Fiat lux.

Min debut i Kommunens tjänst blev tidigarelagd i söndags, sålunda gjorde jag min första dag alldeles själv igår. Givetvis fick jag hjälp av de rara kollegorna när så behövdes. Exempelvis fick jag inte min läkemedelsdelegering förrän vid lunch, därför räddade Elin mig hos min första vårdtagare på morgonen. Sedan gick det bra att klara resten själv.

Sköterskan som skulle ge mig delegeringen visade sig vara en gammal skolkamrat och hon utbrast "Är det du?" när jag kom in till henne för påskriften. Har man bytt namn några gånger hjälper det inte hur mycket andra försöker förklara vem jag är trots att min syster redan jobbar i huset. Att jag dessutom varit borta ett antal år gör ju inte saken lättare. Folk glömmer fortare än man vill (?) tro.

Ibland måste man helt enkelt ha ett ansikte för att förstå vem det handlar om och så är det för de flesta av oss tror jag. Det är många år sedan jag jobbade i min hemkommun och även om jag har många gamla klass- och arbetskamrater som fb-vänner är det många fler jag tappat kontakten med helt och hållet under alla dessa år. Helt naturligt, eftersom vi har olika intressen och aldrig ses numera...

Mannen och jag börjar komma i ordning i huset nu. Förra vecka var det lite stiltje eftersom mannen jobbade utanför hemmets fyra väggar. Om vi nu ska skapa oss ett gemensamt hem, bör båda vara med i och på idéerna som flyger som projektiler genom huvudet. En kväll när jag inte kunde somna kom jag på en jättebra idé om hur vi ska lösa en del av belysningsproblemen i köket.

Jag fick dock vänta tills mannen kommit hem dagen efter för att lägga fram den för godkännande. Därmed återvinner vi två "gamla" armaturer och slipper skaffa nytt, det gillar jag! Och plånboken, förstås. Vi var ändå tvungna att skaffa två lampor till TV-/gästrummet och två fönsterlampor till vardagsrummet i lördags, men då har vi i alla fall bara kommit halvvägs med belysningen.

Att det ska vara så himla svårt att hitta en soffgrupp som vi gillar hade jag aldrig anat. Det är inte på något sätt så att vi inte kan komma överens, det är bara det att vi har vissa kriterier som måste uppfyllas. Man ska kunna sitta upprätt i en soffa eller fåtölj så att man slipper ha hjälp att ta sig ur dem. De ska också ha ben och bra höjd på desamma, för att det ska bli lättstädat.

Sittgruppen ska vara "nätt", men inbjudande, helst i en lagom grå nyans och ha plats för färgglada kuddar. Divandelar och djupa sitsar går alltså helt bort. Vill man ligga och slappa har vi sängar och så småningom också en mysavdelning med min gamla bäddsoffa i gillestugan eller eventuellt i gästrummet. Vardagsrummet ska vara helt TV-befriad och sällskapsvänlig för alla åldrar och fasoner.

Där ska vi också ha plats för de stora middagarna och kalasen när vi har kommit så långt. Jag vill förstås ha upp gardiner i fönstren, men det är vanskligt att skaffa dem före möblerna är på plats. Och återigen, vilken lampa ska vi ha över matsalsbordet respektive soffgruppen? Skynda långsamt är nog bra, men det är frustrerande att inte bli klar någon gång. Otålig, jag? Nähädå!

Enda gången jag har nästan hur mycket tålamod som helst är när jag lagar mat. Då får det ta tid och jag kan hålla på i timmar med att koka fond och gotta till såsen tills jag är nöjd. Ibland är förstås hungern för stor eller så finns det inte tid tillräckligt av andra anledningar och då gör det inget om det går snabbt heller. Tjocka revben tar inte så lång tid tillaga om man inte vill ha dem torra...

Under tiden de står i ugnen och släpper ifrån sig god steksky till såsen skalar man och skivar potatis och lök till portionsgratänger, vilka verkligen inte tar lång tid att få klara bredvid revbenen. När jag vänt på revbenen och hällt av skyn i en kastrull brukar jag ösa på en skvätt vatten till och låta dem gå klart, vilket tar sammanlagt ca 45 minuter och spjällen är saftiga och goda.

