Såsigt.

Tjoho, nu har jag ledigt igen! Har jobbat tre hela dagar, vilket man blir lite såsig av, så jag tänkte ta sovmorgon idag. Mannen tyckte dock att jag skulle vakna i vanlig tid, men jag stod inte upp förrän sudokut och ett påbörjat korsord var löst. Startade tvättmaskinen och återvände till sängen och läste några veckotidningsnoveller också...

Jag har lagat en omelett till frunch för mannen och mig själv, så vi får något rejält i magen. Jag ska nämligen på julbord ikväll, det ser jag fram emot! Något besked om när man ska infinna sig har vi inte fått, men det verkar vara drop-in från 18. Apoteket Kungsmässan, Åsa, Onsala och Särö ska avnjuta julbordet tillsammans och vi har lite olika öppettider och lösningar på bemanningen.

Det blir första julmaten för mig och om inget oförutsett inträffar kommer det inte bli mer förrän på julafton, som sig bör. Du som känner mig väl vet att jag tycker det är vansinnigt med okynnesätande av julmat redan från första advent. Det är okej att delta i julbord ute på lokal, med både släkt och vänner eller kollegor, men inte hemma hos mig.

Varför ska man vara trött på skinka, sill och rödkål på julafton och beställa pizza på juldagen? Det är ju då kalasandet börjar och helst ska vara ända till nyårsafton! Förvisso är det inte längre så, inte ens i min familj, men jag hade inte haft något emot det. Åh, grisfötter, sylta och paté med cumberlandsås och cornichons till kvällsmat är inte dumt!

Jag vet inte riktigt hur mycket julmat jag ska laga i år, det blir mer knytkalas än det annars brukar vara, eftersom päronen lägger krutet på att flytta. Som tur är har jag flera lediga dagar i julveckan, även om jag jobbar på Lilla julafton, så när systrar och päron är överens om vem som gör vad är det inga problem att hinna. Jag gör alltid Janssons och mannens "nymodighet" grönkål är önskad av systersonen i synnerhet och uppskattas av allmänheten också.

Min son brukar vilja ha prinskorv, så det får han ta med sig tänker jag. Köttbullar tycker han också om, men där lägger jag in ett veto och erbjuder mig att göra sådana, för jag tror ingen vill ha Mamma Scans på julbordet. Ju mer jag tänker på det, desto mer sugen blir jag på att göra paté. Förr gjorde jag det alltid till jul, men det var länge sedan...

Några grisfötter blir det tyvärr inte, eftersom det var svågerns paradnummer och han finns bara kvar i våra tankar sedan ett antal år. När jag blir pensionär ska jag göra egna grisfötter, men dit är det långt. Den ömma modern gör ingen sylta i år. Har hon sagt i alla fall, vilket känns förnuftigt med tanke på hur mycket annat jobb de har, fast osvuret är bäst.

Resten får vi resonera oss fram till. Jag är inne på att lägga in sill. En krämig och en klar, men som sagt det behöver nog diskuteras och som tur är träffas vi snart allihop, när sonen har kalas. Det blir jul alldeles oavsett vem som lagar vilken mat. Huvudsaken är att vi är tillsammans!

Mannen har ju såklart kontakter i verkstadsbranschen och igår hade han fått tid för service av min lilla Pärla på Verkstan. 9000 mil har den gått nu och förutom att bromsarna låg på baktill var allt i sin ordning. Jag kör tydligen alldeles för miljövänligt och snällt, men jag avskyr verkligen att behöva ställa mig på bromsen eftersom det blir en tvärnit.

Innan jag vande mig vid det var själva tanken att behöva bromsa obehaglig för i min gamla bil hände det inte så mycket. Det räcker att nudda bromsen på Pärlan så nyper det till. Väldigt bra när det är skarpt läge förstås, men inte annars. Tur att man har förmåga att anpassa sig. Numera, när jag kör pansarkryssar'n vevar jag inte alls med vänsterfoten eller högerhanden, bara en sådan sak!

Första gången jag "övningskörde" mannens Cadillac höll han på att skratta på sig när jag svor ve och förbannelse och vevade efter växelspaken och kopplingspedalen som inte finns. Nu tänker jag inte så mycket på det, fast ibland glömmer jag det där med parkeringsläget, vilket är lite förargligt. Min nästa bil får nog bli en automatväxlad, trots allt. Det tog fyra år att inse fördelarna...

Mannen lagade ny mat igår. Det vill säga, vi har tömt frysen på lunch- och middagslådor de senaste dagarna, så nu är "burkskåpet" fullt igen. Majskycklingen skaffade jag billigt (kort datum) för flera veckor sedan och såhär blev den när mannen penslat den med såsen (den vänstra) han tog med hem från Amerikat.

Sweet chilisås tillkom efter fotograferingen... 

