiden har vi varit hänvisade till presson, men det är ju så tröttsamt när man är van vid att bara trycka på knappen på morgonen. Bortskämda?

Ja, på vissa områden kanske. För tillfället är jag lite deppig och tycker synd om mig själv, därför tycker jag att vi gjorde helt rätt i att skaffa kaffemaskinen, planera för att åka till "sommarstugan" och få så mycket semesterkänsla det går innan sötebrödsdagarna är över. Jag jobbar i och för sig korta dagar måndag-fredag i fyra veckor, innan jag får två veckor till, men det känns tungt nu.

PMS, "söndagsångest" hela veckan lång, mardrömmar på nätterna och, jag vet inte vad...

Bäst jag slutar detta inlägg med en "solkatt" och återkommer när humöret är på topp igen, för jag vill ju inte att du ska smittas av min "blues".

Ha det bäst och ta hand om dig!

Skogstokig.

Det blev två filmer innan vi kom i säng igår. Del 2 och 3, eller del 4 och 5, beroende på hur man ser på saken. I ordningen på filmerna eller av händelserna i hela historien. Vi kör på ikväll igen, när mannen knattrat färdigt på sin dator och gjort det han behöver göra. Vi tar ledigt några timmar i morgon och åker och hälsar på Doktor Pernilla och tittar in på Bagaren och Kocken efteråt för att utnyttja min Group-present.

Vi behöver en ny stekpanna, pepparkvarn och en kniv. För 3000 kronor kommer man ganska långt till och med i den butiken. En annan fin 50-årspresent ser du bredvid brödet jag bakade idag.

Den fina "lådväskan" fick jag av min kära Lotta och den innehåller en massa godsaker. Av min familj fick jag en slant som ska användas till en resa till Italien och Rom. Där gör de mycket god mat. Alla presenterna var alltså väl genomtänkta och perfekta för en matnörd som jag.

Egentligen skulle jag ju släpa med mannen ut i skogen och jaga svamp idag, men humöret krävde en deg att knåda. Det där fruktade klimakteriet verkar långt borta och det är lika bra det, men PMS är ingen lek det heller. Sur och grinig blir man när det känns som om man hade en kniv i äggstocken. Tur det finns piller som tar bort udden av den smärtan i alla fall.

Resten går över som vanligt och tur är det med. Så det kanske blir en skogstur i morgon om jag inte blivit skogstokig innan. Å andra sidan kan man använda ilska på ett konstruktivt sätt och sätta igång med en storstädning. Eller så kan man sova bort eländet, fast det blir inte renare för det...

Nu är mannen klar, nu blir det film nummer 4 och således del 1 av historien. Krångligt, jag vet.

Ha en fin kväll och onsdag!

Färdtjänst.

Jag brukar berömma mig själv för mitt goda humör. Igår var jag inte riktigt i balans och jag vet inte varför. Idag kändes det bättre när jag vaknade, även om det var lite för tidigt en ledig dag. Jag tycker ju om att starta lugnt på morgonen, så för att hinna det innan besiktningen hade jag ställt klockan på halv åtta. Halv nio fick jag lite bråttom att klä på mig, men det var helt okej.

Tretton minuter i nio var jag på Carspect med tre minuter tillgodo. Jag fick vänta en stund, men det var också helt okej. Humöret intakt än så länge, alltså. När tjejen kallade in kollegan för att kolla ett glapp, började det svikta. Jag har inte råd med reparationer av bilen nu. Fick en tvåa på en spindelled och den hurtiga upplysningen att "du har ju en hel månad på dig och vi har drop-in på ombesiktning".

Eftersom jag vanligtvis inte brukar svära i skrift, ska jag inte göra det idag heller. Muntligt svär jag som en borstbindare och du kan säkert föreställa dig åskmolnet över mitt huvud. Mannen har bokat en tid för byte av arachnoidala leden på Verkstan Långtbortistan och det är jag tacksam för, men jag är fortfarande förbannad över att det skulle vara nödvändigt.

Jag har en lång lista på saker som jag behövt de pengarna till istället. En hårklippning, nya byxor, nya toppar, nya arbetsskor, nya gympadojjor, en yogakurs, ny medicin, något kul, något gott, för att bara nämna lite. Har kollat upp vad led-eländet kostar och det verkar vara någonstans mellan 500 till 700, plus lite till för själva arbetskostnaden förstås. Inte vansinnigt dyrt, men surt.

Där flög det goda humöret all världens väg. Mina innestående 19,64 timmar skulle ha utbetalats denna löning, men dem har jag inte sett röken av, trots påstötning i fredags när jag kollade lönespecifikationen. Irriterande som tusan och nu pyser det ur öronen på mig, samtidigt som det väller svavelosande eder ur munnen.