Apropå kastruller, så har jag nu fått ta bort fyra som inte passar på induktionshäll. Två var självklara, eftersom de var av aluminium, men mannens två tjockbottnade 2-liters kastruller hade lite oväntat otillräckligt magnetiska egenskaper. Men med de IKEA-kastruller jag själv skaffade för flera år sedan behövde vi bara komplettera med en ny, också från IKEA, för att täcka alla behov.

Och så har vi ju slökokar'n och Multin för härliga långkok! De är så bekväma och bra att ha när man vill ha ärtsoppa, köttgryta, oxkind, rotmos och fläsklägg eller som igår, rimmad oxbringa.

Mannen laddade och sedan mosade jag ihop rotsakerna med liten smörklick och lite mjölk. Jag vet, det är inte rätt enligt vissa, men jag tycker rotmoset blir godare på mitt vis. Jag behövde inte tillsätta några kryddor alls till moset, ty mannen hade feeling och spadet blev gudomligt gott, så det sparades förstås! Det får nog bli soppa någon dag.

Dock inte idag, jag har nämligen tinat upp torsk och lite räkor som jag tänkte lägga både tid och kärlek på. Inte för att fisk ska tillagas speciellt länge, men den mår fint av att få gå på låg temperatur under lite längre tid än man gjorde förr. Jag har inte riktigt bestämt mig för hur jag ska tillreda och servera den, men det har jag tid att tänka på en stund till, eftersom mannen inte är hemma på ett tag.

Lämpligast är nog ändå att använda ugnen och på det viset få upp temperaturen i köket, där det för närvarande endast är 17 grader. Tillräckligt kallt för att jag ska ta en kopp te till min spartanska lunch bestående av bröd och revben. Ja, jag vet att vi har en kamin i köket. Jag vet inte hur den fungerar bara, har inte haft tid att läsa på och har inte lust att utsätta mig för att det inte blir drag i skorstenen.

Kanske testar jag ändå, det beror sig på en massa saker; till exempel hur många värmeljus vi har kvar, om det blir ännu kallare och hur modig jag är idag. Det vore hemskt tröttsamt att behöva vädra ur hela huset om det blir fel, för dels är risken stor att katterna rymmer, dels blir det iskallt och jag börjar precis få upp värmen i fingrarna, tack vare teintaget.

För övrigt hoppas jag att du har en fin tisdag och är rädd om dig i snön!

PS. Fiat lux är latin och betyder varde ljus och har alltså inget med bilmärket att göra, gud bevars!

Såsigt.

Tjoho, nu har jag ledigt igen! Har jobbat tre hela dagar, vilket man blir lite såsig av, så jag tänkte ta sovmorgon idag. Mannen tyckte dock att jag skulle vakna i vanlig tid, men jag stod inte upp förrän sudokut och ett påbörjat korsord var löst. Startade tvättmaskinen och återvände till sängen och läste några veckotidningsnoveller också...

Jag har lagat en omelett till frunch för mannen och mig själv, så vi får något rejält i magen. Jag ska nämligen på julbord ikväll, det ser jag fram emot! Något besked om när man ska infinna sig har vi inte fått, men det verkar vara drop-in från 18. Apoteket Kungsmässan, Åsa, Onsala och Särö ska avnjuta julbordet tillsammans och vi har lite olika öppettider och lösningar på bemanningen.

Det blir första julmaten för mig och om inget oförutsett inträffar kommer det inte bli mer förrän på julafton, som sig bör. Du som känner mig väl vet att jag tycker det är vansinnigt med okynnesätande av julmat redan från första advent. Det är okej att delta i julbord ute på lokal, med både släkt och vänner eller kollegor, men inte hemma hos mig.

Varför ska man vara trött på skinka, sill och rödkål på julafton och beställa pizza på juldagen? Det är ju då kalasandet börjar och helst ska vara ända till nyårsafton! Förvisso är det inte längre så, inte ens i min familj, men jag hade inte haft något emot det. Åh, grisfötter, sylta och paté med cumberlandsås och cornichons till kvällsmat är inte dumt!

Jag vet inte riktigt hur mycket julmat jag ska laga i år, det blir mer knytkalas än det annars brukar vara, eftersom päronen lägger krutet på att flytta. Som tur är har jag flera lediga dagar i julveckan, även om jag jobbar på Lilla julafton, så när systrar och päron är överens om vem som gör vad är det inga problem att hinna. Jag gör alltid Janssons och mannens "nymodighet" grönkål är önskad av systersonen i synnerhet och uppskattas av allmänheten också.