Den blev jättegod och knaprig. Resterna får han äta i kväll, när jag smörjer kråset på Vallda Golfklubb. Lite synd om honom är det allt, men å andra sidan, jag har aldrig varit i Amerikat. Någon rättvisa får det ju vara. I morgon ska jag laga mat till honom och om jag inte tar helt fel är det fredag och vi vet ju allihop vad det innebär. Just det, fisk!

Nu ska jag ta hand om tvätten och hitta något att klä på mig som tillåter ett seriöst julbordsätande. Jag är taggad, sugen och förväntansfull! I morgon får du få mitt omdöme och betygsättning av maten och atmosfären. Sällskapet jag är bekant med får högsta poäng redan nu och den andra delen är säkert lika trevlig, vilket borgar för en härlig kväll!

På återseende då och ha en ypperlig torsdag!


 

Färdtjänst.

Jag brukar berömma mig själv för mitt goda humör. Igår var jag inte riktigt i balans och jag vet inte varför. Idag kändes det bättre när jag vaknade, även om det var lite för tidigt en ledig dag. Jag tycker ju om att starta lugnt på morgonen, så för att hinna det innan besiktningen hade jag ställt klockan på halv åtta. Halv nio fick jag lite bråttom att klä på mig, men det var helt okej.

Tretton minuter i nio var jag på Carspect med tre minuter tillgodo. Jag fick vänta en stund, men det var också helt okej. Humöret intakt än så länge, alltså. När tjejen kallade in kollegan för att kolla ett glapp, började det svikta. Jag har inte råd med reparationer av bilen nu. Fick en tvåa på en spindelled och den hurtiga upplysningen att "du har ju en hel månad på dig och vi har drop-in på ombesiktning".

Eftersom jag vanligtvis inte brukar svära i skrift, ska jag inte göra det idag heller. Muntligt svär jag som en borstbindare och du kan säkert föreställa dig åskmolnet över mitt huvud. Mannen har bokat en tid för byte av arachnoidala leden på Verkstan Långtbortistan och det är jag tacksam för, men jag är fortfarande förbannad över att det skulle vara nödvändigt.

Jag har en lång lista på saker som jag behövt de pengarna till istället. En hårklippning, nya byxor, nya toppar, nya arbetsskor, nya gympadojjor, en yogakurs, ny medicin, något kul, något gott, för att bara nämna lite. Har kollat upp vad led-eländet kostar och det verkar vara någonstans mellan 500 till 700, plus lite till för själva arbetskostnaden förstås. Inte vansinnigt dyrt, men surt.

Där flög det goda humöret all världens väg. Mina innestående 19,64 timmar skulle ha utbetalats denna löning, men dem har jag inte sett röken av, trots påstötning i fredags när jag kollade lönespecifikationen. Irriterande som tusan och nu pyser det ur öronen på mig, samtidigt som det väller svavelosande eder ur munnen.

Tur att mannen åkte iväg för att luncha med en vän, på det viset kan han leva vidare i tron på att jag inte är så ful i mun som jag faktiskt är om jag blir riktigt arg och besviken. Till mitt försvar, om nu någon tycker att jag bör ha det, går i regel min ilska över ganska snabbt och jag är inte långsint. Det är slöseri med energi och har hur som helst aldrig varit mitt sätt.

PMS kanske har en viss betydelse de gånger jag får MDH, det vill säga Mycket Dåligt Humör. Just idag känner jag inga andra typiska symptom på det, men det är alltid skönt att ha något att skylla på. Annars ligger DSVT, Den Stora Vår-Tröttheten, nära till hands också. Den har jag lidit av så länge jag levt, tror jag i alla fall, lider av dåligt minne med.

Den är förknippad med pollenallergin som också är fruktansvärt störande och lätt att skylla mycket på. Blir man trött tappar man tålamodet och tappar man det kan till och med en ängel tappa humöret. Inte för att jag på något sätt identifierar mig med änglar, men ganska snäll och blid är jag. När saker och ting blir som jag tänkt mig, vill säga. Om inte PMS, MDH och DSTV lägger sig i alltså...

Oroar mig för min goda vän och namne som hamnat på akuten med ond rygg också. Hoppas att hon får hjälp så att vi kan ses i morgon istället för idag. Om jag inte ska skjutsa henne till röntgen, vilket en vettig doktor tycker behövs för att utesluta skelettskador. Ja jisses, det är farlig att gå kurser hos polisen och lära sig självförsvar.

Det blir champinjonpaj till middag idag. Vegetarisk onsdag, minsann. Jag blir rebellisk och ratar köttfri måndag för den verkar alla andra hålla på med och jag vill sannerligen inte följa med på något trendtåg och vara som andra.

Igår åt vi citronlax med rotfruktsgratäng. Fänkål, jordärtskocka. lök och potatis. Gräddig och god.

Nu ska jag köra sjukling, så på återseende!