Tur att mannen åkte iväg för att luncha med en vän, på det viset kan han leva vidare i tron på att jag inte är så ful i mun som jag faktiskt är om jag blir riktigt arg och besviken. Till mitt försvar, om nu någon tycker att jag bör ha det, går i regel min ilska över ganska snabbt och jag är inte långsint. Det är slöseri med energi och har hur som helst aldrig varit mitt sätt.

PMS kanske har en viss betydelse de gånger jag får MDH, det vill säga Mycket Dåligt Humör. Just idag känner jag inga andra typiska symptom på det, men det är alltid skönt att ha något att skylla på. Annars ligger DSVT, Den Stora Vår-Tröttheten, nära till hands också. Den har jag lidit av så länge jag levt, tror jag i alla fall, lider av dåligt minne med.

Den är förknippad med pollenallergin som också är fruktansvärt störande och lätt att skylla mycket på. Blir man trött tappar man tålamodet och tappar man det kan till och med en ängel tappa humöret. Inte för att jag på något sätt identifierar mig med änglar, men ganska snäll och blid är jag. När saker och ting blir som jag tänkt mig, vill säga. Om inte PMS, MDH och DSTV lägger sig i alltså...

Oroar mig för min goda vän och namne som hamnat på akuten med ond rygg också. Hoppas att hon får hjälp så att vi kan ses i morgon istället för idag. Om jag inte ska skjutsa henne till röntgen, vilket en vettig doktor tycker behövs för att utesluta skelettskador. Ja jisses, det är farlig att gå kurser hos polisen och lära sig självförsvar.

Det blir champinjonpaj till middag idag. Vegetarisk onsdag, minsann. Jag blir rebellisk och ratar köttfri måndag för den verkar alla andra hålla på med och jag vill sannerligen inte följa med på något trendtåg och vara som andra.

Igår åt vi citronlax med rotfruktsgratäng. Fänkål, jordärtskocka. lök och potatis. Gräddig och god.

Nu ska jag köra sjukling, så på återseende!

Vantro.

Tillbaka på jobbet idag. Jag har nästan en löjligt lyxig arbetsvecka för på torsdag, lagom till ärtsoppan och punschen, är den slut. På fredag får det bli hemmaarbete i och för sig, för bästa vännen L kommer och myser med oss på lördag. Vi behöver tömma gästrummet på julkartongerna och lite annat, så det blir beboeligt igen. Typiskt "gör-det-en-annan-dag".

Borde ha gäster oftare, så det inte hinner bli några surdegar  överhuvudtaget... Ty med handen på hjärtat måste jag erkänna att både mannen och jag är lite av "hög-byggare", tyvärr. Fast vi vet precis vad som finns i vilken hög. Om jag inte råkar fösa ihop två av mannens högar. Då kan jag få onda ögat och blir misstänkt för att ha försnillat något viktigt.

Organiserat kaos råder med andra ord. Lite lätt kaos är det i min hjärna också nu. Det är mycket som händer i och kring jobbet och egentligen är det inget jag kan göra något åt, det ligger i andras händer. Jag sköter mitt och hjälper andra så gott jag kan, Tydligen har jag gjort bra ifrån mig på olika håll och kanter, om jag förstod min chef rätt under vårt lilla samtal idag.

Det kan vara förändringar på gång, för min egen del. Men här ropas inte hej förrän man hoppat över bäckenet, återkommer i ämnet. Forna arbetskamrater och kollegor har råkat ut för händelser ingen skulle behöva vara med om, vilket påverkar väldigt många i förlängningen av själva händelsen. Ja, ytterligare ett apotek har blivit rånat och man blir mer och mer på sin vakt.

Jag fick veta detta när jag kom till jobbet i morse, men min dag började i misstänksamhetens tecken redan på garageuppfarten. En van (bilen alltså) kom körande och stannade där vägen tar slut. Ut kom två unga män och tittade sig omkring lite grann. Det kunde ha varit två geocachare, men tidpunkten kändes fel. Klädseln stämde inte heller, varken för skattjakt eller jobb.

Dessutom var registreringsplåten utländsk. Jo, jag vet vad du tänker. Samma som jag, antagligen. Området vi bor i har haft ett antal inbrott, eller försök till sådana. Jag plockade upp mobilen och ringde mannen, för att hålla koll. Grannen mitt emot var inte hemma resonerade jag då hans bil var borta och tja, vi har bara varandra eftersom de andra grannarna inte kan se mer än framsidan.

Nu var det tack och lov fråga om jobb, så min misstänksamhet var obefogad och jag skämdes faktiskt redan när jag ringde mannen. Han hade också noterat vanen från köksfönstret, men det visste jag inte då. Det visade sig att de skulle utföra något jobb för grannen. Jag har inga synpunkter på hur svart eller vitt det är och det hoppas jag du inte heller har...

Jag har inga invändningar på det viset, staten tar ut sådana hutlösa skatter och avgifter av vanligt folk, så om man väljer att hyra in svart arbetskraft kan jag mycket väl förstå deras val. Men om samma folk står inför att bli bestulna av icke-statliga skurkar så måste jag faktiskt protestera och till och med lägga fingrarna emellan om det behövs.