Min son brukar vilja ha prinskorv, så det får han ta med sig tänker jag. Köttbullar tycker han också om, men där lägger jag in ett veto och erbjuder mig att göra sådana, för jag tror ingen vill ha Mamma Scans på julbordet. Ju mer jag tänker på det, desto mer sugen blir jag på att göra paté. Förr gjorde jag det alltid till jul, men det var länge sedan...

Några grisfötter blir det tyvärr inte, eftersom det var svågerns paradnummer och han finns bara kvar i våra tankar sedan ett antal år. När jag blir pensionär ska jag göra egna grisfötter, men dit är det långt. Den ömma modern gör ingen sylta i år. Har hon sagt i alla fall, vilket känns förnuftigt med tanke på hur mycket annat jobb de har, fast osvuret är bäst.

Resten får vi resonera oss fram till. Jag är inne på att lägga in sill. En krämig och en klar, men som sagt det behöver nog diskuteras och som tur är träffas vi snart allihop, när sonen har kalas. Det blir jul alldeles oavsett vem som lagar vilken mat. Huvudsaken är att vi är tillsammans!

Mannen har ju såklart kontakter i verkstadsbranschen och igår hade han fått tid för service av min lilla Pärla på Verkstan. 9000 mil har den gått nu och förutom att bromsarna låg på baktill var allt i sin ordning. Jag kör tydligen alldeles för miljövänligt och snällt, men jag avskyr verkligen att behöva ställa mig på bromsen eftersom det blir en tvärnit.

Innan jag vande mig vid det var själva tanken att behöva bromsa obehaglig för i min gamla bil hände det inte så mycket. Det räcker att nudda bromsen på Pärlan så nyper det till. Väldigt bra när det är skarpt läge förstås, men inte annars. Tur att man har förmåga att anpassa sig. Numera, när jag kör pansarkryssar'n vevar jag inte alls med vänsterfoten eller högerhanden, bara en sådan sak!

Första gången jag "övningskörde" mannens Cadillac höll han på att skratta på sig när jag svor ve och förbannelse och vevade efter växelspaken och kopplingspedalen som inte finns. Nu tänker jag inte så mycket på det, fast ibland glömmer jag det där med parkeringsläget, vilket är lite förargligt. Min nästa bil får nog bli en automatväxlad, trots allt. Det tog fyra år att inse fördelarna...

Mannen lagade ny mat igår. Det vill säga, vi har tömt frysen på lunch- och middagslådor de senaste dagarna, så nu är "burkskåpet" fullt igen. Majskycklingen skaffade jag billigt (kort datum) för flera veckor sedan och såhär blev den när mannen penslat den med såsen (den vänstra) han tog med hem från Amerikat.

Sweet chilisås tillkom efter fotograferingen... 

Den blev jättegod och knaprig. Resterna får han äta i kväll, när jag smörjer kråset på Vallda Golfklubb. Lite synd om honom är det allt, men å andra sidan, jag har aldrig varit i Amerikat. Någon rättvisa får det ju vara. I morgon ska jag laga mat till honom och om jag inte tar helt fel är det fredag och vi vet ju allihop vad det innebär. Just det, fisk!

Nu ska jag ta hand om tvätten och hitta något att klä på mig som tillåter ett seriöst julbordsätande. Jag är taggad, sugen och förväntansfull! I morgon får du få mitt omdöme och betygsättning av maten och atmosfären. Sällskapet jag är bekant med får högsta poäng redan nu och den andra delen är säkert lika trevlig, vilket borgar för en härlig kväll!

På återseende då och ha en ypperlig torsdag!


 

Kattmat.

Underbara måndag! Det behövs verkligen en ledig dag när man jobbar fredag-söndag och det är lönehelg. Vi har haft att göra, så tiden har gått fort. Det gillar jag också. Det är bara hemma tiden kan få stå stilla och jag får vara sysslolös. Nu är jag ju inte det förstås, men du vet vad jag menar. Man kan åtminstone välja när man ska plocka ur diskmaskinen och gå på toaletten.