Vi trimmar rutinerna för hur man ska bete sig på jobbet, för att vara mentalt förberedda på rån och hot, men hur gör man hemma? Vilka rutiner tar vi till om vi blir utsatta för samma sak på hemmaplan? Vilka preventioner tar man till? Man installerar larm, ordnar grannsamverkan, sover med basebollträt under huvudkudden, ser till att försäkringen täcker krishjälp...

Jag märker själv att de senaste inläggen blivit väldigt allvarstyngda och nästan lite deprimerande. Det skyller jag på de livsbejakande krafterna i min kropp. Ja, jag pratar om PMS. Ibland undrar jag om klimakteriet inte är att föredra, fast troligen inte, om jag ska tro mina väninnor som redan hunnit dit. Men jag är positiv och väljer att tro att jag har min mormors egenskaper, liksom de yttre formerna...

Hon har alltid sagt "att formerna ska man tänka på, så jag tar en bit till". Vad sa hon när hon föll och bröt armen alldeles nyss? "Tur man hade nåt att landa på, annars hade det kunnat gå riktigt illa". Det är nog bra att ha en liten fettdepå om man skulle gå och bli allvarligt sjuk, så det finns energireserver när kroppen ska läka ihop. Jag klarar mig nog ett tag om olyckan är framme...

Ha en skön natt och dröm vackert! Var rädd om dig och din omgivning!

Ett klipp! #bloggswe

Jag tog bloggsemester igår, det hade inte gått att få ihop något inlägg alls. Min hjärna var inte med på noterna. Kände mig helt enkelt som om jag hade "blask i melonen" eller "knäck i kolan", som min käre morfar brukade säga. Har lovat framför allt mig själv att inte göra ett sånt pass igen. Skrev en "att-göra-lista" igår, sånt som är bra att hinna när man har en ledig dag.

Det har gått sådär. En tvätt har det blivit, ingen städning, förutom den som tömde förrådet på skräp som hamnade på ÅV. Två av tre punkter, så långt. Hämtat mat har jag och även ost för resten av tillgodokvittot också. Passade på att gynna fiskaffären i Mölndal också. Något bröd lär det inte bli idag, men middagen är på gång i skrivande stund...

...Så, nu är den uppäten och jag är tvärmätt! Fem av sju punkter klarade jag av trots allt, om man är snäll och det är jag. Ifall du undrar varför det ligger ett halvt trosskydd på listan är det för att påminna mig om att skriva upp bomullsrondeller på "att-hämta-listan". De tog nämligen slut här om dagen och sen dess har jag klippt trosskydd och använt att smörja in mandeloljan med. I ansiktet, alltså.

Funkar jättebra! Totalt luddfria och har inga vassa kanter, vilket en del rondeller tyvärr kan ha, hur runda de än är. Styckepriset blir väl något högre på detta viset, men i själva verket är det en tredjedel av en hel enhet och har man inget behov av dem på annat sätt, så måste det väl vara okej. Dessutom inköpta för flera år sedan, så kostnaden borde vara avskriven redan.

Detta får kanske en eller annan att misstänka att jag hamnat i övergångsåldern, men min pms säger något helt annat. Jag är ur balans idag och det beror inte bara på gårdagen. Därför har jag inte gjort så mycket jag hade tänkt idag. Olusten kryper i kroppen, har inte ork till något alls, den enda boten är att hämta mat, laga mat, äta mat och ta ett glas vin. Eller två...

Lugn, små glas och jag ska lägga mig tidigt för att vara på jobbet klockan sju i morgon, igen. Slutar dock "tidigt" jämfört med igår, åtminstone. Maten är enklast möjliga och mannen får förbereda slökok av ärtsoppa. Jag ska bara komma ihåg att ta med senap hem från jobbet. Både originalet och årets, smaksatt med ingefära. Den kommer att göra succé, tror jag.

Städa får vi göra i morgon och före jobbet på fredag. Sen finns verkligen inte tid, då får vi nämligen finbesök och ska mysa. Faktum är att vi får besök av nära och kära de närmaste tre helgerna. Olika personer varje helg och någon önskar vara hemlig och det får vi respektera. Maten är planerad för denna helgen, resterande är under bearbetning.

Dagens middag då? Jo, jag fick ett plötsligt sug efter lutfisk och eftersom det är dumt att bråka med pms-käringar, så hämtade jag hem Klockbojens från Coop. Blev mycket gott och det är därför jag är så mätt nu.

Slötittar på TV en stund innan Jills Veranda börjar. En snubbe vid namn Zlatan möter tydligen ett helt fotbollslag från Malmö. Stackars honom! Undrar om han står i mål också? Elva mot en, det känns inte riktigt rättvist... Men är det någon som klarar det är det han har jag förstått, så lycka till!

Ha en trevlig kväll vad du än hittar på och sköt om dig!