När jag kom hem igår var katterna glada. De skuttade ut efter frukosten och hade inte alls lust att komma in när det var dags för mig att åka till jobbet. Precis som väntat åt de upp maten i ett nafs och sedan kände Compiz på doften att det var godisdags. Jag har aldrig skalat räkor så snabbt som igår, när de väl hade tinat tillräckligt. Sedan blev det snabbmat, igen!

Min kära kollega P sa att "Allt för Sverige" hade startat på SVT 1igen och det är ett trevligt program som jag gärna ser. Man får äta framför TV:n ibland. Eftersom räkorna tog sin lilla tid på sig för att tina fick resten gå rasande snabbt för att inte missa programmet. Hackade fänkål, purjo, blomkål, chili, selleri och ingefära så det stod härliga till. Stekte kammusslor snabbt och och la åt sidan samt fräste på grönsakerna.

Gurkmeja, koriander, spiskummin satte smak och färg på det hela och så hällde jag i lite cf, grädde, vitt vin (givetvis i kocken också), fisk- och ostronsås. Det blev jättegott och jag blev jättemätt!

Idag har jag minsann pratat på riktigt med mannen. Jag vaknade av att sopbilen tutade på utsidan och tänkte ta chansen att ringa innan han hinner somna. Var dock tvungen att mata katterna först, men bad mannen hålla sig vaken. FB är bra på det viset, man kan ringa varann utan att ruinera sig. För dig som undrar har han det varmt och gott, men blev förkyld första dagen, stackar'n.

Det ska bli skönt att få hem honom på fredag, det börjar bli lite långtråkigt här hemma nu. Katterna är dåliga på att kommunicera, de struntar fullständigt i mina frågor och "kvackar" mest när de tycker det är dags att bli matade. Att jag säger att det inte är dags än ger mig indignerade kvack i retur, tills de förnärmat drar sig tillbaka och väntar på att jag ska återvända till köket och så börjar det om...

Idag blir det kött och potäter till middag. Min middag, alltså. Katterna ska få "Nötfärs i gelé", det var en succé häromdagen i alla fall, så jag hämtade mer idag. De har bara ätit dyr burkmat tidigare, men jag tänkte att det kan vara värt att prova annat då de med glädje äter både blomkål, majs och yoghurt. Och jag hade rätt. Compiz äter ju allt, Mayzan är lite mer kräsen, men Mjau har fått godkänt.

Fast nu skulle jag ju inte prata kattmat, utan mina frysfynd. Alltså, vem skaffar tre entrecôter och måste frysa in en (1)? Allvarligt talat? Inte jag i alla fall! Självklart styckfryser man alla biffar, karréer och sådant, så att man kan ta fram önskat antal vid behov och då kan det såklart bli en "udda" bit kvar, men så var icke fallet här. Jag vet vem den skyldige är och jag tackar för detta snedsteg...

Dessutom hittade jag två byttor med svampstuvning, den ena med så lite i att det måste vara de ädlaste svamparna, för jag kan inte slänga sådant även om det inte ens räcker till en person. Den andra byttans innehåll räcker knappt, så hopslagningen blir perfekt! Amandine-potatis skaffade jag redan förra veckan, det var också ett fynd. Bryssel- eller blomkål till? Har broccoli också, hm?

Alla dessa val och beslut. Det är inte lätt att vara människa. Jag väljer ett TV-program idag och det är "Kockarnas kamp". Mannen och jag diskuterade härförleden hur det hade blivit om såsduellen fått en tredje sås "utom tävlan", så att säga? Hade kock-juryn kunnat rösta på en amatörsås? Mannen tycker att jag är duktigare än de flesta på att laga sås. Hur hade jag klarat mig bland proffsen?

Mannen har ju jobbat i branschen, ätit på många finare krogar än jag och ändå menar han att jag är jätteduktig. Jag blir såklart mycket stolt över det, men så tänker jag att det säger han bara för att vara snäll. Fast, säger den lilla rösten som försöker överrösta Jantes, han brukar vara brutalt ärlig och uppriktig. Hade Mannerström riktig otur när jag inte kom med i hans kockskola?

Det får vi aldrig veta, jag har jobb nu och det enda jag saknar är högre lön. Med lite tur och skicklighet kanske jag lyckas skaffa mig det också snart...

Ha en underbar måndagskväll och en toppentisdag!